Peter Strobl

Vart tog alla modiga, kritiska, ärliga och engagerade socialdemokrater vägen ?

2012-02-27T00:39:00.002-08:00

Ovanstående mening ramlade jag över i en kommentatorspost hos Erik Laakso igår kväll. Men ack så väl den sammanfattar händelserna och de egna tankarna som jag har brottats med under senare tid.

Det fanns en stund i höstas, under den värsta turbulensen inom det socialdemokratiska partiet där rebellerna stod på barrikaderna. De var tuffa, modiga, engagerade. De vek inte en tum från kraven på en NY socialdemokrati.

Ett tag såg det ut som allt var möjligt. Partiet skulle reformeras snabbt, de gamla cementerade strukturerna rämna, ett nytt parti skulle födas.

Men något hände. Bombarderade av partister, förolämpade av desamma hände något. Inte ens Carin Jämtin som en gång hade sagt just det, nyfiket och öppet parti, kunde stoppa det.

Upproret kvästes. De pensionerade gubbarna på de socialdemokratiska portalerna hurrade och slog sig för bröstet. Man hade lyckats att genom förtryck, oförskämdheter och hot att tysta en unik chans i socialdemokratins historia.

Idag finns en räddhågsen samling kvar som en gång stod på barrikaderna, idag tysta och rädda och några mer inriktade på sin egen politiska karriär.

All dialog handlade om vilka åsikter som var rätt. Allt handlade om vem som var en riktig socialdemokrat. Misstaget man gjorde, och det som väljarna väntade på, var att ingen idé debatt skedde.

Medlemskapet hade reducerats till en okritisk supporterskara.

Och där är vi idag. De socialdemokratiska supportrarna har reducerat idédebatten till en visa av okvädningsord. Allt är tillåtet. Att använda naziztiska liknelser på Fredrik Reinfeldt anses som ett nytt grepp i den politiska debatten.

Chansen fanns att bygga ngt nytt. Istället byggde man en ankdamm, fri från störande åsikter, helt och hållet mainstreamlinjeformad för att passa det egna partiets maktambitioner. Förnyelsen ligger gömd inom de gällande strukturerna inom partiet, dikterade av unga fräscha nytänkare som Carin Jämtin och Lars Engkvist.

Och där stod väljarna och kunde konstatera, en en gång har politiken övergivit oss. Du måste komma till oss inte vi till er, sade partiet.

Så ingenting hade hänt. Väljarföraktet finns kvar. Hela den stora gruppen av trötta, vilseledda och desillusionerade väljare som under några ögonblick i höstas hade känt hoppets låga tändas, för det kanske fanns ett parti även för dom, de såg hur möjligheten försvann.

Idag finns ingen pågående samhällsanalys, den uteblir till förmån för åsikter. Det finns ingen pågående idédiskussion som kan föra både politik och samhälle framåt, men det finns en jävla massa åsikter.

Ni som lyckades kväsa rebellerna, var nöjda. Ni har med största sannolikhet lyckats hålla ihop partiet. Det är bara ett litet, litet problem. De väljare som ni skulle behöva nå, den möjligheten är borta nu. Och till syvende och sist det är ju just de, dessa människor som politik handlar om. Det och just det har ni inte förstått och kommer alldrig att förstå.

Peter Strobl

Tack till anybody och Anders Nilsson för inspiration.

Så vann S valet 2014 redan 2012...

2012-02-25T02:53:00.003-08:00

Herrejävlar vad bra det går nu! Det finns inga gränser för de euforiska yttringarna som sprider sig inom det Socialdemokratiska partiet.

Överallt var man vänder sig har hybrisen slagit till och valet 2014 är redan vunnet. Skönt! Lätt och enkelt avklarat.

Bort med Juholt och in med en man från fackföreningsrörelsen, några nya ansikten, en teknokrat från skatteverket och Ibrahim Baylan. Skönt. Och för att kröna anrättningen in med Stockholms glamour boy Michael Damberg. Hur kan det här gå fel?

Understödda av trofasta partister och inte minst herrarna på S-bloggar och S-info. Vad skulle partiet göra utan de extra reklampelare partiet har i er? Odlande av personkulter är ngt som jag trodde var ett tecken från förr och gick att finna i mer totalitära regimer där det var en strategi bland andra. Men oj, vad fel jag hade.

Lovsångerna är oändliga. På S-bloggar kan man dagligen läsa Tord Oscarssons hyllningar till hur oändligt bra och kompetent Stefan Löfvén är och de nya medarbetarna. De har ännu inte börjat sina uppdrag än och än mindre testats, men de är inte bara bra, de är fantastiskt bra. Oscarssons hyllningar till Håkan Juholt gick inte av hackor heller, kan jag meddela.

Visst är det förståeligt att efter moraset som hände efter Juholt och det organisatoriska kaos som följde, så är det skönt att medlemmarna hyser framtidstro.

Opinionsundersökningarna, som tidigare var köpta och manipulerade av illvilliga högermän, är nu godtagbara.

Så fort kan saker och ting ändras.

Men. Vad är det egentligen som har hänt?

I min ögon ingenting. Löfvén är Löfvén på gott och ont. En bjärt kontrast mot Juholt men den nya socialdemokratiska politiken väntar vi fortfarande på.

Det var noterbart att när Magdalena Andersson gjorde sin första korta intervju handlade den mer om hur bra Anders Borg är än om hur Socialdemokraternas politik ser ut. Några pliktskyldiga meningar om jobbpolitiken, men det var allt.

Opinionsuppgången visar bara att de socialdemokratiska kärnväljarna som flydde vänsterut nu gör sitt återtåg. En återhämtning i de norra starka socialdemokratiska fästena. Men, och det är ett stort men. S tar inga nya väljare. Det sker inga väljarrörelser i de viktiga huvudstadsregionerna och det sker inga väljarrörelser från alliansen till S.

Inget parti vinner några val utan att ha en egen politik. Det har senast bevisats vid förra valet, där alliansen kunde fortsätta regeringsmakten enbart beroende på S och den inkompetens och oförmåga att skapa ett attraktivt alternativ som man visade prov på. Alliansen var det minst dåliga alternativet.

Fortfarande vet vi ingenting om S politik. Vi vet vad som fanns i skuggbudgeten. Men de strategiska punkterna, vinsterna i välfärden, jobbpolitiken, skolan, där trevar vi. Vi kritiserar, både högt och lågt men svar, det finns inte att hämta från partiet.

Hur ser det socialdemokratiska alternativet ut 2014 och framåt?

För oss skeptiker är valet 2014 fortfarande till alliansens fördel. För alla andra så är valet redan vunnit. Bara en jättelång transportsträcka tills dess man får kasta borgarna ur huse.

Framtiden får visa vem som har rätt.

En unik chans till att forma ett öppet och modernt parti.

2012-01-23T01:40:00.001-08:00

Det hör inte till vanligheterna att man får fler chanser än en. Och definitivt inte inom politiken.
Men om chansen likväl kommer så bör man ta den.

Trots alla bedrövelser inom det socialdemokratiska partiet, trots alla turer de senaste dygnen , där det är omöjligt att veta vad som är sant och inte, så ligger allt i partiets händer.

Lång tid har förflutit utan krisinsikt. Partiet förlorade valet , Mona Sahlin avgick, kriskommissioner tillsattes , men krismedvetenheten infann den sig? Nej.
Men eftersom opinionsundersökningar och förtroendesiffror är hårdvaluta, så står vi där idag med ett ledarlöst parti och där dess ledning förefaller har förstått allvaret.

Här finns nu chansen. Att klippa banden med dåtiden och våga gå framåt. Lätt ätr det inte, eftersom de gamla strukturerna fortfarande gäller. Men , chansen är här och nu. Att ta FLERA pragmatiska beslut som leder partiet bort från handlingsförlamning och förlorat väljarstöd.

Frågan är, kommer man att ta chansen. För vi kan vara helt övertygade om att det gives inte någon mer chans. Chansen är här och nu. Missar man den, är jag rädd för att partiet är för evigt satt i skugga.

Så, vi väntar...med spänning. Vågar partiet?

In memoriam SAP

2012-01-20T08:02:00.000-08:00

Född 14 april 1889, död 20 januari 2012

Socialdemokratiska Arbetare Partiet har idag stilla gått hädan. Efter lång tids sjukdom är kampen över.

" Livet kräver ibland mod, ibland svåra beslut. Beslut för att ge människor framtidshopp. Men inget gavs, och människorna lämnades åt sitt öde"

Minnesceremoni kommer att hållas för de närmast sörjande den 14 september 2014 på Sveavägen 68.

" Partiet är i en svår sits, inte jag ".

2012-01-20T01:31:00.000-08:00

Sedär, där har vi Håkan Juholts analys av situationen. Igen avslöjar Juholt bara i en enda mening graverande ledarskapsbrister.

Det är aldrig ledaren eller chefens fel, det är alltid någon annans. Organisationens fel, styrelsens fel eller medarbetarnas fel. Inom näringslivet, i vilket företag som helst hade Håkan Juholts saga varit all.

Det är en fars att behöva läsa denna typ av kommentarer.

Håkan Juholt ka n inte i sin narcissistiska värld ens formulera tanken att det är VÅRT fel. Ett grundläggande fundamentalt ställningstagande för vilken normalt funtad ledare som helst.

Men det är härmed bevisat, man behöver inte besitta någon form av ledaregenskaper för att bli partiledare. Värt att veta för den som känner sig manad att göra ett karriärsbyte.

Det handlar om ledarskap inte om att kunna debattera!

2012-01-18T02:43:00.000-08:00

Så har partiledardebatten avslutats med ett godkänt, men inte mer betyg till Håkan Juholt. Ett agitatoriskt tal som var riktat till de som betraktar Juholt som förbrukad, delvis bra replikskiften och delvis dåliga.

Men inget nytt. Den kritiske skulle kunna säga att det var allt åt alla från Juholt. Och min stilla tanke är, hur ska detta finansieras?

Jag läser Peter Högberg som får utstå spott och spe för sin inställning som i mina ögon är helt riktig. Ett öppet parti KLARAR av att diskutera, kommunicera både internt och internt. S klarar inte det.

För den som tror att det är partiledardebatten som avgör Håkan Juholts framtid ,låt mig säga detta.

ATT VARA PARTILEDARE GÅR UT PÅ ATT LEDA. DEN FRÄMSTA EGENSKAPEN FÖR EN STATSMINISTER ELLER EN PARTILEDARE ÄR ATT HA FÖRMÅGAN ATT KUNNA LEDA. I ENKLA SITUATIONER OCH I SVÅRA. ATT KUNNA DEBATTERA ÄR INTE DEN FRÄMSTA EGENSKAPEN ATT SÖKA HOS EN PERSON SOM ASPIRERAR PÅ ATT LEDA SVERIGE.

En god ledare är resultatinriktad, lyhörd, kommunikativ och tydlig. En god ledare har förmågan att bygga den struktur som den vill verka i. En god ledare har fingertoppskänsla i sitt ledarskap, dels med att välja rätt politisk väg, men också att välja RÄTT personer till sin stab. En god ledare har förmågan att låta andra mäninskor och medarbetare växa i sin roll och känna arbetsglädje. En god ledare VET att jag är mindre än VI. En god ledare kan visa färdvägen och kunna kommunicera den.

Har Håkan Juholt dessa egenskaper? Har Håkan Juholt efter snart 1 år som partiledare närmat sig dessa karaktäristika för en bra ledare?

Mitt svar är, utan förbehållsamhet, NEJ.

S är ett Sovjetiskt parti

2012-01-17T01:56:00.000-08:00

Det är med fasa jag får till mig information om att S tänker kartlägga sina meningsmotståndare på de sociala medierna.

Niklas Svensson , Expressen är inte Guds bästa barn. Men om bara hälften, eller vara en tredjedel, eller bara en fjärdedel är sant av det han skriver på sin blogg så bör alla varningsklockor ringa.

Carin Jämtin ljög du? Ljög du när du talade om för oss att målet var ett nyfiket och öppet parti. Var är du nu? Varför syns du inte i media? I klartext va fan pågår?!

Blotta tanken att registrera det fria ordet tar vändningar till brunskjortornas tid. Man ryser.

Kanske ska man inte vara förvånad. Jag har med några andra opinonsbildare blivit ombedd att hålla käften på den intellektuella S portalen S-bloggar. Så, det kanske ligger i linje med att även kontrollera de sociala medierna.

Efter mina besök i Ryssland kan jag bara säga, bravo ni är nära, jättenära. Både Vladimir Putin och Dimitri Medvedev skulle vara stolta. Vi trodde alla att hotet kom från öst, men det gör det inte det kommer ifrån det socialdemokratiska partiet.

Vämjeligt.

Skammen

2012-01-16T12:50:00.000-08:00

Det finns stunder både i det politiska livet och i det vanliga livet när man skäms. I min tidigare bloggpost gav jag uttryck för hur det känns att se det socialdemokratiska partiet förfalla.

Några timmar senare lånar jag Ingmar Bergmans titel för att beskriva vad som hänt idag. Socialdemokraterna är inte ett professionellt skött parti. Partiet har inte en professionell partiledare.

Partiet styrs av gycklare och narrar, jonglerandes med det ena dummare retoriska trixandet än det andra. Fadäser och klavertramp. Det enda som fattas är den itusågade damen.

Betydelsen av att bli en bättre människa har idag nått nya höjdpunkter. Man tar sig för pannan.

Men alla ni som beskådar spektaklet, skyller på media, blundar för sanningen, förstår ni vilken lögn NI är på väg att bygga upp?!

Till min glädje ser jag ikväll att Johan Westerholm och Peter Högberg börjar se saker i dess rätta ljus.

Jag vet inte vad som är värst. Juholts fadäs idag eller snilleblixten att utse den feministiske och moderne ledaren Urban Ahlin till Juholts högra hand.

Det finns bara ett ord kvar.

Skam.

S lider av intellektuell åderförkalkning

2012-01-15T23:53:00.000-08:00

Jag läser Johanna Graf´s bloggning på morgonen och tror att hon sätter huvudet på spiken när det gäller Socialdemokratins våndor.

Rubriken som jag använder går att finna i Johannas text, men symboliserar bra mina egna tankar för vad som händer inom partiet. Det är med smärta man försöker ta sig igenom dagens rubriker om S och det är med smärta man ser hur man försöker försvara det senaste opinionsfallet.

Lika patetiskt är det att se Tommy Waidelich ta på sig skulden för budgetdebaclet. Det är lite för uppenbart att syndabocksrollen tar Waidelich eftrsom för mycket fokus hamnar på Juholt. Hur många köper det?

Det som en gång varit existerar inte. Att likt den ultimata nostalgiska trippen, vilket i det här fallet är ett besök på S-bloggar, är bland det mest andefattiga man kan göra. Ett ofruktsamt orerande om svunna tider postade av människor från förr.

Så vad gör väljarna. De vänder partiet ryggen. Även om den " nya" politiken skulle komma så blir den inte nyare än de urgamla partistrukturerna tillåter. En brun sörja av ryggdunkande, rövslickande och tjänster och gentjänster.

Likt Johanna Graf brottas jag dagligen med tanken, hur länge ska jag försvara mitt medlemskap i partiet. Hur länge? Faktum är att jag skäms att kalla mig Socialdemokrat. Men jag skäms inte för de värderingar jag har.

Jag blir mer och mer övertygad om att några av oss måste vara modiga och göra något tillsammans. Några av oss som inte är insyltade i partiets tankesätt och vågar tänka fritt. Och det handlar inte om vänster eller höger sosse, det handlar om moderna uttryck och ett modernt sätt att se världen. Men med socialdemokratiska värderingar.

Någonting har gått förlorat under vägen och det är den intellektuella socialdemokratin. Den är försvunnen. Den finns idag , men försvinner i det andefattiga bruset. Tänkarna med de goda ideérna med den goda sociala ingenjörskonsten har lämnat partiet för länge sedan.

Idédebatten och programkommisionen exekveras av personer som på ett eller annat sätt tjänar sitt uppehälle inom partiet. Nytänket? Var?

Jag är helt övertygad om att det finns en framtid för socialdemokratin, men inte i den form som den ser ut idag. Till fullo förstår jag Anders Johanssons numera ökända sms om att jag skäms för vad socialdemokratin håller på med och var vi är på väg.

Så, alla ni som vill något annat, det är dags att vi gör något nu, eller hur? Vi behöver inte gå i partiets ledband längre.

Peter Strobl

Tack Johanna för inspirationen.

Socialdemokraterna är Sveriges svagaste parti.

2012-01-02T02:36:00.000-08:00

Det är med uppspärrade ögon jag betraktar svallvågorna efter Ylva Johanssons bloggning. Det intressanta är inte att hon bloggar eller om vad hon bloggar om utan hur svårt det socialdemokratiska partiet har att hantera KRITIK.

Svaret är lika genant som tydligt, det kan man inte. Det är inte tillåtet att kritisera eller lufta sina åsikter i ett demokratiskt samhälle eller genom att använda moderna medier a la 2012.

Kritik ska framföras i slutna rum, och på rätt sätt. Det är så det ska vara. Och framförallt kritisera inte Håkan Juholt som valts enhälligt vid extrakongressen 2011.

Personkulten runt Håkan Juholt har nått Stalinistiska proportioner där Juholt är STÖRRE än partiets väl och ve.

Partisterna som skyr kritik som eld skyr vatten använder argumentet att det är ett mediadrev som är orsaken till Juholts katastrofala förtroendesiffror. De lägsta siffror en socialdemokratisk ledare någonsin haft. Vidare anförs till Juholts fördel att han aldrig har suttit i en tidigare socialdemokratisk förlustministär.

Men, ingen ledare har någonsin haft så lågt förtroende både extern och internt inom partiet som Juholt. Aldrig någonsin har partiet haft så låga opinionssiffror som nu.

Men mantrat är att det är Juholts eminenta debatteknik som ska vända trenden till S fördel och ta över regerings,makten 2014. Att skeendet under Juholts ledning visat på graverande brister på ledarskap och förmåga att driva ett organisatoriskt arbete, gås förbi med tystnad. Som om det inte vore viktigt.

Det är LEDAREGENSKAPERNA och den organisatoriska färdigheten som avgör om en statsminister är lämpad att vara en statsminister eller ej. Inte om Juholt kan tvåla till både Reinfeldt och Borg i en debatt.

Juholts väl och ve, hans oreserverade stöd som ska åtnjutas har gått så långt att det är viktigare att stötta Juholt än att se vad partiet behöver. Det spelar ingen roll om det Socialdemokratiska partiet går under, men vi ska stötta partiledaren i ur och skur annars är vi alla förrädare.

Detta är en osund personkult. Detta är en osund och gammalmodig syn på ett parti som ska kalla sig modernt och pragmatiskt. Det är ett skämt att se diskussionerna som förs på s-bloggar och i kommentatorsfält. Aldrig någonsin har ett parti varit så ur fased sin samtid som det socialdemokratiska partiet.

Antingen hyllar vi de demokratiska principerna helt ut. Eller så kväser vi alla andra människors åsikter för evigt.

Till och med en så progressiv bloggare som Johan Westerholm tar sig friheten att tala om när, hur och i vilket sammanhang Mona Sahlin har rätt att yttra sig. Det är inte upp till Sahlin att bestämma , utan det bestämmer Westerholm. Den cynismen slår ofta tillbaka mot en själv och är inte ett dugg bättre än den repressiva, rätta in dig i ledet filosofi som exekveras på den famösa S-blogg portalen.

Det socialdemokratiska partiet är slutet och fegt och vågar inte ta modiga , framåtsyftande beslut. Beslutet som Håkan Juholt själv borde ta, tillsammans med alla hans Ja- sägare är att lämna över till andra som kan stava till öppenhet. För är det dessa representanter som så snabbt vill kväsa andras åsikter som ska ta fram partiets nya politik? Är det det väljarna vill?

Men precis som i alla handlingsförlamade företag eller organisationer så är det ingen som vågar, utan alla beskådar spektaklet. Och nu heter spektaklet det socialdemokratiska partiet som likväl kan gå under oavsett om Håkan Juholt INTE har ngt förtroende alls kvar. Eller partiet landar på under 20 %, så kör vi på.
Det är värsta sortens handlingsförlamning, när alla beskådar skeppet som sjunkar och likt Titanic så sjunger vi alla tillsammans. Men även likt Titanic så sjönk fartyget till slut till botten.

Hade Håkan Juholt brytt sig mer om partiet än sitt eget ego och sitt eget JAG, hade han för länge sedan lämnar in sin avgångsansökan. Men vad betyder väl det socialdemokratiska partiet?
Inget alls. Vad betyder väl respekten för väljarna? Inget alls. Och det är just därför som partiet faller, och faller och ingen vågar ta de obekväma beslut som krävs.

Peter Strobl

Från ett år till ett annat Gott Nytt År!

2011-12-31T07:38:00.000-08:00

Ännu ett år att lägga till handlingarna. Ett år av glädje och sorg. Men ansatsen inför 2012 präglas av glädje och tillförsikt. Och det känns väl förtröstansfullt;)

Med en personlig approach finns det människor både inom bloggosfären, politiken som i det privata som dessa hälsningar går till. Osorterade de är , men ni som lever i mitt sinne ni lever.

Med det sagt; Gott Nytt År på er!

Jonas, Simon och David för att ni alltid kommer att finnas där för mig. Vi har kämpat tillsammans i många år nu.

Johanna; för att du tänker alldeles för mycket. Men är modig och känslig. En udda kombination. Läs om livets mynt, glöm inte det!

Inom bloggosfären finns bara en, Anybody. För att du är unik och aldrig behöver sätta dig främst. Du bara är.

Inom det politiska. Alla ni fritänkare som fortfarande vågar vara obekväma, Jonas Morian och Erik Laakso. Bara för att nämna några. Ni som inte låter er dresseras av fundamentalister.

essbeck; alla intressanta diskussioner. Tack!

Håkan Juholt; Nej, tack.

Alla ni som låter er dresseras...Fy fan.

Ni andra som kommit med muntra tillrop. Nils Dacke, Jonny, Peter Nicklasson och fler därtill. Gott Nytt År!

Till er som tror att cynism är ett positivt drag, Johan , det är det inte.

Alla ni andra, ingen nämnd ingen glömd. Gott nytt år!

Socialdemokratin har en framtid; men inte med fundamentalister och Håkan Juholt

2011-12-18T04:29:00.000-08:00

Opinonsunderssökningarna duggar tätt. Och för den som är socialdemokratisk anhängare så är det ingen munter läsning.

Men ingen som följer alla turer kring partiet och dess partiordförande kan säga sig vara förvånad. Inte ens de mest fundamentalistiska anhängare är förvånade. Och i vilket fall som helst opinonsundersökningarna är säkert beställda av borgarmedia och då är det ju givet att drevet mot Håkan Juholt fortsätter.

Det räcker nu. Det räcker nu , alla ni som tror att ni gör socialdemokratin en tjänst. Det räcker nu alla ni som förrått er själva för att ni tror ni ska sola er i glansen av en eventuell valseger 2014. Ni som var kritiker och nu är decimerade till politiska marionetter. Skäms ni inte? Ni gallopperar alla mot avgrunden.

Ni som stod vid barrikaderna och vågade tänka egna tanker,ni blev maktkåta och strömlinjeformade Ni inordnade er i ledet efter att man uppmanat er att sluta leden. Och bara så där släppte ni det viktigaste. Den fria tanken. Möjligheten att tänka fritt att få säga vad man vill säga utan påverkan från någon.

Var finns de intellektuella som är politiskt intresserade? Var i partiet finns de? Har de redan lämnat skutan?
Att döma av debatten befolkas partiet mer av fanatiska fundamentalister som med svårighet kan föra en intellektuell diskussion än något annat. Ges det något, det allra minsta, som kan sägas vara stötande för den mainstream anpassade partilinjen, då kräks invektiven ut.

Ingen tar ansvar. Partiledningen tillsätter en organisationsutredning och en programkommission. Är det att ta ansvar? Inte om partiet vill bli det nyfikna och framtidsorienterade parti man pratar om. Man hade om man hade vågat, haft möjligheten att plocka in personer, fritänkare, som inte sitter i den politiska gyttjan upp till halsen. Det kommer säkert ett nytt partiprogram. Men kommer det vara det, det nya pragmatiska programmet som väljarna vill ha som Sverige desperat behöver? Nej det kommer inte att hända.

Vi har en unik situation där partiet har gjort en analys av Håkan Juholts förtroendesiffror. Analysen säger att vi satsar på Juholt oavsett om ingen har förtroende för honom. Där ligger också de fanatiska fundamentalisternas försvar för Håkan Juholt. Det är alla andras fel , inte Håkan Juholt´s fel.

Det handlar inte om Hyresersättningar. Det handlar inte om det. Det handlar om att Juholt närmast patologiska tendens att slira på sanningen , eller på ren Svenska ljuga.
För den med lite kunskaper om personlighetsbeteenden och personlighetsstörningar, så är det inte en gåta varför Håkan Juholts favoritord är jag. Inte vi. Jag.

En person med narcissistisk personlighetstörning manifesterar det i mytomani. Den som vågar se det, den som vågar säga det, ser att Håkan Juholt är mytoman.
Juholt kommer att behöva en skademinimeringsgrupp med sig, hela vägen fram till valet.

Det finns ett antal saker att göra för att ändra på den nedåtgående spiralen för Socialdemokraterna.
Fundamentalisterna bör fundera ett varv extra om de tror att de gör partiet en tjänst. Partiet i sin tur måste öppna upp sig; släpp in nytänkare, plocka bort ja-sägarna och låt dessa komma in i alla av partiets arbetsgrupper. Involvera vanliga väljare i alla arbetsgrupper.

Och Håkan Juholt måste bort. Den som tror att socialdemokratins återkomst innefattar Håkan Juholt har helt fel. I debatten lyfts fram att Juholt är en lysande agitator och en lysande retoriker. Dessutom en skicklig debattör.Det är han. Men det uppväger inte det som är viktigast för en presumtiv statsminister, nämligen ledarskapsskicklighet. Därvidlag är Håkan Juholt en katastrof.

Det finns de som säger att det är för sent att byta ut partiordföranden. För den som har ngn insikt om organisationer och ledarskap så vet man att det är alldrig för sent att byta ut en dålig ledare. Ju förr desto bättre.

Det finns ingen framgångssaga med Håkan Juholt. Det är aningslöst att tro det.

Peter Strobl

Mobbningen inom socialdemokratin.

2011-12-09T03:20:00.000-08:00

Det är bedrövligt vad som händer inom det socialdemokratiska partiet. På flera plan. De mest rättrogna partisterna har valt offerrollen. Alla är mot oss. Framförallt media.
Bland de fanatiska anhängarna är tom SCB`s senaste opinonsundersökning manipulerad. Och alla mobbar partiordföranden Juholt.

Anna Ardin har på ett oanat sätt bidragit med den självuppfyllande profetian, där hennes bloggning om det hon upplever som mobbing mot Håkan Juholt hos Skavlan ger som consensus att det alltid är någon annans fel än partiet eller Juholt.

Men förutom den självpåtagna rollen av stackars socialdemokrater är nog det värsta det systematiska mobbandet mot partikamrater. Något som Anna Ardin inte reflekterar ett ögonblick över.

Häromdagen lämnade Erik Laakso partiet. Den som följt Laaksos diskussioner och meningsutbyet med Bengt Silferstrand förstår att till slut blir det för mycket. Inte ens efter att Laakso lämnat in kan Silferstrand hålla tand för tunga utan slår, i en kommentatorspost på Laaksos blogg , på den som redan ligger.

Respekt, detta värde ord som socialdemokratin en gång stod för , det ordet tillämpar vi inte mot varandra.
Vad är det som händer. Har alla intellektuella rensats ut ur partiet? Eller har de lämnat frivilligt? Hur ska man annars tolka det nästan infantila komentarerna som finns på Fb sidor och s-bloggar?

Socialdemokraterna kommer aldrig att hitta sin färdväg om det här fortsätter. Bengt Silferstrand gräver, helt aninglöst en grop åt socialdemokraterna, ivrigt påhejad av sina anhängare.

Och segern 2014 kommer längre och längre bort. Den enda räddningen är att partiet delas. Där Silferstrand och hans gelikar får ägna sig åt sin mobbing och sitt "gnöl" detta favorituttryck som uppfunnits. Och ett nytt parti där alla andra seriösa och nytänkande människor ingår.

Jag mår illa av detta. Samtidigt kan jag inte mer än salutera Erik Laakso som vågar gå sin egen väg.

Jag gör en Johanna Graf

2011-12-05T00:05:00.000-08:00

Nej, jag ska inte ut och segla som Johanna Graf gör. Men att ta en paus från det politiska är både nyttigt och berikande.

Mitt politiska engagemang återuppvaknade efter lång träda under 2008. Då hade jag under en längre tid beskådat politiken från ett hälsosamt avstånd. I mina unga år var jag engagerad och involverad i SSU men lämnade pga av allt politiskt spel och intrigerande som jag såg.

Det finns egentligen bara två personer att tacka för att det politiska engagemanget vaknade. Johan Westerholm och Peter Högberg. Både med brinnande engagemang, men på helt olika sätt.

Och det är en av dessa som är orsaken till att jag nu pausar med politiken. Och det är inte Peter Högberg.

Ur ett ledarskapsperspektiv är det viktigaste för en ledare att man tar hand om sina medarbetare. Den sista personen som lämnar fartyget är kaptenen. Förutsatt att man inte har en annan agenda. En agenda som mer handlar om sin egen karriär än omsorgen om andra.

Belbin; är ett välkänt namn för alla dom som kommit i kontakt med grupprollsteori. Och är samtididgt ett mycket användbart instrument vid rekryteringar. Inte bara som medarbetare utan även som ledare.

Det finns en ledartyp som söker sig till politiken. Och det är det Belbin benämner som Plant. Försvenskat, idesprutan eller entreprenören.

Denna roll har både fördelar och nackdelar. Nackdelen är snabbt dra igång projekt och efter ett tag tröttna och dra och lämna gruppen i sticket. Och det är aldrig plantans fel om projektet stangerar. Plantan vill vidare. Om vi dessutom lägger till en ledare med uttalat bekräftelsebehov, narcissisten, då är det jag terminologin som styr.

"Kör därför mitt race nu tills jag vet hur saker och ting utvecklas och jag bestämmer mig för vart jag tar mig."

Det här är för den som arbetar med ledarskap en gyllene regel. Ta ansvar för det du startar upp, hela vägen. Spring inte och göm dig. Annars kan du aldrig kalla dig ledare.

Så, vad nu? Vi får se. Denna lilla blogg kanske går att vidarutveckla. Det får framtiden utvisa.

Peter Strobl

Vän eller narcissist ?

2011-12-04T12:28:00.000-08:00

Man upphör aldrig att förvåna sig över hur mycket egoism som finns i världen. Det man trodde var givet visar sig inte alls vara så.

Alla dessa narcissister som tar och tar. Som tar på egna villkor, utan att fråga, bara tar. Och vi som kan och har en fallenhet att lyssna vi blir uttnyttjade. Skoningslöst.

Så är vänskap. Eller är det vänskap? Finns det en riktig vänskap?

Det vanligaste för dessa narcissister är inte att fråga, men hur mår du? Det är inte att fråga, har du tid. Den frågan ställs utifrån du SKA ha tid.

Livet är en prövning och blir inte lättare av att dessa människor abonnerar på dig. Under senaste året har jag bara mött en person, en person som genuint frågade, men hur är det med dig. En person som inte kräver spegeln hela tiden. En människa som har en genuin empatisk förmåga. Men så är hon annorlunda och märklig.

Men märklighet tar sig också andra uttryck. Den man trodde var bortom egoism och utnyttjande visar sig var just det. Fastnande i jag termer när vi termen inte är intressant längre.
En narcissist. Som tar och tar och kastar bort dig när du inte behövs längre. Som inte bryr sig och som anser att alla andra ska ta ansvar men inte han själv. För han har andra planer.

"Kör därför mitt race nu tills jag vet hur saker och ting utvecklas och jag bestämmer mig för vart jag tar mig."

Det är lätt att bli desillusionerad i vår värld. Som tur är finns det hopp. Människor som är annorlunda och märkliga, sådana som är omöjliga att glömma bort. Just för att dom inte behöver mig till något. Dom är bara genuint intresserade av hur har jag det.

Narcissisten däremot har alltid rätt. Han är både domare och bödel i ett. Och exekverar med brillians sin ståndpunkt. Där är jag mantrat så starkt att inget annat kan konkurrera.

Den friska luften att andas finns hos personen som var både annorlunda och märklig. Hon är äkta.

/Peter Strobl

Socialdemokraterna; rädslans parti.

2011-12-01T01:16:00.000-08:00

Sitt still i båten och sluta med krypskyttet! Nu sluter vi leden! Ställ upp bakom vår partiordförande!

Nyss hemkommen efter ett besök i vårt stora östra grannland Ryssland slås jag över hur de svenska Socialdemokraterna har anammat en gammaldags rysk retorik. Kritik är farligt. Kritik är av ondo.

Men även med en modern approach kan alla som har kunskap om hur organisationer och verksamheter beter sig när det saknar styrning se vissa likheter. Ord som illojalitet, svek är vardagsmat för medarbetare som befinner sig i dessa organisationer.

Allt detta och mer därtill får S-märkta bloggare och opinonsbildare höra. När de inte ombeds att hålla käften. Då är det långt till öppenhet. När de som tror att de gör rätt mot partiet och visar sin lojalitet inte kan tänka längre än näsan räcker. De ser inte att de använder den mest odemokratiska metod som går att använda. Man inskränker yttrandefriheten.

Med den fanatism som utövas av ett antal tongivande företrädare, i all dess lingvistiska prakt, med hot och invektiv elegant invävda i en semantisk smörja tror man att man gör något gott. Och det kanske man hade gjort om man hade trott på den gamla ryska modellen. Men inte annars.

Det finns bara en väg för ett politiskt parti eller en organisation som är i kris. Det vet alla som sysslar med organisations och verksamhetsutveckling. Den vägen stavas ÖPPENHET. En öppenhet för kritik, ideeér och nya tankegångar.

Ett parti eller organisation som vill gå den predestinerade vägen mot undergång, sluter leden. Precis som nu.

Ansvaret för den här vägen faller tungt på de som skriker ut ni är krypskyttar. Sluta skjuta på vår partiordförande! Vet hut och sitt still i båten!
Och till slut kommer det att vara för sent.

Ett av de vanligaste argumenten är att partiordföranden Håkan Juholt är enhälligt vald och det är allas skyldighet att stödja honom. Oavsett vad. Den här personkulten som byggs kring Håkan Juholt har också sina likheter i Ryssland. Är det så vi vill ha det.

Sedan när blev partiordföranden viktigare än partiet !?

Ett modernt och öppet demokratiskt parti tål att kritiseras, partiordföranden i ett öppet och demokratiskt parti ska kritiseras öppet och kontinuerligt. Nya åsikter ska alltid kunna stötas och blötas utan att kväsas för att åsikterna är obekväma. En trygg organisation klarar det, en organisation som slagit in på rädslans väg klarar det aldrig.

När de som basunerar ut mest budskapen; nu sluter vi leden, tyst nu, när dessa lojala partister vaknar...då är det för sent. Då är socialdemokratin ett minne blott. Då kan ni slå er för bröstet och säga vad duktiga vi var....

eller.....herregud, vad är det vi har gjort? Och då är det alldeles för sent.

Vad Håkan Juholt kan och bör göra.

2011-11-30T11:24:00.000-08:00

I en tid av sviktande opinionsstöd och intern turbulens så finns det fortfarande saker som Håkan Juholt kan göra.
I dagens ledare i Östran radar Peter Akinder förtjänstfullt upp ett antal frågor som konkretiserar en socialdemokratisk politik i väntan på den stora idepolitiska diskussionen.

http://www.ostran.se/opinion/haer_har_du_din_politik_juholt

Akinders förslag är så mycket bättre än alla popcorns förslag som partiet har en viss faiblesse att presentera.

Låt mig trycka på några;

Välfärden.
Här går det inte att bara kritisera alliansen för sin privatiseringsiver utan att själv visa på HUR vi ser på välfärden och de privata.
Gärna valfrihet, men så styrt att Danmark och Norge bör tjäna som modell. Det ska inte vara möjligt att för privata företag bedriva vinstdrivande verksamhet inom sjukhus och omsorg.
Det ska vara så hårt reglerat att både kvalitet och ekonomiska incitament gör att skattemedel stannar inom Sverige och inom verksamheten.

Avregleringarna.
Vi bör se över energi, apotek och transportsektorn- Men vi måste också inse att vi kan inte återreglera elmarknaden av ett enda men nog så viktigt skäl, det kommer att kosta skjortan. Beräkningar visar 400 miljarder kronor. Pengar som vi inte har. Vad vi kan göra är att korrigera och styra elmarkanden så den fungerar bättre och med konsumentens bästa för ögonen. Samma gäller apoteksmarknaden. De flesta tycker säkert att det är både praktiskt och bekvämt att köpa sin hostmedicin på Statoil. Men, det finns saker som kan korrigeras även här. REcepthanteringen, kostnadsskyddet, osv.
Transportsektorn, denna myriad av underleverantörer som snart kommer att visa sig eller inte visa sig i avsaknad av adekvat snöröjning. Dessa kan och bör vi samla under ett paraply med en huvudman,

Arbetsmarknaden,
Vi måste komma igång med framtidsinvesteringar. Framförallt järnvägen är ur ett europeiskt perspektiv ett sorge barn. Vi kan slå två flugor i en smäll. Öka vår konkurrenskraft men också bidra med fler arbetstillfällen.
Vidare ett annat förhållningssätt med arbetssökande vid Af. Snabbt i åtgärd, inga väntetider. Åtgärd , åtgärd och åtgärd måste vara devisen.

Ett axplock av åtgärder som vi kan ta till oss utan att darra på manschetten och visa att vi de facto har självförtroende i alla fall i vissa politiska frågor.

Mer finns att hämta hos Peter Akinder på Östran.

Politi(S)k harakiri.

2011-11-22T04:31:00.000-08:00

Dag efter dag blottläggs de verkliga problemen inom det Socialdemokratiska partiet. Idag backar partiet från det som man kunde tro var en ideologisk kompass. Men uppenbarligen är det inte det. Partibidragen.

Men det visar också på något som exempelvis de kärleksfulla kritikerna gång på gång poängterat.
Vikten av att få igång en fungerande organisation, en fungerande stab och en fungerande kommunikations avdelning. En fungerande kompass som gör att man står kvar även när det blåser

Det senaste lappkastet uppvisar ALLA fel i hur man bedriver politisk kommunikation. Inte en tillstymmelse av proaaktivt handlande. Inte en tillstymmelse till att förstå det politiska nuläget, både strategiskt och taktisk. Inte ett finger i luften för att känna av vad som är rätt eller fel.

Nu rusar den ena eller den andra ut i pressmedddelanden och skademinimerar. Och igen tar det fokus från andra frågor. Carin Jämtins defensiva pressmeddelande är ett under av krumbuktande och defensivt tänkande.

Var är de slipade erfarna organisationskonsulterna? Var är de politisk erfarna rådgivarna?

Detta är amatörism. Varken mer men heller inte mindre. Det här debaclet faller tungt på både Nina Wadensjö och Carin Jämtin, men också på den som titulerar sig partiordförande; Håkan Juholt.

Aldrig någonsin har socialdemokraterna varit så ur fas med sin samtid och framförallt med sig själv.

Peter Strobl

På samma tema;
Björn Sundin, DN, Torgny Landin, Lena Sommestad, Metro, Johan Westerholm, Thomas Böhlmark, Peter Högberg, Den hälsosamme ekonomisten, Tokmoderaten, Helena Ericson, Martin Moberg, Peter Johansson, Lars Mejern Larsson, Expressen, Magnus Ljungkvist,

Sebastian och solglasögonen; en saga för barn och vuxna.

2011-11-21T06:40:00.000-08:00

I det lilla landet långt norrut rådde kaos. För länge sedan i det lilla landet hade det en gång varit lugn och ro, Nästan för mycket lugn och ro. Men en dag hade något hänt. Människorna i det lilla landet hade helt plötsligt valt att rösta på ett nytt parti. Och med ens förändrades landet.
Både för människorna i det lilla landet och för partiet som hade förlorat makten.

Plötsligt i det lilla landet gällde en norm som kallades arbetslinjen. Den genomsyrade allt och allting. Och ve den som försökte smita undan. Men även om det mesta var frid och fröjd i det lilla landet så var det något som fattades. Visst hade alla fått lite mer i sin lilla plånbok men så hade man också förlorat den lilla människan.Men partiet som satt vid makten kunde rumstera fritt, eftersom det inte fanns någon opposition Just det gjorde det lilla landet i norr ganska unikt.

I det här lilla landet långt norrut bodde Sebastian. Sebastian var en trevlig ung man med stort engagemang. Ett engagemang han försökte utöva politisk inom det här partiet som var satt i opposition. Och det här partiet var verkligen satt i opposition.

Egentligen hade Sebastian inga fel alls. Förutom det här med solglasögonen. Det normala är att använda solglasögon när det är sol, företrädesvis. Och det hände då och då i det lilla landet i norr att solen lyste på sina medborgare. Men det var också mulet.

Sebastian hade aldrig lärt sig när han skulle använda sina solglasögon. Det gjorde att han betraktade det lilla landet i norr, på sitt eget speciella vis. Både när det var sol och när det var mulet.

Han skällde till höger och vänster. Kanske mest till höger. Men själv gjorde han aldrig något fel. Han var trygg bakom sina solglasögon. I det lilla landet i norr var det fult att gå till personangrepp. Det tyckte Sebastian också. I alla fall när ngn riktade det mot honom.

Men med solglasögonen på var Sebastian inte så nogräknad. Han kunde kalla någon gödselspridare utan att komma på tanken att det är ett person angrepp. I det lilla landet i norr var det inte helt ok att kalla någon gödselspridare. Utom för Sebastian då.

Sebastians engagemang var det inget fel på. Han ville förändra världen . Med sina solglasögon på. Han hade inte sett allting som de han kritiserade hade presterat. Hans solglasögon var väldigt mörka och bara viss text kunde skönjas igenom. Han hade ramlat över många artiklar som började med ett kryptiskt " baby-steps". Men det var så mörkt att han inte kunnat läsa färdigt.

I det lilla landet i norr gick livet sin gilla gång. I alla fall utåt. Men i det numer ganska lilla oppositionspartiet var det kaos. Alla sprang omkring till höger och vänster. Mest till vänster. Och alla hade av någon outgrundlig anledning skaffat sig exakt samma solglasögon som Sebastian bar.

Man såg inte och ville inte se.

Men vid tiden för den stora katastrofen i det lilla landet, när det stora partiet igen förlorade den politiska makten tog alla på sig solglasögononen och försvann. Men det fanns en liten , liten grupp i det lilla landet i norr som kavlade upp ärmarna direkt och började jobba. Egentligen var det här inte deras jobb men , eftersom alla andra, dom med solglasögonen , hade gömt sig så fanns inget val. Här ska analyseras och ideér produceras. Och en produkt blev färdig.

Sebastians solglasögon var mycket effektiva. Ingenting annat än hans egna sanningar lyckades tränga igenom de mörka linserna. Sebastian var rädd. Han lät sig villigt inordnas i de konformas led. Och där gjorde han sina påhopp. Han läste inte det som redan var skrivet. Han lyssnade inte på det kloka som sades. Han hade slutat att tänka själv. Och i sin iver att vara till lags kallade han andra gödselspridare.

I det lilla landet i norr gick livet sin gilla gång. Många människor väntade på något nytt och fräscht. Människorna hade börjat förstå att det fanns andra värden än pengar och materiell tillfredställelse. Människorna i det lilla landet i norr ropade, men vi då? Är inte vi viktiga?

Sebastian hade säkert hört människornas rop om han hade vågat lyssna. Men han följde alla skeenden med sina ögon. Det hade varit gott nog så. Om det inte hade varit för dom där solglasögonen som han inte ville ta av. Den sanning som Sebastian hade lärt sig låg långt bort. Han följde den mycket pliktskyldigt och lojalt. Faktum var att Sebastian inte ens hade sett att människorna i det lilla landet norrut vinkade till honom. Så han följde sin egen väg och framtiden får väl visa vem som fick rätt.

I det lilla landet i norr gick livet sin gilla gång.

Peter Strobl

Det var något hon hade sagt....

2011-11-19T13:29:00.000-08:00

Det var något hon hade sagt, som hade gjort all skillnad i världen. Han försökte ta sig tillbaka till deras samtal. Försökte minnas orden, fraserna, skratten. Men han var fortfarande så överväldigad att det inte var helt lätt att minnas något överhuvudtaget.
Han satte sig ner, tittade ut genom fönstret. Novembermörkret slöt sig runt honom. Ingen snö som lyste upp den mörka kvällen. Men...
Det var något hon hade sagt.
Missmodet var för en gång skull långt borta. Den känslan hade han lärt sig att känna igen. En återkommande känsla av att misströsta.
Ingenting speciellt hade hänt och ändå var allting förändrat. Bara så där. Från den ena sekunden till den andra.
Livet hade gått upp och ner, som det gör. För alla. Ibland bra, ibland sämre. Han drog sig till minnes de stunder han suttit vid havet, obekymrad, med blicken fäst vid horisonten. Lugn. Alldeles lugn. I timmar kunde han sitta och vänta till den sista färgen av eld sjönk ner i havet. Det var här han hämtade kraft. Men sen kom missmodet. Varför kunde inte han också få smaka på livets sötma. Var det för mycket begärt?
I de mörkaste av stunder, hade han redan gett upp. Det var så här de skulle vara, alltid. Ofta var de gångar när han återvände till havet för att hämta kraft. Men lika ofta var de gånger han hade förlorat den nyvunna kraften och återvänt till missmodet.
Han var en obotlig romantiker, med drömmar och förhoppningar. Han gjorde bilder för sitt inre av förhoppningar och skeenden. Men i verkligheten var bilderna borta.
Det var något hon hade sagt...
Den vinter som låg framför honom , med kyla och svårmod, var plötsligt försvunnen. Med en spirande känsla av förhoppning, en känsla som han nästan glömt, tittade han igen ut genom fönstret. Novembermörkret hade gett vika, den välbekanta doften av ljummen sommarkväll slog emot honom med en myriad av dofter.
Det var något hon hade sagt.
För det var så. Det var något hon hade sagt. Med mjuk varm röst hade hon sagt; men du då hur mår du. Så var det. Det var det hon hade sagt.
Ett par ord, på rätt plats, av rätt person kom att förändra allt. För alltid.
Det var något hon hade sagt...

Prata politik, om ni törs!

2011-11-17T12:31:00.000-08:00

Spridda kommentarer från portaler och communities. Håll till godo. Inte mycket har med politik att göra. Så här högt i tak är det i det socialdemokratiska partiet.

Ulvar med fårakläder har inget och hämta hos mig iallafall,

Satans "svartfötter" :(

Dessa fega högersossar som ej vågar rikta sina synpunkter till berörd person utan väljer att förstöra för hårt arbetande partivänner Det vore bättre att göra sig själv och övriga partivänner den goda förtjänsten att avgå

Dessa satans högersossar!

Dags att sätta ned klackarna och mota femtekolonnarna in i hörnen eller helst utanför S-lokalerna där de hör hemma!

Vad less jag blir på alla löss i den röda fanas veck!

Varför går inte dessa högermän över till moderaterna istället? Jag kan inte förstå varför de tvunget måste jävlas med äkta socialdemokrater.

Tyvärr har vi en del Rötägg inom partiet som kanske bättre passar hos moderaterna och som det verkar går deras ärenden

IDIOT no 2!!! Byt parti moderatjävel!!

Juholt!Rensa ut bland dina bödlar fortast möjliga innan de har tagit livet av dig!

Samtliga femtekolonnare som inte kan acceptera sitt partis demokratiska val av ledare skall omedelbart lämna partiet istället för att gå alliansens ärenden genom att söndra partiet. Går de inte självmant skall de uteslutas. Punkt.

Quisling ....som bord tänkt till med ett borgerligt media landskap

Torsdag, undrar om kärring Mellin äter ärtsoppa med fläsk.? Om någon barmhärtig samarit kunde spetsa den med arsenik.?

För många som vill ha kakan och äta den,dvs moderater!

En psykopat är ALLTID medveten om vad han gör men kan inte alltid se vad konsekvenserna blir för andra. Ser inte längre än nästippen.

Peter Strobl

Med två fingrar djupt ner i halsen.

2011-11-16T10:16:00.000-08:00

I den socialdemokratiska debatten går vågorna höga. För och emot. Vänster eller höger. Juholt eller inte Juholt i all oändlighet.

Håkan Juholt har avslutat sin förlåt turne´ och reser runt om i landet, ja utom inlandet då, och glesbygden då. Men annars så träffar han numera inte bara medlemmar utan också väljare. Ni vet den märkliga grupp människor som övergett oss.

Men med en marknadsföring värd en enarmad kirurg drog Juholt till Umeå. Björkarnas stad. Nu ska det pratas med vanliga människor och nu ska det göras viktiga arbetsplatsbesök. Så hade strategerna tänkt.

Och med den skickliga stab Juholt omger sig med hade man noga vägt fram vilka arbetsplatsbesök som var viktiga att göra. Och äntligen möta väljarna. Umeå, denna universitetsstad som präglas av sjukhus, Volvo och logistikhubbar. I denna stad valde man Hotell Plaza.

Man kan undra i sitt stilla sinne hur många jobbar på Hotell Plaza. 20? Kanske 30 personer. Inte ens med den bästa av analys förmåga kunde man hitta Hotell Plaza på top 30 i företagstorlek. Top 40? Kan det vara så att Juholt bodde på Hotell Plaza, hemska tanke. Rationellt tänkt men....hur var det nu med väljarna? Finns dom på Hotell Plaza?

Det finns bara ett ord för detta inkompetens.

Det finns andra ord att använda när vi berör den socialademokratiska debatten.

Disrespekt, pennalism, mobbing, förtal, förnedring, oförskämdheter, nedlåtanden och mästrande. Dessa företeelser exekveras med briljans på socialdemokraternas portal S-bloggar. Ord som man trodde hörde hemma i en tid när brunskjortorna sågs vandra på gatorna. Ord som bara har att förringa sin motpart.

Allt detta finns att hitta hos Socialdemokraternas portal S-bloggare. Här finns inga gränser. Här finns inga värderingar. Här finns bara primitiva påhopp. Och det är just en blogg som utmärker sig. Med legitimeringar och primitivt språkbruk som följd.

Här tillåts inga sakliga diskussioner. Här får inte nya ideér brytes. Här leker vi förnedrings TV. Av värsta sort.
Här gömmer vi oss, bakom ivriga påhejare. Här kan vi släppa alla spärrar. Moraliska och etiska. Vi slår. Och ner vi har slagit så slår vi igen även om offret redan ligger ner.Så modiga är just en blogg på den officiella Socialdemokratiska bloggportalen S-bloggar.

Ni ska veta hut! Vilket de facto, på ren svenska betyder håll käften!

Så mycket för respekt. Socialdemokraternas värdeord.

Till alla er som tvekar om ni ska rösta på Socialdemokraterna, fortsätt att tveka. Om ni ser det här beteendet någon annanstans, vänd er bort. Lägg inte er röst på ett sådant parti .Partiet är inte värd det.

Här finns inget nytänkande. Här finns pensionerade fd politiker som i sin frustration att tiden har runnit dom förbi släpper alla spärrar.

DEt här är inget parti att rösta på.

Till er väljare som liksom jag beskådar spektaklet och undrar men när kommer ni att gå mot oss, vi som vill ha ett modernt parti. I samklang med sin samtid. Till er säger jag ; ha tålamod vi kommer. Inte just nu, men vi kommer. Vänta på oss. DEt finns bara en väg, och det är vägen mot förnyelse.

Mot det gamla vänder jag mig om ; med två fingrar djupt ner i halsen.

Peter Strobl

Sverige; en resultatpost. I kölvattnet av Carema

2011-11-14T00:00:00.000-08:00

Allt ska mätas i pengar. Allt kan mätas i pengar. Pengar och tid. Med nästan tysk precision har vi lyckats att bli en av de mest effektiva länder i världen.

Vi mäter allt och alla, alltid. Varje krona vänder vi på. Vi räknar en gång, vi räknar två gånger. Om vi behöver räknar vi tre gånger.

När vi tror att vi kramat ut allt ur en krona, kommer vi på den brillianta idén att det kanske går att krama ur den lite till.

De flesta skalor slutar vid 100 % Men vi lyckas krama ur både 125 och 150% . Fy fan, va bra vi är.

Men , det är bara ett problem. Vissa saker måste få kosta. Vi har gjort det fundamentala misstaget att vi har börjat spara på det sista som står oss till buds, det viktigaste vi har. Människans egenvärde. Där har vi börjat spara. Och vi är effektiva. Väldigt effektiva.

Egenvärdet blev en vara. En vara vilken som helst. Den säljer vi. Till högstbjudande. Utan kvalitetskrav. Låt oss låta de fria marknadskrafterna härja. Hallelujah!

Vi klarar knappt att hålla en anständig kvalitetsnivå inom omsorgen. Vad ska vi göra när den stora gruppen av 40-talister strömmar till vården. Avliva alla 40-talister?
Eller är det dags att sluta jiddra och göra något. Vi är så bra på att prata i Sverige. Men med tysk precision lyckas vi undvika att komma med lösningar. Vi tänker fortfarande i resultatposter.

Kommer vi att kunna lösa problemet. Ja. Men bara om vi förstå att det finns värden som aldrig går att mäta i termer av resultatposter. Ska vi kanske försöka lämna den tyska precisionen bakom oss och ta ett helhetsgrepp på hur vill vi att omsorgen ska fungera framöver. Låt oss ta en idé politisk diskussion om hur vill vi att våra äldre ska leva sina sista dagar. När den analysen är klar, då sätter vi till verktygen.

Allt kostar pengar.

Men solidaritet, medkänsla och empati är gratis. Och kommer alltid att vara gratis. Det går det inte att sätta en prislapp på. Man kan försöka, men det kommer att misslyckas.

Det är dessa värde ord som måste komma tillbaka. Nu, idag inte i morron. Slut med mätandet i resultatposter. Som det är idag är döden en vara. Vill vi ha det så?

Peter Strobl

Nej, Håkan Juholt, Nej!

2011-11-12T05:52:00.000-08:00

I Ekots lördagsintervju frågades Håkan Juholt ut. Onekligen en intressant diskussion att vänta med tanke på alla turer och frågetecken kring Juholt och märkliga turer kring debatter i Svt och den pågående förlåt turnén.

Det som hörde mest i intervjun är Tomas Ramströms suckanden när Juholt inte lyckas förklara vad han menar och på vissa ställen motsäger sig själv. Juholt konfronterades flera gånger med de löften han ställer ut på sin medlemsturné.

Och han hade mycket, mycket svårt att hantera och förklara sin ståndpunkt. Allt från vinstkravens vara eller inte vara i skola och omsorg till varför han inte vill debattera i Svt.

Vad Juholt gör när det gäller debatterna i Svt är att han begår ledarskapets dödsynd, han använder sig av prestige. Han spelar ett högt spel i ett läge där socialdemokratin inte har initiativ i en enda politisk fråga. Så vad är viktigast? Socialdemokratins politik eller Juholts prestige? Svaret är tyvärr prestige.

Socialdemokratin är ett lag, ett team, ett parti. Socialdemokraterna är vi. Vi som vill något annat än alliansen. Men för Håkan Juholt är det inte vi, det är jag. Det var jag hit och det var jag dit.

Håkan Juholt är socialdemokraternas partiordförande. Det är VÅR politik som ska kommuniceras ut. Här begår Juholt ytterligare en ledarskapssynd. Han pratar i termer om jag inte om vi. Jag är inte delaktig. Det här är Håkan Juholts race.

De viktiga frågorna om vad vill Socialdemokraterna idépolitiskt berördes inte med ett ord. Förnyelsen , det öppna nyfikna partiet, nämndes inte med en stavelse.

Så vad kom ut från detta. Håkan Juholt tänker inte debattera i Svt. Kanske i Tv4 men inget är klart. Det är en känsla. Juholt vet bättre än väljarna hur saker och ting förhåller sig visuellt.

Annars mår partiet bra och nyrekryteringarna till staben runt Juholt fortsätter. Och det är nog tur det. För om det inte är fel på Juholt då är det fel på staben. Något fel är det

Så länge det jiddras kring placering i en Tv-studio, samtididgt som socialdemokratin backat ut ur det politiska rummet, kan jag bara utbrista;

Nej Håkan Juholt, Nej!!

Peter Strobl

Mer i ämnet;
http://mitt-i-steget.blogspot.com/2011/11/det-tysta-huset.htmlplace

http://anybodys-place.blogspot.com/2011/11/juholts-losning-pa-svt-problemet.html

http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=515&blogg=52759

2011-11-08T00:23:00.000-08:00

När man börjar ljuga för sig själv eller (S) hade aldrig 34 % i september.

Statistik är svårt. Förnyelse är också svårt. Kombinerar man dessa saker blir det jättesvårt.

Socialdemokratin är i limbo. Håkan Juholt är fortarande ute på turnè och träffar medlemmar och pratar om värdeburen tillväxt och kunskapsorienterad ekonomi. Men opinionen sjunker till katastrofala nivåer.

För de flesta hade detta inneburit en stund av rannsakan. En stund av insikt att det är kanske allvarligt. Och det är allvarlig. Men alla ser det inte så.

Inom partiet finns ett utbrett beteende att skylla allt på alla. Att inte vilja inse vad som händer. Det är fortfarande Aftonbladets fel. Drevet. Det är därför opinonsfallet är så stort.

Nu sluter vi leden bakom vår partiordförande och kämpar framåt. Så kan det låta. Gott nog så. Men om sjukdomen finns kvar, kommer det att fungera?
Håkan Juholt säger att det var hans fel och att han trots det och vikande opinionssiffror ska leda partiet till ett mycket, mycket bra val 2014.

Vi närmar oss sakta, sakta en situation där Håkan Juholt håller på att bli viktigare än partiet. En livsfarlig situation som indikerar blindhet och oförmåga att se vad som sker.

De som inte kan ta till sig att väljarna är ointresserade av S tar upp opinionsundersökningen publicerad i Expressen i september. Egentligen finns alla svar där;
http://www.expressen.se/nyheter/1.2576559/har-ar-reinfeldts-nya-skracksiffror

Om man vågar läsa hela artikeln förståss.

För den som har grundläggande kunskaper i statistik inser man direkt att S uppgång inte är statistiskt säkerställd. Det finns med andra ord inget att tolka. På sin höjd en tendens. Men; och nu kommer det viktiga. Det sk opinionslyftet kommer i en situation där det inte finns en politisk motvikt. S agerar på en planhalva utan motståndare. Alliansen med moderaterna i spetsen var dagligen kritiserade för sin idèlöshet. Man ägnade sig mer åt förvaltning än något annat. Detta framgår i artikeln förutsatt att man läser artikeln förståss.

Att lyckas få 34 % i en sådan situation är inte svårt. Det hade gått även med 2007, 2008, 2009 och säkerligen med 2010 års skuggbudget också.

Väljarna är extremt lättrörliga. Väljarna har aldrig varit mer lättrörligare än nu. I ett läge där alliansen inte är på banan dra slutsatser som en del gör är bara att beskrivas som att ljuga för sig själv.

Val handlar om ett skarpt läge. Där alla partiet är formerade och leverar skarpa valplattformar.
Då kan vi prövas mot varandra. men inte förr. Politik är svårt. De som diskuterar politik bör hålla det i minnet. Att tolka statistik är ännu svårare.

Släpp halmstrået nu, och häng med på en förnyelse av det socialdemokratiska partiet. Börja med att formulera en idépolitik, en vision ett mål. Inte fragmentarisk popcorn politik som väljarna inte vill ha.

Peter Strobl