by  rockman836 

Förord

Hej!

Mitt namn är Anna. Jag är 11 år och bor i Åsa. Jag har nyss flyttat in. Jag har 3 vänner. Dem heter Ulv, Moa och Jan.

Ulv är en varulv som på sin första date åt upp sin flickvän, och då kom polisen och började skjuta och då åt Ulv upp polisens huvud. Sen tog han en pannsavagn och körde in i tjejernas omklädningsrum och dödade alla i rummet.

Moa är en tjej som är 11 år och älskar skolan och kan allt om elektronik. Hon jobar för rigeringen som spyjon.

Jan är 9 år och har rest över hela värden. En gång kråkade med Eiffltornet i paris när han skulle köpa ost.

Kapitel 1.
Ska vi gå och spela kula sa Ulv.

Nej sa jag vi kan väl ta en glass i parken.

Jag paxar maskglassen sa Ulv.

Sisten till glasskåsgen är en loser sa Moa.

Då kommer jag först sa Jan och sprang iväg så sprang de andra efter.

När dem hade sprungit halvägs så snublade jag på någon slags genomskinlig röd sten. Det var en rubin! Jag ropade på Ulv, Moa och jan.

Jag har hittat en rubin! Skrek jag. Ulv, Moa och Jan kom springande

Hur gick det! sa Jan

Det gick bra med mig.

Värför ropade du då

För att jag har hittat en rubin.

Kapitel 2.
Vi måste ta den till museet Sa Moa.

Den är värd 1.00.000 sa Moa.

Okej sa jag vi tar den till museet.

Vad gör vi för pengarna? sa Ulv.

Jag vet sa Jan vi åker till badhuset

Ja! skrek jag, Ulv och Moa. Vi springer och lämnar rubinen på museet och sen får vi våra pengar och så kan vi gå hem och packa.

Vennta sa Moa packa för 2 dagar. Vi får vel ha semester.

Vi går och pakar sa jag. När jag gick hem så tengte jag att vi skulle glöma biljeterna så fort jag kom hem så fixade jag biljeter. Sen så gick jag och packa.

Nu har jag packat! ropade Jag till mamma. Sen somna jag. Jag vaknade nästa morgon av spening.

Kapitel 3.
Nu var vi på flygplatsen.

Nu ska vi gå på planet sa Ulv.

Jag hade köpt Diam till resan. Vi fick sitta i planet ca 10 tim Ulv nockade ploten och störtade ner i paris. Vi började med att gå på paris bästa museum.

Vi tar bussen till museet okej sa Ulv. På bussen åt Ulv upp Eric saade och en korv.

Nu är vi frame sa Jan. Ulv ville inte spotta ut Eric Så han svalde han.

Änterligen så kunde vi gå in till museet.

Vi går till deamant avdelningen sa jag

okej! skrek Ulv, Moa och Jan. När vi gick in så kvävdes vi och blev förvånade dels för att Ulv hade slept sig och för att vår rubin låg där!

Kapitel 4.
Titta! sa jag

vår rubin! Sa Ulv och nös.

Någon har stulit den sa Jan.

Vi måste åka hem och ta fast tjuven. Vi åkte hem och sprang in på museet och sa till ägaren att rubinen var stulen. Vi sprang till deammant-avdelningen för att bevisa. Vi sprang in till deamanterna det log ingen rubin. Samtidit sprang en man som påminde om en nattvakt.

En nattvakt det måste vara han.

Ta fast nattvakten! skrek jag.

Ulv sprang fram och hoppade på de så kalade nattvakten och röt har du stulit vår rubin! nattvakten blev så red att han erkände att han var tjuven.

Sen när polisen fengslatt tjuven så spelade vi kula.

Åsa bladet V.49
Ungdomar redar värden.
Igår kvel så tifångatogs En rubin tjuv han hade inte bara rånat rubiner. Han hade också rånat den blåtjärnan i London.

Denna lista tas fram av sju GP-journalister som tillsammans får anses ha bra koll över den lokala och regionala ankdammen. Så långt är allt gott och väl. Men, som jag ju har skrivit om tidigare, så har jag lite svårt för tillvägagångssättet och den godtycklighet som inbäddats i resultatet. Låt mig utveckla detta lite.

GP har naturligtvis med den sedvanliga brasklappen att det inte är en vetenskaplig undersökning utan snarare ett diskussionsunderlag. Helt rätt. Problemet är att själva diskussionen i mitt fall inte rör listan som sådan utan snarare hur den tagits fram. Jag vet inte om detta var GP:s avsikt… Nåväl.

Listan baseras på fem olika kriterier. Dessa är formell och informell makt, makt över opinionen, trendpåverkan samt lokalt inflytande (sista är nytt för i år). Det står inte exakt hur de har tagit fram årets lista, men jag antar att det har gått till ungefär enligt följande:

1. Sju utvalda medarbetare träffas under november månad i ett rum för att gå igenom förra årets maktlista.
2. De för en diskussion om hur kriterierna för nästa lista skall se ut. De beslutar att de vill lägga till ”lokalt inflytande” till de övriga fyra.
3. Genom en komplex och utdragen kombinerad brainstorming/förhandlingsprocess arbetas sakta men säkert årets version av listan fram. Ibland går det hett till, speciellt när någon med formell makt placeras lite för långt ner på listan i förhållande till en i Göteborg boende artist eller opinionsbildare. En säker källa till namn fås genom att gå igenom alla som blivit porträtterade i Två Dagar senaste året. Eftersom GP har skrivit om dem har de ju, på sätt och vis, fått lite medial ”makt”. Arbetet genomförs under två till tre separata workshops under november/december.
4. Till slut är listan klar. Teamet tycker att den väl speglar 2011 års viktiga namn och att den borde funka som prioriteringsblueprint för 2012.

Jag gissar, naturligtvis. Jag, och många med mig antar jag, skulle gärna vilja vara en fluga på väggen i rummet när listan arbetas fram. Jag har själv deltagit i otaliga workshops och kan vittna om hur otroligt subjektiva och dagsformsberoende resultaten ofta blir.

Men, jag kanske har fel. Det kan ju faktiskt ha gått till så här:

1. Sju utvalda medarbetare träffas under november månad i ett rum för att gå igenom förra årets maktlista
2. Under en intensiv brainstorming lyckas teamet producera en lista på ca 150-200 namn som anses kvala in i de olika kategorierna.
3. De väljer sedan ut en referensgrupp bestående av vanliga medborgare (kanske de till och med utnyttjar den utmärkta testpanel som GP använder på konsumentredaktionen) samt ett antal utvalda experter (egna anställda men även folk utanför GP med troliga kunskaper).
4. Referensgruppen får svara på en enkät där de, genom en serie frågor och påståenden, till slut får fram en ranking (uppdelad per maktkategori) av personerna på listan.
5. Resultaten sammanställs och skickas ut till referensgruppen. Alla får möjlighet att trycka +1 eller -1 på personerna (alltså begära justering uppåt eller nedåt i rankingen).
6. Resultatet blir fem separata maktlistor. En för varje kategori.
7. Nu sätter sig GP:s expertgrupp tillsammans och under en heldag analyserar de resultatet. Baserat på enkätsvaren kan de nu publicera listorna tillsammans med kommentarer och analyser.

Eller vad tror ni?

Hur som helst tänker jag inte kommentera årets lista mer än att jag konstaterar att stackars Håkan Hellström har halkat tillbaka till plats 14 igen (han var 8:e mäktigast i Göteborg för ett år sedan).

Och jag vill till sist framhålla en viktig sak. Jag tycker att det är bra att GP gör denna lista. Vi behöver upplysas om vilka som, direkt och indirekt, dikterar vår verklighet. Men som forskare kan jag inte tycka annat än att listan skulle ha mycket större värde om den togs fram på ett lite mer strukturerat sätt. 

[Uppdatering 2012-01-10: Detta inlägg har återpublicerats på Second Opinion]

Jag brukar säga att jag lärde mig tre nyttiga saker i lumpen. Nåja, visst lärde jag mig mer, men dessa tre hör till de mer bestående.

Den första lärdomen var, föga överraskande, telegrafin. Som jag skrev i första inlägget så drillades jag i morsealfabetet i nästan 500 timmar. Fy fan. Jag kommer nog aldrig att glömma detta, hur gammal jag än blir. Och vilket fet nytta har jag – eller kronan – av det idag? Heh.

Jag står på taket till ett radiosläp (som jag nästan kvaddade i Örebro).

Den andra lärdomen har varit betydligt nyttigare. Jag fick lära mig köra lastbil. Eller, rättare sagt, jag fick lära mig köra en Volvo N86. Inte riktigt vad man skulle kalla lastbil idag, om man säger så. Vi hade en deal med motorbefälet. Om vi tog väl hand om ”våra” lastbilar så skulle vi få en chans att ta civilt C-körkort vid slutet av utbildningen. Sagt och gjort. Vi tvättade, smorde och pillade med våra bilar. Visst skedde några mindre missöden, men inga som nådde befälen.

En gång, när vi var i Örebro på övning, lyckades vi nästan förstöra ett radiosläp för ett antal miljoner när vi dundrade ner för en backe mot en alldeles för låg viadukt. Jag tvärnitade och min kollega i hytten fick bläddra febrilt i specifikationerna för att hitta höjden på släpet (som hade svindyra radiomaster liggande i sektioner på taket). Vi klarade viadukten med 5-10 cm tillgodo. En annan gång lyckades jag backa in i en tegelvägg på Karlsborgs Fästning. Murbruket rök och hade jag inte träffat rakt på (istället för med hörnet först) hade väggen inte stått upp idag…

Käcka beväringar poserar på N86-or. Jag högst upp till vänster.

Men, det befälen inte vet, det har de heller inte ont av. Så i maj 1990 fick jag mitt C-körkort. Jag har inte kört lastbil kommersiellt, men under chalmerstiden hände det då och då att jag hjälpte till att köra öl och andra prylar till olika festivaler och evenemang. Och jag har fortfarande kvar det. Fattas bara.

Den tredje saken är den jag har absolut mest nytta av. Tänker på den nästan varje dag, faktiskt. Jag har skrivit om den tidigare. För en tid sedan gästbloggade jag på suveräna 365 saker du kan göra om mitt maxim ”det är aldrig för jobbigt att göra det bekvämt för sig”. Läs det gärna. Det handlar till stor del om en en erfarenhet från en kall natt i lumpartältet. Det är en av de viktigaste sakerna jag lärt mig.

Bekvämlighet är en dygd

Nu har ni i tre inlägg fått ta del av några av mina erfarenheter och upplevelser från livet i grönt. Tack för att ni har läst och kommenterat!

Några frågor som vissa av er kanske har: Var det jobbigt? Yes. Tråkigt? You bet. Kul? Det också. Skulle jag vilja ha det ogjort? Inte en chans. Bara så ni vet.

Under dessa första veckor har han varit med om en hel del och de senaste dagarna har han varit gäst hos oss. Han har varit i min sons förstaklass på besök, han har firat julafton med oss och just nu är han med oss i Skåne hos min svärmor. Om några dagar ska han vidare på nya äventyr tillsammans med någon ny kompis.

Enligt skylten han bär runt halsen skall han vara tillbaka i Söderköping den 4/2. Detta skall ske genom att man sätter honom på en buss/tåg till Norrköping och mailar honom på adressen som står på kortet.

Jag blir alldeles varm när jag ser detta. Inte bara för att jag minns fantastiska Amelie från Montmartre, där en trädgårdstomte upplevde ett liknande äventyr. Tänk vilket fantastiskt inslag i undervisningen! Jag har inte sett just detta grepp tidigare, men visst är det coolt! Och jag hoppas att fler läser detta och inspireras. Det är saker som detta som ger mig hopp om framtiden för skolan i Sverige.

När jag för ett år sedan bestämde mig för att splitta Third Opinion i tre delar (jobbet, geekness och allt annat) visste jag inte mer än att jag hade ett behov av renodling, framförallt vad gällde logistikrelaterade inlägg. Därför har det blivit så att Logistikfokus har haft mitt största fokus under 2011. Smartology har hamnat lite på efterkälken (men precis nu fick jag idén att man kanske skulle slänga in hela Smartology på Tumblr…hmmm…).

  by  _StaR_DusT_ 

Hur som helst. Perolofarnas.se har levt och frodats någorlunda under året och nu när jag tittar tillbaka ser jag en hel hög inlägg som jag faktiskt är väldigt nöjd med. Låt se…

[Förresten, alla länkar öppnas i ny flik, så klicka på bara]

Jag har under året producerat 38 st ”Bra länkar”-inlägg. Dessa har varit baserade på mitt läsande i Google Reader när man fram tills alldeles nyligen kunde kommentera bra grejer man hittade. Dessa länkar + kommentarer publicerades per automatik ungefär 10 st åt gången på min blogg. Se det som ett arkiv över min surfning under året. Nu har Google Reader stängt av denna möjlighet och därmed har också min publicering av dessa listor upphört. Eventuellt kan alternativa metoder dyka upp så småningom…

”Good evening, Mr Fett”, she said in a husky voice, ”I need you to find someone.”

”Well, that’s what I do, miss…”

”Malfoy. Hermione Malfoy. And it’s Mrs.”

”I see. So, Mrs Malfoy, who do you want me to find?”

”His name is Anakin. Anakin Malfoy. He is my husband.”

”Anakin Malfoy, the owner of Micromush, the software company?!”

”Yes”, she said. ”He is missing. No one knows about this except for me and the servants. And they are all droids so they won’t tell anyone.”

”I see. Well, my schedule is packed Mrs Malfoy”, I said. Time to test her resolve…

”I’ll triple your normal fee, Mr Fett! Just find my husband before…”, she trailed off.

”Before what?”, I asked.

”Oh, nothing, forget it. It’s… it’s my birthday in five days and he always buys me a Pan-Galactic Gargleblaster on my birthday, that’s all…”

She was lying, I was sure of it. But, truth to be told, I needed the dough.

”OK, Mrs Malfoy, I’ll do it.”

She sighed with something that looked like relief and handed me an envelope.

”Everything you need is in there, including a down payment for the first five days.”

”I just have one question, Mrs Malfoy. What do you think has happened to Mr Malfoy?”

She hesitated briefly before she answered.

”I think that his rival, Luke Vader, has killed him. You know Luke Vader? The owner of Plum Inc, the largest competitor of Micromush.”

”So, if he’s dead, why try and find him?”, I asked.

”Before he left, that last day, he told me that there would be a surprise dinner the same night. And that he had information to divulge regarding his business and his will. Then he left for work. And now he’s gone.”

She almost started crying. And I can’t stand a dame crying. So I did what every sane man would have done in my place. I threw her out, toghether with her cash. Well, except for the consulting fee she owed me of course.

What she does now? Well as far as I know she works at Monster’s Inc as a receptionist. Doing a great job by all accounts. And her husband was miraculously found a few days later. In good health playing golf with his old classmates. I suspect that the woman and her husband conspired to kill Luke Vader and set me up as the fall guy. Like in some old movie. Well, I don’t fall for those kinds of stings, not mostly anyway…

Varje söndag är det Fotosöndag. Ett fototema släpps på tisdagen, man har veckan på sig att ta en bild och att ladda upp den på Flickr i gruppen Fotosöndag. Denna veckan var temat Film Noir, därav bilderna i detta inlägg. Och förresten, var gärna med du också. Kolla in nästa veckas tema på fotosondag.se på tisdag!

Jag har bestämt mig för att byta tema på denna blogg. Visst kan  man prova och pyssla i bakgrunden för att sedan byta, men det blir ju inget kul. Därför vill jag förvarna om att snart kommer min blogg att se ut så här:

Temat heter Allegro och är betydligt mer visuellt än det som jag har nu (Coraline).

Som sagt. Nu kör vi…

  by  P.O. Arnäs 

Läs gärna mitt första inlägg om bullshitfilter innan ni ser filmen, så förstår ni vad jag menar. Eller varför inte läsa alla inlägg, vetja?

Hur som helst, här kommer Master George i egen hög person. Och det är precis som han säger: There is bullshit coming your way.