1 Joachim Thornström 729
2 Martin Erlandsson 689
2 Anja 689
4 Anna 599
5 Magnus Höij 598
6 Filippus Johansson 592
7 Anders Bark 586
8 Maria 569
9 Jenny Willstrand 556
10 Perra 543
11 Jimmy Holst 537
12 Susann Lidqvist 534
13 Lena 517
14 Susann Aspling 485
15 Pelle H 472
16 Manne 470
17 Kristoffer 466
18 Axel Willstrand 448
19 Helena Stenfeldt 427
19 Joel 427
21 olof w 414
22 Peter Annas 413
23 Joachim 366
24 Patrik Björgård 356
25 Kajsa 336
26 Maria Hägglöf 294
27 Karin Eklund 288
28 Lwordish 185
29 Niklas Östlund 75

Bild från GP:s iPadapp

Anders Goliger är nyhetschef på GP och intervjuas i tidningen om hur listan är tänkt att tolkas. Han säger bland annat att den inte är en forskningsrapport:

Den vanligaste kritiken är att listan är oseriös, att det borde vara en forskningsrapport i stället. Och visst, på ett sätt har naturligtvis landshövdingen mer makt än en konsertarrangör i Slottsskogen, men vi väger in fler kriterier. Maktfrågan är viktig och värd att ta på allvar: vad är makt och vem tillåter vi att ha makt i samhället.

Jag tycker inte att listan är oseriös. Tvärtom. Den speglar vad regionens största dagstidning anser är viktigt och relevant. Och det är väldigt viktigt. Men jag tycker det är synd att en såpass viktig och relevant produkt produceras på ett, om inte oseriöst så i alla fall svårbegripligt, sätt. Vad en journalistisk produkt och en forskningsrapport borde ha gemensamt är ambitionen att presentera en så sann och objektiv bild som möjligt av en företeelse. Där forskningsrapporten ofta är trist och korrekt i språk och framtoning inbjuder tidningsartikeln till läsning med slagkraftiga rubriker, lättlästa texter och ett attraktivt utseende. Men det bakomliggande arbetet, substansen, skiljer sig inte särskilt mycket åt. Hoppas jag i alla fall.

Och att ha fler kriterier än omsättning och antal anställda, det är ju självklart. Själv forskar jag inom en gren av vetenskapen där man aldrig har full kontroll på alla kriterier och där man alltid måste ta ett systemperspektiv. Och det finns väldigt bra, genomarbetade metoder för hur listor som denna kan skapas med betydligt högre trovärdighet (utan att för den sakens skull innebära mer arbete för GP). Man behöver inte vara anställd på ett universitet för att genomföra en Delfi-studie. Jag hänvisar till mitt inlägg från förra året där jag tar upp detta i mer detalj.

Även i år ligger listan bakom GP:s paywall, vilket jag fortfarande ser som lite underligt och jag undrar om inte snackisen och debatten skulle blivit betydligt större om andra än prenumeranter faktiskt skulle kunna ta del av hela listan. Jag anar en klassisk ”ekonomichef” här. Framtagandet av listan är en dyr investering där flera erfarna reportrar har tillbringat mycket tid och naturligtvis kan man inte bara ge bort frukterna av detta arbete hur som helst.

Men, GP. Vad skulle hända om listan var fritt tillgänglig? Skulle ni få färre prenumeranter då? Antagligen inte. Skulle ni sälja färre lösnummer? Kanske något. Skulle fler personer diskutera, debattera, analysera och sprida er lista? Definitivt. Det är ju inte själva listan som är grejen för er här. Grejen är ju snarare arbetet med att ta fram listan och att därmed inventera Göteborg med avseende på framtida innehåll i tidningen. Fördjupningsmöjligheterna är ju gigantiska och kan generera 100 intressanta reportage (plus bubblare) om ni vill.

Och listan då? Ja, stackars Håkan Hellström har rasat hela 44 placeringar och ligger nu på plats 58, strax före Leif Mannerström. Men jag är glad över Julia Mjörnstedt (generalsekreterare Ung Cancer) som med sitt otroliga engagemang tagit sig in på plats 85. Och fantastiska Maria Gustavsson som (bland mycket annat) driver Webcoast, ligger som bubblare. Grattis Maria! Ni förtjänar GP:s uppmärksamhet.

Och även vår lilla tävling har nu ett resultat. Ni tippade tre låtar. Deras poäng summerades och den som träffade bäst vann. Och här är resultatet:

1. Dick Stenmark – 845 poäng (Serbien, Sverige, Ryssland)

2. @joachimth – 743 poäng (Ryssland, Turkiet, Sverige)

3. @Annas_sanna – 741 poäng (Sverige, Tyskland, Ryssland)

4. @Sa_na_si – 741 poäng (Ryssland, Tyskland, Sverige)

5. @andersisjoboda – 732 poäng (Sverige, Italien, Ryssland)

6. @raekob – 728 poäng (Sverige, Ryssland, Spanien)

7. @fillwe – 702 poäng (Sverige, Ryssland, Rumänien)

8. @LordSillion – 696 poäng (Sverige, Cypern, Ryssland)

9. @fogelqvitter – 696 poäng (Ryssland, Sverige, Ukraina)

10. @pernillarydmark – 677 poäng (Sverige, Ryssland, Irland)

11. samuel@sjoboda.se –  631 poäng (Averige, Ryssland, Ungern)

12. @herrforsberg – 585 poäng (Sverige, Turkiet, Italien)

12. Jenny W – 585 poäng (Sverige, Italien, Turkiet)

14. Olof W – 555 poäng (Sverige, Turkiet, Irland)

15. Magnus L – 553 poäng  (Rumänien, Sverige, Tyskland)

16. @jockeikba – 550 poäng (Sverige, Moldavien, Spanien)

17. @lenagothberg – 549 poäng (Sverige, Turkiet, Ukraina)

18. Patrik B – 530 poäng (Sverige, Turkiet, Island)

19. @mrtnsamuelsson – 508 poäng (Cypern, Sverige, Rumänien)

20. Jonathan A – 489 poäng (Irland, Sverige, F.Y.R Macedonia)

21. @sundhult – 458 poäng (Sverige, Cypern, Danmark)

22. @miaisageek – 421 poäng (Tyskland, Spanien, Serbien)

23. Marcus A – 413 poäng (Storbritannien, Sverige, Malta)

24. Susann L – 324 poäng (Cypern, Albanien, Ryssland)

Fyra personer hade matat in fler än tre låtar och kunde alltså inte tas med i listan.

Tävlingen är enkel. Du väljer ut tre bidrag som etta, tvåa och trea. När alla poäng är utdelade summeras ”dina” tre låtar och ger sig därmed din score. Den som får högst vinner. Om två får samma vinner den som tippade flest låtar på rätt plats (1, 2, 3).

Du deltar med ditt twitternamn eller din facebookprofil.

Du kan rösta fram tills dess att de börjar redovisa röstningen i TV-sändningen.

Nu kör vi!

Här kan du vara med och tävla:

Och naturligtvis börjar man – i samma ögonblick som man hör att han har gjort en lång lista – själv att fundera på vilka låtar som skulle platsa på min lista. Sagt och gjort. Jag har nu tagit fram en lista över 200 st 5-poängare. Jag har inte följt Fredriks ”max en låt per artist”-regel eftersom det faktiskt är så att flera artister förtjänar mer än en plats på min lista. Och jag har heller inte försökt mig på några creddiga val. Varnar alltså för detta. De 200 låtarna är helt enkelt bra låtar. Varken mer eller mindre. Se listan som ett kondensat av min musiksmak, med några viktiga luckor som utgörs av framförallt Beatles och Pink Floyd. De hade nog knipt 10 låtar tillsammans på listan…

Listan är inte i rangordning, förresten.

Här är den:

Nu kan ni börja håna min musiksmak i kommentarsfältet nedan. Bring it on.

Det absolut viktigaste när man ska använda bilder man hittar online är att säkerställa att man har rätt att göra detta. Det finns många bilder därute som inte får användas fritt av andra (detta bestämmer bildens upphovsman). Det finns professionella bildarkiv som tar betalt för foton. De brukar ibland ha en gratiskatalog som kan vara värd att kolla upp. Men det som jag ska tipsa denna gång om är det fantastiska Flickr.

På Flickr kan vem som helst ladda upp foton. Bilderna (miljontals) är sökbara och man kan verkligen hitta i princip vad som helst där. Vad som gör Flickr så intressant är att sajten ger dig som fotograf möjligheten att licensiera dina alster enligt Creative Commons (CC). CC är en licensform som gör att du som upphovsman kan ge tillåtelse att andra använder dina kreativa skapelser. Det finns olika nivåer på vad som tillåts. Man kan till exempel begränsa kommersiellt bruk, eller till exempel säkerställa att bilden inte manipuleras. Mer om licensen Creative Commons hittar du på deras svenska sajt.

När man använder bilder som är licensierade enligt CC är det viktigt att ange korrekt så kallad ”attribution”. Även detta finns det riktlinjer för på Creative Commons sajt. Jag ska här tipsa om ett par verktyg som kan göra det lite lättare att söka och använda CC-licensierade bilder.

Det första verktyget är en sökmotor som jag är väldigt fäst vid: Compfight. Här kan du på ett enkelt och intuitivt sätt söka på Flickr och samtidigt begränsa till CC-bilder. Naturligtvis finns det en  sökmotor på Flickr också, men jag tycker Compfight är bättre. Och du, har du andra tips på bra sökmotorer, skriv gärna i kommentarerna nedan.

Det andra verktyget är en mycket finurlig liten tjänst som – när du väl har hittat en bild som du vill använda – hjälper dig att hitta rätt licens och rätt attribution. Denna tjänst heter Flickr Image Attributor. Du klistrar in länken till en bild i ett formulär och får sedan korrekt referens i olika format (för web eller tryckt text).

Happy hunting!

(Och tipsa gärna om fler bra gratis bildtjänster nedan)

  by  bookgrl 

Nu har jag räddningen åt dig. En studie på det berömda Pond’s Institute visar nämligen att att kalorier du konsumerar på bortaplan inte beter sig som andra kalorier. Avståndet till hemmet är nyckeln här. Hjärnan har stor makt över kroppens funktioner och forskarnas hypotes är att ju närmre hemmet man är, desto mer ”avslappnad” blir hjärnan och desto mer av kalorierna läggs ”på lager” för framtida bruk. Omvänt kan man också påstå att ju längre från hemmet – desto mer energi använder hjärnan till att skydda kroppen. Och detta sker genom ökat andrenalinpåslag vilket i sin tur ger ökad kaloriförbränning.

Därför kan jag nu avslöja – och detta kommer kvällstidningarna att skriva löpsedelsmeter om – postnummermetoden.

Metoden är en enkel och lättfattlig och bygger på en tumregel som använder två postnummer – ditt eget och det nummer där kalorierna konsumeras. Det funkar så här:

1. Varje siffra i postnumret är värd 20%
2. Du jämför ditt hempostnummer med numret där du befinner dig
3. Börja från vänster. Varje gemensam siffra adderar 20% till totalandelen kalorier som du måste räkna med

Om jag till exempel lämnar mitt trygga postnummer 43952 och beger mig till goda vänner i grannsamhället med postnummer 43961 har jag genom denna förflyttning säkerställt att vid 100 kcal kommer jag bara att behöva tillgodoräkna mig 60. En till semla, tack!

Och extra kul blir det ju längre bort du reser.

  by  rockman836 

Förord

Hej!

Mitt namn är Anna. Jag är 11 år och bor i Åsa. Jag har nyss flyttat in. Jag har 3 vänner. Dem heter Ulv, Moa och Jan.

Ulv är en varulv som på sin första date åt upp sin flickvän, och då kom polisen och började skjuta och då åt Ulv upp polisens huvud. Sen tog han en pannsavagn och körde in i tjejernas omklädningsrum och dödade alla i rummet.

Moa är en tjej som är 11 år och älskar skolan och kan allt om elektronik. Hon jobar för rigeringen som spyjon.

Jan är 9 år och har rest över hela värden. En gång kråkade med Eiffltornet i paris när han skulle köpa ost.

Kapitel 1.
Ska vi gå och spela kula sa Ulv.

Nej sa jag vi kan väl ta en glass i parken.

Jag paxar maskglassen sa Ulv.

Sisten till glasskåsgen är en loser sa Moa.

Då kommer jag först sa Jan och sprang iväg så sprang de andra efter.

När dem hade sprungit halvägs så snublade jag på någon slags genomskinlig röd sten. Det var en rubin! Jag ropade på Ulv, Moa och jan.

Jag har hittat en rubin! Skrek jag. Ulv, Moa och Jan kom springande

Hur gick det! sa Jan

Det gick bra med mig.

Värför ropade du då

För att jag har hittat en rubin.

Kapitel 2.
Vi måste ta den till museet Sa Moa.

Den är värd 1.00.000 sa Moa.

Okej sa jag vi tar den till museet.

Vad gör vi för pengarna? sa Ulv.

Jag vet sa Jan vi åker till badhuset

Ja! skrek jag, Ulv och Moa. Vi springer och lämnar rubinen på museet och sen får vi våra pengar och så kan vi gå hem och packa.

Vennta sa Moa packa för 2 dagar. Vi får vel ha semester.

Vi går och pakar sa jag. När jag gick hem så tengte jag att vi skulle glöma biljeterna så fort jag kom hem så fixade jag biljeter. Sen så gick jag och packa.

Nu har jag packat! ropade Jag till mamma. Sen somna jag. Jag vaknade nästa morgon av spening.

Kapitel 3.
Nu var vi på flygplatsen.

Nu ska vi gå på planet sa Ulv.

Jag hade köpt Diam till resan. Vi fick sitta i planet ca 10 tim Ulv nockade ploten och störtade ner i paris. Vi började med att gå på paris bästa museum.

Vi tar bussen till museet okej sa Ulv. På bussen åt Ulv upp Eric saade och en korv.

Nu är vi frame sa Jan. Ulv ville inte spotta ut Eric Så han svalde han.

Änterligen så kunde vi gå in till museet.

Vi går till deamant avdelningen sa jag

okej! skrek Ulv, Moa och Jan. När vi gick in så kvävdes vi och blev förvånade dels för att Ulv hade slept sig och för att vår rubin låg där!

Kapitel 4.
Titta! sa jag

vår rubin! Sa Ulv och nös.

Någon har stulit den sa Jan.

Vi måste åka hem och ta fast tjuven. Vi åkte hem och sprang in på museet och sa till ägaren att rubinen var stulen. Vi sprang till deammant-avdelningen för att bevisa. Vi sprang in till deamanterna det log ingen rubin. Samtidit sprang en man som påminde om en nattvakt.

En nattvakt det måste vara han.

Ta fast nattvakten! skrek jag.

Ulv sprang fram och hoppade på de så kalade nattvakten och röt har du stulit vår rubin! nattvakten blev så red att han erkände att han var tjuven.

Sen när polisen fengslatt tjuven så spelade vi kula.

Åsa bladet V.49
Ungdomar redar värden.
Igår kvel så tifångatogs En rubin tjuv han hade inte bara rånat rubiner. Han hade också rånat den blåtjärnan i London.

Denna lista tas fram av sju GP-journalister som tillsammans får anses ha bra koll över den lokala och regionala ankdammen. Så långt är allt gott och väl. Men, som jag ju har skrivit om tidigare, så har jag lite svårt för tillvägagångssättet och den godtycklighet som inbäddats i resultatet. Låt mig utveckla detta lite.

GP har naturligtvis med den sedvanliga brasklappen att det inte är en vetenskaplig undersökning utan snarare ett diskussionsunderlag. Helt rätt. Problemet är att själva diskussionen i mitt fall inte rör listan som sådan utan snarare hur den tagits fram. Jag vet inte om detta var GP:s avsikt… Nåväl.

Listan baseras på fem olika kriterier. Dessa är formell och informell makt, makt över opinionen, trendpåverkan samt lokalt inflytande (sista är nytt för i år). Det står inte exakt hur de har tagit fram årets lista, men jag antar att det har gått till ungefär enligt följande:

1. Sju utvalda medarbetare träffas under november månad i ett rum för att gå igenom förra årets maktlista.
2. De för en diskussion om hur kriterierna för nästa lista skall se ut. De beslutar att de vill lägga till ”lokalt inflytande” till de övriga fyra.
3. Genom en komplex och utdragen kombinerad brainstorming/förhandlingsprocess arbetas sakta men säkert årets version av listan fram. Ibland går det hett till, speciellt när någon med formell makt placeras lite för långt ner på listan i förhållande till en i Göteborg boende artist eller opinionsbildare. En säker källa till namn fås genom att gå igenom alla som blivit porträtterade i Två Dagar senaste året. Eftersom GP har skrivit om dem har de ju, på sätt och vis, fått lite medial ”makt”. Arbetet genomförs under två till tre separata workshops under november/december.
4. Till slut är listan klar. Teamet tycker att den väl speglar 2011 års viktiga namn och att den borde funka som prioriteringsblueprint för 2012.

Jag gissar, naturligtvis. Jag, och många med mig antar jag, skulle gärna vilja vara en fluga på väggen i rummet när listan arbetas fram. Jag har själv deltagit i otaliga workshops och kan vittna om hur otroligt subjektiva och dagsformsberoende resultaten ofta blir.

Men, jag kanske har fel. Det kan ju faktiskt ha gått till så här:

1. Sju utvalda medarbetare träffas under november månad i ett rum för att gå igenom förra årets maktlista
2. Under en intensiv brainstorming lyckas teamet producera en lista på ca 150-200 namn som anses kvala in i de olika kategorierna.
3. De väljer sedan ut en referensgrupp bestående av vanliga medborgare (kanske de till och med utnyttjar den utmärkta testpanel som GP använder på konsumentredaktionen) samt ett antal utvalda experter (egna anställda men även folk utanför GP med troliga kunskaper).
4. Referensgruppen får svara på en enkät där de, genom en serie frågor och påståenden, till slut får fram en ranking (uppdelad per maktkategori) av personerna på listan.
5. Resultaten sammanställs och skickas ut till referensgruppen. Alla får möjlighet att trycka +1 eller -1 på personerna (alltså begära justering uppåt eller nedåt i rankingen).
6. Resultatet blir fem separata maktlistor. En för varje kategori.
7. Nu sätter sig GP:s expertgrupp tillsammans och under en heldag analyserar de resultatet. Baserat på enkätsvaren kan de nu publicera listorna tillsammans med kommentarer och analyser.

Eller vad tror ni?

Hur som helst tänker jag inte kommentera årets lista mer än att jag konstaterar att stackars Håkan Hellström har halkat tillbaka till plats 14 igen (han var 8:e mäktigast i Göteborg för ett år sedan).

Och jag vill till sist framhålla en viktig sak. Jag tycker att det är bra att GP gör denna lista. Vi behöver upplysas om vilka som, direkt och indirekt, dikterar vår verklighet. Men som forskare kan jag inte tycka annat än att listan skulle ha mycket större värde om den togs fram på ett lite mer strukturerat sätt. 

[Uppdatering 2012-01-10: Detta inlägg har återpublicerats på Second Opinion]