Piratpartiet LIVE!

Pirate Times: An Evening with Marina Weisband and Direct Democracy

2013-05-18T02:54:56-07:00

On the evening of Friday 17 May 2013 Marina Weisband introduced and read sections of her book “Wir Nennen es Politik” (We Call it Politics) with the subtitle “Ideas for a Contemporary Democracy” in an auditorium in Bremen, Germany.

CC BY-SA Pirate Times

Lesser known in the Pirate Movement outside Germany, Marina joined the Party in 2009 and has been the Political Director of the German Pirate Party during its spectacular rise and electoral success in the period up to 2012. With her laid back style and yet thorough grasp of her subject matter, her appearances on television and before the press won her respect from politicians, reporters and the German public. However, the demands of suddenly becoming a leading political figure on a volunteer basis and having to continue her studies was leading to burnout and she decided to step down and concentrate on finishing her diploma in psychology. She has put the saved time to good use and written her first book, making a transition from a political leader of the Party to a leading light of the Movement.

Her book consists of two parts: the first one is a primer on politics and an explanation of why a 24 year old student has the right to propose a total restructuring of democracy as we know it, while the second part is that proposal – liquid democracy. She discusses the rights and responsibilities of the citizens and the elements needed to enable them to participate properly such as education and a universal basic income. She started by stating that she was not used to being alone on a platform and would welcome questions and comments and so a physical event started to take on the nature of the net where she would read a passage and answer to interjections from the audience. Due to the largely young nature of the gathering she glossed over the first part and concentrated on the nature and possibilities of liquid democracy. There were not only Pirate Party members present and the questions came at a steady pace. Soon, a convivial atmosphere installed and she was able to explain her vision of a liquid democracy system, parallel to the current German political structure and even in a decentralized form that would allow people all over the world to propose, discuss and vote on ideas and proposals. She also pointed out the problems that would be encountered on the road to such goals. Not the least of these is getting the systems running in a way that they can adapt to needs identified as they scale up and the paradox of people not wanting to take part until enough people were taking part to make it effective.

As the evening drew on, we learnt more about the person of Marina Weisband from what she read from her book and anecdotes that came spontaneously as the discourse dictated. How she learned to cope with the limelight before television cameras and online. How she managed to stay focused despite “shit-storms” of criticism- notably absent in a face-to-face encounter. That is not to say that the questions from the Bremen people there where not well thought out and probing but they were at least put in civil way.

The book is, at the moment, only available in German and in a print and e-book edition. Marina insisted that people copying and sharing the book would not be persecuted for doing so. You would be doing the Movement and the world a favour if you took the time to encourage the publishers to provide an English translation of the book and an audio version for which Marina’s own voice would be well suited. Write them a letter or email.

Klett-Cotta-Verlag
Rotebühlstraße 77
70178 Stuttgart
Germany

info[at]klett-cotta.de

She told us that she would be taking a break before setting forth her book-reading engagements after the next engagement in Köln in June and although no longer a functionary in the Pirate Party she will be available to appear for the coming federal election campaign if the Party needs her. She does not envisage running in any elections in the near future but wants to pursue her vision for a vastly more democratic world. Speaking fluent Russian, German and English and with a wealth of political experience she is well placed to become a prominent figure in the worldwide Pirate Movement and associated causes.

You can follow Marina on twitter @Afelia and Facebook www.facebook.com/marinaweisband

And in case you we wondering, we managed to get a signed copy of the book which will be the prize in an upcoming Pirate Times quiz.

Marina telling us why she is a Pirate.

Featured image: CC BY-SA Pirate Times

Henrik Alexandersson: Superstaten EU: The Point of No Return närmar sig snabbt

2013-05-17T17:39:00-07:00

Nu är vi där! Nu har EU:s härskande klass ställt till det så till den milda grad att de kan hävda att vi måste göra en fullskalig politisk (och ekonomisk) union av EU – för att det inte skall gå fullständigt åt helvete.

Frankrikes president, François Hollande, menar att Europa annars riskerar att falla samman eller till och med bli utraderat från världskartan. Såpass.

Never Waste A Good Crisis.

På något sätt känns det som en synkad kampanj. I Sverige sänder Carl Bildt samma signaler. Och gamla politiska tungviktare som Göran Persson lägger huvudet på sned och säger att jaja, så småningom har vi inget annat val än att ansluta oss till den gemensamma valutan och byta kronan mot euron.

Någon lösning på EU:s demokratiska underskott presenteras inte. Istället kommer man att överföra ännu mera makt till icke-valda byråkrater i Bryssel, Luxemburg och Frankfurt. Några tankar om hur man kan stärka närhetsprincipen föreslås inte. Istället är det mer överstatlighet som står på dagordningen. Mångfald och institutionell konkurrens ersätts med centralstyrning. Istället för fri företagsamhet får vi ökad korporativism där politiker och särintressen gör upp utanför den del av den demokratiska apparaturen som medborgarna har insyn i.

Ett problem när man synkar ihop olika modeller och system är att det ofta är det som är sämst som vinner, för att det har de mest högljudda företrädarna. Denna mekanism ger oss redan ett idiotiskt, skadligt jordbruksstöd och skattesubventionerat rovfiske. Det är denna mekanism som kommer att ge oss en fransk rättsordning, där allt som inte uttryckligen är tillåtet är förbjudet. Belgisk byråkrati. Tyska affärstidslagar...

Att EU:s ledare inte har folket med sig, det tar de ingen notis om. De bryr sig inte om ifall de råkar bryta sönder det sociala och demokratiska samhällskittet, som i Grekland. De bryr sig inte om ifall de råkar kränka äganderätten, som på Cypern. Och de bryr sig inte om ifall den övervakningsstat de bygger upp urholkar de medborgerliga rättigheterna.

Omfattningen av EU-byråkratins arrogans måste man nästan ha sett på nära håll för att riktigt förstå. Det är som om alla beslut och färdriktningen är bestämd redan på förhand. Hemlighetsmakeri, kåranda, riggade beslutsprocesser, bortblandade kort, politisk bekvämlighet och ointresse för fakta skapar ett demokratiskt svart hål – en post-demokrati, i vilken till slut ingen kan hållas ansvarig för konsekvenserna.

I EUR-lex, som är databasen över EU:s regelverk finns redan 1.400.000 olika dokument – som vi är skyldiga att förhålla oss till. Regelverket för EU:s företag beräknas kosta unionens företag 600 miljarder euro per år. (Enligt ex-kommissionär Verhaugen.) Och under de årtionden som man påstått att man försökt förenkla och minska den byråkratiska bördan har antalet regler för företagen tredubblats. Då är det inte att undra över att den ekonomiska tillväxten stryps.

Och nu skall vi alltså öka takten. Inom två år vill den franske presidenten att stommen till den totala politiska och ekonomiska unionen skall vara klar. Tysklands förbundskansler håller med. Liksom den italienske premiärministern. I Sverige har varken regeringen eller oppositionen något att invända, tvärt om.

Det är nu det händer.

Om inte människor reagerar nu och om inte EU-kritiken organiseras upp nu – då är vi väldigt snart vid en punkt där inget kan rullas tillbaka, reformeras eller ändras. I vart fall inte under ordnade former.

SR | Europaportalen | Sydsvenskan | Motpol

Anton Nordenfur: NT: “Släpp forskningen fri på internet”

2013-05-17T12:14:36-07:00

Jag skriver i NT idag om forskning och open access:

Vi föreslår en modell där all forskning som produceras av skattemedel också ska bli tillgänglig för skattebetalarna, där vetenskapliga artiklar finns lätt tillgängliga över Internet för gratis nedladdning. Det skriver Anton Nordenfur, styrelseledamot i Piratpartiet och fysikstudent.

Transparens är grundpelaren i forskning sedan vetenskapens födelse. Transparens krävs för att forskare ska kunna undersöka, kritisera och replikera varandras resultat. Detta krävs allra mest för medicinsk forskning, för att undvika inkompetenta eller korrupta forskare. Här handlar det inte bara om god forskning, utan om liv och död.

Tyvärr är forskningen inte alltid så transparent som man skulle önska. Om du som privatperson vill läsa en publicerad vetenskaplig artikel, kan du inte räkna med fri tillgång till den, du möter prenumerationsavgifter på tusentals kronor per år, med alternativet att köpa enstaka artiklar (fem till 40 sidor) för uppemot 200 kronor. Det gör att den som läser om en ny undersökning i tidningen inte har en chans att kunna läsa mer om det. Det i sin tur leder till en befolkning med allt mindre inblick i forskarvärlden, det skapar en mindre allmänbildad befolkning och ökar glappet mellan forskare och “vanligt folk”.

Om du däremot är student eller forskare på ett universitet har du antagligen tillgång till prenumerationer på de största tidskrifterna. Fantastiskt, kan tyckas, men det är inte riktigt sant. Smällen åker i stället på universitetsbiblioteket och det leder till att universitet budgeterar tiotals miljoner kronor på digitala filer som är helt kostnadsfria att dela. Det är pengar som skulle kunna läggas på bättre lokaler, bredare utbildning åt lärare och större forskningsprojekt. Kostnaden gör att alla som vill läsa forskningen inte kan det och att forskare inte kan undersöka och vidarearbeta på varandras arbete lika lätt.

Den lösning som växt fram heter open access. Open access är att släppa forskningen fri, att släppa den med en öppen licens, nedladdningsbar på nätet för vem som än vill läsa den, forskare som privatperson. Forskningen blir helt transparent till sist.

Vi i Piratpartiet ser som vårt mål att ha en framtid där all forskning kan läsas av vem som helst, oavsett om den personen är en framgångsrik mikrobiolog, en fattig doktorand eller en medelålders telefonförsäljare. Dyra kostnader ska inte få vara en mur mellan forskarna och folket.

Vi föreslår en modell där all forskning som produceras av skattemedel också ska bli tillgänglig för skattebetalarna, där vetenskapliga artiklar finns lätt tillgängliga över Internet för gratis nedladdning. Denna modell stödjs av många andra organisationer runtom i Sverige och världen och är allt annat än en utopi. Det enda som krävs är den politiska viljan och vi kan ha en värld där forskningen finns tillgänglig för alla.

ANTON NORDENFUR styrelseledamot i Piratpartiet och fysikstudent

ameliaandersdotter.eu: Meet Simon Klose in the new #exile6e episode ”TPB AFK”

2013-05-17T11:25:08-07:00

Fredriks blogg: #Skolverketgate: Skolverket hotar 17-årig elev som uttryckte sina åsikter om nationella prov i #skolan

2013-05-17T11:16:20-07:00

Elias Giertz (17 år) kritiserade offentligt de nationella prov som han genomgått och startade också ett upprop för att förändra de nationella proven. Detta uppskattade uppenbarligen inte Skolverket och tog kontakt med Elias och menade att denne hade brutit mot offentlighets- och sekretesslagen när denne publicerat lite om vad ett NP i moderna språk innehöll. Skolverket ville att Elias skulle radera det myndigheten då pekade ut som sekretessbelagt i de nationella proven. Problemet är bara att den sekretessen endast rör myndigheter och myndighetspersoner och inte privatpersoner som Elias.

Men det var först efter att reportern konfronterat Skolverkets undervisningsråd med att samtalet till Elias fanns inspelat som denne backade från att Elias brutit mot NP:s sekretess. Och nu har Skolverket i efterhand tvingats gå ut på sin Facebook sida med ett uttalande om att sekretessen inte rör privatpersoner och tar med det avstånd från sitt egna undervisningsråd offentligt. Men vad vi har här är en situation där Skolverket medvetet tagit kontakt med en elev på 17 år för att tvinga honom att censurera bort de delar som myndigheten inte tyckte var lämpligt att det kom ut i offentligheten. Precis som Dunkels är inne på så är det här en stor skandal.

Kritiken mot Skolverket växer och myndigheten som annars är flitig på att använda sociala medier har nu varit helt tysta i stort sätt (bortsett då från att man under galgen tvingats erkänna att Elias inte har brutit mot sekretessen då det inte finns någon sekretess för privatpersoner). Sen kan man undra var Skolverket varit de senaste fem åren med tanke på att nationella proven har diskuterats bland elever på Flashback bland annat i flera år. Som jag ser det krävs det en oerhört grundläggande och väl utformad krishantering för att alls rädda vad som räddas kan av förtroendet för de nationella proven och för Skolverket. Och desto längre tid det dröjer innan man från Skolverket kommer den kraftiga kritik som är bland annat på Twitter, desto större kommer skadan på förtroendet att bli. Till sist vill jag kommentera det som det här undervisningsrådet sade i TV4Nyheterna. Ett uttalande om att denne inte ser detta som en yttrandefrihetsfråga. Det är en oerhört problematisk syn på yttrandefriheten och ett sådant synsätt är inte förenligt med de värden som demokratin vilar på.

ameliaandersdotter.eu: Pirate Vibes

2013-05-17T10:42:30-07:00

Pirate Vibes

I attach importance to personal impressions, they are subjective of course, but they are reality, non-said, subjective reality, and they are also probably feed by external, “wire-less” vibrations. You can feel in the air when an entity is alive also because of the waves it spreads all around, and sometimes you get its message. “Without words”.

The General Assembly of the German Pirate Party was a vibrant demonstration of collective vitality. Each attending person knew she/he was a living part (which means, considered as such by all the others) of a common political construction. What stroke me is the energy that came out from the well prepared and accepted confrontation of each one’s strong determination to do it right. And the good organisation of the event that has been already praised by my colleagues , where it was obvious everyone knew what he/she had to do and why, enabled to frame and project this energy towards a hopeful political future.

Around 300 proposals were debated and voted, on the party program for the next federal election in November, on the party fundamental program, its statutes, and position papers.

When the proposal was presented by a member on stage in front of the whole assembly, people who wanted to ask questions to the member registered and did so when reaching the mike after they queued along a “question” line. Those who wanted to speak for or against the proposal also took the floor to support or challenge the proposal vis-à-vis the member on stage and the audience along a “pro” or “contra” line. And then came the vote…

Most debates went easy-peasy, Some were electric; but the chairperson was always there to make sure misbehaviours were avoided, and they were. Basis democracy was indeed a reality during these three days.

To me this General Assembly strongly contrasted with the genereal assemblies of some other traditional, big parties, where members ”support” or have to follow different internal party trends controlled and directed by a few, instead of having really a word to say. These supporters or followers didn’t have the same level of determination in their eyes that the one I saw in Germany. Definitly not.

I just left Germany with the feeling of having my battery reloaded for the week…

ameliaandersdotter.eu: Knowledge and democracy come from simple things

2013-05-17T06:29:17-07:00

Knowledge is power says one sentence attributed to Sir Francis Bacon. While is almost certain that he didn’t said that, the wisdom included in it is no less valuable or true. And when power (kratos) is given to the people (demos) we have democracy.

This article is about a simple piece of paper that makes all the above true. As you found out from the press or the articles preceding this on, at the Bundesparteitag, the German Pirate Party debated fiercely on online General Assemblies and online voting.

But how can be a debate held with more than 1000 people in the same space, whatever the size of the room? The German pirates did it.

Every participant had a chair, a space on a table, a cable connection to high speed Internet, an agenda and a speaking system that allowed views to be expressed on the issues.

But for me as a guest there, the tool that I found most interesting was a colored sheet of paper: A4 format, folded in three and printed on both sides.

This is the first page:

It clearly explains for what is it used, what it contains and gives an explanation of symbols that can be combined to express a possible structure for online votes.

The second page looked like this:

It codifies the possible alternatives, it describes those using short titles and it explains them using the symbols form the first page.

This simple piece of paper had two effects:

1. It gave power to those present, the power coming from knowledge expressed in an easily understandable way, the power to construct ideals and thoughts.

2. Kept the debate structured in a way that showed that direct democracy is not anarchy and can provide results, given the right tools are used.

In my opinion, the 2013 Bundesparteitag showed that the German pirates have much more to say and show to the world. Their will to participate, the will to find innovative ways to lead a debate and reach the best outcomes are well served by their tagline Ich Bin Motiviert and German people will better listen to the pirates as they have something important to say.

Piratpartiet Press: Piratpartiet siktar på att komma in i kommunfullmäktige i Örebro

2013-05-17T06:16:07-07:00

Piratpartiet siktar på att komma in i kommunfullmäktige i Örebro i valet nästa höst. I ett första steg bildades i torsdags en kommunförening för partiet.

Det finns mycket kommunen kan göra för integritet, kultur och en framsynt informationspolitik säger Lukas Monetha, nyvald ordförande för partiföreningen.

I styrelsen valdes också Erik Einarsson, Mathias Segerlund, Catharina Brettstam och Marcus Schmidt.

Partiet har 248 medlemmar i Örebro kommun.

Source Article from http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/piratpartiet/pressrelease/view/piratpartiet-siktar-paa-att-komma-in-i-kommunfullmaektige-i-oerebro-867503?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=Subscription&utm_content=pressrelease

Piratpartiets pressmeddelanden: Piratpartiet siktar på att komma in i kommunfullmäktige i Örebro

2013-05-17T06:16:07-07:00

Piratpartiet siktar på att komma in i kommunfullmäktige i Örebro i valet nästa höst. I ett första steg bildades i torsdags en kommunförening för partiet. Det finns mycket kommunen kan göra för integritet, kultur och en framsynt informationspolitik säger Lukas Monetha, nyvald ordförande för partiföreningen. Partiet har 248 medlemmar i Örebro kommun.

La Quadrature du Net: European Parliament to Vote Green Light to Next ACTA?

2013-05-17T05:59:51-07:00

Paris, 17 May 2013 — On 22 May, the European Parliament will vote in plenary on a resolution on the proposed EU-US trade agreement, the “Trans-Atlantic Free Trade Agreement” (TAFTA), also know as “Transatlantic Trade and Investment Partnership” (TTIP). After the ACTA, SOPA and PIPA battles, once again the entertainment industry will try to use a trade agreement as an opportunity to impose online repression. With Wednesday's vote, Members of the European Parliament may be about to vote in favor of the same kind of repressive copyright enforcement provisions that they rejected in ACTA a few months ago.

The European Parliament may be about to adopt a mandate to the European Commission explicitly allowing it to negotiate in TAFTA what they have rejected last year with ACTA, as the current version of the resolution that will be put to vote on Wednesday proposes to “include strong protection of intellectual property rights (IPR)”.

Members of the European Parliament may still have an occasion to remove copyright, patent and trademarks provisions from the negotiation mandate, and avoid an undemocratic trade agreement that will inflict the worst of both regimes’ rules on the other party, while making it impossible to go backwards on failed repressive measures. A few months away from the elections, will they once again follow the industry, or rather go the way of the civil society declaration “IP out of TAFTA” released by almost 50 European and International organisations?

To get more information and discuss this, you can visit our forum.

Jens Holm (v): Google är ett större hot mot vår integritet

2013-05-17T04:02:22-07:00

Läs gärna mitt inlägg om integritet och övervakning i senaste Ny Teknik, Google är ett större hot mot vår integritet.

Google är större hot mot vår integritet
Ny Teknik, 2013-05-15
Johan Sigholm, doktorand vid Militärhögskolan, efterfrågar i Ny Teknik en öppen debatt om vilka åtgärder som behöver vidtas för att motverka cyberattacker och it-spionage. Jag välkomnar detta, men jag är rädd för att en alltför stor betoning att bygga upp ett ökat skydd genom försvarsmakten och dess anstalt, FRA kommer att landa fel. Konsekvensen av Sigholms resonemang torde bli ökade befogenheter för FRA att bedriva signalspaning samt att koordinera insamlad information med andra aktörer.

Det är helt fel väg att gå.

Att ge FRA ökade befogenheter att signalspana innebär både ökade och oacceptabla integritetskränkningar, men det innebär också en falsk trygghet. Hur gärna vi än vill att staten ska skydda oss i en framtida värld av mer digital krigföring kommer det ändå att finnas begränsningar för vad den omsorgen kan ge oss. Kom också ihåg att Försvaret redan idag har mycket stora befogenheter sedan FRA-lagen utvidgades för ett år sedan då Säpo och Rikskriminalpolisen lades till de myndigheter som tillåts beställa signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet. Det innebär ännu fler ingrepp i rätten till fri och skyddad kommunikation.

Att företag och stater hackar sig in på svenska företag och stjäl produkthemligheter är självfallet inte acceptabelt. Men det är inte heller ett skäl för att alla svenska medborgares trafik ska kunna avlyssnas. Lösningen ligger snarare i att företag och myndigheter måste bli bättre på att själva skydda sin information. Varför använder man sig inte i högre grad av säkrare system när hoten ändå är relativt välkända?

Ett lika bra som enkelt sätt att skydda sig mot hackning torde vara att aldrig låta information ligga i uppkopplade datorer. Företagen borde också bli bättre på att höja säkerhetsnivån i stort och ta tillvara den information som finns tillgänglig hos till exempel www.cert.se. Det är Myndigheten för samhällsskydd och beredskap som bedriver verksamhet med uppgift att stödja samhället i arbetet med att hantera och förebygga it-incidenter.

Det vore också rimligt att polisens arbete mot it-relaterad brottslighet förstärks med fler civilanställda it-experter, inte bara för brott mot företag utan även för att motarbeta it-brott mot enskilda personer. Det behövs ett nytt och samlat grepp för att uppnå balans mellan skyddet av svenska informationstillgångar och för att upprätthålla det personliga integritetsskyddet i landet. I dag är ansvaret delat mellan Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, Datainspektionen, Justitiekanslern och andra myndigheter i olika delar.

Jag föreslår att det inrättas en ny samlad integritetsskyddsmyndighet för att kontrollera att inte myndigheternas information om enskilda personer används ohejdat och att den personliga integriteten skyddas.

En fråga som sällan tas upp i diskussionen kring integritet och säkerhet på nätet är hur vi hanterar det faktum att allt det vi gör på internet är kartlagt i detalj och att den informationen kontrolleras av ett fåtal transnationella företag. Företag som Google och Facebook må idag vara nöjda med att endast använda detaljerna kring våra privatliv (som frivilligt lämnas ut) till att exempelvis skapa extremt målgruppsanpassad reklam på nätet. Men hur länge kommer det fortsätta att vara så? Vem garanterar vår integritet, våra hemligheter den dag dessa företag vill använda informationen om oss till andra syften? Vem garanterar integriteten den dagen Google och Facebook kanske får nya ägare?

Här finns det framtida hot som vi behöver beredskap inför. Om försvaret och FRA kan spela en konstruktiv roll i detta låter jag vara osagt.

Jens Holm (V), riksdagsledamot, ersättare i justitieutskottet

Christian Engström, Pirate MEP: Bra EU-direktiv på gång om bättre koll på pengarna i insamlingssällskapen

2013-05-17T03:56:58-07:00

Seminarium om CRM-direktivet i EU-parlamentet igår

Det måste bli mer ordning och reda och mer öppenhet i insamlingssällskapen, alltså STIM och alla dess systerorganisationer i Sverige och Europa. Det är innebörden i ett EU-direktiv som sakta men säkert håller på att antas i EU-parlamentet. Målsättningen är att det ska vara färdigbehandlat i det ansvariga utskottet innan sommaruppehållet.

Insamlingssällskapen är en viktig del av den upphovsrättsekonomi vi har idag. Vi pirater har en hel del synpunkter på hur de lagarna ska reformeras, men det är en annan fråga. När det nu är så att det finns organisationer som STIM (och en ryslig massa andra bokstavskombinationer) som samlar in pengar för att ge till artister och kompositörer, då ska de också betala pengarna vidare till artisterna och kompositörerna på ett snabbt och korrekt sätt.

Hittills har det ofta varit lite si och så på den punkten. Kanske inte alla, men väldigt många av insamlingssällskapen i Europa har stora brister när det gäller att betala ut pengarna de har samlat in, och när det gäller att kunna visa vart alla pengar går. Enligt uppgift ruvar insamlingssällskapen i Europa tillsammans på 5,7 miljarder euro, 50 miljarder kronor, i pengar som de samlat in men inte betalt ut till artisterna, i vart fall inte ännu.

Flytta på dig Smaug, här kommer de stora grabbarna!

Den 6 juni är det ”deadline för amendments i JURI” som man säger på Brysselsvengelska. Det innebär att det är sista dagen att lägga ändringsförslag i det rättsliga utskottet JURI på det här direktivet. JURI är ansvarigt utskott eller huvudutskott (”lead committee” på svengelska) för direktivet Collective Rights Management, ofta förkortat CRM-direktivet. (På sidan för EU-parlamentets ”prodedure file” kan man se att det egentligen ett ännu längre namn, men det orkar jag inte ens kopy-pejsta. CRM-direktivet är vad folk säger.)

När ett EU-direktiv (alltså en lag på EU-nivå) ska antas av parlamentet är det alltid en viss tågordning som gäller. Man utser ett huvudutskott, som kommer att bestämma vad det blir som läggs fram för hela parlamentet att ta ställning till. Men innan huvudutskottet (i det här fallet JURI) gör det, hämtar de in synpunkter från andra utskott som också har med frågan att göra. De kallas för sidouskott.

För CRM-direktivet har JURI bett att få synpunkter (”opinions”) från de här sidoutskotten:

IMCO — utskottet för inre marknad och konsumentskydd
ITRE — utskottet för industri, forskning och energi
INTA — utskottet för internationell handel
CULT — kulturutskottet

Deadline för att lägga ändringsförslag i sidoutskotten har redan varit.

Jag har lagt ändringsförslag i IMCO (inre marknad), som är det sidoutskott där jag sitter, förutom huvudutkottet JURI. Amelia Andersdotter har lagt ändringsförslag i ITRE (industri och forskning) och INTA (internationell handel), där hon sitter med i bägge. Det finns några smärre skillnader mellan vad vi har lagt i olika utskott, mest för att skapa lite variation, för vår huvudlinje är helt klar:

Det måste bli ordentlig redovisning, ordentliga databaser och ordentlig öppenhet i insamlingssällskapen. De ska inte få fortsätta samla in pengar på lösa boliner och sedan behålla en stor del av pengarna på ännu lösare boliner.

I det fjärde sidoutskottet CULT har vår Gröna kollega Helga Trüpel lagt ett antal ändringsförslag som även de går i samma riktning, och som ofta är identiskt formulerade med dem som jag och Amelia lagt i våra utskott. Amelias politiska assistent Ulf Pettersson har gjort ett jättebra jobb med att sammanställa ändringsförslagen och synka mellan de inblandade kontoren.

Igår var Amelia och jag värdar för ett halvdagssemiarium om CRM-direktivet, tillsammans med Helga Trüpel och ytterligare en kollega ur den Gröna gruppen som också är engagerad i den här frågan, Eva Lichtenberger från Österrike. Det här seminariet man se som lite av en sista genomgång med de olika parterna innan det konkreta arbetet i utskotten tar fart på allvar. Vi hade både insamlingssällskap och olika representanter för artister som är kritiska till hur insamlingssällskapen sköts idag. Det blev en stundtals livlig debatt mellan dem, vilket förstås var både kul och upplysande, om man uttrycker det så.

Nästa steg är att ändringsförslagen som vi och andra politiska grupper har lagt blir sammanställda av sekretariatet. Sedan börjar diskussioner mellan de olika ”skuggrapportörerna”, alltså de personer i utskotten som representerar partigruppen i utskottet på just den här frågan. På Brysseljargong säger man att Amelia är skuggrapportör på CRM-direktivet i ITRE och INTA, att jag är skugga i IMCO och JURI, och vår tyska kollega är skugga i CULT.

Samtidigt med att de ändringsförslag som redan är lagda börjar diskuteras i sidoutskotten, närmar sig sista datum för att lägga ändringsförslag i huvudutskottet JURI. Det är den 6 juni, och då kan man säga att huvudmatchen i parlamentet börjar.

…………

Foto av Hax (Henrik Alexandersson), fritt för publicering CC0.

Pirate Times: Local elections in Croatia

2013-05-17T01:00:34-07:00

It’s hard work being a Pirate in Croatia. Only a month after the campaign for the EU elections, the campaign is on again in this former Yugoslav republic. This time it are the local and regional elections. The Pirate Party of Croatia (Piratska Stranka) will compete in 6 cities or towns. These are Zagreb, Rijeka, Varazdin, Belje, Samobor and Petrinje. They will also compete in one region, Primorsko-goranska. Elections will be held on Sunday 19th of May.

In the following sections we will introduce some of the top candidates:

Rijeka – top candidate: MARTINA GRABOVAC

Martina Grobovac

Who are you and why did you join the Pirate Party?
Martina: My name is Martina Grabovac. I’m a 25 years old single parent. I am a sculptor by profession. I joined the Pirate Party only 2 months ago. I joined the Pirates because I share thier vision of democracy.

Can you tell us a little more about your city?
Martina: The city of Rijeka is a multi cultural centre. It’s a real pleasure to live here because people are uncomplicated here. But here the projects are difficult to realize.

What’s the most important Pirate standpoint in your opinion?
Martina: The most important topics for me is always e-democracy both on local and on state level.

Do you think you can win any seats after this campaign? How many?
Martina: I think we can win 4 seats in current election.

Varazdin – top candidate: MATIJA TURK

Matija Turk

Who are you and why did you join the Pirate Party?
Matija: My name is Matija Turk (30), married and father of a one year old. For the past 12 years I have lived and worked in Varaždin. Currently I am CTO of Novi-Net Telelkom, a Wimax based telecom operator located in neighbouring Međimurje county. Before, during and after my college education I have been involved in multiple community projects including Croatian Red Cross, student organization STAK (co-founder) and Varaždin Intelligent Community project. My personal goal is to be active in the community and help it grow. Motivate people to be proactive in order to help those less fortunate and to understand that the people of the community are the only ones that can make it a beautiful place to live. Politicians are, and always will be, only a product of the community, so the change needs to start from the people. Pirate party is my means to achieve that goal.

Can you tell us a little more about your region?
Matija: The city of Varaždin, and the surrounding county, is a special part of Croatia, that cherishes old traditions but at the same time attracts young people because of a slower life style, lower cost of living, multitude of cultural and sports events, and it’s orientation on new technologies and companies based on them. So on one side we have our baroque heritage (urban) and rural untouched countryside, and on the other fast growing IT sector, all connected with well developed tourist offer. This is also the orientation that I see Varaždin developing in the future. Problems arise with legacy industries that are struggling life wood, textile and meat industries where a big part of population is employed. Varaždin as a county has one of lowest unemployment rates in Croatia, but as majority of employed work for the legacy industries, mean pay is rather low compared with the rest of Croatia. That is a problem that has to be addressed before we can attract more young people to our little part of paradise

What’s the most important international Pirate standpoint in your opinion?
Matija: The most important PP standpoint is E-democracy and liquid democracy because it empowers people and limits the elected politicians that work against the good of the community. It allows faster change (in every aspect, political, economical and legislative) and at the same time promotes sharing of new ideas and hopefully allows people to feel as part of the community again. Which, as said earlier, I consider the most important part of every community and every democracy!.

Do you have any specific local topics you are focusing on?
Matija: The main focus, if elected, will be on development and implementation of E-democracy and a liquid democracy platform, so that we can connect the city council to its people. To inform the community of the city council’s plans and decision making process, and allow the community to influence them directly. Many people say that E-democracy and liquid democracy is an utopian idea. It is not! And it is not light years away. It’s implementation needs to start from small local communities. Become accepted, so that it can be allowed to create real, tangible results. From there it will spread, it is an idea, that needs to grow in people’s minds before it can be put in computers.

What will you focus on when elected?
Matija: Specific focus of Varaždin branch is humanitarian work, using our resources from members of local PP (entrepreneurs and/or various IT specialists) to help disabled young people and young parents with financial problems. To allow the community to recognize the problems and help solve them.

How much percent/seat do you think you can win in this election?
Matija: Varaždin branch of Pirate party was founded just a week before the local elections. Before that there were EU elections where without a branch and marketing in Varaždin area PP Croatia got 150 votes (voting body in city of Varaždin is 41000).
We are working hard on the campaign but with limited founding (Varaždin PP branch budget for this election is 200 Euros). Election seat threshold is 5% of people that voted. In 2009 elections that was 1000 votes. To sum it up, our goal on this elections is 1 seat and we feel that there is a good chance for us to enter the city council.

Petrinje – top candidate: SLAVEN KADEČKA

Slaven Kadečka

Who are you and why did you join the Pirate Party?
Slaven: My name is Slaven Kadečka, I’m 25 years old. I’m a primary school teacher, but I’ve also been working in a youth organisation for five years. I joined the Pirate Party because I realised that the plans and programme of Pirates are something that is in line with my everyday life focus. That it is something that look for the future not past things. I joined Pirates only a few months ago.

Can you tell us a little more about your town?
Slaven: I’m from Sisak-Moslavina county, from town Petrinja. Petrinja has around 25.000 inhabitants, and it is post war town. During the war in 90′s the town was completely ruined. A lot of property in town remains in ruins and is not rebuilt. The economic and industrial situation is very bad. A lot of young people are leaving town and moving to urban cities.

What’s the most important international Pirate standpoint in your opinion?
Slaven: The most important thing in my opinion is supporting Pirate Parties around the world and connecting them to be stronger in their countries.

Do you have any specific local topics you are focusing on?
Slaven: Yes, of course we have, the local topics that we are focusing are input of open source software in local government, transparency of local government and direct democracy.

What will you focus on when elected?
Slaven: I’ll focus on youth, internet, technology and the entire porgramme of the Croatian Pirates.

How much percent or seats do you expect to win in this election?
Slaven: We expect 1 seat, that is around 5% of votes.

Samobor – top candidate: DARIO VIDOVIĆ

Dario Vidovic

Who are you and why did you join the Pirate Party?
Dario: I am an telecommunication entrepreneur thus following the technology sector quite closely. When I came across the German Pirates I tough this is something worth investing my time in. I looked for other pirates in Croatia, as I did not find anyone, I started with few my friends the Pirate party, or at least what is today known as the Zagreb Branch. We found out later that at the exact same time there was a Pirate movement in Rijeka in its infancy.

Can you tell us a little more about your city?
Dario: Samobor, is situated between the countries capital Zagreb and the Slovenian border. History wise Samobor was always a centre of small entrepreneurs and good standing people. The city has a recorded history of more then 770 years and is very popular as a tourist resort with its green mountains and many woods. The local economy is focused on small and specialised industry and in general it is doing better then the rest of the country. But we think there is still room for improvement in many aspects of live of out citizens.

What’s the most important Pirate standpoint in your opinion?
Dario: The most important standpoint is hard to point out. We are running a local election campaign. And if I would point out something that is international in our goals, then I would say it is liquid feedback and demand for the reform of our political approach on the local level. Samobor has 37.000 inhabitants. We are an ideal community to test such new platforms, as we are still small enough to educate most of the population how to use such new political tools. Beside transparency we are putting a great emphasis on this part of pirate program. And if we win at least one seat, I think we can do a lot here in upgrading democracy to a higher level.

How much percent do you think you can win in these election?
Dario: we have our dreams! We dream of one seat to be present in the city council. But we also need to be realistically. Pirate Party is a newcomer. The name provides a shock, and we need time to explain our position and program. This was somewhat possible for our cities border. But Samobor is in area extremely large and half of the people are outside of the city limits. We had non or little reach to those people, and we have no idea how they look toward us or our program. Lets wait out these few days. And see what happens. In general the goal is 3%, and 5% is needed for one seat.

Featured image: by Watashi Figthermonk CC BY-SA

opassande.se: Varför jag inte är redo att pensionera feminism som ord

2013-05-16T23:24:51-07:00

Ofta när jämställdhet är på tapeten verkar flera anta att det handlar om att “alla ska vara likadana”. Rätt nyligen fick jag något av en aha-upplevelse när jag förstod att ordet “hen” uppfattas som ett vapen i en strategi vars syfte att göra samhället könlöst, till exempel. Det tas ganska mycket för givet från de olika sidorna i debatten, kan man säga generellt sett och det är lite bekymmersamt. Den som lagt den värderingen äger problemformuleringen och bestämmer sedan i lugn och ro om vad andra handlar om, upplever jag det som.

Där hen är en språklig grej som kan vara lite bekväm för att variera uttryck som “hon eller han”, så är det ändå intressant att ordet även kan användas för att klistra på egenskaper hos den som använder det, som inte nödvändigtvis är sanna. Den perfekta bakdörren för att slippa sätta sig in i vad någon specifikt tycker eller tänker, till och med. Någon har redan tagit något för givet — och har ursäktat sig själv debatt-tekniskt.

Personligen är jag väldigt mån om att folk ska få vara som de är, slippa inrätta sig i obekväma former och utrymmen. Det handlar om värderingen, inte skillnaden. När man ofta i genusfrågor diskuterar kvinnors rättigheter så sägs det att (helt riktigt) att kvinnor har det så oerhört mycket bättre idag — till exempel kan kvinnor klä sig i byxor utan att nån skulle höja ett ögonbryn — och drar slutsatsen att feminismen är därför något som inte behövs längre. (FMSJ skriver tänkvärt om den aspekten här.)

Det som gör att jag drar en annan slutsats än FMSJ och andra är för att män inte kan ha en klänning på sig till vardags. Vad det gör, är att tala om för mig att det finns en värdering av det s.k. kvinnliga, som anses sämre och det i sin tur borgar för att det fortfarande finns ett existensberättigande för den feministiska analysen. Det är i sin ordning att kvinnor ska och kan aspirera på att göra saker som är traditionellt manliga, men så länge det anses att vara sämre att vara “kvinnlig”, finns det ett problem i värderingen som genomsyrar rätt mycket i samhället.

Så för mig handlar det verkligen inte om att sträva mot ett könlöst, robotifierat samhället befolkat av människor som är McDonaldifierade — helt tvärtom. Man måste få vara kvinna, kvinnlig, och göra kvinnliga saker utan att det nedvärderas på olika sätt. Även som man, kan jag tycka. När jag säger leve mångfalden, så menar jag verkligen det.

Vi är nog som människor mer lika än vi tror, även om vi ofta säger saker som att “vi är olika”. Skillnaderna är antagligen mycket mindre kontrasterande än vi nånstans behandlar det retoriskt, gissar jag. Ändå så är det något av ett problem att vi är lite obenägna att “tillåta” annorlunda i samhället. Att sträva mot något som är bättre är inte fel, men att bestämma vad som är bättre kollektivt, landar ofta galet. Ilskan över att andra bryter mot reglerna kan till och med vara ett uttryck för att man själv jobbar hårt på att passa in.

Jag såg en tjej som gjorde en uppdatering där hon skrev att vissa dagar kräver läppstift. “The world is a battlefield and lipstick is my weapon”, skrev hon. Jag blev påmind om hur det värkt till i hjärtat ibland av att män inte får tänka så. De får inte välja bland roliga färger, de får och ska inte vara annat än män. Generellt sett. En del jobbar runt systemet, och har sina små privata och inte fullt så synliga vardagsrebell-tendenser. I stort får män emellertid anpassa sig till sin grupps uniform, om det så är kostym eller grunge. Klär de sig efter kvinnliga förtecken så handlar det om könstillhörighet, för det allmänna, bristfälligt nog.

Striden och stressen en man behöver ta för att bryta igenom den värderingen är inte att leka med. Därför blir jag glad och lycklig när jag läser om exempelvis Bronies (män som är fans av animationen My Little Pony). Jag blir alldeles varm i magen när jag ser killar som sminkar sig eller använder kjol helt naturligt (vilket händer sällan, men ibland så..). Så sakteliga börjar fördämningarna brista åt det hållet också, men är i stort en ganska eftersatt rörelse.

Ord får förändrad betydelse med tiden. För en del innebär det att själva ordet måste släppas, för andra betyder det att analysen behöver justeras för att vara i samklang med tiden. För mig är det det senare. Själva ordet feminism är fortfarande en bra indikator på hur värderingarna ändå fortfarande lever och frodas. Ordet sätter specifikt fingret på just den värdering som handlar om att kvinnligt är sämre än manligt, för mig.

För även om ordets betydelse och analys omvärderas, så består det faktum att det som är eftersträvansvärt — värt något till och med — är det manliga, i det stora hela. Och det är inte helt oproblematiskt, vare sig för kvinnor eller män. Har vi inget ord för det, blir det ännu svårare att tackla, som jag ser det.

Piratpartiet Press: Amelia Andersdotter (PP) besöker Luxemburg för att träffa systerpartiets åtalade ordförande

2013-05-16T23:03:00-07:00

Amelia Andersdotter är Europaparlamentariker för Piratpartiet. Hon är baserad i Bryssel. I Europaparlamentet är hon full ledamot i industriutskottet, där hon sysslar främst med frågor som rör telekommunikationsindustrin och den digitala marknaden. Hon är också suppleant i utskotten för internationell handel och budgetkontroll, där hon jobbar med unionens externa handelsrelationer och…

Source Article from http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/piratpartiet/pressrelease/view/amelia-andersdotter-till-luxembourg-foer-att-prata-sekretess-i-sjukvaard-865952?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=Subscription&utm_content=pressrelease

Piratpartiets pressmeddelanden: Amelia Andersdotter (PP) besöker Luxemburg för att träffa systerpartiets åtalade ordförande

2013-05-16T23:03:00-07:00

Amelia Andersdotter (PP) är i Luxemburg för att prata med luxemburgska pirater om deras kampanj för bättre sekretess i sjukvården. Den startades efter att ordförande för Piratpartiet i Luxemburg tog ett foto på en post it-lapp vilket gav honom tillgång till uppåt 10% av landets patientjournaler. Istället för att skapa säkrare journalsystem väljer okunniga politiker att införa ett fotoförbud.

Copyriot: Två seminarier i Umeå nästa tisdag

2013-05-16T14:27:45-07:00

På tisdag nästa vecka åker jag till Umeå för att medverka i två seminarier, båda lokaliserade till stadens universitet. På eftermiddagen snackar vi om motlinjer till arbetslinjen och på kvällen snackar vi kritik och teknik. Här följer inbjudningarna från respektive arrangör.

Arbetslinje, fritidslinje eller avvecklingslinje?

I slutet av denna månad ska riksdagen ta beslut kring ett nytt lagförslag från den borgerliga regeringen. Förslaget, som är en utvidgning av den så kallade Landskronamodellen, innebär att socialbidragstagare tvingas till motprestationer för att få ta del av sitt understöd. Det är också del i en större tendens som brukar beskrivas som en övergång från welfare till workfare.

Samtidigt lever vi under en tid av tidigare ej skådad produktivitetsökning där den teknologiska utvecklingen gör arbetet mer och mer överflödigt. Men denna utveckling är tvetydig. För samtidigt som den befriar oss från arbetet skapar den samtidigt en ny industriell reservarmé som kapitalet kan utnyttja för att hålla arbetarnas krav nere.

Frågan handlar i grund och botten om vad arbete är: en självutvecklande och tillväxtskapande verksamhet eller helt enkelt en politisk disciplineringsmetod?

Och hur ser motståndet ut? Mot arbetslinjen har det inom en icke partianknuten vänster börjat växa fram ett krav på en fritidslinje, där alla medborgares elementära behov garanteras genom en så kallad medborgarlön som är frikopplad från arbetet. Om detta är en reformistisk linje som reser frågor om vem som ska få ta del i medborgarskapet och på vilka villkor, är det också möjligt att urskilja en alternativ linje som fokuserar mer på det lokala som platsen för att utvidga den sfär som inte är knuten till lönearbetet och där organisera våra grundläggande behov.

För att diskutera dessa frågor har vi bjudit in Rasmus Fleischer, samtidshistoriker som intresserat sig för dessa frågor med särskilt fokus på innevarande ekonomiska kris. Tillfället har karaktären av diskussionsseminarium och vi kommer att utgå ifrån följande två texter:

Aaron Peters: “Weaponising Workfare”
“Strategisk hypotes” från arbetaren och skribenten bakom krigsmaskinen.tumblr.com.

Plats: Sociologiska institutionens sammanträdesrum, C304, Beteendevetarhuset, Umeå universitet.
Tid: Klockan 15.00–17.00, tisdagen den 21 maj 2013.

Kritik i en digital tid

Vad händer med det kritiska samtalet då kulturjournalistiken får ett allt mer begränsat utrymme? När kulturredaktionerna skär ner på kulturbevakning och allt mer kulturjournalistiskt material produceras och konsumeras i endast digital form finns all anledning att samtala kring kritikens förutsättningar och villkor. Utgör de nya plattformarna som finns på Internet, exempelvis bloggar, nätgemenskaper eller nättidskrifter, ett hot eller en möjlighet för det offentliga kritiska samtalet? Hur kan kritiken fungera i en digital tid?

Samtalsledare: Julia Pennlert, doktorand i litteraturvetenskap, Umeå

Medverkande:
Johanna Ögren, som bloggar för sajten bokhora, Kiruna
Rasmus Fleischer, samtidshistoriker, Stockholm
Lina Samuelsson, doktorand i litteraturvetenskap, Karlstad
Johannes Björk, doktorand i litteraturvetenskap, Umeå

Plats: HUMlab X, Konstnärligt Campus, Umeå universitet (Östra strandgatan 30B).
Tid: 19.00–20.30, tisdagen den 21 maj 2013.

ameliaandersdotter.eu: …not yet for the Germans. How do Pirate parties in Europe solve their issues online?

2013-05-16T09:53:00-07:00

This is the second part of the article you could have read yesterday, named ”Online voting? German Pirates want it, but…” and actually I’ve also written a very similar article for the Czech readers in my blog, where I described more thoroughly the late development of the German Pirate Party and their issues within a wider context.

But let’s get back to the general assembly of the German Pirates – the atmosphere was quite amazing – especially when you see democratic processes take place in front of your eyes. And you also feel like in a documentary with all those cameras around. But that doesn’t seem so much interesting for the traditional media – more than a thousand people engaged in a long discussion and getting to a democratic compromise. They were explaining their concerns about possible flaws of the system of the online voting.

In the end they didn’t agreed upon one system and the discussions will continue, namely it might be accepted at the next Bundesparteitag – but a huge part of the work has been done.

It wasn’t so easy, because German Pirates use a 2/3 majority voting system – they require a wide agreement. And the one proposal that was just closest to be accepted missed only 23 votes. Probably because in the last day some tired Pirates have already left. Even such things can influence the party shaping process.

See the very nice and easy to understand brochure for the voting systems! And of course the Pirate Times covered this as well and in English. For sources in German, you can see all the proposals and results on their wiki. And there’s also a retrospective article by the board.

But let’s have a look on the other Pirate parties, which already have been using online voting systems! We can start with the Icelandic Pirate party, which has gained 3 seats in the national parliament recently. They build on a system, where the proposals must first get support of a reasonable part of the members and then the proposals are voted online for one week. This allows the party to be very dynamic and to react fast on current issues, even though it’s one of the youngest Pirate parties – or maybe because of it.

In the Czech Republic, where I come from, we have a similar mechanism implemented, but even handing in the proposals happens online. Such a proposal has to gather support of the square root of the amount of all the members (don’t tell me the Pirates are not geeks). Afterwards the issue is discussed thoroughly and when the discussion seems more or less finished (sometime it can be a week, sometimes months!), the process is finished by 48hour-long online voting. This system unfortunately requires the members to be under constant stress, because they never know, when something important might change or be discussed. But hopefully we will shift it towards a more regular process on our next general assembly in September.

On the other hand in the Swedish Pirate party (as I understood it, pls comment, if I got it wrong), which happened to be the first Pirate party ever, we can see more regularity. Perhaps thanks to its longer age. The proposals have to come through a standardized process, where each phase has a fixed length specified in the number of weeks (publishing the proposal, discussions, counter proposals, voting etc.) – and although this process is not as much dynamic as other parties might have (it takes place just 4 times a year) – in my opinion it’s much more relaxed and comfortable for the members, so more of them can actually take part and the principle of direct democracy is stronger there.

To summarize, I would like stress that we might see the Pirate parties also as an experimental incubator of direct democracy. Because even though there’s a strong principal of international cooperation among us, we are neither guided nor lead by any single authority, which would determine exactly, how we should work – so we actually try different methods in parallel.

I am really impatiently waiting for the next Bundesparteitag to see, what system the German pirates will adopt. But whatever the result will be, I’m sure it will be a next step on the long way towards a modern form of direct democracy, which will create a stable and fair political environment as it does already eg. in Switzerland.

Copyriot: Gáspár Miklós Tamás om Centraleuropa, 1900-talet och medborgarskapet

2013-05-16T07:53:29-07:00

Gáspár Miklós Tamás presenterades på Copyriot för några år sedan. Sedan dess har han även figurerat i Magnus Lintons De hatade såsom en av ytterst få intellektuella i Ungern som tar till orda mot den auktoritära nationalism som tagit över landet.

Som filosof har han liknats vid Slavoj Žižek. Detta är missvisande, bland annat för att Tamás står helt utanför den penningstinna, anglosaxiska teorimarknad där Žižek bygger sitt varumärke. Tamás företräder en radikal variant av kritisk teori som influerats av bland andra Moishe Postone och Robert Kurz, men även av Antonio Negris tidigaste skrifter. Samtidigt är hans tänkande djupt präglat av regionala och historiska erfarenheter av ett liv i Centraleuropa. New Left Review har nyligen publicerat en längre intervju med Gáspár Miklós Tamás, som varmt kan rekommenderas.

Adjektiv som används när Gáspár Miklós Tamás berättar om sin familj och om sin uppväxt i 1950-talets Transsylvanien: talmudisk, kvasi-gnostisk, kalvinistisk, viktoriansk, positivistisk.

Föräldrarna träffades i mellankrigstidens kommunistiska rörelse. Bini Adamczak har i sin lysande bok Gestern Morgen återupplivat denna rörelses livsåskådning: en kult av Historien som ställde enorma krav på offer och underkastelse. Modern kom från en judisk familj av talmudlärda, mormodern mördad i Auschwitz. Fadern var skräddare och författare. De tillhörde den ungerska minoriteten i det som efter 1945 åter blev Rumänien.

They could not have met anywhere else, only in the movement. The movement—they never spoke of the Party—meant mostly suffering and persecution: arrest, prison, beatings. The suffering was self-explanatory: punishment by an evil society proved the goodness of the Cause. It was a quasi-Gnostic world-view: on the one side there was exploitation, oppression, Hitler and death; on the other, the movement.

Later, when my father was thoroughly disenchanted with the system, I asked him why he still called himself a Communist. He showed me a little plastic—well, I suppose, bakelite—cube, with six little photos glued on its sides: the portraits of some of the best friends of his youth, tortured to death by the royal Hungarian and Romanian secret services, or by the Gestapo in that awful year, 1944. ‘Because I cannot explain it to them’, he said. It was the perfect Christian idea: bearing witness, martyrdom as the theological guarantee of truth. They were justified by heroic death, and so was the cause. He could not escape it. Keeping faith in the teeth of adverse political experience, the rotting away of the movement, was the only course. Anything else would have been treason. Duplex veritas also: he never denied that ‘state socialism’ was a failure.

Under 1960- och 1970-talet blev Rumäniens regim allt mer nationalistisk. Partiet började utesluta ungerska, judiska och framför allt ungersk-judiska aktivister. För familjen Tamás var det bara en fråga om tid. När den svarta bilen stannade utanför deras hus i februari 1974 var den väntad sedan länge.
Familjen hade alltid sett sig som goda internationalister, men inne i internationalismen fanns ett element av nationalism: nationalismerna var de andra – rumänerna.

Cluj/Kolozsvár var sedan länge en kluven stad, inte bara språkligt. Där fanns två universitet och två fotbollslag: ett som var ungerskt och med lång vänstertradition, ett som var rumänskt och med högernationalistisk tradition.

År 1974 när Securitate kom till familjen Tamás var också året då Nicolae Ceauşescu blev president i Rumänien. Gáspár Miklós Tamás var 26 år och filosofistudent – att han läste Kritik av det rena förnuftet redan som fjortonåring säger något om den superbildade socialistkultur som hans föräldrar representerade.
Efter att ha utgivit en studie om Descartes emigrerade han som trettioåring till Ungern, med planer på att engagera sig i oppositionen. Undervisade några år på ett universitet i Budapest innan han svartlistades för att ha publicerat en pamflett till stöd för arbetarrörelsen i Polen.
Fram till 1989 var han arbetslös och förbjuden att publicera sig i Ungern. Däremot kunde han skriva för ungerskspråkiga tidskrifter i Jugoslavien, som ju stod utanför Sovjets maktsfär. Där fanns en viss öppenhet för den “nya vänstern” (t.ex. kunde Herbert Marcuse bjudas in till Dubrovnik).
Annars var just den nya vänsterns idéer särskilt hårt undertryckta av myndigheterna i Öst – hårdare än annan politisk litteratur från Väst. Ungerns säkerhetspolis hade ända fram till 1991(!) en särskilt enhet för att bekämpa sådant som regimen kallade för “trotskism”.

Gáspár Miklós Tamás påpekar i förbifarten: statskapitalismen i Öst var ett försök att realisera just det som Marx i abstraherad form beskrev i Kapitalet, nämligen ett totalt system, ett automatiskt subjekt.

Längre fram i samma intervju uttrycks en idé om medborgarskapet som leder tankarna till just kapitalet som tillväxtprocess. Medborgarskapet är bara meningsfullt, säger Tamás, så länge som det utvidgas, så länge som det befinner sig i rörelse mot att bli universellt. Så skedde de facto i det statskapitalistiska Ungern. Här påpekas också att Ungern och Östtyskland var de enda öststaterna som stod mot den nya vågen av nationalism i östblocket och som fortsatte att bannlysa antisemitismen.

As a system still based on commodity production, wage labour, money and the separation of the producers from the means of production, class differences and inequality persisted. In this, the Party represented a kind of collective tribunus plebis, always adjusting consumption levels, life quality and cultural participation towards equality and maintaining—in a largely, but not exclusively, symbolic fashion—the primacy of the working class. Social mobility was swift and advantages were offered to working-class kids in access to higher education and cadre promotion. Statistics show that even in the 1980s, a crushing majority of leading officials and managers came from proletarian families.

Även om både Ungern och Rumänien präglades av åsiktsförtryck, skilde sig det politiska klimatet enormt. Rumänien under Ceauşescu blev en nationalistisk stat som genomsyrades av antikommunistisk och antirysk propaganda. Ceauşescu allierade sig glatt med allehanda fiender till Sovjet: de Gaulle i Frankrike och Begin i Israel, till Nixon i USA och shahen av Iran, samt ej att förglömma: Pol Pot.

Rumänien var det enda land i Öst där 1989 innebar en genuin revolution, enligt Tamás. Men det var i Polen som händelsekedjan tog sin början. Tamás påpekar att Solidarnosc endast på ytan var en fackförening. Organisationen var i själva verket en blåkopia av det kommunistiska partiet så som det fungerat i Centraleuropa under dess historiska höjdpunkt, 1917–23, med celler på arbetsplatserna under central ledning av intellektuella.

Själv var Gáspár Miklós Tamás under 1980-talet verksam i gruppen av intellektuella dissidenter i Ungern. Efter 1989 tog han del i en kollektiv omsvängning mot en liberal position och satt rentav i ungerska parlamentet för Fridemokraterna mellan 1989 och 1994 – en episod som han numera beklagar.
Besviken på utvecklingen fördjupade han sina studier i kritisk teori. Efter 2000 bröt han med flertalet av sina gamla dissidentvänner och började identifiera sig som marxist. Numera stämplas han allmänt som som nationsfiende i den ungerska offentlighet som genomsyras av aggressiv antiziganism, antisemitism och antifeminism.

How could we install a system of universal citizenship? The price to be paid is to dismantle the contemporary version of pseudo-liberal capitalism; no multiculturalism can do justice to this problem. But the white majorities are increasingly desperate. Before 1989, I was afraid only of the secret police. But today I may face the wrath of my own people as I am seen to be on the side of the Roma, of the immigrants, of the gays and so on—so, unlike at any other time in history, equality is perceived to be inimical to the interests of the majority. People are not interested in our opposition to the Wall Street regime, as soon as we defend the darkies. Both are foreign. The left is, again, seen as a Jewish cabal, representing the Other. Under the pretext of equality, the left is felt to attack, again, the local, the traditional, the intimate, the home-grown. Like global capitalism, communism is seen as insensitive to the Home. Yes, it is, as it is concerned about the homeless.

Ett antal längre essäer av Gáspár Miklós Tamás finns redan på engelska, tillgängliga här och var på nätet. Det vore hög tid att något förlag samlade dem i en bokvolym. Intresserade rekommenderas i vart fall att läsa hela intervjun – här har bara små delar refererats.

Falkvinge on Infopolicy: Prosecutor Hints That Root Domain Registry Is Criminally Liable For Copyright Monopoly Infringements On The Pirate Bay

2013-05-16T05:58:10-07:00

Copyright Monopoly: Prosecutors in Sweden have sued the root domain registry of .SE domains to kill the domain name of The Pirate Bay. The root registry fights back heavily. This case is important to watch, as it can have thoroughly chilling results for the Internet’s domain name system if criminal secondary liability is established at the DNS level.

Nobody can say that the prosecutors are after justice – they are after results. In the initial lawsuit against IIS, the foundation that manages the root .SE domains, they insisted on an ex parte decision – meaning that they demanded the court to issue a domain seizure order, a final decision in this case, without allowing the accused to speak in their defense. That is not any normal kind of justice.

Just so we’re clear – this is not your average domain registrar, like GoDaddy, EuroDNS, or DomainDiscover. This is the domain registry, the root database of .SE domains, managed by the Swedish Internet Foundation (the IIS), which is the technical back-end to all those domain registrars you see. This makes the prosecutor’s actions even more jaw-dropping.

UPDATE
For the really technically minded, the registry referred to here is the top-level .SE ccTLD, managed by the IIS foundation. It is popularily described as Sweden’s root registry, but calling it a “root registry” would not be appropriate in the purest of technical settings, where it would be called a “top-level ccTLD” instead.

The IIS tells its side of the story, saying that;

In the eyes of the prosecutor, .SE’s catalog function has become some form of accomplice to criminal activity, a perspective that is unique in Europe as far as I know. There are no previous cases of states suing a registry for abetting criminal activity or breaching copyright law. Anyhow, Sweden strives to be the best and first in terms of the Internet, even if the country’s track record for this is highly questionable.

And they want to do it quickly as well. Right before the Ascension holiday, we received the petition with two weeks to respond. The time to respond have now been prolonged until the beginning of June. The prosecutor believes that this is so pressing that the district court would be able to make a decision on the matters without deliberations.

The IIS is having none of it, of course, and are fighting back. This angers the prosecutor even more, who went on record in the newspapers saying this:

Ingblad [the prosecutor] also states that the foundation makes itself guilty of aiding and abetting assistance of criminal copyright monopoly infringement by not de-registering piratebay.se.

“No charges have been filed”, says Ingblad, “but objectively, they are charging money to maintain a domain name for an activity that they know is criminal.”

This takes secondary liability, not to mention criminal secondary liability, to a whole new level.

(Fredrik Ingblad is one of Sweden’s two prosecutors that are dedicated to persecuting sharers of culture and knowledge, which is itself a questionable priority of judicial resources, seeing how confidence in Sweden’s judicial system is dropping like a rock.)

Even the mere hint of criminal secondary liability at the DNS root registry level for everything that happens on the web is nothing short of catastrophic for the Internet infrastructure and future economic development.

If secondary liability is established at the DNS level, not to mention criminal secondary liability, I predict the Internet community will drop DNS as a backbone protocol like a bad habit, and replace it with something different that is resilient to lawsuits and prosecutors. This would not be unprecedented, even for a backbone standard; it has happened many times before when technology has proven to be vulnerable to legal action, such as when the mature and ubiquitous Gopher protocol was dropped in favor of the new and untested HTML as hints of Gopher license requirements surfaced, when PNG was developed as a replacement for the suddenly lawsuit-riddled GIF format, and perhaps most pertinently, when BitTorrent replaced the vulnerable Napster protocol.

The IIS comments end on a quite relevant note:

This will be an expensive process and, although our lawyers will find it an interesting case, these are funds that we would rather spend on our investments in schools or digital inclusion.

See also the IIS’ own blog post (in English) on the case, as well as recent TorrentFreak coverage.

Henrik Alexandersson: EU: Förbjudet med mutor. Men den som inte betalar får skylla sig själv...

2013-05-16T05:34:00-07:00

I oktober förra året avgick EU:s hälsokommissionär John Dalli plötsligt. Det skedde när EU-kommissionens ordförande konfronterade honom med uppgifter om att han (via ombud) hade fiskat efter mutor – för att rädda snuset i EU:s nya tobaksdirektiv.

Sedan dess är det hela havet stormar. Vissa tar Dallis parti för att de ogillar EU-kommissionens ordförande JM Barroso. Andra väljer Dallis sida för att de inte tycker om EU:s anti-bedrägerienhet OLAF, som har utrett frågan. Och alla politiskt korrekta typer använder affären som slagträ mot den tobaksindustri de så hett ogillar.

Mönstret är typiskt för EU. Det handlar inte om vad som föreligger i sak. Det finns bandinspelningar och telefonloggar som pekar på att det som Dalli beskylls för verkligen stämmer. Dessutom har han brutit mot EU:s egna regler för hur eventuella legitima kontakter med tobaksföretagen skall skötas. [ Läs mer här » ]

Istället blir det politik av det hela. Väldigt många människor intar väldigt krystade positioner för att kunna använda den här affären för egna syften.

Och de stackars tobaksföretagen – vars verksamhet kommer att styras av det nya tobaksdirektivet – är persona non grata i EU:s olika institutioner. De är i princip inte välkomna längre. Och släpps de ändå in skall alla kontakter omedelbart rapporteras uppåt i systemet på ett sätt som inte gäller för några andra branschföreträdare.

Man väljer helt enkelt att hugga huvudet av budbäraren. Det var nämligen Swedish Match som avslöjade att kommissionär Dalli ville ha en halv miljard spänn i mutor för att rädda snuset.

I EU anses det vara väldigt ofint att tala högt om sådant. EU är nämligen ett korporativistiskt träsk, där politiker och särintressen lever i symbios.

Christian Engström, Pirate MEP: Dalligate: Utredningen om korruptionshärvan i EU runt snuset läckt

2013-05-16T04:34:30-07:00

Ladda ner den läckta rapporten från Malta Today

I oktober 2012 avgick EU-kommissionären John Dalli plötsligt, efter att det uppdagats att en nära bekant till honom hade försökt få företaget Swedish Match att betala 500 miljoner kronor i muta för att få EU-förbudet mot snus upphävt.

När Swedish Match fick erbjudandet tackade de nej och anmälde istället försöket till EU’s anti-korruptionsenhet OLAF. OLAF gjorde en utredning som de presenterade för EU-kommissionens president José Barroso. Det ledde till att John Dalli fick gå på dagen.

OLAF’s utredning har varit och är fortfarande hemlig, men för ett par veckor sedan läckte den, och publicerades av tidningen Malta Today. Det är möjligt att det rapporterades i svenska media och att jag missade det, men nu i veckan blev jag i alla fall medveten om att rapporten finns att tillgå.

OLAF-rapporten är över 200 sidor lång inklusive alla bilagor, och jag har inte läst hela i detalj. Sidorna 14 och 15 saknas i den läckta rapporten, och jag vet inte om de innehåller något viktigt eller intressant. Men nu när rapporten är läckt är det i alla fall möjligt för intresserade medborgare att själva bedöma vad OLAF kom fram till.

Huvudpersonen i den här härvan är en maltesisk restaurangägare som heter Silvio Zammit, och är nära vän till John Dalli. Som jag uppfattar det är det framför allt tre fakta (som är obestridda) som är graverande för John Dalli:

Den 20 augusti 2010 träffade John Dalli en representant för en lobbyorganisation för snus, men Dalli rapporterade aldrig det till kommissionen, vilket han var skyldig att göra enligt kommissionens regler (det finns särskilda regler just för möten med lobbyister från tobaksföretag, så den här punkten är allvarligare än den kanske låter). [sid 9 i pdf:en]
Den 29 mars 2012 begärde John Dallis nära vän Silvio Zammit 10 miljoner euro i muta som en första avbetalning från Swedish Match i ett telefonsamtal. Det telefonsamtalet spelades in på band av representanten för Swedish Match, så det är helt ostridigt vad som sas. [från sid 67 i pdf:en]
Vid flera tillfällen i samband med att Silvio Zammit hade haft olika kontakter med Swedish Match pratade han med kommissionär Dalli i telefon före och/eller efter kontakten med Swedish Match. Det skedde även i samband med det inspelade samtalet där Zammit bad om 10 miljoner euro. Vad de sa till varandra kan förstås ingen veta säkert, men att de pratade i telefon med varandra framgår av telefonloggarna, och är alltså också ostridigt. [sid 9 och framåt i pdf:en]

Det här räckte för EU-kommissionens president Barroso skulle kalla till sig John Dalli och be honom avgå omedelbart, vilket Dalli alltså gjorde. Men senare har Dalli hävdat att han är oskyldig och att det var olagligt att ge honom sparken.

I OLAF-utredningen påpekas det mycket noga redan på första sidan att det inte finns några bindande bevis för att kommissionär Dalli var direkt inblandad eller hjärnan bakom operationen. Men, säger utredningen, det finns ”unambigous and converging circumstantial evidences” som pekar på att Dalli i vart fall kände till vad hans vän höll på med.

Om det nu är så att Dalli visste att en vän till honom gick runt och försökte kassera in mutor genom att använda Dallis namn, men inte gjorde någonting åt det eller rapporterade det, då är förstås redan det tillräckligt för att han inte kunde vara kvar som EU-kommissionär.

Nu när utredningen har läckt kan var och en skaffa sig en egen uppfattning om bevisen för att Dalli var olämplig som kommissionär var tillräckliga. Jag har, som sagt, inte läst korruptionseneten OLAFs rapport noga. Jag ser fram emot kommentarer.

Henrik Alexandersson: Dagens dragkamp

2013-05-16T03:44:00-07:00

Just nu pågår ett seminarium om Collective Rights Management i Europaparlamentet. En nog så uppseendeväckande rubrik, får man säga. Men det handlar om de så kallade insamlingssällskapen (Stim och deras kollegor runt om i Europa). I dag är de bromsklossar som mest tänker på att stoppa pengar i egen ficka. (Så länge de stora artisterna får betalt, så kommer de undan med det. Nyttan med insamlingsbolag för mindre artister kan dock ifrågasättas.)

Parlamentet jobbar med ett förslag från EU-kommissionen som ställer tuffare krav på dessa insamlingssällskap. (Till exempel skall de tvingas ha ett register över vilka artister de påstår sig företräda, vilket – faktiskt – inte alltid förekommer i dag.)

Ovan en bild från en av seminariets paneler – med piratpartisterna Christian Engström och Amelia Andersdotter på podiet.

Uppdatering:
Du kan se seminariet på nätet, här »
Pirate MEP Engström rapporterar »

Full Mental Straightjacket: Zen och konsten att kvantifiera feminism – Conclusion

2013-05-16T03:03:05-07:00

Det verkar vara poppis för pirater att prata feminism just nu så jag tar väl och postar min avslutande del om kvantiserbar feminism. Det är en direkt fortsättning på mina tidigare poster Zen och konsten att kvantifiera feminism – Ciffhanger & Zen och konsten att kvantifiera feminism – Intermission och för er som inte orkar läsa båda de kommer här TL;DR-versionen:

Emma och jag retorikstångas ibland och då och då händer det att det uppstår nya tankar från de små skärmytslingarna. Av någon orsak lyckades vi för några dagar sen komma in på feminism och jämlikhet (igen) och bland annat (inte igen) hur ett västligt matriarkat skulle ha påverkat historiens gång (läs: inte alls). Vidare diskussioner (tex om hur kvinnliga chefer på papperet är jämlika män men i verkligheten ofta får stå ut med ganska pissiga attityder) fick mig att dra vissa associationer till Zen och konsten att sköta en motorcykel och hur Pirsig delar upp begreppet kvalitet i square (intellektuell) och hip (konstnärlig) kvalitet, men när det begav sig var jag för trött för att faktiskt kunna koppla den halv-Nelson som behövdes för att få ihop det på slutet så det är alltså de associationerna jag nu försöker sortera upp genom att skriva om dem.

Janis Joplin, Vikingarna och Crystal Waters var med på ett hörn också.

Enligt Pirsig är kvalitet tudelat; det finns den fysiska, ofta lättkvantiserbara, kvaliten som är lätt att begripa sig på och så finns det den upplevda kvaliten som är mycket jobbigare eftersom den inte är lika lättdefinierad och dessutom ger utrymme för ett massa subjektivt tyckande. Kvalitet går som en skiljelinje mellan dessa båda; föremål som håller en hög kvalitet är inte bara fysiskt tåliga tingestar utan ger även en ”skön” känsla när de används. Saknas en aspekt av detta talar man ofta om dålig kvalitet, oavsett vilken aspekt som saknas.

Applicerar vi detta på livskvalitet som någon slags lös definition på vad som garanterar en människa ett lyckligt och trivsamt liv så ser man även där att livskvaliten kan delas upp i Hip och Square, i något kvantiserbart och något mer odefinierbart, subjektivt. Feminismen, som fått agera någon slags katalysator i de här funderingarna, har traditionellt sett fokuserat på Square, på att människor, enligt lag, ska ha samma rättigheter och möjligheter, men Anne Lister fick agera exempel på att man kan förbättra sin livskvalitet även genom att förbättra sin ”hippa” livskvalitet, trots frånvaro av de jämställdhetslagar som vi i Sverige idag nog mer eller mindre tar för givet.

Anna påpekade att jag inte nämnt en viktig sak vad gäller Lister:

Ho! Q skriver om Anne Lister!
Hon hade dock ärvt en del pengar som gjorde det möjligt att bryta regler lite som hon vill.

Och det är ju helt rätt! När jag skrev om Lister så tänkte jag att det kanske inte var så viktigt att påpeka det, men det slog mig lite senare att visserligen visar Lister att det är möjligt att förbättra sin livskvalitet även om man är förtryckt av rådande lagar och regler men det är inte en möjlighet som är öppen för alla!

Det är därför alla dessa frihets-ismer av nödvändighet måste börja med att angripa systemfelet först och per definition måste vara square, tråkiga och snusförnuftiga för att ge alla möjligheten att bryta med normer och traditioner. Först när man garanterat, genom lag, så enkla saker som tex att en kvinna har rätt att bära långbyxor utan att riskera att straffas som man över huvud taget kan börja adressera attityder och normer.

Problemen verkar uppstå när man vant sig vid att bära regelverksglasögon och det inte längre finns så mycket att ändra bland alla lagar och regler. Arbetarrörelsen hade flera enkla, rationella mål när det begav sig. Åtta timmars arbetsdag, två veckors semester, allmän skola osv, enkla saker som var lätta att motivera och som var ett snabbt sätt att ge så många som möjligt ett drägligare liv så snabbt som möjligt. Sen verkar det där med åtta timmars arbetsdag blivit nån slags helig graal och alla skulle sysselsättas, den allmänna skolan, som från början var en quick-n-dirty fix för att motarbeta den utbredda analfabetismen, blev till någon slags helig ko och alternativ möts med väldigt stor misstänksamhet och motstånd. Den reaktionära arbetarrörelsen blev konservativ, på gränsen till bakåtsträvande.

Jag upplever att många feminister ter sig lika vilsna idag och vad som jag verkligen tycker är trist är att se alla som hävdar att ”det händer ju inget”! Rekordet i korkade, oupplysta uttalanden är nog den person som till och med hävdade att det inte hänt nånting på jämlikhetsfronten på 40 år! Det är lite facepalm på den åsikten. För 40 år sen hade vi tex ca 20% kvinnor i riksdagen, idag har vi ca 45% och kvinnliga politiker är fullt normal vardag. För 40 år sen var redan en kvinna i en bolagsstyrelse unikt, idag är runt 25% av ledamötena kvinnor och andelen styrelser som har åtminstone en invald kvinna är nästan 90%. Av de nya ledamöter som väljs in till bolagsstyrelser är nästan 40% kvinnor och eftersom alla ledamöter som idag går i pension bara är män så kommer vi se en fortsatt ökning av andelen kvinnor i bolagsstyrelser som en naturlig konsekvens av detta.

Kampen om den rättvisa, kvantifierbara, jämlikheten mellan könen är egentligen redan vunnen och det svenska samhället rör sig allt snabbare mot en rimligare balans på allt fler områden, ett exempel på det är att där det tagit svenska börsbolag knappt 10 år att gå från 6,1% till 23,8% kvinnor i styrelserna (mellan 2002-2010) tog det riksdagen ca 40 år att uppnå samma sak (mellan 1936-1976)!

Den frihetliga jämlikheten släpar däremot efter. Det finns väldigt mycket attityder och perspektiv som bromsar utvecklingen, ofta i form av små oansenliga händelser som man kanske inte tänker på. Föreställ er tex att ni har lämnat in bilen på service (ni som inte har bil får väl tänka er en dator inlämnad på reparation eller annat typiskt ”manligt” teknologiskt), ni kommer till kundmottagningen och får snacka med den kille som har hand om betalning och utlämning. Du ställer en del ingående frågor om vad som har gjorts och killen bakom disken säger ”Oj, det vet jag inte, men jag kan hämta teknikern!”.

När killen kommer tillbaka så är det med en ung kvinna klädd i skitig overall och spår av motorolja och annat bilrelaterat guck på underarmarna. De flesta människor kommer bli överraskade när man ställs inför den typen av oväntad situation, att det finns en viss risk för fågelholkssituation är mao bara mänskligt, men det intressanta är hur du reagerar sen!

Kommer du:

Stänga fågelholken innan flyttfåglarna hälsar på och försöka agera världsvant och naturligt?
Uttrycka din överraskning verbalt, gärna med bedyrande att du tycker det är tufft av henne att våga välja ett killyrke trots att hon är tjej?
Vända dig till killen bakom disken för att det känns ”konstigt” att prata teknik med en tjej?

Om du vet med dig att du kommer reagera enligt 1 är det väl bara att gratulera. Du försöker faktiskt aktivt brottas med dina egna förutfattade meningar, för det är, trots allt, mänskligt att generalisera eftersom det är så vi överlever. Att aktivt bearbeta förutfattade meningar och generaliseringar, egna eller andras, är det enda sättet att komma till rätta med dem och hjälpa till att göra samhället jämlikare på en individnivå.

Om du hör till kategori 2 så tror du säkert att du slår ett slag för jämlikhet när du uppmuntrar den duktiga tjejen, men fundera på hur det upplevs för henne när den 47:e jävla kunden kommer in och berättar hur duktig hon är som klarar av att skruva i bilar, nåt som killar bara förväntas fixa eftersom de är killar, bär overall och jobbar på en verkstad. Hit hör också de kvinnor som berömmer pappor för att de är duktiga när de tar hand om sina egna barn (Det insinuerar ju att det fortfarande, 2013, är ett självklart mammagöra, var det verkligen så du menade?) eller alla de pappskallar till killar som jag genom åren hört kläcka ur sig ”Jag har inget emot bögar så länge de inte stöter på mig!” (Right, så det är helt ok att den där tjejen du är helt oattraherad av och bara inte står ut med för att ni är oense om precis ALLT kommer fram och tar dig på kuken enbart för att hon är tjej? Nä? Trodde inte det heller…)

Hör du till kategori 3 är du en skitstövel. End discussion.

Många är säkert medvetna om att oavsett vad lagen säger om lika värde etc så är fortfarande inte samhället rättvist och det finns gott om såna här exempel, men då kommer det där med att allt ser ut som en spik när man har en hammare! BANG!

Denna kvantifierbara statistiska jämlikhet har varit rättesnöret så länge att den sällan längre ifrågasätts, 50/50-målet är viktigare än individens eventuella önskemål och ibland får jag känslan av att könet helst ska undertryckas (lite som att det alltid funnits de som ansett att ”avvikande” sexualitet ska undertryckas och gömmas).

Begreppet hen är intressant ur det perspektivet. Eller som Tomas Kronvall skrev i en chat:

Angående hen: jag ser tre huvudsakliga reaktioner.
1. ”Vafan ska vi ha ett sånt ord för?! ”Han” och ”hon” räcker gott!”
2. ”Vettigt att använda på de som faktiskt är könsöverskridande.”
3. ”Jaa! Jag ska använda det som default på alla, såvida de inte specifikt ber om att refereras till som han/hon!”
…och jag kopplar de tre till lite olika inställningar till hur man hanterar kön, rent allmänt. 1 är att ignorera allt som inte passar in i de etablerade kategorierna, 2 är att lyfta fram och ge de som inte passar in ett jämlikt erkännande, och 3 är att underkänna kategorierna som sådana.

Att reaktion 1 totalt missar att kön inte nödvändigtvis är 100% ditten eller datten är, hoppas jag, rätt uppenbart för de flesta, men att tro att man löser några jämställdhetsproblem genom att man genomgående skriver ”hen” så fort man har chansen (gärna med försvaret att det finns andra språk som inte gör skillnad på hon och han)… Mja. Eller som Mark Levengood kommenterade ”hen”:

Finskan har inte han eller hon, bara ”hän” Detta har inte bidragit ett dyft till jämställdhet. Vi finländska män är fortfarande glada tölpar

Det är på väg åt samma håll med jämlikheten som det gick med arbetarrörelsen; en längtan efter mer frihet och möjligheten att leva ett drägligt liv förvandlas sakta till millimeterrättvisa. Det duger liksom inte med samma möjligheter och rättigheter, det ska inte vara jämlikt utan det ska vara LIKA! In till en nästan tragikomisk överdrift där 50/50 blir en påtvingad norm på samma sätt som 8 timmars arbetsdag förvandlats till ett heligt mål som alla ska uppfylla så ska fan varannan blöja bytas och varannan soppåse slängas av mannen, tills döden skiljer oss åt!

En ojämn fördelning är inte nödvändigtvis ett tecken på ojämlikhet på samma sätt som en jämn fördelning inte garanterar jämlikhet. Jämlikhet är inte 50/50 könsfördelning i styrelser eller på nån annan plats i samhället, jämlikhet är inte att mamma och pappa är hemma med barnen exakt lika många dagar, jämlikhet är inte kvantifierbar mängdlära eller statistik på ett papper.

kär vän myntade ikväll begreppet makrobitter. När man är bitter över patriarkatet och kapitalismen och inte enskilda män eller chefer. Vsg.

Det känns ibland som att det råder en myt om att män är så förbannat lyckliga och framgångsrika att det viktigaste som finns är att kvinnor blir precis som män, analogt med detta ska män minsann tvingas ta ut sina pappadagar, annars jävlar, så att allt blir så millimeterjämlikt att individens identitet smetas ut i en sörja av kollektiv extas där alla lever karbonpapperskopior av varandras liv.

Så vad är jämlikhet. Livskvalitet hävdar jag, men då uppstår frågan vad är livskvalitet? Och inte minst, är det en norm som ska avgöra vad som är livskvalitet för just dig, eller vem ska annars avgöra? Vem sätter din norm? Vad är DIN norm, DITT mål?

”Man is the measure of all things.” Yes, that’s what he is saying about Quality. Man is not the source of all things, as the subjective idealists would say. Nor is he the passive observer of all things, as the objective idealists and materialists would say. The Quality which creates the world emerges as a relationship between man and his experience. He is a participant in the creation of all things.

Feminismen, precis som socialismen, har varit historiskt väldigt viktiga verktyg för att ge oss alla möjligheten att kunna forma våra egna liv, de har röjt vägen för individens önskemål genom att få bort systematisk diskriminering av individer baserat på social klass, inkomst, kön etc. Det man aldrig får glömma är dock att politik alltid är square! De är hammare för att bygga regelverk baserat på kvantiserbara storheter, men när regelverket står där är hammare dåliga instrument för att få folk att frivilligt flytta in i den nybyggda framtiden.

När jämlikhet diskuteras idag handlar det oftast om attityder, dvs hippa värderingar, som tex mitt fiktiva exempel ovan om kvinnliga bilmekaniker. Det är helt rätt att det diskuteras, precis som samma situation där kvinnan är utbytt mot en färgad person (valfritt kön) också måste diskuteras och ju mer det diskuteras, dess mer blir folk tvungna att betrakta sina egna fördomar. Problemet är att hippa egenskaper är egenskaper som är omöjliga att ”ta på” och därmed svåra att sätta ett mått på eller definiera ett mål för och det gör det svårt att hantera vad som är ”rätt” respektive ”fel”. Alltså skyller man hellre på att den förra hammaren var för liten och rotar efter en större hammare i verktygslådan eftersom det är lättkvantifierbart och därmed mer begripligt. Problemet är att en större hammare inte är ett dugg mer effektiv mot attityder.

Det staten och samhället kan göra är att ge oss den lagliga rätten att vara oss själva, men jämlikhet och livskvalitet, verklig jämlikhet och livskvalitet i stället för siffror på ett papper, kan vi aldrig riktigt uppnå förräns vi själva är med och styr våra liv, men innan vi kan ta kontrollen över våra liv och styra det i den riktning vi vill åt måste vi först veta varthän vi vill! Först när vi har ett personligt mål, tar aktiva beslut för att nå dit och efteråt känner att vi uppnått det vi önskar, först då kan våra liv innehålla kvalitet och vi kan, i själva essensen, anses vara jämlika. Precis som Pirsig säger uppstår kvalitet i snittet mellan Hip och Square; det är först när vi har rätten att vara de vi vill vara, utan lagar och regler som begränsar oss, utan attityder och normer (egna eller andras) som går stick i stäv med vår vilja, först då kan vi nå vår fulla potential som fria individer.

Den politiska feministiska rörelsen har spelat ut sin roll när regelerket väl är byggt. Det är därför jag tex anser att Feministiskt Initiativ är en politisk relik som aldrig kan bidra med någon egentlig förändring i Sverige; den försöker slå in öppna dörrar, den försöker använda square mot hip, den har missförstått problemet och försöker applicera fel lösning. Jämlikheten i Sverige är inte perfekt, det finns många orättvisor kvar och det är en lång bit kvar innan det blir helt ”naturligt” med kvinnliga tekniker, färgade politiker eller ensamstående pappor som har vårdnaden för sina barn, men de problem som kvarstår är just såna attitydproblem som aldrig kommer gå att lösa med en större hammare. Ja, man försöker tex genom att ta till kvotering, men vem säger att 50/50 är en optimal lösning i alla situationer? Och om det ska anses vara en optimal lösning, varför ser vi inte motsvarande politik vad gäller vårdnadstvister? Var är våra 50% ensamstående pappor med barn?

Så när är du egentligen, som individ, jämlik? Jag vill påstå att det är när du har möjlighet att, lagligt och attitydmässigt, välja mellan att tex bli bilmekaniker eller hemma med barnen oavsett vilket kön du har, när du blir accepterad som du är oavsett hudfärg, oavsett sexuell preferens, oavsett om du delar denna preferens med 20%, 50% eller 80% av den övriga befolkningen med samma kön, etnicitet eller hur man nu vill dela upp mänskligheten.

Den enda som kan avgöra om du är jämlik är du själv; om du har rätten och möjligheten att leva ditt liv som du vill utan att andra bestämmer hur du ska leva det.

Allt annat är bara siffror på ett papper.

nipe.me: Frågan är inte hur mycket invandring Sverige tål, utan hur lite?

2013-05-16T02:28:16-07:00

Skrev igår i tidningen Norran om invandring.

Vi har ett problem med massinvandring i Sverige, det är alldeles för få människor som stannar här. Om man vill förkovra sig i de utmaningar som Sverige står inför så kan jag rekommendera Globaliseringsrådets rapport Sverige i en åldrande värld. Det behövs helt enkelt fler människor som kommer hit och hjälper till att försörja allt fler och äldre människor.

Egentligen är det ett ganska nytt fenomen, ur ett historiskt perspektiv, att människor inte kan röra och bosätta sig fritt. Det var i samband med första världskrigets utbrott, 1914, som nationsgränser började stängas för människor. Passtvånget kom då. Fram till krigsutbrottet kunde människor migrera nästan helt fritt till alla länder.

Vårt välstånd bygger på att människor kan bosätta sig i det landet som hon känner ger henne bäst möjlighet att få ett bra liv i. Givetvis kommer vi inte över en natt att kunna öppna alla gränser, men på sikt ska det vara målet. Med större rörlighet mellan länder tror jag att man kan bättre fördela världens välstånd mellan jordens befolkning.

Sverige har inte alltid varit ett sådant bra land att leva i som det är nu. Mer än en miljon svenskar utvandrade från Sverige under 1800-talet till Nordamerika. Svält och sociala orättvisor var anledningen till att svenskar satte sig i båtar och for över Atlanten till Nordamerika. Den stora utvandringen blev ett sådant stort problem att i början av 1900-talet tillsattes en emigrationsutredning av riksdagen för att ta reda på hur man skulle få folk att vilja stanna kvar i Sverige. Slutsatsen i utredningen var att man måste ge arbetarna bättre arbetsvillkor och införa allmän och lika rösträtt.

Den svenska utvandringen bidrog till att sätta press på politikerna så att reformer kunden genomföras. Givetvis fanns det under denna tid nationalister som ville begränsa migrationen, men till skillnad från nu var deras mål att hindra svenskar från att lämna landet. Är det inte ironiskt?

Noterar att Avpixlat gör sitt jobb för att hetsa i diskussionen. En titt i deras kommentarsfält visar på vilken låg nivå diskussionen befinner sig på.

FFII ACTA blog: Think twice before signing investor to state dispute settlement treaties

2013-05-16T01:51:29-07:00

If countries do not want to defend themselves in investor to state dispute settlement (ISDR) cases, they better think twice before signing them, Mr H. Lee-Makiyama said yesterday. In that case, they better also think twice before giving the Commission a mandate to negotiate a trade agreement with the US, as they may not have a veto on the outcome.

Mr Lee-Makiyama, director of the European Centre for International Political Economy, was a panelist at member of European Parliament Marietje Schaake’s event “What role for intellectual property rights in the Transatlantic Trade and Investment Partnership“. (TTIP)

He said that trade agreements are not civil law, and should not be read as civil law. There is no country in the world that respects all rules in trade agreements, including the EU, he said.

Investor to state dispute settlement cases are decided by lawyers, who interpret international agreements as contracts. Could the rise in ISDR cases be related to interpreting agreements much stricter than they were ever meant? There is a goldmine for lawyers and adventurers then.

I asked Mr Lee-Makiyama whether ISDR is a game changer in the interpretation of international agreements. After giving some historical background, he said countries better think twice before signing investor to state dispute settlement treaties.

As noted earlier, the member states of the EU may not have a veto on the proposed trade agreement with the US, they may like to think twice before giving the Commission a mandate to negotiate.

Mr B. Hugenholtz (director of IvIR) said that intellectual property rights are not primarily a trade issue and that the most important reason not to include intellectual property rights in the trade agreement with the US is that it will lock in our societies, blocking reform.

Mr R. Schlegelmilch (Commission, DG Trade) said the Commission does not want copyright rules in the agreement, but only enforcement practice. In response, Raegan MacDonald from Access noted that in ACTA privatised enforcement practice was one of the most controversial issues.

Mr Schlegelmilch said the EU and the US will negotiate the agreement in secret because that is more easy.

Pirate Times: Spanish Pirate Confederation attends Democratic Organizations Congress in Salamanca

2013-05-16T01:00:11-07:00

On 10 – 11 May 2013, the first Democratic Organizations Congress took place in Salamanca, hosted and coordinated by USAL students who are members of the oldest University in Spain. Thus, the city took up again its ancient tradition of research and cultural exchange. An exchange that coincided with a special moment in Spanish politics, including a huge rate of social dissatisfaction with the management of public affairs, and with the two main parties -PP and PSOE- plummeting in the polls.

The Spanish Pirate Confederation was invited to the event, as well as many other political parties and social organizations. Several talks, debates and workshops were scheduled with the aim of finding new solutions to a political system -Spain’s- in deep crisis. The common language in all activities was very positive and centered in dialogue, cooperation and the search of agreements.

Spanish Pirate Confederation in Salamanca

Throughout the Congress, several scholars offered their opinion on current issues. And this opinion was often very close to the Pirate principles.

For example, USAL’s Prof. Sebastián Linares stated that “what democracy can be is not represented in Parliaments”. Prof. Víctor Cuesta, from the University of Las Palmas de Gran Canaria, said that “democracy is not a ‘statu quo’, but an ideal one must try to reach”; and he reminded that Spain has the most restrictive system of popular plebiscites in our comparative Law, which he considered to be a big flaw.

During the workshop-debate between representatives of political parties, up to 14 different speakers offered their thoughts. These groups -in addition to the Spanish Pirate Confederation- varied from forces with some representation in the institutions, to parties with low electoral results.

In these talks it became apparent that all the representatives agreed on three key aspects that Spain needed most: more transparency, more participation of the citizens in the decision making, and a reform of the electoral system to make it more democratic.

These common goals are, ironically, pillars of the Pirate ideology.

On the negative side, it was clear that the most traditional -read “old”- parties do not understand the strength and possibilities of the internet as a tool for democratic management, social change and citizens’ communication. At the most, they perceive it as a system for tweeting electoral slogans.

Following what the organizers named the “Spirit of Salamanca”, full of cooperation and mutual help, more informal talks were held, in order to further those points were all parties agreed… and to keep on doing so.

Will it be possible for different parties to collaborate for the common good? That would certainly be a proof of political maturity and an example to follow. Maybe this will be the first step towards what tomorrow may be called the “Movement of Salamanca”…

Featured images: PPES CC BY-SA

ameliaandersdotter.eu: Online voting? German Pirates want it, but…

2013-05-15T14:19:53-07:00

After a fast and hard fall from the heights the German Pirates are up and running again and their preferences grow up. They focus their forces now on hard-working preparations for the elections instead of internal disputes and feel motivated #ichbinmotiviert. And it pays off – the last Bundesparteitag was a success, commented as outstandingly productive as most local media stated.

There were though some reasons of the previous fall and one of them was actually the inflexibility of the modern party. Because the German Pirates, as all Pirates around the globe put much emphasis on direct democracy and at the same time their general assemblies take place only twice a year, it was virtually impossible for their leaders to take any position in reaction on current events, if nothing connected was approved by all the members.

You can imagine that it hurts your PR, when you keep saying into cameras ”Sorry, we don’t have an official position on this.” Any opinion is better then just plain ”I don’t know.”

So this very weekend the pirates gathered not only to agree upon more than 800 pages of proposals, but also to vote, which kind of online voting they would like to have. To put you into the image – the party has currently around 34 000 members! Seriously, guys, you’d need a stadium for such a GA! The event was actually attended just by ”mere” 2000 people. Even so, it stays the largest general assembly organized by any party in Germany. And that’s because direct democracy. But how can be it so much direct, when only a small portion of members can take part?

And that’s it – we got now to the two main reasons to establish online votings: flexibility and allowing participation to all the party members – comfortably and cheap. Keeping up with 21st century, some might add. But on the other hand there stand many concerns – obviously – electronic voting can be tempered with and how can you find out then, what were the real votes? On the topic, I recommend you to watch this document shot for HBO, which features activists in the US fighting against insecure election system – which was closed-source and even the autorithies were not allowed to look into the source code, because of the ”trade secret”!

But let’s get back to Germany… there were actually many propositions at this huge gathering of Pirates, some of which offered voting, which was transparent, but on the other hand the voter lost their right of secret vote. Some proposed continuous voting system, where the party could react pretty fast, but if you think about it for a moment – that would keep all the party members in a constant stress. Because then you never know, whether something important comes up and so that you must pretty often check the voting system or keep some kind of voting calendar.

To be continued… tomorrow I will unfold, how online voting actually works in some Pirate parties around Europe and tell you how this ended up for now for the German Pirates. Stay tuned!

Anton Nordenfur: Piratpartiet Feministerna

2013-05-15T12:46:08-07:00

Pirater, låt oss prata feminism.

Igen? Har vi inte fått nog? Jag har babblat på så mycket redan, och det har andra också.

Nej, jag har inte fått nog, för vi har fortfarande många som står mig mycket nära ideologiskt och politiskt som vägrar kalla sig feminister, som kritiserar mig när jag kallar mig feminist, eller blir arga när jag säger att Piratpartiet är ett klart feministiskt parti. Det är ett problem.

I all ärlighet är inte detta problem så mycket att folk inte är feminister (det är ett separat problem vi tar i ett annat inlägg). Problemet jag pratar om är snarare grundad i rädslan för ordet feminist.

För mig är det hela väldigt enkelt – Piratpartiet är ett feministiskt parti helt enkelt för att vi är för mänskliga rättigheter för alla, någonting som är omöjligt utan feminism. Av samma anledning är vi mot rasism och för HBTQ-rättigheter. Problemet kritikerna har med detta är att feminism är exkluderande – varför just kvinnors rättigheter, varför inte jämställdhet för alla?

Jag pratade en hel del om detta i ett tidigare inlägg och ska inte upprepa mig. Men sammanfattningen är denna: feminismen står inte för att kvinnor ska ha en högre ställning en män, står inte för någon bild av ena könet som mer värt, eller någon annan av dessa halmgubbar. Det feminismen står för är att kvinnorna för en gångs skull ska få samma rättigheter som männen, någonting som de saknar idag.

När Opassande idag skrev ett inlägg om huruvida Piratpartiet är feminister såg jag den här kommentaren, som är ett bra exempel på problemet jag vill belysa:

Om PP skulle skriva in att det är ett feministiskt parti så skulle jag inte kunna stödja partiet längre. Anledningen till det är att jag upplever feminism som ideologi som en mycket autkoritär ideologi där den enskildes rättigheter och friheter väldigt lättvindigt kan åsidosättas och människor behandlas olika för att försöka få en statistisk “vinst” i samhällsstrukturförändring mellan man och kvinna.

Alla feminister är förstås inte så. Inom feminismen finns det ju allt ifrån dom som helt enkelt bara vurmar för jämlikhet men ändå väljer att kalla sig för feminister, till dom som hatar och hotar mot “antifeminister” och jämställdister som vurmar för jämliket. Längst ut på feministskalan finns dom radikala manshatarna och dom som gillar SCUM.

Självklart finns feminister som är kompletta svin. Men är verkligen någon som kallar sig pirat rätt person att kasta undan en hel ideologi för några rötägg? Vi romantiserar gärna piraterna, men i ärlighetens namn var 1700-talets sjörövare liksom 800-talets vikingar rejäla svin som motsätter sig de principer Piratpartiet har.

Det är larvigt att ta upp detta, för vi kan ju vara annorlunda. Det finns ju folk av olika slag i alla ideologier. Det finns hemska nazister, kommunister, kristdemokrater, konservativa, liberala, pirater och feminister. Är det nog för att vi ska kasta undan namnet? Självklart inte. Vi måste bry oss om den underliggande ideologin, vad den betyder, och inte vad en minoritet tror att den betyder. Feminism är inte att hata män. Feminism är att kämpa för kvinnors rättigheter.

Vill jag byta partinamn till Piratpartiet Feministerna? Nej, självklart inte. Jag tycker partiets fokus bör ligga där det är – på integritet, kultur och kunskap, med flera utstickande områden och ett principprogram som tydligt ställer oss för allas lika rättigheter. Men varje gång vi vägrar kalla oss feminister säger vi bara att vi bryr oss mer om vår image hos en liten minoritet, än vi bryr oss om de mänskliga rättigheter vi borde stå för.

Pirater, låt oss prata feminism.

Ja, igen. Och låt oss fortsätta prata om det precis som vi fortsätter prata om både antirasism och HBTQ-rättigheter. Låt oss fortsätta prata om det tills vi faktiskt har vunnit.

nipe.me: Om 3d-skrivare och vapen

2013-05-15T12:35:37-07:00

I måndags visades ett reportage (03:43) när vi skrev ut handtaget till Liberator-pistolen.

Anledningen till att vi gjorde det var för att vi vill väcka uppmärksamhet kring 3d-skrivarna och vilka konsekvenser de kommer att få för samhället. Det är min övertygelse att 3d-skrivare kommer att bli lika vanliga i hemmen som mikrovågsugnar är idag.

Vi gillar 3d-skrivare och vill avdramatisera biten med vapen. Under lång tid i 3d-skrivar communityn har det pratats om dagen när man kan skriva ut vapen men enkla 3d-skrivare. Det var därför en milstolpe som nåddes när gruppen Defence distributed släppte ritningarna till Liberator.

Några kanske tycker att det är motsägelsefullt att skriva ut bitar till en pistol om man nu tycker om 3d-skrivare, kommer det inte endast att spä på krav om reglering och förbud? Den tekniska utvecklingen när det kommer till 3d-skrivare är oundviklig. Det är därför bättre att Ung Pirat, som är en öppen och demokratisk organisation, berättar och visar att det går att göra i stället för några skummisar i en källare håller på med det. Syftet är helt enkelt att avdramatisera utvecklingen.

Är inte emot att man kan skriva ut vapen, men är heller inte för ett innehav av skjutvapen utan licens.