Per Penning

Månadssummering 2020 juli

2020-08-02T09:04:00.004+02:00

Lata dagar och ett avsiktligt avståndstagande från datorer, mobiltelefon och sociala medier. Inser att de senare inte är så bra för mig. Så som en modern människa men med stoiska funderingar är det också helt rätt - det finns så oerhört mycket som jag inte ska lägga tid på och där innefattas allt det jag inte kan påverka. Och de sociala medierna innehåller essensen av mänsklig dumhet som kan göra mig upprörd helt i onödan. Jag fann så mycket tid över utanför denna sinnessjuka värld.

Oavsett så har tiden förflutit och juli månad inleddes med ett par arbetsveckor och avslutades med semesterdagar i lättjans tecken. Inga längre semesterresor utan mycket bara vara i vår egen del av världen. Lönerna kom in med ett rejält överskott och semesterersättning som garnering. Ett långsiktigt sparande på 13% och totalt på 22% blev ett något magert resultat. Återigen en negativ avkastning på Sunny Days™ på 0,61% och uppgången totalt stannade på 0,39%. Sedan årsskiftet ligger förändringen på 9,17% totalt. Jag summerar det som en trött och avmätt sommarmånad.

Loan Days™ sjönk inte alls eller extremt lite. 194 kronor lägre belåningen i sin helhet! Sedan årsskiftet är belåningen ned med 0,96% och det är skrattretande lite.

Ytterligare en mindre förbättring på Pension Days™ som ökade med 0,17%. Tappet sedan februari är fortfarande inte inhämtat och det ser svårt ut att ens göra det under resterande av året.

Vårt totala kapital skulle med dagens leverne räcka tills den 9 augusti 2021. Enligt månadsuttag är räckvidden just nu 46 månader.

Familjen Penning är inga extremsparare utan vi lever gott. Samtidigt kan vi spara mer än 20% av våra inkomster utan att blinka. Vi har under sommaren träffat en del vänner som trots inkomster som överträffar våra har svårt att spara. Jag har aldrig vågat fråga vart alla pengar tar vägen.

Därmed stänger vi boken för juli månad i nådens år 2020.

Inteckning

2020-07-12T13:03:00.001+02:00

Inkomster kommer i det skilda lag. Även om lönearbete inte längre är så modernt eller populärt är det likväl ändå så som det stora flertalet får sin inkomst. Hur var och en sedan värderar dessa pengar är också synnerligen varierande - det är nog så att vi tenderar att inte se slantarna så värdefulla som de borde vara. Vi lägger ned så mycket av vår korta levnad i detta förvärv. Kortsiktig tröst erhåller alltför många kronor är min uppfattning.

Att köpa något för dina pengar är inget fel. Inte så länge du äger dina slantar. Lön som du fått. Pengar du har. Lite sämre är kreditköp som tenderar att gå överstyr. Av någon anledning är det lättare att köpa för framtida inkomster än av de pengar du redan har. Krediter är å andra sidan inget problem så länge du reglerar inköpen innan de börjar kosta dig ränta. Så gör vi själva i familjen Penning där jag och frun har vars ett kort där alla löpande inköp görs. Vi får också lite bonus på det hela.

Men sedan har vi inteckningarna av framtida inkomster över tid. Inköp som du gör där du tecknar ett kontrakt - det kan vara bostaden, en personbil eller någon kapitalvara. Den sammansatta bilden är att du köper något som du sedan delbetalar enligt en överenskommen plan och som nästan alltid innehåller en räntekonstnad. För varje sådan inteckning äts en bit av din månataliga inkomst upp.

Låt oss ta en personbil som exempel. Ett billån där du amorterar femtusen kronor per månad samt en räntekostnad utslagen över amorteringstiden. I ett sådant scenario kanske du intecknat 5 500 kronor per månad i tre år.

Att köpa en bostad är en inteckning. Du amorterar och betalar ränta och det äter upp en del av ditt löneutrymme. Många ser sin bostad som en investering, något jag själv inte gör, och ser en värdeökning som något som man kan låna än mer pengar på. Oavsett så är en sådan ökad belåning ytterligare en tårtbit som äts upp i din lönekaka och det blir mindre över till annat.

Studielån är också en inteckning. Du lånar till ditt uppehälle under studietiden och amorterar sedan med en ränta under många år. Även om studier kan ses som en god investering i många fall är det likväl en inteckning av din inkomst månatligen.

Det finns ytterligare inteckningar som inte ter sig lika uppenbara. Allt från det månatliga busskortet till livsmedel. Allt är en inteckning i varierande grad. Du måste äta och något kostar alltid även det. Genom att föra kassabok får du en uppfattning av varje kostnads inteckningsgrad i genomsnitt. För vad blir över efter att du betalt alla inteckningar?

Jag är av den uppfattningen, efter gedigna empiriska studier, att ju färre inteckningar desto roligare i vardagen!

Allt vi vet

2020-07-04T11:58:00.000+02:00

Allt vi vet är att vi inte. Allt vi tror är påhitt. Vi målar oss en tavla med tro, tanke och fantasi. Inget är verkligt förrän i stunden, det vi kallar nu.

För nästan tio år sedan skrev jag om min far som jag då trodde var på väg från oss. Så blev det inte, fantastiskt nog, och idag är han trots sina år imponerande vital och fortsatt klar i sinnet. Lille far är en styrkekarl.

Och för tio år sedan var lille mor ledstjärnan, kraften, energin och styrkan i deras förhållande. Inget fattades henne och min tro var att snart blir hon ensam.

Idag tio år senare är verkligheten annorlunda. Lille mor börjar bli krum, hennes kropp är trött och sinnet har svikit henne mer och mer för varje dag. Hon som en gång bar mig, födde mig till denna värld och gav mig liv är nu den människa, som jag har så mycket att vara tacksam för, med fler sämre än goda dagar.

Livet är inte rättvist. Det kan aldrig någonsin heller bli. Livet är rart och skört. Vi har inget annat. Varje stund är långt mer värdefull än vad vi förmår att värdesätta. Sådana är vi.

Jag är dock tacksam för att jag fortsatt har både far och mor kvar och att deras liv tillsammans fortsatt innehåller förnöjsamhet, ork och gemenskap. Deras äktenskap är ju uråldrigt och de har, till skillnad från många andra, valt att inte ge tappt under svåra tider. Min syn på mänskliga förhållanden är just det - att de aldrig kan fördjupas om de inte innehåller både glädje och sorg.

Vem vet, kanske jag drar min sista suck före mina föräldrar. Allt vi vet är att vi inte. Men vad vi vet är att i nuet bor det enda vi vet.

Frodo: "I wish the Ring had never come to me. I wish none of this had happened."

Gandalf: "So do all who live to see such times but that is not for them to decide. All we have to decide is what to do with the time that is given to us."

Månadssummering 2020 juni

2020-06-28T12:49:00.001+02:00

Njuter av trädgården. I år har jag försökt utöka med blommande växter som bin och fjärilar älskar. Stäppsalvia är nytt men har mycket lavendel som också är populärt. Har tre nässefjärilar som verkar vara buddies då de hänger mest hela dagarna. Upplever dock att det är färre insekter i år vilket är lite oroande. Vart har alla humlor tagit vägen? En fem eller sex stycken är allt som besöker min rabatt. Känner en oro för våra små trädgårdsmästare.

Värmen har stundtals varit brutal denna månad och hemarbetet tungt ibland. Men nu när vi summerar juni månad ska föll inkomsten in väl. Skatteåterbäring och normala inkomster gav ett gott belopp. Och även om vi lever gott och inte snålar alls nådde vi ett sparande på 32% varav långsiktigt 22%. Avkastningen totalt sett var dock negativ med -0,25% vilket innebar att Sunny Days™ steg med 1,68% insatt kapital medtaget. På något sätt är det mentalt tillfredsställande att kunna öka kapitalet även vid nedgång. Sedan årsskiftet är guldhönan 8,74% fetare.

Eftersom vi betalade av vår lilla renovering så sjönk Loan Days™ med 0,63% totalt eller 15 327 kronor. Balansförbättringen mellan lån och kapital blev 30 477 kronor. Förändringen totalt sedan årsskiftet är ned med 0,95% vilket är klent.

Pensionerna repar sig lite till och Pension Days™ lyfter med 0,44%. Det totala tappet sedan årsskiftet är ändå fortfarande inte upphunnit.

Vårt totala kapital skulle med dagens leverne räcka tills den 27 juni 2021. Enligt månadsuttag är räckvidden just nu 46 månader.

Finansresan började 2011 då vi flyttade till vår dyra villa. Prognosen för 2020 innebär att vi nästan når 24% i amortering av lånen sedan dess och att kapitalet stigit med 270%. Skuldkvoten har gått från 461% till 307%. Kapital av skulder har stigit från 9% till 41%. Resan slutar 2029 med prognosen 270% i skuldkvot, 137% i kapital av skulder, 34% amorterade skulder och kaptialtillväxt totalt på 978%. Prognoser är alltid skrattretande för högre makter, dock.

Månaden är därmed stängd och vi njuter vidare av sommarljuset, sommarljuden och stillheten i ledigheten.

Whataboutism är svaghet

2020-06-20T10:29:00.000+02:00

Efter en stillsam midsommar med sol, värme, regn och åska vilade jag en stund framför TV:n innan sänggåendet. Det var den tredje filmen i Sagan om ringen och jag hamnade i slutscenerna. Aragorn har krönts till kung och alla firar honom högst upp i staden Minas Tirith. När han vandrar runt bland gästerna når han fram till de fyra hoberna som spelat en stor roll i segern mot ondskan. De fyra bugar men kungen ber dem resa sig med orden: mina vänner, ni bugar inte för någon.

Mina tankar gick till rörelsen Black lives matter och de märkliga krav som vissa ska sättas på så kallade privilegierade. Ett av de märkligaste och sjukaste är att vita ska ställa sig på ett knä och buga i en slags ödmjuk gest för vilka fördelar ens hudfärg givit en. I mina ögon blir detta en omvänd rasistisk anmodan. Så jag säger, nej mina vänner, ni bugar inte för någon. Jag bugar inte för någon. Jag har ansvar för mina handlingar och inget annat. Mina tankar kring detta bemöts ofta med relativisering i form av Whataboutism.

Whataboutism innebär att man bemöter kritik genom att flytta fokus till brister hos motparten eller andra aktörer. Avsikten är att få det att framstå som att den som kritiserar ägnar sig åt hyckleri. Detta är ett ohederligt och fegt sätt att argumentera. Det är ett fult knep som vissa använder när de inte förfogar över några motargument i frågan som diskuteras. En barnslig sandlåderetorik som är väldigt enkel men svår att komma åt.

Det finns mycket du kan uppröras över. Jag med. Och vi vill gärna tro att våra sinnen alltid är oss till gagn vilket inte är sant. Vi är byggda för att dra slutsatser och att vi ska engagera oss i tanken. I vår tankevärld lägger vi mycket energi på att ifrågasätta, undvika att erkänna fel och förhindra att utmanas. Det här är en av våra största svagheter men att bryta sådana mönster är svårt.

Du ska med kraft undvika att använda dig av relativisering eller whataboutism och istället alltid hålla dig till sakfrågan. Whataboutism är ett tecken på svaghet, det är som att påpeka att ett annat fel annullerar det första. Som om du bara byter ämne och inte kommer att behöva ta itu med det första problemet. Whataboutism är ett tecken på någon som inte har kontroll över sig själva, som inte är klok, som är lättmottaglig för att tolerera vad som helst och till och med medverka till orättvisor.

En stoisk syn på världen och på sig själva är inte svart eller vit. Marcus Aurelius tackade människor som bevisade honom fel. Epictetus sa att vi var tvungna att pröva våra åsikter. Du måste vara tillräckligt stark för att hantera oenigheter, du måste kunna diskutera och debattera i god tro.

Generation snöflinga blir oerhört upprörda över idéer, tankar och liknande som går emot deras världsbild. Och det är snöflingorna som studsar i raseri när någon utmanar deras åsikter. Det är snöflingorna som aldrig kan erkänna att de har fel eller har viljan att ta itu med förtjänad kritik.

Du är bättre än så. Starkare och klokare. Argumentera därefter.

Din lön på riktigt

2020-06-14T14:17:00.001+02:00

Lön för mödan. Så ska det vara. Du som varje dag stiger ur sängen i arla tid och gör ett dagsverke ska ha betalt. Skatt betalar vi för att finansiera det som är vårt gemensamma. Resterande slantar är vår att förfoga över efter eget huvud. Det skattesystem som finns idag är dock krångligt och svårbegripligt. För vet du vad du tjänar? Egentligen?

På din lönelapp ser du din inkomst, det som kallas bruttoinkomst. Sedan ser du löneskatterna som dras därifrån och kvar finns dina pengar, din nettoinkomst. Det här är dock ingen sanning utan en genuin lögn. Det finns en dold skatt, en skatt som inte redovisas och som många därmed är omedvetna om. En skatt som är synnerligen hög, som inte fanns före 1960 och som borde visas upp för oss som arbetar.

Skatten, som egentligen är en del av ditt löneutrymme men som staten tar, heter arbetsgivaravgift. Anledningen till namnet är att din arbetsgivare betalar in skatten åt dig. Det är dina pengar men du får aldrig reda på hur mycket det är - ett slugt trick av staten. Hur kan man protestera mot något om man är omedveten om det?

När skatten infördes var den några få procent. Successivt höjdes den och i slutet av 1970-talet översteg den 30 procent. Som högst var den 1990 med nästan 39 procent. Idag är den 31 procent, lite förenklat. Den hundralapp du ser på din lönelapp i bruttoinkomst är egentligen 131 kronor. Närmare en fjärdedel av din lön försvinner obemärkt. Din arbetsgivare betalar mycket pengar för dig - utöver lön och arbetsgivaravgift tillkommer också sociala avgifter.

Vad används pengarna till? Jo, till socialförsäkringssystemet. Och det är i sig ett bra ändamål även om det svenska systemet är krångligt och dyrt. Nej, problemet är inte en skatt i sig utan att man väljer att gömma den! Bara en av tio svenskar vet hur hög arbetsgivaravgiften är. Därmed blir det svårt för väljarkåren att få en uppfattning oom den totala skattebördan. En bekväm skatt för politiker, i högsta grad.

Kopplingen mellan inbetald arbetsgivaravgift och socialförsäkringen är svag. Det finns tak i den, i regel 80 procent, och tjänar du mer än 41 750 kronor får du inget tillbaka alls från skatten. Att kalla den en avgift är också förvillande eftersom en avgift kan anses ha en direkt koppling mellan inbetalning och förmån. Saknas det så är det en skatt.

Beskattning ska vara synlig och tydlig. Först då kan vi bilda oss en uppfattning kring vilken utsträckning skatter skapar värde motsvarande kostnaden. Först då kan vi titta på legitimitet och effektivitet kring hur pengarna används.

Så, kära politiker, nu är det dags att visa oss de verkliga skatterna på lönearbete. Allt annat är ett fuskspel och ett bedrägeri riktat mot människor som jobbar hårt varje dag för att hålla skeppet Sverige flytande.

Uppskov

2020-06-06T17:22:00.001+02:00

Att ha en skatteskuld är något jag ser som att vara på obestånd. Det är en skuldsedel som skaver och oroar mig. Likväl finns den i vår balansräkning och vi är inte ensamma om det - att ha en skatteskuld på en bostadsförsäljning. En bostad som ökat i värde ska vid försäljningstillfället beskattas med 22% på denna fiktiva vinst. Köper man en ny bostad inom en viss tid är det tillåtet att skjuta upp inbetalningen av denna skatt.

2011 sålde vi vårt första hus där vinsten ansågs vara nästan en miljon kronor. Av denna vinst skulle vi betala tvåhundratiotusen kronor till statsapparaten. Men det är ju så att även en annan bostad som man avser att köpa också stigit i värdering. Därför behövde vi varenda krona för att hantera insatsen i det nya huset. Sonika sköt vi beskattningen på framtiden och som belöning för det har vi sedan dess betalat en halv procent årligen på detta uppskov.

Det var ett enkelt beslut då kostnaden för detta uppskov landade på drygt en tusenlapp årligen. Men ser man över de tio år som snart passerat är det ackumulerat ganska mycket pengar. Så klart att jag välkomnar att uppskovsräntan slopas. Eller rättare sagt kan slopas. Vi är inte där ännu.

Det är ett riksdagsparti som driver frågan och detta parti kommer att trilla ur just riksdagen vid nästa val. Oavsett så kalkyleras prislappen för slopandet till 1,7 miljarder kronor. Men vad vill man uppnå egentligen? Jo, man vill att folk flyttar mera. Men är detta lösningen?

Uppskov i all ära men om du säljer ska du likväl betala vinstskatt. Och de som man fokuserar på är seniorerna som bor för stort i villa eller bostadsrätt. Men dessa flyttar inte på grund av de obskyra vinstskatterna. Man har inte råd att flytta, helt enkelt. Många äldre flyttar inte till en mindre bostad då de inser att det innebär högre kostnader. Spontant ser jag inte det här som en lösning. Vi skattar för inflationen. Vi skattar för en allmän prisökning. Orimligt som jag ser det.

En stor villa blir lätt en liten bostadsrätt och sedan är pengarna slut. Det finns dock inga riksdagspartier som vill ta bort eller minska skatten. Inget av partierna nämner samhällsnyttan med att seniorer frivilligt lämnar sina stora bostäder. Enligt beräkningar skjuter man upp behovet av hemtjänst och särskilt boende hos en senior som flyttar i tid till en tillgänglig bostad och trivs där. I detta ligger enorma besparingar samtidigt som individens livskvalitet ökar.

Liberalerna och Kristdemokraterna har störst välvilja kring denna problematik och kan tänkas göra fler förändringar. Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet är sämst i klassen och vill inte göra några förändringar alls. Det finns alltid lösningar men finns viljan?

Månadssummering 2020 Maj

2020-05-31T13:21:00.000+02:00

Maj har varit en rik månad - rik på upplevelse, svensk försommar och roligt på jobbet. Även om jag arbetar mest heltid hemifrån har det varit behagligt tack vare möjligheten att sticka ut näsan genom ytterdörren och njuta av den storslagna verkligheten bortom dataskärm och skypemöten. Vi gör ett litet bokslut på månaden som gick.

Etthundratolv månader kvar i nedräkningen till noll. Vad bjöd den månaden på? En mindre renovering drog en del pengar i budgeten. Vackra blomster till trädgården och lite extravaganta livsmedel har också kostat lite mer än vanligt. Lönerna gled in så som normalt utan extravaganser på den nivån som två heltider utan frånvaro ger. Kostnaderna i stort hamnar på Loan Days™ där krediter härbärgeras tills de betalas påkommande månad.

Vi nådde ett totalt sparande på 43% av inkomsterna och av dessa var 22% långsiktigt och 6% amorteringar. Det innebar att Sunny Days™ steg med 2% där värdeförändringen var blygsamma 0,2% vilket då inte når mål. Vi hoppas på god värdeutveckling i juni men det är också enbart hopp. Världen är rörig och sommartrötthet för börsen är vanligt efter rapporteringssäsongen. Juni kommer inte att bli en stark sparmånad men kanske augusti och september kan bli det.

Skulderna ökade under månaden vilket beror av renoveringskostnaden. Ökningen var 0,3% vilket motsvarar sjutusen kronor. Därmed utgör Loan Days™ 270% av vårt kapital exklusive bostaden vilket är en positiv förbättring med 5%. Räntekostnader totalt ligger på 2 199 kronor.

Pensionerna repar sig lite till och Pension Days™ lyfter med 0,26%. Det totala tappet sedan årsskiftet är ändå fortfarande 6%.

Vårt totala kapital skulle med dagens leverne räcka tills den 17 januari 2021. Enligt månadsuttag är räckvidden just nu 45 månader.

Jag stänger nu boken och njuter vidare i solen väl förvissad om att allt blir bra.

I skuggan

2020-05-28T20:02:00.000+02:00

Ja, det lite konstigt. Men nu är jag här igen där jag en gång var. I skuggan. I solnedgången. I periferin. Där jag trivs bäst, kanske. Ingen strålkastare utan en solstråle mot mitt ansikte. En stilla kvällsbris däri jag kan notera och fundera. Min tid på en plats är över och jag har vandrat hem till min egen domän.

Att skriva är inspiration. Varje ord ska vara avvägt och ha sin funktion. Därför lär mina texter bli mindre frekventa än förr. Men samtidigt, med stor säkerhet, intressantare i sitt innehåll. När jag lyckats som bäst med mina ord, då har jag känt mig berörd och nästan gråtmild. Och tänkt att det här, det blev bra. För precis som prat i största allmänhet så är även texterna mångfaldet större än efterfrågan. Om du ska lyssna på något så ska det vara värt tiden och uppmärksamheten. Detsamma med texten - den ska vara kärnfull, intressant, lärorik och skapa något hos läsaren. Vad detta något än är så ska det kännas värt mödan.

Jag började att skriva på den här bloggen 2007. Det är minst sagt otroligt. Det trodde jag aldrig, att mitt intresse skulle finnas kvar under så lång tid. Men det var nära att det tog ett abrupt slut. Energin var slut, huvudet tomt och jag upplevde att jag inte hade mer att säga. Jag bestämde mig för att göra slut och gå vidare till annat. Slumpens skördar gav vid hand att det inte behövde bli så. Tvånget lyftes från mig och kvar finns bara en slumrande entusiam - även om den ännu är en rar liten planta. Jag ska vårda den ömt.

Kanske någon läser det här. I så fall är du välkommen åter att läsa mera om vad nu min penna väljer att författa. Det kommer en dag något nytt. Precis när som helst.

Inget speciellt med pengar

2020-05-24T15:37:00.000+02:00

Att en människa med få tillgångar och född i fattigdom strävar mot en bättre och mer välmående tillvaro är inte konstigt. Men även de med mycket gör det gärna. Trots att en person kan vara född in i en förmögen familj och värld är det inte ovanligt att man ändå inte är nöjd med vad man har. Uttrycket mycket vill ha mer är inget fantasipåhitt. Att sträva mot mera än vad man har verkar nedärvt i vår mänsklighet. Väl värt att notera, dock, är att finansiellt och materiellt välstånd inte har något alls med lycka att göra. Att leva i de riktigt rikas värld är nog inte så komfortabelt. Eller? Strävan efter att passa in och att vara omtyckt, intriger och maktspel - alla ingredienser finns nog där.

Ernest Hemingway fångade det på sitt sätt i sina texter:

The rich were dull and they drank too much, or they played too much backgammon. They were dull and they were repetitious. He remembered poor Scott Fitzgerald and his romantic awe of them and how he had started a story once that began, “The very rich are different from you and me.” And how someone had said to Scott, “Yes, they have more money.” But that was not humorous to Scott. He thought they were a special glamorous race and when he found they weren't it wrecked him as much as any other thing that wrecked him.

Det är inget speciellt med pengar, egentligen. Eller att vara rik. Eller viktig, framgångsrik och ansedd. Det är däremot viktigt att inse att få saker är viktiga.

Du ska inte fastna i fantasier om dyra prylar, fina bilar eller häresäten, exotiska resor eller titlar. Du ska inte byta bort för mycket av det mest värdefulla i ditt liv - din tid - mot värdsliga ting eller pengar.

Istället ska du varje dag göra åtminstone något som försäkrar dig mot fattigdom, för tidig död och annat som ibland kallas otur men inte är det. Vägen mot förbättring är inkrementell, konsistent, ödmjuk och uthållig. Ditt företag, ditt jobb, din karriär, din bok, din kropp och hälsa eller vadhelst du värdesätter - något varje dag att bygga vidare på.

Plock

2020-05-21T12:06:00.000+02:00

När man arbetar hemifrån, som jag gör nu, tenderar arbetsdagen flyta samman med fritiden. Jag klär mig inte mer än nödvändigt. Slår på datorn och läser de första mailen. Går iväg och startar en tvättmaskin. Jobbar med några arbetsuppgifter följt av ett möte i Skype. Skriver handlarlistan och tar en kopp kaffe på verandan. Några fler mail och uppgifter nu stående, eftersom jag har ett höjbart skrivbord. Ja, jag har till och med bättre arbetsutrustning hemma så som skärm och tangentbord. En tur på gymmer över lunchen. Och så vidare. Arbetsdagen blir inte åtta till fem utan mer av sju till sju. Men jag känner mindre stress över det som normalt ska göras efter en arbetsdag normalt sett - då jag redan är ganska trött. Hur gör du med ditt jobb? Jobbar du hemifrån?

Extremt trött på virustider då det inte finns någon planeringshorisont. Sommarsemestern är ett vitt, blankt papper utan några tankar alls. Att åka högst två timmars resväg hemifrån begränsar och någon trängsel är vi heller inte sugna på. Om jag inte varit sjuk redan så vill jag faktiskt inte heller bli det. Men det är tråkigt och trist samtidigt som det inte är någon katastrof - vi svälter inte och är inte döende omedelbart. Eller som någon uttryckte det: jag vaknade imorse och kan en dag börja bättre?

Listan att pyssla med hemma är däremot lång och jag är duktig på att skaffa mig fler aktiviteter. Både hemmarenovering och hobbies pockar på uppmärksamhet men om solen skiner, så som idag, kan jag skaffa mig dåligt samvete att jag inte är utomhus. Jag vill inte ha några tvång, dock, under ledig tid, det är inget som är roligt och det undviker jag. Om jag ska renovera hemma ska det inte finnas någon bortre tidshorisont när det ska vara klart - finns det det så lejar jag numera ut det.

Finanserna är numera lika roliga som målatfärgen som torkar - jag agerar inte alls utan sparar på som vanligt. Jag när fortfarande förhoppningen att kunna öka på kapitalet rejält de närmsta två åren. I vår budget har jag stuvat om lite. Eftersom alla pengar alltid är lika mycket värda så ägnar vi oss inte åt mental bokföring med semesterpengar och buffertslantar. Nej, alla pengar och skulder ligger i samma låda eller budget. Jag har dock gjort en seperation där bostadens värde och belåning ligger utanför. Där ligger också en skatteskuld för bostadsförsäljningen vi gjorde 2011. Och fram till för tre veckor sedan låg också frugans studielån där men är nu inflyttad i budgeten. Det känns mer rätt, liksom.

Det finns ungefär tre år kvar på detta studielån innan de pengarna kan omfördelas till investeringar. Och egentligen så är det bara bostaden som är ett objekt som inte kan ses som en skuld eller en investering - den är vårt hem och någonstans ska vi bo. Än så länge finns inte våra bilar i vår budget men kanske ska de det? De är ett svart hål som inte syns nu i sin värdeminskning. Men med tanke på deras ålder, skick och körssträcka kan den med gott samvete begränsas till en tusenlapp per bil.

Nu blir det helgmacka på verandan. Må väl i era liv.

Investeringar

2020-05-16T11:25:00.000+02:00

Vad är väl en investering? Kort är det väl något du byter pengar mot för att få något tillbaka? Mer pengar kan det vara men jag sträcker det gärna till sådant som glädje, välbefinnande, funktion och tid. Jag kan tänka mig att betala för mer eller bättre tid - en stund i solen, kanske. Eller att njuta av något så som mat eller dryck. Eller filantropi, det ger mycket tillbaka att stötta eller att hjälpa. Men i denna stund kommer en slant att investeras i bostaden för förnyad funktionalitet, inga större summor, dock, utan i runda slängar tjugofemtusen kronor.

Familjen Penning känner heller ingen semesterångest. Vi behöver inte resa iväg för vi trivs där vi är - och i den närmsta omnejden. För det första bor vi i en oas, ett paradis och i en grön lunga. Skogen och naturen finns hundra meter bort från vårt hus, vi hör hästar gnägga och kossor råma. Trädgården är full av sång och surr och i fjärran över fälten betar hjort och rådjur. Nej, jag är ingen storstadsmänniska och jag tror egentligen ingen är det - vår mänskliga natur är skapad för annat än betongdjungeln.

Att sänka tempot, frigöra tid och inte jämföra sig med andra är stressens motmedel. Ibland skulle jag kunna tänka mig ett leverne i en liten norrlandsby även om jag inser att jag kanske romantiserar kring det. Att arbeta så mycket som vi människor gör kanske heller inte är rätt och riktigt? Men att hitta det jobb som man finner roligt är nog det viktigaste. Och att behålla det.

Mer än var 10:e svensk kommer inom kort att sakna ett arbete enligt prognos. Att då, som jag, både ha ett tryggt, välbetalt jobb och ett roligt sådant är en ren, skär dröm. Detsamma gäller fru Penning. Så vi kan leva så som tidigare, undantaget den sociala sfären, och dra in slantar som aldrig förr och fortsätta att investera i ett vikande börsklimat med hopp om en rejäl belöning i nästa högkonjunktur. Ja, och även om vi har trygga jobb så är vi med i a-kassan - jag kan inte se så många anledningar att någon inte skulle det. Men uppenbarligen har den poletten inte fallit ned hela vägen. Att ha ett jobb är en mycket bra investering. Att ha en inkomst när jobbet försvinner är det näst bästa.

Vad finns det mer värt att investera i? Här kommer två tips från mig - ett bihotell till de små rara solitärbina och en bok till dig. Boken heter Mer pengar för pengarna och är ett alster från Småspararguiden som är, hör och häpna, oberoende rådgivare. För mindre än två hundralappar får du rådgivning värd så mycket mera. Ja, detta tips är inte sponsrat, så ni vet. Själv har jag köpt boken och inte bara ett bihotell utan tre.

Normala

2020-05-12T21:54:00.001+02:00

Jag fortsätter att peta in varje slant jag har i mina investeringar så ofta jag kan. Det kan vara så lite som en tusenlapp per tillfälle. Jag ser framför mig en orolig marknad under sommaren och var och när en faktiskt vändning kan skönjas vet ingen. Den här börskraschen är unik i sin karaktär vilket är spännande - den har faktiskt förändrat våra beteenden i grunden.

Har ni tänkt på att vi inte tänker längre på att inte skaka hand? Den hälsning som för inte så länge sedan ansågs vad alla skulle begagna sig av i vårt land annars tog du inte seden dit du kom? På två månaders tid övergav vi alla handskakningen och ersatte den med vad helst vi kunde - så länge vi inte rörde vid varandra. Och jag funderar på om det återgår till det normala - vad det nu är.

Normen, det normala, det majoriteten gör. Som inte skiljer sig ifrån vad som anses vanligt - ett medelvärde, ett genomsnitt, det ordinära och vanilj-vanliga. Är det så bra? Knappast om du är en investerare. Följer du massan blir du en del av den och kan inte göra de goda affärerna? Vem vill då vara normal? Du ska köpa när blodet flyter på gatorna, eller hur?

Samhället kommer att förändras, det gör det redan fortare än någonsin. Vår distansering från varandra driver på digitaliseringen och distansarbetet. Varför ska vi resa kors och tvärs i jobbet för ett möte? Varför ska firman hyra kontorsutrymme? Det finns de som ser denna utveckling med oro medan andra gör det med framförsikt. Jag har ingen aning om denna distansering gör oss till mindre av människor, vår natur är konstruerad för kollektivet som skydd, omsorg och välbefinnande. Kan vi hantera det här? Ingår det i vår fantastiska förmåga att anpassa oss? Jag inbillar mig det.

Våra barn kanske inte blir lika empatiska i genomsnitt som vi är men det kanske inte heller behövs? De utvecklar andra förmågor med maskinernas hjälp. Och en dag blir det kanske så som Stephen Hawkins siade om - att maskinerna blir en förlängning av oss med det mänskliga väsendet i sina inre, allt medan vi själva dör ut. Vår svaghet - kroppen - har gjort sitt medan vårt intellekt utvecklas exponentiellt i allt snabbare takt. Det är så vi når andra världar och skapar nya?

Vem vet förresten om man gör rätt? Eller det gör man väl egentligen aldrig, helt rätt. Det blir inte perfekt men lite lagom bra när det görs så gott det går. Det är därför jag köper, ofta och regelbundet. Det enda jag vet säkert är att jag köper billigare än för någon månad sedan. Jag göder min guldhöna som nu börjar bli fetlagd. Vi lånar inte mer, vi amorterar. Vi konsumerar inte mera, vi investerar. Vi gör som vanligt och lite mera - då våra kostnader har minskat. Det är onormalt.

Anletes svett

2020-05-09T11:33:00.000+02:00

Ibland känner jag mig, för en stund, som en alltför sträng far. Det blir vid tillfällen då mitt och fruns tillvägagångssätt med pengar och barn ställs i kontrast till vissa andras - släktingar och vänner. I grund är det så att vi aldrig ger pengar utan motprestation. Det är ju så det fungerar i samhället i stort. Tja, eller borde göra. Alla resonerar inte som vi eller så är de känslostyrda och impulsiva.

Jag har alltid sett föräldraskapet som ett uppdrag att forma barn till självständiga människor. Hela djurvärlden fungerar så och varför skulle vi skilja ut oss? Historien är också fylld av människor som fick allt serverat på guldsked men miste allt men också med människor som inget hade men byggde sitt eget imperium. Visst är det ytterligheter i mångt och mycket men samtidigt döljer sig en sanning där.

Utgå ifrån att inget händer om du inte gör något själv. Det har jag berättat i varierande ordalag för våra barn. Det har på ett eller annat sätt givit effekt och så även kring pengar - pengar kommer inte bara flygande. Det gör det dock för andras barn och ibland har ett styng av avundsjuka skönjats hos ett av barnen, åtminstone. Pappa, varför har jag inte hundratusen kronor som jag får när jag fyller arton år? Så som Nisse, Lisa och Bengt?

Ja, det beror på att vi inte är snälla föräldrar - där snäll översätts till naiv. Om du vet att du ska få en stor summa pengar en dag i närtid, vilka incitament har du då att anstränga dig i uppfinningsrikedom och handling? Om du inte behöver anstränga dig för att få en hundralapp, hur ska du då kunna veta pengars värde i insats, tid och möda? Vad har du för anledning i att förstå vad ränta och amortering är? Eller sparandets magi?

Hur andra väljer att göra är deras val. Men när saken kommer upp i ett samtal eller diskussion så ser jag ofta en besvärande min hos dessa som ständigt rullar den röda mattan framför sina barns fötter. De rycker uppgivet på axlar, de suckar och de ursäktar sig med att vad ska man göra. Ja vad ska man göra? Kanske ingenting alls?

Erfarenheter måste byggas. Är min veckopeng slut är den slut. Om jag inte städar mitt rum uteblir månadspengen. Om jag inte jobbar, fast jag bor hemma, så har jag inga pengar att göra något för. Om jag inte planerar för mitt eget liv utanför mitt barndomshem kanske jag måste flytta ändå. Om jag är tjugotre år utan en plan är jag fortsatt fattig och medellös. Jag kanske inte kan förverkliga mig själv, välja att ta ett sabbatsår eller läsa kurser på universitetet som inte leder till ett jobb - bara för att jag vill det. Jag kanske, kanske måste bli vuxen och försörja mig själv?

Jag lämnade mitt föräldrahem som sjuttonåring. Det var mitt val och jag såg aldrig tillbaka. Jag gjorde många erfarenheter, allt från goda till riktigt trista. Mina föräldrar fanns alltid där, i bakgrunden, när jag behövde träffas, prata eller till och med låna en slant. Jag fick dock aldrig några pengar men kanske en sak jag behövde. Jag var vuxen i själen vid de tjugo.

Föräldraskapet är att vara där om barnet faller - om det är ett år gammalt eller kanske tjugo år. Kanske lyfta på fötter och torka av en tår på kinden. Kanske att inte lyfta upp alls utan ge stöd i hur man gör på bästa sätt för att resa sig. Barn är olika men min övertygelse är att om man gör det för lätt för sitt barn blir de inte tillräckligt dugliga. Livet är underbart men också ibland svårt.

Vissheten kring att jag och fru Penning har möjligheterna att stötta våra barn, om och när det behövs, är vår frihet och vårt lugn. Det mest intressanta är att våra barn inte har några förväntningar vilket är bra - förväntningar är besvikelsens moder.

I ditt anletes svett skall du äta ditt bröd. Och nog smakar det brödet bäst?

Tämja

2020-05-05T19:59:00.000+02:00

Med en historia med ett hett temperament och kort stubin blir jag ytterst sällan hetlevrad numera. Jag har inte lärt mig att kontrollera mig utan jag har helt enkelt slutat att uppröra mig. För något tråkigt sker - och jag blir arg. Vad har då skett? Jo, två tråkigheter istället för bara en. Detta är ett faktum.

Ilska gör ytterst sällan något bättre även om det möjligen någon gång kan ge dig det du vill ha. Ilska gör sig sämre som människa och leder till att du gör andra illa. För att, så att säga, vinna behöver du förlora din självbehärskning, ett alldeles för högt pris.

Det handlar inte om acceptans utan om en övertygelse, behärskning och ett motstånd till upprördhet. För att bli en långsiktig vinnare behöver du behärska dig och dina känslor. Du behöver utveckla mer än ett sätt att reagera när något sker som du inte tycker om. Det är lätt att bli arg men mycket mer effektivt att förbli lugn och istället fundera ut en lösning.

Tämja sitt temperament. Även i tider av förlust. Vänner eller värde. Berömmelse eller makt. I slutänden är det inget. Det enda av äkta innehåll är stunden nu. Stunden nu fylld med god karaktär, goda intentioner och nog så goda handlingar.

Månadssummering 2020 april

2020-05-03T12:56:00.000+02:00

Konjunkturens väl och ve lär spilla över på den Penningska skattkistan, det vet jag. Samtidigt så har vi sparat och gnetat lite extra denna månad för att köpa lite billigare. I detta ögonblick har det lönat sig och vi är om och förbi tidigare högstapunkt. Jag fick lite extra lön i form av semsterersättning som sköts in i finanskvarnen. Men vi var duktiga och nådde ett totalt sparande på 41% mot målets 32%.

Det innebär att Sunny Days™ klättrade upp med nästan 6% och av dessa var 3% en värdeförbättring. Det är så klart trevligt och vi ska inte måla fan på väggen. Förhoppningen är att konjunkturen vänder uppåt igen under 2021 eller året efter. Prognosen säger att en miljon nås under februari 2021. Miljon två under 2027. En blygsam prognos. Jag håller sparandedelen på 32% för att kunna slå den. Alltid roligare.

För maj månad ska jag nagelfara budgeten för att hitta besparingar. En mindre renovering kommer att göras också vilket tar lite kapital.

Skulderna har också visat god trend och är nu mindre än någonsin. Ned med 0,36% mot målets 0,19% är i sin ordning. Därmed utgör Loan Days™ 275% av vårt kapital exklusive bostaden. Räntekostnaden ligger på 2 201 kronor.

Pensionerna har repat sig lite efter raser och Pension Days™ har gått upp med 2,62%. Finns inte mer att orda om det just nu.

Vad väntar oss? Ingen aning. Inte helt osannolikt klåfingriga politiker som ska ha mer skatt för att stötta de som inte tog sitt ansvar, inte var med i a-kassan eller de arbetsskygga som vill ha medborgarlön.

Statens långa fingrar

2020-05-01T11:12:00.000+02:00

Höja skatter, från en redan skyhög nivå, höjs nu som argument för att vi i Sverige inte har en fungerande krisberedskap eller vårdapparat. Nu senast har det förespråkats en återinförd fastighetsskatt från många läger, allt från vänsterpartiet till liberalerna, för att möta det svåra ekonomiska läget. Det är mer än måttligt provokativt - den är alltid i sin ordning att slå mot den skattebetalande medelklassen för att föda allt och alla. Jag anser att det är skrämmande och djupt tragiskt.

Mången populistisk debattör har nu skyllt orsakerna på marknadsekonomin, för låga skatter och för liten offentlig sektor. Det är mer än genant att läsa. Sveriges bristande krisberedskap beror knappast på för låga skatter och för liten stat utan på en ofokuserad, ineffektiv och allomfattande offentlig sektor samt på felaktiga beslut över tid.

Svenska bostäder är till stor del betalda med lånade medel. Någon garanterad värdehöjning i att äga en bostadsrätt eller villa existerar inte. Att beskatta människors boende är fel eftersom det inte är en kapitalplacering utan just en - bostad. Ett återförande av fastighetsskatten med 1 procent innebär en tredubbling av fastighetsskatten med den kommunala fastighetsavgiften inräknad för en genomsnittsvilla i Sverige går då från 8 349 kronor till 22 800 kronor per år. För en tvårumslägenhet pratar vi om en tolvdubbling.

Man argumenterar med ordet rättvisa? Och vad är rättvisa, då? Ska den som ägt sin villa i fyrtio år tvingas flytta på grund av höjda skatter bara för att grannarna sålt sina hus dyrt? Som räddning för den som får en fastighetsskatt som man inte har råd med föreslås belåning eller att skatten skjuts upp till dess att hemmet sålts. Vad som händer om skulderna skulle överträffa försäljningspriset framgår inte. Rättvisa är vad vänstern alltid argumenterar med men då ska det vara mer rättvist för vissa.

Det Penningska palatset, som är en trävilla med mossa på taket, skulle kosta oss 27 750 kronor per år istället för fastighetsavgiften på 8 349 kronor. Vi blir inte glada men behöver inte flytta. Sambandet mellan höga taxeringsvärden och höga inkomster är dock inte lika starkt som många antar. Med nya siffror från SCB är det så att fyra av tio som äger ett småhus med ett taxeringsvärde på 4 miljoner kronor eller mer är låg- eller medelinkomsttagare.

Så hur tänker man? Bostaden som beskattas genererar i regel inte intäkter att betala skatten med. Vi köper våra bostäder med hårt beskattade pengar och den som köper ett småhus betalar även höga stämpelskatter vid köpet och vid försäljning av småhus och bostadsrätter beskattas en eventuell värdeökning. Det är så provocerande! Människor bor inte i värdepapper!

Renovera ditt kök för skattade pengar och skatta sedan för köket varje år tills det är utslitet? Nej tack, det här Sverige vill jag inte ha där vi fortsatt och i ökad omfattning ska beskattas med absurda metoder.

Inte tappa allt

2020-04-26T10:42:00.001+02:00

Fick i dagarna årsredovisningen från Spiltan. Det är ett roligt brev att läsa, lite som en skönroman. Det lutar åt att jag kommer att köpa på mig lite mer i denna aktie vid nästa handelsperiod. Så som ett långsiktigt tåg är det nog en bra investering.

Intressant är Sparrebellen som Per H Börjesson författar och lägger ut på nätet. Man hittar den på den här länken och det finns en hel del skojig läsning bland alla de blad som skrivits. Eftersom Spiltan investerar i onoterade bolag så kan nummer fem vara den första läsningen - den skrevs 2004. Och när du senare läst alla är du framme vid nummer 132 som är det senaste och som handlar om börskrascher i nutid.

Per pratar om 1987, den svarta måndagen, 1992, fastighetsbubblan, 2000, IT-kraschen och 2008, finanskraschen. Av dessa har jag minnen ifrån fastighetsbubblan och framåt även om jag inte hade några investeringar alls före finanskraschen. Oavsett så vill jag hävda att med facit i hand borde man kunnat se dom komma allihop. Det är vara den senaste som är annorlunda - 2020 Coronakraschen men samtidigt kanske bara en katalysator för vad som komma skulle.

Pessimisten säger att det som pågår nu är en vattendelare som kommer att stöpa om hela världsekonomin till något helt annat. Optimisten, som jag, ser möjligheterna och att det hela kommer att passera och allt bli bättre. Jag rekommenderar, liksom Per och många andra, att investera mera nu och framåt, om man kan. Sättningar som denna är få över tid och bör nyttjas. Att kontinuerligt köpa är vad jag kommer att göra. Just nu är det billigare än tidigare.

De så kallade sparekonomerna som de flesta banker stoltserar med har åsikter. Exakt vad de har på fötterna som människor i gemen med bondförnuft inte har vill jag hålla osagt. Att de får lön för att berätta för oss att sitta stilla i båten, detta uttjatade uttryck, för att inte missa uppgången är bra betalt. Att inte ändra sin sparstrategi, däremot, är ett bättre råd som inte alla tänker på.

De mest genomtänkta råden som kom fram var dock följande: fortsätt att amortera, sluta inte helt - det är en del av ett sparande och den säkraste av alla. Amortera mindre men sluta inte helt. Köp inte ny bostad innan den gamla är såld, det är en alldeles för stor risk.

Orange is the new black

2020-04-25T17:36:00.000+02:00

De flesta har i dagarna sitt kuvert i orange att se fram emot att läsa. Många, enligt egen utsago, orkar inte eller vill inte läsa sitt brev. En tredjedel av mottagarna slänger det. Varför det är så hade jag viljat veta mera om men det kan ligga ångest bakom, kanske? Brevet är tveeggat och att veta hur du ska tolka innehållet är bra att ta till sig i förhand.

Förstasidan visar dina pensionskonton och säger litet om din framtida pension. Ingående belopp från föregående år och utgående belopp. Att skillnaden däremellan är positiv är ju bra och du kan räkna ut en procentuell förändring själv. Ifjol steg exempelvis min premiepension med 9%.

I övrigt finns det inte så mycket mer att orda om det här brevet. Mer än att lägga sin premiepension i AP7 Såfa enligt min uppfattning.

Då finns det desto mer att läsa och begrunda på pensionsmyndighetens hemsida med allt från prognoser till avtalsområden för tjänstepension. Nåväl, jag tittar hellre på sidan MinPension som också innehåller tjänstepensionerna i bättre ordning och struktur.

Tyvärr är det så att ju yngre du är desto mer lär du behöva spara själv till din pension. En bra pension anses vara 80% av slutlönen, dock. En genomgående slutsats är att ju längre man har kvar till pension desto mer kommer man själv behöva ta ansvar för att se till att man får en bra pension. Till exempel behöver en civilingenjör född på 90-talet spara två miljoner mer i jämförelse med en civilingenjör född på 1960-talet.

Missnöjet kommer att öka i takt med att nya generationer går i pension, var så säker. Det är den stora gruppen av medelinkomsttagare som kommer att få minst pension i förhållande till lön eftersom de aldrig kommer att komma i fråga för bostadstillägg eller garantipension. Den här är gruppen som gör allt rätt, jobbar och sliter kommer att vara sämst ut i förhållande till sin lön. När kommer revolutionen?

Mer över

2020-04-22T20:38:00.000+02:00

Hushållens konsumtion tycks ha fallit rejält under den pågående viruskrisen. Människor antingen håller i sina pengar eller så är de helt enkelt slut. Vi är inte påverkade i familjen Penning utan slantarna rullar in så som vanligt och sig bör. Efter en härlig skogspromenad i detta fantastiska vårväder fick jag nog av solstrålar och ägnade mig att titta på budgetsiffror istället. Vad kan skönjas?

Jag och frun är förbi lunchlådetiden. Det finns flera skäl. Ett är att barnen äter upp den maten eller tar med den till sitt eget jobb. Ett annat är att vi är färdiga med det - vi har gjort det i så många år att vi ser det som en lyx vi vill unna oss. Och vissa dagar blir en god lunch dagens middag och vi äter macka eller liknande till kväll. Jag måste erkänna att det är skönt. Kostnaden har dock fallit med 75 procent och lär nå nära noll under maj, skulle jag tro.

Detsamma gäller vårt restaurangkonto. Drygt hälften har denna utgift fallit med, samtidigt som vi beställt en del mat och tagit hem för att stötta de lokala matställena.

Även transportkontot har blivit en skolskenssaga. Och det är helt och hållet på grund av lägre bränslepriser samt mycket mindre körning. Runt 70 procent lägre kostnad blir det här nu och framåt också, kanske? Trevligt så länge det varar iallafall.

Oavsett så är det lägre kostnader över tid som är nyckeln till en fin förmögenhet. Här går arbetet vidare. Det hade varit intressant om man kunde lägga sig på en lägre kostnadsnivå framgent.

Process

2020-04-19T15:52:00.001+02:00

När det gäller pengar, precis som allt annat här i världen, så förändras vår syn på dem med stigande ålder. Själv minns jag min konsumtionshets i de övre tonåren och åren som ung vuxen. Det mesta handlade om att inbringa pengar som skulle räcka till så mycket - och det gjorde de ju aldrig. Jag har fortfarande ett gammalt excel-ark som bland annat innehåller ett försök till att spara ihop till en personbil. Det fanns inget sparande alls, faktiskt, utan det påbörjades först när vårt första barn fötts och en gryende insikt om ansvar skönjades.

Det kan låta absurt men jag räknade också lite grann i huvudet vad ett arv efter mina föräldrar skulle innebära. Till mitt försvar var fokuset på arvet och inte att min mor och far skulle gå ur tiden, det föresvävade mig inte alls. Idag, när de båda passerat de åttio, är jag livrädd för deras hälsa i coronatider och kan inte se mitt liv utan dem - de är ju en del av mig, de som gav mig kärlek och en trygg uppväxt. Hur tänkte jag en gång? Jag har insett att vishet är en livslång pågående process, jag blir klokare efterhand. De allra flesta blir nog det.

Sportbilen jag en gång suktade efter finns inte längre i tankarna. Status rann ut i sanden. Karriärlystnad och yttre attribut gled ut i glömska. Nej, det som finns kvar, tillkommit och stärkts är tankarna kring glädjen i det lilla, stundens njutning, hälsans rikedom och tidens värde.

Jag är glad för dessa insikter. En dusch efter en kylig morgonvandring över dimmiga fält i en grynings diskreta men tilltagande värme kan förgylla en hel dag. Ett styrketräningspass där kroppen är nöjd, trött och utan värk är värt mer än guld. Ett stilla samtal i lugn och ro med hustrun eller ett barn är mer värt än alla prylar jag kan tänka ut. En god natts sömn där jag vaknar sakta efter en trivsam dröm och jag känner mig utvilad och redo för ännu en dag, en dag som i sig är en belöning i att jag får vara med ett tag till.

Livet är en process som vi har ansvar för. Det vi kan kalla mognad kommer inte av sig själv. Var och en har ett ansvar för sin egen och den kan utvecklas om vi tillåter det. Erfarenheter är bra men inte tillräckligt - de behöver kombineras med tankekraften kring utvärdering, insikt, anpassning och ny kunskap. Och frågor som vad mitt syfte är, var min glädje bor och vad jag använder min tid till är existensiella. Att aldrig tillåta sig att bara följa den stora massan är fundamental - dina val måste baseras på din egen process.

Någon som tittar utifrån på familjen Penning ser en familj med den lägre medelklassens attribut - en vanlig villa med lite eftersatt underhåll, två gamla bilar med rost och bucklor, gamla möbler med kattklors patina och kläder från lågpriskedjorna. Vi har inte heller någon förmögenhet under ytan även om vi inte är panka. Däremot finns den så mycket måbra-kapital, mer än vad som någonsin funnits förr. Vår modell är inte din - men hitta den, det är det viktiga. Inte andras,

Klämd

2020-04-14T21:10:00.001+02:00

I dessa tider av virusoro har bankerna, efter beslut av Finansinspektionen, givit bolånetagare möjligheten till att inte behöva amortera på sina lån. Fram till åtminstone mitten av nästa år ska denna lättnad tänkt för i första hand hushåll med stora lån. Enligt statistik amorterar medianlåntagaren 3 000 kronor per månad, i mina ögon inget speciellt i storlek. Samtidigt skönjas ett bostadsprisfall på ett antal procent - någon säger fem, andra femton. Räntorna lär förbli låga under lång tid.

Finansinspektionen kallar amorteringsfriheten för ökat handlingsutrymme. Det kan man ju kalla det. Men att inte ha sett om sitt hus och i arbetslöshet inte tillsett att privatekonomin orkar med är i mina ögon vårdslöst. Likväl verkar många hushåll nu vilja ha amorteringsfrihet och enligt undersökning av SBAB vill många kombinera denna nya möjlighet med att öka sina bolån - för att renovera! Okej..

SBAB tillfrågade drygt ettusen personer i en annan undersökning där frågan var: Ser du amortering som ett sparande eller som en kostnad?

Vad tror ni att svaren blev? Jo, nästan 45 procent uppgav att de ser amortering som ett sparande medan drygt 38 procent snarare ser det som en kostnad. Andelen unga som ser på amortering som en kostnad är högre än för de äldre åldersgrupperna. Dessutom var den grupp som såg amortering som ett sparande den som inte sparade alls! Jag har svårt att förstå.

Amortering av lån är ett sparande. Punkt. Ingen kostnad. Punkt. Amortering är ett extremt säkert sparande, dessutom. Fast det vet ju du som läser det här.

Amortering bör vara en komponent i en privatekonomi om man har lån. Hur stor eller liten den ska vara kan du ibland välja själv, ibland inte. Det finns bara två bra lån enligt mig - bolån och studielån. Det finns ett tredje för få utvalda - investeringslån - men det är inget för mig. En sak kan dock sägas om amortering som sparform och det är att det passar för alla.

Dina hinder försöker lära dig något

2020-04-12T12:08:00.000+02:00

Adapt and overcome. Varför låter engelska oftast bättre? Anpassa och övervinn, kanske? Syftet i innehållet ser jag ju. Något människan gjort i evinnerliga tider för att överleva men också nå framgång. Våra förfäder var tuffare än vi. Dagens människa är svagare, både i sinne och kropp. Av naturliga skäl, så klart, men ger oss också svårare att komma igång. Vi ska inte glömma bort de som skyller allt på andra och omständigheternas natur, de jag gärna kallar offerkoftorna - den kategori människor som får det tuffast av alla.

Ett sätt att gå genom livet är att vända sig bort från de saker som är svåra. Du kan stänga ögonen och öronen för det som är obehagligt. Du kan ta den enkla vägen.

Det andra sättet är det stoiska sättet. Det innebär inte att man inte undviker svårigheter - utan aktivt söker sådana.

Närhelst någonting avvisade mig gjorde jag det till ett ämne för studier och påtvingade mig själv att dra ut det till ett motiv för njutning. Om jag mötte något oförutsett eller som var orsak till förtvivlan, som ett bakhåll eller en storm till sjöss - efter att alla åtgärder för andras säkerhet hade vidtagits strävade jag efter att välkomna denna fara, att glädja mig över vad det förde mig av det nya och oväntade. Därmed utan chock införlivades bakhållet eller stormen i mina planer eller mina tankar. Till och med i min värsta upplevelse har jag sett ett ögonblick då ren utmattning minskade en del av upplevelsens skräck, och när jag gjorde nederlaget till mitt eget genom att vara villig att acceptera den.

Från romanen Memoirs of Hadrian

En eld förvandlar allt som kastas i det till lågor. Alla hinder är faktiskt bränsle. Hinder för handling främjar handling. Det som står i vägen blir vägen, allt enligt Markus Aurelius.

Det är ett vackert sätt att närma sig världen och i slutänden det enda sättet som passar för våra oförutsägbara och stressande tider. Att undvika svårigheter skulle innebära en fullständig reträtt från livet. Det skulle betyda att gömma sig i okunnighet. Det skulle göra dig fruktansvärt sårbar för kris om och när den drabbar dig.

Istället behöver vi sträva efter att välkomna fara och olustihgeter. Vi kan glädjas över det oväntade och till och med förvandla misslyckande till något värdefullt genom att besluta oss för att äga det. Vi kan lära av obehaglighet och till och med minska våra motvilja.

Det är inte lätt, men varför ska det vara så? Men det är passande. Vi är inte naturligt lockade av hinder och det är just därför vi måste arbeta med att ta reda på hur vi kan lära oss att tycka om dem.

Epigram

2020-04-10T16:51:00.001+02:00

Glad påsk på dig! Ännu en märklig vecka är över med allt från permitteringar till uppsägningar. Oavsett så har många ledigt nu några dagar och med det lite tid över till sig själv. Själv har jag så många hobbies och nöjen att tiden inte räcker till oavsett om jag jobbar eller är ledig.

I veckan har jag funderat lite på det som kallas epigram. Ett epigram är en kort dikt, ofta med en satirisk udd och kommer ifrån grekiskan som betyder påskrift eller inskrift. Användningsområdet har inte helt sällan varit polemiskt. Och just polemiska uttryck är viktiga i alla tider - i motgång som framgång. Polemik? Ja, i korthet retorik för att stödja en viss position, inte sällan i kontroversiella ämnen.

Några av de mer kända följer i oförställd engelska:

I can resist everything but temptation.
Oscar Wilde

No one is completely unhappy at the failure of his best friend.
Groucho Marx

If you can't be a good example, you'll just have to be a horrible warning.
Catherine the Great

Jag kan verkligen känna igen mig i alla dessa tre. Kan du?

Epigram är i sig kontroversiella för det går att diskutera vilka uttryck som är epigram eller inte. Oavsett så kan de användas som ett mantra. Vad ett mantra egentligen är finns det inget enkelt svar på. Ordet mantra kan brytas ner till två delar: man vilket betyder sinne och tra vilket betyder transport. Med andra ord är mantra ett sinnets instrument för att ta dig någonstans.

Med hjälp av mantra kan du behålla ditt fokus och stanna kvar i dina tankar. Du har först en avsikt och använder sedan ditt mantra för att behålla fokus på denna avsikt. På samma sätt som ett frö planteras med avsikten att blomstra till en vacker växt kan ett mantra betraktas som ett frö som kan ge energi åt en avsikt. Och vem behöver inte det?

Mantra och epigram har dessa styrkor. Några favoriter följer här från stoikerna:

Character is fate
Heraclitus

Life is only perception
Democritus

You become what you give your attention
Epictetus

Till och med Memento mori (kom ihåg att du är dödlig) och Amor fati (kärlek till ödet) är korta påminnelser om vad vi inte bör glömma bort. Abraham Lincoln skapade sitt eget mantra kring livets förgänglighet som i sig är vacker: And this too shall pass.

Några favoriter följer här som jag önskar att du kunde finna något i:

The obstacle is the way
Det finns inget som är så illa att vi inte kan göra något gott från det. Vi kan välja att behandla varje problem som en möjlighet,

Ego is the enemy
Inget problem löses genom att lägga till sitt ego. Stolthet gör oss ignoranta, otåliga och självbelåtna. Vi kan inte lära oss något om vi tror att vi redan vet.

Stillness is the key
Du kan öka farten genom att sakta ned. Människan kan bara fokusera, vara lycklig och se världen klart när hon lämnar överengagemang och passion och söker lugn och stillhet.

Vad som är i vägen är vägen. Tänk mindre på dig själv. Sakta ned för att öka takten.

Att upprepa mantran är att skapa muskelminnen. Upprepa till det blir en del av vem du är. Sådant är mantrat i sin natur - något att komma tillbaka till, att luta sig mot i tider av problem och stress. Det är ett verktyg för fokus och ett sätt att leva.

Äggbuffert

2020-04-08T19:25:00.000+02:00

Buffert. Vad är en buffert? Definitionen är inte tydlig. Dock anser jag att en buffert är pengar som du kan få fram på ett par bankdagar för att hantera något, vad det nu må vara.

Är vi överens om det begreppet så anser sig 8 % av svenskarna sig inte ha en buffert. Barnhushåll har det svårast med buffert och 10 % saknar sådan. Buffertens storlek i undersökningen gjord av SBAB är i sig intressant. Man kan ha en buffert som är mindre än en månads nettoinkomst eller mer än ett års inkomster. Det är en rejäl skillnad, minst sagt.

Vid en oförutsedd utgift på tiotusen kronor väljer 13 % att ta ett lån medan 8 % säljer något lösöre. Hela 39 % säljer av aktier eller fonder. Det är detta jag inte får ihop, riktigt. Om endast 8 % av de tillfrågade saknar buffert - varför används inte denna?

Vi har dock de andra. Eller vi, kanske? Vi som anser oss ha en buffert. Mest troligt har de flesta dedikerade konton för ändamålet med den mentala bokföring som det innebär.

30% har en buffert motsvarande minst en årsnettoinkomst. Det är inte dåliga pengar det. Och behöver man hosta fram tio lax har de flesta dessa pengar på ett sparkonto - förhoppningsvis med ränta.

Så länge man inte blivit arbetslös så är byggande av buffertpengar av vikt. Själv anser jag att det är viktigast att ha slantarna nåbara inom några dagar så därför går ett vanligt sparkonto bort. Jag vill ha mer avkastning av pengarna än vad ett sådant kan ge trots att risken är högre.

Därför är det ju möjligt att ha sin buffert på många olika ställen, med olika varianter på risk. Ägg i olika korgar men likväl en buffert. Då kan man plocka en slant ur olika korgar och på så sätt tillhandahålla sin privatekonomi en buffert ändå.

Det gäller att se bortom sina mentala förmågor och aversion mot förluster. Vi baserar helt enkelt våra enskilda, ekonomiska beslut på vilken effekt de får på ett enskilt konto än på vad som händer med hela vår ekonomi. Vi värderar saker vi äger väldigt mycket högre än om vi inte äger dem. Men egentligen är en vinst i en investering inte hemtagna pengar, eller hur?