Jag säger bara kolla in vädret!!!!!!

Det är konstigt hur kilona kan smyga sig på, som om några hg här och där inte skulle bli kilon förr eller senare. Eller förr, det går alltid snabbare än man trott.
Det är konstigt för åt andra hållet, när kilona ska smygas av glömmer jag alltid det där mittemellan läget. Att de först ska omvandlas till hg för att kunna smygas av. Jag vill alltid bli av med dem i kilon och gärna flera åt gången.
Snabbt ska det gå.

Nu sitter jag här i alla fall.
Med kilon i plural på kroppen som inte fanns där för ett år sen och jag undrar som alltid hur länge jag ska hålla på så här?
Jag undrar vem jag ska skylla på.
Jag frågar mig varför och hur och vad jag ska göra åt det.
Vad ska jag göra med vetskapen om att det nu går käpprätt åt helvete?

Jag borde klarat att springa hela vägen till bussen. Jag borde det men jag gjorde inte det.

Solen skiner och sommaren är här. Alla tar lyckligt på sig shorts, kjolar och t-shirts, inte jag.
Tror ni jag kommer i mina sommarkläder? Tror ni det känns roligt att köpa nya?

Eller tror ni att jag sticker ner huvudet i sanden ett tag till? Tar ett glas rosé eller två och försöker intala mig själv att jag kan tycka om hela mig.

Jag är så jäkla hopplös.

Just nu är det mest jobba och sova och däremellan hinna med det som måste göras, men snart är det sommarlov. Sen vet man aldrig. Jag vet inte ens om jag har ett jobb att gå tillbaka till i höst, men jag hoppas.

Nu ska jag spela lite.

Det har varit en händelserik dag och Ninjan slocknade på golvet så fort han kom in över tröskeln. Han lär vara slut en vecka, minst

Ninjan är trött, men jag e ännu tröttare. Helt slut faktiskt. Maken är på sista kursen för dagen medan jag och Ninja äter godis för att jag ska hålla mig vaken. Ikväll blir det grillning med resten av Portislägret och portisruset på Vänerns strand. Imorgon är det inofficiellt KM i agility och sen ska vi fika i Örebro med gamla vänner.

När det kommer till att resa bort över en helg så brukade jag oftast packa med mig halva huset, tills jag kom på att jag verkligen kunde skala ner det hela lite. Den här gången, första gången jag reser med hund så har hunden större väska än jag.
Jag glömde min kudde, som jag skulle tagit med. Hunden fick både schampo, balsam och handduk. Dessutom kam och borste. Till mig packade jag schampo och tvål. Ingen handduk. Ingen kam. Och ändå har vi en stuga med dusch imorgon!
Jag har packat hundgodis, hundleksaker, tuggben och gud vet vad men jag tog inte med mig papper. Ni vet att snyta sig i eller bara bra att ha om man kladdar.

Så Ninjan kommer det inte gå någon nöd på.

Det är askul att se alla portisarna utanför stugan men ikväll, istället för att stanna på campingen och dejta portisar åkte vi till Brukshundsklubben där vi ska vara imorgon och mötte upp en kvinna som är ägare till ett av Ninjas syskon!
Det var grymt roligt att se dem fara runt och jaga varandra och jämföra hur de är, hur de ser ut och bara prata portis. Vi tog en långis i skogen tillsammans och var tillbaka på campingen vid 22. Det är kallt ute och jag är glad att jag faktiskt fick med mig lite varma kläder. 9 grader var det när vi gick in.

Nu ligger Ninjan och sover under bordet i vår lilla stuga som är skönt varm. Imorgon ringer klockan redan 8, men frågan är om det går att sova så sent. Det räcker med att en hund tassar förbi ute så stämmer kören in i ett gemensamt skall.
Men min hund, världens bästa Ninja, han skäller inte i alla fall<3

Låt oss säga att jag hade haft mina barn som vänner på Facebook, vilka fördelar hade det gett mig?

Smarta barn väljer att inte visa alla sina statusuppdateringar för föräldrarna. Att ställa in Facebook så att föräldern inte kan ta del av allt som skrivs är inte ett dugg svårt, däremot är det kanske ett bra sätt att förvilla en intet ont anande förälder, med lite dåliga kunskaper om hur det funkar.

Så där sitter man och läser och fattar inte att man inte ser allt som skrivs.

Sen har vi det där sociala ansvaret för allas barn. Hur ska jag ta ställning till sanningar som att någons 14-åring röker? En 15-åring som dricker? Ett barn som enligt mig lägger ut ”olämpliga” bilder? Var drar jag gränsen?

För jag förutsätter att om det handlade om mina barn och någon vuxen fick vetskap om nåt liknande så skulle jag få veta det. Det betyder att jag i min tur skulle känna mig tvungen att meddela andra barns föräldrar varje gång jag såg nåt jag tyckte jag själv hade velat veta om mitt barn. Det är ett stort ansvar att ta.

Det är ett svårt ansvar för jag tror knappast mina barn skulle uppskatta om jag skvallrade på deras vänner, samtidigt tycker jag att det är varje vuxens skyldighet att säga ifrån och inte låta saker passera osedda bara för att det är någon annans barn. Om alla barn idag blev mer sedda skulle vi inte ha så mycket problem med dem.

Och till sist, så tycker jag att det verkligen är barnens privata sfär, Facebook. Det är inte jämförbart med chattrummet på Habbo eller Stardoll. Facebook är mer som när jag var 15 och satt i timmar med Eva i telefonen för att prata om allt som var så viktigt i livet när man var 15.

Saker som min mamma hade satt i halsen av om hon vetat, men det hör liksom till när man är på gränsen mellan barn och vuxen, att utforska, testa gränser och tro att man är odödlig. Det hör till att man testar sånt som cigaretter och alkohol och föräldrarna kanske kan få vara lyckligt ovetande om den där allra första klunken eller ciggen. Och barnen kan få prata ostört med varandra om det.

Det är ju ändå inte där problemet ligger om du har problem med dina barn. Det handlar så mycket mer om vad de bär med sig hemifrån i form av uppfostran, värderingar, självkänsla, trygghet och balans, när de är så stora att de vill börja bryta banden.

Inte så att vi ska lämna dem helt ostörda. Snarare så att vi ska prata om det och låta dem dela med sig själva av det de vill, utan att vi tvingar in en fot i dörren. Öppna upp för många intressanta diskussioner och samtal! Givetvis med undantag för att alla barn inte funkar på samma sätt. Skulle jag tro på allvar att jag kunde rädda mitt barn genom att ha dem som kompisar på Facebook, genom att kontrollera allt de gör så skulle jag göra det utan att tveka. Jag skulle göra vad som krävdes för att rädda mina barn.

Reportern frågade mig om jag tyckte att andra gör fel när de vill kontrollera allt deras barn gör och mitt svar på det är att jag tror att de allra flesta föräldrar alltid gör det bästa de kan för sina barn. Det finns lika många sätt att göra saker på som det finns barn i världen. Visst finns det alldeles hemska föräldrar också, men merparten tror jag handlar utifrån det de tror är det bästa just då.

Mer på samma tema

Och jag trodde att det skulle bli ett himla hallaballo på Facebook för att mina vänner skulle hittat mig i Aftonbladet och precis som jag tyckt att det var ascoolt, men så fel jag hade.

En gillaklick fick jag på min länk till artikeln och en kompis som fotat tidningen, och lagt upp den.

Inte heller blev det någon anstorming till bloggen. Jag hade färre besökare igår än i förrgår!

Så nu VET JAG att en artikel i Aftonbladet i alla fall inte lär göra mig till en kändisbloggare med tusentals besökare á la Kissie eller Blondinbella och vad de nu heter.

Men jag tyckte att det var coolt i alla fall!

Vill ni läsa artikeln hittar ni den här.

Experten uttalar sig.

Jag

Motparten

Gårdagen gick även den i firandets tecken. Jag började med en Aw med Allis. Maken och Eva joinade oss och vi fortsatte till Ming Garden vid Medborgarplatsen och åt middag. Efter middagen drack jag årets första cider på en regnig uteservering. Snaps. Men det var kallt att sitta ute så vi promenerade in på Patricks och satt där till 01.

Man kan säga att vi firade ut min födelsedag och in Evas!

Ikväll blir det utgång igen.
Eva och jag firar varandra med middag på Kinakrog. Vi kom fram till att istället för att köpa presenter när vi nu ändå inte visste vad vi skulle ge bort, så bjuder vi varandra på middag, och grattar mig en dag sent och henne en dag tidigt.
Sen håller vi gemensam fest i Juni.

Imorgon är jag ledig men jag har att göra. Maten till kidsen i helgen ska planeras och inhandlas. Bilen ska packas och hunden ska trimmas så han är snygg till Portislägret i helgen.

På fredag ska jag jobba. Väldigt tufft,  jag ska till Ikea och köpa saker till studentlunchen på Östra. Jobbigt,  *NOT *!

Nu fick jag sällskap så vi hörs senare!

Dagen började med frukost med Maken och några fina födelsedagspresenter som jag shoppat till mig själv.
Jag är jättenöjd med mina inköp!
Ni får se mer av dem senare.

Sen åkte jag till jobbet och blev kramad av alla.
Precis före lunch kom ett blombud med 12 röda rosor, choklad och en söt nalle.
Självklart från Maken.

När det var dax för lunch på jobbet fick jag ett fint kort på mig själv av Kerstin och jättefina presenter från alla jobbkompisarna!
Åh, vad glad jag blev!

Efter jobbet åkte jag med Emma och Oskar till Bishops Arms på Vasagatan och drack lite rosé.
Maken mötte upp och vi åkte hem tillsammans.
Vi promenerade från bussen och plockade upp thaimat på vägen.

Väl hemma samlade vi alla barnen och åt god middag tillsammans.

Bättre födelsedag än så här kunde jag inte inte fått!

Söta Emma.

Alltid lika glada Oskar.

Maken bär hem både mat och mina presenter.

Choklad från Maken.

Söta nallen som jag fick av Maken.

Kort från arbetskompisarna.

Blommor från jobbet.

12 röda rosor från Maken.

Rosé och bubbel från jobbet.

Present från Fisen.

Virkad mjukis från Fisen.

Fotot jag fick av Kerstin.

Jag har fått en uppsjö av grattis både i mobilen och på Facebook.
Tack alla fina för att ni gjort idag till en födelsedag värd att minnas!

Kommentarer

• 15 maj 2012, Ia Tycker: Låter underbart! Fina presenter oxå :) stort grattis igen <3