För en vecka sedan var jag på den bästa konserten på många år! Med mitt nya favoritband Orbit Culture! Det är ett band som väldigt få har hört eller förstått storheten i, men efter att jag föll för dem så har all (nästan) annan musik låtit så gammaldags. Jag föll som en fura för dem, det var nästan samma hästspark i bröstet som när jag hittade Iron Maiden när jag var 13 år.

Båda dessa saker fick väldigt positiv respons, vilket naturligtvis kändes väldigt skönt. Så jag antar att jag kände att jag verkligen var på gång, för helt plötsligt ska jag och Balder (vår bearded collie) börja med agility-träning på onsdagar, med start i morgon och på torsdag ska vi börja träna på hur vi ska uppföra oss i utställningsringen. Den sistnämnda är den som känns lite nervös, men det ska nog gå bra, Balder är duktig och han har varit i utställningsringen tidigare. Det har i och för sig jag också varit, men bara en gång och det var för att vår kompis som var den som faktiskt ställde ut honom, lös med sin frånvaro när det var dags för gruppfinal! Så det var jag som fick springa in i ringen, med fel halsband och fel koppel och definitivt helt utan aning om vad jag skulle göra! Behöver jag tillägga att vi kom sist i den finalen?

När jag ändå är inne på ämnet hund så har vi (jag och sambon) dragit igång spårträning för både Balder och Loke (briard) och börjat träna på att cykla med hundarna. Vad gäller spår så är båda hundarna fantastiskt duktiga så det är riktigt roligt. Dessutom blir de väldigt trötta av det så det blir oftast en väldigt lugn resten av dagen.

Till sist så har jag även fått för mig att göra något nytt för mig själv, nämligen (och det här är verkligen utanför zonen!) att signa upp mig på en kurs i kreativt skrivande! Fast egentligen så är det kanske inte så konstigt, jag har bloggat ganska länge och jag skriver och recenserar för crannk.com (som jag är medgrundare av), och jag känner att när jag lyckas med en text, som oftast då brukar vara personlig, och låter texten få ta lite tid att utvecklas, ja då är det riktigt roligt. Vem vet? Det kanske är inkörsporten till något helt annat så jag kan slippa IT-branschen helt och hållet?

Nu ska jag ut och springa lite! Vi hörs!

Idag är det onsdag, och redan nu pockar helgen på, och jag undrar vad som ska hända då. Det kan ju inte ha varit mer än igår som det var söndag känns det som. Ändå känns det som att jag har gjort så mycket den här veckan att man tycker att dagarna borde kommas ihåg bättre.

Ibland kan jag tänka att jag skulle vara som en spion, en spion som hela tiden måste vara uppmärksam på sin omgivning och hur saker och ting förändras. Eller kanske som karaktären Rustin ”Rust” Cohle, detektiven från TV-serien ”True Detective” om ni har sett den. I sin sömnlöshet så är det ändå inget som (eller väldigt lite i alla fall) som undgår honom. Det känns som att han känner hela livet, och inte som en annan så bara mest ser händelser komma och gå.

Det sägs att man ska leva livet i nuet, ungefär som en hund. Jag vet inte jag, tycker att jag ofta gör det, men jag kanske inte har förstått vad ”leva i nuet” innebär? Kanske är det bättre att bara kopiera hundar och deras beteende? Bli så där sjukt glad när tjejen kommer hem, hoppa och skutta och utstöta glädjetjut oavsett om hon varit iväg en vecka eller fem minuter. Tror kanske att det är mera hon som kommer att komma ihåg de dagarna, fylld av pinsamhetskänslor!

En sak som jag har funderat ganska länge på är att försöka skriva mera. Det tycker jag om, och det får mig ofta att bli mera eftertänksam om inte annat. Har faktiskt tänkt att gå en skrivarkurs så jag får mera flöde i texten, även om jag tycker att jag lyckas ganska bra. Det svåraste är nog egentligen att komma på vad jag vill skriva om.

Det är den inriktningen jag vill ge den här bloggen nu framöver. Den har alltid handlat om mina betraktelser, och det ska den göra i framtiden också, men jag tänker mig att det ska bli mera som riktiga texter, kanske en berättelse eller två också. Så det är därför som det kommer vara få uppdateringar. I och för sig märks det nog inte så mycket, den har ju legat i träda i många år, till och med gömd ett tag. Jag hade en gång i tiden ganska många besökare, men jag räknar inte med det nu, och jag kommer (nog) inte göra så mycket för att promota bloggen heller.

Om någon nu skulle läsa detta, har du något tips på hur jag/vi alla kan bli mera medvetna om vad som händer, och komma ihåg våra dagar på ett bättre sätt?

Ha en fin dag! Nu ska jag ut med hundarna.

Det har visat sig att jag tycker att det kan vara lite rogivande att skriva saker, och det är vad jag tänker göra här. Det kommer med stor sannolikhet inte bli en frekvent uppdaterad blogg, utan det kommer bara bli när jag har något att berätta eller att skriva om. Jag har inga tankar på att det ska vara en viss sorts berättelser eller betraktelser, det kommer nog att vara högt och lågt, kort och långt, men jag har lärt mig att det kommer inte handla om politik.

Jag har heller ingen förhoppning om att någon ska läsa vad jag skriver. I dagsläget har jag inte heller några planer på att marknadsföra mina betraktelser, utan just nu är detta bara för mig. Men, om det är någon som hittar in så får man verkligen läsa och gärna kommentera eller reflektera över det skrivna.

Väl mött!
/Peps

Det är säkert fem eller sex år sedan jag senast var här inne och allt som fanns borde vara borta från sökmotorer kan man tycka. Så jag borde vara anonym. Hoppas jag.

Men det här är ju min plats på nätet och har varit i säkert tio år. Så nu gör jag ett nytt försök att uppdatera. Det ska bli min safe-haven.

Lagat nästan vego-mat och druckit vin hela kvällen.

Vet inte hur många gånger han varit och undersökt sig, alltid med samma resultat, dvs man hittar inget och han vägrar ju tro att det är psykiskt.

Detta gjorde att jag stressade upp mig. Ganska mycket faktiskt, mer än jag borde. Och Carina var stressad, recept och remisser för nacken som aldrig dök upp, hon jagade dem hela dagen. Så här i efterhand så kan man gott inse att det vi gjorde på kvällen inte var det bästa sättet att lösa stressen på…

Jag borde gjort som planerat och sprungit ett långpass. Det hade nog gjort susen, men i stället blev det varsin frozen daiquiry och sen hinkade vi vin…

Vilket naturligtvis slutade med allt för sent i sängen och jävligt jobbigt att gå upp i dag.

Ska springa idag istället.

Nej, mitt problem är nog snarast att jag helt plötsligt känner tillbaka-kastad sex år i tiden! Då jobbade jag på ett litet konsultbolag i Stockholm och jag hade suttit på bänken väldigt länge, och när ett uppdrag äntligen uppdagades så tackade jag naturligtvis JA direkt.

Det fanns många problem med det uppdraget, det ena var att det var i Norrtälje, vilket är ungefär tre timmar med kollektivtrafiken (SJ och SL) för att komma dit, och det var dessutom inte de roligaste månaderna i en sommarstad som Norrtälje. Det var oktober till januari!

Det känns ungefär på samma sätt nu… vandrar mellan Spotify och TV:n! Eller på den tiden mellan Spotify och nedladdade tv-serier på datorn. Vet inte om det är så att jag är ämnad att vara med någon eller om det är bara ovana att vara själv?

Men det fina med att vara själv en stund, det är att jag får tid att fundera på saker. Viktiga saker. Och gå ut med hunden!

Anyway, i dag gjorde jag ett väldigt aktivt val. Jag valde Folkpartiet! Jag kommer gå med, jag kommer försöka bidra aktivt. Vi behöver få bort det här sosse-styret som har varit i över 100 år i stan.

Och det känns bra. Jag har alltid varit Moderat, men de har faktiskt blivit mer och mer inaktuella ju mer ”liberala” de har blivit, medan liberalerna känns mer och mer rätt. Man måste ju kunna förändra sig tycker jag.

Kommer mera så småningom antar jag… men nu vet ni att jag lever!