Tack för den här tiden!

Se gärna också inlägget Var sak har sin tid.

Elisabeth Jönsson

Som du redan har märkt har inte sidan uppdaterats på länge.

Som tack till alla er som skrivit ligger den uppe ett tag till.

All värme, allt engagemang, all kärlek och kamratskap som sidan skapat är ovärderlig.

Fortsätt skriva och skapa!!!

Ta gärna del av tidigare inlägg som till exempel:

Gästinlägg

Porträtt i serien ”Skaparglädje och skapande människor”

Elisabeth Jönsson

ansvarig utgivare

Elisabeth Jönsson

Tacksamhet

Gästinlägg av Tina K Persson

Det kom spontant ur min mun: ”Jag är så tacksam!” 

Ett oväntat möte med en vän, en kram i glädje, följt av frågan som vi nästan alltid ställer: ”Hur mår du?” 

Svaret som kom utan tankemöda: 

”Jag är tacksam för att det regnar.”

Vi befann oss på en av stadens teatrar, på teatern fälls repliker och denna dag hade ett flöde av naturens egna repliker, regndropparnas svada från molnen, tömt ut sitt innehåll över en törstande, längtande mark. Jorden fuktades allt mer, min egen egoistiska inställning till våren och vädret, mitt nästan aldrig sinande behov av ljus och sol, hade fått vika och ge efter. 

Vårt klimat är så pass hårt utsatt att all form av egoism borde nu mera vara straffbar! Straffbart att inte välsigna regn efter torka. Straffbart att opponera sig mot människor som viger sin tid, sina liv, sin själ åt att underlätta för vår jord att leva med oss som medlevare. Fast det hade jag inte hunnit tänka när svaret på min väns fråga snabbt kom ur min mun. 

Min tacksamhet kändes inte på något sätt som en inövad gest eller replik. Orden kom från hjärtat. Från hjärtat som bebor kroppen, är dess motor och välsignade kraft som pumpar runt mitt blod och får mig att leva. Jämte alla andra livsviktiga komponenter. Syre. Medkänsla. Kärlek. Förståelse.

Så, är det inte egoistiskt att tala om kärlek? Tänk på dem som inte känner sig älskade. Vars liv kanske blöder osynligt av brist på kärlek, meningsfullhet.

Har vi ett sammanhang och en plats i världen där det ännu råder fred, där vi kan bestämma väldigt mycket över våra dagar?

Då vill jag kontra: har vi ändå inte en möjlighet att ställa oss lite grand vid sidan av oss själva, betrakta. Begrunda. Har vi ett sammanhang och en plats i världen där det ännu råder fred, där vi kan bestämma väldigt mycket över våra dagar? Kan det vara utgångspunkten för att tänka efter? 

Kärlek är ett begrepp som inte stannar vid att älska en annan människa. Även om det är så vi lär oss. Kärleken till dig själv är minst lika viktig. Kärleken till marken du går på… Kan du älska ett träd? Kan du låta trädet, marken, regnet älska dig? Den du är.

Kanske låter jag lite grand som en predikant! Jag skrattar inombords. Ja, ja. Låt oss säga att detta är min lilla predikan. Enkel är dess form, enkla är orden och enkla är mina förhoppningar. Det är så lätt att glömma bort att tacka. Tacka för dagen du fick, tacka för ögonblicket . Tacka för alla gånger du kom hem säkert. Jag vet en del om svårighet, faktiskt en del om fattigdom också. Men då menar jag i relation till vår levnadsstandard här. Visst har jag haft så ont om pengar att jag gått för att pantsätta! Det var längesedan nu. Men jag minns det. 

Det får mig att tänka på avslöjandena som duggar tätt. Penningtvätt, bedrägerier, korruption. Att girigheten inte tycks ha något tak. Viljan att tillskansa sig fördelar på andras bekostnad. Tacksamt tänker jag på den uppfostran som gjorde mig till en något sånär hyggligt ärlig människa. Det finns människor som ryggar för ordet tacksamhet. Som provoceras. Kanske är ordet tacksamhet också ett vitt begrepp. Som med ordet kärlek. Jag vet bara inom mig, att de två hör ihop. 

Ett vet jag också: känslan av den kan inte tvingas fram, varken tacksamhet eller kärlek. Men kanske kan vi träna oss i att påminna oss själva om saker vi har eller får som egentligen inte kan tas för givet. När jag fick frågan om hur jag mådde kom mitt svar snabbt, överrumplade mig själv. Pröva att säga det. Pröva hur det känns när du har sagt det. Jag tror att många av oss har mycket att vara tacksamma över. När insikten kommer är det lite som när regnet kommer efter torka. Det känns som att växa inifrån.

Tina Kristina Persson

 Tina K Persson är verksam som kulturskribent och poet och har även jobbat som inläsare. Hon är också estradör och framträder på olika scener, ensam och tillsammans med andra poeter, musiker och tonsättare. Hon har gett ut flera diktsamlingar och medverkat i olika antologier. Mer om hennes författarskap via länkarna nedan. 2019 kommer Tina K Perssons första roman.

Läs mer om Tina K Perssons livsengagemang via hennes hemsida.

Tina K Persson är även medlem i Anotekets Författarrum.

Foto: En av Tinas få selfies.

Programmets innehåll bygger på grundtankarna i boken Mer Människa: tankar om livet och den tid vi lever i (2016)

En meditativ reflektion i ord och ton

Det blir en stilla meditativ reflektion i ord och över vad det innebär att vara människa i vår tid. Lyrik, sång, flöjtens toner och pianots klanger skapar en väv av intryck, en möjlighet att för en stund få vara Mer Människa. Framförandena denna gång är ett samarbete mellan ABF Kronoberg och Kampradstiftelsen.

Trions medlemmar har verkat tillsammans i andra sammanhang, men detta är första gången som alla tre samarbetar.

I serien Skaparglädje och skapande människor

Hans Parment och Allan Rogers är välkända musiker med mångårig erfarenhet. Läs gärna porträtten av dem här på Punctum saliens.

Hans Parment, Växjö kommuns kulturpristagare 2017.

Allan Rogers skapar sångglädje

Önskar du ytterligare presentation om programinnehåll välkommen att ladda ned din PDF .

Bilden från vänster översta raden Mona Waldemar, Björn Gidstam, Elisabet Norin och Elsa Engnell.

Bilden från vänster nedre raden Birgitta Thulin, Katarina von Bredow samt sammanhållande kraft Carin Rickardsson, ordförande Smålands författarsällskap. Undertecknad läste och sjöng ett stycke som du kan ta del av genom att besöka Facebooksidan för Smålands författarsällskap

Mer om Smålands författarsällskap

Medverkande författare

Elsa Engnell

Björn Gidstam

Elisabeth Jönsson

Elisabet Norin

Birgitta Thulin

Katarina von Bredow

Mona Waldemar

Författarna är medlemmar i Smålands författarsällskap, ett nätverk för skrivande människor med anknytning till eller bosatta i just Småland. Det blir uppläsningar ur sällskapets senaste antologi som bär temat ”Kärlek i Småland”.

I samband med uppläsningen blir det också bokbord med möjlighet att köpa signerade böcker.

Läs mer via aktuellt inlägg på hemsidan för Smålands författarsällskap.

I samband med utgivning av aktuella antologier brukar författarsällskapet anordna olika uppläsningar runt om i Småland. Boksläppet var i Det fria ordets hus i oktober 2018.

Sedan starten har det skrivits åtskilliga intressanta gästinlägg av olika skickliga skribenter och färgstarka personligheter har porträtterats (skaparglädje och skapande människor)

Så 2016 gav jag via mitt eget förlag, Liv & Tanke Förlag ut boken Mer Människa: tankar om livet och den tid vi lever i

När jag arbetade med boken brottades jag emellanåt med tanken: tänk om innehållet blir för gammalt när boken väl kommer ut? Så visar det sig vara precis tvärtom. Böcker om livskvalitet, vara fångad i ekorrhjulet, viljan att leva enkelt är aktuellare än någonsin.

Vi lever i en av världens mest sekulariserade länder där vi är flera som upplever att prestationen och mätbarheten blivit våra främsta gudar. Frågan är vad som händer med oss som människor i ett sådant samhälle. Vilka värden får stryka på foten och vart tar autenticiteten vägen? I mitt skapande återkommer jag till dessa frågor. Jag ger alltmer plats för de livsvägar som jag tar upp i boken Mer Människa: viljan till skönhet, viljan till kunskap och viljan att göra skillnad.

Jag tar spjärn i mitt ekorrhjul. Ibland ramlar jag tid en stund, men jag märker att jag allt oftare kan stå utanför. Jag hoppas på ett samhälle där vi kan se den stora bilden istället för enskilda livsprojekt där den individuella prestationen och mätbarheten är det som räknas. Jag hoppas! Utan hoppet dör lågan.

Foto:
Hi Speed Means Accelerated Meter And Gauge” from FreeDigitalPhotos.net.

Nyfiken på kvällens program klicka dig vidare till Kulturnatten Växjö 2019 antologirapsodi.

Mer om kommande event och nyheter inom ramen för Anotekets författarrum.

Text: Elisabeth Jönsson

Antologirapsodi – en vink till livet

Program

16.45 – 17.55

16:45 Inåtfokus och poetisk inbalansering

Pernilla Sporre

16:55 Vad ger oss livsstyrka genom alla tider?

Jennifer Rácz

17:05 Presentation av programmet och projekt

Elisabeth Jönsson och Eva Fodor Velander

17:10 Livets bilderbok

Sven Velander

17:15 Livsresa med lätt bagage och/eller Tid är vår nya status

Eva Fodor Velander

17:25 Att vara en skrivande människa

Elisabeth Jönsson

17:35 Dikten läker inga sår men…

Tina Persson

17:45 Punkpoesi för trasiga själar

Sven Velander

17:55 Slut

Läs mer om Anoteket Författarrum 

Läs mer om Punctum saliens

Läs om kulturnatten i Växjö 2019 och ladda ned programmet, Kulturnatten Växjö.

Foto: Foto: “Guitar With Red Book And Pen On A Wooden Table, Vintage Style” by bugtiger/Free digital photos.net

Att livet inte är givet fick jag kunskap om tidigt i livet. Därför har jag ofta svårt att bara köra på. På livets stig finns alldeles intill mig en tydlig vetskap om att plötsligt kan allt vara förändrat. Kanske är det därför jag inte målar upp några luftslott?  Jag föredrar jorden, att vandra, gärna med fötterna långt nere i myllan. Då mår jag som bäst. Min rikedom kommer inte av yttre ting. Den ligger i mitt eget rum, i mitt skapande och i mötet med varma, vänliga, intelligenta och vidsynta människor.

Antologiernas år

2018 har jag gjort några ytterligare inre intressanta resor varav några också tagit yttre gestalt. Under hösten har jag medverkat i två antologier, Kärlek i Småland utgiven av Smålands författarsällskap och Över mållinjen, utgiven genom Ariton Förlag. Den senare signerade jag hos Akademibokhandeln, Grand Samarkand i Växjö och virtuell release av denna bok blir det på Facebook den 13 januari 2019.

I Över mållinjen är vi 20 kvinnor som skrivit och just detta att göra skapande projekt tillsammans med andra är något jag kan uppskatta mycket. Så som med engagemanget i Anoteket Författarrum där jag tillsammans med projektledare Eva Fodor Velander, Sven Velander och Olle Larsson sitter i redaktionskommittén för en kommande antologi.

Och musiken och poesin

Och så är det musiken som lever inom mig. Under kommande år planerar jag för utgivning av några av mina sånger för vilka jag skrivit såväl text och musik. Det blir också musikframföranden på egen hand och i samarbete med Hans Parment och Allan Rogers. Mer om det längre fram.

Och mitt poesiprojekt som ständigt lever inom mig som tar gestalt genom de dikter jag emellanåt tecknar ned. Kanske det blir en diktsamling så småningom? Vi får se. Jag trivs som bäst i det skapande rummet, intill min sårbarhet. Ger jag dig som läser mina texter och lyssnar till min musik och mina sånger inspiration och livsglädje blir jag varm i hjärtat. Jag vill famna livet och livsglädjen! Ser fram emot 2019 med tillförsikt, men innan dess blir det lugna juldagar tillsammans med mina närmaste. 

Önskar dig som läser detta en riktigt God Jul och Gott Nytt År.