I en ledare på DN skriver Hanne Kjöller om det ohederliga i organisationer som bakvägen försöker ändra lagen för att ge illegala invandrare samma rättigheter som medborgare, så att det till slut inte finns någon anledning att ens försöka utvisa dem.

Polisen får inte jaga illegala i skolan, hos bup, på sjukhus, i psykvården, hos socialen eller helst någonstans alls, eftersom det är jobbigt för de illegala att känna att polisen är efter dem. Och när det är jobbigt går det ut över deras barn förstås, som lever i ständig rädsla. Så vad man egentligen vill, men inte vågar säga rakt ut, är att polisen helst inte ska jaga illegala överhuvudtaget. Om man får ett beslut att man inte har skäl att få försörjas på livstid av svenska skattebetalare så bör man lämna landet. Om man har lust. Annars kan man stanna ändå.

Jag har svårt se vilka fler myndighetsbeslut någon skulle argumentera för ska hanteras på samma sätt.

- Dömd till fängelse för ett brott? Då låser vi in dig. Ja, om du inte tycker det känns jobbigt förstås, eller om det går ut över dina barn. Bara om du har lust alltså!

- För hög hyra för ditt boende? Låter du bli betala? Ja, då blir du vräkt. Ja, om du inte tycker det känns jobbigt förstås, eller om det går ut över dina barn. Bara om du har lust alltså!

- Begår du bedrägerier, lurar folk eller myndigheter att ge dig pengar för handikapp du inte har? Det vill vi gärna att du slutar med. Ja, om du inte tycker det känns jobbigt förstås, eller om det går ut över dina barn. Bara om du har lust alltså!

- Eldar bilar i förorten, kastar sten på ambulans och brandkår? Då vill vi gärna skicka polisen för att gripa dig så du slutar förstöra för omgivningen. Om du inte tycker det känns för jobbigt förstås. Bara om du har lust alltså!

Man kan tycka att det är ironiskt att jag som anarkist kritiserar folk för att inte följa lagen. Och det är rätt, jag tycker att privat moral är viktigare än att följa lagen helt okritiskt. Men även vi anarkokapitalister stödjer äganderätten, rätten till din kropp och till skillnad från socialister som allt som oftast anser ändamålen helgar medlen, så vill vi se en ansvarsfull utveckling mot ett successivt friare samhälle.

Man kan inte öppna dörren för mer utgifter, innan man åtgärdat problemet med välfärdssystemets inneboende oförnuftiga logik – att alla kan leva på någon annans bekostnad. Och man kan inte avskaffa välfärdssystemet innan man givit folk en rimlig chans att försörja sig själva, genom att avreglera marknaden och konkurrensutsätta vårt monetära system.

Börjar man i fel ände så kraschar allting. Och det är då det uppstår våld, den starkes rätt och kaos. Det är inte vad vi anarkister eftersträvar. Vi eftersträvar en annan ordning. En ordning som bygger på att inte påtvingas ledare av en majoritet. En ordning där respekt för individens rättigheter står över allt och all interaktion sker via förhandlingar. Aldrig våld.

Myndighetsbeslut – bara om du har lust förstås is a post from: gothbarbie's blog

Konceptet att tända eld på oskyldiga människors bilar är ett importerat kulturellt fenomen, som fått spridning i invandrartäta områden runt om i Europa och används närhelst man vill uttrycka missnöje – av kringdragande ungdomsgäng.

För mig som svensk är det svårt begripa – oavsett hur fattig och tråkig tillvaro man har – vad som gör att man upplever det legitimt att elda upp sina grannars bilar, samt hur detta på något sätt skulle öka sympatierna för vad man nu vill uttrycka.

För det första tycker jag att om man kommer från ett krigshärjat land så borde upplopp, bränder, skadegörelse och våldsamma konflikter med beväpnade poliser vara det sista man vill återuppleva. Men så är det uppenbarligen inte.

Det andra jag har svårt begripa är att när konflikterna uppstår, så går inte vuxet folk in i sina hem för att hålla sig utanför och drar in sina ungdomar med sig. De kliver istället ut på gatan och skriker på polisen när dessa griper de unga våldsverkarna.

Och det vore väl en sak om stenkastandet bara var riktat mot polisen, men brandkår, ambulanspersonal, till och med kommunanställda som ska klippa gräs och sköta växtlighet misshandlas och hotas.

Ändå envisas man i den offentliga debatten att uppvisa en tolerant, lyssnande och förstående attityd. Som om det vore brist på tolerans från samhället som var problemet. Nånstans måste man sätta ner foten. Vissa saker gör man bara inte i ett civiliserat samhälle.

- Man angriper inte oskyldiga människors ägodelar, butiker, bilar.
- Man angriper inte kvinnor, barn, djur, präster, ambulanspersonal, brandkår och liknande med våld eller hot om våld bara för att de befinner sig i närheten av ens hem.

De här områdena verkar helt ha hamnat utanför samhällets kontroll. Det är inte acceptabelt. Polisen borde ha dygnet-runt-närvaro så länge det krävs för att stävja detta beteende. Framförallt för oskyldiga grannars skull. Och de som inte gillar att polisen är där, bör fråga sig varför.

Bevisligen klarar 99% av oss andra svenskar från att elda upp bilar och misshandla ambulanspersonal och fenomenet fanns inte här för 20 år sedan. Nu verkar det förekomma varenda vecka och endast i invandrartäta områden. Det börjar se ut som Libanon och Irak i Husby och andra förorter.

Anledningen att vi inte har krig o dyl i Sverige på 400 år är att vi har ett sinnelag som gör att vi håller oss från våld. Våld är ett misslyckande. Våld är något det råder nolltolerans för. Utan att upprätthålla denna princip öppnar man dörren för mer våld. Och då är det bara en tidsfråga innan det ser ut som Irak och Libanon i våra förorter. Ja, mer än det redan gör…Liknande artiklar::

• Vem gynnas av bristande statistik?
• Vikten av gemensam identitet
• Migrationens Kraft, reflektioner
• 18 rasistiska kommuner i Sverige
• Kritik och uppföljning av “Migrationens kraft”

Hemlängtan? is a post from: gothbarbie's blog

Eftersom ni inte gjort om sidan på något sätt eller direkt erbjuder något mervärde sedan detta infördes, så känner jag mig inte direkt motiverad att betala för att läsa just er tidning..

Jag slutade läsa DN när de började ta betalt för vissa artiklar. Det är bara irriterande när man kan läsa vissa delar, men inte andra. Att ha 25 artiklar per månad är så lite att det också skapar irritation mer än något annat.

För den som har jobb är det förmodligen värt ca 50 mån, men vi studenter, hur tänker ni för oss?

Att ni tar betalt gör dessutom att jag inte kommer kunna länka nyheter till andra, och jag kommer vara stressad varje gång jag själv ser en länk till SvD. Är den värd offra en av endast 25 artiklar på? Det vet jag inte. Så sannolikt kommer jag klicka allt mindre.

Jag tror ni gör er en otjänst med denna affärsmodell. Jag förstår att ni måste få in pengar och annonsörerna betalar allt mindre, men utan ett mervärde för de som betalar ser jag inte hur det är värt det.

Varför inte tillåta kommentarer enbart för medlemmar? Eller låta länkar delade av medlemmar vara gratis att titta på för de som läser dem? På så vis har folk incitament att klicka på länkar och att sprida nyheter. Vilket sannolikt gör att fler kommer se era nyheter och därmed också fler som vill och kan betala för medlemskap.

Tills vidare kommer jag dessvärre sluta läsa er och eran inlåsningsmodell gör också er tidning som debattplattform allt minde aktuell för vanligt folk. Det är tråkigt.

Vänliga hälsningar
Hanna

Update

SvD svarade mig:

Hej Hanna
Tack för mejl och tack för konkreta förslag som vi tar med oss i utvecklingsarbetet.

Vi är väl medvetna om att vårt digitala erbjudande innehåller få mervärden. Vi har flera idéer som vi ännu inte hunnit realisera. Så håll utkik på den fortsatta utvecklingen.

Det är också flera som efterfrågat ett digitalt studenterbjudande. Så det är mycket möjligt att sådant kommer framöver. Just nu kan du testa 5 veckor för 50 kronor: http://kund.svd.se/webApp/tanjtanken

Med vänliga hälsningar
Ola Henriksson
Utvecklingsredaktör SvD

Hej SvD – Jag ser att ni börjat ta betalt? is a post from: gothbarbie's blog

• Invandringspolitiken fortgår…
• Naaw, stackars!
• 18 rasistiska kommuner i Sverige
• Brott Mot Etablissemanget
• Vem gynnas av bristande statistik?

Goodbuy Sweden – Pat Condell is a post from: gothbarbie's blog

Problemet är att om ens självförtroende är sämre än ens egentliga förmåga så blir det en ond cirkel. Varje påbörjad uppgift som inte slutförs blir en förstärkning av en negativ självbild. Därför är det viktigt att inte ge sig på saker man inte har en chans klara av.

Samtidigt är enda sättet att utvecklas, att ta utmaningar precis i gränsen för vad man kan prestera. Uppgifter man tror man kan klara av, men som man vet inte löser sig utan ansträngning. Det ger tillfredställelse, ökat självförtroende och positiv energi – även på områden inte direkt kopplade till den enskilda uppgiften.

För att uppnå denna positiva cirkel, krävs en individuellt anpassad nivå. Även om vi alla föds utan kunskap så är vår individuella förmåga att ta till oss ny kunskap – på olika områden – väldigt olika. Kort sagt, [i princip] alla kan lära sig gå, men inte alla blir löpare på elitnivå.

Vi har alla olika inbyggd nyfikenhet för olika områden. Och en del är generellt mer nyfikna av sig. En del har generellt lättare för att ta till sig ny kunskap och andra har det generellt svårare. Oavsett ens förmåga är man inte hjälpt av att behandlas som en del av ett kollektiv, ist för som enskild individ (om man inte råkar vara just den statistiska mittfåran och därmed får en outtalad individuell anpassning).

Detta var mitt problem med skolan. Jag var ett sk högpresterande barn, “low effort, high output”. Det gjorde att jag aldrig utmanades. Jag hade ett bedrägligt gott självförtroende, i det att alla uppgifter jag ställdes inför tedde sig enkla. Och hade jag varit ett geni så hade jag förmodligen kunnat leva hela livet och aldrig behövt anstränga mig för att lära mig något alls.

Men något geni är jag inte. Så när vi närmade oss högstadiet började det ämne jag alltid haft minst lätt för – matematiken – att bli en utmaning. Jag var tvungen anstränga mig. Och det var inte roligt. Jag var inte van anstränga mig för att få känslan av att ha lyckats, så jag tyckte mattematiken var tråkig. Och eftersom jag klarade mig bra i övrigt så kändes det inte som något problem. Jag struntade i matten. Även på min sämsta nivå så klarade jag mig skapligt.

Sen kom gymnasiet och det började krävas större ansträngning i allt fler ämnen. Kemi, naturvetenskap, fysik, matematik. Jag bytte program från Tekniskt till Samhällsvetenskapligt program. Det var lättare där. Jag behövde inte anstränga mig. All potential som jag hade, om jag bara varit triggad av utmaningar ist för att ha ett inlärt beteende av att undvika dem, gick förlorad.

Och sen kom verkligheten. Det fanns ingen väg efter skolan som var ‘enkel’ längre. Man behövde körkort. Det var tråkigt och ‘jobbigt’. Gick inte av sig självt och jag tröttnade direkt. Plugga var jag utless på. Det var jobbigt. 12 års svensk skola hade satt sina spår. Allt hade ju löst sig av sig självt hittills, varför skulle det inte vara likadant utanför skolan?

Till slut, så bestämde jag mig för att försöka ta körkort. Så jag började på bilskola. Jag hatade det. Varenda lektion kände jag mig värdelös. Jag hade inget självförtroende och jag uppskattade överhuvudtaget inte utvecklingen, eftersom jag aldrig kände mig duktig, utan bara hela tiden fick nya utmaningar. Men min körskolelärare gav inte upp. Hon sa åt mig att skärpa mig, när hon märkte att jag inte koncentrerade mig ordentligt. Hon hade större tilltro till min förmåga än jag själv. Och så rätt var det var så var det uppkörning. Och jag klarade det på första försöket. Och jag som nyss suttit och hostat fram bilen med kopplingen kunde nu köra bil. Jag hade inte ens själv märkt utvecklingen förens jag såg tillbaka.

Att ta körkort gav mig självförtroende. Jag klarade för första gången något jag trodde var omöjligt. Om jag kunde klara det, vad mer kunde jag inte klara, som jag innan “vetat” var omöjligt? Studier?

Jag sökte en kurs på våren. Halvtid. Med mitt nyfunna självförtroende gick det galant. Jag lade mer tid på studierna än jag någonsin gjort tidigare. Min ambitionsnivå var hög och det gav resultat!

Mitt problem med koncentrationsförmågan avhjälptes senare också av ADHD-medicinering. Men det enbart, hade inte räckt för att jag som idag kan plugga på universitet på heltid med högsta betyg i de flesta kurser. Det är en kombination av självförtroende (investering av tid och energi) och förmåga (ADHD-medicinering).

Med låg förmåga kan man kompensera med tid och energi (självförtroende), men har man dessutom god förmåga så måste man utmanas för att utveckla denna. Därför är svensk skola en björntjänst mot alla de barn som har en inneboende potential, men aldrig utmanas för att inse denna.

Jag vet ärligt talat inte hur mycket skolan ändras de senaste tio åren. Kanske är det en fundamentalt annorlunda skola mot när jag gick där. Men när jag läser lärares debattartiklar verkar det snarare ha blivit precis tvärtom. Tilltron till barnens förmåga är noll och utmaningarna lyser med sin frånvaro.

Dagismentaliteten att “det är inte vinna som räknas, utan att delta” har spridit sig upp i åldrarna och när ungdomar slutar skolan förväntar de sig att allt ska leveras till dem bara för att de andas. “Alla är lika mycket värda” har blivit ett mantra som betyder “alla har rätt till allt dom vill ha” utan att någon ställer sig den uppenbara frågan vem som ska leverera det alla har “rätt till”.

Är det solidariskt och rättvist att leva på andras ansträngning bara för att man har dåligt självförtroende? Samhällets ansvar är att inte gynna utvecklingen av hela generationer av barn som aldrig utmanats och därmed har noll självförtroende. Det är faktiskt inte att delta som räknas, utan att prestera. Och ju tidigare barn lär sig det, desto tidigare kan de börja utveckla ett självförtroende som inte fallerar så fort de ställs inför en verklig utmaning.

För när skolan tar slut och du ska söka jobb är det vad du presterar som räknas. Inte att du andas.Liknande artiklar::

• ADHD-diagnos

Att bygga självförtroende – Skolan is a post from: gothbarbie's blog

Ta exempelvis torsdagens avsnitt av Debatt. En ledmot i Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén var där, Fatima Doubakil. Bredvid henne satt en företrädare för Islamiska Förbundet. Vad företräder dessa organisationer?

För mig och många okunniga svenskar, så är det ingen uppenbar skillnad på en muslim från en annan. Få vet skillnaden på Sunni och Shia-muslimer (jag måste själv googla för att hålla isär dem). Utöver dessa två grenar som lite kan jämföras med Katolska kyrkan och Amerikanska frikyrkor, finns det exempelvis Wahhabismen, som är en ännu mer fundamentalistisk inriktning av Islam. Någon moderat inriktning, av typ Svenska Kyrkan, existerar alltså inte.

Eftersom organisationerna inte har hederligheten att ha en innehållsförteckning som tydligt beskriver varan i sina namn – möjligen för att de inser att det gagnar dem mer att vara diffusa och spela på okunnig godtrogenhet – så är det lätt att inbilla sig att de alla är moderata muslimer när de får delta i SVTs program under förespeglingen att de skulle tala för ett större antal muslimer i Sverige.

Det hjälper förstås inte att det är svårt att som svensk hålla isär alla ovanliga namn som dyker upp, när de flesta av oss sannolikt inte hör skillnad på ett namn från Iran eller Somalia och därmed kan koppla ihop enskilda uttalanden till en enhetlig agenda.

Att också journalister lider av denna okunnighet och bristande åtskillnad blev pinsamt uppenbar i Debatt, där inte en enda kritisk fråga ställdes om vilka värderingar och åsikter som Muslimska Mänskliga Rättighetskommitéen och Islamiska Förbundet egentligen står för. Inte en enda fråga.

Och mänskliga rättigheter och ett förbund för muslimer, det låter ju neutralt och bra? Vem kan ha något emot det?

Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén
Fakta om denna organisation på WikiPedia är sparsam. De bildades 2007 och Fatima Doubakil (ledamot) som satt med i Debatt i Torsdags har hyllat Osama Bin Laden som en hjälte på Twitter.

Kitimbwa Sabuni (ledamot) har jämfört Nalin Pekul (S), kurd och muslim, med Jimmy Åkesson och Sverigedemokraterna. [ href="http://www.newsmill.se/artikel/2009/11/19/nalin-pekgul-ar-socialdemokraternas-front-nar-de-provar-sverigedemokratiska-grepp">Newsmill]

Fatima Doubakil (ordförande) har kritiserat fd integrationshetsminister Nyamko Sabuni för antiislamsk propaganda. [ href="http://www.newsmill.se/artikel/2009/10/21/sd-inte-varre-folkpartiet-eller-svenska-dagbladets-ledarsida">Newsmill]

I övrigt vill de bibehålla Islam och motverka assimilering och dekonstruktion av Islam, alltså de är emot en utveckling av Islam till en mer moderat version, kompatibel med svenska samhällets värderingar. De anser detta är en mänsklig rättighet och att alla som är emot detta och kritiserar deras värderingar är islamofober, vilket de inte är sena att påtala (t o m Expo blev kallade islamofober i Debatt).

Islamiska Förbundet
Detta förbund agerar utifrån en ‘islamisk värdegrund’ och är en del av Federation of Islamic Organisations in Europe (FIOE) och följer deras riktlinjer. De vill bland annat stärka den muslimska identiteten hos muslimer i Sverige och öka muslimers inflytande i allmänna institutioner och organ. De kräver också att deras medlemmar uppträder i enlighet med islams påbud. [Källa: href="http://www.islamiskaforbundet.se/sv/pdf/F%C3%B6rbundsstadgar_20120610.pdf">Förbundsstadgar
2012]

Det är denna organisation som Omar Mustafa som blev petad från Socialdemokraternas partistyrelse är ordförande för.

Också riksdagsledamoten Abdirizak Waberi (m) har tidigare varit ordförande för Islamiska Förbundet. Han har också gjort uttalanden att han vill leva i en muslimsk stat. [SVT, href="http://www.youtube.com/watch?v=L3Y3qAf03Fk">Slaget om
muslimerna, dokumentär 2009] Han är enligt egen utsago Sunnimuslim.

Federation of Islamic Organizations in Europe
Denna paraplyorganisation har kopplingar till Muslimska Brödraskapet och Hamas och finansiärer i fundamentalistiska Saudiarabien.

Utöver dessa organisationer finns Sveriges Unga Muslimer, Sveriges Muslimska Råd, Sveriges Muslimska Förbund, Islamiska Informationsföreningen och ja.. listan fortsätter. Jag ämnar göra en total kartläggning i förhoppning att hitta någon moderat muslimsk organisation med vettiga företrädare som inte är islamister, men det tar tid, så ni får nöja er med detta tills vidare.

Fakta: 90% av alla muslimer är Sunni, den ortordoxa grenen av Islam. 8-10% är Shia, en mer fundamentalistisk gren av Islam, som företräder Islam som grund för samhället. [Källa: WikiPedia]Liknande artiklar::

• Fördomar om islam
• Därför hatar jag islam
• Islam är ingen religion i Italien
• Islam är islam är islam
• Bristen på reformation i Islam

Vår okunnighet om Islam måste ändras is a post from: gothbarbie's blog

Men vi kan börja med det uppenbart skeva i resonemanget. Som om porren vore något som dikterades av nån enskild person, där någon fick för sig att “nu ska vi ta bort allt könshår” och vips så följde hela samhället efter. Det är lika verklighetsfrånvänt resonemang som när folk (huvudsakligen feminister) tror att kvinnoidealen i media ger kvinnor en skev självbild, som om idealen i media vore helt frånskilda från kulturell inverkan i övrigt.

Naturligtvis är det tvärtom. Rakandet av könshår i porren uppstod som ett resultat av kulturen i övrigt. Kvinnoideal i media är ett resultat av kvinnoideal i samhället i övrigt. Media är nämligen inte propaganda dikterad av en elit som i de kommunistiska diktaturer dessa tokfeminister verkar dyrka överlag…

Rakande och ansande av könshår och annan kroppsbehåring, har funnits i alla möjliga kulturer.

I islam t.ex.: http://islamqa.info/en/ref/2887
“This word (fitrah) was also mentioned in the hadeeth narrated by Abu Hurayrah who said: “The Messenger of Allaah (peace and blessings of Allaah be upon him) said: ‘Five things are part of the fitrah: removing the pubic hair, circumcision, trimming the moustache, plucking the armpit hairs, and trimming the nails.” (Reported by al-jamaa’ah )”

Jag antar Muhammed såg för mycket porr där kring 600 eKr?

Det antika egyptens skönhetsideal var hårlöshet (3000 BC), något som sedan spred sig till romarna och grekerna som utmärkte sin högre klasstillhörighet/civilitet genom att raka sig och ansa sitt hår, även om de inte var fullt lika fanatiska som egyptierna. Egyptiska kvinnor rakade t o m av sig håret på huvudet (det är ingen slump att de porträtteras med samma peruk-frisyr allihop, de _hade_ peruker). Även pubishåret rakades bort. Det ansågs ociviliserat att ha en hårig kropp helt enkelt och utmärkte slavar och lägre klasser som inte hade råd att hålla sig med den hygienen. Man rakade sig, använde krämer i syfte att döda hårsäckar och använde stenar för att rispa bort hår.

Människan är den enda apan utan kroppshår och det finns olika teorier om varför. Men att vi i olika kulturer och tider har haft hårlöshet på olika delar av kroppen som ett ideal är givetvis ingen slump. Vare sig för att undvika löss och sjukdomar, eller för att det ansågs mer estetiskt tilltalande. Inte heller är det en slump att kvinnors och mäns behåring skiljer sig. Det sexuella urvalet är inte starkt nog för att sannolikt påverka behåringen mellan benen, men det inte generna ger kan kulturen åtgärda, vilket den bevisligen gör, gång på gång.

Så låt nu myten om att porren skulle vara “boven” bakom vår fixering vid kroppsbehåring och rakning av våra genitalier vara död och begraven en gång för alla.Liknande artiklar::

• Facebookiserad blogg?
• Knasbollen Ahmadinejad
• 94% av kvinnor som har analsex får orgasm

Myter som blir sanningar – Rakade underliv is a post from: gothbarbie's blog

“Svensk invandringspolitik är feltänkt från början till slut och bygger i hög grad på att vissa med trångt perspektiv på världen tror att ”räddning” till Sverige är bästa sättet att hjälpa. Det är fel! Man överlever i de flesta länder. Ett litet land med 0,135 % av världens befolkning kan inte, bör inte och skall inte heller absorbera och betala för tusentals människor från andra länder så att det eroderar landets finanser och resulterar i politisk instabilitet.

Världen är orättvis. Men det är inte vårt fel! Jag unnar alla att leva som svensk. Men det är helt enkelt omöjligt. Jag kan inte ta åt mig för att jag är född här och är inte bättre än någon annan. Men jag måste inse realiteter. Gör man det kan man på ett ärligare och bättre sätt hjälpa andra utan att det sker på någons bekostnad.

Motstånd till betald invandring och dagens migrationspolitik är vare sig främlingsfientlighet, sympati för eller att tillmötesgå Sverigedemokraterna! Det är ett ställningstagande i en sakfråga som går utmärkt att nå ur egen analys även om SD aldrig existerat. Att påstå annat är lögn.

Nej, nuvarande invandringspolitik och debatt handlar i väldigt hög grad om att döva några svenska samveten, att få några att må bra som därefter aldrig frågar efter resultaten. De borde i stället ha dåligt samvete för en hållning som göder flyktingbusiness, eroderar våra resurser och spelar främlingsfientliga och högerextrema i händerna. Den massiva skattefinansierade invandringen kan bli en ödesfråga för Sverige som riskerar stjälpa den stabilitet och grund vi står på. Politiken måste ändras! Ärendet kräver en ärligare hantering.

- Björn Schaerström, Ledamot (m) Kommunfullmäktige i Vallentuna”

http://vallentunafria.se/2013/02/19/speakers-corner-migrationsdebatten-full-av-logner-och-onodigt-polariserad/

Jag säger godmorgon och hoppas att ni sovit gott, men nu är det dags att ta itu med verkligheten och inte övergå i att dagdrömma. Det går alldeles utmärkt att kritisera svensk invandringspolitik utan att vara vare sig främlingsfientlig eller nationalkonservativ. Och det är hög tid att sätta igång om det ska finnas ett trovärdigt alternativ till SD i valet 2014.Liknande artiklar::

• Vikten av gemensam identitet
• Den nakna kejsaren
• Migrationens Kraft, reflektioner
• Propagandamiss
• Det finns inga etniska svenskar

Godmorgon, Moderater is a post from: gothbarbie's blog

Nu är jag inte en stark förespråkare av nationalism. Jag är skeptisk till alla kollektiv som hålls samman av en irrationell förkärlek för att vifta med ett stycke färglatt tyg (aka flagga). Det finns dock förvisso en poäng med att människor delar en gemensam identitet som kan utgöras av nationell tillhörighet, men även andra tillhörigheter.

Genom denna identitet förvissar vi oss om att våra grannar delar grundläggande värderingar och då frodas inte misstänksamheten mellan olika grupper. Det är ett förtroendekapital som måste finnas i samhället för att undvika konflikter. Det är också fundamentalt för att sådant som värlfärdsstaten ska fungera och den främsta anledningen till att den inte gör det t.ex. i Grekland. Det finns inget socialt förtroendekapital och därför betalar ingen skatt.

USA, som ses som ett föregångsland just på grund av dess långa historia av stor migration har många krav på den som vill bli medborgare. Krav som i ett Svenskt sammanhang framstår som betydligt mer “rasistiska” än Folkpartiets förslag på språkkrav. Här är några exempel:

• Det kostar $680 att ansöka om medborgarskap.
• Du måste ha bott i USA i minst fem år innan du ansöker utan att ha lämnat landet under någon längre period. Om du gifter dig med en Amerikan så är gränsen tre år.
• Du måste känna till grundläggande Amerikansk historia och statsskick.
• Du måste kunna tala, läsa och skriva simpel engelska.
• Du får inte ha dömts för något brott, ha påkommits med att ljuga för migrationsverket, gift dig enkom för att få medborgarskap, ha blivit arresterad, inte betalat skatt eller vara skyldig underhåll.

Källa: http://www.cuny.edu/about/resources/citizenship/faqs/citizen.html

Om du gifter dig med en Amerikan så kommer dessutom myndigheten att göra hembesök och kontrollera så ni inte ljuger genom att ställa ingående frågor om er relation, prata med grannar osv.

Hur många av dessa regleringar hade gått hem i Sverige tror ni, spontant?

Så länge Sverige inte upphöjer medborgarskapet till något av värde och ser vitsen i en gemensam identitet hos befolkningen, så kommer inte invandringen att leda till annat än splittring.

Romariket blev stort därför att man tog till sig nya, bättre idéer. Det är inte samma sak som värderelativism. Det fanns en grundläggande uppsättning värderingar som var kärnan i den romerska identiteten. Dessa var okompromissbara. Och på samma sätt måste vi svenskar kunna stolt säga att vi har en kärna av värderingar som vi inte kompromissar med. Det är dessa värderingar som bygger vårt samhälle och som gör att vi undvikt konflikter så länge, medan andra länder frodas i konflikter – inte sällan just de länder som vi har som störst invandring ifrån.

Jag menar att till dessa grundläggande värderingar som inte kan kompromissas med hör följande:

- Sekularitetsprincipen. Religion har inget i lagstiftningen att göra och ingen religion får direkt eller indirekt premieras i lagstiftningen. (Religionsfrihet kan aldrig trumfa grundläggande rättigheter. Barn till muslimer har rätt till sin kroppsliga integritet och inte tvångsomskäras som spädbarn etc.).
- Alla människors lika rättigheter, oavsett kön, ålder, etnicitet, sexuell läggning etc.

Den som inte ser en fundamental värdekonflikt här mellan de värderingar som härskar i den somaliska och afghanska kulturen, är blind eller ohederlig. Men det är förstås bara två exempel av många. Den större delen av världen har inte våra värderingar och det är inte värderingar man anammar bara för att man hamnar i Sverige. Lika lite som svenskar blir katoliker för att de bosätter sig i Spanien.

Ska invandringen bidra positivt till samhällets utveckling och inte till söndring och konflikter, så måste vi stå upp för våra värderingar. Inte främja värderelativism.Liknande artiklar::

• Norberg vs Sanadaji
• Naaw, stackars!
• Hemlängtan?
• Godmorgon, Moderater
• Vem gynnas av bristande statistik?

Vikten av gemensam identitet is a post from: gothbarbie's blog

Sverige är inte ett liberalt land. Vi har förvisso en betydligt större tilltro till marknadslösningar än exempelvis Fransmännen, men vi är inte fullt så ekonomiskt liberala som t.ex. Engelsmännen. Däremot är vi socialt liberala, dvs i frågor som rör frihet för människors samröre (snarare än frihet för plånboken).

Det vore därför en självklar utveckling att öka friheten för människors samlevnad och göra om äktenskapsbalken så att den är anpassad efter moderna samlevnadskonstellationer där man inte nödvändigtvis är just två vårdnadshavare. Det handlar inte om att legalisera tvångs-månggifte för muslimska män, utan om att särskilja äktenskap i kulturell och religiös kontext från juridiska rättigheter som ska vara fria från begränsningar beroende av kön, hudfärg, trosföreställningar och antal personer involverade.

Jag ser inte heller varför idén att bröstarvingar ska kunna göras arvslösa är problematisk. Redan idag kan du förvägra bröstarvingar halva ditt dödsbo. Andra hälften anser sig staten ha rätt att fördela oavsett vad du själv tycker om det. Det du äger ska du ha rätt att ge till vem du vill. Det är en självklar följd av äganderätten!

Inte heller idén om att ersätta skolplikt med lärandeplikt är egentligen kontroversiell när man synar den närmre. Det är redan så det ser ut i Finland, som vi i övrigt ser som ett föregångsland när det kommer till skolväsendet, som sägs fungera betydligt bättre än i Sverige. Vad det handlar om är att anpassa lärandet efter moderna förhållanden.

Det finns inget som säger att man måste sitta i en skola för att lära sig saker. Jag studerar själv på distans och har aldrig satt en fot i det universitet jag är inskriven vid. Det fungerar utmärkt för mig, vilket mina betyg kan bestyrka. Jag som skolkade 50% av skoltiden i Gymnasiet (förvisso ändå med VG i snitt) och som aldrig lärt mig av katederundervisning. Varför skulle inte också personer i grundskola kunna ha studier på distans? Det väsentliga är ju som sagt plikten att se till att barnen lär sig saker, inte att dom uppehåller sig inom en viss institutions fyra väggar. Eller är måhända kritikerna mot läroplikt oärliga med skolans primära syfte?

När nu Centerpartiet stryker alla former av nytänkande ur sitt idéprogram måste man fråga sig vad det övergripandemålet är. Vem vill man nå? Vem vill man tillfredställa?

Om man fortsätter föra samma politik som ledit fram till att partiet ligger under 4% så kommer stödet inte öka. Vore det inte bättre att renodla partiet i en liberal riktning och faktiskt nå de liberaler som trots allt finns i Sverige?

Uppdatering: Det verkar som statsvetarna håller med mig.Liknande artiklar::

• Centerpartiets ideprogram
• Att ge intimiteten en chans
• Framtidsplaner
• Atlas Shrugged / Och världen skälvde
• Hyresrättsbyggarna håller med mig!

Vad vill Centerpartiet? is a post from: gothbarbie's blog