Solbacka Friskvård - Hästar,,Friskvård, Utbildning och Gårdsliv

Stödstrumpor?

2026-10-04T08:53:46.084+02:00

Det där med AI vid reklam börjar bli lite för mycket och allvarligt talat (skrivet), jag har börjat kolla organisationsnummer på nästan allt jag handlar online och ändå går jag på blåsningar.

Ännu svårare blir det ju nu när även seriösa företag använder AI-röster.

Men det här med stödstrumpor då. Det är skitsvårt även för dom som beställer måttinpassade strumpor att få dom att funka hundra procent. Anledningen till det är att vätskan är inte statisk. Och det är just vätska/stagnation i benen och uppåt stödstrumpor är till för.

Det finns en jätteenkel regel som alla kan följa när det gäller stöd.

Blir det en rand där strumpan slutar, då skapar man stagnation/stopp i området i stället för att stödja lymfsystemet.

Själv har jag jättesvårt för den här modellen som säljs som just stödstrumpor och tycker nog mest att det är ett säljtrick.

Dom här då? Svårt att säga men om det blir en rand nedanför knäet och lite puffigt/svullet ovanför knäna främst på insidan så stasar dom och då är dom faktiskt dåliga i det långa loppet.

Svullna fötter och strumpstreck hänger faktiskt ihop. Vätskan stanna i foten för att det sitter en "gummisnodd" kring vristen.

Det man faktiskt kan göra är att mäta sina ben och kolla måtten på förpackningen. Men det kan fortfarande bli tokigt om man mäter vid ett tillfälle när kroppen inte är i "normalsvullnad"

Det kanske kommer ett inlägg om svullnad snart. 🙂

Åtta år!!! Hur blev det?

2026-10-01T09:36:10.299+02:00

I dag är det alltså 1/10, för åtta år sen på dagen sen jag slutade min 36-åriga anställning på Saab!

Det är väldigt spännande att byta bana så där mitt i livet, och jag hade faktiskt en vag strategi för att kunna genomföra projektet. En av mina kollegor sa vid något tillfälle att jag "bara" kan minska antalet hästar om det skulle gå dåligt. Men så tänker inte min hjärna, den tänker "Jag får väl ta ett deltidsjobb i stället". 👀

Min strategi var så här i backspegeln inte helt perfekt då jag skulle ha behållit mina Saab-aktier om jag skulle haft Massor av pengar men för min var det viktigare att ha en bredare grund att stå än en aktie (Ericsson och Telia ni vet). Jag har inte räknat på hur mycket jag förlorat eftersom det faktiskt inte är en förlust i sig, när jag slutade så hade min placering ökat 20%. Så jag har verkligen inte förlorat.

Jag behövde ju ett extrajobb från början då det tar ett tag innan man fyller upp 80% tomma tillgängliga tider och det blev så bra att travet behövde funktionärer samtidigt som jag inte hade någon häst i tävlingsbar ålder så det räckte för att hålla mig flytande. 😊😊😊
Flytande i mitt fall var mat och hyra och kattmat :)

Sen kom pandemin! 😔Då började jag måla om behandlingsrummet och möblera om, och hann precis klart innan företaget började flyta igen. Då många gick omkull klarade jag mig på att jag inte behandlade ute på företag och att jag jobbade med hästar. Hästfolk är vana vid smittor även om det inte heter pandemi på häst och dom är mycket lättare att isolera.
När hästarna var tipptopp så började folk få ont i kroppen av att sitta hemma vid köksbordet i stället för vid skrivbord så det flöt på.
Även om Lizzy var med om en olycka och kostade massor av pengar så löste det sig ändå väldigt bra.

Efter pandemin tog det fart igen och jag gjorde ett dåligt val, jag skaffade en leasingbil. Inte bara ekonomiskt, jag satt även fast med en bil som hade problem att ta sig loss om den råkade hamna på en fuktig gräsmatta. Den är säkert helt fantastisk som fyrhjulsdriven fossildriven för jag tyckte verkligen om den men jag hade en laddhybrid så den var framhjulsdriven. När lågkonjunkturen tog fart så stack kostnaderna för bilen iväg rejält och då hade jag 1,5 år kvar av leasingtiden.
Fattig som en kyrkråtta igen och vägrade använda sparkapitalet.

När leasingtiden för 1,5 år sen gick ut använde jag faktiskt lite sparkapital och köpte mig en gammal bra dragbil i stället. En chansning då jag bytte märke och modell men den funkar toppen och jag började komma upp över ytan igen. Dessutom har hästarna bidragit lite till sin försörjning de senaste åren vilket gjort att det underlättat.

Mitt i det här finns dessutom en kundkrets som det händer en massa saker med, dom fyrbenta säljs eller tas bort, dom tvåbenta flyttar eller avlider tyvärr också. Och en del blir så bra att dom inte behöver behandling. Livets upp och ner helt enkelt.

Ångrar jag mig? Inte en sekund! I år är första året jag har en buffert i företaget som gör att jag inte behöver stressa över att jag vet att jag har utgifter på 100 000 dom närmaste två månaderna.
Och jag älskar mitt fria liv även om jag i bland inte hinner med hälften av vad jag tänkt!

Jag tycker egentligen att AI är rätt farlig och rätt hopplös att jobba med för det mesta men ungefär så här är det...

Älskar livet - älskar friheten 💕

Tillbaka till vardagen!

2026-09-29T13:15:22.537+02:00

I dag fick fyrhjuling agera skogsmaskin, den är i minsta laget för det men det gick! 🙂 Jag behöver verkligen en lagom släpkärra men nu är det nära!

Sen blev det lite uppladdning inför en sväng till travbanan och köra dom första intervallerna med Mini efter behandling av knäna.

Det är lite vilset att ha alla tre hästarna i rehab-fas men nu hoppas jag att det vänder. Om just Mini blir travhäst återstår att se, men det är det enda hon kan göra med sin kropp.

Hon tyckte att det var superkul att vara igång och gjorde precis som hon brukar, sprang lite fortare än jag önskat. Men hon var ändå lugn och det är positivt med henne.

Skritt från rakan

Sen var det bara att pallra oss hem igen för jag hade så klart bestämt med elektrikern också så Julietta blev inte körd men hon fick lite hjälp med fötterna så hon kn fortsätta träna.

Så nu har jag ett par nya eluttag som sitter lite bättre till, i gamla hus sitter ju eluttaget så konstigt. Det fanns till exempel inga uttag i någon av hallarna på nedervåningen.

Häftiga kursdagar!

2026-09-28T09:37:44.421+02:00

Den sista Intro till Masterson Method överträffade alla kurser vi haft tillsammans! Vilka kursdeltagare, vilka hästar! Vilken fantastisk guide vi har i Louise Snellman! ❤️

Lizzy vet precis vad som är på gång när det kommer en kurs och ställer sig alltid först i kö för att vara med. Och det är bra då mina andra två inte orkar med lika mycket behandling. 🙂

Trots att alla var jättetrötta framåt dagen så sprutade frågorna ända fram till kursslut.

I går, söndag var den världspremiär för kursen om hästens hjärna. Louise har gått kurs för en amerikansk forskare så nu vet vi "allt" om hur hästens hjärna skiljer sig från vår och vad som händer kemiskt i kommunikationen. Läxan var att uttala och stava till Oxytocin. 😁

Det ökar verkligen förståelsen för hur både dom och vi fungerar. Vi gjorde dessutom praktiska övningar på mina hästar.

Lizzy stod ensam vid grinden och gnäggade när kursen var på väg till stallet. 😂

Dagen tog slut så snabbt att vi inte riktigt hann göra ett ordentligt avslut men så blir det gärna när man testar ett nytt koncept första gången.

Så en sistagångskurs och en förstagångs på samma helg! Så himla kul.

Lizzy älskar att vara i centrum

Till våren kommer ett nytt koncept som är inriktat på ryttare och instruktörer där Louise och jag kommer att dela på kursen. Jag kommer att hålla i den fysiologiska delen och Louise håller i den delen som handlar om våra reaktioner och hur man kan komma vidare om någon känsla begränsar samverkan med hästen.

Nu blir det åter till vardagen!

I helgen är det kurs!

2026-09-25T23:03:07.452+02:00

För så där massor av år sen hade jag visst en blogg! Är det dags att damma av den eller blir det bara ett litet sprattel i cyberrymden igen?

Det är inte nån större mening att rekapitulera så många år så jag fortsätter här och nu!

Här och nu kommer alltså det sista Intro i Masterson Method att gå av stapeln under lördagen och under söndagen kommer vi att utbildas i hur hästens hjärna fungerar och hur vi bättre ska kunna lyssna och förstå våra hästar?! Det blir otrolig spännande!

Dessutom har Louise och jag suttit och spånat och diskuterat om möjligheten att göra en kurs riktad till ryttare och ridinstruktörer som mer handlar om människokroppen under 2027. Mer om det kommer om vi lyckas få till det.

September är en bråd tid, fallfrukten rasar och löven är snart på väg ner.

Dessutom så har min gigantiska rishög decimerats till lite skräp på marken.

Snart är ställplats Solbacka klar, inte för att det är säsong men det blir väl en nästa år också. Vi kommer att kunna ta emot 4 - 5 husbilar eller husvagnar när vi är klara. Två platser blir med el och resten utan!

På hästfronten ligger vi lite lågt just nu men jag hoppas att vi kommer igång igen, om detta återkommer jag i veckan efter kursdagarna!

Förändring, förvirring, förbättring!

2018-11-07T20:08:00.003+01:00

Det händer mycket i Solbacka just nu!

Sedan drygt en månad har jag slutat min heltidsanställning som jag haft i över 36 år för att satsa helhjärtat på mitt företag! Det är både skrämmande och spännande för egentligen har jag bara en tro på att det ska gå bra!

Om några veckor är de dags att gå kurs i Lymfflödesmassage, steg 2, det är ett led i att bli certifierad lymfflödesmassör! Jag har jobbat några år med lymfmassage och det har gett fantastiska resultat på de kunder som har problem med svullnad i kroppen!

Dessutom jobbar jag mycket med djupvågsbehandling nu! Jag har precis beslutat mig för att satsa ännu mer på den verksamheten då det är ett milt sätt att behandla samtidigt som man behandlar större områden och kommer djupare! Där har jag också jobbat ungefär två år med den maskin jag har just nu! Snart uppgraderar jag mig till två nya maskiner och då finns det ytterligare möjlighet att behandla effektivare.

Dessvärre eller dessbättre har vi fler hästar än på länge, två avelsston och de har varsin avkomma född 2017 och 2018. Dessutom väntas föl till våren,

På tävlingssidan är det en fyraåring som står för förväntningarna men hon har haft lite problem efter några incidenter som unghäst, den första redan som ettåring och den andra som tvååring. Jag har jobbat mycket med henne men inte kommit riktigt till rätta med problemet så nu har hon fått osteopatbehandling som komplement och ett rehab-program från Solbacka Friskvård innehållande tömkörning, skritt rakt fram och djupvågsbehandling. Detta ska kompletteras med någon form av akupunkturprogram då hon både har en hormonell påverkan och en obalans i magen som ger henne ätstörning i samband med brunst.
Men nu är jag närmare än någonsin att lösa hennes problem!

Kom ihåg att tålamod och att inte avvika för långt från inslagen väg är det enda sättet att nå målet!

Long time, no see :) Solbacka Friskvård!

2018-05-08T22:32:00.000+02:00

Nu var det några år sedan det bloggades här, men den vanan kanske jag skulle ta upp igen?

Anledningen till att jag hittade tillbaka var att en del kunder verkar hitta den här sidan och försöker maila och det råkade ligga en gammal mailadress här.
Kolla gärna in min hemsida www.sobackafriskvard.n.nu om ni är intresserade av den verksamheten. Förmodligen kommer jobbet att beröras även här då jag numera inte har dubbla intressen som jag hade när jag jobbade på två ställen :)

Numera jobbar jag heltid som friskvårdare på hästar och människor och genomgår en fantastisk utvecklingsfas! Ju mer jag lär mig, ju mer inser jag att det finns att lära!

Den här veckan har jag fått så bra feedback att jag blir rörd! Men, ju mer jag lär mig, ju mer inser jag att jag inte kan. Så det kan hända att inläggen här kommer att bli mer lärande om kroppen på både hästar och människor :)

Hästarna jag skrev om då har blivit sällskapshästar och avelsston och återväxten i stallet är den numera fyraåriga Alfas Jeanne dÁrc och ettåriga Lizzy Hale.

Just nu har Jeanne dÁrc en återhämtningsperiod/rehab på grund av att hon tappat vikt och dessutom blivit sned i bäckenet. Vi siktar på start i juni om jag lyckas få till det.

Dessutom har vi snart fölvaka, det är dags vilket dygn som helst!

Stolpskott?

2015-01-28T12:43:00.001+01:00

Mycket har hänt sen jag skrev sist, det mesta positivt!

Några saker som kan vara värda att nämna är att jag numera är färdigutbildad Hästakupunktör, olycksfågeln Boppan är så pass bra att hon får vistas utomhus och köras (med lugnande) och att jag genomgått en ögonoperation så jag slipper glasögon!
Och så har jag fått bytt tjänst på Flygplansfabriken också, tillbaka till att jobba med komposit igen.

Dessutom har stallet gjort sin första start, det var faktiskt Moa som var ute och luftade benen förra torsdagen. Och det är det rubriken syftar på, i försnacket på ATG Live så kallades hon stolpskott! Han som pratade menade att det kunde bli stolpe ut eller stolpe in, men det var lite märkligt ändå kan jag tycka!
Personligen tycker jag att hon är en rätt okej häst som saknar den där riktiga skallen. Den här gången tjänade hon sina första pengar på 1,5 år och kom sexa. Hon har ju bara gjort fyra starter dessutom då hon haft en envis sträckning i nacken och sedan behandlats i frambenen.
Jag är jättenöjd då jag inte riktigt kunnat förbereda henne som jag velat inför comebacken, tiden var allt annat än imponerande men banan var krävande även om den egentligen inte var speciellt tung utan mer att det inte fanns något fäste. lös på ytan och hård under.
Banpersonalen har ett hopplöst jobb den här vintern!

Nu är det dessutom full fart i stallet för på lördag gör Etoile årsdebut på Axevalla i ett ramlopp till V75. Det är 2140m och autostart för henne.
Och på måndag startar Moa igen! Stolpskott eller ej, både vi och hon tycker det är jättekul att tävla. Nu är det snurr på det hela!

Nerräkningen har börjat!

2014-11-21T12:28:00.000+01:00

Nu har jag varit på de sista kursdagarna i Västerås och nedräkningen har börjat till tentan. För att få lite tid över till den har jag i princip stängt ner massageverksamheten nu. Det tar för mycket av mig att se till att mina egna hästar mår bra och att tentaplugga för att det ska fungera att jobba 50-50 timmar i veckan också som jag brukar. Speciellt som att det just nu är den ytterst förhatliga novembermånaden.

Men på det stora hela känns det som att jag har ramarna på plats med akupunkturen och "bara" behöver plugga lite extra för att klara skrivningen. Men man vet ju inte var hjärnan spelar en för spratt när jag väl sitter där och skriver den 8:e. Jag vet att förra gången jag skrev tenta så var tiden snålt tilltagen om det nu inte är jag som skriver extremt sakta.

17 dagar kvar!

Dessutom så är det extremt mycket på jobbet nu, vilket ställer till det en del eftersom hästarna kan ge mig lite oplanerade ledigheter med kort varsel. Senast nu i veckan då jag ville ha Etoiles tänder kollade inför nästa start.
Hon startade nämligen förra torsdagen i ett stenhårt gäng i Eskilstuna och hamnade för första gången i karriären i fältet. Det skötte hon jättebra, men när kusken ville styra på och gå till anfall ville hon inte gå ut/om. När det kom hästar bakifrån blev hon jättepigg i stället. Fördelen var att hon fick ett snällt lopp, men jag är övertygad om att hon varit längre fram om hon hade gjort som kusken beordrade. Ändå gick hon den näst snabbaste tid som någon av mina hästar presterat på distansen med autostart redan nu! Jag är verkligen jättenöjd med tanke på att hon börjat tävla med tanke på att jag bara förberett henne så lätt. Tanken med det var att hon inte skulle vara så taggad att hon inte hann ta till sig intrycken, de första starterna i livet är rätt så känsliga grejer när det rör sig om en häst med rädsla som ett av problemområden.
Jag läste bloggen för ett år sen för att få lite perspektiv i går, då ser jag ju vad som hänt- vi körde jobb i 40-tempo och hon studsade i protest när hon blev upprörd. Då var hon alltså som en ung tvååring i en stor fyraårings kropp!

Så de här veckorna blir det bara att plugga och så faktiskt åka till Örebro och tävla nästa söndag.

Sen kommer jag faktiskt att vara långledig över Jul och Nyår, det kommer att bli underbart skönt!

Eventuellt kommer jag att åka runt lite och behandla också men det beror lite på bokningar. Dalarna och Småland har blivit sorgligt nonchalerade under det här senaste halvåret!

Hon bara levererar!

2014-11-02T17:34:00.001+01:00

Jag är så stolt över Etoile, hon gör bara så rätt hela tiden! Och på vilket sätt hon gör det sen!

Med tanke på att hon köptes som ett stort frågetecken för två år sedan med ett bakben som avlastades så pass att hon spårade med det mitt på centrumlinjen under kroppen och dessutom hade bockat i kval som tvååring och kommit lös så har vi gjort en otrolig resa. Att arbeta upp kroppen har varit en resa i sig, för ett år sedan sprang hon 600 meter i 30-tempo, sen orkade hon inte längre. Förra sommaren var hon så stressad av andra hästar på banan att hon började flämta 400 meter innan hon fick möte. Som tur är så tar hon de mesta andra aktiviteter som händer på en travbana med lugn och när den riktiga vändningen kom i slutet av april så har det bara gått spikrakt uppåt. Hon har blivit för rädd en gång under sommaren men det var i en så extrem situation så den behöver hon inte utsättas för om man vet om att den är kritisk (jag vet inte ens om jag råkat ut för den någonsin innan trots alla mil jag kört på banan).

I måndags var ju en hel tävlingsdag utan Moa men som jag förväntat mig så tog hon det hela med upphöjt lugn. Men stora skillnaden var kanske när vi lastade ur, för innan när det varit tävlingsdag så var hon lite uppspelt och nu följde hon mig till stallet som hon brukar. Det kan ju så klart spela in att hon var på en stallbacke hon sett ett antal gånger innan :)

Jag blev minst sagt tagen på sängen när ATG Live-folket tog sikte på mig när jag hämtat nummerbrickan, det har aldrig hänt mig innan att jag blivit intervjuad före ett lopp som ligger utanför V5 om ens då :) Ringa brukar en del däremot göra i bland. Jag inser att jag måste ha sett helt förvirrad ut men jag kom inte på om jag skulle kolla på intervjuaren eller på kameran så det blev som det blev. Jag grämer mig lite över att jag inte fann mig nog för att svara att att jag faktiskt bytt kusk på grund av att den förra drog utomlands.
Att vi gjorde foderbyte direkt efter förra starten är inget som är lönt att nämna i såna sammanhang för det fattar inte spelarna ändå.

Jag är så himla nöjd över hur hon uppträder på banan nu, det hade ju verkligen kunnat gå hur som helst, hade jag haft otur hade jag ju haft en häst som bara kunde tävla i miljöer där hon känner igen sig men hon går från klarhet till klarhet.
Spår två på tillägg är ju inte bästa utgångsläget och om det inte var så att det passade bra i tiden och att jag ser den här tiden som lärtid för henne så hade jag förmodligen aldrig anmält till det. Men det var lättare att matcha vidare utifrån start denna vecka så jag valde ju att göra så.
Loppet blev i princip en repris av det förra med en placering i kön i andraspår där alla försvann ner på innerspår så att dödens blev ledigt. Den här gången provades det inte för ledning utan hon fick gå på fram till utvändigt ledaren som hon sedan fullständigt manglade sönder.
Hon såg lite vilsen ut när hon kom först utan press och såg vad jag tyckte lite mör ut när hon blev omsprungen i början av upploppet, men hon stretade emot bra och blev tvåa!!!

Verkligen inte dåligt att lyckas få till 4-1-2 på de tre starter som varit hennes lärtid nu och dessutom gå 16,9 på 2160 i sin tredje start! Jag är så otroligt stolt över henne :)

Nu finns det inte jättemycket lopp att välja på för henne även om utbudet så klart ökat i och med att hon tjänat pengar och fått bra med startpoäng, men det som ser bäst ut är ett lopp på lunchen på Eskilstuna den 13:e. Det är bilstart så det blir ytterligare en ny grej för henne, men självklart kommer jag att åka ut och visa henne startbilen på Mantorp innan jag anmäler. Men jag tror det är en formalitet, maskiner är inte läskiga, Och då får vi ju förhoppningsvis möjlighet att köra anloppet tillsammans med andra hästar.

De andra då? Moa var faktiskt framhalt, hon hade ont i vänster knä så hon är behandlad och är förhoppningsvis igång snart igen. Boppan är verkligen vårt otursbarn, hon står på förnyad boxvila för hon har en hovbensfraktur i höger fram! Positivt ändå är att det ser ut som om bakbenet har läkt bra men det blev ju inte bra med ytterligare ett halvårs konvalescens. Men hon växer och är glad så det är ju tur det. Tänk om hon hade blivit deppig också av all husarrest!

Resten av veckan har jag jobbat och pluggat lite så tiden har verkligen runnit iväg. Men jag har lyckats att ta tag i att bergvärmen inte funkar riktigt som den ska, ner till +5 är det nemas problemas, men efter det så slutar den att pumpa ut värme i elementen. Leverantören har felanmält till grossisten men de verkar extremt ovilliga att lägga upp ett ärende hos Nibe för efter två påstötningar från min leverantör och en utskällning från mig så hade de ändå inte fått till någon order när leverantören för fjärde gången kontaktade dem. Servicegraden hos det företaget verkar en smula tveksam kan jag tycka.
Jag är måttligt imponerad av att det blir 16 grader inomhus när temperaturen sjunker, speciellt om jag ska ha kunder på bänken.

Fort, fort, fort

2014-10-22T12:32:00.001+02:00

Det rullar fortfarande så fort att jag knappt hinner uppdatera bloggen, något jag blev medveten om häromdagen när jag var tvungen att beställa en veterinärtid till Boppan som nu när hon börjat gå i lite större hagen fick in en sten i strålfåran och efter det gått och haltat från och till vad vi tycker för länge nu.
Så klart hade jag lyckats lägga veckopusslet så effektivt att jag fick styra om halva veckan, jag närmar mig slutet på akupunkturutbildningen så till nästa kurstillfälle ska ett exjobb på tre hästar vara inlämnat. Två av dem är långt framskridna men den sista hittade jag inte förrän i går! Men det löser jag för jag hittade den "sista" hästen i går. Dessutom faller den väl in i mina önskemål om typ av häst.
Då menar jag inte ras eller så utan mitt mål har varit att hitta tre hästar med helt olika typer av problem för att få ett så brett spektra som möjligt.
Muskulärt har jag sett att en kombo med akupunktur och massage kan ge fantastiska resultat men under examensjobbet måste jag så klart lämna massagen därhän.

Det är otroligt spännande att gå den här vägen och bli medveten om att det finns lite mer än det jag ser och kan ta på. Att det funkar är jag själv ett levande exempel på, jag tror mina arbetskamrater börjar bli vanan vid att jag springer runt med en nål i handen eller två i nacken då och då ;)

Åter till veterinärbesöket då, när jag ändå ska åka så tar jag självklart med Moa också och gör ett böjprov på henne. Hon är ju ändå åtta år och om det skulle visa sig vara en led så är det nog lika bra att låta henne sluta träna. Min plan är ändå ett "nostalgi-föl" efter henne och sen får man hoppas att den blir något mindre sprattlig än modern då eftersom hon alltid slår sig ;)

Sen har vi ju stallets stjärna också (förlåt Dino, du heter ju också Star) som ska ut och träna på att tävla trav igen! Hon känns inte riktigt precis som vanligt men om det beror på att hon håller på att bli starkare eller svagare är jag inte människa att bestämma. i träningsfarter är hon superfin så jag tror att det är det förstnämnda.
En del tycker nog att jag är lite knasig som anmäler henne på tillägg när jag har startpoäng så att jag kan anmäla till "vad som helst" men det ligger bättre i tiden än loppet veckan efter och jag tror inte direkt att hon sprang slut på sig förra starten med tanke på hur hon såg ut.
Det känns fruktansvärt skönt att hon har en bra grundplåt med startpoäng när hon kommer lite uppåt i klasserna nu. Jag kräver inga stordåd av henne för hon håller fortfarande på att lära sig och jag vet att hon utvecklas i sin egen takt.

Jag får titta lite framåt också för nu håller jag på att bromsa ner massageverksamheten inför att prioritera studier inför tentan i december. Och med en starthäst (ev 2 st) och studier är det viktigt att jag hinner med. Starthästen känns ju nog så viktig att hon ska få den bästa service hon kan få!

Plötsligt händer det!

2014-10-14T00:20:00.001+02:00

I bland händer de där fantastiskt underbara sakerna som gör att det är värt allt vardagsslit.
Lördagen var precis en sådan dag! Trots att det inte alls gick bra för Moa. Hon verkar ha vridit till en kota i veckan och funkade inte alls för dagen.
Trots det gick hon bara åtta tiondelar från rekordet och var första utan pengar.

Etoile var mycket mera skruvad och mycket fuxigt irriterad på att hon fick vänta på sin tur. Jag tror hon är en diva.

Den här gången var det ju lite nya förhållanden, mörker och värmningen utan Moa. Dessutom hade Tobias många uppsittningar så vi planerade så bra vi kunde. Hon var betydligt mer taggad än förra gången men höll sig i skinnet även om hon var riktigt pigg från början. Men hon så jättefin ut vilket gör mig stolt och glad eftersom det är mitt jobb som gjort att hon kom till start. För ett år sedan sprang hon ett halvt varv på 1.30 sen orkade inte kroppen mer.

Jag var rätt övertygad om att hon skulle tjäna några kronor men trodde inte att hon redan skulle vara färdig för att vinna!
Dessutom från den tunga positionen utvändigt ledaren.

Det är en helt otrolig känsla att få segerdefilera med en häst som många, i och för sig fullt förståeligt, räknat ut som oduglig på grund av olika incidenter orsakade av rädsla och som dessutom fallit isär totalt i aktionen i omgångar.

Nu har hon i sitt livs andra start tagit sin första seger! Och då var meningen att hon skulle lära sig tävlingsmiljön och allt vad det innebär. Så hon fick även träna på att segerdefilera och bli fotograferad redan tidigt i karriären.
Hon är den första av alla mina väldigt lärorika projekthästar som utvecklats på rätt sätt på grund av att hennes skador ändå inte var så allvarliga som de tidigare.

Just nu känns det riktigt riktigt bra! Jag tror inte jag landat riktigt än!

Start på gång!

2014-10-08T12:47:00.002+02:00

Det känns verkligen bra att vara igång igen, båda hästarna tog starten bra och framför allt Moa verkar vara riktigt på tårna. Etoile var faktiskt också lite mer laddad men henne skyndar jag långsamt med, hon behöver inte tagga på riktigt än. Det händer både nu och då att jag måste hålla in henne under värmningen och jag vill inte ha henne het. Hon lär ju bli som ett ånglok i så fall!

Den här gången passar det så bra att det är kvällstrav på lördag i Eskilstuna och jag hade turen att få med Moa också plus att det återigen är lagom avstånd mellan loppen så vi hinner utan att stressa.

Jätteskönt att det inte blir någon panik när vi håller på med Etoile.

Nya skydd är inköpta till båda så nu hoppas jag att det går bra. För Moa är det lite viktigt då hennes startpoäng försvunnit start efter start nu ett tag. Kommer det inte in nya snart så får vi det jobbigt att komma med och just nu har hon sån energi att det vore synd att låta henne sluta tävla även om den punkten så klart kommer framöver.

På jobb- och pluggfronten går det just nu i rasande fart. Jag håller på med ett exjobb i akupunkturen och inom hästjobbet fick jag en intressant uppgift som kanske kan vara lite svårt eftersom det blir mycket tyckande från mig. Uppdraget är åka och titta på en eller flera hästar som en kund är lite intresserad av. Nytt upplägg!

Dessutom har jag hållit en föreläsning i "hästkännedom" igen, den är egentligen en mix av att kunna läsa av hästens språk och att lära sig se problem redan när de uppkommer. I vissa fall så tar det så otroligt lång tid från att hästen kommunicerar med människan tills människan börjar reagera.

Det känns verkligen jättebra att förmedla detta budskap och även den här gången fick jag riktigt bra respons!

På måndag är det dags för praktikdagar i Akupunkturskolan igen, den här gången är det lite lugnare med kunder i Salatrakten så det räcker att jag åker upp på måndagen. Underbart att sova hemma en extra natt!

Men först har vi två starter att fokusera på! :) Genrepet gick jättebra - även om det blåste och regnade och rann in vatten i mina skor, vissa väder är mindre kul än andra, speciellt om man valt fel skor.

En ny resa börjar...

2014-09-24T12:56:00.000+02:00

Hur många livsresor kan man ha igång samtidigt? Jag har hur många som helst och har just nu ingen aning om var jag kommer att landa! Under tiden jag rehabiliterat Etoile och Moa varit knackig så har inte travintresset inverkat ett dugg på min anställning (förutom enstaka veterinärbesök) vilket har gjort att jag kunde gå min akupunkturutbildning utan allt för dåligt samvete. Samtidigt som det inte påverkat min bisyssla med massagen att jag går akupunkturutbildningen.
Men rehabilitering har ju ett syfte och ett mål.

Och där är vi nu! Etoile har gjort sitt livs första riktiga start! Valet blev en fredagseftermiddag i Vaggeryd, och även Moa hade ett på pappret mycket passande lopp så båda fick åka på utflykt. Det roliga är att det inte är Etoile som är den som är oroligast när de kommer utom synhåll för varann, Moa är mycket missnöjd så fort Etoile "försvinner". Men det går ändå riktigt enkelt, kunde ha varit betydligt värre.

Etoile var bara nyfiken på världen och i värmningen fick Moa hänga med som moraliskt stöd, den här gången såg jag till att Moa höll Etoiles tempo i stället och då bet hon sig inte. Skönt när man kan lösa saker enkelt. Däremot gjorde hon en "snygg" grej när vi skrittade på stallbacken för att bilprovstarten gick. Hon slängde med huvudet och lyckades än en gång att skicka ner mössan - den här gången dessutom för ögonen men hon var inte så bekymrad över det och vi fick assistans av 2 st. Peter som råkade vara de första vi mötte. Att jag vet vilka det var beror på att de hade tävlingsdressarna på sig, nämligen Untersteiner och Ingves. :)
Sen fick hon vara utan den resten av värmningen - vi körde dubbeldövat från början och i loppet hade hon bara proppar.

Annars var Etoile precis så cool som jag hoppats på, lite nyfiken och sen i loppet så fattade hon absolut ingenting. Hon sprang med lite strax bakom så där och flaxade lite lagom med öronen. Nu var det så bra att nästan hela fältet galopperade så hon avancerade sakta framåt och på upploppet så tog hon massor på den som kom trea men hon lunkar med och verkar tycka att det är helt okej. Så debuten resulterade i en sänkning av personbästa med 2 sekunder och en fjärdeplats och 3000 kr på kontot!
Hon fick ju dessutom se lite galopperande hästar så jag tror att den rädda perioden är över om hon inte hamnar i en extrem situation igen.
Hon får massor av beröm av kusken också och då blir jag stolt!

Moa blev tyvärr drabbad av en tränartabbe. jag hade plockat bort frambensskydden då hon gick så jäkla bra utan i provloppet men när det blev tempoökning så gick hon på sig och galopperade i sista sväng, annars fick även hon beröm av sin kusk. Hon älskar verkligen att tävla trots att hon börjar komma till åren för att vara travhäst!

Nu tränar vi på, köper nya skydd åt Moa och siktar på ny start om några veckor. Tills dess ska jag försöka få ordning på den utrustning jag just nu har utspridd i halva huset ;)
Det känns så himla bra att vara på gång igen och jag hoppas verkligen att de får vara friska och krya nu!

Mental träning!

2014-09-11T18:09:00.000+02:00

Prepareringen inför start rullar vidare och allt känns bara bra. Förra veckan fick de sina vaccinationssprutor på måndagen och Moa blev lite påverkad det första dygnet så de fick ta det helt lugnt hela veckan. Det är ju lite typiskt att de är vaccinerade när jag då fick tid att massera för då är det inte riktigt lämpligt eftersom levern får jobba rätt hårt.

På fredagen körde vi ett lätt rakbanejobb med båda och de kändes jättefina, Moa kanske var lite kantig i början men sen kändes hon jättefin. jag hoppas verkligen att hon kommer med samma tävling som jag tänkt för Etoile, annars får jag köra plan B där men nu när jag hållit koll sista veckan så är det ett fåtal lopp som hon inte kommit med i i sin klass så jag hoppas det funkar.
Lite synd om mamma blir det så klart eftersom hon får åtta fötter att göra iordning i stället för fyra i så fall men jag hoppas det funkar.

I somras hittade jag en annons på facebook om hästlekis arrangerat av Nykils Rid- och Körsällskap, det är lite blandade övningar med "hinder" som hästarna brukar tycka är jobbigt. Tänk plastbandsdraperier, tvättlinor med PET-flaskor, träbroar, vattenpölar osv. blandat med lite fyrkanter där man skulle in och vända utan att trampa på spånlinjer och grejer där man skulle backa i vinkel.
Det tyckte jag var en utmärkt övning för Etoile och eftersom det kom ut så pass tidigt så hade jag inte hunnit boka upp mer än lite grann denna helg.

Jag tror att alla hästar har nytta av att göra såna här övningar och egentligen hade vi nog haft nytta av att börja göra dem för länge länge sen när jag ser på Etoiles reaktioner. Vi har ju byggt upp ett starkt band av tillit under de här åren och jag ser hur hon växer för varje situation. Men det är verkligen annorlunda för en travhäst första gången man kommer ut på en åker i stället för på en ridbana och det står hästar och transporter överallt.
Jag började med att gå med henne i grimma och grimskaft, jag hade tränset under för att kunna greppa tyglarna om det hände något så att jag hade behövt mer inverkan men jag tror att hon var så förvirrad av att det vimlade av hästar utan vagn så hon tittade mer på dem än på hindren. När vi tittat på det mesta några gånger (och fått största reaktionen när en ardennerrumpa backade mot henne) så gick vi upp och sadlade så att jag kunde dra igenom alltihop uppsuttet också.
Det var lite läskigare då men hon gjorde allt jag begärde, jag gav mig inte på vattenhindret alls denna gång för jag ville inte vara så hård på henne. Jag kände att hon var tveksam på det men vi gick över slangen de använde för att fylla på vatten.!

Så här i efterhand så är det bara att konstatera att hon troligen uppträdde mognare än vad Moa skulle ha gjort, men så är hon ju mer sansad också!

På eftermiddagen åkte vi och hämtade hem Dino för maten hade tagit slut uppe i skogen och då går det ju inte att livnära sig. lite smal var han ju men absolut inte hysteriskt tunn, det där äter han ifatt på ett nafs :)

Det är inte svårt att fördriva tiden när man har djur direkt! På söndagen var jag ute och jobbade med hästar, mycket roligt och intressant det också! De lär mig saker hela tiden! Denna gång var det en nyligen inriden häst som börjat med en hel del olater. Anledningen visade sig vara kraftiga smärtor vid skulderbladen, och det problemet borde vara löst på några massagebehandlingar förutsatt att hästägaren gör sin hemläxa. :)

Livet är spännande!

2014-09-02T12:49:00.002+02:00

Jag har försatt mig i en alldeles fantastisk och nästan omöjlig situation den här hösten! Bara tiden kan utvisa om jag får det att gå ihop eller ej, men jag hoppas att de mindre omplaneringar jag gjort gör att det kommer att fungera.

Vad är det som händer då?
Jo jag har ju precis påbörjat tredje terminen på min utbildning till hästakupunktör och det kräver så klart en viss ansträngning att få in hela TCM-tänket så att det fastnar ordentligt och inte bara pluggas in a la korvstoppning till tentan i december.
Där ska jag dessutom hitta en häst att göra en hemuppgift på efter nästa utbildningstillfälle. Den hästen ska behandlas 3 ggr och dokumenteras så det måste vara i Linköping med omnejd för att det ska hinnas med och intervallerna mellan behandlingarna ska bli bra.
Jag är ju fortfarande vetgirig till tusen och har några fler utbildningar "på lut" som jag från början tänkte gå under hösten också. Men nu när jag ser hur hösten ser ut så har jag skjutit upp dem till nästa år för det är ju helt vansinnigt att köra slut på sig själv så till den milda grad att jag inte orkar något alls sen.

Tanken är att nästa uppskjutna utbildning är Lymfmassage på människa för lymfmassagen är ett så himla häftigt område! Den kommer jag att gå så fort jag kan nästkommande år!

Företaget går alldeles fantastiskt bra nu och jag känner att jag har precis så mycket jobb som jag klarar av! Där hamnar jag i bland i intressekonflikt med mig själv då jag mycket väl vet att jag inte kan jobba mer än jag gör och sedan träffar jag någon häst eller människa som har ont och då planerar jag om så gott jag kan. men det är märkligt att just nu ligga nästan fyra veckor fram och vara i princip fullbokad.

Det är det "lilla" jag håller på med förutom att jag precis fått för mig att organisera om hemma, jobba heltid och ha två tävlingshästar och en konvalescent.
Jag hajar nästan till när jag skriver två tävlingshästar, men så är det ju verkligen! Både Moa och Etoile var ute i provlopp i lördags. Mycket spännande då det var första gången sedan jag köpte Etoile som någon annan än jag kört henne.

Valet på kusk föll på Tobias Gustavsson som körde Nisse en del åt mig. Det är viktigt för mig att få någon som är snäll mot hästen så att hon inte blir rädd nu i början om kusken tappar humöret och det har jag aldrig sett Tobbe göra. Inte ens den gången då jag var nyopererad och han körde Moa i jobb åt mig. Moa missförstod honom totalt och trodde att hon skulle gå intervaller så hon sa att hon absolut inte kunde springa fortare än 27 då medan min körorder var ca 23. Det var alltså medan hon var i full gång och startade, hon gick 16 i lopp inte allt för lång tid efter ;)

Den här gången skötte sig både häst och kusk med bravur vad jag kunde se även om Etoile bet sig i munnen av att få hålla Moas mesiga joggingtempo, det ska hon slippa till starten. I loppet var jag aldrig orolig och hon gjorde precis rätt och var inte mycket slagen på mållinjen :)
Dryga Moa var inte heller dålig, jag backade henne två längder 700 kvar och sen fick hon gå en tuff sistasväng ute i fjärdespår för att sedan avsluta riktigt vasst över upploppet även om vi inte hann ifatt Etoile ens. Men jag gissar på att Moa kanske gick 14-15 sista 500 eftersom hon fick så vida spår

Men det är ett bestyr för mig att hinna få på alla grejer på två hästar som ska ut i samma lopp. Matte får sno fram och tillbaka som en galning! Tur att det inte kommer att bli så i tävlingssammanhang sen.

Tävlingspannband är beställt till Etoile och startdatum inplanerat! Samma för båda två om det går som jag vill :)

Spännande värre!

Äntligen!

2014-08-24T12:28:00.001+02:00

Foto: Veronica Fermskog

Nu känner vi oss verkligen som vi är bland molnen, både Etoile och jag!

Efter nästan två år har hon nu gjort sina båda kval på ett alldeles utmärkt sätt! Jag visste när jag köpte henne att det skulle vara mycket jobb för att komma hit både mentalt och i kroppen, hon skadade sig rejält när hon blev skrämd som tvååring bockade sig lös med vagnen efter sig. Hon ådrog sig en rejäl muskelskada i höger bak och dessutom så gick ena skalmen in i revbenen så pass att hon alltid kommer att ha vita hår på en fläck under selen som minne av den händelsen. Det hände alltså i kvallopp så det är därför hon hade startförbud tills hon genomfört två kval.

Vägen har varit lite slingrig men eftersom hon inte är snurrig på en enda fläck utan "bara" stänger av när hon blir rädd så har jag jobbat med hennes självförtroende hela vägen.

Förra våren fick hon en lindrig senskada som försenade oss ännu mer men samtidigt kan det ha varit det som gjorde att vi är där vi är nu. Hon hade minst sagt underlig aktion i bland och tog inte stöd på bettet och ville inte ta styrning ordentligt innan skadan men i och med att jag joggade igång henne förra sommaren på banan så tränade vi på "allt" samtidigt. Dessutom började jag snirkla runt lite på ridbanan så fort jag vågade för att stärka hennes kropp.
I slutet av oktober förra året kunde hon springa 600 m i 30-tempo, sedan orkade inte hennes muskler i bakdelen längre, vilket hon löste genom att enbart försöka använda vänster bak för att driva kroppen framåt. Det gick så där kan man väl säga. ;)

I februari ansåg jag att hon kunde gå ett provlopp i 30-tempo, men då blev det stopp igen då hon fick korsförlamning i värmningen. I mitten av maj kom vi igång med provlopp ändå och sedan har det bara gått framåt, hon har blivit rejält skrämd två gånger med några månaders mellanrum. Det verkar ändå som att de upplevelserna stärkte henne för efter det har det bara gått spikrakt framåt.

Så nu har jag äntligen lyckats göra "nästan tävlingshäst" av henne! Det är bara att träna på lite högre farter också så att hon inte bara lunkar på. Mental träning i alla ära, men det ger lite för coola hästar. ;)
Det är bara att titta på Moa, hon har ju gått så mycket provlopp så hon tävlar inte om hon inte har sina halvstängda skygglappar på sig!

Men nu har jag en cool och trygg häst som klarar tävlingsmiljön utan att blinka!

Nystart!

2014-05-09T12:51:00.002+02:00

Jag vet absolut inte om jag kommer att kunna uppdatera tätt även om jag hamnat i en fantastisk nystart, jag har minst lika mycket att göra som vanligt och lite till.

Eftersom Moa varit så dålig som hon varit och jag tagit hjälp av veterinär, en duktig osteopat och en duktig equiterapeut så hade jag verkligen gett upp med henne. Hon var inte halt men kunde inte springa fortare än 1.50, vilket är ungefär så fort som en bra ponny springer, sen galopperade hon. Förra gången det hände så tog det ett halvår att lösa problemet men då var tre månader av detta kö till ovan nämnda osteopat. Nu började vi med honom så jag var minst sagt uppgiven.
Tills jag bestämde mig för att ge henne en lite rejälare massage och insåg att det jag trott var ett symptom på något annat var grundorsaken. troligen har hon halkat och sträckt till muskulaturen i halsen/nacken så att rörligheten blev begränsad.
En djup massage, riktad insats med B-pad (en av delarna till min Bemer PRO) och akupunktur med fokus på muskler, hals och bog var det sista jag kunde komma på att göra.
Men jag var mycket mycket skeptisk, jag har sagt att hon ska få ett sista försök sedan ska hon betäckas men det blir inte förrän nästa år för hon älskar verkligen att springa.

Etoiles muskelvärden var dåliga i över två månader för att sedan bli helt ok så att vi kunde fortsätta träna.

Plan B har mognat under vintern och det var att skaffa en inkörd unghäst. I april uppenbarade sig hästen jag ville ha i skepnad av Etoiles tvååriga lillasyster. Som dessutom ser ut som Moa i färg och tecken och har lite mer trygghet och humor än vad storasyrran har. För säga vad man vill om Etoile, snäll är hon och buffligheten har gått över men hon är ingen busig häst.

Och helt plötsligt stod jag där i mitten av april med två eventuellt fungerande hästar efter den här skitvintern och en möjlighet att skaffa en ersättare för Moa om hon inte fungerar trots att hon känts OK i tempon neråt 35.
Där kom ju frågan om jag skulle vara pessimist och köpa hästen eller optimist och ha is i magen. Lagen om alltings jävlighet gjorde att jag inte vågade chansa så jag handlade en tredje häst att träna.

Så nuläget är att jag förra torsdagen hämtade en jättetrevlig tvååring vid namn Alfas Hale Bopp och att jag i går körde två superjobb med Moa och Etoile. Jag beräknar att Moa är startklar inom 2 månader och att Etoile borde kunna få en 5-6 provlopp i kroppen och sedan kvala eller placeras på travbanan i ytterligare någon månad som sista mental träning före kval!

Det är spännande på hästfronten :D

Leva fort...

2014-03-03T12:45:00.001+01:00

Ja nu går det undan värre, jag hinner knappt med mig själv men det är under en period så det funkar väl?

Moa har varit på travbanan en gång och hon var faktiskt bättre men inte riktigt så bra som jag skulle önska. Jag tror att det kommer att bli mer behandling tyvärr. Etoile väntar nu på nya prover då det nu gått 3 veckor, hoppas att hon kommit i ordning nu för hennes säkerhetssulky står där i stallet och hånar oss.

Samtidigt har det varit skönt att de vilat när det varit så mycket, eller ja Moa skrittar ju. Jag skrittade henne under sadel tillsammans med mamma och Dino i veckan igen, mamma blir visst helt galen nu när hon fått lite bättre snurr på cirkulationen i kroppen. det ska bli intressant att se vad som händer med henne i ett längre perspektiv. Själv har jag ju fler saker som påverkar då jag ger mig själv en del akupunktur också men jag märker också en hel del skillnad efter drygt 8 veckors behandling trots att jag inte varit superduktig på att använda mitt system. Hästarna har fått mer regelbunden behandling än vad jag får ;)

I veckan hade jag en dammsugarförsäljare ute, de körde riktigt fulspel då de ringde och presenterade sig som en marknadsundersökning och avslutade med att man kunde få en matta eller en säng rengjord. Då jag har honung i trappan efter honungsfadäsen så kändes det verkligen som att jag hade ett klockrent mål även om jag egentligen inte hade tid.
Och visst, mattan blev riktigt fin med tanke på förutsättningarna, men dammsugarskrället kostade så där en till en och en halv månadslön och det känns svårmotiverat när jag nu är den mästare på städning som jag är!
Det märkliga är att jag själv helt plötsligt har vandrat in på en väg som skulle kunna leda till nästan samma grej.

I helgen har jag varit på utbildning om den produkt som jag själv har beslutat mig för att börja sälja i liten skala. Det är ju inte ultimat för mig att ta en hel helg i Finland mitt i alltihop men efter att ha provat lite i verksamheten och på mig och mamma och hästarna så kände jag ändå att om jag någon gång ska kunna försörja mig på företaget så måste jag ha flera delar i det och den här känns som en riktigt bra grej att börja med just för att jag märker resultat på både mig och mamma.
Inom kort kommer jag att uppdatera min hemsida med information om detta.

Men nu spritter det i kroppen på mig - ett par timmar i bil och flyg, två dagar kurs och sen samma procedur för att komma hem igen! Jag startade tre på morgonen i lördags och kom hem halv tolv i natt!

Nu är det ny vecka och nya möjligheter, den ska gå lite mer i hemmets tecken känner jag. Jag har dessutom bara en massagebehandling bokad då mamma drar till Jukkasjärvi på onsdag. Så I kväll tränar jag, i morgon ska min bil få service på bromsarna och på onsdag kommer den bergvärmeleverantör jag valt och mäter lite noggrannare i pannrummet.
Min lugna vecka alltså ;)

Alla har vårkänslor...

2014-02-25T12:27:00.001+01:00

Nu är det vårkänslor i sjukstugan! Med värmen kommer energin!

Moa har börjar röra lite på sig och det tycker hon är otroligt motiverande, så pass att jag funderade på om det är för att jag lade beslag på henne när hästabstinensen blev alldeles för stor. Att pussa på dem i all ära men att ge sig ut en tur med häst är ren avslappning för själen.
I lördags blev det många skratt då Moa hade absolut egna idéer om hur skrittpromenaden skulle genomföras. Inte så konstigt då hon vilat i några veckor. Hon började omgående att lägga in ett och annat travsteg och efter det började hon med lite piruetter med skakade huvud för att övergå till små hopp i bland ackompanjerade av ett pip och sen fortsatte hon med att lägga in "försöka dra". Första gången hon drog iväg så åkte sitsen bak = skräckupplevelse! Men det är bra med Moa, hon stannar efter 3 m och sen var det bara att hoppa av och efterdra skruven.
Sen gjorde hon om bravaden med ruschen när hon fick syn på en extremt ful hund enligt hennes uppfattning också. hundägaren såg smått förvånad ut när jag satt och skrattade och bad om ursäkt för fröken överladdad.

Jag har dessutom nästan fått ordning på mitt hem, det kan inte vara bra att ha så lite helgaktiviteter som jag haft på slutet, nu ligger garderoberna risigt till ;)

På söndagen jobbade jag lite till och från och så såg jag till att mamma fick provrida lite då jag av en händelse fick reda på att galna mamman bestämt sig för att rida på tur när hon ska på semester om några veckor :) Har man tre hästar i stallet så får man helt enkelt ta det som finns tillgängligt och eftersom Moa dels är kinkig med hur man sitter och dels var lite galen på lördagen så blev Dino det självklara valet.
Själv klättrade jag upp på Moa då jag hade grym ridabstinens!
Det gick alldeles utmärkt, de höll på i dryga halvtimmen och mamma verkade få mersmak även om Dino verkade lite trött efter, paddocken har rätt krävande underlag och han har ju inte gjort nåt sen i april förra året :)

Att utöka träningen med ytterligare ett boxpass var riktigt riktigt bra, jag mår bättre än någonsin och blir lite starkare för varje gång :) Undrar hur länge jag ska kunna fylla på med mer?

Den här veckan blir intressant, jag ska träffa ytterligare en entrepenör för att borra bergvärme, jag har pratat med banken och det var inga problem att låna pengar till det. Och i helgen ska jag åka till Finland! Jag ska dit och få en utbildning om mina nya mattor. Förresten är det en sån matta som gjort att mamma blivit så galen, hon har blivit av med några av sina smärtor som hon dragits med länge så nu är det full fart. Själv har jag kommit på vilka akupunkturpunkter som jag funkar bäst på så det händer både nu och då att jag springer runt med nålar i händer, armar eller magen när jag är på jobbet!

Sjukstuga och nya intryck

2014-02-19T12:46:00.001+01:00

Ja nu tog det verkligen tvärnit med alltihop med hästarna, med en sjuk Etoile och en nybehandlad Moa så har jag inte någon att träna om jag inte tar och dammar av Dino, i bland blir jag lite sugen på det men tiden räcker ju inte riktigt till.

Etoiles värden är inte alls bra så som jag hade hoppats på så nu blir det ytterligare vila för henne. Mitt hopp är att nålarna och X Tie Up (som jag väntar på) kommer att hjälpa henne så att jag får ordning på henne så vi kan börja jobba igen.
Det är ju ödets ironi att hennes vagn kom dagarna före att hon blev sjuk.

Moa hoppas jag på att få börja jobba med snart för hon ska få börja skritta i morgon. Nu hoppas jag att det inte dyker upp fler leder efter hand för jag valde ju att inte bedöva vidare när vi var hos veterinären. Men det vet jag ju att det ändå kan dyka upp lite happenings i efterhand.

Den här veckan har jag varit på akupunkturkurs igen, det är jätteroligt och helt fantastiskt att se vad som händer med hästarna. Jag lär mig otroligt mycket varje gång, den här gången var jag rätt susig i skallen första dagen, men det gjorde inte så mycket för vi hade veterinärföreläsning och det kom inte upp så otroligt många nyheter som jag inte kände till innan då vi pratade om sjukdomar och de åkommorna gick vi igenom grundligt på Basmedicin Häst :)

Den kursen har jag lite dåligt samvete för på grund av att jag har en inlämningsuppgift kvar att göra, det kanske jag skulle passa på att göra nu? Men jag har inte fått tentasvar sen i juni så jag har inte värsta dåliga samvetet. Däremot så kan det ju bli lite jobbigt om jag inte klarade tentan och måste skriva om.

Teknikens under

2014-02-04T12:35:00.003+01:00

Efter månader av problem med den gamla webbläsaren fick jag ett superbra tips av syrran och helt plötsligt går det alldeles utmärkt att skriva på Blogger igen! :)

Minst sagt underbart för jag har inte energi nog för att krångla med knasiga sidor!

Men då är det något annat som jävlas så klart, min telefon har velat uppdatera i några dagar och jag tänkte väl "Det är väl bäst att göra det då" och jag vet inte vad som hände men något gick fel och nu funkar den inte alls. Skräp, jag hoppas att mina kunder har överseende, mailen finns ju alltid!

I går kom äntligen meddelandet om att min beställda säkerhetssulky kommer att levereras i dag så nu längtar jag hem och så nu blir det att organisera om i stallet så den får plats!
Jag valde att köpa en från Grafströms på grund av att den har träskalmar, jag tycker det räcker med att fröken fux krökt en vagn för mig och lägger man mellan 15 och 30 000 för en vagn så vill jag att den ska hålla formen. Om en skalm skadas är den ju dessutom lätt att byta!

Syrran och jag har dessutom återgått till två boxpass i veckan genom att lösa kort på stan då vi hittade ett pass som är lämplig tid direkt efter jobbet på måndagar. urkul och det märks verkligen att vi blivit starka av de fys-pass vi kört under hösten.

Hästarna hade ledigt men jag såg till att boka en ny veterinärtid till Moa nästa vecka eftersom hon känns bedrövlig. Får vi inte ordning på det här så blir det att tänka över hur vi ska ha det med hästarna.

Ny start

2014-01-13T12:50:00.003+01:00

Nu har det varit ett väldigt långt uppehåll i bloggandet på grund av olika saker men nu tänkte jag mig att det är dags att ta tag i det igen.

Vi har fått en lång och jobbig rehabilitering för Moa och även om muskeln som hon sträckt nu mår bättre så mår inte hon bättre. Just i dag så har jag fixat så att en veterinär kommer och tar blodprov då jag vill utesluta att hon har någon fästingrelaterad sjukdom. Den sista veckan har hon visat att något är mer galet än annars, hon skakar på huvudet när jag känner lite djupare i musklerna och även om hon är intensiv och social som vanligt så är hon inte glad i ögonen.

Etoile börjar bli starkare i kroppen"! Hon tränar på och går lite fortare för varje jobb, jag vill ha en säkerhetssulky till henne nu så det är väl dags att ta tag i att beställa en.
Hon har stort behov av stänger, men jag vill ha en Grafströms så jag kan köra med slaggjord också. Det verkar som de med stålskalmar verkar vilja kröka sig med slaggjord på och jag är rädd om både häst och vagn även om båda är försäkrade.

Själv jobbar jag på som vanligt, förra året blev verkligen ett rekordår på arbetsfronten, jag ökade omsättningen med 28% och det tror jag kommer att bli den största ökningen någonsin om jag inte får tag på en stjärnhäst! :)
Det kommer att bli ett ytterligare år med full fart om det inte händer något oförutsett men hittills går det strålande. Förra året var uppdelningen mellan hästar och människor ungefär 67/33 men under januari har det hittills varit tvärtom. Inte för att det gör något just nu när det är svinkallt. Men jag måste erkänna att det är lite roligare med hästarna där man kan följa deras resultat sen :)
Vare sig det gäller tävlingshästar eller hobbyhästar som har lite lättare för att göra saker de inte kunnat innan.

Allt är föränderligt

2013-12-09T12:45:00.001+01:00

I bland händer det att man tappar lite energi, november är den tiden på året när jag alltid gör det, inte blev det bättre av att de flesta i min omgivning har haft mycket olyckor och tragik i sina liv just nu. Djur och människor skadas och blir sjuka om vartannat.

Själv är jag inte heller förunnad att få slippa. Efter att Uma jobbat så fantastiskt fint så bestämde vi oss för att "smyga" igång henne på banan. Ett varv och sen hem, inte så komplicerat när vi ändå åker med Etoile och Moa är skadad. Tyvärr visade det sig att det där varvet på något sätt tog knäcken på henne, hon ville inte röra sig i hagen dagen efter och fick hämtas och ledas in i stället för att hänga med de andra då hon parkerat i ett hörn och där hade hon stått. Att förstå hur ont hon hade är svårt men efter att några veckor tidigare tagit ett korsförlamningsprov så förstod jag att det var något annat. Dessutom hade det hänt saker i kroppen på henne som gjorde att jag kom fram till att hon aldrig skulle bli stark nog att bli travhäst igen. Det var med sorg i hjärtat jag kontaktade hennes ägare för även om man vet att det är tidsbegränsat och en chansning så fäster man sig vid dem. Men det är skönt att veta att hon fått vara bland sina gamla kompisar de sista veckorna även om hon så klart varit kompis med våra hästar också.

Dino var jätteorolig de första dagarna när hon åkt och stod verkligen och studsade i boxen när vi kom hem efter att ha varit och tränat Etoile dagen efter.

Etoile däremot har varit en riktig kick att hålla på med under hela månaden, hon har fått öva på att springa med en annan häst och att springa med en unghäst och en montéhäst - den dagen var hon lite överladdad och dessutom lite orolig för sulketten, den tryckte säkert lite annorlunda eftersom den remmas fast i stället för att klickas i snabbkopplingar. Den dagen studsade hon lite i bakvarv men det lugnade ner sig till rätvarvskörningen.
Sen var det dags för provlopp en lördag och jag var beredd på att hon skulle stressa upp sig för allt möjligt men hon var otroligt cool hela dagen. Dessutom så blev loppet så otroligt bra kört att jag inte behövde bryta, det gick inte fortare än 35 första varvet och då fanns det ju hopp om att hänga med hela vägen. Det var lite konstigt i början när framförvarande tvåårig skvätte grus på näsan på henne men hon kom snabbt på att om man ligger lagom nära slipper man det värsta. 500 m kvar fick hon kliva ut och gå i andraspår - hennes reaktion på det var "Åh vad bra, nu får jag inget skvätt på nosen". Men på upploppet tog hon i bra och var på linjen med den som var först i mål. Den tredje som var med galopperade strax före mål men det var nog för att det gick lite fort, hon avslutade nämligen strax under 20 över upploppet och det tycker jag är bra även om jag gärna hade haft henne lite rakare. Men det är bara att öva!
Hon är ingen snabbstartare med sin stora kropp och sitt svaga höger bak men det bör gå att jobba lite mer med under vintern. Jag är optimistisk nu för hon är en helt annan häst än för ett år sedan, speciellt mentalt även om det hänt så mycket i kroppen att hon till och med börjar bli snygg ;)

Moa har fått ta Umas tid hos Jocke Mossenberg och sen har jag kört massor med Accuhorsemat (spikmattetäcket) och så har hon fått en laserbehanling också så nu ser det ut som hon fixar till sig. Jag har varit riktigt riktigt orolig för henne och varit inställd på att det kanske var sluttävlat för henne men nu är jag mer positiv. Hon har joggat 4 km utan att tappa vänster bak och det ska utökas efterhand.

Nu är ju vädergudarna lite bråkiga med massor av snö och sen hot om att allt ska försvinna de närmaste dagarna vilket gör att det är hopplöst med träningen. Snösulor eller ej?

Ja ja, det löser sig, jag är glad om det försvinner igen även om jag kanske kunde snöpulsa damerna lite om det ligger kvar.

I övrigt jobbar och pluggar jag som vanligt och nya kunder trillar in hela tiden, jag har hållit en föreläsning till vilket verkligen är grymt kul! Jag hoppas på att jag ska få en bokning på minikursen med massageteknik också :)

Ljuspunkter i höstmörkret?

2013-11-14T12:53:00.002+01:00

I bland känns det som om livet står och stampar men ser man på kalendern så gör den verkligen inte det. Därav glesa uppdateringar, jag har så hemskt dåligt med "egentid" att jag inte riktigt hinner att få till det. oftast så sitter jag och "pillar" med något till företaget de tider jag inte "gör något" Skriver ut nya journallappar, fixar med bokföringen, uppdaterar och planerar utifrån kalendern. Men sånt måste ju också göras och det blir ju en del när man ligger på ungefär 25 behandlingar i månaden.
Jag kollade häromveckan och då hade jag gjort 171 massagebehandlingar på hästar under året, människor har jag inte samma koll på så jag enkelt kan dra fram antal.

På hästfronten så fungerar inte Moa, jag har ställt henne i liten hage nu i ett par veckor. Hon har en muskelbristning om jag gissar rätt och måste kollas i bäckenet för att se att det är i rätt läge och läker som det ska. Jättetrist när hon var så fin på Kalmar och just nu är jag lite osäker då det var en exakt sån grej som gjorde att jag valde att sluta träna Wia på den tiden jag hade henne.
Hon gjorde samma sak på andra sidan för 2,5 år sedan och det har hon ju inga men av nu, men det kräver ju några månaders rehabilitering. Så någon mer start i år blir det inte.

Etoile har gått sitt första riktiga jobb och gjorde det riktigt bra, inte jättefort men hon höll 1600 meter i ett bra tempo. Nu har vi lite dålig timing då det tyvärr bara är ett provlopp kvar i år på helger då de kör 1.30 och det är sista helgen i november så jag får bedöma om jag anser att hon är mogen att gå provlopp då eller om vi bara kör jobb med henne? Det krävs ju en del av hästen också och hon har farten för det men kanske inte hela vägen än. Anledningen är inte senan utan hennes svaga bakdel som blir starkare och starkare för varje dag.

Uma har jag suttit på igen! Visst var hon spänd men hon skötte sig fint. Dessutom har jag fått låna ett "bettlöst" huvudlag så jag kan köra henne utan bett hemma, det är utmärkt för henne som gärna vill bli kort om man tar henne i munnen.
Nu hoppas vi att hon kommer igång och kan träna på som hon ska över vintern och att jag håller i armarna, jag är lite halvrisig just nu tyvärr.

Nu närmar sig nästa kursdatum med stormsteg så jag hoppas att jag får lite ro att plugga de närmaste dagarna! :)