Privat vivör Egon Snusmumrik-Flädersnaps.

Rakel Karlssons topplista!

2012-11-20T13:33:00.000+01:00

Min skata till hushållerska Rakel Karlsson, 74 år mogen, framhäver att hon då banne mig icke vill vara sämre än sin husbonde, det vill säga mig, Egon Snusmumrik-Flädersnaps, när det kommer till att ranka män med stil och klass. Vid fråga varför hon icke använda sin egen ”blogge” till detta var svaret från Rakel: ”Blogge e sönder!”

Sanningen å säga så vill Rakel icke erkänna att hon är permanent avstängd på samtliga bloggmotorer, nätleverantörer och bloggsajter, efter att ha framfört synnerligen skamlösa förslag till diverse kändisar o politiker i sin ”blogge.”

Det inkluderar även den notoriskt rasistiska bruna högerextremistsajten Avpixlat, där det brukar vara rätt högt i tak vad kommer till skamlösheter och annat svammel. Kan vara så att redaktionen på Avpixlat med Kent Ekeroth i spetsen inte uppskattade Rakels förslag om fri invandring för alla vackra adonisliknande manspersoner från medelhavsområdet och Afrika. Tror dock personligen att det var för hennes förslag till Avpixlat att de borde ranka de tio vackraste homosexuella männen i världen och lägga ut detta på sin sajt som satte p för Rakel. Tydligen allt för många homofober på sajten Avpixlat.

Men jag Egon Snusmumrik-Flädersnaps, haver inga fördomar mot varken invandrare, homosexuella, grannens mångfärgade tyska dvärgpinscher eller allt annat som sajten Avpixlat avskyr. Så jag ger härmed i full politisk korrekthet, såsom husbonde åt Rakel tillstånd att hon på min blogg får lägga ut sin topplista på vilka hon tycker är världens tio snyggaste homosexuella män genom alla tider.

Oscar Wilde. 1854-1900.

Irländsk författare, dramatiker och samhällssatiriker.

Ligger begravd på Père-Lachaisekyrkogården i Paris. På stenen, som är täckt av tusentals läppstiftsavtryck, finns denna gravyr hämtad ur hans verk Balladen om fängelset i Reading:

And alien tears will fill for him
Pity's long-broken urn,
For his mourners will be outcast men,
And outcasts always mourn.

Friedrich Alfred Krupp. 1854-1902.

Tysk industriman och chef för Krupp koncernen.
Friedrich Alfred Krupp tog över företaget efter sin far 1887 och under hans tid som ledare för koncernen kom antalet anställda att fördubblas till 45 000. Friedrich Alfred Krupp var ofta på resande fot och på sitt sommarställe Villa Krupp på Capri.

1902 avslöjade tidningen Vorwärts att Krupp hade tveksamma förbindelser med unga män, vilket orsakade stor skandal. Krupp avled en kort tid därefter och det gjordes försök att tysta ner det hela.

Edward II av England. 1284-1327.

Han är främst ihågkommen för det brutala sätt på vilket han mördades, något som var kopplat till hans förmodade homosexualitet.

"På natten 11 oktober (1327) greps (kungen), som låg till sängs, medan en stor madrass trycktes ned på och kvävde honom, trycktes ett glödgat eldjärn genom ett rör in i hans privata delar så att det brände sönder de inre delarna av inälvorna."

Alfred Redl. 1864-1913.

Överste i Österrike-Ungerns armé och generalstabschef för åttonde armékåren. Under en stor del av sin officersbana hade han en ledande ställning i den militära underrättelsetjänsten Evidenzbureau. Den ryska underrättelsetjänsten lyckades tidigt utöva utpressning mot Redl på grund av hans homosexuallitet och värvade honom som spion. Eftersom han hade tillgång till i stort sett alla arméns hemliga handlingar, blev han det ryska tsarrikets viktigaste agent i Österrike-Ungern. Sedan Redl avslöjats som spion begick han självmord. Alfred Redl har skildrats i ett antal filmer.
Han är huvudperson bland annat i István Szabós film Överste Redl (1985), där han spelas av Klaus Maria Brandauer.

George Michael. 1963-

Engelsk popsångare, musiker och producent.

I en intervju 2007, säger Michael att han hade gömt det faktum att han var homosexuell på grund av oro över vilken effekt detta kunnat ha på sin mor. Vid en ålder av 19, sade George Andrew Ridgeley och nära vänner att han var bisexuell. Michael berättade också för en av sina två systrar, men han avråddes av vänner att inte berätta för sina föräldrar om sin sexualitet.

Stephen Fry. 1957-

Brittisk författare, komiker, regissör, manusförfattare, programledare och skådespelare. Fry kämpade för att hålla sin homosexualitet hemlig under tonåren i den kommunal skola, och har hävdat att inte haft samlag under 16 år från 1979 till 1995. När vi frågade när han erkände sin sexualitet, svarade Fry: "Jag antar att det hela började när jag kom ut ur livmodern, jag tittade tillbaka upp på min mor och tänkte för mig själv. Det är sista gången jag tar mig upp genom en av de där.”

Mark Levengood. 1964-

Är en sverigefinlandssvensk journalist, författare och programledare. Han är uppvuxen i Helsingfors i Finland, men är sedan 1980-talet verksam i Sverige. Levengood utbildades vid Dramatiska institutet i Stockholm och var under flera år programledare och underhållare på Sveriges Radio och Sveriges Television; åren 1995–1999 var han biträdande programchef på SVT. Han har varit programledare för "Mark och hans vänner" 1992, "Ah! sa Mark!" 1994, Melodifestivalen 2003 och 2005, Vi i femman samt Det kungliga bröllopet 2010. Den 1 april 2008 blev Levengood utsedd till UNICEF-ambassadör.

2011 blev Mark Levengood den förste ledamoten av en högskolestyrelse som inte har svenskt medborgarskap.

Fredrik Federley. 1978-

Federley var den första öppet homosexuella ledaren för ett politiskt ungdomsförbund i Sverige när han blev vald till förbundsordförande i oktober 2002.

I maj 2012 fick Federley hedersutnämnandet "Västra Mälardalsabassadör" för sina insatser för regionen Köping-Arboga-Kungsör av Sparbanken Västra Mälardalen.

Gröna Lyktan. (Green Lantern) 1940-

Amerikansk superhjälte. Efter 72 år bekänner seriefiguren Green Lantern – Gröna Lyktan – färg. "Jag är homosexuell!"

Den kristna mammagruppen One Million Moms har startat en brevskrivare kampanj för att ”få stopp på dumheterna."

Sir Elton Hercules John. 1947-

Är en brittisk musiker, pianist, kompositör och sångare som sålt 250 miljoner album världen över, och drygt 100 miljoner singlar vilket gör honom till en av de mest framgångsrika artisterna genom alla tider. Elton John invaldes i Rock and Roll Hall of Fame år 1994.

1976 kom han ut som bisexuell, 1984 gifte han sig med Renate Blauel, ett äktenskap som varade till 1988. Efter detta har han sedan 1993 levt i ett homosexuellt förhållande med sin partner David Furnish, som han ingick äktenskap med den 21 december 2005.

Nu skall här tilläggas att min skata till hushållerska Rakel Karlsson gjorde denna lista under sin kommunistiska period. Hade hon gjort den under sin frireligiösa period så hade det nog smugit sig in en och annan pastor i denna lista. Just nu är hon inne i sin liberala period då hon för tillfället har ett idolporträtt på Ola Ullsten ovanför sin säng. Men som Rakel Karlsson alltid brukar säga på sin bredaste värmländska, ” De hänner möe på lanne om en bare tetter etter.”

Egon Snusmumrik-Flädersnaps, idag till Rakel Karlssons tjänst.

Del 5. Frieriet!?

2012-11-19T19:44:00.002+01:00

Mina kära medvivörer, lebemän, svirare, rucklare, goddagspiltar, bonvivanter, festprissar, vällustingar, ravaillacker, rumlare och ungkarlar. Det är mot bättre vetande och utanför min förståndssfär att överhuvudtaget komma med några goda råd när det kommer till den här hemska incidenten i många mäns liv som kallas äktenskap.

Men ett synnerligen och mycket uppdämt behov hos kvinnfolket, det vill säga min skata till hushållerska, Rakel Karlsson, 74 rynkor gammal, gör nu att jag känner mig nödd och tvungen att kreera några goda råd vad gäller de initiala ritualerna i detta vad jag kallar, spel för gallerierna. Det vill säga frieriet.

Nu måste jag i förväg strängeligen dock säga att i min egenskap av fri och obunden livslång ungkarl så riktar sig dessa råd enbart till eder män som totalt saknar självinsikt och överlevnadsförmåga. Men haver ni nu bestämt er för att begå edert livs största misstag så låt mig icke hindra eder. Skulle saker och ting icke falla ut till eder belåtenhet så kan ni ju alltid använda nödutgången. Det vill säga skilsmässa. Tänk dock på att denna utväg kan stå eder synnerligen dyrt. Speciellt om ni haver avlat ett antal telningar under edert slavliknande förhållande.

När ni män med edert nu tämligen grumlade omdöme har övertalat edert bättre jag om vem ni ämnar fria till så äro det ett stort antal viktiga saker ni bör ta hänsyn till. Eller ni kanske enbart vill söka äktenskap för att komma över eder tilltänkta motparts förmögenhet? Ja då äro ni naturligtvis till viss del förlåtna. För i jämställdhetens tecken såsom det nu äro uti världen så kan ju även män få underhåll för ett skäligt leverne den dag ni nu skulle gå skilda vägar.

Nåväl, låt oss nu i stället ge oss in i själva procedurerna i konsten att genomföra ett lyckat frieri.

Det ni absolut icke får glömma är ju själva förlovningsringen. Det är ju med denna lilla gåva ni visar att ni avser söka en äktenskaplig förbindelse. Skulle ni fria och icke hava någon ring att frambringa till eder kära vid tillfället så är ni antingen förbaskat smart eller ett riktigt rikspucko. Det är ju naturligtvis upp till eder själva att avgöra.

Som sagt, så är ju med ringen ni visar åt vilket håll ni ämnar gå, så här är det av yttersta vikt att ni är synnerligen noggranna vid inköpet av själva ringen. Som jag tidigare haver förtäljt i ”Del4. Juveler”, under rubriken ”Konsten att vinna en kvinnas hjärta”, så får ni icke snåla med penningarna. En förlovningsring får icke bestå av enbart futtiga 14 karat guld. Den bör vara om minst 18 karat och vara rikligt beströdd med diamanter. Helst briljantslipade, det vill säga 32 fasetter på översidan och 24 på undersidan. Detta slipsätt ger en enastående lyster åt själva diamanterna och den kvinna som icke se detta är antingen blind eller besitter en svalhet som Greta Garbo.

Låt oss nu ponera att ni haver köpt en ring värdig en drottning, då kommer nästa steg i handlingen. Val av plats för själva frieriet.

Av någon outgrundlig anledning så tenderar ibland den moderne mannen att gå till stora överdrifter vid val av plats för frieriet. Han tro sig på detta vis öka sina chanser att motparten skall ge ett positivt svar i frågan. En plats man absolut icke bör fria på är i en berg och dalbana, speciellt icke under det att ni åka i ett kraftigt nedförslut samtidigt som eder tilltänkta hänger ut över sidan på vagnen och kaskadspyr över övriga passagerare. Icke heller bör ni fria på någon av toaletterna i riksdagshuset eftersom dessa enbart är avsedda för intag av ett vitt pulver i strängformat. En annan plats som icke heller duger är en av alla dessa dussin pizzerior då en sådan plats för ett frieri enbart är avsett för arbetarklassens stillösa frierier. Och den absolut sista platsen man icke bör fria på är Feskekyrkan i Göteborg. Bara tanken på detta är vidrig då ni per automatik av eder tilltänkta genast associeras med alla de andra torskarna som strosar runt vid Rosenlundskanalen.

Nej mina herrar! Vid ett frieri krävs här stil och klass! Så enda alternativet är naturligtvis att bjuda eder tilltänkta på en liten weekendresa till någon av Europas metropoler. Och det finnes enbart en metropol i Europa som klarar av standarden för ett lyckat frieri.

Paris naturligtvis! Kärlekens huvudstad nummer ett. Och enbart ett etablissemang duger då ni skall överlämna ringen. Moulin Rouge naturligtvis. För skulle ni få ett nej till svar av eder tilltänkta så kan ni ju alltid beskåda alla dessa underbara och charmanta lilla töser till cabaret flickor som här underhålla. De är nästan lika charmanta såsom hans majestät konungens alla cigarettflickor.

Och på Moulin Rouge ska ni ju naturligtvis också dinera. Deras kök är alldeles ypperligt. För det är ju vid själva avecen, efter det att ni på tu man hand skämt bort smaklökarna som ni skall överlämna själva ringen. Och när jag säger att denna afton måste vara på tu man hand, så menar jag det också! Om ni nu, mina herrar visar lite av eder intelligenta sida så ska inte eder blivande svärmor närvara för att övervaka att hela frieriet sköts enligt protokollet. Det vore ju att ni verkligen erkände vilken jubelåsna ni egentligen är.

Åter till ringen och dess överlämnande. Traditionellt brukas ju ringen överlämnas i en sofistikerad liten juvelask, just avsedd för en ring. Och vi bör nog hålla oss till det traditionella sättet, för annars kan det gå mycket fel. Vissa frierier haver avslutats i ren katastrof för att vissa män ska visa sig på styva linan. Skall här ge ett par varnande exempel på hur ni icke skall förfara när ni friar.

Att be sin kära om handen inför en storpublik på något underhållningsevenemang är det samma som att be om trubbel. För blir där ett nej så lär ni då verkligen se ut som ett fån i närbild på jumbotronen och hos miljoner tv tittare världen runt. Ni lär resten av edert liv bli ihågkommen som mannen som fick nobben. Men se det ändå positivt. Ni kommer ju för alltid att vara en ungkarl med alla de fördelar som det för med sig.

Ett annat sätt man icke bör göra på är att lägga ringen i något drick eller ätbart för att så överraska sin tilltänkta. När det kommer till att gömma en diamantring i ett glas champagne, om ni nu skulle göra detta, kontrollera noga att icke eder tilltänkta har en outsläcklig törst för denna dryck. För hur skall ni förklara att hon just svalt en femtiotusenkronorsring?

Att gömma ringen i mat är heller ingen "hitt." Har ni och köksmästaren på etablissemanget där ni avser fria kommit överens om att baka in ringen i en Foie gras paté (gåslever) och det visar sig att eder tilltänkta är en vegetarian, ja då har ni gravt slarvat med den ack så viktiga källforskningen vad gäller eder tilltänkta. Den kvällen blir ju då icke annat än en helt vanlig diné.

Nej mina herrar, här håller vi som sagt för säkerhets skull på traditionen.

En av de viktigaste händelserna vid överlämnandet av ringen är hur ni verbalt skall uttrycka eder. Det kan vara högst avgörande för det svar ni kommer att erhålla från eder motpart.

Här är de facto standardfrasen, ”Vill du gifta dig med mig?”, någon som i bästa fall enbart borde vara avsett för medlemmar ur arbetarklassen. Normalt sett brukar arbetarklassen använda följande illaterala fraser: ”Du, är det inte dags att vi gängar oss?” ”Stumpan, ska vi låta prästen sköta resten?”

Mina herrar! Som ni förstå krävs vid själva frieriet lite finess, och vad vore då inte en väl avvägd dikt för att så att säga fullända själva frieriet.

”Med denna lilla gåva, jag nu din låga vill plåga, ända tills vi bli en evighetslåga!” Detta är en fullt acceptabel dikt i dessa sammanhang. Skulle ni vilja vara lite mer åt det ekivoka hållet så slår aldrig denna dikt fel. ”Ta nu denna ring, så att jag nu få access, och clearing till din lilla dingeling.” Må vara hänt att den sista dikten rikta sig till en kvinnlig banktjänsteman, men håll med om att den är lite sensuell.

Och nu mina herrar så kommer den avgörande stunden. Kommer ni i att bli fjättrade i de äktenskapliga bojornas skärseld, eller kommer ni att fortsätta leva som en fri och obunden man? Ja det är ju naturligtvis upp till eder själva hur mycket ni trängta efter att ingå äktenskap med det oppositionella könet.

En typisk svärmoder!

Fördelarna med äktenskapet är…? Kommer inte på några just nu, men kan meddela att den största nackdelen är att om eder kvinna svarar ja på edert frieri, får ni per automatik en svärmor på köpet. Detta innebär att ni icke enbart får en kvinna i hushållet utan tvenne. Dessutom har ni en baksätesförare av rang så fort ni tar en tur med automobilen. En självutnämnd inredningsarkitekt. Och en expert i hur ni på bästa sätt skall uppfostra edra barn. Ni mina herrar kan i fortsättningen också glömma alla tankar på att titta på Sportsöndag på televisionsapparaturen, då det på en annan kanal alltid repriseras trädgårdsdax, Falcon Crest eller Hylands Hörna från 1967. Det minsta man kan begära av eder män som är på väg att falla i den äktenskapliga fällan, är att ni åtminstone kontrollera om eder tilltänkta hustrus moder är i livet.

Vet ej om jag verkligen skall säga lycka till mina medvivörer, för har ni kommit så långt att ni ämnar fria ja då kan jag bara säga välkommen till andra mäns dårhus.

Ordförklaring för amatörer ur arbetarklassen på den ädla konsten att fria:

Avec: Avec är drycker som konsumeras efter middagen till kaffet. Vanliga exempel på avec är whisky, cognac, mörk rom, punsch och likör.
Ordet är franskt, betyder med och är en kortform av uttrycket du café avec le petit verre som betyder kaffe med det lilla glaset.

Svärmor: En mycket bestämd dam som under alla omständigheter har rätt även hur mycket fel hon har.

Paris: Frankrikes huvudstad.

Frieri: Ett sätt att skriva sin egen dödsdom.

Riksdagshus: Statligt sanktionerad bordell med omfattande lagning av droger.

Rakel Karlsson: Lätt alkoholiserad rappkäftad hushållerska på Snusidal gods.

Feskekyrkan: Saluhall i Göteborg där fisk och skaldjur säljes.

Rosenlundskanalen: Kanal i närheten av Rosenlundsgatan där torskar fiskar efter oskuldsfulla sjöjungfrur.

Diamantring: Inget som ni ur arbetarklassen under eder livstid får råd att köpa. Clas Ohlson har ringar i mässing. Tror att de kallas för förminskningsnippel.

Egon Snusmumrik-Flädersnaps. Guds gåva till kvinnfolket och ungkarl av egen fri vilja.

Män med stil och klass!

2012-11-14T17:20:00.000+01:00

Mina kära medvivörer, såsom mästare i konsten att förföra en kvinna med den stil, klass och charm som enbart jag kan, om jag nu blygsamt får säga så, så finnes det de facto ett antal andra män som nästan når upp till mina nivåer. Det vill säga nivån i att upprätthålla sitt yttre Adonis liknande tillstånd utan att förlora sin attraktionsförmåga hos det motsatta könet, eller samma kön om ni nu skulle vara lagda åt det hållet.

Tänkte därmed presentera tio av mina personliga favoriter som helt klart visar att vi män icke behöva några botox injektioner, ansiktslyftningar eller andra artificiella ingrepp för att kunna behålla vår yttre skönhet.

Naturligtvis är dessa män rangordnade av mig från ett till tio, och för att ni mina kära medvivörer skall få en större förståelse att åldrandet bland dessa män icke det minsta inverka på deras förmåga att attrahera kvinnfolket eller manfolk så bifogas även en bild på dessa män i juvenil ålder. Ni vet ju naturligtvis att män åldras likt ett vällagrat rödvin som enbart får en bättre bouquet ju längre det lagras.

En remarkabelt fantastiskt bra skådespelare med en lång filmkarriär bakom sig. Mest minnesvärda rollen måste är nog utan tvekan den lite galne figuren "Oddball" i filmen Kellys hjältar.

Den ende Bond enligt mig! Se så välhållen han är trotts sina år. En skotsk nationalklenod utan dess like.

För att vara en fyrtiotalist som är född under blitzens härjningar, så är inte rynkorna i hans kontrefej några blessyrer från detta krig. De tillkom senare under hans liv som hårt arbetande rockartist.

Härlige gamle Janne är sig precis lik. Förutom att han numer förmodligen färgar sitt hår för att se än mer litterärt akademisk ut.

Herr Gardell är en av de personer som tycks vara evigt ung både utseendemässigt likväl som mentalt. Dock så har han flyttat upp hårfästet en aning. Men vad spelar det för roll? Tror inte att hans make Mark William Levengood misstycker då herr Levengoods ser likadan ut i sitt frisyrval.

Presidentlik redan som ung. Här har ni en herre som icke bara utstrålar karisma utan även besitter ett stort mått av stil och klass. Vilket också det amerikanska folket insåg då han blev omvald såsom president för USA.

Tala om en herre som är en ikon inom filmgenren. Clintan har då icke förändrats nämnvärt under åren. Han har dock kammat sin lugg något mer bakåt och lagt på ett par extra smilgropar.

Herr Putin ser precis lika allvarlig ut nu som då. Den stirrande blicken hos den före detta KGB agenten är sig isande lik. Kan det bli mer macho än så?

Спасибо товарищу Путину!

Denne motorfordonsfantast är lika välhållen som en Vauxhall Victor från 1960. Dock så har tiden som programledare för Top Gear gjort att hans nuna mer ser ut som ett slitet och nedsuttet säte i en Ford Anglia från 1967.

Mannen som i årtionden rockat skiten ur menigheten är still going strong. Populärare och fräschare man får man leta efter i den svenska rockeliten. Förresten han är ju den ende rockaren i den svenska rockeliten.

"I Can Jive, i Can Jive"

Så mina kära medvivörer, när ni likt mig kan visa upp ett foto där ni är lika vacker och välhållen både som ung och äldre kanske jag kan tänka mig att publicera ert yttre behag på denna sida.

Eder världsvane man, Egon Snusmumrik-Flädersnaps till tjänst. Guds gåva till all världens kvinnfolk!

Summan av kardemumman!

2012-11-01T08:48:00.001+01:00

Kära medvivörer, lebemän, bonvivanter och alla ni andra män som söker professionell hjälp vad komma till att nedlägga en ung fager ungmö under ejderdunstäcket, här kommer jag Egon Snusmumrik-Flädersnapps till eder hjälp.

Rakel Karlsson.

I egenskap av mitt långa liv såsom vivör av guds nåde och expert på vad kvinnor trängta, åtrå, sukta, eller smäkta efter, kommer här några enkla men ack så viktiga råd i hur man gör en kvällssupé i sällskap med en välskapt, elegant, och förtjusande kvinna till en remarkabel succés för edra lustar. Eller om ni nu föredrar att frottera eder med samma kön såsom edert egna så fungera dessa råd alldeles excellent också. Tro mig, jag äger absolut icke några som helst fördomar mot sådana relationer emellan personer av samma kön eftersom de förekommit alltsedan romarrikets uppkomst. Även efter dess fall ska påpekas. Och om jag besuttit några sådana fördomar så hade jag svårligen kunnat behålla min skata till hushållerska, Rakel Karlsson, 74 höstar ung. Ty vad den damen med sina klara kommunistsympatier och multipla sexuella utsvävningar i sitt bagage kan göra med sin piassavakvast om man äger motsatt uppfattning till hennes, det vill ni icke veta. Kan bara tala om att en piassavakvast som med full kraft trakteras av Rakel kan göra synnerligen ont på en naken stuss.

Nåja! Tillbaks till vad denna artikel skall förmedla.

Som ni säkert läst i denna eminenta blogg sedan tidigare så haver jag offererat ett antal goda råd om hur kvinnliga erövringar går till under rubriken ”Konsten att vinna en kvinnas hjärta.” (Dessa råd finnes i höger kolumn.)

Nu skall vi väva samman dessa goda råd, så att ni mina herrar få en grundlig insikt och kunnande i hur en supé blir en veritabel fullträff i eder väg mot kvällens ultimata slutpunkt. Att finna den rätta G-punkten hos eder motpart.

Ur filmen "Trubbel i Paradiset från 1932.

Som den förutseende man ni är så har ni redan förhoppningsvis bestämt er vilken av edra mätresser ni avser att supera med. Har ni icke vid det här laget kommit överens med eder själv i denna fråga så bjud in alla edra kvinnliga bekanta. Kan dock förtälja att detta förfarande kan bli synnerligen dyrt för eder börs. Ni måste då inhandla ett antal blommor, chokladaskar och juveler för att tillfredställa alla dessa kvinnors personliga karaktärer. Dessutom så kan ni få problem med att så många av edra mätresser är samlade på samma ställe och vid samma tidpunkt. Vissa obehagliga frågor kan då uppstå av någon anledning. Och vill ni till varje pris undvika ett slagsmål om eder gunst mellan dessa kvinnor så är det nog säkrast att enbart ha bjudit in en kvinna till edert hem. Om icke så lär ni nog få avsluta kvällens supé sittandes i köksregionerna med eder skata till hushållerska delandes en flaska portvin och höra den eviga frasen från hushållerskan, ”Vad var det jag sade!? Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket!” Och allt detta emedan ni hör hur kvinnorna fullständigt raserar stora salongens inventarier då de med sina rakbladsvassa naglar jagar runt varandra.

Nej, det är tvivels utom så att enbart en kvinna i taget är att föredra.

När ni äntligen nu förhoppningsvis bestämt er för en kvinna av rang som besitter stil och klass, så kommer det till inköpen av de attribut som ni skall förära henne med.

För att icke verka snål, så måste ni lätta på penningpungen avsevärt, annars lär ni inte få lätta på den andra pungen. För låt oss börja med smyckena. Här duger icke något krimskrams från en postorder katalog, utan enbart smycken från någon av de stora juvelerarna uti världen. Och kom ihåg att enbart ett smycke gör ingen kvinna glad. Ja det vill säga om ni nu ert fån har fått för er att enbart köpa kvinnan en enkel diamantbeströdd ring. Med detta förfarande skickar ni ju enbart signalen om att ni önskar att äkta eder med henne. Och det, mina kära medvivörer är ju någonting ni till varje pris bör undvika. Behöver väl icke förklara varför!

Elisabeth Taylor.

Nej ni skall naturligtvis inköpa smycken som så att säga täcker kvinnan från topp till tå. Ett par vackra diamantbeströdda hårnålar plus ett matchande par hårklämmor, de också diamantbeströdda naturligtvis. Och ett par diamantbesatta örhängen som framhäver kvinnans vackra örsnibbar.

Ett matchande halsband, också fyllt med underbara diamanter är ett måste. Ett armband som framhäver kvinnans handlov är också ett bra val. Och sist men inte minst ett nätt litet ankelsmycke som ni förhoppningsvis själva får påträda på kvinnan går icke att vara utan.

Ni mina herrar undra säker nu varför jag icke slår på stort och rekommenderar ett diadem för kvinnan att sätta i sitt vackra hårsvall. Anledningen är mycket enkel. Kvinnor har en viss förmåga att så fort de har satt detta smycke i sitt hår tro att de är någon prinsessliknande varelse och kommer enbart att stå framför spegeln resten av aftonen och beundra sig själva. Och det mina herrar var ju inte avsikten, eller eder önskan om hur aftonens supé skulle avlöpa.

Var också ytterst noggrann med att smyckena matchar kvinnan de är avsedda för. Ni bör därför vid tidigare möte med denna kvinna ha varit så observant, att ni på henne kunnat utläsa vad hon önska sig, icke enbart i smyckeväg utan även i choklad, matväg och naturligtvis sängväg. Det kräver naturligtvis mångårig erfarenhet från eder sida. Men nu är ju dessa råd från mig även till för er noviser på området. När det kommer till smycken och juveler så är guld och diamanter det ni i huvudsak skall ge en kvinna. Allt annat känns billigt.

Godiva! Belgisk choklad av högsta kvalitet.

Nu över till den så viktiga chokladen En rejält tilltagen väl i guldpapper inslagen ask med ett brett rött sidenband omkring är ingen regel. Det är ett måste! Dessutom så måste chokladen i asken innehålla minst 70 % äkta kakao då detta hos kvinnan kan frambringa en sexuell åtrå då kakao innehåller afrodisiakum som är sexuellt stimulerande. Se bara till att kvinnan ifråga för aftonens supé icke slänger i sig hela askens innehåll innan ni kommit till supén. Detta beteende från hennes sida kan tyda på två saker. Att hon av någon anledning tröstäter. Eller att hon är beredd att hoppa över supén för att omedelbart påbörja aftonens slutmål i förtid. Men som den erfarne vivör ni är, så upptäcker ni snart vilket av de tvenne symptomen det rör sig om. Om hon tröstäter hejdlöst ur chokladasken så avstyr detta genom att bjuda henne på en rejäl grogg istället. Skulle hon däremot hejdlöst vräka i sig asken innehåll av den andra anledningen så är det ju upp till er min bäste herre om ni redan innan förrätten ens har kommit på bordet vill avnjuta en annan typ av förrätt.

En annan viktig sak för att aftonens supé skall lyckas är blommor. En kvinna som icke får blommor är ingen lycklig kvinna. Det torde de män som dumt nog gift sig mer än väl veta om då de glömt på vilken dag deras bröllopsdag infaller.

Röda rosor.

Nu är frågan vilken typ av blommor som ska väljas. Ja det hänger väldigt mycket ihop med kvinnans karaktär. Men som regel så älska 95 % av världens kvinnor att erhålla rosor. Och helst en så stor bukett som möjligt. Ej under hundra stycken välväxta röda rosor är att rekommendera. För kom ihåg mina herrar att enligt den grekiska mytologin så skapades rosen av den undersköne Adonis för att kunna överlämnas till sitt livs kärlek, den bedårande vackra Afrodite. Därför är också rosen så starkt förknippad med erotisk kärlek. Vilket ni mina herrar utan omsvep kan erkänna är målet med edra intentioner.

När ni nu avslutat edra inköp av de ack så livsviktiga attributen så ska ni icke tro att ni är färdiga med förberedelserna. Mycket återstå ännu. Planering är A och O i dessa sammanhang. En vivör och gentleman lägger alltid upp sin strategi likt en general som ämnar inleda en frontalattack. Och då får vi icke glömma inbjudningskortet. För det är här ni delvis ska avslöja edra avsikter med supén.

Krishna o Buttersmurfen.

Ett inbjudningskort med tillhörande kuvert bör vara av högsta kvallitet. Helst ska kuvertet vara av bästa papperskvallitet och försett med en någorlunda bred guldfärgad kant. Storleken på kuvertet bör icke underskrida C5 då allt i storleksväg under detta kan anses som snålt, och dessutom så framhäver det icke edert familjevapen som bör vara förtryckt på kuvertets övre vänstra hörn. Färgen på kuvertet är naturligtvis valfri, men som den ädle gentleman ni är så är ett svagt blåfärgat kuvert att föredra. Naturligtvis för att framhäva att ni är en man av nobel rang. Den blå färgen förknippas inom hinduismen mycket positivt då guden Krishna ofta avbildas som helt blå. Vilket ofta har fått mig att undra varför Smurfarna alltid är målade blå, då dessa små varelser kan betraktas som allt annat än positiva. Så säger åtminstone min hushållerska Rakel, som kallar Smurfarna för överklassens medlöpare då hon jämför dessa med den nu sittande regeringen i Svearike. Är det då Buttersmurfen eller Klantsmurfen som är stadsminister? För det kan ju icke under några som helst omständigheter vara varken Supersmurfen eller Kokettsmurfen som är det?

Nåja! Tillbaks till verkligheten. Min förbannade skata till hushållerska sätter ibland griller i mitt huvud.

Nu kommer det till vad vi skall skriva på kuvertet. Först och främst så måste ni se till att använda en penna av bästa kvallitet. Helst en riktig gåspenna med tillhörande äkta bläck. Ni behöver icke vara någon expert på kalligrafi men så väl adressen på kuvertets utsida och själva inbjudningskortet bör författas med en snygg och tilltalande skrivstil.

Sen så bör ni alltid skriva ”Till min undersköna lilla stumpa” eller något annat liknande på kuvertet. Ja och då tillsammans med denna undersköna lilla stumpas namn och adress naturligtvis. För om inbjudan skulle nå postkontoret utan varken namn eller adress så kan ju det hamna varsomhelst. Det är inte säkert att de ur arbetarklassen som arbeta vid postkontoret haver samma uppfattning om hur en underskön liten stumpa skall se ut. Och vad komma till hur arbetarklassen se på skönhet så äro det icke omöjligt att det straxt innan supéns börjande dyker upp en bedagad före detta vänsterpartiledare vid namn Gudrun på tröskeln till edert gods. Tvi vale!

Nu kommer vi till hur vis ska författa själva inbjudan. Såsom jag tidigare nämnde så måste ni här visa eder avsikt med inbjudan. Gå inte allt för rakt på sak och säg att det enbart är sex ni är ute efter. Linda hellre in edra avsikter med en liten kokett dikt som få henne att likt ett torrt asplöv darra av förväntningar på vad som skall komma.

”Vill du, min lilla sockerpulla, i afton med mig supera, så att jag, med min stora rulla, dig kan seminera.”

Ja svårare än så behöver det icke vara att skriva en icke allt för på rakt tal tilltalande inbjudan. Glöm ej heller att underteckna med edert namn. Och ni skriver alltid ”Högaktningsfullt” innan eder egen namnteckning. Allt annat är att anses som mycket illitterat!

Glöm ej heller att frankera kuvertet med den rätta typen av frimärken. Frimärken med landskap, modern konst, eller annat trams som motiv duga här icke. Enbart motiv med den kungliga familjen göre sig bäst på ett kuvert när det sändes från en dignitet som eder själv.

Personligen så bruka jag alltid skicka min chaufför med inbjudan till de fagra kvinnor jag avser att dinera eller supera med. På så vis säkerställa jag att inbjudan verkligen komma fram, då posten i dagens läge icke alltid är att lita på. Om ni har en chaufför så låt denne alltid använda er Bentley eller Rolls Royce för att genomföra överlämnandet. Det visar på stil och klass från eder sida. Dessutom så låter ni eder chaufför alltid erbjuda sig att i god tid före supén avhämta det lilla grynet i fråga. Hon får då möjlighet att fokusera sig på hur hon ska klä sig till supén utan andra störande moment såsom hur hon skulle ha tagit sig till eder. Som ni märker så lämna jag icke något åt slumpen, om icke, så är risken stor att man åker på pumpen. Att vara förutseende mina herrar, det är mitt trademark så att säga.

Emedan ni nu har gjort dessa initiala förberedelser så är det dags att tänka på ert eget yttre för den stundande supén. Egentligen är det icke så mycket ni behöva göra. Ni är ju förhoppningsvis redan Adonisvacker som mig själv, besitter intellekt som både Albert Einstein och Isaac Asimov tillsammans, och är verbalt begåvad som Oscar Wilde eller Olof Palme.

Det ni behöver fokusera på nu mina herrar, är hur ni klär eder.

Inget annat än en så kallad dinner jacket, här duga! För er som icke begripa vad en dinner jacket är för något, så är det samma sak som en smoking. En dinner jacket ligger i stilnivå över en kostym, men under frack och jackett. Dinner jacketen skall helst vara svart. Det är enbart på sommaren eller på varmare bredgrader man använda en vit dinner jacket. Slagen skall vara av siden och knäppningen helst av enkeltyp. Dessutom så bör kavajen vara försedd med ett knappnålshål på slaget där ni kan inträda en blomma. Bröstnäsduken skall vara av siden och ha samma färg som skjortan ni bär. Det vill säga vit. Naturligtvis är det en vit smokingskjorta med plisserat bröst som gäller. Tills skjortan bär ni naturligtvis edra manschettknappar som skall vara av minst 18 karats guld och försedda med antingen ert namnmonogram eller familjevapen. Kragen till skjortan skall vara av modellen vingkrage, vilket är mer formellt och stiligare. Byxorna skall vara svarta med revärer i sidorna och helt sakna hyskor då ni uppbär dessa med svarta hängslen. En svart fluga i siden är ett måste, och bör vara av så kallad kravattyp som ni knyter själva. Med andra ord inga sådana där falska tingestar som fästes med kardborreband eller redan är färdigknutna. Tänk mina herrar att här gäller det att visa still och klass. Vissa män bär så kallad gördel till, men detta är ej att rekommendera då detta enbart är till för att hålla inne vissa herrars fettvalkar. Svarta lackskor eller polerade svarta herrskor av oxfordtyp är det enda som gäller. Allt annat ses som ett etikettsbrott. Och i dessa skor bör ni icke sätta edra fötter om ni icke dess för innan tagit på eder svarta trekvartslånga strumpor i äkta silke.

Så mina herrar! Nu är ni mer än redo att mottaga eder kvinna som sig det anstår en riktig man.

Venus.

Den afton eder inbjudna skönhet ämnar göra entré, ska ni vid hennes ankomst nonchalant stå lutad mot den staty av Venus som ni har stående vid trappan upp mot entrén till edert gods. Om ni nu sakna en Venus staty så luta er nonchalant och världsvant mot något annat. Dock ej soptunnan. Detta kan förta helhetsintrycket av eder direkt. Nåväl, se också till att ni här överlämna den första gåvan till kvinnan. Rosorna naturligtvis. Låt henne insupa rosornas doft medans ni hoppas att hon inte är pollenallergiker. Ge henne samtidigt en lätt kyss på ena kinden, inga kyssar eller kramar av rysk stalinkaraktär här inte. Det kan anses som väl påfluget. Välkomna henne med ett par väl valda artighetsfraser och led in henne i lilla salongen. Den är betydligt intimare än stora salongen. Skulle ni sakna några salonger så får väl det ni kallar vardagsrum duga.

Se till att i salongens öppna spis ha tänt en liten välkomst brasa. Observera att ni enbart bör använda ekträ för detta ändamål då det brinner sakta med en mycket sensuellt blåröd färg.

Aj då!

Då ni erbjudit er bedårande gäst en plats i den gustavianska tvåsitssoffan, inga förbenade Ikea möbler här inte, så skall ni naturligtvis erbjuda kvällens första drink. En liten aptitretare med andra ord. Och här är det av yttersta vikt att icke enbart välja rätt typ av drink utan även att avväga alkoholstyrkan i denna drink. Icke vill ni supa denna fagra kvinna under bordet det första ni gör.

Nu finnes det en uppsjö av lämpliga drinkar att bjuda på, men tvenne utmärkta kommer i mina tankar direkt.

Acid Banana.

Den första kallas för ”Acid Banana.” Den skall serveras i ett longdrinksglas och innehåller följande ingredienser.

2 cl Pisang Ambon. 2cl Sourz Sour Apple. 4 cl grapefruktjuice. Drinken toppas med fruktsoda och krossad is. Garneras med en apelsinskiva och iför gärna ett sugrör.

Den andra kallas för ”Sex in a Glass.” Denna drink serveras i Short drink glas och innehåller följande nyttigheter.

3 cl Dekuyper Butterscotch. 2 cl Smirnoff Red. 4 cl Monin Strawberry Purée. 4 st citronskivor. Fruktsoda.

Sex in a Glass.

Muddla Citronen i bostonshaker-glas.
Häll is, puré, vodka och butterscotchlikör i shakern. - Skaka kraftigt.
Dubblestrain över krossad is i Short drink glas, toppa med fruktsoda och blanda så det inte skiktar sig med fruktsodan. Toppa med mer is och garnera med färsk jordgubbe och citron alt. "el naturell" dvs. Bara sugrör.

Och naturligtvis så blandar ni dessa drinkar bakom den enorma bardisk ni har i lilla salongen så att damen i fråga kan bevittna att även detta klarar ni med en briljans som vilken välutbildad bartender som helst. Äger ni icke någon enorm bardisk så går i värsta fall köket också bra.

Om nu någon tror att genom mitt val av drinkarna, Acid Banana och Sex in a Glass, anspelar på något erotiskt så har ni helt rätt. Man är väl inte vivör och lebeman för inte!

När kvinnan har kommit halvägs in på sin drink emedan ni underhållit henne med eder briljanta och kultiverade verbala förmåga så är det dags att överlämna den enorma chokladasken tillsammans med ett av de smycken ni inhandlat. Ni kommer garanterat att få en mycket öm kyss på vardera kinden och därefter en synnerligen upphetsande kram av kvinnan ifråga. Som den gentleman ni är får ni här de facto hålla tillbaks eder lust lite. Här är det fråga om ett långt förspel och intet annat. För hon förväntar sig nog inte att erhålla fler presenter under kvällen. Hon lär dock bli ytterligare överraskad när ni senare presentera vad ni mer kommer att ge henne.

Efter att i gemytlig ton ha småkonverserat sittandes på den gustavianska soffan emedan ni avslutat drinkarna så är det dags att i lilla matsalen på edert gods bjuda henne till bords. Stora matsalen är icke att rekommendera då denna endast är avsedd för större sällskap om minst 60 personer.

Och det är nu vi kommer till aftonens avgörande ögonblick. Supén! Som den skicklige kock ni naturligtvis är så brukar ni ju tillaga rätterna själv. Men i afton icke så. För damen ifråga skulle säkert icke uppskatta om ni titt som tätt rände ut i köksregionerna för att titta till om hummern var färdigkokt. Nej denna afton kräver något alldeles extra. Att ni till fullo ägnar eder åt ert sällskap. Därför bör ni anlita en köksmästare av rang. I mitt fall den mycket gode vännen, den eminente Jean Claude Estomac. Kökschef vid ”Le Deux Lapins Nu.” i Paris. Dock så är det alltid en liten risk att ta då min skata till hushållerska Rakel Karlsson och herr Claude icke dra riktigt jämt med varandra. Dock så fann jag lösningen på detta genom att förära Rakel med två billiga Bag in Box viner och en säsong av Dallas på videoband. Detta bör hålla henne borta från herr Estomac och köksregionerna. Dessutom så reglade jag dörren till hennes kammare med extra lås och såpade takrännan utanför hennes fönster. Rakel påstår nämligen att hon på långt håll är släkt med utbrytare kungen Harry Houdini. Om detta är sant vet jag ej, men här får icke tas några risker.

Åter till verkligheten och supén. Som ni förstår går det icke att servera vad som helst när ens avsikter är som de är. Här tarvas det icke enbart finurlighet utan även talang. Därför lät jag kökschefen Claude Estomac bestämma kvällens lilla trerätters supé. Och det på grund av att han är en mästare i konsten att kreera erotiskt rätter på löpande band. Följande lilla meny kommer att serveras.

Förrätt:

Ostron med lingon vinägrett.

Huvudrätt:

Inbakad oxfilé Wellington med fransk sallad.

Efterrätt:

Orientalisk frukt och bärconsommé.

Nu skall dock sägas att den gode kökschefen herr Estomac ”lånar” vissa av sina idéer till recept annorstädes. Men till hans fördel skall sägas att han är rasande skicklig på att tillaga dessa recept.

Nu tillbaks till själva supén och den fagra kvinnan i mitt sällskap. De övriga små gåvorna ska nu överlämnas i pauserna mellan rätterna. Smycket som ni bör överlämna sist är naturligtvis ankelsmycket då detta utan tvekan kommer att få henne att lägga upp sitt vackra ben i edert knä och bara böna och be att ni på hennes ankel där skall träda på detta smycke. Efter detta mycket erotiska ögonblick så bjuder ni åter in henne till lilla salongen där ni nu återigen bjuder på en rejäl sängfösare. Se till att ni redan har förberett lite bakgrundsmusik som kommer att strömma ur edra Bang Olufsen högtalare som diskret sitter dolda i salongen. Här är musikvalet av yttersta vikt om ni skall lyckas med resten av aftonen. Hårdrock, dansbandsmusik, hipp hopp, och annat högst okultiverad skrän är helt förbjudet. Nej här gäller det klassisk musik, där stråkarna smeker strängarna likt en sengångare som sakta klättra upp i ett träd. Denna klassiska musik skapar en helt magisk erotisk spänning i salongen där ni också via ert drinkval för första gången öppet deklarerar edra avsikter med aftonens fortsättning.

Bedtime Story.

Drinken i fråga en riktig after dinner bomb vilket borgar för att kvinnan faller som en mogen persika i edra armar och bara ber om att få utforska edert sovgemak.

Drinken kallas ”Bedtime Story”, och serveras i ett rejält longdrink glas.

ingredienser.

3 cl Havana Club Añejo Blanco. 1,5 cl Midori. 1,5 cl Bols Amaretto. 8 cl Ananasjuice. 4 cl Blodapelsin.

Häll ingredienserna i en shaker. Skaka. Garnera med ananasskiva, blad och kumquat.

Ja mina herrar! Sammantaget så är det så här man enkelt får en charmant och rasande vacker kvinna med sig in i sovgemaket för en natt av extatiska övningar utöver det vanliga. Buslätt som en del säger. Och apropå bus. Om det nu mot förmodan är någon ur arbetarklassen som läsa dessa eminenta råd från mig, Egon Snusmumrik-Flädersnaps, vivör av guds nåde och världsalltets gåva till kvinnorna, så gör det ni ur arbetarklassen brukar göra bäst för att få en kvinna på fall.

Billiga postordersmycken, odrickbart skräpvin på Bag in box, ett helrör smuggelvodka, nätundertröja som är full av pizzarester och annat onämnbart, otvättade armékalsonger modell större, Foppa tofflor, vissna tulpaner, hämtmat från Hassans Kebab o bilverkstad, raggargrogg och Eddie Meduza på högsta tänkbara volym. Och inbjudningskort kan ni glömma då ni förmodligen varken kan stava eller att ert tilltänkta pök kan läsa.

Kan bara säga till eder män i arbetarklassen att vårt mål med kvinnan är det samma. Men utförandet för att nå detta mål är totalt väsensskilt. Köp för böveln åtminstone rena kalsonger och en ny nättröja!

Rena kallingar o nättröja!

Till ni som undra hur min skata till hushållerska Rakel Karlssons afton förflöt så kan jag förtälja att hon då icke var lugn. Skatan ifråga lyckades rymma från sin vindskammare på godsets tredje våning och återfanns dagen efter helnäck med en tom Cognacsbutelj under ena armen, och sina kära Harry Brandelius skivor under andra armen i vågrätt läge i samma säng som herr köksmästare Claude Estomac. Detta kräver att någon form av straff utmäts för Rakel naturligtvis. För icke skall tjänstehjonen roa sig utan mitt tillstånd. En månads indragning av Harry Brandelius skivorna och bättre lås på vin o spritkällare blir resultaten av Rakel Karlsson nattliga eskapader. Icke att hon mer ska få stjäla min Napoleon Cognac!

Här har ni själva recepten till supén mina herrar! Jag hoppas att ni efter denna praktkväll lyckas få till det med själva kardemumman så att säga!

Förrätt:

Ostron med lingon vinägrett.

Ingredienser för 8 personer:

1 dl vitvinsvinäger

2 msk rårörda lingon

16 st öppnade ostron

3 msk schalottenlök, finhackad

3 dl grovsalt

Tillagning:

1. Mixa vitvinsvinäger med rårörda lingon till en slät dressing.
2. Öppna ostronen med en ostronkniv. Svep gärna in dem i en handduk för bättre grepp.
3. Häll upp knappt 1/6 grovsalt på varje tallrik och lägg 2 ostron ovanpå. Häll på väldigt lite vinäger på de 2 ostronen och strö över lite lök.

Huvudrätt:

Inbakad oxfilé Wellington med fransk sallad.

Ingredienser för 8 personer:

1 1/2 kg mittbit av oxfilé
1 1/2 tsk salt
ca 2 krm nymald vitpeppar
ca 2 msk smör till bryning
1 pkt fryst smördeg à 425 g
1 ägg till pensling

Fyllning (Duxelle):

ca 2 msk smör
1 stor gul lök
1-2 vitlöksklyftor
500 g färska champinjoner
300 g rökt skinka
7-8 msk tomatpuré
ca 2 krm nymald vitpeppar
1/2-1 tsk salt
2 äggulor

Fransk sallad:

1 huvud friséesallad
1-2 huvuden rosésallad
1/2 litet huvud isbergsallad
1 burk kronärtskocksbottnar à 400 g
200 g färska champinjoner

Dressing:

2 msk vinäger + 1 msk vatten
1/2 tsk salt
ca 1 krm nymald vitpeppar
1 pressad vitlöksklyfta
2-3 tsk fransk senap (gärna Maile Provençale)
1 1/2 dl olivolja

Förbered oxfilén så här:

Krydda och bryn filén en dag i förväg och förvara den därefter i kylen. Gör fyllningen helt färdig en dag i förväg.

Gör inbakningen samma dag men i god tid före serveringen, så att filén hinner kallna och därmed stabilisera sig innan den skärs upp.

Även dressingen till salladen kan göras klar en till två dagar i förväg.

Tillagning:

Putsa oxfilén helt fri från fett och hinnor. Krydda den runt om med salt och nymald vitpeppar. Hetta upp en stor stekpanna och låt smöret bli väl nötbrynt. Bryn oxfilén ordentligt runt om så att den får en fin stekyta. Låt filén därefter kallna helt.

Fyllningen (Duxellemassan):

Skala löken och vitlöken samt tvätta champinjonerna. Hacka lök, svamp och skinkan i mycket små tärningar. Fräs löken och vitlöken lätt i smöret utan att det får färg. Tillsätt svampen och koka ihop det hela tills all vätska dunstat bort.

Tillsätt skinkan och tomatpurén samt krydda med salt och peppar. Fortsätt att fräsa under omrörning på ej för stark värme ca 5 minuter så att ytterligare vätska dunstar bort. Massan ska ha en "torr" konsistens när den är färdig. Tag pannan från spisen och rör i äggulorna. Låt massan kallna helt.

Inbakning av oxfilén: Sätt ugnen på 200 °C. Tag fram och tina smördegsplattorna. Borsta bort ev mjöl från plattorna och lägg dem på varandra. Kavla ut plattorna till en fyrkant 40 x 40 cm.

Bred ut ca 1/4 av fyllningen ca 5 cm in på degplattan så att oxfilén lagom får plats ovanpå. Lägg filén på fyllningen och bred resten av fyllningen på och runt omkring oxfilén så att den blir helt täckt.

Pensla med uppvispat ägg runt degkanten. Vik degen runt oxfilén så att den blir väl täckt. Var noga med att vika in degen i de båda ändarna. Lägg oxfilén med degskarven nedåt direkt på en ugnsplåt utan kant. Pensla degen med ägget och sätt in oxfilén på nedersta falsen i ugnen. Grädda filén i 35 minuter varefter den får kallna.

Fransk sallad:

Skär salladssorterna, skockbottnarna och champinjonerna i ej för små strimlor, bitar och skivor och blanda. Skaka ihop samtliga ingredienser till dressingen i en burk med lock. Vid serveringen skärs oxfilén upp i minst 2 cm tjocka skivor och läggs upp på ett stort fat. Lägg salladen på samma fat om den får plats annars i en skål bredvid. Skaka och ringla dressingen över salladen och allt är klart att servera.

Efterrätt:

Orientalisk frukt och bärconsommé.

Ingredienser för 6 personer:

1 liter färskpressad apelsinjuice
3 dl socker
4 st hela stjärnanis
10 st kryddnejlikor, malda i mortel
1 msk finhackad urkärnad, röd chili
Blandade frukter efter säsong: hallon, jordgubbar, kiwi, melon, banan, druvor, mango

Tillagning:

1. Sjud juicen med sockret.
2. Skumma av och tillsätt kryddorna. Låt det dra på svag värme ca 10 -15 min. Juicen får inte koka!
3. Kyl consommén och tillsätt fint skurna frukter efter smak och säsong.
4. Serveras i djup tallrik med en kula god vaniljglass!

Eder världsvane vivör, Egon Snusmumrik-Flädersnaps till tjänst.

Konsten att vinna en kvinnas hjärta. Del 4. Juveler.

2012-10-29T22:21:00.000+01:00

Förutom att man är en dansant, givmild, älskvärd, poetisk och allomvittnad gentleman och vivör som mig själv, vad mer är det som kan få en kvinna att falla i min famn och likt en nyss skjuten slagbjörn?

Jo, guld och glitter. Juveler helt enkelt mina herrar! Det är det som är den ultimata gåvan för att söka inträde till kvinnans allra heligaste.

Och här gäller det naturligtvis att man väljer rätt juveler med omsorg och tanke. För gör du fel här, så kan konsekvenserna bli ödesdigra. Ge aldrig en kvinna en ring i gåva, hur diamantbesatt den än må vara eller icke, så tar hon genast det som intäkt för att ni nu genast vill viga er med henne. Och det går ju inte för sig, för ni är ju inte vivör och lebeman för inte. Att knyta några fasta band med en kvinna är inget att rekommendera då detta kan leda till ett livslångt harmagedon där edert fria vivörsliv likt ett använt toalettpapper försvinner ned i det mörka underjordiska kloaksystemet.

Nej som sagt mina herrar här gäller det att använda sin intuition och erfarenhet när man väljer vilken typ av juveler man vill beströ sin motpart med.

Och vid valet av dylika ting finnes det idag en uppsjö av smycken som ni kan dekorera er fagra mö med. Nåja, det gäller naturligtvis även om inte damen i fråga är någon mö. Det lär ni förhoppningsvis bli varse om ganska snart.

Låt oss börja en kroppslig exkursion från kvinnans topp till tå vad gäller val av smycken. Om vi beskådar de övre regionerna först och börjar med huvudet och dess hårsvall.

En liten parentes bara innan jag fortsätter. Se till att er kvinna har ett rikligt hårsvall som hon kan forma på en mängd olika sätt, ty det är ändock så att ibland vissa av dagens kvinnor finnes en högst oroande trend att hålla sitt hår extremt kortklippt. Och min personliga reflektion över detta är att det är högst opassande och fult. Kan ni tänka eder Jean Harlow eller Jayne Mansfield snaggade som skinnhuvuden? Nej, jag tänkte mig väl det. Stora delar av den kvinnliga karaktären sitter i håret likt en välkammad bäverpälsmössa.

Vad eller vilka smycken tycker en kvinna om att sätta i sitt hår? Jo små diadem, hårklämmor eller hårnålar är alltid en populär gåva. Och här bör ni tänka på mina herrar, som alltid när det gäller införskaffande av smycken, att om det är något en kvinna kan, så är det att skilja på vad som är billiga postordersmycken eller äkta vara. Så här bör ni naturligtvis vara beredda att lägga ett par riksdaler på kvalitet istället för icke kvallitet. Därför kommer jag att i slutet av mina eminenta råd till er herrar att rekommendera ett antal juvelerare, som gör, att när er kvinna ser juvelerarens namn och logotyp på smycke etuiet kommer hon att öppna alla sina kärlekars portar för er.

När ni bestämt er för vilken typ av hårsmycken ni vill traktera er dam med så är det några icke alls oviktiga detaljer ni bör ha i minnet. Hårsmycket får inte vara för litet eller för stort. Det vill säga lagom stort för att synas så att hennes väninnor blir djupt imponerade eller avundsjuka. Är det för stort så är förmodligen hålet i er plånbok också för stor. Vilket kan få till följd att ni icke har råd att köpa fler smycken till eder kvinna. Tänk alltid på att många små men lagom dyra smycken spenderade på samma kvinna under en längre tidsperiod håller kärlekens glöd levande under en betydligt längre tid. Sen är det ju också så att av rent praktiska skäl, så kan man i förväg ha rekognoserat juvelerarna och på så vis kanske funnit en hel smyckeserie som perfekt matchar den kvinna ni traktar efter. Ni kan då ikläda denna kvinna från topp till tå med smycken i en så perfekt kombination att till och med Kejsarinnan Faraḥ Dibās smyckeskrin verkar köpt på en loppmarknad.

Och i vanlig ordning, som den gentleman ni är, så är alltid en liten dikt avgörande när ni presenterar gåvan. Låt mig bjuda på tre små aptitretare som ni kan använda eder av i samband med själva överlämnandet.

Den första har med diadem att göra:

”En liten bohem från Flen här dig giva ett poem, som få dig att bli len som ett ödem. Ty min kärlek till din skult är något som min katapult gärna vill besöka under tumult likt en bult."

Denna dikt förutsätter naturligtvis att ni är från Flen.

Den andra dikten passar ypperligt om ni ger bort ett par hårnålar. För kom ihåg att hårnålar alltid ges i par.

”En nål ej räcker i ditt hårsvall, här har du två som spräcker ditt vågsvall.”

Den tredje dikten är något sofistikerad och lätt ekivok om jag nu får säga så själv. Men jag kan försäkra att den går hem hos alla kvinnor med humor och sunt förnuft. Förhoppningsvis.

”Jag dig icke vill skrämma med min järnfemma, så här har du en klämma, som icke är ett dilemma, utan en annan femma som kan bli fritidshem åt min lemma.”

Om vi nu skall titta på kvinnans öron och vilka smycken vi däri kan hänga. Här gäller samma regel som ovan vad kommer till storleks val av smycken. För stora och tunga örhängen kan leda till att örsnibbarna kommer i axelhöjd vilket icke är särskilt attraktivt i den västerländska kulturen. Och här gäller icke några örhängen som är av så kallad clipps typ heller. Alla kvinnor av klass har alltid för preparerade hål i öronen där de kan infästa sitt örhänge. Typ av örhänge beror mycket på hur kvinnan i övrigt ser ut. Hänget måste både matcha hårfärg tillika ögonfärg. Så mina herrar försäkra er om hur er kvinna ser ut så att ni inte gör ett impulsinköp baserat på att ni icke varit fokuserad på eder kvinnas topp attribut utan enbart på de nedre attributen. Dit komma vi nog så småningom ändå. Och örhängen ges alltid i par. Ja det vill säga om eder kvinna inte är enöring, för då blir ju läget annorlunda.

Och här tarvas naturligtvis en passande dikt också när ni överlämna gåvan.

”Dina hörlurar är som murar, låt mig dekorera dem så du kan stoltsera och briljera med dina enorma lurar”

Nu är vi framme till kvinnans mest kostsamma kroppsdel vad kommer till juveler. Halsen. Denna mycket erotiskt känsliga del av kvinnokroppen är för eder egen plånbok som ett dräneringsdike. Här gäller det också att vara ytterst observant på valet av juveler. Tänk att icke inköpa ett på tok för tungt halsband. Det medför obevekligen att damen ifråga riskerar att få en något framåtlutad gång med påföljande risk för permanenta skavsår i nackregionerna. Så alltså inga tungt juvelbesatta hundhalsband är att rekommendera. Kan också säga att pärlhalsband numer är helt uteslutet vad komma till kvinnor i ung eller mogen ålder. Ett pärlhalsband ges enbart till kvinnor över 50 år. Då för att distrahera det manliga ögat från de botoxinjektioner, läppförstoringar, ögonlocksimplantat och andra övriga tunga kirurgiska ingrepp som kvinnor över 50 har utfört på sina chanseradefasader.

Runt en kvinnas välformade halsregioner är det enbart ett diamanthalsband som gäller. Det bör bestå av icke mindre än femtio välformade diamanter och de får absolut icke underskrida 2,0 ct per styck. Allt annat under 2,0 ct är att anses som ren snålhet från eder sida. Diamanterna bör vara infattade i minst 18 karat guld. Det gör inget om halsbandet eller delar av det beroende på utformning hänger ned en bra bit i dekolletaget. Detta ger ju er möjlighet såsom gentleman att titta djupt och länge i kvinnans urringning utan att skämmas.

Och i vanlig ordning så är ju en liten överlämningsdikt verkligen på sin plats.

”Med denna lilla gåva jag nu söker tillträde till er håla, ty jag vill ju icke på eder, min sköna snåla.”

Vi skall nu avrunda vår lilla juvelrunda med ännu en kvinnlig kroppsdel som för oss män är synnerligen attraktiv. Vristen! Ja mina herrar, ni hörde rätt! Det finnes icke något mer bedårande än en liten chick tingest att träda runt kvinnans ankel. Och här kommer inget annat att passa än rent guld och en styck tämligen stor juvel som lite nonchalant kan dingla ikring hennes välformade ankel. Viktigt när ni överlämna denna gåva är att ni själv begär att få träda på detta smycke runt kvinnans ankel så fort hon öppnat etuiet. På så vis får ni tillfälle att studera denna välformade kvinnliga kroppsdel närmare samtidigt som ni också får den ypperliga möjligheten att närmare studera kvinnans fabulösa underben och beroende på hur hon är klädd finnes även chansen att ni får en glimt av de än mer välformade låren.

Samtidigt som ni apterar detta ankelsmycke på kvinnan så kommer följande intrikata dikt att göra hennes upplevelse än mer extatisk.

”Din ankel är som en välformad ranunkel, som enbart vänta på att min ränta skall öka, så att vi nu kan göka.”

Ja nu var denna lilla exkursion i hur man juvelbeströr en fager kvinna av det motsatta könet över. Och kom ihåg mina herrar att ska ni få en direkt lycka med era intentioner vad kommer till kvinnan ifråga så bör ni satsa på att ge henne alla ovan nämnda juveler samtidigt. Detta kommer att göra eder lycka i ett nafs och det utan hafs. Det vill säga om ni nu har råd att spendera edra tillgångar på ett och samma tillfälle. Om inte, så kan det bli en lång och utdragen process innan ni få tillträden till det allra heligaste rummet. Men om ni nu har en begränsad börs så kanske ni får ge er till tåls. För den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.

Som bonus mina medbroderliga vivörer så får ni här också ett antal länkar till några av världens bästa juvelerare.

Harry Winston

Damiani

Tiffany

Cartier

Bulgari

George Jensen

de Grisogono

Eder store vivör och lebeman Egon Snusmumrik-Flädersnaps

En liten vindil och det utbryter panik!

2012-10-29T04:31:00.004+01:00

Man kan icke annat än förundras över dessa amerikanares panikartade inställning till moder naturs krafter. Här beslutar New Yorks eminente borgmästare den ärevördige herr Michael Rupert Bloomberg om att staden skall evakueras. Och det enbart för att en lien kuling vid namn Sandy tycks närma sig. Patetiskt att tvinga folk och fä från sina hem bara för att ett antal amerikanska marijuana påverkade meteorologer på sin väderradar sett ett litet moln närma sig kusten.

Nej annat var det när jag år 1951 i den mycket vackra Schweiziska bergsbyn Zermatt blev överraskad av en rejäl vinterorkan vid namn mega Helga och en synnerligen charmant och kokett liten ungmö vid namn Gisela von Knödeleinbein.

Monte Rosa

Såsom den starke, atletiske och synnerligen idrottsliga man jag är så hade jag beslutat mig för att bestiga bergstoppen Monte Rosa som ligger cirka 10 kilometer sydost om Zermatt. Bergstoppen ligger bara lite drygt 4600 meter över havsnivå så jag såg det naturligtvis som en enkel liten dagsutflykt.

Uppstigningen till bergstoppen gick alldeles utomordentligt bra, som alla mina uppstigningar brukar göra. Även de om morgonen. Utsikten var naturligtvis magnifik, som det alltid är från alpvärldens toppar. Problemen började dock så snart jag påbörjat själva nedstigningen. En allt mer tilltagande vind följd av svarta snöfyllda moln drog in från sydost. Så högt upp på berget funnes det icke någonstans att ta skydd, så nu vore då goda råd dyra om min fagra lekamen skulle överleva. Som alltid äro dock en man av min kaliber väl förberedd för oväntade och ovälkomna händelser.

Hängandes i en arm i klätterlinan utan att på annat sätt vara säkrad lyckades jag få på mig mina skidor i äkta Hickory som jag inhandlat år 1934 i Aspen, Colorado. Märk väl att mina skidor vore inhandlade i Aspen innan det bleve en populär skidort borta i Nordamerika. Vid test av skidorna over there, så uppmärksammades min fantastiska skidåkningsskicklighet av den mycket kände industrimagnaten och filantropen, Walter Paepcke, som på stående fot, på en skida, beslöt sig för att göra Aspen till en skidmetropol som skulle slå alla med häpnad. Man kan med andra ord säga att jag, den ödmjuke och karismatiske Egon Snusmumrik-Flädersnaps är upphovet till denna skidmetropol tack vare min mycket omvittnade skicklighet på skidor.

Det var nu denna skicklighet skulle sättas på sitt allra yppersta prov. Hängandes cirka 142,51 meter över marken vore jag nu tvungen att fatta ett avgörande beslut då vinden rappt ökade i kraft och de första snöflingorna yrde runt mitt huvud. Jag drog min mörkblå kashmir halsduk, inköpt hos Gieves & Hawks i London, tätare runt halsen och insåg att endast ett alternativ vore möjligt.

Att släppa greppet om linan och hoppas på att ödet skulle föra ned mig till säker mark. Och ödet vore som vanligt för min del på den goda sidan. Så snart jag släppt greppet från linan intog jag med hela min lekamen en hopkurad ställning och inväntade själva nedslaget. Dock så hade vinden nu nått orkan styrka och jag märkte att jag likt en välvuxen kungsörn kunde använda de starka vindarna till min fördel. Nackdelen vore dock att jag på grund av all snö som yrde icke kunde se mer en maximalt tvenne meter framför mig. Jag vore nu helt och hållet desorienterad så jag vore högst osäker på var jag skulle landa. Kunde ju lika gärna blåsa in över Italien.

Helt utan förvarning dök en enorm gran upp framför mig, men med en gnutta tur och makalös skicklighet från min sida så lyckades jag missa denna gran och gjorde en perfekt landning likt ett backhopparproffs mellan tvenne andra gigantiska granar. Dock så hade jag nu landad i en enorm brant och likt en världsmästare i störtlopp så for jag nu ned i en hissnande hastighet. Då jag på mina hickoryskidor använde så kallad telemark bindning lyckades jag med vida svängar bromsa ned hastigheten till enbart cirka 140,26 kilometer i timmen och det enbart med mycket begränsad sikt. Likt ett slagskepp så lyckades jag parera de fåtal granar som orkanen icke lyckats nedbringa. Dock så fick jag likt en modern puckelpist åkare göra enorma hopp över de granar som nu låg nedblåsta framför mig. Men nu så ökade lutningen så pass att jag vore mycket nära att för första gången missta kontrollen, men som genom ödets nyck eller mest troligt Amors nyck så brakade jag rakt igenom dörren till en liten alpstuga och hamnade bokstavligen i famnen på en underskön lite Schweiziska som sökt skydd från orkanen.

-Mon Dieu!? Var hennes första kommentar då vi av bara farten stod där och omfamnade varandra. Visserligen vet jag att jag äro en synnerligen reslig och till utseendet remarkabelt vacker man, men att bli kallad min gud vid första kontakten med det motsatta könet har aldrig hänt mig innan. Dock så tog hon mig snabbt ur denna villfarelse då hon i ett skarpare tonläge använde sig av samma fras med tillägget, ni kunde åtminstone stänga dörren efter er när ni kommer in så här oannonserat!

Som den erbarmerligt notoriske gentlemannen och vivör av guds nåde jag är så bad jag naturligtvis om ursäkt för mitt hastiga inträde i alpstugan och förklarade att jag bokstavligen blåst ned från drygt 4400 meters höjd, och helt utan egen skuld hamnat i famnen på henne. Detta tycktes hon förstå och med min erfarenhet av kvinnor så kunde jag detektera att hon visade ett visst intresse för min eskapad.

Nu gällde naturligtvis att spinna vidare på detta från hennes sida visade intresse. Så medans jag med ena handen tog av mig skidorna samtidigt som jag med andra handen stängde dörren frågade jag den unga damen om jag icke fick bjuda henne på en liten trerätters middag så här i den hastigt uppkomna isolationen i alpstugan.

Hon tittade förvånat på mig med sina underbart djupblå ögon och undrade hur detta skulle vara möjligt när vi satt isolerade i en alpstuga med en orkan rasandes utanför dörren.

Med den enorma erfarenhet jag har, så är jag naturligtvis förberedd för de mest oväntade eventen som kan uppkomma. För i min ryggsäck så medför jag alltid en riklig packning av diverse nödvändiga tingestar. Men framför allt är det mat av riktigt god kvallitet jag medbringar. Så när jag ur min ryggsäck tog fram en stekpanna och en gryta gjorde hon stora ögon. Än mer stora ögon gjorde hon då jag tog upp en butelj Jägermeister medans jag citerade en dikt av Otto von Riesenthal:

Das ist des Jägers Ehrenschild,

Daß er beschützt und hegt sein Wild,

Weidmännisch jagt, wie sich’s gehört,

Den Schöpfer im Geschöpfe ehrt.

(Det är jägarens adelsmärke, Att han skyddar och vårdar sitt vilt, Jagar som det anstår en jägare, Som ärar Skaparens varelser.)

-Oh! Ni är en riktig diktare min bäste herre. Äro det mig ni anser vara ett vilt, sade hon med ett leende som kunnat klyva en fur i trenne delar.

-Nej icke jag min unga dam, svarade jag. – Det står så på etiketten till buteljen.

Hon såg på mig med ett nyvunnet intresse och jag tog genast fram ett par glas i äkta kristall ur min ryggsäck samtidigt som jag tände upp en liten brasa i stugans järnspis. För här krävdes det både utvärtes och invärtes värme ty det var ganska kallt i stugan.

Efter att ha avklarat formaliteterna såsom vilka vi var samtidigt som vi rappt halverade buteljens innehåll så märkte vi att orkanen utanför stugan ökade i samma takt som både värmen i stugan och värmen inombords våra kroppar steg.

Nu var det dags för mig att executera mina kulinariska matlagningskunskaper såsom det anstår en mästare på området. Efter som vi nu befunne oss i Schweiz, så fick det naturligtvis bli rätter från regionen då jag ville visa att jag kunde tillaga dessa rätter minst lika bra som vilken schweizisk mästerkock som helst. Om inte ännu bättre!

Till förrätt fick det naturligtvis bli en klassisk schweizisk ostsoppa för vad vore en diné med en äkta schweiziska utan ost? Totalt bortkastad naturligtvis.

Huvudrätten är en annan klassiker från detta alpland. Berner platte. En köttrik och smakrik rätt som kan få en kvinna att känna köttets lusta. Vilket naturligtvis var min förhoppning vid val av denna rätt.

Såsom efterrätt valde jag Brännti Creme. En efterrätts klassiker från Kantonen Schwyz. Ja detta var tyvärr det enda jag lyckades att uppringa i matväg ur min ryggsäck. Ja då förutom ett antal passande buteljer vin och en flaska Cognac. Man kan ju inte släpa med sig allt när man bestiger ett berg.

Recepten till dessa rätter, av mig förbättrade till mästerkocksstandard, finner ni i slutet av denna artikel.

Nåväl kära läsare åter till denna historia och den ytterligt likt Matterhorn vackra kvinnan.

Jag lagade med blixtens hastighet till de tre rätterna på stugans järnspis samtidigt som jag visade mina verbalt ytterst skickliga talanger i den ädla konsten som kallas konversation. Ju mer vi konsumerade ur Jägermeisterbuteljen desto mer uppsluppen och hjärtlig blev stämningen i stugan. Då vi förutom att helt ha tömt Jägermeisterbuteljen, två utmärkta buteljer rödvin och en halv flaska Napoleon Cognac insåg vi bägge efter middagen att det mörknat ute och att orkanen på intet sätt lugnat ned sig utan istället ökat till dubbla orkanstyrkan. Vi var strandsatta i denna lilla men ytterst charmanta stuga. Och vad skulle man hitta på emedan man väntade ut orkanen? Älgskog! Vad skall man annars hitta på som ensam man o kvinna sammanförda av ödets nyck?

I trenne underbara dagar vore vi inblåsta i denna alpstuga. Och i trenne dagar lät vi oss försjunka i den ädla konsten att älska som om var natt vore den sista. När vi för tredje kvällen i rad återigen skulle krypa ned under ejderdunstäcket i stugans sovalkov så avbröts vi av ljudet från en man som joddlade en obegriplig harang ned genom skorstenspipan till stugan. Det var först då vi upptäckte att orkanen blåst iväg och att ett stilla lugn rådde utanför stugan. Man hade skickat ut en sökpatrull för att finna personer som hade försvunnit under orkanens rasande framfart. Det visade sig att det inte var mycket till sökpatrull. En pensionerad halvfull alpjägare och hans än mer fulla Sankt Bernhardslund stod på ostadiga ben utanför stugan när vi efter en timmes grävande genom snödrivorna lyckades att ta oss ut. Det förklarade varför joddlandet låtit så obegripligt. Den Cognacs kagge som hängde under hunden hals vore helt dränerad. Alpjägaren ifråga undrade om han kunde hjälpa oss ned till byn, men detta avböjde vi bestämt när vi såg ljusen från byn Zermatt mindre än 500 meter nedanför oss.

Grand Hotel Zermatterhof

Jag satte snabbt på mig skidorna, slängde på mig ryggsäcken och slängde sen den schweiziska hetären Gisela von Knödeleibein med van hand över ena axeln och tog sikte på mitt hotell i byn. Lätt nonchalant och världsvant som sig anstår en vivör och lebeman av rang som jag är så skidade jag rakt in i hotellobbyn på anrika Grand Hotel Zermatterhof och fram till portierdisken där jag på denna satte av Gisela som muntert bad att få nyckeln till min svit där vi i en dryg vecka tillbringade vår tid tillsammans.

Som ni förstår mina damer och herrar så gäller det att taga tillvara på möjligheterna när de dyka upp. Icke var dag man på ett så strålande sätt som mig själv utnyttjar en orkan för att på egen hand skapa en veritabel orkan i älskogens underbara lekar. Därför förefaller det ganska patetiskt som amerikanarna nu gör att näst intill evakuera en hel stad när de i stället bokstavligen bör be befolkningen att utnyttja tillfället och ”rida” ut orkanen.

Vill ni veta mer om denna vindil, läs då ur excellenta SvD eller lika ypperliga DN. SvD2.
GP.

Här haver ni recepten till min excellent kreerade trerätters middag vid tillfällen då ni behöver dem för att rädda en dam i nöd i den schweiziska alpvärlden!

Förrätt!

Schweizisk ostsoppa.

En snabblagad och god soppa som nästan kan tillagas av en novis i köket. Laga den som god förrätt eller bjud till soppmiddag. I Schweiz serveras den ofta med en extra äggula men för att göra den lite speciell och variationsrik förslås att ställa fram skålar med, t.ex. ärtor, gurka i tärningar, musslor och/eller skalade räkor som var och en kan lägga i sin egen soppa. Egen fantasi gör rätten.

För 4 personer – bassoppan

2 msk smör

3 msk vetemjöl

2 tsk paprikapulver

1½ liter buljong (tärning)

2 äggulor

1 dl vispgrädde

2 dl riven, lagrad ost, t.ex. grevé eller emmentaler

Gör så här:

Fräs smör och mjöl. Tillsätt paprikapulver och rör om. Späd med buljong och låt soppan koka 5-10 minuter.

Värm en soppskål och vispa samman äggulorna och grädden. Rör ner osten.

Häll soppan sjudande het över ostblandningen, inledningsvis under intensiv vispning och därefter försiktigt så att inte soppan blir trådig.

Huvudrätt!

Berner platte.

En läcker och köttfylld anrättning som utan tvekan kan få den mest förhärdade vegan på fall.

Dela löken och stek snittsidorna i en het stekpanna. Koka högreven hel i vattnet med de brynta lökhalvorna, resten av grönsakerna och bouquet garni. Löken ger buljongen den rätta färgen. Salta och låt koka upp. Skumma av den och lägg till sist i pepparkornen. Låt koka i ungefär 2 timmar (längre eller kortare beroende på köttets kvalitet). Tillsätt eventuellt mer vatten om det behövs under koktiden. Det ska bli drygt 1 liter buljong kvar. Ställ undan när det är klart. Köttet ska serveras tillsammans med surkålen senare. Buljongen och rotsakerna (skurna i tärningar) kan serveras som förrättssoppa.

Medan högreven blir färdig, koka även kassler och det rimmade fläsket, i en annan kastrull, i vatten med gul lök, lagerblad och kryddnejlikor. Inget salt behövs eftersom kasslern redan är salt. Tag upp köttet efter cirka tio minuter. Spara buljongen.

Förbered surkålen. Fräs löken och vitlöken i ister i en kastrull utan att de tar färg. Tillsätt surkålen och häll i köttbuljongen från koket med kassler. Tillsätt vin eller cider. Lägg även i bacon och fläsklägg och låt det hela småkoka under lock i cirka 1 1/2-2 timmar eller tills fläsket är mjukt och köttet lossnar lätt från lägget. Värm även korven i surkålsgrytan mot slutet av koken (om korven är rå läggs den i tidigare eller så sjuder man den med kasslern och det rimmade fläsket).

Ta upp allt från surkålsgrytan och red av kålen med den finrivna potatisen. Låt det hela koka ytterligare tio minuter eller så. Lägg upp surkålen på ett stort fat, skär upp köttet och korvarna och lägg allt ovanpå kålen. Servera med nykokt potatis och en god senap.

Portioner: 6-8

TILL HÖGREVSKOKET:
1 bit rotselleri
1 bit purjolök
1 morot
1 medelstor gul lök
bouquet garni: persiljestjälkar, lagerblad, 1 timjankvist (allt ihopbundet)
cirka 2 liter vatten
salt
några vitpepparkorn

TILL KASSLERKOKET:
200 g kassler
200 g rimmat fläsk
1 medelstor gul lök
1 lagerblad
2 kryddnejlikor
200 g bacon
1 rimmat fläsklägg
300 g högrev av oxkött
200 g berner zungenwurst (eller någon annan grovmalen korv av typ saucisson)
2 emmentalerlikorvar eller wienerkorvar

SURKÅL:
1 kg surkål
2 msk isterflott
1 medelstor gul lök, skuren i tunna skivor
1 vitlöksklyfta, finhackad
10 enbär
1/2 liter buljong (från koket med kassler och fläsk)
cirka 1 dl starkcider eller vitt vin
1/2 medelstor finriven rå potatis
eventuellt salt

Efterrätt!
Brännti Creme.

Nej detta är icke en bränd kräm om ni så tror utan istället en form av kola kräm. En mycket söt sådan som borde tilltala en lika söt kvinna.

Ingredienser:

180g socker
3dl grädde
saft från 1 citron

2 äggulor
50g socker
1dl grädde

Karamelisera sockret på svag värme. Tillsätt grädden och citronsaften. Sockret stelnar då, men det är bara att värma upp grädden så blir sockret mjukt igen.

Vispa ihop äggulorna och sockret. Tillsätt grädden. Blanda den heta sockerblandningen ner i äggblandningen. Rör kraftigt!
Häll alltihopa tillbaka i grytan och värm upp tills det börjar sjuda. Häll allting i en skål och låt det svalna.

Smakar allra godast kylskåpskallt och med en klick vispad grädde smaksatt med lite äkta vaniljstång naturligtvis. Servera gärna i stora cocktailglas på hög fot. Ser lite mer professionellt ut på detta viset.

Vilka drycker passa då till dessa rätter undra ni säkert? Vin naturligtvis!

Till ostsoppan rekommenderas ett torrt friskt och fruktigt vitvin från Nya Zeeland. Det utomordentliga Rock Ferry, Sauvignon Blanc av den eminenta årgången 2011. Smaken är mycket frisk, aromatisk, med fruktig smak med inslag av nässlor, passionsfrukt, päron, gräs och lime. med synnerligen ungdomlig karaktär, betänk att det är från 2011. Kostar enbart 119 riksdaler per butelj på monopolbolaget och har nummer 92011.

Till den betydligt tyngre huvudrätten, Berner platte, skall det naturligtvis vara ett rödvin, där rekommenderar jag ett kryddigt och mustigt vin från Italien det eminenta Amarone vars smakrika fatkaraktär med inslag av körsbär, torkad frukt, mörk choklad, nötter och vanilj sitter som en välhängd gås i gommen tillsammans med denna rätt. Finnes på monopolbolaget för det facila priset av endast 219 riksdaler per hel buteljen. Numret i sortimentet är 12343.

Nu kommer den stora frågan vad serveras till efterrätten Brännti Creme? Jo förslagsvis ett portvin. Då måste jag utan tvekan rekommendera Fonseca Bin 27. Min hushållerska Rakel Karlsson (72)den satans skatan brukar förtära de buteljer jag har i min vinkällare i rasande fart, så utan tvekan måste det vara ett gott portvin. Ett smakrikt portvin som är något eldig med en ton av mörk choklad och mörka bär vilket ger det en lång eftersmak precis som min hushållerska gör då hon passerar. Dock icke av det smakrika slaget. Nåväl detta portvin inhandlas på monopolbolaget för 139 riskdaler och har nummer 8258. Nu måste jag se över låset till vinkällaren, igen! Det går ju icke för sig att ha tjänstehjonen att uppföra sig hur som helst.

Eder vördnadsfulle och världsvane vivör Egon Snusmumrik-Flädersnaps.

Sexistisk reklam!?

2012-10-27T20:46:00.000+02:00

Nu gnälles det om att den så kallade matjätten Coop gör sexistiska reklamfilmer?

Enbart på grund av att i filmen handlar kvinnan matvaror och mannen befinner sig i sitt rätta element, verktygsavdelningen.

Vad i hela friden skulle vara sexistiskt med detta? Intet säger jag då!

Vad är det för sexistiskt med att kvinnan handlar en välformad ekologiskt odlad jättegurka med rätta formerna eller en falukorv av bästa kvalitet gentemot att en man handlar en Bacho skiftnyckel med det rätta sköna greppet?

Detta är på intet sätt sexistiskt som dessa förbannade rödstrumpor vill göra gällande. Kan det vara så att de äro avundsjuka på de kvinnor som vågar handla en gurka eller falukorv på eget bevåg? Kan det vara så att de suktar efter något stort runt? Hur vore det om dessa damer inte skulle ge sig på att besöka verktygsavdelningen och där finna något som kan tillfredsställa deras sen länge förträngda lustar. Då kan jag utan tvekan rekommendera en uppsjö av användbara verktyg, hylsnyckelsatts med hylsnycklar i olika storlek som passar alla kvinnor, eller en elektrisk slipmaskin med tre olika hastigheter för diverse njutningsfyllda stunder. Och sist men inte minst ett rejält stort fälgkors för en kvinnlig fyrkant på fyr man hand.

Nej denna reklamfilm är naturligtvis icke sexistisk. Det är en förbenat bra reklamfilm om de väl cementerade könsrollerna i vårt samhälle. Kvinnor vid spisen lagande mat och män i garaget som reparerar sin automobil.

Så skall det vara! Allt annat äro inget annat än en kommunistisk sammansvärjning om könens lika värde.

Egon Snusmumrik-Flädersnaps

Vivör och kvinnoälskare utan dess like
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15681246.ab

Äntligen äro jag åter!

2012-10-27T20:02:00.000+02:00

Nu är jag eder vackre changtile och belevade vivör herr Privat vivör Egon Snusmumrik-Flädersnaps åter!

Då jag under min frånvaro äntrat unga damer som ett led i min rehabilitering efter en hemsk olycka (akut gastrits med nageltrång) så ämnar jag nu delge eder mer ur mitt eminenta och synnerligen långvariga liv. Naturligtvis kryddat med de senaste rönen från alkoholindustrin och de kulinariska scenernas världsomspännande apokalyps.

Ty som min gode vän och livsnjutande broder brukar säga, den fabulösa bankiren Sten A Ockrelius vid Vulture and Leach Capital Invest. – Brännvin, kvinnfolk och mat i mängder gör livet värt att leva.

Eller som en känd värmlänning sade:

"En stor kuk i en fattig familj är en klen tröst"

Nu äro ju jag icke fattig så det är enbart en sak som ger mig tröst.

Dock så har jag tyvärr fått lägga ned den eminenta och synnerligen upplysande avisan Snusidal Socken Veckoblad, SSV då på grund av tidsbrist. Ja det vill säga personalen sa upp sig för att jag i sann regeringsanda ville sänka deras löner till hälften, slopa övertidsersättningen, skrota LAS och ta bort deras kaffepauser. Otacksamma kommunistsvin äro de hela bunten. Tvi vale för dessa revolutionära tendenser i samhället.

Men på grund av detta så haver jag nu betydligt mer tid för eder normala medborgare i Svea rike.

Bästa hälsningar eder käre vän och ibland ovän

Egon Snusmumrik-Flädersnaps.

Strålande nyheter är alltid bra nyheter.

2011-05-07T07:25:00.000+02:00

Mina damer och herrar! Jag måste stolt meddela att jag nedkommit med en avisa.

På senaste sockenstämman så föreslog jag, Egon Snusmumrik-Flädersnaps, att socknen var i stort behov av en avisa. Naturligtvis för att då rapportera och spegla de nyheter som här i Snusidal socken inträffar.

Och glädjande nog så biföll sockenstämman mitt förslag. Dock med det villkoret att tidningen måste vara helt politiskt och religiöst obunden. Vilket jag var tvungen att acceptera. Tyvärr. Personligen hade jag sett att tidningens inriktning hade varit mer välvilligt inställd till oss godsägare här i socknen. Det vill säga mig själv. Men tyvärr så saboterade min skata till hushållerska Rakel Karlsson det hela, då hon i sin egenskap av partiordförande hade rätt att medverka vid sockenstämman.

Hon har bildat ett nytt parti, den gamla kvinnan. HRP kallar hon partiet. ”Hushållerskornas revolutionära parti" . Vilket strunt! Tack vare att hon reserverade sig mot mitt förslag med motiveringen att någon avisa i socknen inte behövdes för det skvallrades ändå tillräckligt. Och att jag, Egon Snusmumrik-Flädersnaps i egenskap av huvudägare och sponsor för tidningen icke kunde anses tillräckligt politiskt oberoende så fick jag inte riktigt det som jag tänkt mig.

Nåväl jag får väl leva med detta. Jag lyckades dock få min gode vän Gustaf af Dilérius utsedd som chefredaktör för denna nya avisa. En mycket kompetent man för det arbetet.

Men det är så att jag bävar för en sak. Och det är när socknens kyrkoherde, Olaus Kristonibus-Petri kommer tillbaks från sin pilgrimsresa till Las Vegas. När han får höra att sockenstämman beslutat om en avisa som är religiöst obunden så lär nog den gode kyrkoherden slå huvudet i storklockan och säga ett par väl valda icke uttalbara fraser som lär få seraferna i taket på kyrkan att rodna och tappa alla sina sex vingar. Den gode kyrkoherden är nämligen mycket religiös. Och är också sockenstämmans ordinarie ordförande. Så ett sådant här beslut måste nog ses av den gode kyrkoherden som en judaskyss när han får höra talas om det hela. Nåväl jag får väl trösta den gode kyrkoherden med lite portvin när han återvänder från sin pilgrimsresa till Las Vegas. Det brukar lugna honom. Efter ett par flaskor.

Så nu mina damer och herrar är jag icke bara godsägare och Hertig av Bonvivant och Snusidal med omnejd utan också mediemogul.

Och vill ni läsa den nya avisan, som heter, ” Snusidal Socken Veckoblad, SSV”, så använd er bara av länken här upptill höger. Men ha nu i åtanke gott folk att avisan är tämligen nystartad, så vad som på fackspråk tydligen kallas layouten, inte riktigt har satt sig än.

Chefredaktör för avisan, Gustaf af Dilérius, meddelar också att han gärna söker annonsörer och frilansskribenter för att förgylla detta nystartade alster.

Så mina damer och herrar, alla nyheter är bra nyheter, även de som inte är bra, för de är ju ändå nyheter.

Egon Snusmumrik-Flädersnaps. Numer också Mediemogul.

Skall detta kallas schlager?

2011-05-04T12:19:00.005+02:00

I dagens avisor kan man läsa att en ung man blev fånge i sin glasbur?

Det är tydligen så att den svensk som skall sjunga för Svearike i det här spektaklet till sångtävling som kallas Eurovision song contest har blivit inlåst i en glasbur.

Mig veterligen så inlåses möjligtvis enbart apor i en glasbur och icke annat, så att allmänheten kan studera hur djuret rör och uppför sig. Att nedlåta sig som människa till detta publika skådespel är ett lågvattenmärke för en svenska så kallad schlagerartist.

Det är ingen stil och klass över denna tävling längre. Det är uppenbarligen så att utseende och hur man vifta på de aktre regionerna premieras mer än själva sången och melodin.

Nej, helt klart var det bättre förr, när man kunde se vem som var kvinna och vem som var man, och melodierna var melodier och inget orytmiskt okordinerat gummibolls hoppande av den sångare som framförde melodin. Till och med mina kalvar här på godset dansa omkring bättre än dessa upphaussade låtsasbroiler till artister. Alla har väl hört talas om äkta kalvdans.

Tacka vet jag på den tiden då de svenska schlagerstjärnorna visste hur man med stil elegans och sångskicklighet framförde sitt bidrag på den europeiska scenen. Det var på den tiden då skönsång och melodi uppskattades och hyllades. Icke som idag då schlagerfestivalen mer är att likna vid ett cirkusspektakel där damernas vågade urringning och herrarnas kroppsliga åmningar är det som ger poäng. Nu skall dock i sanningens namn mina damer och herrar sägas att jag icke personligen har något emot en dams vågade dekolletage. Bara så länge damen ifråga har något att frambringa i den vägen.

Tacka vet jag den stjärna på den svenska schlagerhimlen som är och förblir svensk schlagerdrottning nummer ett. Siw Malmkvist.

Se bara här på hennes eminenta sång och artistiska uppträdande i 1960 års schlagertävling i London under kapellmästare Thore Ehrlings ledning.

Det här mina damer och herrar är vad jag kallar schlagersång. Och någon sådan finnes icke kvar längre idag.

”Siwan Rules.”

Egon Snusmurik-Flädersnaps. Icke bara vivör och gourmet, utan även älskare utav riktig schalgermusik. (Sådan gjord före 1970 då vill säga.)

Jag har närt revolutionärer!

2011-05-04T02:04:00.000+02:00

Nu haver min anställda personal, ja pigorna och drängjäklarna då, startat en veritabel revolution här på godset.

Det var det här 1 maj firandet som haver gått åt deras små hjärnor. I förrgår eftermiddags kom gårdsförman Axel Axelsson-Spak och sade att pigorna och drängarna lagt ned arbetet i protest mot att de icke fick dagen efter 1 maj ledigt också?

När jag frågade varför blev svaret att de inte ville arbeta för att de inte mådde bra. Vad nu tänkte jag, haver de åkt på ett virus eller en bacill? Nejdå, svarade gårdsförman Axel Axelsson-Spak, det är för att de är bakfulla hela bunten.

Bakfulla? Efter en söndag? Har de supit till på en söndag?

Gårdsförmannen förklarade att de i år bokstavligen firat 1 maj efter konstens alla regler, och på hemväg från 1 maj demonstrationen hade de tydligen gått om Adolf i Bryntegård och där köpt sig billig finkel. Adolf i Bryntegård är känt för sitt illegala hembrännande i socknarna häromkring. Har vid ett flertal tillfällen bett länsman Flödarsson att stoppa denna hantering. Men det lata kräket till länsman hävdar att detta ligger utanför hans jurisdiktion. Det enda lag bundna ord länsman Flödarsson kan och behärskar är just ordet jurisdiktion. Och det använder han i tid och otid. Sanningen är den att varför den ”gode” länsman icke vill göra något åt Adolf i Bryntegårds olagligheter, är att han alltid brukar komma därifrån synnerligen på örat. Det hörs när han varit där, för då han på sin velociped framvinglandes med blåljuset påslaget kommer längs vägen så tjuter han alltid som en siren och gapar högljutt däremellan; ”Wheeo, wheoo undan utryckning, wheeoo, wheoo undan utryckning!”

Förövrigt kan sägas att länsman Flödarssons blåljus består av en blå plasthink med hakrem.

Nåväl, åter till revolutionärerna på godset. Gårdsförman Axel Axelsson-Spak hävdar också att ladugårdsdrängen Måns vill byta fackförening från Lantarbetareförbundet till Transportarbetareförbundet. Bara för att han icke anser sig höra hemma i rätt förbund med tanke på att han emellanåt kör en skottkärra.

Vad är detta för nonsens? Inte fasen behöver man byta till Transportarbetareförbundet för att man två gånger om dagen kör kogödsel till dyngestan med en skottkärra.

Gårdsförmannen sade också att pigan Lisa och hennes pigkollegor ville ha löneökning för förhöjda levnadsomkostnader.

Vaddå för förhöjda levnadsomkostnader? Här ger man gårdsfolket fritt husrum och fri mat och så har de mage att begära löneökning!?

Enligt gårdsförmannen skulle de ökande levnadsomkostnaderna bestå i att sen jag anställde tre nya drängar så har kostnaderna för pigornas inköp av preventiva medel ökat dramatiskt.

Det vete skam om det inte hade blivit billagare att kastrera drängjävlarna så att man kvävt deras lustar i sin linda. De är ju här föra att arbeta! Icke för att förlusta sig på godsets kvinnfolk. Kan undra om jag inte nästa gång jag sätter ut en annons sökandes efter drängar borde göra tillägget; ”Enbart enucker.”

Nej dessa pigor och drängar som är avlönade av mig gör nu revolution mot mig? Är det så att jag närt en hydra på mitt gods? Det är dags att finna personen som ligger bakom dessa revolutionära handlingar.

Och jag blev icke förvånad när gårdsförman Axel Axelsson-Spak sade att Rakel Karlsson den senaste dagen varit en flitig gäst nere i pig- och drängstugorna.

Jaha, detta är tacken för att man låtit en klart överårig hushållerska gå kvar. Klart att det skall vara den skatan som har fallit tillbaks i revolutionära tendenser. Detta, mina damer och herrar kräver krafttag från mig såsom godsägare och tillika arbetsgivare för denna kvinna. För om det är något man bör stävja i sin linda så är det upproriska hushållerskor med revolutionära tendenser.

Därför ämnar jag att dra in hennes spritranson och beslagta alla hennes Harry Brandelius skivor i en månad. Det är så man handskas med revolutionärer mina damer och herrar.

Egon Snusmumrik-Flädersnaps. Revolutionärernas fiende nummer ett!

Det var då ett evigt ältande!

2011-05-03T11:27:00.009+02:00

Icke utan att man undra om icke avisorna fått fnatt de senaste dagarna. Detta tjat om den här terroristen Usama bin Laden i vart eviga medieforum.

Karln är död! Punkt slut.

Här finnes essentiellare ting att disputera i dagens samhälle. Såsom det höga priset på konstgödsel, vilket slår hårt mot oss ekonomiskt ansträngda godsägare. Eller hur årets vinskörd kommer att te sig. För att icke tala om hur vi kan klämma ut så mycket EU-bidrag som möjligt för att hålla ett gods av min storlek på fötterna så att jag kan ha råd med mitt liv och leverne.

Kvinnor, champagne, rysk kaviar, äkta gåsleverpastej, lyx kryssningar, skräddarsydda kostymer, hotellrumsvistelse på lyxhotell, Gourmémiddagar och en skata till hushållerska som bara kräver mer och mer, det kostar kan jag lova.

Därför förstår jag icke avisornas ältande över en död man som dessutom tydligen redan är gravsatt till havs. Helt klart lider media av nyhetstorka. Skall bli synnerligen intressant att se hur länge de kommer att försöka surfa på denna bin Laden våg. Vilket i media nu når proportionerna av en Tsunamis omfattning.

Nej jag säger som den eminente konstnären och författaren Albert Engström; ”Kräftor Kräva Dessa Drycker!” Fast i min eminenta och stlifulla version blir det så här; ”Kvinnor Kräva Dessa Dubloner!”

Med andra ord, så finnes det mer av intresse än en död terrorist.

Egon Snusmumrik-Flädersnaps. Hertig över Bonvivant och Snusidal med omnejd.

Juholtska!? Är denne karl riktig?

2011-05-03T10:18:00.006+02:00

Vad skåda mitt öga i dagens SvD:s elektronikavisa?

Jo, den nye socialistledaren Juholt vill att vi skall lära oss tala Juholtska!?

Min bäste herr Juholt, vad är det för fel med svenskan som språk? Äro det inte tillräckligt med att vi har ett språk? Måste vi lära oss ett till? Och till vilken nytta? Har vi användning för Juholtska?

Nej naturligtvis icke! Vad herr Juholt försöker pracka på oss inte ont anade medborgare är en kurs, icke i Juholtska, men väl i ryska! För Socialistledare Juholt vill smygvägen få oss att tala detta vedervärdiga språk genom att så skicka oss på utbildningsläger i den före detta socialistledaren Sahlins nya språkskola. (TTLA.) ”Tala tydligt och ljug aldrig.” Jo jo! Ska Juholtskan läras ut på stockholmsdialekt då?

Ja mycket nonsens haver man hört framföras men detta tar nog priset. Om det är något som det svenske kvinn, och manfolket borde lära sig så är det naturligtvis köksfranska. Det är ett betydligt mer sofistikerad tungomål att tala. Och dessutom har det en betydligt större effekt samhällsnyttigt.

Om alla istället lärde sig köksfranska så skulle detta generera mer arbete i jordbruks, och livsmedelssektorn. För köksfranskan stimulerar icke enbart de kulinariska smaklökarna utan ger även oss gastronomer chansen att kunna föra en vettig och förståelig konversation med pöbeln. Det vill säga flertalet av menigheten. Inför köksfranskan redan i den allmänna folkskolans första klass.

Någon ryska vill vi icke lära oss herr Juholt! Icke ens en sådan maskerad under det falska epitetet ”Juholtska.”

För jag tror icke herr Juholt först vill hamna i en ” pot-au-feu” för ett ”bain-marie” för att sedan bli en ”bien cuit canard” på ett ”broche” och bli någons ”petit déjeuner”. Herr Juholt är knappast någons ”amuse bouche”, och jag vill då sannerligen icke sticka min ”fourchette” i denna ”foie gras de canard”!

Nu må väl herr Juholt bli lite av en ”Choucroute” på mig, men sanna mina ord herr Juholt, även jag kan vara en tjurskallig ”chévre” en så här för mig en osedvanligt tidig dag.

Och nu mina damer och herrar över till en liten ” petit déjeuner ” lagad av min skata till hushållerska Rakel. Må kvinnan icke ha bränt mina ”croissanter” idag för då blir det löneavdrag.

Så glöm icke herr Juholt att någon ”Juholtska” vill vi icke höra eller se nedskrivet på ett endaste pappir. Icke ens i Aftonbladet.

Och för menigheten som icke förstå de köksfranska orden så rekommenderar jag denna sida vilket denna malja leder till: ”Köksfranska för dummies.”

Egon Snusmumrik-Flädersnaps. Talandes svenska och icke Juholtska. Så det så!

Usama bin Laden död! Och sorkarna dito!

2011-05-02T08:45:00.049+02:00

I dagens elektroniska morgon avisor kan man läsa att denne terroristen Usama bin Laden har blivit dödad. Glädjande att höra på min ära. Äntligen har denne otrevlige man fått möta sin nemesis.

I en lyxvilla utanför Pakistans huvudstad Islamabad dödades denne man. Så upplyftande. Om man skall dö någonstans så är det just i omgivningen av lyx. Man skall dö omgiven av kvinnor, champagne och ryska kaviar, brukar min gode vän Bankiren Sten A Ockrelius vid Vulture and Leach Capital Invest alltid säga. Och det har han ju absolut rätt i. Som man lever bör man också dö naturligtvis.

Nu kommer ju bin Laden inte att komma till himlen i första taget för att möta någon av de ca 72 jungfrur som där påstås finnas. Han får ta en kölapp, för förmodligen så stå där ett stort antal självmordsbombardeister i kö sen innan. Och innan de haver uträttat sitt ”ärende” så lär det nog ta ett antal hundra år innan denne bin Laden får tillträde till någon av dessa jungfrur. Och när det gått en så lång tid så undrar jag då icke om dessa jungfrur redan haver gått i pension. Och har man väntat så länge på att få tillträde till de jungfruerliga markerna för att sen upptäcka att etablissemanget stängt, ja det måste nog kännas som att dö en gång till.

Apropå terrorister och annat löst folk så kan jag glädjande nog rapportera att min skata till hushållerska nu lyckats komma till bukt med sorkinvasionen vi här hade och som jag sen tidigare talte om i denna fabulösa blogg. Då under rubriken. ”Sorkfeber på ingång! Inte igen!" Så tji åt Louis G.W. Personne och hans machokollega Jean Julliou.

Hade man skickat ut min hushållerska Rakel Karlsson på jakt efter Usama bin Laden så hade den mannen varit infångad för länge sedan. Säga vad man vill om min hushållerska, men hon kan då sannerligen svinga en piassavakvast som om det vore en golfklubba. De små sorkarna flögo i luften som små golfbollar medans Rakel inför varje sving med sin kvast skrek ”Sork.” Då naturligtvis för att uppmärksamma omgivningen så att de icke fick en sork i huvudknoppen.

Usama bin Laden hädangången. Sorkarna kallblodigt avrättade av min hushållerska Rakel, ja vilken underbar morgon. Detta mina damer och herrar, tarvar att firas. Skall nog korka upp en flaska Gognac till frukost. En dyr sådan naturligtvis. Fattas bara annat.

Skål på eder medmänniskor!

Juholt? En elefant i en glasbutik!

2011-04-30T23:10:00.023+02:00

Efter nästan två dagars makalöst firande, först det magnifika bröllopet i Storbritannien, och sedan hans majestät konungens födelsedag, så börjar saker och ting här på Snusidal gods återgå i normala gängor. Och när jag nu sitter här på groggverandan med en synnerligen god cigarr och ett glas charmant single malt Whisky och ser ut över mina ägor så slog det mig plötsligt att i morgon har ju mitt tjänstefolk ledigt för att fira 1 maj.

Vilket påfund! Varför har icke vi hårt arbetande godsägare också en dag då vi kan ta ledigt för att gå ut på torg och gator för att propagera för vår sak? Jag bara undrar? Är icke vi värda det? Jo naturligtvis!

Min gode vän Greve Julius von Boot-Knekt säger att ger vi de där socialisterna lillfingret, så tar de snart hela vår lekamen, och gör oss till fågelskrämmor på första bästa betåker.

Naturligtvis har den gode Greven helt rätt i detta. Och det är glädjande att i dagens avisor läsa att den Juholt effekt som sades skulle komma i och med att socialisterna fick en ny överkucku, helt har stagnerat. Ja, den hade väl inte ens hunnit börjat för än den stagnerade. Om den nu börjat över huvud taget.

Tror att det hela är avhängigt på grund av en Dry Martini. En karl som inte vill ha en Dry Martini med Gin är ingen karl. Så det så!

Nåväl vi skall väl inte begära för mycket av den nye socialistledaren, han kanske lär sig att föra sig med tiden, och inte emot den.

Men det är inte utan oro man i avisorna kan läsa att denne herr Juholt vill satsa tiotals miljarder i ett reformpaket för välfärd och utbildning och på så vis vill han locka till sig medelklassen? Men har han helt glömt bort oss i överklassen då? Vi som med vårt kapital, hårt arbete, svett och tårar lagt grunden för den välfärd vi i överklassen har idag. Vad får vi ur detta reformpaket herr Juholt? Kan tala om att det icke är lätt att driva ett gods idag utan EU-bidrag och övrigt jordbruksbidrag.

Nej, jag befarar att herr Juholts utspel enbart är en utlagd åtel och icke annat. Enbart för att lura dit medelklassen. Och när de väl är där så slår fällan ihop likt en björnsax. Och därefter finnes det icke någon återvändo. Det är så socialisterna agerar. Först lurade de dit arbetarklassen, och nu försöka de med medelklassen. Men oss i överklassen skall de icke lyckas med. För vill de icke se en riktig revolution så lämna de oss ifred! Annars får herrar socialister se på annat. Vi kanske till och med går i strejk och vägrar att avlöna vårt tjänstefolk. Smaka på den herr Juholt!

Man får väl säga vad man vill om de här miljöpartisterna, men att de vill behålla det vad de kallar Rut-avdrag är bara av godo. Då kan jag ju behålla min skata till hushållerska Rakel. Varför inte kalla det Rakel-avdrag? Mer klang i det än Rut. Orakel-avdrag! He he...

Nåväl. Det skall bli synnerligen intressant att höra vad den nya socialistledaren har att säga imorgon på 1 maj. Naturligtvis hoppas jag att mannen nämner oss aristokrater i goda ordalag under sitt tal. Och lär sig blanda en Dry Martini. Med gin! Tror icke att herr Juholt vill bli kallad Martini Håkan för resten av sitt liv. Det räcker med en "Håkan" i baren! Därför borde herr Juholt också gå en kurs i drinkblandning hos ”Europeiska bartenderskolan.” Men det kanske vore som att skicka in en elefant i en glasbutik.

Nåväl, mina damer och herrar, jag tror jag tar mig en liten Whisky till innan läggdags. Och vad är det jag skådar? Nu har nog den gode bankiren Sten A Ockrelius haft roligt igen. Jag ser att han i min flaggstång hissat upp änkegrevinnan Eulalia von Snorrenbach mamelucker. Ha ha, han vet då hur man roar sig den gode bankiren.

Skål undersåtar!

Oh, What a party! One more time please!

2011-04-30T09:36:00.019+02:00

God morgon mina damer och herrar. Vilken underbar dag.

Gårdagens excellenta och rojalistiskt upplyftande bröllop mellan Kate och William var en triumf för monarkin. Sällan haver så många människor kantat Londons gator för att fira detta århundradets bröllop, och sällan har väl så många ur menigheten suttit som klistrade framför televisionsapparaturen. Det mina damer och herrar bevisar enbart en sak! Monarkin är i allra högsta grad levande och vital. Republikanerna torde nu ha fått en rejäl knäpp på sina luktorgan. Och idag fyller hans majestät konungen 65 unga år. Ytterligare ett skäl till att fira och låta champagnen flöda. Leve Monarkin!

Och jag kan tala om att vi här på Snusidal gods amuserade oss långt in på småtimmarna. Champagnen flödade inledningsvis, och efter en gastronomisk fullträff från min inhyrde gode vän, köksmästaren vid det berömda brasseriet ”Les deux lapins nu”, i Paris, Jean Claude Estomac, så vidtog ett rent syndafall av andra ädlare drycker för att fira detta historiska bröllop.

Vi hade en synnerligen trevlig afton och roade oss med olika lekar såsom ryska posten och ett skepp kommer lastat.

Min gode vän Sten A Ockrelius, bankir vid Vulture and Leach Capital Invest tog naturligtvis täten i detta firande och klädde av sig naken och dansade fågeldansen i gårdsfontänen endast iförd sin stormhatt. Kan tala om att den gode bankiren vet hur man roar både sig själv och andra. Speciellt efter det att han åkt kana på trappräcket i stora entrén och hamnat i famnen på änkegrevinnan Eulalia von Snorrenbach som inte var sen att replikera med en väl avvägd högerkrok i fettvalkarna på den gode bankirens mage, vilket fick honom att jaga grevinnan till de övre regionerna på godset.

Har inte sett till de bägge sen dess. Förmodar att de fann varandra tillslut. Allt har ju ett lyckligt slut ibland ser det ut som.

Systrarna Charlotta o Karolina Spjutspetts, jag och den pensionerade överhov stallmästaren vid kungliga Belgiska hovet, René Étalon Huge, förnöjde oss med att spela ett par synnerligen upplyftande och avklädande parti klädpoker i det rosa gemaket. Ja det vill säga ända tills min skata till hushållerska Rakel Karlsson stormade in med ett plakat med texten, ” ”Ned med Monarkin!” Vi förpassade naturligtvis omedelbart Rakel till köksregionerna och gav henne en stor butelj Cognac så att hon skulle lugna ned sig. Det gick ju inte att ha en sådan revolutionär rännande runt och störa oss en sådan afton. Begriper mig inte på denna kvinna, i ena stunden är hon socialist, i nästa så frireligiös att självaste pastor Ekman bleknar vid en jämförelse, sedan en sådan republikan att enbart George W. Bush skulle uppskatta henne. Nåväl hon lugnade snart ned sig och somnade under matsalsbordet i stora matsalen ömt omfamnande sin butelj Cognac.

Naturligtvis återupptog jag och min gode vän överhov stallmästaren det synnerligen trevliga pokerspelandet med de två systrarna, där jag vid min gud svär att varken jag eller överhov stallmästaren fuskade med korten.

Övriga gäster roade sig också storligen, och det tycks som om min mycket gode vän den pensionerade Brigadier General vid Brittiska Coldstream Guards, Viscount of Daringshire, Charles Edvard Hornyhubby den III, under kvällen funnit sitt eget lilla sätt att roa sig på. Såg honom i morse endast i förd björnskinns mössa och värja i full förd med att genomföra en frontalattack mot de späda plantorna i min hushållerska Rakels grönsaksland under det att han vrålade regementets motto: ” Shamed be whoever thinks poorly of it! ”

Han må vara Brigadier General vid Coldstream Guards, men när Rakel finner ut vem det är som massakrerat hennes nyss uppkomna sparris, så lär den gode Viscounten få se upp. Rakel skall man inte reta upp. Trots sin ålder så är hon synnerligen god på att kunna använda golvmoppen som om den vore ett ninjasvärd.

Så ni ser mina damer och herrar, att alla mina gäster roade sig storligen som man sig bör en sådan dag och med den finess och elegans som man sig bör roa i våra högre stånds kretsar.

Dagen till ära lät jag ju också mitt tjänstefolk få roa sig då jag lät drängarna här på godset få fullständigt tillträde till pigstugans domäner. Även de lägre klasserna skall ju få chansen att fira århundradets bröllop ordentligt.

Nu är det dags att väcka Rakel så att jag och även mina gäster här på Snusidal gods kan få sig en frukost till livs. Bara hoppas att hon inte upptäcker att hennes grönsaksland ser ut som slagfältet vid Waterloo. För då får jag nog gömma den gode Viscounten Charles Edvard Hornyhubby den III på vinden.

Bäst också att se var den pensionerade före detta riksdagsmannen för Allmänna valmansförbundet, tog vägen. Sist jag såg honom igår kväll, eller om det var tidigt i morse, var kramandes min staty av Venus uti parken här på godset under det att han försäkrade statyn att han aldrig skulle vara otrogen något mer.

Nåväl mina damer och herrar, nu blir det naturligtvis champagnefrukost som sig bör, och låt oss hoppas att inte oset från brödrosten gör att vi blir tvungna att evakuera mitt hem som det tydligen blev fallet i statsministerns hem. För en statsminister som icke kan hantera en brödrost kan icke heller hantera politik.

God morgon!

Äntligen händer det något!

2011-04-29T08:24:00.017+02:00

Mina damer och herrar! I dag är det den stora dagen med D. Ett kungligt bröllop skall gå av stapeln mellan den fagra oskulden Kate Middleton och den lika vackra oskuld… nåja, Prinsen av Wales, William Arthur Philip Louis av huset Mountbatten-Windsor.

Flaggor kommer att viftas, folka kommer att hurra, gamla damer svimma av lycka, barn gråta för att de inte är långa nog att se något längs kortegevägen och skvallerpressen kommer att få en ”Field day.”

En ”Victory” för oss rojalister alltså.

Tyvärr så fick jag inte mottaga någon inbjudan till detta magnifika skådespel. Då förmodligen på grund av att mitt inbjudningskort kommit på avvägar. Synd och skam naturligtvis. Jag! Hertig af Bonvivant och Snusidal med omnejd, Egon Snusmumrik-Flädersnaps, missar alltså detta oöverträffliga bröllop.

Tror inte för en sekund att det är den där lilla malören som hände 1964, när jag var drottning Elisabeths gäst på Balmoral som ligger till grund för att jag inte har erhållit en inbjudan. Ingen stor sak egentligen, tog bara fel på sovrumsdörr mitt i natten. Märkte det först dagen efter när två stora säkerhetsvakter från MI5 kom och bryskt väckte mig ur en liten lur som jag hade i en hundsäng. Att det var drottningens sovgemak det märkte jag aldrig. Vilket påminner mig om att aldrig dricka ikapp med hertigen av Edinburgh någon mer gång. Och aldrig låta mig klias på magen i ett mörkt rum av en då okänd kvinna. Även om jag så här i efterhand tycker att det var tämligen angenämt. Hur många av det svenska manfolket kan skryta med att de blivit kliade på magen av en drottning?

Nåväl mina damer och herrar, eftersom jag inte kan närvara vid denna gigantiska och storartade föreställning, så får väl jag på egen hand se till att anordna en tillställning där både god mat och dryck ingå.

Och vad vore en sådan tillställning utan gäster. Intet! Så jag beslöt mig för att bjuda in mina välrenommerade vänner för att på storbildskärm beskåda detta fantastiska evenemang. Jag har till och med låtit mitt tjänstefolk få deltaga i detta genom att jag låtit sätta upp ett TV apparatur i höladan för deras räkning. Ja även menigheten skall väl ha en chans att åskåda detta. Det är ju på så vis man håller dem glada så att de glömmer vardagens alla bekymmer.

Och dinén jag bjuder mina ärade gäster på är helt i klass med vad som kommer att undfägnas på det kungliga bröllopet. Vad sägs om det här mitt herrskap:

”Consommé Chesterfield med ostpastej
Sjötungsrullad med pilgrimsmussla, mangold, Champagnesås
Rådjurssadel Lucullus, fågelfärsbullar, Madeirasås, potatiskaka
Moccaglassparfait med Petits fours”

En kunglig måltid med andra ord. Och för att denna gång slippa stå vid grytorna och istället vara den perfekta värden som jag naturligtvis alltid är, så har jag tagit hit min gode vän och köksmästare Jean Claude Estomac från det berömda brasseriet ”Les deux lapins nu”, i Paris.

Så bönder, borgare, adel, och riksdagsmän, utom Ohly då möjligtvis, bänka er framför televisionsapparaturen och njut av detta magnifika och historiska bröllop. Ty i eftermiddag skall vi herrar vifta med Union Jack medans damerna fäller en tår, och champagnen skall flöda och skumma ned i våra strupar likt Victoria Fallen i Afrika. Tätt därefter kommer enbart de bästa franska vinerna att fylla på och konjaken och Whiskyn lägga sig som ett lindrande lock över allt.

Rule Britannia. Long live the Queen and Kate Middleton's lovely legs.

"Rakel! Ta fram Champagnen, jag ser min gode vän Bankiren Sten A Ockrelius vid Vulture and Leach Capital Invest komma i sin Mercedes. Rakel! Var håller du hus? Det är då själve skam, när tjänstefolket behövs så är de försvunna. Nå jag får väl hämta buteljen själv då. Bra Karl reder sig alltid själv,som min far sade när min mor blev för kärleksfull."

Sorkfeber på ingång! Inte igen!

2011-04-29T04:45:00.002+02:00

Man kan i dagens avisa av den eminenta dagstidningen Svenska Dagbladet finna att sorkfebern är på ingång?

” Sorkarna är många i år och Smittskyddsinstitutet varnar för en sorkfebersepidemi. Sjukdomen sprids via damm med avföring eller urin från sorkar och hittills har över hundra fall rapporterats. Var försiktig när du vårstädar sommarstugan i år”, uppmanar epidemiolog Marika Hjertqvist.

” Sorkfeber är en virussjukdom som kan smitta om man andas in damm med rester av avföring eller urin från sork. Sjukdomen kan ge hög feber och muskelvärk och det är också vanligt att drabbade får smärtor i magen och påverkan på njurarna.” (SvD)

Det var då sannerligen goda nyheter. Jag som ett tag trodde att det var mitt alkoholintag som var orsaken.

Nåväl hur det än är med den saken så har vi här på Snusidals ägor också problem med sorkar. Det kan ställa till problem för mina biffdjur, för att icke tala om mina arabiska fullblodshästar som kostat mig en förmögenhet. De där små illbattingarna haver ju en viss förmåga att underminera jordlagren så att kreatur och hästar riskerar att bryta sina lemmar.

Men mina kära vänner, det finnes botemedel mot de små sabotörerna.

Jakt är det enda rätta. Och här tarvas det naturligtvis expertkunskap av specialister på området. Därför har jag engagerat den världsberömde storviltsjägaren och machomannen Jean Oscaria Svirre Lucifer Henry Julliou och hans kollega Louis Gusten Willebrott Personne.

Denne man har absolut inget samband med artikeln.

Deras kännedom och vida klokhet när det kommer till denna form av storviltsjakt är odiskutabel. Och deras förfaringssätt att annalka problemet med de här små brottslingarna till sorkar är både en aning ortodoxt men samtidigt vidrigt effektivt.

Louis G.W. Personne förklarade för mig på sitt lite släpiga sätt som han talar, och förvånande nog på Stockholmsdialekt, hur man tar hand om problemet med de små jordeförbrytarna genom att ge mig denna lektion i hur sorkarna fungerar psykologiskt.

”Ja det här brottsliga klientelet får inte underskattas. De jobbar i regel ihop i grupp och planerar sina aktioner långt i förväg. Ledaren för de här jordeförbrytarna brukar vara en förhärdad typ som inte skyr några medel för att nå sitt mål. En kallblodig rackare utan något som helst samvete med andra ord. Och han har med all säkerhet ett långt register av liknande aktioner sen tidigare. Och han har förmodligen rekognoserat den tänkta brottsplatsen långt i förväg. Sen har han ju också ett klientel runt sig som är nästan lika förhärdade och hänsynslösa. Man måste vara mycket försiktig när man närmar sig dessa individer, för man vet ju inte hur de kommer att reagera i en trängd situation.

Sen är det ju också när det gäller den här typen av kriminella handlingar, så är det mycket svårt att finna den huvudskyldige, eftersom de är så lika varandra. Så en så kallad vittneskonfrontation är nästan meningslöst, då offren för dessa kriminella typer har svårt att peka ut den skyldige. Men ofta är det också så att huvudmannen brukar slippa undan, bara på grund av att någon av hans medbrottslingar tar på sig brottet istället. Och jag kan tala om att de här typerna inte är av den arten som brukar gola på varandra. De är som ett tätt slutet brödraskap som kan liknas vid ”Brödraskapet Wolfpack” Eller Original Gangsters, (OG). Ja de går i kriminella kretsar under namnet ”Sorkpack”. Vi inom vårt gebit brukar kalla dom för ”Sixpack” i stället, för att man blir så förbannat törstig av att sitta på pass och vänta på de små jävlarna.”

Ja det var ju en synnerligen intressant och professionell analys av Louis G.W. Personne om dessa storförbrytare. När jag talte med Jean Julliou om på vilket tillvägagångssätt man skulle ta hand om detta asociala klientel så hade han naturligtvis en lösning på detta problem. Och på sitt sedvanliga välartikulerade och något prostliknande sätt gav han mig den här briljanta redogörelsen hur en riktigt macho storviltsjägare agerar när ett av den svenska faunans ”Bigg Five”, Lämmel, Sork, Hasselmus, Mullvad och Husmus skall till att läggas ned.

”Man skulle kunna säga att jaga sork är det samma som att försöka fånga en svårfångad illusion. Ena stunden är den där, och i andra stunden inte. En effektiv metod vi hade var att skicka in en infiltratör, en hemlig agent alltså. Vår bäste man skickade vi in. Han gick under kodnamnet ”Coq Blank.” Ja det var en CIA dresserad nakenråtta, därav namnet. Men han visade sig inte hålla måttet då han alltid drog sig till vänster. Som den gamle Clarté anhängare han var. Nåja nu när vi är ute efter de här små rackarna så gäller det att vara effektiv.

Denne man och lejon har heller inget samband med artikeln.

Därför har jag tagit med mig ett antal mycket effektiva vapen som skall lösa det här problemet en gång för alla. Det första är en Desert Eagle Mark XIX, kaliber 440 Cor-bon . Kan lova att lyckas jag träffa de små kräken så blir det inte mycket kvar. Det andra vapnet som jag tog med mig är definitivt min favorit. En automatkarbin av märket Kalashnikov. Kaliber 7,62. Verkningsfullt på upp till trehundra meter. Och jag tog dessutom med mig en granatkastare, en haubits, 100 meter Pentylstubin, och en slangbella gjord i äkta japansk körsbär.

Vad säger Hertigen? Skall vi gå på jakt?”

Vid närmare eftertanke så tackade jag nej till dessa ”Macho” herrars erbjudande. De är ju "ondskan" själva personifierade. För inte ville jag att mina ägor skulle se ut som om de varit inblandade i ett världskrig. Jag får väl göra som jag brukar när det är sork år.

Skicka ut min hushållerska Rakel med piassavakvasten. Hon behöver då sannerligen ingen träning hos CIA för att effektivt jaga de små kräken. Räcker att säga till henne att de grävt i hennes grönsaksland. Då blir det fart på den gamla skatan.

Egon Snusmumrik-Flädersnaps, Hertig af Bonvivant och Snusidal med omnejd och alla dess innevånare. Även sorkarna.

En ny tsar tar över!

2011-04-28T19:59:00.007+02:00

Mycket märkliga turer har det varit runt SAAB automobil på den sista tiden. Men nu så verkar dock allt ha löst sig till det bästa. Även om det är en ryss som tar rodret.

Vladimir Antonov heter visst denne man. Vilket genast för tankarna till, Владимир Александрович / Влади́мирович, (Storfurste Vladimir Alexandrovitj av Ryssland.) Tredje sonen till tsar Alexander II.

En sak som storligen oroa mig är den här Antonovs avsikter, för med ett sådant förnamn så kan vad som helst tydligen hända. Vladimir, är ett slaviskt namn som består av två ord: vlad och mir. Vlad betyder härska, och Mir betyder värld. Världshärskare med andra ord mina damer och herrar.

Nåväl han har tur som inte har samma förnamn som min skata till hushållerska, Rakel. Vilket de facto kommer från hebreiskan och betyder fårtacka. Haha.., så roligt, det förklarar ju ett och annat.

Nåväl Tsar Putin var här och visade ”macho” fasoner och nu kommer det en till. Den nye tsaren. Mina kära medborgare i Svearike, nu stundar hårda tider, för lyckades inte ryssarna invadera oss på drygt 400 hundra år från det ”Stora Ryska kriget, 1554-1557, som avslutades med freden i Novgorod, tills det senaste invasionsförsöket, det Finska kriget, 1808-1809, som avslutades med fredsfördraget i Fredrikshamn, så har de nu ändrat strategi.

De tänker helt enkel köpa upp hela den svenska basindustrin istället och på så vis försöka skaffa sig total makt över hela östersjöregionen, vilket blir ett innanhav i det nya storryska imperiet. Vad kunna vi göra åt detta? Icke något. Min gode vän Bankiren vid Vulture and Leach Capital Invest, Sten A Ockrelius har redan förberett sig på en dylik situation och flyttar nu över allt sitt kapital till ett offshorekonto på Bahamas. Han säger att någon kommunistisk expropriation vill han inte vara med om. Sanningen och säga om den gode bankiren, är att han ända sen han läste Aleksandr Isajevitj Solzjenitsyns, Gulag-Arkipelagen, så har han haft en stor rysskräck. Och det är inte utan att man får ha förståelse för den gode bankiren. För han hävdar att han icke vill sitta i läger och enbart få Borsjtj serverad i eviga dagar. Han säger att ryssarna icke har någon matkultur. Ja då förutom sin utsökta Beluga kaviar vill säga.

”De dricka enbart vodka i stora mängder samtidigt som de sörplar den där vedervärdiga rödbetssoppan”, säger han så fort ryssen kommer på tal. Vilket för mig direkt till vad jag egentligen skulle skriva om. Rysk matkultur. Jo trots bankirens klagan om att ryssen sakna matkultur så finnes där faktiskt en hel del gott att hämta i matväg i detta enorma land som Ryssland utgör.

Så kära läsare låt mig exkvivera och exponera mitt kunnande i den högre kulinariska gastronomins konster med att presentera en trerätters middag ur det mycket omfattande och stora ryska köket som skulle få vilken tsar som helst på knäna av hänförelse och tacksamhet.

Fortfarande "LÄS MER" knappen som gäller!

Förrätt.

Blinier med löjrom, rödlök och smetana.

3 l mjölk

125 g jäst

1 kg bovetemjöl

600 g vetemjöl

20 st äggulor

2 msk salt

500 g smör

20 st äggvitor

Vid servering:

5 l Smetana

2,5 kg löjrom

1 kg rödlök, finhackad

Tillagning.

1. Värm mjölken till 37°. Rör ut jästen i lite av mjölken, tillsätt resten av mjölken. Vispa ner bovete- och vetemjöl i smeten. Vispa äggulorna och salt. Låt jäsa i rumstemperatur under handduk ca 1 timme.

2. Smält smöret och låt svalna. Vispa vitorna till hårt skum. Blanda den jästa smeten med smör och vänd försiktigt ner äggvitorna.

3. Stek till gyllene blinier i blinipanna , ca 1/2 dl smet per blini.

4.Servera blinierna med smetana, löjrom och finhackad rödlök på klassiskt vis.

Jag måste tillstå att receptet på denna lilla intrikata förrätt icke är mitt eget utan hämtat från det excellenta Arla köket. Och alla mjölkprodukterna är naturligtvis hämtat från Arla också. Fattas bara annat. Svensk kvalitet skall det vara. Och för er som inte vet vad en Smetana är så kan jag säga att det är en tjock syrad grädde som erhålls om opastöriserad mjölk får stå och sedan skummas av.

Denna förrätt tarvar också naturligtvis en dryck och mitt förslag blir naturligtvis ett vitt vin från den före detta republiken i Ryssland, Georgien. Den heter ”Pheasant's Tears, Rkatsiteli, 2009” (bondens tårar). Finnes på statsmonopolet under nr 71897. Pris 139 kronor för hela 750 ml av detta vin. Ett kraftfullt vin med smak av honung, valnöt och aprikos.

Huvudrätt.

Ryska grillspett med smak av timjan.

Timjan

Ingredienser.

500g benfritt nötkött (helst av innanlår)

4 msk olja

1 Lagerblad

½ tsk timjan

1 krm svartpeppar

1 krm vitlökspulver

4 små lökar

12 färska champinjoner, små

Tillagning.

Skär köttet i ca 2cm stora tärningar, och lägg dom sedan i en skål.

Häll sedan på oljan på köttet och låt det stå ett tag, sedan ska du ta upp dom.

Lagerbladet och timjan ska stötas och blandas samman med svartpepparn och vitlökspulvret.

Vänd sedan ner dom oljiga köttbitarna i kryddblandningen.

Löken ska skalas och delas i små klyftor, borsta champinjonerna och skölj dem i kallt vatten.

Ta fram grillspett och varva en kött bit med en bit lök och en champinjon, är det alldeles för stora champinjoner dela dom på mitten.

Spetten ska grillas över glöd i ca 10min, men vridas på ofta så köttet blir grillat hela vägen runt.

Du kan också om det skulle bli dåligt väder steka spetten på en het panna med lite olja i ca 8min .

Kan serveras med curryris eller potatis sallad.

Ett passande vin till detta kommer också från föregående vingård, och är naturligtvis rött och heter ”Saperavi, 2007.” I Georgien kallas detta det svarta vinet tack vare sin djupröda ton. Smaken domineras av svarta vinbär och rostade mandlar. Vinet finnes också på statsmonopolet, nr 71894 och kan fås för det facila priset av 159 riksdaler per butelj.

Efterrätt.

Passionerad Pavlova.

Denna dessert är uppkallad efter den berömda ryska ballerinan Anna Pavlova som levde mellan 1881 0 1931.

Ingredienser.

2 äggvitor

125 g socker

½ tsk ättiksprit 12%

2 ½ dl crème fraiche

½ vaniljstång

3 kiwifrukter

3 passionsfrukter

Tillagning.

Vispa äggvitorna till ett hårt skum under tiden som du tillsätter sockret lite i taget. Tillsätt ättikspriten under vispning. Marängsmeten ska vara en aning seg.

Klicka upp marängen i 4 rundlar på en bakplåt. Baka av i 125-gradig ugn i cirka 45 minuter.

Rör samman crème fraichen med innanmätet i vaniljstången. Skala kiwifrukterna och tärna dem 1x1x1 cm.

Fördela crème fraichen på marängerna och lägg kiwitärningarna ovanpå. Ta ur innanmätet ur passionsfrukterna och fördela över kiwin.

Och Voilà så har ni en superb liten trevlig efterrätt. Vad för dryck kan vi tänkas välja till detta då? Jo Rysk eller som den innan kallades sovjetisk champagne. Vilket den i och för sig inte får heta då Champagne som namn är en skyddad ursprungsbeteckning från viner från den franska regionen Champagne. Vi får helt enkelt kalla det för ett mousserande vin istället. Och det kommer inte från Ryssland utan Moldavien. Lite svårt att få tag på den berömda "Krim Champagnen numer."

” Moldova De Lux Red Sparkling”, är mitt val. Ett rött mousserande vin från Moldavien. Nr 77420 på monopolbolaget. Pris 540 riksdaler. Säljes endast i sexpack á 750 ml. Men Champagne kan en man av min standard aldrig få nog av, så ett sexpack är helt i sin ordning. Vare sig det gäller ädlare drycker eller kvinnor.

Om du har vägarna förbi mitt gods Vladimir Antonov, så skall jag se om icke jag kan uppbringa en flaska äkta rysk vodka ur mitt abnorma spritförråd. Har nog en ”Сталина слезы.” (Stalins tårar), liggandes och dammar någonstans om inte min skata till hushållerska Rakel varit och tullat på den när hon var inne i sin politiskt röda period.

”Ура вам товарищей.Русские здесь!”

Egon Snusmumrik-Flädersnaps. Traktör av Snusidal med omnejd.

Vad har mina pengar tagit vägen?

2011-04-28T07:51:00.001+02:00

Sten A Ockrelius här! Bankir vid Vulture and Leach Capital Invest.

Det är då sannerligen på tiden att dessa partbidrag redovisas. År ut och år in har jag pumpat in enorma mängder kapital i det Moderata partiet. Men än har jag inte sett mycket till resultat. Jag vill ha lite valuta för mina pengar.

I min enfald trodde jag att jag som inflytelserik affärsman och bankir skulle få något igen genom att stödja detta parti. Men icke sa nicke. Inte ens ett litet avskaffande av vinst och omsättningsskatt blev det. Och nu måste jag till råga på allt flytta mina pengar från Liechtenstein för att skattemyndigheten är där och rotar också.

Började förstå att något var galet när de började kalla sig det ”NYA” arbetarpartiet. Det räcker väl för bövelen med ett arbetarparti. Fler behöver det då sannerligen inte bli. Socialister har vi fått nog av.

Så nu vill jag veta vart varenda krona av de 23 502 467 kronor och 32 örena som jag gött detta parti med har tagit vägen. För att inte nämna alla de gånger då de kommit springande och velat ha lite i förskott. Pengar som icke finns redovisade någonstans.

Borde redan första gången den där Anders Borg var här med sin hästsvans och sitt skeva leende förstått att han inte allt stod rätt till. Enbart kvinnor kan ju ha hästsvans. Ja förutom riktiga hästar då. Men inte åsnor.

Var har ni använt mina pengar till herr Borg?

Jag erhöll visserligen en halvårsrapport från Reinfeldt själv. Men där var enbart de så kallade hushållsuppgifterna redovisade.

Vem i helsefyr är det av er moderater som köpt fler kolorerade kuvert för närmare 180 000 kronor? Ett rykte sa mig att det var den där pudelkvinna som inhandlat de där kuverten. Vad ska hon med dem till? Skicka ansökningar till kennelklubben och begära avmaskning eller?

Och vem av herrar Moderater är det som beställt vin, sprit och öl till en fest i en etta med kokvrå i Nacka? 106 flaskor vitt, lika många röda dito. 25 buteljer Absolut citron. 12 helrör Cubansk rom. 17 pavor Grönstedts monopol konjak. 24 flarror Mac Scott och slutligen 2 stycken 33cl loka mineralvatten.

Vem är nykteristen av er? Han skulle jag gärna vilja tala med. Förmodligen den ende som mins något av den festen och kan förklara för mig vad i helsike de skulle med två dussin gummiband, en motorsåg, fem smörknivar, 4 diskokulor i rosa, ett dussin torkade äpplen, 11 stycken röda badbollar, 7 slagborrhammare, 5 stycken begagnade enhjulingar, 1 styck studsmatta och slutligen Karl Marx samlade verk inbundna i äkta läder.

Måste ha varit ett sjujäkla party. Varför var inte jag bjuden?

Jo en liten detalj också som jag upptäckte i den här vad jag nu mer förstår, ganska friserade rapport. Vem av er är det som använder olja? 4 stycken två hundralitersfat importerade från Sudan med leveransadress utrikesdepartementet. Knappast att bona golven med kan jag tänka.

Nej jag kräver en full och öppen redovisning av vad mina pengar har använts till herr statsminister. Annars skänker jag icke ett öre mer. Så länge ni inte redovisar detta så tänker inte jag Sten A Ockrelius, bankir vid Vulture and Leach Capital Invest låta er komma på min årliga midsommarfest som ni alltid gjort innan. Jag vill ha ränta på insatt kapital så att säga.

Om icke så kan herr Reinfeldt och Borg göra den där socialistbasen Juholt sällskap på en takterrass i Istanbul. Där kan ni arbetarpartikollegor dryfta framtiden över en Dyr Dry Martini utan Gin. Och kom inte och be mig om pengar för att betala den. Använd det lilla plastkortet i stället.

Högaktningsfullt Sten A Ockrelius, bankir vid Vulture and Leach Capital Invest.

Finansbolaget med mottot. ”Låna aldrig ut pengar till de som behöver, för du behöver dem bättre själv.”

Hmm… låter nästan som om det mottot blivit snott av Moderaterna.

Leve Monarkin och allt som där hör till. Även kanapeér!

2011-04-28T05:27:00.011+02:00

I dagens avisa, SvD, kan man läsa en synnerligen kritisk och rojalistfientlig artikel signerad en viss herr Lars Ryding.

Han påstår att hela det förestående bröllopet mellan Kate Middleton och prins William är ”bröllopscirkus i en snurrig värld.”

Herr Ryding säger vidare att monarkin är ett sagosystem och att stödet för monarkin är att i det närmast betrakta som religiöst. I sin vidare kritik riktar sig denne rojalist fientlige man mot den helt fantastiska filmen ”The king’s speech”, och har mage att säga att den är rena rama republikanska propagandan? Har han själv sett filmen månne? Tror icke det. Det har ju i och för sig icke jag heller. Men min Hushållerska Rakel Karlsson har sett den ett tjugotal gånger, och hon säger mellan gråt attackerna att den är rent magnifik.

Herr Ryding påstår också med illa dold ironi i inledningen av sin artikel, att det bara är den hårdföra kärnan av kunglighetsdyrkare som inköpt sig små kanapéer som kommer att sitta vid TV:n då bröllopet går av stapel och avnjuta dessa. Hånfullt säger samme man i slutet av sin artikel återigen negativa saker om kanapéer.

Min bäste herr Ryding det kan vara en sak att driva gäck med oss rojalister men att klanka ned på en kanapé, det är oförlåtligt.

En kanapé är de facto en av bas ingredienserna i ett hushåll av min dignitet. Vad vore en diné i mitt hushåll utan en aptitretare i form av en kanapé? Och vad vore en middag på tu man hand med en dam utan en inledning av väl kyld champagne och just några läckra kanapéer?

Nej just det. Inget! Det vore ingen lyckad tillställning om det inte serverades kanapéer till.

Och framför allt till ett kungabröllop skall det alltid serveras dessa små läckerbitar. Därför min bäste herr Ryding så ämnar jag nu presentera några väl utvalda recept på dessa små underbara tingestar. Vilket jag egentligen inte borde göra med tanke på herr Rydings avoga inställning till just kanapéer. Men det finns kanske andra där ute i världen som med glädje skulle uppskatta dessa gourmetriska triumfer som jag nu ska få be att framföra.

De följande recepten som jag nu ämnar visa menigheten är de facto ganska lätta att tillaga och ingredienserna är tämligen billiga. Och för att höja statusen på dessa recept och då jag icke vill avslöja mina egna fantastiska kulinariska kreationer på detta område, så kommer här sex stycken recept på kanapéer som serverades som förrätt till Nobel middagen 1947. Det vill säga de recept som min hushållerska Rakel så omtänksamt rivit ur veckotidningarna. Låt er väl smaka. Även ni herr Ryding.

”Ta en kanapé till, kära du!”

Om ni mina damer och herrar klickar lite varsamt på "LÄS MERA" Knappen härunder så kanske jag icke mer behöver förklara för menigheten att jag inte skriver halvfärdiga inlägg.

Liten buffé med kanapéer

Tunnbrödsrulle med skagenröra

1 msk majonnäs

1 msk crème fraiche

1 tsk fin hackad dill

1 tsk riven pepparrot

1 tsk finhackad purjolök

75 gram skalade räkor

1 skiva tunnbröd (mjukt och fyrkantigt)

2 msk forellrom

Gör så här:

Blanda majonnäs och crème fraiche med dill, pepparrot och purjolök i en skål. Hacka räkorna och tillsätt dem. Fördela röran på tunnbrödet och rulla ihop som en rulltårta. Strax före servering skärs rullen i 6 bitar och bitarna garneras med forellrom.

Ostkanapé

150 gram roquefortost

½ dl mango chutney

6 rundlar kavring à 5 cm i diameter

6 valnötskärnor

Gör så här:

Blanda osten med mango chuteny. Toppa kavringsrundlarna med röran och garnera med en valnöstkärna.

Sandwich à la Knaust

2 msk riven pepparrot

1 dl bredbar pepparrotsost

2 skivor vitt landgångsbröd

2 lika stora skivor kavring (skär på längden)

4 skivor rökt renstek

3 msk fintärnad saltgurka

4 skivor kallrökt lax

2 msk finskuren dill

Gör så här:

Blanda pepparroten med pepparrotsosten. Bre hälften av blandningen på landgångsbrödet och den andra hälften på kavringen. Fördela rensteken och saltgurkan jämnt på det ljusa brödet. Lax och dill fördelas jämnt på kavringen. Lägg samman brödet, mörkt, ljust, mörkt, ljust. Linda in i fuktigt smörpapper och lägg sedan i press. Kantskär och skär i smala skivor strax före servering.

Gubbröra på mörkt bröd

3 hårdkokta ägg

5 finhackade ansjovisfiléer

1 tsk mildrökt kaviar

2 msk finhackad rödlök

1 msk finskuren gräslök

1 tsk finskuren dill

6 rundlar kavring à 5 cm i diameter

6 vippor smörgåskrasse

Gör så här:

Hacka de kalla äggen (utan skal) och blanda försiktig med ansjovis och kaviar. Tillsätt rödlök, gräslök och dill. Fördela gubbröran jämnt på det mörka brödet och garnera med smörgåskrasse.

Liten råbiff med löjrom

200 gram malen oxfilé

1 äggula

3 msk finhackad rödlök (1 msk till garnering)

2 msk finhackade rödbetor

2 msk kapris

Salt och svartpeppar

6 rundlar vitt formbröd à 5 cm i diameter

30 gram löjrom

Gör så här:

Blanda färsen med äggulan. Rör sedan ner 2 msk rödlök, rödbetor och kapris. Smaka av med salt och peppar. Bre färsblandningen på brödet och garnera med löjrom och rödlök.

Och sist men inte minst, vad vore icke mer passande än denna lilla avslutande kanapé.

Canapé Royal (Den kungliga kanapén.)

½ dl crème fraiche

2 tsk riven pepparrot

1 krm ättika

1 krm socker

6 rundlar formfranska à 5 cm i diameter

1 msk smör

6 stora tunna skivor kallröktlax

6 stora räkor (utan skal)

Gör så här:

Vispa crème fraichen till fast konsistens. Rör i pepparrot, ättika och socker. Smöra bröd rundlarna. Forma rosor av laxen och sätt dem på rundlarna. Klicka eller spritsa på crème fraiche blandningen och garnera med en stor räka per kanapé.

Hoppas att de här små godsakerna även frestar de mest avogt och negativa inställda människorna till den kulinariska delikatess som just kanapén är.

Ta en kanapé till, kära herr Ryding.

Och förövrigt serverades den här menyn på Nobelmiddagen 1947.

Stekt kyckling med selleri, majrovor, lök, bacon
Äppeltårta med vaniljsås

Eder tillgivna översåte Egon Snusmumrik-Flädersnaps, rojalist utav guds nåde och kanapéns evige beskyddare.

Socialisterna saknar hyfs och fason!

2011-04-27T09:06:00.006+02:00

I dagens upplaga av Aftonbladet kan man till sin förskräckelse läsa att en Socialdemokratisk toppolitiker klämde en kvinna på brösten under en dans?

Vad är detta för oborstade fasoner? Vett och etikett är inget dessa socialister någonsin begripa sig på. Först en socialistledare som inte vet hur en Dry Martini skall blandas? Sen ytterligare en socialist som inte vet hur man för sig på ett dansgolv?

Här tarvar en lektion i uppförande, vett och etikett, för dessa synnerligen oborstade och oskolade socialister. Att alla icke vet hur en riktig Dry Martini skall blandas, det kan jag ha en viss förståelse för när det kommer till folk inom de lägre klasserna. Men att icke kunna föra sig på dansgolvet som en gentleman, det mina damer och herrar är inget annat än ren skandal. Att föra sin dam genom dansens virvlar bör även en ur den vanliga arbetarklassen klara av.

Så för att illustrera i ord vad jag åsyftar så kommer jag här att här reproducera ett avsnitt ur min serie, ”Konsten att vinna en kvinnas hjärta, Del 3. Dansen.”

Så läs nu noga alla socialister! För här har ni något att lära tycks det som.

Tryck bara på "Läs Mer" härunder.

En gentleman och vivör som mig själv, måste naturligtvis behärska det här med dans till ett absolut maximum. Det går icke att bjuda upp en ung dam och icke behärska grunderna i ens de enklaste former av slowfox.

Sen måste man ha rytmen i blodet för att överhuvudtaget kunna röra sig på ett kordinerat och vällustigt sätt över dansgolvet likt Fred Astaire. Att sen den motpart man dansa med inte alltid ha rytmen i blodet har jag då sannerligen fått erfara.

Kommer ihåg en händelse som utspelade sig på den Japanska ambassaden i Berlin 1935 då det hölls en bankett till den Japanske kejsarens ära. Jag var inbjuden i egenskap av att jag vid tillfället var anställd som tolk hos den Svenska ambassaden och därvidlag talade ett flertal språk flytande, däribland Japanska. Att mitt rykte som en mycket dansant herre gjorde nog också sitt till. Nåväl, efter dinén på den Japanska ambassaden skulle dansen gå av stapeln, och orkestern som spelade var synnerligen duktiga, man behärskade allt från foxtrott till wienervals. Efter att ha dansat med ett antal synnerligen vackra och mycket dansanta unga damer, ogifta som gifta, så kom den Japanske ambassadören fram till mig i egen hög person och undrade om inte jag, Egon Snusmumrik-Flädersnaps kunde göra honom en tjänst.

” すみません私の良き氏スナフキン-エルダーベリーシュナップスが、私の娘はとてもあなたと踊るのが大好きだ。” sade han. Vem kan tacka nej att till få dansa med en dotter till en ambassadör. Icke jag i vart fall. Ambassadören sade vidare: ” 彼女はあそこ硝子の着物です。” Inget annat än att leta upp den Japanske ambassadörens dotter som enligt hans beskrivning var iklädd en vitrosa kimono. Nu måste jag tillstå att jag finner asiatiskor synnerligen attraktiva. Så jag såg storligen fram emot att få föra henne i dansens extatiska virvlar. Men hur jag än tittade och sökte tycktes det inte finnas någon ung japansk dam iförd en vitrosa kimono. Inte ens en rosavit dito. Tillslut lyckades jag dock upptäcka den unga damen bakom ett sällskap av högresta tyska officerare som stod där och parlerade. Det var då som jag fick vissa tvivel på att det skulle gå bra att dansa med henne. Ty hon var synnerligen kort i kimonon. Lika kortväxt som hon var, lika bred var hon också. En sumobrottare i miniatyr således. Nåväl, såsom den gentleman man är och inte för att skämma ut vare sig den unga damen eller hennes far, den japanske ambassadören, så tog jag mod till mig och bjöd upp till dans.

Nu kom den andra betänkligheten från min sida. När vi äntrade dansgolvet likt Goliat och David insåg jag att kroppslängden och den enorma skillnad mellan oss bägge skulle utgöra ett stort dilemma. Ty jag är ju en rätt så reslig herre med över 1.90 i längd, medans den unga japanska damen enbart kunde vara högst 1.50 i längd. En skillnad på över hela fyrtio centimeter. Vilket i sin tur betydde att jag hade den unga damens näsa i min naveltrakt. Inte nog med det, orkestern hade just avslutat en wienervals och drog nu på med en Lindy hopp. Ja jag är tvungen att bifoga en liten filmsnutt för att ni ska förstå de abnorma problem som låg framför mina fötter. Eller snarare hängde i naveltrakten.

Lindy hopp är jag en hejare på I vanliga fall, men haver ni någon gång i ert liv försökt bolla med en cementsäck på över 150 kilo så måste ni nu vara medvetna om de predikamenter jag stod inför. Då jag frågade den unga japanska damen om hon kände till Lindy hop svarade hon till min förvåning ja. Frågan var bara om hon kunde utföra denna dans. För i sin tätt åtsittande ankellånga kimono, som inte gav mycket rörelseutrymme för några yvigare benrörelser, så förföll mig detta vara rent omöjligt.

Nåväl jag började så försiktigt att jazza runt lite och lät henne följa med i dansen. Hon stod där och flyttade sina fötter högst ett par centimeter i taget, vilket gjorde att det såg ut som om jag dansade med en fastfrusen Buddhastaty.

De övriga sällskapet runt dansgolvet tittade intresserat på. Och de tyske officerarna stod och hånflinade åt mina försök att få fart på den unga damen. Såsom den gentleman jag är, så beslöt jag mig att det var dags för krafttag, och genom att jag besitter en enorm fysisk styrka i kombination med en okuvlig vilja, så tänkte jag att det var dags för att visa mina kvaliteter som dansare. Jag hade tänkt mig att med ett lätt lyft av damen vidarebefordra henne över min ena axel och avlämna henne upprättstående på andra sidan. Naturligtvis utan att någon gång under hela förloppet släppa mitt grepp om henne.

Om det nu var så att jag underskattade min styrka, eller om det berodde på yttre omständigheter vet jag ej, men lyftet blev lite för högt, vilket gjorde att jag tappade greppet någonstans då den unga japanska damen befann sig i vågrätt läge långt högre än där jag väntat mig. Hon for genom luften som en 150 kilos bomb, landade på dansgolvet med ett stort dån och rullade vidare likt ett överdimensionerat bowlingklot rakt mot de tyske officerarna som inte han att sätta sig i säkerhet.

Ingen av de tyske officerarna var nu stående utan låg utslagna likt bowlingkäglor. Strike med andra ord. De enda som nu stod och hånflinade var den Brittiske ambassadören och hans sällskap. I det tumult som följde avlägsnade jag mig mycket diskret från den Japanska ambassaden. Vilken jag senare aldrig mer fick sätta min fot på. Då på order av den Svenske utrikesministern.

Fick på omvägar höra att det ändock gått relativt bra med den Japanske ambassadörens dotter. Hon fann tydligen kärleken i en av de utslagna tyska officerarna.

Som ni ser så krävs det två för att dansa en tango som man säger. Även en Lindy hop också.

Låt oss efter denna parentes återgå till det här med vad som krävs av en gentleman för att han skall anses som en god dansare.

Det räcker icke att behärska de vanligaste stilarterna inom dansen såsom slowfox, vals eller tango. Man må också kunna de mer ovanliga danserna såsom Charleston, Quickstep, eller Balboa. Även de vanligt förekommande folkdanserna bör man behärska såsom Schottis, Snoa, hambo, Polska, Polka och Mazurka. För man vet ju aldrig när man behöva dansa med allmogen.

En viktig sak att betänka när man skall bjuda upp en dam till dans, är hur man ber om dansen. Det går icke under några som helst omständigheter att bara fråga: ”Ska vi dansa?” Det är alldeles för simpelt och låter dessutom som om man egentligen inte visar damen något större intresse, utan bara är ute efter att få nöjesdansa.

En bra fras att inleda sin intention till dans är att använda sig av ett betydligt mer sofistikerat språk.

”Vill min unga dam följa med mig ut i den vilda dansens apokalyptiska värld”.

Eller min absoluta favorit, till vilket ingen dam än tackat nej till.

”Ser att ni min sköna stå sysslolös, låt mig bjuda er, att på dansgolvet gå lös, tills ni blir medvetslös”. Den är ofelbar som en dansinbjudan.

Sen är det också av yttersta vikt att föra sig som en gentleman på själva dansgolvet. Tänk på att inte föra ned eder högerhand mot de aktre regionerna på eder danspartner det första ni gör. Ni måste visa lite hyfs och fason mina herrar annars når ni icke några framgångar. Vänta åtminstone tills ni dansar den tredje eller fjärde dansen. Då för tidigt nedförande av högerhanden kan få till följd att hennes vänsterhand hittar er högra kind.

Efter avslutad dans är det likadant som vid dansens begynnelse att iaktta största artighet när man tackar för densamma. För det är då man kan sondera terrängen för att se om man kan nå framgångar inom andra områden. En bra fras att tacka för dansen är följande:

”Ber att få tacka, säg mig nu min vackra, vill ni med mig, i säng schackra”.

Men jag har som sig bör en ofelbar fras på efterspelet till dansen också.

”Tack du min sköna, du är som en tusensköna, ung och vacker som en skröna, vill du mig nu avköna”.

Nu återstår bara en liten men ack så viktig detalj i det här med att vinna en kvinnas hjärta.

Skorna! Att dansa i ett par skor som inte är fotriktiga kan i slutänden inte bara bli en pina utan också sluta i ren katastrof. En gentleman bör ha minst två slags dansskor att välja på. Vad viktigt att tänka på här är sulan, klacken och vikten. En sko med en för låg klackhöjd kan få till följd att ni efter en eldig Argentinsk tango kan känna er en smula låghalt. Emedan däremot en för hög klack kan få er att temporärt gå med en lätt krum rygg efter förrättat värv.

Vikten på skon är av största vikt, då vid för exempel en slowfox som dansas med långa glidande böljande steg vid bärandet av för lätta skor kan få er att glida ifrån er partner. Lätta skor bör användas vid danser i snabbt tempo där ni önskar att visa eder t rasande skickliga fotarbete. Och där går inte för tunga skor att ha. För ni vill väl inte se ut som dykare i blyskor.

Sulans beskaffenhet borgar för om ni blir kvar på dansgolvet eller inte. Bra grepp är alltså av vikt. Ett par för hala skor kan göra att ni oväntat avslutar dansen i orkesterdiket. Det vill då säga om det finns något orkesterdike på det etablissemang ni dansar på. Annars kan ni halka iväg var som helst. Bra fäste under sulorna är alltså därför bra att ha. Och skulle ni misslyckas med detta och enbart halka runt som Bambi på hal is är det nog dags att ni avslutar eder karriär inom området och går över till det ni verka behärska bättre. Isdans.

Hoppas nu mina herrar att dessa små råd och exempel inom den ädla konsten dans kan hjälpa eder att finna lyckan hos kvinnorna. Och att ni kommer att flyta fram i dansens extatiska rotationer likt Fred Astaire med en synnerligen underskön Ginger Rogers i er famn.

Egon Snusmumrik-Flädersnaps. Dansantens gigant.

Detta hade icke hänt om inte…

2011-04-27T05:31:00.016+02:00

I morgonens avisor kan man läsa att ett spelföretags konton blivit ”hackade?” 77 miljoner konton? Och att någon eller några individer kommit åt dessa användares namn adresser, födelsedata och inloggningsuppgifter.

Märkligt att det är så lätt för individer med obskyra och skumma avsikter att nyttja dessa moderniteter på detta vis. Detta hade icke hänt om de här datorerna icke hade uppfunnits.

Nej tacka vet jag traditionella spel såsom schack, shogi, Tic Tac Toe, Go, Dam eller Kalaha. Dessa spel kräver ett mått av intelligens. Icke som med dagens ”spel”, där allt bara går ut på att trycka på en massa knappar. Det kan vilken stupid människa som helst klara av.

Nej de klassiska brädspelen är de riktiga spelen. Ta för exempel schack som kräver ett strategiskt tänkande över ett flertal drag. Dessutom så kan schack mycket väl avnjutas tillsammans med en god cigarr, ”Habanos”, och ett glas whisky, ” Glendronach Virgin Oak Finish 14 Years.”

Det är så en gentleman utövar sitt spelande. Icke som dagens ungdom sittande och hysteriskt tryckande på en massa knappar i tron att de åstadkommit något. Det enda som händer dessa ungdomar är att de får röda ögon och spasmiska ryckningar i sina lemmar. Det händer aldrig när man spelar schack. På sin höjd kan ett ögonbryn höjas när man tänker över sitt nästa drag.

Försökte ett tag att inviga min hushållerska Rakel i schackspelets strategiska värld, men det visade sig snart tämligen meningslöst då den gamla skatan envisades med att aldrig göra ett bondeoffer för att nå en strategisk fördel. Hon hävdade att arbetarklassen icke skulle offras för att skydda en konung. Det var på den tiden hon var rödare än Mao själv. Nu har hon blivit nyreligiös och föraktar allt som har med spel och dobbleri att göra. När jag och min gode vän, bankiren Sten A Ockrelius vid Vulture and Leach Capital Invest, efter en superb måltid lagad av mig själv naturligtvis, sätter oss ned för att spela ett parti schack så lämnar numer Rakel huvudbyggnaden och går ut i stallarna, då alltid med kommentaren att vi hänger oss åt djävulens påfund.

Nej jag hävdar bestämt att de ungdomar som nu fått sina spelkonton hackade har sig själva att skylla. Ungdomens degenererade livsföring borgar ju för detta. Att spela Playstation är därmed högst förkastligt och moralsikt oriktigt. Då med tanke på att de hederliga gamla PC-spelen är betydligt mer upplyftande.

Nej, dags att sluta skriva. Har en killstreak på gång i Call of Duty, Black Ops.

”Boom headshot, i can dance all day”

Kungen är ju fortfarande ung.

2011-04-26T15:40:00.003+02:00

Vid en intervju säger Hans Majestät Konungen att han icke tänker dra sig tillbaks och gå i pension nu när han fyller 65 år på lördag.

” Jag hade inte tänkt mata fåglarna än i alla fall”, säger han i en exklusiv intervju med TT.

Helt riktig av Hans Majestät konungen att icke dra sig tillbaks. För hur amuserande är det att sitta och mata de små stackars fåglarna vid Stockholms ström?

Ingen som helst tvekan om att vår konung fortfarande har mycket att uträtta här i livet. Och om konungen ändå bestämde sig att taga sig sin rätt att gå i pension så vad skulle han då syssla med. Han haver ju ingen hobby vad jag vet. Ingen offentlig sådan i alla fall.

Men om nu hans majestät ändock ångrar sig och beslutar sig att njuta av ålderdomens sista andetag, så finnes där ju som tur, någon som kan ta över och styra monarkin vidare in i nästa millennium.

Ja nu var det ju inte kronprinsessan Victoria jag hade i åtanke. Även om successionsordningen säger så. För hur det nu än är så borde riket styras av en man, som genom sitt tadelfria leverne, goda renommé, gentlemannamässiga uppträdande, välartikulerade sätt, modemedvetna klädstil och handgjorda skor från Brittiska Tricker´s visat att han är värdig att ikläda sig kronan och hålla de övriga ”kronjuvelerna” i ett fast grepp.

Ni kära läsare undrar naturligtvis vem som skulle kunna axla det enorma ansvar och bära den gigantiska börda som det är att vara konung i konungariket Sverige.

Jo jag själv naturligtvis! Hertig af Bonvivant och Snusidal med omnejd, den evigt unge och synnerligen sympatiske och virile lebemannen Egon Snusmumrik-Flädersnaps, om jag nu blygsamt får säga så.

Något annat val finnes icke bland manfolket i Svearike. Sen får Jan Oskar Sverre Lucien Henri Guillou säga vad han vill.

Och om jag nu finge chansen att bli statsöverhuvud i riket så skulle jag se till att för det första avskaffa riksdagen och återigen införa den absoluta kungamakten igen.

Otidsenligt lär väl vissa klientel på vänsterkanten säga, men icke så. En konung med självrespekt och framtidsvisioner behöver något som kan roa honom och samtidigt för en gång skull göra lite nytta när stunder av svårmod slår till. Jag tänker anställa 349 hovnarrar. Och ni förstår naturligtvis var jag hämtar dem ifrån.

Som den futuristiske, moderne och rättvise konung jag tänker vara, så bygger jag naturligtvis om riksdagshuset till ett lyxhotell med 5 stjärnig standard. Då får alla Stockholms hemlösa också någonstans att husera.

När jag ändå är i farten med att omdana Sverige så ämnar jag också omstrukturera hela Trafikverket och SJ, och se till att alla tåg går och kommer när de skall. Men andra ord så får Adelsohn tillbaks sitt arbete som styrelseordförande i det nya bolag som blir följden av sammanslagningen mellan Trafikverket och SJ. Och han erhåller också en ny titel: ”Generalhovkonduktör av första graden."

Namnet på denna nya konstellation blir naturligtvis Konungliga svenska transportväsendet. Fattas bar annat. Det är ju min idé.

Som den store miljövän jag erkänt är, brukar vattna blommorna när min hushållerska Rakel är ledig, kommer jag naturligtvis utan omsvep att lägga ned kärnkraften i Sverige. För att kompensera för effektbortfallet så ämnar jag bygga ut de sista orörda älvarna och placera ut 6 321 vindkraftverk på godset Övre Torp i Hyltinge socken i Flens kommun i Sörmland. Där det finns gott om plats för expansion av fler vindkraftverk längre fram. Vad den nuvarande ägaren till godset säger om detta, bryr jag mig icke det minsta om. Jag exproprierar helt enkelt fastigheten. Jag är ju Kung.

När det kommer till den fråga som ligger mig närmst om hjärtat, näst efter kvinnor, Spirituosa och mat, ”jordbruket”, så för att få fart på produktionen och få slut på allt tjafs om den svenske bondens vara eller icke, så ämnar jag tvångsrekrytera Stureplanscentern för att åter i myllan varda. En ansvarig för ett nyskapat jordbruksverk, som kommer att gå under namnet, ”Kungliga jordemånsväsendet”, kommer också att utses. Maud Olofsson kommer i fortsättningen att få kalla sig ”Generalhovgödseldirektör av sista graden.”

Och i min plikttrohet och hänförelse vad jag hittills åstadkommit, så kommer allmogen att slippa av sjukförsäkringseländet genom att jag avskaffar försäkringskassan. De arbetslöse, (arbetsskygga), kommer att få ett nytt ”steg” att ta. Steg 104 kallar vi det. Längre än så skall det inte vara till något av den nya Svenska arméns rekryteringskontor. Man och även kvinnfolk behöves i rikets tjänst mot de yttre fienderna. Afghanistan, Libyen ,Norge, Göran Skytte och Håkan Juholt.

Och såsom konung över Svearike faller det sig naturligt att också jag antar ett valspråk. De tidigare konungarnas valspråk är icke mycket att hänga på hatthylla.

Med folket för fosterlandet? Plikten framför allt? För Sverige i tiden? Vad är det för trams?

Nej här behövs något mångt mycket mer klatschigt och modernt.

”In i dimman med Egon.” Kort koncist och rytmiskt, och det säger i all enkelhet vad jag vill med Svearike.

Vän av ordningen tänker naturligtvis hur jag ämnar finansiera alla dessa enormt reformerande omdaningar av det svenska riket. Genom skattemedel naturligtvis! Det är ju regering och riksdag som kommer att tillhanda hålla de medel som behö…??

Ja just så var det, jag hade ju avskaffat riksdagen. Jag får väl äska anslag ur min egen börs då. Men det vill jag ju egentligen inte göra. Mina hårt förvärvade penningar utslängda på allmogen och kreti och pleti!?

Du Tjabo! Vad du än gör, så gå inte i pension. Jag är icke helt redo än att ta över kungakronan. Jag vill inte se dig sitta nere vid Stockholms ström och mata några snatteränder.

Gör det de du kan bäst, så skall jag fortsätta göra det jag kan bäst. Kvinnor, spirituosa, och gourmetmat lagad av Leif Mannerström.

Egon Snusmurik-Flädersnaps. Före detta tronpretendenten utan avsikt.

En ryss som är macho? Struntprat!

2011-04-26T10:12:00.012+02:00

Ingen som helst fason på dagen media. De kallar den där ryssen Putin för machoman bara för att han har visat upp sin torso utan klädesplagg, simmat med delfiner och suttit bakom ratten på en ”tuff” bil.

Vad är det för ”macho” med att ratta en Lada Samara av 1985 års modell?

Nej, en riktig machoman han visar upp sin lekamen helt utan ett klädesplagg på kroppen i ett nakenbad enbart avsett för damer. Och han simmar då sannerligen icke med delfiner.

En riktig machoman han simmar mitt i ett stim av vithaj, och dessutom så framför han ett fordon med minst 500 atletiska hästkrafter under huven.

Putin är enbart en mes med en utvändig polityr som för tankarna till hans look alike Gollum.

Dessutom är ju karlen kommunist! Hur himla macho är det? Nej att kalla Putin för macho, det är det samma som att säga att Juholt är mager och vet hur en Dry Martina skall blandas.

Och något samarbete kring östersjön med ryssen vill vi icke se. Kommunisten Putin ska hålla sig på sin sida av östersjön. Förlåt, det skall naturligtvis vara kommunisterna. Den där ryske finansvalpen Antonov är ju också här i Sverige för att skinna oss svenske på en av våra nationalklenoder. Han tänker stjäla SAAB från oss den uslingen. Icke mitt favoritfordon dock. Tämligen Svenssonaktig automobil. Men det är ändock ett svenskt märke skapt av svenske män och underbart hopsatt av än mer underbart kvinnfolk i ljuvliga Trollhättan.

Men vänta lite här nu!? Två ryssar som samtidigt kommer till Sverige?

”I GEVÄR! RYSSEN KOMMER!”

Det måste vara förtrupperna som kommit! En invasion är förestående. Måste genast ringa Överste Otto von Knapenhändig och be han sammankalla hemvärnet.

”RAKEL! Ta fram min uniform ur malpåsen och hämta upp två flaskor konjak ur spritförrådet”,

Här gäller det att vara förberedd. ”RAKEL!” Vad håller nu den förbannade skatan till hushållerska vägen? Ger mig fasen på att hon sitter och läser den där vedervärdiga Svensk Damtidning samtidigt som hon lyssnar på Harry Brandelius samlings LP.

”RAKEL! För bövelen kvinna lyssna, kriget är här!”

Vad ni än gör, börja aldrig morgonen med att blanda en drink på Jeltsin vodka och Absint. Konsekvenserna som ni märker kan få de mest katastrofala följder.

God morgon!