”Byta ut soffan? Över min döda kropp”, erbjöd min man frestande och såg ut som att han var väldigt säker på att den dagen skulle dröja. Ett misstag. Kidding! Ish*.
Visst håller jag med om att man ska köpa en soffa som håller, eftersom det är en dyr investering. Men vad gör man när man köper en soffa som håller alldeles för länge, så länge att man blir arg? Man går runt och känner sig lite mordisk.
Vad gör man när det enda sättet att slippa soffan är att ge den en egen utbyggnad?
Köp inte en väldigt kvalitativ soffa helt utan att ens försöka, som vi gjorde för 20 år sedan*. Jag tänker inte ens visa den på bild, för att den irriterar mig så mycket. Jag har varit sur på soffan sedan 2005, och i hemlighet spillt saker på den sedan 2007. Soffan ni ser på bilderna är en soffa som jag fortfarande älskar (också superbra kvalitet, men bättre modell än soffsvinet som jag ska berätta om)!
Vad gjorde jag för fel, den där dagen för 20 år sedan?
- Kvalitet
För det första köpte vi en soffa med massiv trästomme och kvalitativ fjädring. Det ska man absolut inte göra om man inte känner för att lova soffan evig trohet och en långsiktig relation. Inget rår på det där soffmiffot! Det går att hoppa i den och tända eld på den utan att det händer ett enda dugg. Den bara skrattar på sitt typiska dryga, skadeglada soffvis.
- Avtagbar klädsel.
En annan klassisk miss när man hade tänkt att göra slut efter kanske 5-7 år och sedan köpa en yngre soffa med fastare stomme är att köpa en soffa med avtagbar och utbytbar klädsel. Här kan man inte skylla på att klädseln är fruktansvärt smutsig – då förväntas man bara tvätta den! Jaha, både extra tvätt och en ful soffa i oklanderligt skick! Det här blir ju bara värre och värre. Förutom att den jäkla perfekt formsydda klädseln är avtagbar fanns det i flera år möjligheten att köpa en ny när andan föll på. (Nu finns det inte det längre. Haha, Ett – noll till mig, soffan).
- En klassisk, tidlös modell – precis som min mans fru
När vi köpte den hoppades jag såklart att soffan skulle hålla länge, men jag hade inte alls räknat med att dras med den i 20 år. Hur mycket man än önskar det, blir de där enerverande tidlösa klassikerna aldrig irriterande för några andra än inredare som vill testa nya uttryck, och de sätter inte alls en omisskännelig tidsprägel på ett rum. Ytterligare en spik i kistan! Jag kommer aldrig att bli av med den där gamla haggan, och då syftar jag både på soffan och mig själv.
- En färg som passar i många olika färgpaletter.
Eftersom färgen är neutral passar den in i nästan alla färgpaletter. Den smälter omärkligt in i alla miljöer och vet alltid precis vad den ska säga om det uppstår obehagliga tystnader. Om folk fick välja mellan den och mig är det ingen hemlighet vem som åker ut. Skit också!
- Ett slitstarkt tyg som tål allt och aldrig gnäller
Vi valde ett slitstarkt tyg – 30 000 martindale – i en blockfärg. Ett grov, vitt linnestyg med mycket hög slitstyrka. I ett hem brukar det räcka med 15 000, men 30 000 funkar till och med i offentlig miljö. Nu kan 500 000 kaktusar i sandpappersbyxor sitta i soffan, och den gäspar ända bara uttråkat och undrar när vi tänker ge den en utmaning. Förolämpningar bara rinner av den, det är som om den inte ens förstår dem.
- Förväntningar.
Vi – jag, soffan och min man – var överens om att soffan kommer att kläs om när det behövs, och räknade in det i budgeten. Vi bestämde också att vi inte skulle titta på andra, läckrare soffor om vi inte uttryckligen hade kommit fram till att det var inom förhållandets ramar. Jag drömmer ofta om att vi inte hade kommit överens om det. Allt vore så mycket enklare då. Hej då, soffa!
- Användningsområde
Vi var helt på det klara med vad den skulle användas till – skamlöst slöande. Den är därför 110 cm djup och 270 bred – som en traktor – och alla vi någonsin har träffat får plats i den samtidigt. Jag kan alltså inte skylla på att den är för liten och inte bryr sig om oss längre.
”Varför är det här ett problem för den där bortskämda snorungen?”
Det kanske du undrar, men det är verkligen onödigt att kalla mig snorunge bara sådär.
Jo, ett av mina allra minst populära partytrick är att jag kan berätta för dig om alla soffor på marknaden. Eller nästan alla: De som jag älskar eller de som är så fula att de gör mig förbannad. Det är 700 000 modeller, om du ber mig berätta, och 500 000 om du inte ber mig (men jag tänker berätta om dem ändå tills du låtsas få ett brådskande samtal och går din väg). Det är därför samma soffa i 20 år blir ett problem för mig. Som att ha vingar men inte få flyga, liksom! Ni förstår nivån på misären.
PS! Kolla in min favoritsoffa i butiken: ”Oscar”! En riktig pärla som man faktiskt ALDRIG kan tröttna på. Aldrig, aldrig. Aldrig.
Kram, Sofia
*Nej då, du är jättefin, älskling! Det ska mer till än en ful soffa för att jag ska röja dig ur vägen! Minst ett par fåtöljer också.
**Till sist vill jag lägga in en liten fotnot till och förklara att jag naturligtvis tycker att man ska köpa en tillräckligt stor soffa i en tidlös modell med kvalitativ fjädring, ett slitstarkt tyg i en gångbar kulör och massiv trästomme som fungerar för just den aktivitet man har i åtanke, och att den håller i 20 år. Men ibland tar ironin överhanden och jag måste vara ironisk genom hela inlägget. Det blir helt enkelt en roligare vinkel.
