Per Penning - privatekonomi för ett ekonomiskt oberoende

Alla vill ha dina pengar

noreply@blogger.com (Per Penning) — Sat, 07 Nov 2009 13:02:00 +0000

Alla vill ha dina pengar. Helst utan motprestation och så många av dem som det går att roffa åt sig.

En av roffarna är SMS-låneföretagen. Affärsidén går ut på att på ett mycket enkelt, tillgängligt sätt tillhandahålla korta krediter till orimligt höga räntor. Låntagarna är de människor som snabbt behöver pengar i sin hand, inte kan låna någon annanstans, har ett känslomässigt problem med banker eller helt enkelt inte begriper bättre.

SMS-lån är märkligt nog väldigt lukrativt eftersom företag poppar upp som svampar. Följer du Lyxfällan på TV3 så märker du snart att just SMS-lån är en stor del av problematiken för de som hamnat på privatekonomisk onåd.

En annan roffarekategori är de jag vill benämna pensionstjuvarna. Detta gäng är de som vill åt dina PPM-pengar, de pengar som du så generöst fått äran att förvalta själv. Affärsidén här är att för ett årligt belopp förvalta din PPM-pension utan någon som helst garanti för att det ska ge dig en bättre avkastning - briljant, helt enkelt. Kundkategorin som lockas här är de som finner det jobbigt och besvärligt att behöva engagera sig in sin framtida pension och som därmed lockas av att någon annan kan göra det bättre än en själv.

Kostnaden för PPM-rådgivning ligger genomsnittligt på en femhundring om året. Detta motsvarar ungefär 1,2 procent av en genomsnittlig PPM-portfölj. På fyrtio år motsvarar detta ungefär halva det sparade beloppet. Läs gärna mer på DN debatt.

I alla de sammanhang där du gör en dålig affär, så gör någon annan en god affär. De sammanhang där båda parter är vinnare finns, men är väldigt mycket sällsyntare. Så håll i dina pengar! Roffarna är kreativa.

Bolåneränta

noreply@blogger.com (Per Penning) — Thu, 05 Nov 2009 13:13:00 +0000

Idag ligger min lilla börsportfölj och darrar på nollstrecket. Fortsätter det uppåt eller inte? Frågar man de svenska hushållen så är det uppåt som gäller - optimismen är hög.

Och det är ju hushållen som dessutom köper villor och bostadsrätter i högt takt och med allt högre belopp. Vi lånar allt mer eftersom konkurrensen om bostäderna pressar upp priserna. I sig är det här inte så skojigt för familjen Penning, som letar ny bostad, eftersom vi inte kan tänka oss att åka med i vilka rallysvängar som helst. Enligt vår kalkyl ska vi mer än bara 'klara av' framtida sju procents boränta eftersom livets nöjen oftast kostar en slant. Å andra sidan så kanske en del förköper sig vilket kan ge tillfällen.

Vill du lära dig mer om hur räntan avseende bostadslån fungerar? Då föreslår jag en titt här hos Ekonomifakta - en lärorik artikel tycker jag.

Snabbare snygging?

noreply@blogger.com (Per Penning) — Thu, 05 Nov 2009 10:57:00 +0000

Ser man på? Försäkringskassan har fräschat upp sin hemsida. Nya läckra ikoner och snygga färger. Undrar om det kostade några skattepengar?

För det underliggande gränssnittet verkar vara detsamma. Liksom funktionerna. Och de trötta dialogerna. Undrar om de bara slängt in en webdesigner med en pensel?

Nu var det ett tag sedan jag begärda föräldrapenning, men nu är det dax igen med sjuka barn. Ska bli spännande och se om ett fräscht utseende främjar handläggningstiderna.

Bett

noreply@blogger.com (Per Penning) — Thu, 05 Nov 2009 08:13:00 +0000

Imorgon är det dags för ett besök hos tandhygienisten, inget jag ser fram emot. Jag är helt enkelt tandvårdsrädd och får kallsvettningar och hjärtklappning av bara tanken att låta någon rota i munnen på mig. Och detta skyller jag på sjuttiotalets Folktandvård.

Elaka tandläkare som plågade mig, borrade upp alla kindtänder och fyllde dem med amalgam, bortsåg ifrån att ge mig en tandställning och gav mig tandläkarskräck.

Så idag har jag en samling för tätt sittande tänder, några en aning krokiga och en liter amalgam i flabben. Så utöver detta ser jag dessutom fram emot en tid med fortsatt dyr tandvårdshälsa - det är svårt att hålla rent, gamla amalgamfyllningar expanderar ochs spräcker tänderna vilket kräver nya lagningar. Men trots min skräck masar jag mig en gång om året till tandhygienisten för en timmes fasa och betalar en hutlös summa pengar. Och är det något strul så får tandläkaren ett besök.

Tandvård är något som kan bli dyrt och ju äldre man blir desto dyrare ingrepp. Det finns möjligheter i utlandet till billigare tandvård idag, men hur det ter sig om 10-15 år år svårt att sia om. Kanske vi alla borde räkna in tandvård i vår buffert?

Banktankar

noreply@blogger.com (Per Penning) — Tue, 03 Nov 2009 20:18:00 +0000

Alla har vi förutfattade meningar även om det kan vara svårt att erkänna. Fördomar eller myter - en del tar vi till oss utan att granska fakta.

Vilka tankar dyker upp när du får höra om finansbranschen? Att de är ockrare och lurendrejare, kanske? Strama herrar med yacht och hus i Spanien?

Nu har du chansen att testa dina fördomar i Finansförbundets nya test, som visserligen är en del av deras rekryteringskampanj, men likväl rätt skojigt.

Själv blev jag 44 procent fördomsfull. Så tydligen är finansbranschen en aning annorlunda än mina initiala tankegångar.

Jag har inte vattenkammat, bakåtslickat hår men kanske det finns ett finansjobb till mig därute?

Jaktsäsong

noreply@blogger.com (Per Penning) — Tue, 03 Nov 2009 10:30:00 +0000

Gör om - gör rätt? Att komma på onåd kan smärta.

Det är riktigt trevligt att följa DN:s Sparskolan. Att Ann-Sofie Magnusson, som är en jävig bankanställd, ger rådgivning på ett sätt som gynnar kunden i första rummet är hedervärt. Eller så har hon kanske läst mina klagomål kring förklädd tjänsteförsäljning i dagspressen?

Oavsett vilket så är det gott att se hur storheterna Buffertsparande och Amortering kommer som första prioritetsordning. Och en präktig barnfamilj får också visa sig på styva linan. Prima!

För just sparbuffert och låga lån är vägen mot en behagligare vardag. Lite mindre oro i magen om jobbet riskerar att försvinna. En hög lön i sig är ingen trygghet, vilket kan vara lätt att invaggas i. Eftersom kronofogden jagar f.d. höginkomsttagare, så borde det vara en tankeställare i sig. Ett vidlyftigt leverne baserat på månatlig inkomst är riskabelt, mer riskabelt än att leva på marginalen. Att bli lånebegåvad är all idé. Skåningar är exempelvis duktiga på att tömma kontot i god tid före nästa löning.

En högt belånad bostad är också en oroshärd och att amortera gynnar alltid din nattsömn i förlängningen. Oavsett vad din bostad kan anses vara värd vid ett tillfälle, så ska likväl räntor betalas kontinuerligt.

Att få kronofogden efter sig är inget kul, eller hur? Inte ens att spara och amortera är lika trist.

Månadssummering Oktober 2009

noreply@blogger.com (Per Penning) — Tue, 03 Nov 2009 03:00:00 +0000

Det har varit en aning motivationlöst sparande denna månad - endast några få kronor stoppades undan. Trots det fortsätter balansräkningen i rätt riktning, så jag tillåter mig inte att beklaga mig.

Utfall (inom parantes årsskiftet)

Omsättningstillgångar: 38 803 kronor (+22 467 kronor)
Värdepapper: 247 472 kronor (+107 106 kronor)
Bundna tillgångar: 1 751 399 kronor (-1 421 kronor)

Skulder: 1 554 119 kronor (-55 911 kronor)

Balansen har förbättrats 7 388 kronor denna månad vilket ger en förbättring med 184 063 kronor sedan årsskiftet.

Inga spökerier

noreply@blogger.com (Per Penning) — Sun, 01 Nov 2009 16:52:00 +0000

Familjen Penning tog en kort paus ifrån ekorrhjulet och drog söderut för en vitaliserande semestertripp med sol, bad, goda viner och mat. På samma gång tog jag själv semester ifrån privatekonomin, vilket var behagligt. Några dagar utan börskoll har varit uppiggande. Man bör unna sig något då och då.

Egentligen så är det idag en avstämningsdag för månaden som gått. Tyvärr lär jag inte hinna med detta utan får bero tills imorgon eller dagen efter.

Imorgon är det en ny vecka och det spekuleras om att det kanske blir nytt börsrekord? Tja, vem vet? Att börsen inte är rationell, det vet vi ju alla. Men långsiktiga sparare, som jag, tar det hela med ro och tittar istället efter köpvärda aktier.

Skistar är jag fortsatt glad över att inneha, dessutom närmar sig utdelningsdagen. Norden som populära vinterturistmål är bara i sin linda, tror jag.

Investor är också ett innehav jag är nöjd med. Rabatten är hög och en kurskorrigering lär komma i en inte alltför avlägsen framtid.

Haloweenhelgen är över och jag har inte sett en enda häxa eller hoande spöke. Ska bli intressant och se om det blir några skrämmande nyheter imorgon.

PPM for dummies

noreply@blogger.com (Per Penning) — Wed, 28 Oct 2009 15:15:00 +0000

Har du någon PPM-strategi?

Själv använder jag mig numera av en ganska enkel modell. Först och främst så tittar jag på hur PPM-doktorn väljer sina fonder. Jag läser också lite tips och råd i den mer seriösa finanspressen. Därefter väljer jag ut fem fonder ifrån olika segment och fördelar dessa med 20 procent per fond.

Fonderna i sig har jag registrerat i en portfölj hos Morningstar och från dessa får jag ett e-mail en gång i veckan. I denna tittar jag först och främst i månadskolumnen - är denna inte på plus ska heller inte fonden ligga kvar hos mig. Jag tittar också på veckokolumnen för att se vart det eventuellt är på väg. Men det är endast på månadskolumnen jag tittar. Är trenden tydligt nedgående kan också fonden få respass, avhängigt 3- och 6-månadersförändringarna.

Vid köp av annan fond är det också månadskolumnen i första hand jag tittar på - hur fonden gått historiskt är mindre väsentligt ju 'äldre' siffrorna är.

Är jag väldigt osäker på vart vi är på väg och det inte finns några fonder som faller mig i smaken, så lägger jag pengarna i Catella avkastningsfond.

Det var min strategi det. Hur ser din egen ut? Hur finner du min?

Nivåreglering

noreply@blogger.com (Per Penning) — Wed, 28 Oct 2009 08:16:00 +0000

Jag har tagit fasta på följande sparstrategi under resterande del av det här året.

Jag fördelar om risknivån för att beakta verkligheten samtidigt som jag ligger kvar i aktievärlden med 'ena benet'. Kanske är jag för försiktig men samtidigt vill jag minska min risk till viss del. Det här är ju familjens pengar och eftersom vi män är ena drullar med pengar så gäller det att vara ansvarsfull.

Aktiesparandet dras ned hos Aktiedirekt. Jag konsoliderar en del av kapitalet i en medellång räntefond. En favorit är Catella Avkastningsfond men ni kanske har tips på någon annan fond?

Ett litet sparande hos AktieInvest i Aktieportfölj Tillväxt och Dyrgripar. Det är lite spännande att äga lite i bolag som Berkshire Hathaway och Banque Privée Edmond de Rothschild.

Fortsatt amortering på bolån motsvarande 4 procent årligen, vilket ger en skuldfrihet vid 67 års ålder enligt kalkyl.

Ett mindre belopp sätts i Avanza Zero månatligen.

I stort så avsätts minst 10 procent i långsiktigt sparande, precis som tidigare.

Revision nästa gång blir efter årsskiftet.

Frestelser

noreply@blogger.com (Per Penning) — Tue, 27 Oct 2009 20:00:00 +0000

Medan vissa klokt ser om sin ekonomi så planerar familjen Penning bara för nöjen utan täckning just nu. Så har det alltid varit, när jag tänker efter. Men numera tänker vi åtminstone kring hur vi ska finansiera våra slösaktiga leverne.

Inte kan man bara gneta - det måste vara lite kul också på schemat. Familjen Penning planerar att göra en kortare resa i höst, en skidresa i vinter, en weekend i vår och ned i Europa till sommaren. Sammantaget är detta en rejäl slant. Nu måste det sparas sköna penningar till dessa skojigheter.

Hur resonerar ni kring att uppleva kontra konsumera? Jag hörde häromdagen en släkting säga att hon hade svårt för det här med att lägga pengar på semesterresor och liknande eftersom de 'gick upp i rök' - inget beständigt fanns kvar. Hon hade lättare för att konsumera ting, så som möbler och kläder, hon ansåg att de hade mer beständighet.

Jag tror att upplevelserna är det som betyder något. Att falla för frestelser, att se och höra, njuta, andas, känna dofter. Tingen är intet mot minnena från en upplevd verklighet.

Göra en pudel

noreply@blogger.com (Per Penning) — Tue, 27 Oct 2009 19:20:00 +0000

En terrier kan väl även den göra en pudel?

Jag har varit ganska ettrig när det avser Handelsbankens nya lösning för inloggning med ID-kort och kortläsare. Det känns som en ganska gammelmodig lösning.

Nu har jag fått hem dosa och kort och efter några trevande försök så fungerar det förvånansvärt smidigt. Det är enkelt, så att till och med en lätt dement person som jag klarar av det. Och det fungerar klanderfritt.

Handelsbanken har fortfarande en gammal mossig internetbank - men inloggningen känns fräsch. Så jag rullar runt och gör åtminstone en halv pudel.

Inte vara stygg

noreply@blogger.com (Per Penning) — Tue, 27 Oct 2009 14:40:00 +0000

Utan tvekan blev jag både glad och upprymd av att jag fick vara med bland läsarnas favoriter hos Placera.nu. Jag med min tveksamt slösaktiga profil fick vara med i ett sällskap av riktiga finansess? Kul och hedrande även om Per Penning knappast kan kallas aktieblogg.

Tyvärr blev jag i samma andemening bestört av att Finansmamman tydligen fått elakheter riktade mot sig och så pass illa att chefredaktören fick gripa in och skriva en krönika. Mycket märkligt vill jag påstå. Att denna trevliga artikel kunde trigga igång en eller ett antal idioter?

Finansmamman har länge varit en inspiration - hon skriver sakligt och enkelt, inte för långt och inte för kort. Och hon är väldigt kunnig i det hon gör. Gillar man inte att läsa Finansmammans texter är det väldigt enkelt att låta bli - i jämförelse med att förnärma och häckla. Det gäller väl generellt, kanske?

Ikväll har jag knåpat med oktobers finanser - det blir ingen oktoberfest, direkt.

Lämmeltåget går

noreply@blogger.com (Per Penning) — Mon, 26 Oct 2009 09:59:00 +0000

Det är intressant att läsa om råd kring aktier och fonder. Var helst de dyker upp, men främst i finanstidningarna, genererar de en stigande kurs den dagen. Även aktier som bara omnämns lite positivt tycks ge samma effekt. Vad vågar man säga om det?

Det tycks vara ökad riskvillighet bland småspararna och kanske söker man snabba tips i pressen? Själv läser jag också dessa tips men de leder sällan till några omedelbara köp. Dessutom så kollar jag snabbt av Expressen och Aftonbladet - har de några aktie- och fondtips så är det dags att dra öronen åt sig.

Så som småsparare bör man vara rädd om sina slantar. Inte minst är det viktigt att bestämma sig för risknivåer och hur länge ett belopp ska sparas. Jag är rädd för att klassiska misstag åter är i antågande - sparande av pengar du inte har råd att förlora i högriskplaceringar i hopp om snabba klipp. Att då ta och läsa på lite om IT-bubblan kan kanske dämpa ivern?

All rådgivning som du inte betalar för bör du vara försiktig med. Det är inte sällan en försäljare du har att göra med. I bloggvärlden kring privatekonomi kan du också få direkta och indirekta råd som visserligen är gratis men som även de får anses vara 'bara' råd. Ansvaret för dina köp får du ta själv - samtidigt så finns det många goda råd av väldigt duktiga människor därute.

Vad sägs om att ta en plånboksfri dag och sedan spara i någon kul aktie?

Äppel päppel

noreply@blogger.com (Per Penning) — Fri, 23 Oct 2009 08:31:00 +0000

Jag vet inte riktigt vad som hände idag, men alla bloggar på Blogspot var nere under förmiddagen. Men nu är allt på banan igen, verkar det som.

I gårdagens ekonomibloggvärld kunde jag skönja en viss oro och osäkerhet på vart börsen ska ta vägen nu. Och flertalet tenderar att se mer pessimistiskt på utsikterna, åtminstone kortsiktigt.

Själv har jag varit fullinvesterad den senaste veckan bland annat med Oriflame, som rusar idag efter en fin rapport. Men det är fullt möjligt att jag ställer mig mer likvid den kommande veckan efter att euoforin kring dagens rapporter lagt sig.

En aktie jag suktar efter är Apple och detta enbart på grund av mina känslor för deras produkter. Jag älskar deras design, form, funktionalitet och känsla. I teknikvärlden så är det Apple som står för de skönaste prylarna och slår exempelvis Bang & Olufsen på fingrarna, enligt min uppfattning.

Apple kan jag köpa från Aktieinvest och i nuläget ligger de på i storleksordningen 137 euro - ganska mastigt belopp. Men som en krydda i aktieportföljen?

Nu är det dags att hålla helg. Ska bli skönt, det har varit intensiva veckor både på jobb och hemma. Men först ska jag läsa Avanzas artikel om Finansmamman, som driver bloggen med samma namn. Ska bli intressant att läsa. Må väl och på återseende efter helgen!

Pest

noreply@blogger.com (Per Penning) — Thu, 22 Oct 2009 05:20:00 +0000

Jag är inte komfortabel med döden. Jag mår inte riktigt bra. Kanske därför som jag drömmer?

All privatekonomi till ära - ibland ter det sig oerhört futtigt. Som nu.

Inga barn ska behöva dö. Och inga små barn ska behöva mista sina föräldrar. Men nu har det hänt igen.

En mamma på sonens dagis har avlidit. Vi visste inget om det, först igår meddelade personalen att Peters mamma gått bort och att de skulle samtala kring det här med de andra barnen.

Nu är Peters pappa ensam förälder med honom och hans lillasyster. Jag kan själv känna hans ansvars tyngd men även den förkrossande bördan av sorg, skuld och oro. Varför? Varför hon? Hur ska jag klara det här? Hur mår barnen? Hur kan jag hjälpa dem?

Till detta kommer sedan allt det praktiska och inte minst ekonomin. Att ha råd att bo kvar, att få vardagen att fungera igen, att orka sköta sitt jobb och att hinna sörja samtidigt. Kanske vi alla borde förbereda oss bättre för döden - ordna saker och ting i förväg för att hjälpa de som är kvar på bästa sätt? Livet är skört.

Döden tillhör livet, de är så tätt förbundna. Förmodligen och förhoppningsvis kan Peter och hans syster hantera sin mammas bortgång med barns otroliga förmågor att just 'hantera'.

Men idag är det pest. Döden är inte sjysst. Två barn har förlorat sin mamma.

Dubbla budskap

noreply@blogger.com (Per Penning) — Wed, 21 Oct 2009 12:25:00 +0000

Eftersom jag är något av en mästare på att dra igång idéer och projekt i en strid ström och sedan alltför sällan avsluta dem och knyta ihop säcken, så drabbas jag ibland av märkligt överlappande sparstrategier. Och inte minst påtagligt blev detta då jag i dagarna fick ett e-mail kring hur jag egentligen får ihop alla mina procent?

Jag ska nu försöka bringa ordning i min egen förvirring.

Konceptet med att fördela utgifter i tre kategorier är något jag införde i samband med Sparplan 2008. Idén kom ifrån nätet på en hemsida jag glömt namnet på. Det hela går ut på att de kostnader som är helt nödvändiga - också kallad Måste - i den nuvarande situationen - boräntor, mat, bil, barnomsorg och så vidare - inte får överstiga 50 procent av nettoinkomsten på årsbasis. Gör den det är man i hamn. Om inte, så måste antingen kostnaderna pressas ned eller så måste inkomsterna upp.

Spara ska vara en målsättning att nå 25 procent av nettoinkomsten. I sparandet räknar jag också in amorteringar av lån. Resterande belopp är helt enkelt Vill - allt annat som kostar men inte är nödvändigt - semesterresor, bio, teater, kapitalvaror med mera.

Nåväl - men hur rimmar detta med '10 procent till dig själv'? Det korta svaret är: det gör det inte. Detta koncept kommer ifrån boken 'The richest man in Babylon' alternativt från boken 'Så här kan alla svenskar bli miljonärer'. Jag anammade detta koncept då jag inte lyckades med att spara 25 procent av inkomsterna. Fegt men ärligt?

Idag är strävan den att nå 10% i sparande och amortering av nettoinkomsten och att Måste inte får överstiga 50 % av nettoinkomsten. De resterande procenten som då kan variera från 40 % och nedåt är våra Vill. Detta känns som en bra balans i det liv vi lever just nu.

Så att ta råd från Per Penning är som att ta råd från en som inte lever som han lär. Istället är det så att Per jobbar med sin egen privatekonomi ständigt och jämnt för att inte hänfalla i frestelse. Och det kanske gäller mer än mig? Så som en klok man en gång sa: 'Du kan inte besegra dina demoner för gott - men du kan välja att ta striden med dem varje dag'.

Bubbelbad blir stålbad?

noreply@blogger.com (Per Penning) — Tue, 20 Oct 2009 06:17:00 +0000

Det bubblar friskt på bomarknaden, anses det. Och inte är det så konstigt - bolåneräntan nedtryckt i skorna och människor som glömmer att räkna efter - en eminent kombination för att driva upp priserna på bostäder.

I dagsläget har svenskarna det riktigt gott i bolåneland - det gäller även familjen Penning. Vi har aldrig någonsin bott så här billigt som vi gör nu. Bolåneräntan tillsammans med lågt elpris gör att vi kan lägga pengar på hög. Vad gör andra med de pengar som blir över?

Vissa kanske köper en ny bil - en av de sämsta affärerna som går att göra. Andra kanske nyttjar ROT-avdraget och gör fint hemma - trevligt men inte alltid en god affär. Några kanske åker på semester, köper nya möbler eller går på restaurang. Oavsett, så är det prima. Bara man inte glömmer bort var en boränta ligger när den är 'normal'.

Enligt en undersökning av Länsförsäkringar så gör 86 procent av bolånetagarna inget alls för att förbereda sin ekonomi för höjda räntor. Hur ska detta tolkas? Den tiden, den sorgen? Eller så har kanske många av dessa låntagare redan så goda marginaler att det inte krävs något mer?

Familjen Penning gör som så att vi sätter undan pengar för en fiktiv ränta på 4 procent. Så i dagsläget, då vi har 1,5 procent i boränta, så byggs en räntebuffert på med 2,5 procent. Och utan matematikskolning så kan de flesta räkna ut att vi med samma månadskostnad kan hantera 6,5 procents ränta under samma period som när den ligger på 1,5 procent.

Enligt undersökningen så sparar 6 procent mer än tidigare. Bland sambor och gifta utan barn är det bara 3 procent. Bara 2 procent säger att de amorterar mer.

Familjen Penning har utrymme att spara mera men för stunden så läggs mycket pengar på semesterkontot. Amorteringstakten är 5 procent per år just nu.

Vad kan vi förvänta oss? Förköper folk sig? Blir det en ny era för exekutiva auktioner och utmätningar?

Bokbluffen

noreply@blogger.com (Per Penning) — Sun, 18 Oct 2009 09:16:00 +0000

Jag läser att i dagarna har ett par nya böcker utkommit som båda handlar om bankernas och fondbolagens alla kluriga sätt att lura oss fattiga på våra stackars slantar.

Den ena heter 'Bankbluffen' och är skriven av Joel Dahlberg,chef för multimedia på näringslivssajten E24. Den här boken kan du provläsa här och här. Min egen bedömning blir att det här är en bok med många redan inslagna dörrar, åtminstone för er som läser min blogg. Gör din egen bedömning utifrån provläsningen och se om du tycker den är värd ungefär 150 kronor.

Den andra heter 'Spara mindre - få ut mer', en titel som appellerar minsann, skriven av Claes Hemberg, sparekonom på Avanza Bank. Här har jag inte lyckats hitta någon provläsning vilket gör mig än mer misstänksam. Är det inte tydligt redan att banken inte är din kompis, utan en affärspartner - där båda parter måste agera i sina intressen och både ge och ta? 150 kronor får du ge för den här boken.

Mitt råd är att spara de här trehundra kronorna i en billig indexfond eller kanske en aktie du gillar.

Att vädra faran

noreply@blogger.com (Per Penning) — Fri, 16 Oct 2009 07:04:00 +0000

Gårdagens Lyxfällan tycker jag ytterligare betonade att programmet vridit fokus lite mer från slarvpellar till mer vanligt folk, där familjens relation i stort även påverkar privatekonomin.

Familjen från igår hade ett tillitsproblem, vilket kanske är ganska vanligt? Anne i familjen tog på sig att hantera ekonomin - troligen bara ett av områdena - eftersom hon inte trodde att Johan klarade av det. Och Johan, för att undvika konflikt och gjuta olja på vågorna, tog ett steg tillbaka och släppte sin del av ansvaret, vilket kanske dessutom tedde sig bekvämt.

Anne redde sedan inte ut det hela, mörkade och tog krediter för att hålla skutan ovan vatten. Johan spelade golf och var lyckligt ovetande. Uj, uj, man kan förfasas över dessa omogna människor, kanske du tänker.

Men hellre omogen än övermogen, anser jag. Slarviga, javisst. Men ärligt slarviga. Deras situation berodde på att de inte läst reglerna innan de började spela spelet. Löjliga familjen sitter med Svartepetter och blir snabbt utknuffade i Fia.

Snarare vill jag påstå att det är relativt lätt att hamna i den här familjens situation. Ett par skygglappar och några snabba krediter - sedan bär det iväg på en resa utför. Och det känns inte alltför sällan skamligt att vara på ekonomisk kantring. Att tiga och lida fungerar då ett tag.

Lyxfällan är en bra TV-underhållning med ett väsentligt budskap till oss alla: väx upp, klipp håret och ta ditt ansvar. Det finns ingen samhällstrygghet idag som tar hand om dig om du tappar dina ess på golvet. Utgå ifrån att du och din familj står ensamma från start.

Konsekvenserna blir så stora när det går åt skogen. Inte ens Lyxfällans programledare kan trolla hur mycket som helst. Så det är väl bäst att aldrig riskera att hamna i onåd?

'Ni har ju barn att sörja för' säger Charlie i nästan varje program. Precis detsamma säger jag. Vill du slarva och leva på marginalen, så är det bara i sin ordning om du har dig själv allena att ansvara för. Men låt inte dina barn slita ont för att du inte kan ta ditt ansvar som vuxen och förälder.

'Den som är satt i skuld är icke fri' gäller nu och i evighet. Att belåna sig för ting som personbilar, kläder, möbler och semesterresor bör ingen göra. Att belåna sin bostad är i sin ordning om man har en amorteringsplan som följs och leder till skuldfrihet så fort som möjligt. Jag är övertygad om att vi svenskar måste lära oss att tjäna pengar först innan vi använder dem. Vem vill bli en fattig-pensionär?

I en familj gäller det att samarbeta inom alla områden - även om man arbetsfördelar så är ansvaret gemensamt. Och konsekvenserna.

Öde landskap

noreply@blogger.com (Per Penning) — Wed, 14 Oct 2009 07:05:00 +0000

Jag klev in genom dörren till det där mörka, murriga kontoret som är min arbetsplats. Jag har varit pappaledig och nu närmar den sig sitt slut.

Kontoret var fullt med folk som satt och jobbade intensivt, långt fler än när jag lämnade. Och chefen, vars uppmärksamhet jag försökte påkalla, for runt, pratade högt i telefonen och sprang iväg med kunder. Jag bemödades inte ens med en blick. Jag kände mig ganska oviktig och liten, minst sagt.

Helt plötsligt så blev jag osäker. Pulsen ökade och jag blev iskall. Hade jag egentligen jobbet kvar? Jag rotade fram anställningsavtalet ur min väska och läste - jo, det bör stämma. Jag jobbar här, även om jag aldrig riktigt trivts. Jag bör ha min tjänst kvar. Men varför ser ingen mig?

Klockradion väckte mig sakta ur min sömn. Det var alltså en dröm, men en väldigt verklig sådan. Det tog mig kanske en halv minut innan jag rett ut att drömmen handlade om en annan arbetsplats i en annan tid, i slutet av 90-talet. Och att det jobb jag har idag är helt annorlunda - där jag trivs och mår bra. Ett jobb där det finns hänsyn, förståelse och gott kamratskap. Ett jobb som fungerar ihop med ett hektiskt familjeliv. Jag är lyckligt lottad.

Denna dröm påminner mig dock om att privatekonomi inte handlar om tid och pengar och deras förhållande till varandra. Om du har ett jobb som du trivs med så är tiden i sig värd mer under tiden du jobbar. Mår du dåligt och vantrivs på jobbet är det rent slöseri med din dyrbara tid, däremot.

En bekant sa till mig vid ett tillfälle att 'ska jag ändå jobba så kan jag lika gärna tjäna pengar'. Han menade att arbetsuppgifterna, kollegorna och trivseln var underordnat hur mycket han tjänade. Jag håller inte alls med. Min devis blir att 'ska jag tjäna pengar så ska det min själ vara roligt'. Annars får det va!

De oberoende

noreply@blogger.com (Per Penning) — Fri, 09 Oct 2009 06:52:00 +0000

Det har verkligen varit en hektisk vecka. Först, men kanske inte främst, har jag slitit ont med min förkylning som glatt fortsatt att terrorisera mig. Enligt nyheterna så är det troligen ett vanligt förkylningsvirus kallat Rhino-virus, som inte minst har konkurrerat ut svininfluensan för stunden. Själv så kallar jag numera Rhino-viruset för Jean Reno - det låter coolare. Känner ni igen flickan på bilden?

De dagar som man är sjuk blir mycket annat åsidosatt med tanke på att orken tryter. Jag har förmått mig att jobba, för att få in de där pengarna som håller skutan ovan vattenytan. Familjen Pennings finanser är bättre idag än för ett år sedan, men medvetenheten har ökat, så jag känner fortsatt ett behov av att konsolidera.

Lyxfällan är alltid en påminnelse om privatekonomi - och att många saknar förståelse för dess väsen. Att så många människor kopplar sin löning till sitt välstånd utan att ha någon soliditet i 'firman'. Att bli vräkt, exempelvis, är en av de sämre lösningarna på sina ekonomiska bekymmer och då har det onekligen gått väldigt långt. Samtidigt så accelererar gärna ekonomiska bekymmer när de väl har börjat - med hjälp av krediter och SMS-lån?

Att svenskarna har sparat mera beror nog mer på att börsen har glänst än att tankar kring att bygga en buffert.

Intressant är en avhandling kring 'Livspusslet' - kopplingen mellan tid och pengar. Forskaren Uffe Enokson identifierar ett antal grupperingar:

De karriärbundna. Fattiga på tid, men ekonomiskt starka.
De obehövda. Dåligt med pengar, men mycket tid.
De oberoende. Har både gott om tid och god ekonomi.
De omhändertagande. Har ont om såväl tid som pengar.
De balanserade, som faktiskt klarar att få hyfsad jämvikt mellan tid och pengar i tillvaron.

Var befinner du dig och vart är du på väg? Min strävan är mot att bli balanserad men med sikte mot de oberoende.

Har du råd med det liv du lever, förresten? Kolla in nya Budgetkalkylen hos Konsumentverket.

Höstrusk

noreply@blogger.com (Per Penning) — Tue, 06 Oct 2009 05:07:00 +0000

Nej, nu är det lite för mycket ful-höst för mig.

Det har stormat och regnat något otroligt några dagar så det knappt har varit läge att gå ut, jag har erhållit en grym dagis-förkylning av sonen, vilket gör att huvudet är segt, hostan kärv och att det är synd om mig, helt enkelt.

Som tur är så brukar förkylningar gå över efter några dagar och regnrusket kan snabbt bytas till de där härliga, soliga, svala dagarna som jag bara älskar! Men.. den dagen är inte idag.

Jag har parkerat mig i soffan för att se på 'Halv åtta hos mig' - ett underhållande program, enligt min uppfattning, och inte så långt att det blir segt att titta på. När börjar 'Stjärnorna på slottet', tro? Mycket mer TV än så här tänker jag inte ägna mig åt i höst.

Det blev, efter bokslut, en liten slant över efter räkningarna! Att vi inte klarade av att spara tio procent, så som planen bjuder, var tråkigt. Men istället blev det en liten tröst att tretusen kronor kunde fördelas lika på buffertkontot och på semesterkontot. Jag ser mig redan på framtida resor, och de är betydligt mer realistiska drömmar med ett sparande på plats!

Utdelningsbombad tipsar om att det är goda tider att köpa McDonalds-aktier. Själv passar jag, eftersom jag inte gillar deras mat. Jag håller mig till Max goda burgare. Och jag gillar att de slängde ut Dole. Kurage och ryggrad i företagsledningen!

Jan Bolmeson tycker att det är en bra idé att göra en sak en gång, och det håller jag med om. Jag börjar med en gång.

En bra grej att vara tjej

noreply@blogger.com (Per Penning) — Sat, 03 Oct 2009 12:55:00 +0000

Grattis, alla damer! Ni är bättre på det här med aktier än vad grabbarna är!

Studier visar att kvinnors aktieplaceringar ger bättre avkastning än mäns. Ett skäl till de kvinnliga framgångarna, är att de har ett lägre antal transaktioner än män. Kvinnor köper och behåller aktier i större utsträckning än män som har en tendens att köpa och sälja hela tiden.

Aktietransaktioner är ju inte gratis. Courtage och beskattning, inte minst. Och transaktioner uppmuntras av den finansiella industrin eftersom det är det här de tjänar pengar på.

Det kan vara svårt att förhålla sig passiv med sina aktieinnehav, och kvinnor tenderar att ha mer mental styrka att köpa och behålla aktier.

Ett annat till skäl att kvinnor har bättre avkastningar är att de i större utsträckning köper stabila säkra bolag än män. Kvinnor lägger också mer tid på att analysera bolagen de köper aktier i och väljer ofta bolag som de har en personlig relation till och som har god etik och moral. Män har mer en tendens att satsa på förväntningsbolag med fantastiska nya innovationer som skall förändra världen.

Så sannolikheten är stor att det är tjejerna som ligger på playan först?

Livet utan guldkant

noreply@blogger.com (Per Penning) — Fri, 02 Oct 2009 10:11:00 +0000

Tur att Lyxfällan fick tillbaka sina 'gamla' programledare. Elisabeth Fogelström och Lasse Hellström var helt enkelt för tama, snälla och intetsägande. Även ett sådant program som Lyxfällan, som handlar om knastertorr privatekonomi, behöver lite dramaturgi och spänning. Det försvann när Mathias Andersson och Charlie Söderberg lämnade programmet. Jag tror inte jag såg mer än ett program från säsong sex.

Den nya säsongen har börjat bra, nu när Mathias och Charlie med sina vassa tungor är tillbaka och läxar upp de stackars deltagarna - intressanta människor med intressanta bekymmer. Lösningarna är dock de konventionella, men samtidigt så vad finns det för alternativ till buds?

I förlängningen hade jag gärna sett fler företagare på onåd, kanske med skatten, fler fattiga pensionärer vars utrymme till förändring är begränsat och väldigt unga människor med SMS-lån och nollkoll. Alla behöver identifiera sig med någon i Lyxfällan och dessa tre kategorier finns det ju en del av.