Läsare har av sig till mig och berättar om sina problem med olika psykofarmaka t.ex Zoloft. En snabb titt i FASS visar att Zoloft kan ge dig stora problem. Du kan t.ex få ångest och depression! Detta är en vanlig biverkning!

Problemen med psykofarmakan Zoloft

Dessa psykofarmaka kan definitivt stjälpa mer än de ev. hjälper. Hur kan en vanlig biverkning från Zoloft vara ångest och depression?

Du hittar all info om hemska biverkningarna till Zoloft i FASS.

Dessa psykofarmaka är tyvärr också oerhört beroendeframkallande, vilket gynnar läkemedelsindustrin. De får kunder för livet. Läkarna är deras försäljare. Ofta skrivs dessa psykpiller ut alldeles för lättvindigt.

Psykofarmakan körs ungefär i 10 års perioder. Läkemedelsindustrin budgeterar för en viss procent skadestånd, gör stora vinster och drar sedan tillbaka psykofarmakan pga alla skaderapporter. Sedan lanseras en ny psykdrog som ”är helt annorlunda och har visat sig vara väldigt effektiv”. På så sätt kan de hela tiden lansera nya psykpiller och tjäna stora pengar.

Läkemedelsindustrin har stor hjälp av psykiatrin som lanserat nästan 400 olika mentala störningar som vi tydligen lider av. För varje störning finns det en psykdrog.

Detta är mycket vanliga biverkningar från Zoloft

Mycket vanliga biverkningar: sömnlöshet, yrsel, sömnighet, huvudvärk, diarré, illamående, muntorrhet, utebliven utlösning, trötthet.

Vanliga biverkningar:
halsont, aptitlöshet, ökad aptit,
depression, känna sig konstig, mardrömmar, ångest, upprördhet, oro, minskat sexuellt intresse, tandagnisslan,
domningar och stickningar, skakningar, muskelsträckning, onormal smak, bristande uppmärksamhet,
synstörningar, öronringningar,
hjärtklappning, värmevallningar, gäspningar,
magont, kräkningar, förstoppning, orolig mage, gaser,
utslag, ökade svettningar, muskelvärk, sexuella störningar, potensproblem, smärta i bröstkorgen.

Vem skulle ta en ”medicin” som hade dessa mycket vanliga och vanliga biverkningar?

Obs! Lägg märke till att t.ex depression, ångest, oro, hjärtklappningar, synstörningar är vanliga biverkningar!

Rekommenderad läsning om diagnoser & psykofarmaka

Enligt vetenskapliga undersökningar har många deprimerade personer smärta (ibland är den förträngd) och rent kroppsliga problem. Som en första åtgärd rekommenderas alltid en fullständig kroppslig läkarundersökning med uppföljning och behandling. Välj en läkare som är inriktad på rent kroppsliga problem.

All nedtrappning av psykofarmaka skall ske i samråd med läkare.

Jag rekommenderar dig starkt att läsa nedanstående artiklar för att själv bilda dig en uppfattning över vad du kan göra för att långsiktigt och i grunden må bättre.

• Hur man kan må bättre
• Hur man kan hjälpa sitt barn
• Ge dig själv ett bättre liv
• Fakta om ADHD & Ritalina, Concerta och Strattera
• Adhd, ADD
• Att sluta med psykpiller och börja leva!
• Fakta om psykofarmaka
• Tabletter, lyckopiller, antidepressiva

Se här! Filmer om psykiatrin och dess metoder

Böcker och DVDs om psykiatri, diagnoser och psykofarmaka

• ”Piller och profiter” av John Virapen
• ”ADHD och piller” av Janne Larsson
• ”Mördande Vinst” är en dokumentärfilm om psykofarmaka.
• Peter Anstrin: ”Ett sekel med psykiatrin, del I och del II”
• DVDn ”Psykiatri: Dödens industri” och medföljande dokumentation tar upp och visar klara bevis för psykiatrins bedrägliga motiv, skräckfyllda historia och omänskliga metoder.
• ”Du Sköna Nya Psykiatriska Värld”, Peter Anstrin
• Se mer litteratur här.

Se här! Filmer om psykiatrin och dess metoder
.
Välkommen att kommentera eller kontakta mig!
Med vänlig hälsning,
Peter

KONTAKTA MIG. Fyrabarns-pappa, medmänniska, medlem i AMNESTY, KMR (Kommittén för mänskliga rättigheter) och RÖDA KORSET.

Det finns alternativ till diagnoser och psykofarmaka vid depression

Svenska Dagbladet har nyligen haft en bra artikelserie, som visar att det finns alternativ som hjälper vid depression. Se citaten och länkarna nedan.

Psykiatrin är alltför fixerad vid diagnoser (nästan 400st), psykofarmaka i olika former och elchocker, ECT. Alla dessa åtgärder skapar mer problem för människor även om läkemedelsindustrin jublar.

Det finns alternativ vid depression. Första steget är att få gjort en omfattande kroppslig läkarundersökning med uppföljning och behandling. I många fall finns det rent kroppsliga problem som ställer till besvär. Sedan gäller det att ändra sin kost, ta näringspreparat, börja motionera och ändra om i sitt sociala liv. Läs mer i mina artiklar nedan.

Det är inte speciellt lätt, men om man tar det gradvis steg för steg så går det. Och det är mycket bättre än att få skador av elchocker, ECT eller psykofarmaka!

Se mina artiklar här:
Hur man kan må bättre
Ge dig själv ett bättre liv
Att sluta med psykpiller och börja leva

Lycka till!

Svenska Dagbladet om nyttan av fysisk träning

”Bra kondition kan skydda mot att insjukna i depression. Det visade en studie av 30?000 manliga Harvardstudenter. Forskaren som följde dem under 25 år såg ett tydligt samband mellan fysisk aktivitet och god mental hälsa.”

”–Fysisk aktivitet är en potent och kostnadseffektiv multitablett med dokumenterade positiva effekter som inte bara förebygger hjärt-kärlsjukdom och diabetes utan också fungerar som behandling av mentala sjukdomar, säger Jill Taube tveklöst.”

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/kropp-och-halsa/kroppen-kan-laka-sjalen_6884649.svd

”Pulshöjande träning hjälpte mot Cecilias utmattningssymtom, Erik stärkte självförtroendet med löpning, ”Flingan” klarade livet efter skilsmässan tack vare jympan. Mängder med läsare har hört av sig för att berätta om sina erfarenheter av hur motion påverkar den psykiska hälsan. Här är några berättelser.”

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/traning-far-mig-att-orka-en-dag-till_6904991.svd

Allt föll på plats när Hillevi Wahl började med militärträning, en extrem motionsform som ökar snabbt bland kvinnor. De malande negativa tankar hon umgicks med under perioden med ätstörningar har vänts till stärkande positiva. ”Vecka efter vecka nöts det in att man är bra.”

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/militartraningen-starkte-sjalvbilden_6899349.svd

”Det har hänt att Flemming Hansen har fått en annalkande depression att vända genom att ge sig ut på en rask promenad i tre–fyra timmar. ”Jag ska gå till Danmark”, tänker han och lämnar huset i Gävle med bestämda kliv.”

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/styrka-for-vardagen-ar-malet_6901933.svd

HUMÖRHÖJARE. Forskningsprojektet, Regassa, har just dragit igång. Ett syfte är att studera fysisk aktivitet som behandling mot lätt depression. Andreas Wigholm, 33 år, vet av egen erfarenhet att träning är rena medicinen. Han har sprungit sig ur en psykisk svacka. Nu maratonsatsar han – fast han vet att lagom är bäst.

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/kropp-och-halsa/lopningen-blev-hans-lyckopiller_6883847.svd

GLAD PENSIONÄR. Agneta Larssons läkare skrev ut fysisk aktivitet. Tack vare sitt värkande ben kom hon i gång med jympa och styrketräning igen. Hon njuter av att ha fyllt 65 och att ha lämnat lärarjobbet. Med nio barnbarn kan en god kondition komma väl till pass.

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/kropp-och-halsa/agneta-fick-jympa-pa-recept_6887495.svd

”Fysisk aktivitet är ett bra sätt att få fart på nybildningen av celler i hjärnan. Det kan vara en förklaring till att motion kan vara en bra behandlingsmetod för lindrig och måttlig depression.”

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/kropp-och-halsa/varfor-ar-det-bra-att-trana_6890531.svd

En bra artikel i Dagens Nyheter angående ryggont

Ont i ryggen kan lindras med hjälp av kognitiv beteendeterapi, visar en ny stor studie. Nästan åtta av tio drabbas någon gång av svår ryggvärk. För många blir smärtan långvarig.

http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/ryggskadade-pratar-bort-varken

Välkommen att kommentera eller kontakta mig!
Med vänlig hälsning,
Peter

KONTAKTA MIG. Fyrabarns-pappa, medmänniska, medlem i AMNESTY, KMR (Kommittén för mänskliga rättigheter) och RÖDA KORSET.

Människor skadas av ECT behandling

För några dagar sedan var det löpsedlar och stora artiklar i våra kvällstidningar om Drottning Silvias mamma som fått elchocker.

Verkligen modigt av Drottning Silvia att uttala sig och klargöra att hennes mamma fick demens av elchocksbehandlingarna.

Många andra människor har blivit och blir skadade av elchocker. Har personligen haft kontakt med hundratals av dem.

Elchocksbehandlingen fick välförtjänt dåligt rykte i och med filmen ”Gökboet” på 70-talet.

Sedan dess har ”behandlingen” snyggats till – och har bytts namn på ett antal gånger – men det är samma elchock eller t.om starkare som drabbar patientens hjärna och känsliga tankeverksamhet.

Flera experter är övertygade om att elchocker, ECT ger hjärnskador. Neurologer vet att efter en hjärnskada kan man få en euforisk känsla och minneskador. Patienten glömmer tillfälligt sina problem och känner sig upprymd.

Detta tolkar psykiatrin som ett ”resultat” och fortsätter att elchocka barn, gravida, äldre och under tvång.

Många personer får minnesskador efter elchocksbehandlingar.

Efter påtryckningar av Uppdrag Granskning har Socialstyrelsen varit tvungna att erkänna att patienten ”riskerar bestående minnesskador efter ECT”.

Det finns ingen långsiktig uppföljning av ECT. En oberoende kommission skulle behöva undersöka de långsiktiga verkningar av elchocker.

Politiker vakna!

Läs om fler människor som har blivit skadade av elchocker, ECT.

Skriv på protestlistan mot ECT behandling

Läs artikeln här – Drottningens mamma elchocker del 1,
Drottningens mamma elchocker del 2

Pressrelease om Drottningen Silvias mamma som skadades av elchocker, ECT.

Skrev följande brev till Drottning Silvia

Malmö 5 april 2012

Hennes Majestät Drottning Silvia

Stort tack till Drottningen för ert uttalande angående elchocksbehandlingar i media för någon vecka sedan. Det är verkligen beklagligt att Drottningens moder fått allvarliga skador av elchocker.

Problemet är att människor fortfarande får skador av elchocksbehandlingar. Har själv varit i kontakt med hundratals. Detta har även uppmärksammats av media med Debatt och Uppdrag Granskning i spetsen. Se denna hemsida: http://www.elchocker.se/

Ett flertal fall har anmälts vidare till Socialstyrelsen. Dessa människors rättigheter är allvarligt kränkta.

Trots alla skaderapporter så har användningen av elchocksbehandlingar, ECT ökat kraftigt i Sverige de senaste åren. Upp till 60 000 st om året enligt undersökningar av KMR.

Detta är en fråga som har engagerat mig i många år nu. Målsättningarna med mitt arbete är:

• Att få ett förbud mot all ECT under tvång.
• Att få ett förbud mot all ECT till barn, äldre och gravida.
• Att säkerställa att alla patienter och anhöriga får en fullständig och korrekt information innan ECT-behandlingen.
• Att säkerställa rättigheten och möjligheten för alla som drabbats av skador från ECT att anmäla, få upprättelse och skadestånd.
• Att få till stånd en oberoende och fullständig utredning av de långsiktiga verkningarna av ECT.
• Att verka för att lyfta fram alternativa behandlingar som en valmöjlighet till ECT.
• Att få till stånd möjlighet för alla medborgare att fullständigt neka ECT som en nuvarande eller framtida behandling.

Vore oerhört tacksam för ett svar.

Med vänlig hälsning,
Peter Larsson
Kommittén för Mänskliga Rättigheter

Välkommen att kommentera eller kontakta mig!
Med vänlig hälsning,
Peter

KONTAKTA MIG. Fyrabarns-pappa, medmänniska, medlem i AMNESTY, KMR (Kommittén för mänskliga rättigheter) och RÖDA KORSET.

Städ Malmö

För ett tag sedan satte jag upp en hemsida åt Städpoolen i Skåne AB:
Se här – Städ Malmö.

Hemsidan var en del av Städpoolen AB i Malmö EU-projekt: Mångfald som Konkurrensfaktor.

När det gäller städ Malmö – vänd dig till Städpoolen AB!

Ett noggrant och professionellt företag som kommer att ge dig ypperlig service!

Välkommen att kommentera eller kontakta mig!
Med vänlig hälsning,
Peter

KONTAKTA MIG. Fyrabarns-pappa, medmänniska, medlem i AMNESTY, KMR (Kommittén för mänskliga rättigheter) och RÖDA KORSET.

”Bra skrivet! Bland mina vänner pratar vi mycket om sex, porr, kontrollerande av kvinnlig sexualitet, förnedring m.m. och det slår aldrig fel: killarna tystnar så fort ämnet kommer upp. Jag vet, eftersom jag känner flera av killarna väl, att de har samma åsikter som jag. Men de argumenterar inte för det. Kanske är det för att de inte tycker sig beröras så mycket av problemet. Underbart att det finns män som du, som har tänkt till och gör dig hörd i ämnet.”

”Något det inte diskuteras så mycket om är också vilka det är som medverkar i porrfilmer och varför de gör det. Människor med låg självkänsla har ofta ett mycket stort bekräftelsebehov, de vill hela tiden synas, märkas, få uppmärksamhet på olika plan och strävar efter att duga och bli omtyckta. Sex är en mycket stark ”bekräftelsedrog” som man kan bli beroende av. Det är alltså inte bara konsumenten som kan bli beroende utan även aktörerna. Det blir ett sätt att döva sin ångest. För att få den eftertraktade bekräftelsen så är man beredd att göra sig helt gränslös, vem som helst får göra vad de vill med en. Självklart ska vi skydda våra barn från att exponeras för pornografi, men jag anser att de som verkligen skulle behöva största skyddet är de som är så vilsna här i världen att de inte ens vet var de har sina gränser, de har ingen som helst integritet och de betalar med sina kroppar och sin psykiska hälsa.”

Hur påverkar porren våra barn och ungdomar?

Vilken bild av relationer och sex får våra barn och ungdomar av porr och sexindustrin, det kan man verkligen fråga sig!

All (nästan) porr bygger i grunden på mannens överlägsenhet gentemot kvinnan och hans rätt att utnyttja henne för att få sin rättmätiga njutning. Porren förmedlar till sina kunder att det är fullständigt ok att utnyttja kvinnor. Våldet mot kvinnor har också ständigt ökat och det är min övertygelse att det finns starka kopplingar till porrens utbredning.

Det är män som våldtar och utövar våld mot kvinnor. Tvärtom är ytterst sällsynt.

Porr, med sin förnedrande kvinnosyn, är första steget mot perversioner, promiskuitet, prostitution och våld & förnedring mot kvinnor i alla dess olika former.

Att leva i ett bra förhållande är det finaste som finns! Det bygger på förnuft och ömsesidig respekt. Och det finns absolut inget fel på ett naturligt förnuftigt sexliv – men det är verkligen inte det som beskrivs i porren och av sexindustrin.

Jag menar att den bild och de idéer som sexindustrin förmedlar kring förhållande och sex är destruktiva för barn och ungdomar; de som sedan skall bilda familjer.

Frågan för oss alla är: hur får vi ett lyckligt förhållande eller äktenskap och sexliv – och hur ger vi våra barn en korrekt information om detta så att även de kan lyckas!

Vår framtid barnen

Barnen år vår framtid, eftersom de skall axla ansvaret och föra facklan vidare. Vi bör göra allt som står i vår makt för att hjälpa och rusta dem för framtiden. Barnen skall växa upp i familjens kärlek och trygghet. Alla av oss som har levt upp i ett tryggt kärleksfullt hem vet hur oerhört värdefullt det är. Det gör verkligen en skillnad!

Vilket bild får våra barn och ungdomar av äktenskap, relationer och sex när de konstant matas med felaktig information? Har t.ex. en tonårstjej nytta av att läsa om hur hon bäst kan ha analsex? Hur hjälper det henne?

Familjens betydelse

Familjen, människans mest grundläggande och värdefulla enhet, håller på att falla itu. Skilsmässor, otrohet, problem, bråk, gräl och tvister hör till vardagen.

Tyvärr växer inte lyckliga äktenskap och förnuftiga sexliv på träd – de är väldigt sällsynta.

Vad är nu familjen och hur skall den egentligen fungera? Familjen är ett par, med eller utan barn, som har bestämt sig för att leva tillsammans för att gemensamt klara livets prövningar och strapatser bättre. De har en utmärkt kommunikation och kontakt med varandra, kommer väl överens och känner stor attraktion till varandra. Det är naturligt för dem att hjälpa varandra och att göra saker tillsammans.

Familjen skall vara en plats där man kan ta av sig sin mask, pusta ut, prata ut, lösa problem och samla krafter till nästa dags slit på jobbet.

Man är älskad för den man är och får all den uppmuntrad man behöver.

Porr och sexindustrin säljer ingenting till en riktig familj och deras barn. För att kunna överleva och tjäna pengar är det nödvändigt för dessa människor att bekämpa familjens fina ideal. Ett naturligt, troget och förnuftigt familje- och sexliv är inget för dem.

Porr förstör relationer

Det finns inte en chans att ha ett vettigt förhållande med en tjej så länge ett porrmissbruk pågår. Mycket uppmärksamhet och tid går åt till att hålla på med pornografi. Hemlighållandet och smusslandet är stort, vilket leder till att ens kommunikation och kontakt med den andra partnern blir väldigt dålig.

Fixeringen vid kroppar och sex blir total, vilket gör att man glömmer bort personen man är tillsammans med.

Trots allt som porrindustrin hävdar så får man ett mycket sämre familje- och sexliv när man ägnar sig åt pornografi.

Hur förstör sexindustrin familjen och barnens syn på sex & samlevnad?

Porr & sexindustrin tjänar enorma summor pengar på pornografi och saluför hela tiden en större och större användning av oförnuftig sex.

Vilka osanningar och felaktiga idéer sprider de ut för att lura folk att missbruka sex?

Varför finns porr överhuvudtaget?

Vilken bild och vilka idéer vill vi att våra barn skall få om förhållande och sex?

Porr & sexindustrin sprider falska idéer och felaktiga data för att göra folk till missbrukare som de sedan utnyttjar.

Var tog idén om den lyckliga förnuftiga familjen vägen?

Hur skall vi kunna visa, lära och se till att våra barn får ett bra familje- och sexliv?

Vad är motivet hos porr & sexindustrin och deras medhjälpare?

De vill att så många människor som möjligt skall vara fixerade vid och hålla på med porr och sex i alla dess olika former så att de kan tjäna så mycket pengar som möjligt – precis som hallicken och langaren vill hålla kvar sina kunder i sitt missbruk.

För mig är de inte ett dugg bättre än knarklangare!

Dessa människor utnyttjar svaga och osäkra människor och gör dem till missbrukare av porr & sex för att tjäna pengar på dem.

Detta är människor som tjänar pengar på andras olycka och svagheter.

De som blir fast i porr och sex kan inte ha ett bra förhållande och kan inte heller ha ett bra sexliv med en partner. Deras kommunikation och kontakt med den andre partnern blir förstört. Det finns många exempel på detta.

Vad finns det för alternativ och lösningar?

Sann njutning, glädje och lycka kommer ifrån att leva livet och se till att sträva efter och nå sina målsättningar; att hjälpa andra människor; att hjälpa sina barn och att leva i ömsesidig respekt och förtroende med sin partner.

Fixering och missbruk av sex hämmar och stänger ner ens förmåga att kunna kommunicera och glädjas åt livet.

Kanske kan den blyge eller den osäkre söka sig andra vägar än till sexindustrin för att öka sitt självförtroende.

Kanske kan föräldrarna i framtiden prata mer med sina barn om sex för att avdramatisera det hela.

Kanske vi vuxna i fortsättningen kan se till att korrekt information och en korrekt bild av familjen, relationer och sex når våra barn och ungdomar. Vi kan kanske själva vara ett föredöme och bra exempel på detta.

Vårt ansvar

Att leva i ett lyckligt förhållande är det underbaraste som finns! Det bygger på förnuft och ömsesidig respekt och att man kan prata med varandra om allt.

Otrohet, hemligheter, perversiteter och smussel hör inte hemma i ett långsiktigt och lyckligt förhållande.

Låt oss se till att våra barn kan njuta av ett sådant genom att ge dem korrekt information och en korrekt bild av äktenskapet och sexlivet.

Vi, som föräldrar, måste vara ett föredöme för våra barn på alla plan! Vi måste visa och berätta för våra barn hur man lyckas leva lyckliga tillsammans!

Välkommen att kommentera eller kontakta mig!
Med vänlig hälsning,
Peter

KONTAKTA MIG. Fyrabarns-pappa, medmänniska, medlem i AMNESTY, KMR (Kommittén för mänskliga rättigheter) och RÖDA KORSET.

Barnet på fotot har inget med artikeln att göra.

En mamma har gjort ett gediget arbete för att hitta och prova ut olika alternativ till ”ADHD-medicinering”. Ofta i motvind och mot myndig-heternas vilja.

Stort tack till henne!

Det finns alternativ till att fastna i ”diagnoser” och ”adhd-medicin”. Det är bättre att gå till botten med problemen än att behandla symtomen.

Läs om hennes sökande och fantastiska resultat i vår mailväxling nedan och i hennes artikel ”Alternativ i ‘ADHD-djungeln’ ”.

Det värmer mitt hjärta att det finns sådana mammor som hon!

Detta är råd och tips som andra mammor kan ha nytta av!

Läs artikeln här – Alternativ i ”ADHD-djungeln”.

Emailkontakt med mamman till ett barn som fått ”ADHD diagnos”

——————————————————————————————————————–

August 23, 2011

Hej Peter!

Vi hörs!
Hälsn, SJ
—————————–

Maj 02, 2011

Hej Peter,

Hälsningar, SJ

—————————–

March 14, 2011

Hej Peter,

Hälsningar, SJ

—————————–

August 12, 2010

Hej,

Vänliga hälsningar, SJ

Jag vidarbefodrar gärna emails till mamman om du har några frågor.

Välkommen att kommentera eller kontakta mig!
Med vänlig hälsning,
Peter

KONTAKTA MIG. Fyrabarns-pappa, medmänniska, medlem i AMNESTY, KMR (Kommittén för mänskliga rättigheter) och RÖDA KORSET.

Barnet på fotot har inget med artikeln att göra.

En mamma kontaktade mig för ett något år sedan och berättade om sitt barn och sitt letande efter alternativ till ”ADHD medicinering”.

Vi utvecklade vår kontakt och jag bad henne till slut att skriva ner vad hon hade kommit fram till. Min tanke var att andra föräldrar skulle dra nytta av detta!

Det finns alternativ till att fastna i ”diagnoser” och ”adhd-medicin”. Det är bättre att gå till botten med problemen än att behandla symtomen.

Stort tack till mamman! Hon har verkligen gjort ett gediget arbete som ni kan läsa om i mailen och artikeln nedan.

Läs om vår emailkontakt här.

Alternativ i ”ADHD-djungeln”

——————————————————-

Hej, jag har blivit omfrågad om vad och hur vi har hittat fram i ”ADHD-djungeln” så jag tänkte skriva ”några” rader om vår resa fram till idag.

Mycket energi från första dagen!

Min älskade son David kom till oss efter fyra försök med konstgjord befruktning i juni 2002. Från första dag hade han energi och sov lite och åt snabbt, något som inte stämde med alla de böcker, tidningar och magasin som man plöjt igenom.

David var för mycket överallt

Det var intensivt första året, Han började gå vid 11 månader… var ännu mer intensivt andra året, vi började på förskola när han var drygt 2 år gammal där han snabbt flyttades till äldre grupp (3-5 år) då det gick för intensivt till runt honom, efter 1 år hade vi samtal med fröknar och ledning, förskolan behövde extra resurser då det lätt hände saker runt David. Det var en jobbig tid, då alla andra barn kunde pussla, mysa och leka stillsamt. David for runt, ingen vila, åt lite men ofta, sprang hoppade och hade superlokalsinne. Jag fick tidigt bestämma mig för att inte lyssna på BVC, där hette det hela tiden ”det är normal”…. Hjälpte inte mycket när min son hela tiden gjorde saker som inte var normalt enligt hans omgivning (förskolan) Han var för snabb, för livlig, för intensiv, för slarvig, för glad, för ledsen för allting…

Utredning av BUP

När han var 4 år uppsökte vi BUP, där man inte var van vid att utreda så unga barn, det tog 1 år (lite missar och dyl. givetvis på vägen) man kom fram till att han inte uppfyllde kriterierna för ”ADHD”, dock hyperaktivitet, impulsivitet och koncentrationssvårigheter kopplat till hyperaktiviteten, mer blanketter att fylla i då förskolan behövde extra resurser.

Underbart stöd på förskolan

På förskolan mötte vi underbart stöd främst från rektorn, vi såg också stora skillnader på pedagogers kunskap och kapacitet, men hade hela tiden 100% stöd från rektorn.

Problem i skolan som hade bristande resurser

När vi skulle börja skolan, var detta i sig en jobbig upplevelse, då David fortsatte med sin aktiva attityd, tyvärr måste jag säga att den skolans kapacitet och flexibilitet långt underskred förskolans dito, med resultat att David blev ännu mer hyperaktiv och rastlös, den ena händelsen efter den andra registrerades, vi hade elevvårdskonferenser, som inte gav något. Skolan i sig kämpade mot nedläggningsrisk och för få pedagoger på en allt för stor barngrupp. Resultatet var lång ifrån acceptabelt. Det kändes hopplöst. Man hade över 45 barn på 2 fritidspedagoger, resultatet var incidenter hela tiden och ”supernannyn” framför alla andra: Datorer på i alla rum och alla hörn, ”de lär sig att vänta på sin tur” hette det…. Mmm… när jag var lite fick vi vänta på tur i brännboll också…

Husköpet gick i lås

Jag och min man hade varit gifta 8 år när vi fick David, vi flyttade från Spanien till Göteborg, och jag som var uppfödd på landet drömde hela tiden om att få flytta ut igen, men med klippkort på fertilitetsklinik så flödar inte ekonomin, och husköp såg otroligt avlägset ut, i synnerhet runt Göteborg. Men solen kan skina även på sådana som oss, och vi fann vårt hus 1,5 mil utanför stan och mot alla odds till slut fick köpa i mars 2009.

Mormor blir allvarligt sjuk

I april blir min mor (Davids mormor) allvarligt sjuk (hon hade genomgått cancerbehandling 2007 och denna tog då ut sin rätt), mormor låg för döden en månad efter vårt husköp, en mardröm för mig men minst lika stor mardröm för David. ”Mommo” (och ”moffan”) hade varit en stor del i barnens liv då vi fram till husköpet bott i trappuppgångar bredvid varandra och träffades varje dag.

Jobbig flytt och mormor avlider

Flytt ut på landet i maj (kaos/stress för en vuxen mardröm/kaos för ett barn) och mormor ”hängde med”… hon levde 4 månader efter flytt och det är en stor tröst att veta att hon faktisk och hälsade på och ”inspekterade”, när vi äntligen hade flyttat hem till mina barndomstrakter och det gladde henne (och oss) enormt. Vad händer då med David, jo flytt är en ”mardröm” för vuxna, men det är minst lika jobbigt för barn. David befann sig nu på landet, alla dörrar hos grannar var öppna och det drällde av nya kompisar, nya ”regler” överallt… det kraschade fullständigt. Mormor dör tre veckor efter att vi börjat nya skolan i augusti.

David fick diagnosen ”ADHD”

I skolan hade jag varit ”duktig” att berätta för nya fröken vad vi hade i bagaget, och se där ”bingo”, fröken fick med min berättelse fick en perfekt elev att skylla alla problem på. Jag satt på samtal med henne varje fredag i 2 månader och gick igenom alla veckans händelser och situationer, hur dåligt David uppförde sig, hur bråkig han var och hur lite han lyssnade…. Hyperaktiviteten steg, rastlösheten steg och varje dag var en kamp. Tack och lov vände det; fröken gick på mamma ledighet. Vi fick ny fröken, en mogen dam som var betydligt lugnare och med erfarenhet av aktiva barn (för övrigt 4 st i Davids klass med ”bokstäver”). Äntligen lugnade det ner sig något. Då, kom vi in på BUP igen (efter 5 månaders väntan… skolan behövde ”bevis”). Jodå, nu uppfyllde David alla kriterier och han fick diagnosen ”ADHD”.

Räddningen skulle bli ”medicinering” men fick massor av problem

Vi började, enligt konstens alla regler, och skolan tyckte att det funkade bra, han satt i alla fall stilla en lite längre stund… Men efter ett tag syntes förändringarna tydligt, han åt inte (”helt normalt”) han sov inte (”helt normalt”) han var labil, han blev mer och mer aggressiv, vi bytte medicin, ökade och sänkte doser och efter ett halvt år hade vi harvat igenom Ritalin, Strattera, Equasym och Concerta… och allt var ett kaos. Han fungerade hjälpligt i skolan, men hade växande problem med depression, jätteglad/hysteriskt ledsen, fick medicin mot sömnsvårigheterna (med retard-effekt 18 timmar så att väcka honom på morgonen var en mardröm och på helgerna sov han 12-14 timmar…)

Vi hoppade av ”medicineringen” och fick en glad pojke igen

Vi slutade skolan på våren och reste till Davids pappas hemland Spanien, fullt kaos och när pojken ville ta sitt liv och maken och jag diskuterade skilsmässa på grund av alla bråk och ohållbara situationer, DÅ bestämde vi oss, vi hoppar av medicineringen. Ringde till BUP, jodå det gick bra att avbryta, skulle bara kolla hur han mådde…(abstinensbesvär…) det gick bra och plötsligt hade vi tillbaka vår glada pojke (tunn som bara den och lika hyperaktiv som vanligt men han var GLAD). BUP hade inget alternativ att erbjuda, de tyckte vi skulle avvakta sommaren och höra av oss senare under hösten.

Letade efter alternativ på internet

Jag satte mig att läsa/söka på nätet och ganska snart hittade jag information om alternativ till amfetaminderivaten på webbsidor från USA. Tyvärr nästan omöjligt att hitta något på Svenska.

Magnesium fick David lugn och stilla

Det första jag hittade var ”the miracle mineral” magnesium, efter efterforskning på nätet (mest information på engelska) och samtal med Peter Larsson och Peter Anstrin fick jag tipset att prova Magnesium Tuggtabletter från apoteket. Peter Anstrin sa ”ge han 2 tabletter och du kan stå och se på hur han landar”… och det gjorde jag, han fick två tabletter och 20 minuter senare satt David lugnt och stilla.

”Balans” har positivt effekt på hyperaktivitet och koncentrationssvårigheter

I oktober fann jag att i USA man sedan mitten på 80-talet kan köpa något som heter BeCalm’d som innehåller bla fenylalanin, med vittnesmål om positiv effekt på hyperaktivitet och koncentrationssvårigheter. Man har även gjort studier med preparatet på soldater i armén för att studera skillnader i stresstålighet (i Kuwaitkriget). Detta preparat hittade jag av en händelse på en hälsokost i närheten av Göteborg där det kallas Balans.

David helt förändrad i skolan – mamma hoppar högt av glädje!

Efter 10 dagar frågar fröken (som för övrigt var ny för den terminen och vi förhoppningsvis får ha till åk 5-6, hon är ”Gudasänd” !) om vi möjligen har börjat med något ny medicin, David är mycket koncentrerad och sitter långa stunder stilla i sin bänk… Gissa om man som mamma hoppar högt av glädje.

David är snäll, han slåss inte längre

Nästa händelse var en eftermiddag på skolan inte långt senare, när jag ska hämta David och en klasskompis kommer fram och berättar att ”David har blivit snäll, han slåss inte längre”, den dagen grät jag av glädje.

Från buse och skurk till bland de bästa klassen

Hela årskursen gick otroligt mycket bättre än vad vi någonsin vågat drömma om, David gick från buse och skurk i skolan till att vara bland de bästa i klassen. Här ska mycket merit läggas på Davids fröken som har superkontakt med David och hittar fram motivationen med en ängels hand!

Han är fortfarande mycket aktiv

Givetvis har vi med detta inte tagit bort eller ”botat” hans ”ADHD”, han är fortfarande mycket aktiv, och bilden av en lugn stillsam studerande grabb ser jag inte mycket av här hemma, här är fortfarande, som fröken säger, hans ventil, här är han bråkig, tramsig, uppnosig, trotsig, busig, intensiv och bråkar med lillebror om allt hela tiden.

Många positiva förändringar sedan vi avbröt ”medicineringen”

Men när vi avbröt ”ADHD medicinen” gick han upp 7 kg på 4 månader, han äter som en häst, sover som en stock och är framför allt glad, givetvis är han sur, arg, upprörd och i mina ögon sett uppför sig ibland mer som en småpojke än en kille som ska fylla 10 men det kan jag leva med. Jag tröstar mig med att om han är så hemma så är han trygg i sin roll här hemma. (Även om jag gladeligen skulle tacka ja till ögonblick av lite mer mognad här hemma… men det kommer säkert vad det lider).

Vitaminer och mineraler som David tar

För att göra en väldigt lång historia lite kortare så har jag kommit fram till en egen liten vitamin och mineral cocktail som David tar (faktiskt helt utan att protestera).

Längs ner har jag en lista på vad jag har hittat som referenser till mitt val.

Balans är en svensk import av Neu’BeCalm’d och innehåller Fenylalanin. Har en positiv effekt på koncentrationen, 1 kapsel före frukost (under intensiva korta perioder kan han få 2 kapslar fördelat över dagen).

Magnesium tuggtabletter från apoteket (innehåller magnesiumlaktat och tas bättre upp av kroppen än andra magnesium kombinationer, se rapport nedan) I Davids fall fördelar vi magnesium över dagen och en normal dag är 1½ tabl. på morgonen vid frukost, ev. 1 på eftermiddagen om det är stirrigt, och ½-1 tabl. på kvällen om det är svårt att komma till ro. Här tror jag effekten är bättre om man fördelar över dagen. Magnesium är vattenlösligt och försvinner ut med svett och urin.

Multivitamin, normalt Liquid life med mycket antioxidanter, vitaminer, mineraler och spårämnen. Vi noterade att om han tog MiviVital så innehåller den i sig mycket magnesium och med för mycket magnesium så blir man lös i magen.

B12 vitamin, inte för mycket 500mg var annan dag.

Omega 3, här tar vi MorEPA x 1 kapsel på morgonen, bättre kombination av oljor och billigare än Eye-Q.

Hagtorn, har lugnande effekt och han får 1 kapsel på morgonen.

Sedan har vi mycket samtal med David om hans beteende och övningar på att ”räkna till 10 och andas djupt” i alla möjliga situationer.

Fortsatt sökande efter alternativ

Jag fortsätter mitt sökande efter alternativ. Det kan inte vara acceptabelt att endast amfetaminderivat är enda alternativet för dessa barn. Jag argumenterar inte mot dem som finner en lösning på sitt problem med de klassiska medicinerna, men att sjukvården / hälsovården / läkemedelsindustrin är intresserade av att ta fram alternativ till preparat som i den vanliga världen är kopplat till kriminalitet, är straffbelagt med både böter och fängelse samt i dramatiska situationer även leder till skada och död kan skrivas på recept till våra barn är i mina ögon sett oacceptabelt…

Referenser och länkar

Här vill jag börja med att säga att det finns mängder med skräp på nätet och drösvis med ”mirakel berättelser” och mirakel råd, man får filtra ganska mycket för att inte drunkna i informationen som finns.

Jag har valt att tycka nedanstående information är om inget annat, intressant. Jag vill på inget vis marknadsföra, sälja eller på annat vis hävda att detta är för alla fungerande alternativ. Dock alternativ som kanske kan vara intressanta att ta del av.

Balans

Balans/NeuBeCalm’d , och sk ”Neuronutrienter” (neuronutrients) (tidigare/andra namn är SAAVE, Pecal-103, Stress-X alla med olika patentnummer i USA): dessa är ljudfiler och från tillverkaren.
Länkar: http://www.becalmd.biz/faqpage/adhd1.htm
http://neu-be-calm.com/faq.html

Svenska Balans innehåller per kapsel:
Phenylalanin 600mg
Glutamin 300mg
5-http 10mg
Vitamin B-6 1mg
Kalcium 50mg
Magnesium 25mg
Folsyra 200mcg

Tillverkaren säger att de låga Kalcium och magnesium mängden endast fungerar som transmittorer, därför är det bra att inta mer magnesium än detta.

Magnesium

Vad det gäller Magnesium hittade jag först diverse länkar till Dr Mark Hayman som anser att Magnesium är ”the miracle mineral”.
Länk: http://www.youtube.com/watch?v=GUWL1o2hSrs&feature=related

Läkaren Mark Sircus anser att man inte kan mäta Magnesium i blodprov på ett korrekt sätt, har man magnesium brist i blodet är nivåerna alarmerande låga och därför syns inte magnesiumbrist på normala blodprov. Länk: http://www.youtube.com/watch?v=eXhUeRFE-kg&feature=related

Han har en sida där olika aspekter av behandling med magnesium tas upp.
Länk: http://magnesiumforlife.com/medical-application/magnesium-and-autism/

Omega 3

Här finns en mängd referenser och artiklar om Omega-3 oljors betydelse.
Länk: http://www.oilofpisces.com/attentiondeficitdisorder.html

Olika allergier

Dr Rapp är läkare, hennes teori är att många lider av olika allergier och att en allergireaktion inte bara är prickar, utslag, snuva, röda ögon eller hosta, utan att alla kroppens organ kan lida av allergier och visa sig på olika sätt. Några av hennes videor är intressanta. http://www.dorisrappmd.com/?page_id=2

Vitaminer, Omega-3, örter, alternativa behandlingar

Här är en sida med olika alternativ på olika medicinska termer ibland dessa; ”ADHD” http://www.healthyplace.com/adhd/menu-id-53/ som ger förslag på vitaminer och omega-3 som anses kunna hjälpa http://www.healthyplace.com/alternative-mental-health/adhd/nutritional-treatments-for-adhd/menu-id-55/, även örter har studerats http://www.healthyplace.com/alternative-mental-health/adhd/hormones-and-herbs-for-treating-adhd/menu-id-55/, på samma sida finns även länkar till filer om olika alternativa behandlingar.

Kritisk läkare och psykiatriker

John Breeding är läkare och psykiatriker med en tydlig åsikt om den medicinska termens äkthet. På sidan hittar man videor där han pratar om medicinska fakta och medicin industrins tydliga arbete att sälja mer. Kika också under links där man kan komma vidare till ytterligare källor som är kritiska till den standardiserade diagnostiseringen och medicineringen av ”ADHD”. Länk: http://www.wildestcolts.com/

Fler bra näringsrådgivare

Anna Jensson Hjelm som ger bra information. Länk: www.näringsterapeuten.se

Peter Anstrin har varit en klippa när det gäller frågor om hälsokostpreparat.
Länk: www.vitaminer.nu

Ytterligare näringsrådgivare, Annette Löfman, där näringsmässig identifiering bäst sker genom sk håranalys samt http://www.halsovagvisaren.se/12208381 där hon skriver om att effekten av Omega-3 och kompletterande kosttillskott (Magnesium, hjälper i många fall lika mycket som konventionell medicinering, dock kanske icke lika snabbt kombinationen Omega-3, mineraler och vitaminer tar ibland veckor att stabiliseras.) http://www.halsovagvisaren.se/12208400

Mycket viktigt med en rejäl proteinfrukost

Sedan finns i USA en kille som har en webbsidan som heter Jon Bennett. Han säljer allt möjligt men har även ett antal intressanta poäng. Där hittade jag ideer om att det är viktigt för ”ADHD barn” att ha en rejäl proteinfrukost, ägg äter David varje dag och skolan bekräftar att det märks att David äter en bra frukost. Inga flingor med socker och luft, nästan helt uteslutit lördagsgodis, vi äter fredags mys hela helgerna (chips, popcorn, lite ostbågar, torkad frukt i mängder och nu i skördetid, massor med morötter, färsk frukt och liknande. Funkar jättebra.

Om någon är intresserad kan du kontakta mig gällande böckerna (3 steps to conqureing add/adhd & 21 vitamines) som innehåller matnyttig information som man mot en mindre kostnad på hemsidan får via mailen. Jag rekommenderar även videklippen Jon har lagt ut.

Länk: http://3stepsadd.com/main2.html

Fler länkar som kan hjälpa er

http://www.vitaminer.nu/

http://www.vitaviva-info.com/sv/Haelsolitteratur/Barn-med-DAMP-ADHD-lider-av-magnesiumbrist/(tab)/0

http://www.haraldblomberg.com/

http://medibalans.se/press/Naringsaspekter.pdf

Magnesiumstudie USA: http://www.jle.com/en/revues/bio_rech/mrh/sommaire.phtml?cle_parution=793

http://www.myfavoritechiropractor.com/brainchemical.php

Här är ytterligare en länk till ett online bibliotek med medicinsk forskning, har hittat en intressant länk (på engelska) om en klinisk studie av Magnesium – B6 vitamin. http://www.jle.com/en/revues/bio_rech/mrh/e-docs/00/04/18/F1/article.phtml

Jag vidarebefodrar gärna ytterligare länkar för den som önskar mer material.

Slutord

Glöm inte vårdbidrag! En djungel men vi har rätt till ekonomiskt stöd för det merarbete som våra barn ger oss. Här är det mycket troligt att man får kämpa för rätt bidrag, det tenderas till att avslås/nedräknas… en bra länk är: FK vägledning (125 sidor, men värd sin vikt i guld när avslag kommer).

Hälsn,
SJ

Uppdatering på situationen

I dagslägen (120201) har vi följande modifiering gällande vitaminer:

Hälsningar, S

Jag vidarbefodrar gärna mails till mamman om du har några frågor.

Välkommen att kommentera eller kontakta mig!
Med vänlig hälsning,
Peter

KONTAKTA MIG. Fyrabarns-pappa, medmänniska, medlem i AMNESTY, KMR (Kommittén för mänskliga rättigheter) och RÖDA KORSET.

Jag fick ett mail för ett tag sedan från en läsare. Hon berättar här sin historia om hur antidepressiva kan fördärva ett liv. Det är väl värt att läsa och ta till sig detta. Vill även rekommendera att grundligt studera alla biverkningar som står i FASS. Många psykiska problem har sin grund i rent fysiska, kroppsliga orsaker – därför rekommenderas alltid en ordinär, kroppslig, fullständig läkarundersökning med uppföljning som första steg. Byt läkare om det behövs.

Min erfarenhet av antidepressiva

Detta är min egen berättelse om min erfarenhet med antidepressiv medicin även kallad SSRI (Selective serotonin reuptake inhibitor). Jag vill inte förkasta denna medicin helt, jag har läst att den hjälpt en del och dem har hålla sig vid liv vid svåra depressioner m.m. men den har inte hjälpt mig tyvärr, för mig har det blivit helt tvärtemot, medicinen har blivit en kamp för livet.

Jag vill inte avråda dig ifrån att börja med medicinen ifall du inte orkar att leva längre, jag vill bara lyfta upp dina ögon om att det finns andra sidor av medicinen som läkarna inte talar om för dig. Har du otur reagerar din kropp på medicinen som min kropp gjorde.

Tabletterna gjorde mitt liv mycket svårare

Jag är idag 36 år, fick min första antidepressiva medicin första gången som 17 åring. Jag led då av generaliserad ångest. Jag fick mina tabletter utskrivna av en kurator som jag pratade med ca en gång i veckan. Jag vägrade ta emot tabletter men efter ett års tjatande tog jag dessa tabletter som sedan skulle göra mitt liv mycket svårare. Jag fick inte träffa en läkare som skrev ut min medicin eller som gav mig en diagnos det gjorde kuratorn, läkarna fick jag träffa först 9 år senare, efter jag ifrågasatt min behandling…..

Zoloft – hade aldrig tagit denna tablett med facit i hand

Tabletten som jag fick var en antidepressiv medicin som hette zoloft, den skall höja serotonin halten i din hjärna påstås det. Jag fick informationen att den kan göra dig mer sjuk i början med bl.a. ökad ångest men det innebär att den då fungerar!!! Så sluta inte ta den ifall du mår dåligt!

Ifall jag idag suttit inne med all den info och erfarenhet jag har nu som 36 åring, hade jag aldrig stoppat i mig denna tablett.
Jag trodde att den verkade som en huvudvärkstablett. D.v.s.. man tar den på morgonen och en halvtimme efter är ångesten väck.

Ångesten blev värre än innan

När jag träffade kuratorn första gången efter jag börjat med medicinen sa jag: ”Jag mår inte bra, jag har sådan ångest, värre än innan!?” Hon sa: ”Bra, det innebär att tabletterna verkar, snart blir du bra!”

Hon sa du kan höja tabletterna nu efter en vecka, du fick en insättningsdos på 25 mg, du skall upp i minst 50 mg. Dagen efter höjde jag och jag mådde sämre än innan, det är så man reagerar på varje höjning. Dagen där på sänkte jag tabletterna, och jag höll på så här i flera års tid, höjde och sänkte dag till dag. Ifall jag hade fått informationen att du kommer att må dåligt ca 5 veckor innan tabletterna höjer din serotonin så hade jag varit glad!

En lek med signalsubstanser i hjärnan

Nu vet jag att de inte funkar som en huvudvärkstablett, de funkar helt annorlunda, tabletten funkar inte direkt, de blockerar din signalsubstans serotonin i hjärnan. Genom att hjärnan får en signal av tabletterna av att signalsubstansen är blockerad så kommer hjärnan att producera mera serotonin…så småningom, det tar ca 5 veckor innan hjärnan har förstått att den skall höja serotoninet.

Det jag även nu vet är att ångesten kanske inte beror på förlåg halt av serotonin, den kan även vara för hög, eller kan det vara brist på en annan signalsubstans som t.ex. Noradrenalin, det är med andra ord, en lek med dina signalsubstanser i hjärnan, eftersom man kan inte mäta nivåerna av signalsubstanserna i hjärnan förrän man är död och tagit ut en del av hjärnan.

Läkemedelsindustrin vill bara tjäna pengar

Det är för mig nu ett tydligt tecken på att läkemedelsindustrin bara vill tjäna sina pengar och inte bryr sig om ifall de hjälper. Medicinen har aldrig hjälpt mig bara skälvt mig! Eftersom ingen förklarade hur jag skulle hantera min medicin, så funkade den inte alls de första åren, jag mådde under all kritik. Jag betalade t.o.m en egen operation privat för jag led av så mycket svettning av medicinen ca 40.000 jag gjorde allt för att må bättre. Nu vet jag att det var medicinen som gjorde svettningarna.

Jag blev beroende av tabletterna

Jag blev beroende av medicinen liksom så många andra, hur kan man bli beroende av något som inte kallas beroende framkallande, det undrar jag än idag?

Jo, för att läkemedels industrin vill städigt ha sina kunder där, att göra en medicin som skulle hjälpa utan att bli beroende är ju att gräva sin egen grav! Ungefär den industri som börjades med damstrumpor i början på 1900 talet. I början gjorde man reklam för att damstrumporna var så starka så de kunde bogsera en bil. Varende kvinna köpte dem! Bara det att de köpte den bara en gång..för sedan så behövde de inga ny! Busnissen var för bra och de grävde sin egen grav… strumputvecklarna fick som uppgift att göra produkten mindre stark, så att dem gick sönder, så man fick sälja sina produkter. Du är väl som jag förbannad varje gång man köpt nya strumpbyxor och de håller inte äns när man drar på sig dem!

Svåra biverkningar från SSRI

Mina insättningsbesvär av SSRI (Selective serotonin reuptake inhibitor) är ökad ångest, så hög att jag skriker av ångest, jag trodde bara att man gjorde det på filmer! Men det är verkligheten..efter några veckor går den värsta ångesten över och man lägger märke till de andra biverkningarna som man vet man är tvungen att stå ut med så länge man äter medicinen. Det är dimsyn, svullen tunga, svullen kropp av att den binder vatten, svårt att minnas, eller rättare sagt omöjligt att minnas. Man är städigt hög och glad fastän man mår skit…en falsk gladhet. Man skrattar, men inte med känslor, utan känslorna de är avstängda man är som en zombie. Sexlivet är lika med noll! Man känner ingenting eftersom underlivet är avstängt och orgasm är bara ett ord, man har glömt vad det är efter 20 år…och så denna trötthet ständigt trött och så är du i en bubbla!

Kroppen blir belastad av alla biverkningar

Att man får svårt att andas när man går vänjer man sig vid, det upptäcker man när man sätter ut SSRI:n..hur det påverkat en. Aggressiviteten som kan uppstå och irritationen man känner i kroppen är något fruktansvärt man vet inte ifall det verkligen är du själv eller du håller på att bli galen. När man minskat tabletterna inser man! Jag är inte galen det är tabletterna som gör dig aggressiv i högre doser… PMS:en är inte en pms det blir den värsta tiden på månaden, du känner fasa för att komma dit, du vet att din kropp är i sådan obalans och minsta lilla till gör att du känner en sådan frustration av ingenting. Kanske för att din kropp är så belastad av alla biverkningar och obalans!

Förvirring när man försöker sluta

När man sedan försöker sluta så blir det först underbart, dimsynen minskar, du får tillbaka känseln i kroppen, du börjar minnas och du känner att musiken har en känsla och du känner maten smakar något! Du får sedan panik, världen öppnas upp du kommer ut ur din bubbla och du vet inte längre vem du är! Du blir förvirrad… Vem är jag?

Hemska utsättningssymtom som kanske blir bestående

När du varit utan tabletterna ett tag kommer utsättningssymtom en efter en, först blir du snurrig..inte lite yr utan konstan yrsel, läkarna säger det är fel på kristallerna i örat, du gör övningarna mot detta, men blir inte bättre..sedan kan man som jag förlora all känsel på ena sidan ett tag, en skrämmande upplevelse som gör att du tror att du blivit förlamad, det går över till slut, det gäller bara att stå ut!

Sedan sätter sig utsättningen i talet s.k. Paralexi. Du kan helt plötsligt få svårt att finna ord, du vänder dem om och det känns som du fått en mindre hjärnblödning, du kan känna hur blodet i hjärnan rinner..det var obehagligt de första gångerna. Det trycker runt huvudet som ett band med jämna mellanrum och plötsligt smäller det till i hjärnan som ett elstängsel du går emot, det kallas brainzaps, det är något som påstås hända med signalsubstanserna i hjärnan, det är obehagligt..och har blivit bestående hos en del efter utsättning liksom en del annan utsättnings symtom..det är det som skrämmer en, kanske det blir bestående.

Du tror att du har blivit hypokondriker

När dimsynen lättar känns det underbart, men du blir rädd för världen beter sig annorlunda. På natten får du andningsuppehåll, så kalla sömnapné, du tappar andan och flyger upp en halvmeter i luften, det sker oftast direkt några veckor efter du sänkt ifrån högre doser. När du lägger dig ner så blir det en konstig yrsel som gör att hjärnan snurra i huvudet, förstår fortfarande inte vad som händer mer än att hjärnan snurra inuti huvudet.

När du varit på log dos av medicinen efter ett tag börjar du får tillbaka ditt liv! Du känner glädje och känslor och du kan stå ut med utsättningssymtomen eftersom du fått tillbaka ett liv. Alla besök hos läkarna pga. känselbortfall, sömnapné, brainzaps gör dig att tro att du har blivit en hypokondriker!

Läkaren kunde inte hjälpa mig att trappa ned

Läkarens kommentar på att du vill ha hjälp med att sätta ut medicinen professionellt eftersom du har misslyckats på egen hand i så många år blir chockerande! Vi kan inte hjälpa dig det finns inget behandlingshem..men det finns ju de när man sätter ut narkotika säger jag frågande?? Sedan blir svaret rakt och ärligt! ”Jag vet inte vad som händer! Jag sätter bara in medicinen, jag sätter inte ut den!”

Hemska tvångstankar

Efter jag satt ut medicinen i minsta möjliga dos ca 50 mg till 10 mg i ett år, så tycker jag att jag har gjort det sakta, men tydligen inte, i somras blev jag liggande igen!!!! på 10 mg, kroppen lade av precis, jag fick tvångstankar som inte var av denna värld! Kunde inte äta inte resa mig upp ur sängen, låg som ett collie, det har hänt förut, det värsta jag var med om var när jag inte kunde höra vad andra människor sa till mig, då blev jag rädd!

Jag orkade inte längre – blev då satt på sobril

Jag har insett att man måste ha ett väldigt bra pyske för att orka stå ut med allt detta och inget kan ta dö på dig förutom tabletterna. När kroppen sist lade av på detta sätt efter tablettnedsättningen, så fick jag en annan medicin Citalopram det är också en SSRI och bygger på setralin liksom Zoloft, det var då jag låg i 6 veckor, ringde till slut läkaren och sa, jag ger upp jag vill inte leva mer..de tog inte emot mig! Besökte för första gången psykakuten och berättade: ”Jag orkar inte mer!” De ville ger mig sobril! Vilket jag tog! Det var lugnt och skönt för en stund, men insåg snabbt, det är inget liv och de är beroendeframkallande och det blir samma visa igen!

Tillbaka till zoloft – fick hemska insättningssymtom

Från en dag till en annan bytte jag ifrån citalopram tillbaka till zoloft, 4 timmar senare stod jag upp! Kunde äta lite mat och tänka igen! Är inte det beroende om något????? Då vet jag inte vad det är? Varför skulle två tabletter som ger samma effekt inte kunna funka..jo för jag är beroende av en sort. Det har även blivit likadant när jag fått billiga kopior, kroppen kraschar totalt. Jag kämpade med zoloft igen, fick de värsta insättningssymtomen och efter en månad fick jag nog.
Läs på nätet om att det finns den gamla hedliga prozac (lyckopilleret nummer ett) som har längre halveringstid än zoloft, jag tänkte att det kanske innebär att den går långsammare ur kroppen (lättare att sluta med) det tar ca 42 dagar för kroppen att göra sig av med den, den har en halveringstid på 21 dagar istället för ca 90 timmar som är zoloftens halveringstid. Halveringstid (den tid det tar för koncentrationen i blodet att minska till hälften, efter en dos). Jag bad om Prozac pga. halveringstiden eftersom det kanske skulle bli enklare att sluta med den än zoloften. Jag fick en kopia av Prozac, Fluoxetine.

Tabletterna ökar min ångest

Har i höstats satt ut fluoxetinet (det billiga preparatet för prozac) trodde jag skulle dö, haft nästan alla utsättningssymtom, varit blek, spytt, yrsel och allt jag berättat om innan, fast denna gången var jag säker på att jag skulle dö! Kroppen lade av på nytt, fastern jag kämpade mig igenom. Tror det var zoloften som gick ur??? Nu har jag även satt ut och slutat med fluoxetinet och lagt om min kost! Jag hoppas att jag bli fri ifrån Gluten, mjölk, soya m.m. och detta gör att jag får mindre ångest och gör att jag får tillbaka mitt liv! Naturläkarna påstår att jag inte tål detta efter test! Jag ber till gud att dem har rätt….Förresten glömde säga tabletterna har även en biverkan på mig som jag känner först när jag tagit bort medicinen DEN ÖKAR MIN ÅNGEST! Och det står även som biverkan på FASS!

Tänk dig för innan du börjar med SSRI

Men tänk dig för mer än en gång innan du börjar med SSRI eller något annat som ändrar dina signalsubstanser som SNRI (rotonin–norepinephrine reuptake inhibitors). SNRI påverkar inte bara en signalsubstans som SSRI utan även Noradrenalin substansen.

Under decennier har alltså läkemedelsföretagen, psykiatriker och läkare ljugit för oss

Forskarna har nu även själva gått ut med och berättat att de inte är säkra på ifall det är brist på eller för mycket mängd av serotonin som ger dig ångest! Har man för mycket så är tabletterna helt fel! Vilket väl forskaren i radioprogrammet Kropp och Själ i P1 i höstas också säger. Men det erkänns alltså äntligen öppet att serotoninbristteorin varit rena rappakaljan, fast forskaren inte uttrycker det så burdust som jag förstås. Dessutom får vi i programmet veta att forskare vetat i decennier att serotoninbristteorin inte har gått att belägg. Under decennier har alltså läkemedelsföretagen, psykiatriker och läkare ljugit för oss.

Mina utsättningsymtom:

Fysiska:
• yrsel
• illamående
• gaser
• huvudvärk av migränliknande typ
• muskel och ledvärk
• muskelsvaghet
• muskelstelhet
• stela, ”knäppande” leder
• mycket saliv i munnen
• ”elektriska stötar”/ ”blixtar” genom huvudet eller kroppen
• smärtsamma stickningar i huden
• kall hud
• känslobortfall, ibland på ena sidan av kroppen
• andningssvårigheter
• trötthet
• balanssvårigheter
• hjärtklappning
• öronsus
• blodsockerfall
• blodtrycksfall
• myrkrypningar
• svettningar och frysningar
• gång och koordinations -svårigheter
• dimsyn
• sluddrigt tal

Psykiska:
• panikattacker
• sömnsvårigheter
• livliga drömmar
• mardrömmar
• overklighetskänslor
• förvirring
• tanklöshet
• minnesstörningar
• vet inte vem jag är
• känslomässig instabilitet
• ångest
• rädsla
• nervositet
• irritation
• ilska
• upprördhet
• depression
• aptitlöshet
• gråtattacker
• otålighet
• rastlöshet
• överkänslighet för ljud, ljus och beröring

Du får gärna kontakta mig ifall du har några frågor.

Jag vidarbefodrar alla mails till personen.

.

Rekommenderad läsning om diagnoser & psykofarmaka

Enligt vetenskapliga undersökningar har många deprimerade personer smärta (ibland är den förträngd) och rent kroppsliga problem. Som en första åtgärd rekommenderas alltid en fullständig kroppslig läkarundersökning med uppföljning och behandling. Välj en läkare som är inriktad på rent kroppsliga problem.

All nedtrappning av psykofarmaka skall ske i samråd med läkare.

Jag rekommenderar dig starkt att läsa nedanstående artiklar för att själv bilda dig en uppfattning över vad du kan göra för att långsiktigt och i grunden må bättre.

• Hur man kan må bättre
• Hur man kan hjälpa sitt barn
• Ge dig själv ett bättre liv
• Fakta om ADHD & Ritalina, Concerta och Strattera
• Adhd / ADD
• Att sluta med psykpiller och börja leva!
• Fakta om psykofarmaka
• Tabletter, lyckopiller, antidepressiva

Se här! Filmer om psykiatrin och dess metoder

Böcker och DVDs om psykiatri, diagnoser och psykofarmaka

• ”Piller och profiter” av John Virapen
• ”ADHD och piller” av Janne Larsson
• ”Mördande Vinst” är en dokumentärfilm om psykofarmaka.
• Peter Anstrin: ”Ett sekel med psykiatrin, del I och del II”
• DVDn ”Psykiatri: Dödens industri” och medföljande dokumentation tar upp och visar klara bevis för psykiatrins bedrägliga motiv, skräckfyllda historia och omänskliga metoder.
• ”Du Sköna Nya Psykiatriska Värld”, Peter Anstrin
• Se mer litteratur här.

Se här! Filmer om psykiatrin och dess metoder
.
Välkommen att kommentera eller kontakta mig!
Med vänlig hälsning,
Peter

KONTAKTA MIG. Fyrabarns-pappa, medmänniska, medlem i AMNESTY, KMR (Kommittén för mänskliga rättigheter) och RÖDA KORSET.

Kvinnan på bilden har inget med texten att göra.

Jag fick ett mail och artikel från en läsare om kvinnlig omskärelse – ett allvarligt brott mot de mänskliga rättigheterna. Detta undertryckande av kvinnan är inget som hör hemma i ett demokratiskt samhälle.

.

Hej Peter!

Mvh Anna-Karin

.

Kvinnlig omskärelse- många afrikanska kvinnors gissel

Kvinnlig könsstympning praktiseras i minst 28 länder och inom alla religioner. Huvudsyftet är att kontrollera kvinnors sexualitet och hindra henne från utomäktenskapliga förbindelser. De fysiska och psykiska skadorna är många. Många kvinnor avlider till följd av ingreppet/ i sviterna efter ingreppet. Miriam från Somalia berättar. Jag kände värdighet.

Könsstympning har troligen praktiserats i mer än 3000 år och är djupt rotat i många länder och i alla religioner. Det är djupt rotat i tron om kvinnans status och roll. En kvinna anses inte vara vuxen om hon inte blivit omskuren. I många länder som praktiserar könsstympning är det nästan omöjligt att bli gift utan att vara könsstympad. Det är en rit om hur den unga flickan ska initieras i vuxenlivet.
Det är också ett sätt att kontrollera kvinnans sexualitet. I och med borttagandet av könsdelarna skall hon tvingas att vara sin man trogen. Det som anses vara de manliga delarna, alltså klitoris och blygdläpparna skall tas bort för att flickorna skall anses vara mer kvinnliga vilket är liktydigt med foglighet och lydnad.

Gammal tradition

Könsstympning praktiseras i många länder och inom alla religioner. Enligt WHO praktiseras sedvänjan i minst 28 länder. Vanligast är den i Afrika. I Sverige kommer de flesta som genomgått en omskärelse från Somalia, Etiopien, Egypten, Eritrea och Gambia.
Liksom tortyr är könsstympning avsiktligt vållande av av smärta och lidande. Dess följder är ofta livshotande. Ca 100-140 miljoner kvinnor världen över är könsstympade. Varje år riskerar upp till 3 miljoner flickor att bli stympade. De flesta under 15 år.

Fyra former

Det finns fyra former av könsstympning; sunna där man tar bort förhuden över klitoris samt delar eller hela klitoris, klitoridektomi där man skär bort klitoris samt delar av eller hela de inre blygdläpparna samt infibulation eller faraonisk omskärelse där man skär bort klitoris liksom de inre och yttre blygdläpparna. Sedan syr man ihop de yttre blygdläpparna så att hela slidöppningen blir täckt. Kvar lämnas ett millimeter hål så att urin och mensblod kan rinna ut.
Andra sätt är prickning eller skärande på klitoris eller blygdläppar. Man kan också bränna eller skrapa i vävnaden runt klitoris. I vissa fall förs även örter in i vagina för att orsaka blödningar och få slidan trängre.

Kopplat till patriarkat

Samhällen som använder sig av infibulation är starkt patriarkaliska det vill säga mansdominerade. Att hindra kvinnor från utomäktenskapliga förbindelser är viktigt efter familjens så kallade ”heder” är djupt sammankopplat med kvinnans sexualitet. Ofta anges religionen som skäl för omskärelsen, något som i själva verket helt saknar grund.

Inget stöd i koranen

Jag talar med Suad Mohamed, född i Etiopien och Sveriges troligen enda kvinnliga imam och islamolog.

- Det finns inget i Koranen som skulle tala för kvinnlig omskärelse. Det som mest talar mot den sedvänjan är att ingen av Mohameds döttrar blev omskurna säger Suad Mohamed.

Förespråkare för kvinnlig omskärelse vill gärna hävda att stympningen finns omnämnd i en av haditherna (berättelser om vad profeten Mohamed sa och gjorde.) Eftersom den hadithen officiellt anses vara mycket svag och därmed ej bekräftad kanske finns den enbart som ett rykte, då menar Suad Mohamed att det inte är något man skall sätta tilltro till.

Orena verktyg

Personen som utför omskärelsen är ofta en traditionell barnmorska, en äldre kvinna eller en barberare. Det görs även på sina håll av utbildad personal som läkare eller sjuksköterska. Endast när utbildad vårdpersonal finns tillgänglig används bedövning.

Flickorna som könsstympas hålls fast av några av de äldre kvinnorna som deltar i stympningen. Stympningen kan ske med hjälp av sönderslaget glas, rakblad, burklock eller sax. Vid en infibulation hålls de yttre blygdläpparna ihop av stygn eller taggar och benen binds ihop i 40 dagar.

Allvarliga komplikationer

Kvinnlig könsstympning kan leda till allvarliga och långsiktiga problem. I värsta fall kan det även leda till döden. Ofta drabbas flickorna av chock, smärta och blödningar. De får också skador på vävnaden i och runt organen. Olika typer av infektioner är vanliga. Användningen av smutsiga instrument leder till ökning av HIV. Infubilation kan medföra allvarligare problem som kroniska urinvägsinfektioner och njursten. Problem vid menstruation, smärtor vid samlag, sterilitet och komplikationer vid förlossning.

Plågsamma samlag och förlossningar

Det första samlaget kan först äga rum sedan den lilla öppning som lämnats kvar vidgats. I vissa fall blir det nödvändigt att skära upp öppningen. Även vid en förlossning riskerar ärren att gå upp. Är kvinnan grundligt hopsydd riskeras barnets och kvinnans liv. Efter förlossningen sys kvinnans underliv ihop igen. Att bli hopsydd flera gånger ökar risken för ärrbildningar. Många av kvinnorna kan vittna om känslor som ångest apati och självförakt. Många anser sig vara mentalt skadade för livet men det finns motvikter till själva stympningen som kan upplevas som kompensatoriska. Kvinnan som överlevt en könsstympning blir socialt accepterad som en fullvärdig kvinna. Hon har hållit fast sin kultur och har en möjlighet att gifta sig. Om hon inte genomgått en könsstympning skulle hon förmodligen bli utfryst av sin grupp med troliga psykologiska problem som följd.

Efter stympningen-fullvärdig kvinna

Jag träffar Miriam, en 30- årig kvinna som ursprungligen kommer från Somalia. Hon är glad pigg och mycket utåtriktad. Det finns inte mycket av det som vi anser vara den traditionella somaliska kvinnan över henne. Ingen människa kan se vilken fasa hon gått igenom.

- Jag föddes i Somalia men flyttade redan som nyfödd till ett Kenya, berättar Miriam. En dag när jag var 7 år berättade mamma att vi skulle gå ut och köpa kläder till mig. I stället åkte vi till ett sjukhus. När vi kom till sjukhuset tvingade mamma ner mig på en brits. Mamma låg ovanpå och höll fast mig. Mina ben hölls fast av några andra personer.

På Miriam gjordes en total total infibulation där en läkare skar bort klitoris, inre och yttre blygdläppar. Allt togs bort helt utan bedövning.

- Jag skrek och grät. Mitt underliv syddes ihop helt med läderband, endast en liten öppning lämnades kvar. När jag kom hem band min mamma snören runt mig från höften ner till fötterna, man lösgjorde snörena enbart när jag skulle göra toalettbesök eller tvätta såren med salt och vatten. Så fick jag ligga i en månads tid.

”Fick mig att känna värdighet”

Jag frågar Miriam om hon fick veta varför hon skulle könsstympas.

- Alla sa att om man inte stympades skulle man för alltid vara barn och man skulle känna sig smutsig. Könsstympningen fick mig att känna värdighet svarade Miriam. Jag fick tillåtelse att umgås med de flickor som var lite äldre.

Könsstympningen har gjort att Miriam alltid har svåra menstruationer. När hon för några år sedan träffade en man och skulle försöka ha sex sprack jag helt plötsligt i underlivet och det bara forsade blod. Hon blev tvungen att akut söka läkare. Läkarna gjorde en underlivsplastik.

– Nu ser jag ut som alla andra kvinnor i underlivet berättar hon. Jag fungerar också på ett någorlunda liknande sätt men har svåra buksmärtor vid samlag.

Aldrig min egen dotter

Jag frågar Miriam om hon har pratat med sin mamma i vuxen ålder om sin könsstympning och varför den gjordes.

– Nej. Sådant skulle jag aldrig tala med henne om. Själv skulle jag aldrig låta omskära min dotter. Min egen mamma har tagit bort en viktig del av mig utan att ens fråga om lov säger Miriam.

Bakom dessa ord anar jag en bitterhet och ett livslångt lidande. Ett lidande som för oss infödda svenskar kanske kan vara svårt att sätta sig in i.

Förbjudet sedan 1982

I Sverige har vi en lag mot könsstympning som infördes 1982. En lag som skärptes 1999 där den även kom att omfatta könsstympningar gjorda i andra länder där det inte är förbjudet enligt lag. Brottet kan ge upp till 10 års fängelse.

Sedan lagen infördes har bara 46 fall av kvinnlig könsstympning kommit svenska myndigheter till kännedom Endast två fall av dessa har gått till domstol med fällande domar som resultat.

Anna-Karin Engström

.

Läs mer om mänskliga rättigheter här.

Välkommen att kommentera eller kontakta mig!
Med vänlig hälsning,
Peter

KONTAKTA MIG. Fyrabarns-pappa, medmänniska, medlem i AMNESTY, KMR (Kommittén för mänskliga rättigheter) och RÖDA KORSET.

Prince Kim

En berättelse berättad av Kim Saleh, författad av Sarah Eriksson, 20.5.2011.

1. Inledning

Det här är en berättelse om mig. Jag kallas Kim Saleh, är 20 år gammal och bor i Stockholm. Alla kallar mig Kim, men egentligen heter jag Hadil. Namnet Hadil är arabiskt och betyder ”ljudet från en duva”.

Jag kommer ursprungligen från Iran, där bodde jag tillsammans med min mamma och pappa. Min mamma är iranier, precis som jag medan min pappa kommer från Irak. Under en kort period av mitt liv bodde vi i Ryssland, då föddes min yngre bror, Ali.

När jag var tre år gammal flyttade min familj till Sverige. Vi bosatte oss i Täby, just utanför Stockholm. Jag tycker om Täby som kommun, och anser att det är ett tryggt område för ungdomar.

2. Min familj

Under hela min uppväxt har jag bott tillsammans med min familj, men det har inte varit lätt alla gånger. Min pappa drack mycket när jag var liten. Vi förstod aldrig att han var en alkoholist, det hade mer blivit som en vana för oss. Vi hade accepterat att pappa drack men det fanns också saker som aldrig skulle accepteras i vår familj, som aldrig kunde bli en vana. Något som var lika skrämmande och jobbigt varje gång – när han slog mamma.

Han slog min mamma ofta, ibland slog han henne framför oss barn. Jag vill beskriva det som grov misshandel. Han kunde slå henne riktigt hårt och riva henne i håret. Det värsta med misshandeln var ljudet. Man kunde sitta i ett annat rum, men samtidigt höra hur sin mamma blev slagen. Jag kan inte beskriva vad som var värst; vetskapen om att någon man älskar blir slagen samtidigt som man är helt maktlös, eller tanken på att det var ens egen pappa som slog, det fanns ingen verklighet i den tanken.

Det finns aldrig en anledning till att slå en annan människa, men min pappas närmsta anledning var alkoholen, och drogerna. Han var inte bara alkoholist, han brukade narkotika också. Min pappa är muslim, och i mina ögon har det påverkat hans syn på kvinnor. Han anser att kvinnor är mindre värda. Detta är också en av de faktorer som spelar in till att min mamma fick stryk.

Min mamma var svag, hon kunde inte stå på egna ben. Hon kunde inte bestämma sig för att lämna pappa. Hon stannade kvar, och han fortsatte att slå henne.

3. Min uppväxt

Den bästa stunden på dagen var när jag fick åka till dagis. Jag var alltid så glad när jag fick komma till dagiset. Där var jag fri. Där fanns ingen full pappa, där blev aldrig mamma slagen. Där bråkade man inte. Det var det närmste frihet jag kunde komma. Trots att jag var fri på dagis så brukade min mamma viska saker i mitt öra. Saker som gjorde att jag inte kunde känna mig helt fri.

Med svag röst viskade hon: ”om pappa slår mig så måste du berätta detta för din dagisfröken”. Jag förstod inte allvaret i hennes ord, men jag var ju så liten. Jag trodde att dagisfröken skulle förstöra vår fina familj om hon fick reda på vad som hände hemma. Hon kanske skulle ringa polisen, och det ville jag inte.

När jag var nio år gammal började jag fundera över min sexualitet. Jag är född som tjej, men jag kunde inte bestämma mig för om jag ville vara en flicka eller pojke. Senare började jag också fundera över vilket kön jag gillade; killar eller tjejer?

Min sexuella förvirring kommer främst från min pappa. Min pappa var den som styrde och bestämde hemma. Min pappa tyckte att han var bättre än mamma. För att han var en man. Han hade makt. Jag ville också vara bra, jag ville också duga. Allt skulle vara lättare om jag var en pojke istället. Jag tyckte automatiskt att manligt var bättre än kvinnigt. Kvinnor är ju så svaga.

Under min period som nioåring fick jag uppleva ett av det mest sjuka och bisarra beteende min pappa hade. Vi satt vid matbordet och åt mat när min pappa meddelade att han gjort ett schema till mig. Detta var inget vanligt schema, utan ett schema över vilka tider han skulle slå mig. Han kom hem från jobbet klockan fem, halv sex skulle han äta middag och klockan sex… då skulle han slå mig. Detta var ett sjukt beteende, och om jag måste beskriva känslan var det bland det värsta jag varit med om.

En konstig känsla med detta schema var att jag blev trygg av att ha ett schema. Nu visste jag att min pappa kommer klockan sex, och då ska han slå mig. Om jag inte hade ett schema kunde han springa in till mig mitt i natten, dra i mitt hår och dunka mitt huvud i väggen. Detta hände mest när han var full. Eller hög.

Anledningen till att min pappa slog mig var för att jag vågade säga emot honom. Han kunde kalla mig för ”hora”, men istället för att ta emot orden så sa jag emot. Jag berättade för honom att jag inte alls var en hora, att jag inte hade sålt min själ. Det var detta som utlöste hans aggressioner mot mig.

Jag blev slagen efter ett schema i 6 år. När jag hade fyllt femton var vår ekonomi så dålig att min pappa började sälja droger, han behövde snabba pengar. Hans nya sysselsättning gjorde att schemat för min misshandel inte var lika intressant längre.

Min pappa sålde droger till olika kriminella gäng. Han tänkte inte på konsekvenserna för hans beteende eller vem han blandade in i affärerna, det enda han tänkte på var pengarna. Han mådde bra av pengar.

4. Dansen, Michael Jackson och jag

Musik var en stor del av min barndom och är en stor del av mitt liv. Musiken fanns hos mig under hela min barndom. Egentligen fick jag inte lyssna på musik eller dansa. En dag satt i mitt rum och lyssnade på musik på jättelåg volym. Plötsligt knackade min mamma på dörren, hon klev in i rummet och berättade att hon hade en present till mig. Jag blev väldigt förvånad eftersom varken jag eller min bror fick några presenter. Detta var ett jättestort ögonblick för mig.

Min mamma gav mig ett album med Michael Jackson. Jag hade ingen aning om vem han var, men jag satte i skivan i CD spelaren och lyssnade. Jag lyssnade på musiken och blev otroligt tagen utav den text och musik som strömmade ut ur högtalarna. Den här musiken tilltalade mig verkligen, den gav mig så mycket, bara genom att lyssna. När musiken tystnade kände jag något speciellt, jag kände att det var musik jag ville syssla med. Det var mitt kall.

Jag hade blivit så inspirerad av musiken så jag tog reda på fakta om Michael Jackson. Mina vänner visste vem det var, och beskrev honom som ”den där svart-vita mannen”. Jag fick veta att Michael Jackson brukade ha plåster runt fingrarna, så jag började plåstra in mina egna fingrar. Jag kände mig väldigt cool.

I skolan hade vi talangjakter ibland. Jag var en av dem som gärna ställde upp med att dansa. Jag inspirerades av videoklipp från olika artister. Egentligen fick jag inte dansa för mina föräldrar, det var något som min pappa skulle kalla ”haram”. Det var alltså fel.

När jag gick i mellanstadiet så fanns det en tjej i min klass som jag brukade umgås med. Hon hette Jenny. Jenny var svensk och jättesnäll. Det var min första riktiga vän som verkligen ville vara med mig. Jenny tyckte om att dansa, hon dansade balett. En dag sa hon att hon skulle testa på Street Dance. Hon visste att jag tyckte om att dansa, så hon försökte övertala mig om att komma med henne till kursen. Trots att mina föräldrar förbjudit mig att delta i danser så tog jag chansen och följde med henne till danslokalen.
Jag hade inte råd att själv delta, så jag satt på en bänk och tittade på. Att sitta där, på bänken och iaktta när en danslärare lär ut Street Dance till tjugo elever, den känslan var otrolig. Jag tror att jag lärde mig mycket mer om Street Dance än de som faktiskt var på lektionen. Jag lärde mig, för att jag hade passionen för dans och musik.

Efter danslektionerna memorerade jag deras danssteg och övade på dem hemma. Men när min pappa upptäckte vad jag höll på med fick jag massor utav stryk. Min hud gjorde så ont, det kändes som att jag aldrig upplevt något liknande tidigare. Men det var värt det – jag lärde mig dansen.

Det höll inte i längden att följa med Jenny till dansen, hon kunde inte ringa mig eftersom jag inte hade en mobil. Hon kunde inte heller ringa hem till mina föräldrar, de skulle bara undra vem hon var och varför hon ville prata med mig. Ett tag senare så bytte Jenny skola. Jag har ingen kontakt med henne idag.

5. Droger och gängmedlemmar

När jag var 15 så hade jag en flickvän, hon hette Elin. Under den perioden av mitt liv såg jag väldigt manlig ut, jag hade rakat av mig håret och praktiskt taget gjort mig till en man. Det var under den här perioden som jag blev ”Kim”, på riktigt. Redan tidigare hade jag kallats för Kim, men aldrig gjort ett riktigt namnbyte. En av mina bästa kompisar hade begått självmord, efter den händelsen så bytte jag permanent namn till Kim. Jag och Elin var tillsammans ganska länge, enda tills min pappa bad mig att sälja droger…

”Kim, Kim! Kom hit, vi måste prata!”. När min pappa ropade på mig visste man inte vad som skulle hända, jag var som hans soldat. Om han sa att vi behövde prata så menade han att jag skulle lyssna och göra som han sade till mig. Det fanns ingen gemensam kommunikation mellan oss.

Han berättade att han hade ett jobb till mig. Han sa att han visste ett gäng som vill ha lite droger, och undrade om jag hade lust att sälja droger till dem. Man hade inget val när han frågade. Det fanns bara ett svar, och det var att acceptera hans erbjudande. Jag gjorde som jag blivit tillsagd. Jag gjorde det för att jag inte hade något val. Jag var femton år gammal, och sålde droger.

Jag sorterade drogerna i olika paket och använde rengöringsmedel för att inte lämna fingeravtryck efter mig. Sen började jag sälja. Min pappa märket att jag kunde sälja droger, och att försäljningen gick bra. Han gav mig lite pengar som tack för hjälpen. Det var inga stora pengar, kanske 200 kronor. Men jag nöjde mig, jag var ju bara femton år gammal.

Gänget jag sålde droger till var stort, inte som de små gäng som springer omkring med fickknivar i stan. Jag skulle kunna jämföra detta gäng med ”Hells Angels”. Jag började umgås rätt mycket med gängmedlemmarna, det gick faktiskt så långt att jag tatuerade in symbolen för gänget. Jag har fortfarande kvar tatueringen.

Jag fortsatte sälja droger, men började också knarka själv. Jag rökte hasch. Det stannade inte vid hasch, utan jag fortsatte med att ta anabolasteroider. Människor blir otroligt olika påverkade av anabola steroider. Jag fick acne, massor av acne. Det var så äckligt! Men framför allt var den pinsamt när kompisar och lärare frågade vad det var för fel på mig. Jag kunde se hur mina muskler växte, jag var beroende. Ingen kunde få mig att sluta med droger. Jag hade ingen förebild, mina föräldrar var inget stöd för mig.

Min pappa fortsatte att pusha mig till att fortsätta sälja droger, ”det handlar om pengar”, det var det enda viktiga för honom. Till slut gick det så långt att jag blev medlem i gänget. Eftersom jag var ny i gänget var det lätt att utnyttja mig. En stor och biffig kille kom fram till mig, han sa att han hade hört att jag var duktig på att sälja droger. Jag fick genast en stor press på mig, ingen visste vad som kunde hända om jag råkade sälja dåligt en dag.

Den stora killen gav mig en lista. På listan fanns olika namn, personnummer och adresser. Det kunde till exempel stå ”Anja Svensson, Hägernäsvägen, född år 1987″. Det här var en lista över människor som ville ha droger, en lista med namn på personer som jag skulle sälja droger till.

Jag var förundrad över hur de kunde ta fram så mycket information, det visade sig att de hade ett datasystem som tog fram identiteter, och all fakta du kan tänkas behöva veta om någon. Jag blev väldigt chockad över all information, jag var ju fortfarande bara en liten flicka. Jag var ju fortfarande den där tokiga tjejen som inte visste om hon ville vara en kille eller en tjej.

Det var en lång resa för mig. Den stora killen förklarade att jag skulle sälja till de tre första personerna på listan. Jag skulle möta upp dem, men akta mig för civilpoliserna. Civilpoliser fanns överallt, och de fick inte upptäcka mig. Mer än hälften av vinsten gick till gänget, jag fick nöja mig med småpengar. Ungefär 200 kronor, precis som när jag sålde åt min pappa.

Det här gänget gillade att slåss. De kunde gå ut och bara slå någon för att det var kul. Jag kom att tänka på en artikel i Aftonbladet där en tjej blev våldtagen utanför sin port en kväll när hon var på väg hem från en kompis. Sådana saker gjorde de här killarna.

När man är med i ett gäng kan man aldrig ta förgivet att man har någon fritid. Man jobbar hela tiden, 24 timmar i dygnet. Telefonen kunde ringa när som helst, då måste man vara beredd på att jobba. Ibland kunde de ringa när jag var med min familj och mina vänner, men det spelade ingen roll om jag var upptagen, hade de ett uppdrag till mig så måste jag utföra det.

Oftast bar jag skottsäker väst, eftersom det inte var säkert att umgås med gängmedlemmarna. Jag var väldigt rädd, men efter en tid började jag vänja vid att bära en skottsäker väst. Jag började lära känna döden. Jag var inte längre lika rädd.

6. Inlåst på ”K 12:an”

En kväll var jag med gänget vid slussen. Vi slogs, som vanligt. Skillnaden mellan alla andra gånger, och just den här kvällen var att jag åkte fast av polisen. Jag var sjutton år gammal.

Jag fick gå på rättegång efter rättegång. Ibland klarade jag mig ganska bra, mycket beroende på vilka ord jag använde och hur jag var klädd. I gänget använde vi oss av en ganska punkig stil, tänk dig DR. Martins skor och bombarjackor. Men när man skulle befinna sig i rättssalen förändrades vi helt. Man bar kostym, och använde finare ord än vanligt. Men fina ord och snygga kläder räckte inte alltid, jag blev dömd och fick sitta inne på en anstalt i sex månader.

Stället jag blev inlåst på var en anstalt i Flen. Det fanns olika avdelningar beroende på hur grova brott man begått. Jag satte inne på ”K 12:an”. När man sitter inne på 12:an så anses man som väldigt farlig, det var den högsta domen man kunde få, att sitta inne på ”K 12:an”.

Jag fick dela rum med en annan tjej. Hon var knäpp, det märke man direkt. Oftast pratade hon med sig själv. Hon var inte farlig alls, bara knäpp. Jag och tjejen delade på en våningssäng, hon sov högst upp. Ibland kunde man höra henne säga något från sängen ovan. Jag brukade svara, men det tog timmar innan jag fick ett svar tillbaka. Vi förstod inte alls varandra.

Jag tror att jag blev placerad i samma rum som henne för att vår vakt märkte att jag egentligen inte var en elak tjej som slogs. Vår vakt fanns alltid i närheten, han gick runt i avdelningen och såg till att vi fortfarande hölls vid liv. Ibland fick vi små lappar av honom där vi kunde skriva ner vad vi önskade för mat. Man fick förstås inte någon lyxmat som pizza och kebab, maten var som klassisk skolmat. En dag kunde vi exempelvis få broccoli soppa.

En kväll vid tio-tiden kom vår vakt och delade ut matlapparna. Jag tog emot lappen och skrev ner ett ord. Vakten tittade frågande på mig, ”vad är det där för maträtt?”. Jag förklarade att det inte var en maträtt, men att detta var vad jag ville ha. På lappen stod det ”FRIHET”.

Vakten blev sur över mitt svar, han tog lappen av mig och gick iväg. Då ropade jag plötsligt på honom. Om han ändå inte tänkte ta min lapp på allvar ville jag ha tillbaka den. Jag tog tillbaka min frihetslapp och började skriva. När jag skrev fick jag ut alla känslor från min själ. Texten på lappen kallade jag ”World War 3″. Min text handlade om hur världen såg ut; tjejer som sålde sig själva, om krig och fattigdom. Texten handlade om allt dåligt som existerade på jorden.

Jag bar med mig min lapp överallt, jag ville verkligen inte tappa bort den trots att jag kunde alla ord utantill. När man inte äger någonting så kan små saker bli väldigt viktiga. Jag ville bara ha något att hålla i, jag ville ha min lapp. Det var det enda jag hade.
På anstalten fanns det speciella dagar då föräldrarna fick komma på besök. Mina föräldrar kom aldrig. Jag var väldigt ledsen och besviken, det var jobbigt att se på när alla andra fick besök. Alla utom jag.

7. Min gymnasietid

När jag kom ut från K 12:an så började jag studera. Min plan var att börja på Fryshusets teaterlinje. Jag fick gå på audition för att bli antagen. De som dömde mig verkade tycka om det jag gjorde, de frågade hur länge jag hållit på med teater. Ni förstår säkert hur förundrade domarna blev då jag förklarade att jag aldrig sysslat med teater tidigare. Ännu ett stort plus var att jag kunde dansa. Jag stod där på scenen och kände ”det här är jag, detta vill jag göra!”. Jag fick högsta betyget på audition och kom in på Fryshuset.
Alla i min klass var knäppa – de var som mig! Jag kände att jag hörde hemma på Fryshuset. Jag hade utvecklat min egna klädstil och började klä mig efter min stil. Vid det här laget hade jag sagt upp min bekantskap med gänget. Jag var visserligen skyldig dem trettiotusen, men jag betalade av skulden på två veckor. Jag lade kriminaliteten bakom mig. Nu ville jag göra något bra för samhället!
Mina föräldrar hade ingen aning om att jag gick på Fryshuset. De var ju emot dans, musik och teater. Jag låtsades om som att jag studerade ekonomi i Täby, det kunde mina föräldrar acceptera.

Jag utvecklades massor under tiden i Fryshuset. Jag började klä mig mer kvinnligt, jag köpte skor med klackar och odlade fram ett långt hår. Jag blev jättesnygg! Mitt utseende väckte massor med uppmärksamhet hos killarna. Ofta dejtade jag flera killar på samma gång. Jag kunde sitta vid datorn och skriva med en kille samtidigt som jag SMS:ade med en annan. Jag hade blivit en riktig player.

När jag var 18 år gammal så var det dags för utvecklingssamtal i Fryshuset. Det här var den dagen då min mamma fick reda på sanningen om min skolgång. Min mamma följde med mig till skolan för att höra vad min lärare, Maria, hade att säga. Under samtalet så frågade Maria skämtsamt om hon kunde få adoptera mig – jag var ju så duktig. Här brast det för min mamma. Hon började gråta. Jag förstod inte alls varför mamma inte längre kunde hålla fasaden, nu skulle hon ju förstöra vår hemlighet!

Marias ögon blev blanka av tårar, hon tyckte så mycket om mig men förstod aldrig att jag hade det så jobbigt hemma. Maria förstod inte hur jag kunde vara så glad i skolan, och undrade om det var en mask jag hade för att dölja den stora familjehemligheten. Hon hade rätt, det var som en mask. Man satte på masken när man skulle till skolan, och tog av den när man kom hem.

Maria ville att vi skulle anmäla min pappa, men min mamma protesterade och sa att hon inte ville. Hon försökte övertyga Maria om att hon kunde hantera situationen. Maria gick med på det, men sedan den dagen höll Maria alltid ett extra öga på mig.

En dag när jag skulle till skolan råkade det bli korsdrag mellan dörren och ett fönster, dörren slogs fast med en ljudlig smäll. Några sekunder efteråt sliter min pappa upp dörren, han rusade fram mot mig, han var vansinnig. Han drog i mitt hår och slog mig med knytnäven i ansiktet. Jag kunde inte längre kontrollera all ilska och sorg jag bar på, jag började gråta. Allt bara brast. Jag är bara en människa, jag är en liten flicka, jag orkade inte mer.

När jag kom till skolan förstod Maria genast vad som hänt. Hon var bestämd, och sa att jag måst anmäla min pappa. Den här gången lyssnade jag på henne, vi anmälde honom.

Kort efter anmälan fick jag flytta till en fosterfamilj. Jag flyttade hem till en kvinna som hette Barbro. Hon bodde mitt i stan, vilket passade mig perfekt då jag skulle ha nära till skolan. Hemma hos Barbro var jag fri. Jag var fri, för första gången i hela mitt liv. Det var en konstig verklighet för mig, från att bli slagen klockan sex varje dag, till att bara vara fri. Att bara få vara Kim.

8. Prince Kim Dance Battle

När jag gick i gymnasiet fanns det en stor danstävling som kallades Street Star. Alla dansare gick dit. De som var med och tävlade kallades för battlare, jag hade sökt dit, som battlare och blivit antagen. Jag var så glad över beskedet. En vecka efter beskedet ringer de från Street Star och meddelar att jag tyvärr inte kan vara med i deras tävling. Jag förstår inte alls varför jag inte skulle få vara med. De förklarar att de inte vill ha med ”personer med dålig bakgrund”. Förstås blev jag väldigt ledsen över deras beslut, men jag gav inte upp.

Min plan var att skapa en egen danstävling, den skulle heta ”Prince Kim Dance Battle”. Jag ordnade med musiken, ljudtekniker, lokal och reklam inför tävlingen. Jag fixade battlare och publik. Tävlingen hölls för första gången den 16 oktober år 2008 i min gamla skola, Fryshuset.

Det är inte billigt att arrangera tävlingar. Jag har arrangerat tävlingen tre gånger och varje gång kostar det upp mot tvåtusen kronor för allt som ska fixas. Jag står själv för den summan, och låter publiken titta på gratis. Jag ville sprida glädje, inte tjäna pengar.
Den senaste tävlingen skedde den 25 mars år 2010. Street Star hade fått reda på att jag arrangerade en dans tävling, de ringde mig och frågade om de fick komma. Mitt svar till Street Svar var att de inte fick komma. Jag sa nej! Det var så skönt att kunna säga nej, att de inte fick komma. Nu var det jag som bestämde!

9. Sista skolåret

Vid det här laget gick jag tredje året i gymnasiet. Det var dags för projektsarbete, vilket innebar att vi skulle spela en pjäs. Det mest spännande var att få veta vem som fått vilka roller. Vi fick vänta i tre veckor på att vår lärare skulle läsa upp listan med namn och roller. Hela klassen var säker på att jag skulle få huvudrollen…

När läraren läste upp mitt namn, och berättade att jag skulle få spela clown så visste jag inte vart jag skulle ta vägen. Jag blev riktigt ledsen över rollen jag blivit tilldelad. Men när jag stod på scnenen så gjorde jag ändå min grej, jag gick in i rollen som clown. Bland publiken satt chefen för Cirkus Maximum, efter pjäsen kom han fram och frågade om jag hade lust att provjobba på cirkus i två veckor.

Jag tyckte att erbjudandet verkade pinsamt. Vem skulle vilja jobba som clown, och vad skulle jag svara när folk undrade vad jag jobbar med, ”jag är clown”. Det låter ju inte klokt. Efter mycket funderade tackade jag ja till hans erbjudande. Jag fick resa runt med Cirkusen, främst till Danmark och Finland. Jag arbetade tillsammans med en annan clown, han var lång och ganska stor jämfört med mig som var ganska smal och kort. Vi kompletterade varandra bra. Jag jobbar fortfarande som clown på deltid och njuter av mitt jobb.

10. Mitt liv idag

Nu är jag tjugo är gammal. Jag bor jag inte längre hos Barbro, utan är bosatt i min egen lägenhet i Västertorp. Jag jobbar deltid som clown, men också som personlig assistent och ansiktsmodell.

Min ekonomi är god, och jag brukar dela med mig av mina pengar till min bror, Ali. Jag har körkort och jobbar med en väldigt bra musik producent. Jag har spelat in en reklamfilm för Stockholm Film Festival och funderar fortfarande på ett yrke som skådespelerska. Men just nu är det musiken som är mitt stora kall i livet.

Jag har fortfarande problem utav det min pappa gjorde mot mig och min mamma. När jag ser utländska föräldrar har jag svårt att tro att de är snälla, jag jämför alla med min egen familj. Jag är medveten om att man inte ska dra alla över en och samma kant, men jag kan inte rå för det.

När jag var liten hade min pappa en form av fobi, han tyckte inte om närhet eller sex. Jag fick också samma fobi. Jag kan ha svårt med kramar eller närhet över huvudtaget. Jag har haft sex några gånger, men jag gråter alltid under akten, så sex är svårt för mig. Jag har bearbetat min fobi länge, det börjar bli lättare att hantera min fobi, men jag har en lång bit kvar.

Idag är jag en glad och positiv tjej. Jag mår bra. Jag kan se tillbaka på det som hänt, och tycka att det var bra att jag fick uppleva min barndom på det vis jag gjort. Jag har utvecklats massor som människa. Idag är jag skitstark!

Jag har fortfarande kontakt med min mamma och min lillebror. En gång i veckan brukar jag sova över hos dem för att de ska känna sig trygga. Min pappa sitter i fängelset, och jag planerar inte att ta upp kontakten med honom när han kommer ut.

Jag hoppas på att kunna bli en stor artist. Något som världen väntat på. Min närmaste plan är att snart släppa en singel med en rappare som heter William. Singeln heter ”World War 3″. Lappen där World War 3 skapades bär jag fortfarande med mig.

Välkommen att kommentera eller kontakta mig!
Med vänlig hälsning,
Peter

KONTAKTA MIG. Fyrabarns-pappa, medmänniska, medlem i AMNESTY, KMR (Kommittén för mänskliga rättigheter) och RÖDA KORSET.