Regalskeppet Kronan

Återbesök på vrakplatsen

noreply@blogger.com (Lars Einarsson) — Wed, 14 Sep 2011 09:00:00 +0000

Torsdagen 1 september bjöd på bleke och strålande solsken i farvattnen öster om Öland. En dryg månad efter att vi under dramatiska omständigheter tvingats lämnat vrakplatsen utan att kunna bärga allt av den marinarkeologiska undersökningsutrustningen, möjliggjorde Kustbevakningen ett återbesök på Kronan. Fartyget Kbv 202 med dykande besättning stävade upp mot ölandskusten för att hjälpa oss med dykarbetet. Slamsugningsslangen - en "sjöorm" på c a 35 m - som vi tvingats sänka till botten den där stormiga julidagen den 29:e, lyftes upp till ytan efter att ha slingats på botten. De kvarvarande fyra ankartrossarna kunde lätt lossgöras från sina ankare på botten och tas upp till ytan. Sikten den här första dagen i september var mirakulös. Den ljusa sanden på botten reflekterade ljuset från ytan så att vraket framstod som en belyst scen. Det är inte utan att man gärna under sådana förhållanden skulle vilja starta upp en ny undersökningsetapp. Vis av erfarenheten vet vi dock att hösten inte är en bra årstid för rationell dykning. Vädret vxlar ständigt, och risken blir att alltför mycket tid får tillbringas i land i väntan på en lucka i väderleken som medger dykning. Nej, vi får invänta nästa försommar. Nya spännande fynd väntar på att få se dagens ljus och berika kunskapen om människor mitt 1600-talssamhället.

Bilden: Dykarbetet skedde från Kbv 202:s däcksbåt. Sällsynt spegelblank vattenytan öster om Öland!

/Lasse E.

Det avslutande arbetet

noreply@blogger.com (Lars Einarsson) — Sun, 14 Aug 2011 11:53:00 +0000

Avslutningen på 2011 års kronandykningar blev brådstörtad. Sista dykdagen, fredag 29 juni, skulle enligt väderleksprognosen bjuda på hyfsat väder. Därav blev intet. Redan på morgonen var vindarna lite friskare än vad som sagts. Därför fattades beslutet att påbörja återställning och avslutning av dyksäsongen. I praktiken innebär det att marinarkeologisk utrustning och förtöjningsgods plockas upp ur vattnet. Alltså inget arkeologiskt arbete utan enbart servicearbete. Vid middagstid hade vinden ökat avsevärt - NO c a 15 m/sek i byarna med 3-4 m våghöjd som följd. Inom loppet av några minuter var havet inte dykbart längre. Nu gällde det endast att se om personalens säkerhet och sjösäkra den ombordvarande utrustningen, och därefter lämna det vredgade havet så snart som möjligt (se bild). Efter att ha inväntat det rätta tillfället girade fartyget 180 grader dikt babord och stävade därefter mot säkerheten på läsidan av Öland, d v s den västra och Kalmarsund. Att ta iland personal via tenderbåtarna på östra sidan var inte att tänka på. Därtill var sjön alltför grov. Vid pass klockan 19.00 angjorde M/S Calmare Nyckel hamnen i Degerhamn. En dramatisk sista undersökningsdag 2011 var till ända.

53 fyndposter i kistan

noreply@blogger.com (Lars Einarsson) — Thu, 28 Jul 2011 14:44:00 +0000

Ett hundratal föremål fördelade på femtiotre fyndposter, var resultatet när det var dags att dra streck för utgrävningen av kistan. I vadslagningen i dyklaget varierade buden mellan 4 och 48 poster. Helle vann. Grattis!
Området runt platsen där kistan stått uppvisade inga föremål som eventuellt kunde härledas innehållet. I det närmaste var det fyndtomt. Uppenbarligen har kistan varit stängd och inneslutit hela innehållet under den 335 år långa vistelsen på havsbotten.
Strax öster om kistan, i riktning mot det överliggande undre kanondäcket, påträffades kvarlevorna av minst två besättningsmän. Med största sannolikhet har kropparna fallit ned från det undre däcket till trossdäcket en tid efter förlisningen.
Idag skriver vi torsdag 28 juli. Vädret är oss inte nådigt öster om Öland. Frisk nordlig vind och spöregn. Efter tre dagars hårt arbete, en dags välbehövlig vila för det fantastiska dyklaget. Imorgon ger vi oss ut till vrakplatsen för att "knyta ihop säcken". På lördag sista blötläggningen innan vi stänger för i år.

Bildtext: Kistan i det närmaste tömd på sitt innehåll, i sitt ursprungliga läge på botten.

Lasse E.

Kistan är bärgad!

noreply@blogger.com (Lars Einarsson) — Wed, 27 Jul 2011 04:35:00 +0000

Efter tålmodigt arbete kunde kistan lyftas under tisdagskvällen. Resultatet av utgrävningen är fantastiskt. I kistans lilla avdelning låg inte mindre än sju specialhyvlar för dekorarbeten. Det handlar om både spont- och profilhyvlar. Man skulle kunna tro att det är snickarens verktygslåda, men fullt så enkelt är det kanske inte. I kistan hittades även föremål av siden och sammet, myntbörser, skor och kläder. Tolkningsarbetet är i full gång för att kunna berätta mer om kistan, dess innehåll och ägare. Återkommer. Nu ger vi oss ut till havs igen. Det gäller att passa på. Inte många dagar kvar. Och dåligt väder på ingång ....... igen!

Bild: I kistan låg inte
mindre än sju specialhyvlar.

Här fotade direkt efter bärgningen.

De första bilderna av kistans innehåll

noreply@blogger.com (Lars Einarsson) — Sun, 24 Jul 2011 18:41:00 +0000

Nu har vi legat iland i fyra dagar p g a det blåsiga vädret på Östersjön. Senaste dykdagen - i torsdags - påbörjades utgrävningen av kistan på botten. Ett skrin var ett av föremålen som lyftes ur kistan. Det fördes omgående in till länsmuseet i Kalmar för utgrävning i konserveringslabbet. På fredag e m var undersökning slutförd.

Skrinet som var försett med ett skjutlock med bokstäverna KED (se bilden) visade sig innehåll nio föremål; två tumstockar, en textilöverdragen knapp, tre mynt (sannolikt både av koppar och silver), ett större stycke bark(!), ett fragmenterat rött, sigillack och ett hårt nedbrutet borr. Tumstockarna (se nedre bilden) är graderade till 12 resp. 8 tum. DEn tumstock som hittades löst i kistan är graderad till 6 tum. Sammanfattningsvis skulle man kunna säga att det relativa knapphändiga fyndmaterialet har en tyngdpunkt mot verktyg/hantverk.

Imorgon verkar det som vi kan dyka igen. Undersökningsfartyget lämnar hamnen i Degerhamn vid soluppgången och väntas ankomma östra Öland vid 07.00-tiden. Då bär det ut mot vrakplatsen igen och fortsatt utgrävning av kistan på botten. Vi ser med spänning fram emot resterna av innehållet som ännu inte fått se dagens ljus efter 335 år i mörkret på Östersjöns botten......

Nu gräver vi kistan på botten

noreply@blogger.com (Lars Einarsson) — Thu, 21 Jul 2011 14:22:00 +0000

Vi har kommit till vägs ände med friläggningen av "årets" kista på vrakplatsen. I takt med att mer och mer av kistans konstruktion blir synlig, inser vi att ett försök att bärga kistan med sitt innehåll - det optimala sättet att säkra innehåll och information - inte är görligt. Kistan är alltför deformerad och håller inte ihop. Risken är att vi överarbetar objektet, med följden att resultatet blir kontraproduktivt. Att vi överambitiöst gapar efter för mycket som leder till att vi mister hela stycket! Vi har därför börjat att försiktigt gräva ur innehållet på plats på botten. Att avbryta friläggningen mot en möjlig bärgning av hela kistan med dess innehåll, var också viktigt för att få den nödvändiga stabiliteten i kistkonstruktionen under det följande grävarbetet på botten. Varje föremål som påträffas dokumenteras i förhållande till sitt läge i kistan. Prover tas också fortlöpande av det till synes fyndtomma sedimentet under grävarbetet, för att säkra mikrospår av vad som ursprungligen kan ha funnits i kistans men som nu inte går att spåra med blotta ögat. Det handlar om textilfibrer, fröer, sädeskorn och rester av livsmedel som nu har karaktären av lera eller grus. Senare när proverna sållats och analyserats under mikroskop i labbet, kan ytterligare information vaskas fram ur det till synes sterila materialet.
Det första vi gjorde var att lyfta av kistans lösa överdel, som egentligen är dess baksida. Baksidan ligger nu uppåt eftersom kistan välts över ända i samband med förlisningen för 335 år sedan. Det omedelbara synintrycket av kistans innehåll var lera och åter lera, och att kistan är indelad i två avdelningar åtskilda av en tvärgående trävägg. Det ena facket utgör 1/3 (45 cm) av kistans längd, det andra följaktligen 2/3 (75 cm). Vi beslutade oss för att först gräva ur det största facket.
Efter att ha avlägsnat c a hälften av sedimentet i facket började föremål att kunna skönjas. Ett skrin med skjutlock är det mest påfallande föremålet som hittills lyfts ur kistan (se bilden, skrinet lyfts ur kistans stora fack som den första delen som grävs ur). Det mäter 34 x 20 x 14 cm och är vackert sammansatt. Vid sidan av skrinet, mot kistans lock i kistans fallriktning, påträffades sedan ett par fint stickade strumpor, textilstycken med dekorationer, en läderrem och en hopfällbar tumstock av trä och mässing. Visserligen återstår ungefär en fjärdededel att gräva ut av det första facket, men redan nu törs jag påstå att kistan är relativt fyndtom. Den verkar i likhet med fjolårets kistor innehålla ett mindre antal föremål som i första hand inte använts ombord fartyget. Kanske är då resten av det ursprungliga innehållet sådana saker som kommit till användning under vistelsen till havs.
En preliminär slutsats med utgångspunkt från föremålens karaktär, är att de är privata, personliga tillhörigheter och inte saker som använts för särskilda verksamheter och ändamål ombord. Det är inte vad jag förväntade mig efter att ha synat kistans utformning. Den är grov och enkel till sin konstruktion, har inga dekorationer, består av grovt hyvlade plankor, saknar sinkade sidor (hörn växelvis sammansatta med tappar) och verkar istället vara enkelt ihopspikad.
Vi fortsätter kampen mot det bångstyriga vädret, med siktet inställt på att skapa en säkrare helhetsbild av de spännande fynden på botten.

/Lasse E.

Dykning varannan dag

noreply@blogger.com (Lars Einarsson) — Mon, 18 Jul 2011 19:06:00 +0000

Vädret fortsätter att sätta käppar i
hjulet för dykarbetet. Typisk varannandagsväder som förstör den nödvändiga
kontinuiteten i arbetet. Igår söndag blev det en halv dags dykningar innan
sydostvinden byggde upp vågorna till alltför stort besvär. Vi fick lämna
vrakplatsen efter att de nytilkomna dykarna vecka 2 hade genomfört sitt
behövliga orienteringsdyk. Undersökningsfartyget Calmar Nyckel tänkte
inte utmana ödet med att ligga kvar i den tilltagande vinden, utan stävade mot
Degerhamn på Ölands västra sida så snart dyklaget gått iland i Skärlöv.

Arbetet på botten har fortsatt varit
helt fokuserat på att frilägga den stora kistan som vi stötte på direkt när vi
började förra helgen. Den ligger minst sagt lite knökigt till, djupt nerer i
schaktet omgiven av ett par rejäla avbrutna däcksbalkar. Och de flyttar man
inte på bara sådär. Vid sidan av kistan står flera däcksplankor från
trossdäcket på högkant, hårt packade och delvis fastklämda mot skrovets insida.
Dessa måste vi först lossgöra, för att kunna komma nära själva kistan. En
frilagd kista är ju det nödvändiga slutmålet inför själva lossgörandet, men
också en rysare eftersom den i det läget är extremt exponerad och kan - om den
är instabil - kollapsa. Därför måste en successivt säkras med spännband och stöttande
träkonstruktioner.

Runt om själva kistan lyser
fyndmaterialet fortfarande i stort sett med sin frånvaro. Det märks tydligt att
vi närmar oss den brottyta som markerar den plats för om stormasten där
skeppets klövs i två stycken vid förlisningen för 335 år sedan. Samtidigt
ändrar fyndmaterialet karaktär - både med avseende på kvalitet och kvantitet -
ju längre mot fören vi rör oss. De aktre delarna av skeppet var förbehållna de
högre befälet. Därför påträffas både fler och mer exklusiva föremål där än i de
förliga delarna där vi jobbar just nu. Men självfallet är förstörelseprocessen
midskepps en stor del av förklaringen till den relativa fyndlösheten i
schaktområdet, kistorna undantaget.

Att stöta på kista efter kista som vi
gjort under de senaste åren är trots de spända förväntningarna på innehållet
inte odelat positivt. Nackdelen är att storleken på den utgrävda ytan under ett
"kist-år" blir så försvinnande lite, eftersom så mycket dyktid går åt
att frilägga och bärga dessa dyrgripar. Samtidigt är kanske kistorna de mest
informationsrika fynden som finns på vrakplatsen, eftersom de oftast innehåller
så rika kombinationer och variationer av fynd som ger en detaljerad bild av
livet ombord och 1600-talsmänniskan.

/Lasse E.

Ett himla väder

noreply@blogger.com (Lars Einarsson) — Fri, 15 Jul 2011 14:09:00 +0000

Nu har det blåst kuling i två dagar utanför Öland. Gårdagen var värst med en ihärdig nordostlig vind som pinade besättningen på undersökningsfartyget Calmare Nyckel. Efter att ha legat och kämpat med vinden under natten en distansminut utanför kusten, fattade skepparen beslutet att gå in till kaj i Bergkvara på det sydsmåländska fastlandet för att få en välbehövlig vila och se över all utrustning som sjösurrats inför det annalkande ovädret. Ett första besked är att allt verkar ha klarat sig fint.
Idag fredag fortsätter de hårda vindarna, men den här gången från S. Och inte ser det så där himla ljust ut de kommande dagarna. Att vinden blir sydlig, tackar vi för eftersom det innebär att sikten under vatten blir betydligt bättre än när det blåser från norr. Anledningen är det klara vatten som förs upp från östersjöbäckenet med sydvinden. Från norr kommer vatten med mycket vegetationspartiklar och - ett väl omvittnat problem - alger!
Vi har kommit en bra bit på botten med friläggningen av den stora kistan (120 cm lång). Känns lite pyrt att vi tappar tempo i och med avbräcket p g a blåsten. I morgon lämnar några dykare för att ersättas av nya. Det innebär också alltid en liten tempominskning, innan alla hunnit bli insatta i förhållanden ovan och under ytan. Å andra sidan har de allra flesta mångårig erfarenhet av arbete med Kronan. Så det ser hoppfullt ut.
Nu håller vi tumarna för att vädrets makter lugnar sig. Vi vill ha måttliga vindar från sydväst och mycket sol - precis som alla semesterfirare i Kalmar och på Öland. Dom är det gott om. Och de allra flesta besöker Kronan-utställningen på länsmuseet i Kalmar. Har du inte hunnit göra det, passa på innan solen börjar gassa igen.

/Lars Einarsson

Febril aktivitet på dykdäck ombord
Calmare Nyckel

Ännu fler kistor!

noreply@blogger.com (Lars Einarsson) — Tue, 12 Jul 2011 20:37:00 +0000

Knappt hinner vi ned i bottenslammet innan sidorna av ytterligare en stor träkista avtecknar sig i grådunklet på 27 meters djup. Och den här gången är det en grymt stor sak. 120 cm lång och 60 cm bred och hög. Tror vi. Bara två sidor av kistan är ännu frilagda (på bilden syns de två brädorna som utgör kistans botten).

En sak är säker. Vi arbetar oss allt närmare den tvärskeppsgående brottytan i söder. Och förr eller senare måste fyndmaterialet ta slut. Men det tycks vara så att även i detta utsatta område har föremålen skyddats väl av skeppets solida konstruktion. I och för sig, gäller det inte allt material. Omkring kistan är sedimentet fyllt med fullständigt fragmenterat material. Bara kraftiga, solida träföremål tycks ha stått emot tidens tand. Kistan har med sin kraftiga struktur hållit stånd mot århundraden av nötande sand och vatten.

Vad kan då finnas i kistan? Vi kan endast spekulera. Den är ganska grov till sin natur. Brädorna den är tillverkad av, är ohyvlade och saknar dekor. Kanske är det en låda avsedd för verktyg. Knappast en behållare med exklusiva föremål som tillhört en officer och ståndsperson.

Imorgon onsdag fortsätter arbetet med att gräva fram kistan. Då återkommer vi med information om vad som gömt sig i Östersjöns djup på trossdäcket i stormaktstidens största fartyg - superregalskeppet Kronan!

Team Kronan/

Lars Einarsson

Kronan startar upp - 30 år utanför Ölands ostkust!

noreply@blogger.com (Lars Einarsson) — Mon, 04 Jul 2011 08:31:00 +0000

Utanför snurrar vinden runt just nu i skrivande stund från alla håll och kanter. Hoppas innerligt att vädret stabiliseras med ett fett högtryck och svaga vindar från sydväst när Kronanundersökningarna drar igång på lördag den 9 juli, för det 31 året i rad i djupet 6 km utanför byn Hulterstad på Öland. Men vi har faktiskt redan hunnit med en veckas dykningar på vrakplatsen i år. Tillsammans med Kustbevakningens skickliga personal kunde sedvanliga underhållsarbeten utföras. De innebär f f a lokalisering av platsen med efterföljande utplacering av förtöjningsgods. Två nya ankare, välvilligt tillhandahållna av Marinbasen i Karlskrona med kätting donerad av Jan Andersson Dykeri AB i Kalmar, placerades ut i söder för att möjliggöra säker förtöjning vid utgrävningsarbetet i de perifera delarna av vrakområdet (se bilden, ett av ankarna med tillhörande kätting klar att sänkas till botten). Varmt tack till Marinen, Kustbevakningen och Janne!
Undersökningsfartyget Calmare Nyckel - normalt utbildningsfartyg för Sjöfartshögskolan vid Linnéuniversitetet i Kalmar - är återigen chartrat och drygt fyrtio dykare redo för att undersöka vraket av regalskeppet Kronan. Tre veckors fortlöpande arbete på botten skall förhoppningsvis ge oss svar på hur mäktiga de kvarvarande fyndlagren är närmast den tvärskeppsgående brottyta som markerar platsen där skeppet bröts itu den 1 juni 1676. Den förliga tredjedelen av skeppet saknas fortfarande, trots upprepade lokaliseringsförsök runt vrakplatsens omgivningar. Kanske drev den längre ut till havs? Eller bärgades den utan att händelsen dokumenterades? Den mest destruktiva förklaringen är att den slogs i spillror i samband med den enorma explosionen som slutligen förde skeppet i djupet.
Vi kommer att frilägga den förligaste delen av skeppets trossdäck, där flera av de senare årens kistor påträffats. De två kistorna som upptog mer än två veckors friläggningsarbete på botten förra året, visade sig vid den efterföljande utgrävningen i labbet innehålla sammanlagt 26 föremål! De kom från den ena kistan. Den andra var tom! Men sådana är arkeologins villkor. Skulle man veta vad som fanns i kistorna i förväg, skulle man ju inte behöva gräva dem.
Så häng med ner i djupet i sommar. Täta rapporter om händelseförloppet ute i havet är på ingång!

Kistorna tömda - flipp eller flopp?

noreply@blogger.com (Lars Einarsson) — Wed, 24 Nov 2010 14:53:00 +0000

Sorry. Det är alltför länge sedan jag kommenterade utgrävningen av de två kistorna som bärgades från Kronan i somras. Enda ursäkten är att det varit en hektisk period med varjehanda uppgifter under en höst som rusar mot jul Hoppas att du, trogna Kronanvän, inte vissnat p g a tystnaden. Nu är det i varje fall dags och berätta om slutresultatet av grävarbetet.

Den första kistan innehöll drygt 20 föremål (se övre bilden). Förutom ett antal tyg- och läderfragment av okänt ursprung, var det mest uppseendeväckande ett par kragstövlar, ett par lågskor, en filthatt, en trådrulle med garn, en träask och ett bryne att slipa verktyg med. Den andra kistan var helt tom (se undre bilden)!
Med tanke på att tjugo dykare lagt ned sammanlagt tio dagars arbete på att omsorgsfullt frilägga, emballera och bärga dessa dyrgripar kan det tyckas vara ironiskt att kistorna inte innehöll mer "skattlika" föremål (vad nu det är för några föremål, kan man undra!?).
När den största förvåningen/besvikelsen lagt sig, börjar man undra varför kistorna var så fyndfattiga, trots att de låg i ett optimalt läge för att bevaras på bästa sätt. Den troligaste förklaringen är att de faktiskt tömts på sina innehåll innan Kronan förliste. Kvar ligger föremål som man troligen inte hade så värst stor användning av under vistelsen ombord på fartyget.

För den andra "kistan" är förklaringen nog lite annorlunda. Den är ju delvis öppen till sin konstruktion. Därför kan innehållet ha ramlat ur den i samband med att skeppet kantrade.
Hur som helst visar kistfynden från sommaren 2010 att Kronan inte bara innehåller guld och silver, utan även andra föremålskombinationer som framför allt berättar om den speciella situation som råder när skeppet förliser: Skeppet är klart för strid. Föremålen och människor ombord befinner sig på platser som situationen kräver. Manskapet bemannar sina stridspositioner och föremål som inte används stuvas undan för att inte vara i vägen eller för att inte skall ta skada under striden. Så skall nog kistfynden från i somras tolkas.

Lars Einarsson

Fortsatt nedåt i kistan

noreply@blogger.com (Lars Einarsson) — Fri, 01 Oct 2010 15:39:00 +0000

I konserveringslabbet fortsätter konservator Max Jahrehorn oförtrutet att försiktigt arbeta sig nedåt i kistans slamlager. Nu står det klart att ägaren packat ned ett par praktfulla kragstövlar, ett par skor och en ståndsmässig filthatt med brett brätte. Ingen bonddräng, alltså. En sådan hade knappast med sig en kista med sina närmsta tillhörigheter. Kläderna gör mannen, heter det ju. Och i 1600-talets Sverige var sättet att klä sig helt i enlighet med den samhällsställning man hade. Att klä sig i en annan socialgrupps klädkod - i synnerhet att utmana överheten - ansågs provocerande och också smått löjeväckande. Det fanns helt enkelt inte på kartan!
Vi har alltså att göra med en man av rang som uppenbarligen inte ansett sig ha behov av dessa klädespersedlar vid den tidpunkt och i den situation som Kronan befann sig i vid förlisningstidpunkten - stridsberedd!
Vänta lite....! Nu skymtar även en vackert målad träsked, ett verktygsskaft och en svepask med fint välvd sarg. Fler och fler detaljer väntar på att friläggas mot kistans botten.

Lars Einarsson

Kistans hemligheter på väg att avslöjas

noreply@blogger.com (Lars Einarsson) — Fri, 24 Sep 2010 12:20:00 +0000

Som skuggor ur det förflutna växer föremål fram ur det vattenmättade sedimentet i kistan från Kronan. Under konservatorns varsamma hand prepareras bilden av en besättningsman fram. I takt med att personens tillhörigheter blir synliga, kan vi på ett avstånd av 334 år bekanta oss med en man verksam mitt i det stormaktstida Sverige. Ett land där kriget var vanligare än freden, och närheten till döden så påtaglig att 600 000 män förlorade sina liv på slagfälten till lands och sjöss under hundraårsperioden 1620-1720.
Vad innehåller då kistan? Så mycket kan avslöjas att ägaren var väldigt noga med vad han hade på fötterna. Men fortfarande återstår mycket att gräva ut av den 70x45x45 cm stora behållaren. När kistan slutligen tömts på sitt innehåll, kan förhoppningsvis de bildliga anletsdragen av föremålens ägare tecknas med mer exakta penseldrag.....

Lars Einarsson

Idag onsdag 22/9 öppnas den första kistan

noreply@blogger.com (Lars Einarsson) — Wed, 22 Sep 2010 05:56:00 +0000

Nu är det äntligen dags. Om ett par timmar öppnas den första av de två intakta kistor som lyftes från Kronan i somras i närvaro av den församlade pressen. Den är tung. Lyftet från botten var spännande. Först lyftes den ur sitt läge i schaktet, där den står i 334 år. Lyftet från det ursprungliga läget ned i det bärgningskar i vilket den sedan fördes till ytan, skedde med hjälp av lyftsäck - en plastballong som man fyller med luft från dykartuberna. Dessförinnan hade den bandagerats och stagats upp för att undanröja risken för en kollaps. Nu står den färdig att öppnas i konserveringslabbet på Kalmar läns museum. Om ett par timmar får vi veta glänta på dörren till det förflutna och få en första inblick i vad den innehåller..........

Lars Einarsson

Idag är det 30 år sedan Kronans upptäckt!

noreply@blogger.com (Lars Einarsson) — Sun, 08 Aug 2010 09:27:00 +0000

Idag skriver vi den 8 augusti 2010. Det är på dagen trettio år sedan regalskeppet Kronan upptäcktes 6 km utanför byn Hulterstad på sydöstra Öland. Bakom upptäckten stod den legendariske vrakforskaren och tillika regalskeppet Vasas upptäckare, Anders Franzén. I sin dagbok skriver han den 8 augusti 1980:

"- 09.20. Sjösätter undervattenskameran."

"- 10.00. Skeppstimmer synligt i monitorn. Ännu flera vrakrester."

"- 10.37. Bronskanon påträffad."

Men utan sina dykande medarbetare, ingenjörerna Sten Ahlberg och Bengt Grisell, hade Anders inte haft den nödvändiga kompetens som krävdes för att lokalisera vraket av stormaktstidens mäktigast skepp. Och det var från Stene och Grittes 12 meter långa f d lotsbåt, Mare Balticum (se bilden), som upptäckten skedde den där augustidagen för exakt trettio år sedan. Den nödvändiga tekniska utrustningen i sökarbetet - sonar och undervattenskamera - hade tillhandahållits av Bengt Börjesson, en pionjär inom undervattensfotografering.

Det första dyket som bekräftade att det var regalskeppet som man lokaliserat, gjordes i kristallklart östersjövatten. Den syn som mötte dykarna var av en sort där verkligheten överträffar dikten. I en sikt på + 25 meter kunde man på långt håll se hur den mäktiga fartygskonstruktionen tornade upp sig ovan botten. När dykarna närmade sig skrovområdet låg tiotals bronskanoner väl synliga i den ljusa sanden på den släta havsbotten. Kvarlevor av de olyckliga besättningsmän kunde skönjas bland rester av fartygsutrustning. En av de största vrakupptäckterna någonsin var bekräftad. Resten är marinarkeologisk nutidshistoria.

Länge leve Kronan!

Lars Einarsson

Färdigdykt!

noreply@blogger.com (Lars Einarsson) — Sun, 01 Aug 2010 11:28:00 +0000

Torsdagen den 29 juli blev den sista undersökningsdagen på Kronans vrakplats 2010. Vädrets makter stod oss inte bi. Hela den sista veckan 30 var f ö ett enda vågspel. Hastiga kast i väderleken, och när sedan vinden började öka stadigt från sydväst under torsdagen fattades beslutet att packa ihop. Beslutet visade sig vara rätt. Fredag och lördag hade inte varit behagliga där ute, 6 km öster om Öland.

Denna den sista (tors)dagen inleddes med att fortsätta grävarbetet i årets schakt 46. Målet i objektshänseende var att lossgöra och bärga en laggad tunna. Konstruktionsmässigt var ambitionen att nå ner till skrovets insida. Efter några dykpar var tunnan loss och kunde placeras i ett lämpligt bärgningskärl för vidare befordran mot ytan. Den underliggande leran närmast skrovets insida var stenhård att bearbeta, så hela vägen kom vi inte innan vi var tvungna att lägga fokus på att ta upp utrustning och förtöjningsgods (trossar och bojar).

Trots torsdagsmorgonens rapporter om avtagande vind, ökade hela tiden vinden från väst och senare sydväst. Att dessutom vinden hade en tendens att komma in från tvärs mot fartygssidan gjorde inte saken bättre. Till sist kastade M/S Calmare Nyckel loss och de sista förtöjningstrossarna kunde göras loss från ankarna på botten. Dykarna utgick då från gummibåten. i en våghöjd på närmare 2 meters.

Nu är havet återigen tomt på ytan där ute vid katastrofplatsen. Dykarlagets fantastiska insats under 1 + 3 veckors intensivt arbete på platsen har dock inte gått spårlöst förbi. Det prövande arbetet på Östersjöns botten är den absoluta förutsättningen för att den spännande fortsättningen av undersökningsarbetet nu kan ta vid under mer trygga och normala förhållanden på land.

Äventyret Kronan fortsätter! Vi hörs!

Lars Einarsson

Mera ner i djupet

noreply@blogger.com (Lars Einarsson) — Wed, 28 Jul 2010 14:30:00 +0000

När den sista kistan väl var undersökt och bärgad - den som dessvärre visade sig vara kraftigt skadad - började resan den sista biten ned mot insidan av det mäktiga regalskeppets skrov. Närmast garneringen, som insidan kallas på skeppsspråk, är leran hård och fyndlös. Slutmålet för undersökningsarbetet på botten är ju en friläggning av skrovet i sin helhet. Man kan jämföra vraket med en skål med gröt, där skålen är skrovet och gröten fyndmaterialet. Ett viktigt led i friläggningen av skrovet är den information man får om fartygskonstruktionens utseende och bevarande. Kronans förlisning var en otroligt destruktiv process. Den omfattade såväl en dramtisk kantring som en våldsam explosion som slet skeppet i två stycken. Nu vill vi ju naturligtvis ta reda på vilka effekterna blev av denna förstörelse. Var är brottytorna i skrovet belägna? Hur ser de ut? Hur har det påverkat fyndmaterialet? Har leran på botten trängt in i skrovet underifrån eller från sidan? Frågorna är många.

Endast fyra dagar återstår av 2010 års dykningar på Kronans vrakplats. Det känns skönt att de fyra kistorna hunnit friläggas och bärgas. Nu återstår dels vägen ned mot skrovets insida, dels avrustningen av vrakplatsen inför hösten och vintern. Förtöjningsgods och utrustningen på botten skall bärgas och föras in till Kalmar för översyn, underhåll och komplettering. En viktig men anonym del av ett stort marinarkeologiskt projekt. Ett vardagsarbete som sällan syns vid sidan av skenet från de unika skatter som bärgas ur sin våta grav.

Lars Einarsson

Den tredje kistan nu utforskad

noreply@blogger.com (Lars Einarsson) — Tue, 27 Jul 2010 09:12:00 +0000

Sedan den nordliga kulingen drabbade Ölands farvatten med full kraft, har förhållandena på botten dramatiskt förändrats. Från en sikt på upp emot 20 meter och en temperatur på 3 grader, har sikten på 27 meters djup gått ned till 2 meter och temperaturen stigit till 18 grader! Sådana är alltid effekterna av hård nordlig vind under sommaren. Så vi anade vad som väntade oss när vi återvände till vrakplatsen igår.

De försämrade förhållandena gör att arbetet naturligtvis blir svårare och omständligare. Allt tar längre tid, och fokus på förberedelse och framförhållning större. Dyksäkerheten har högsta prioritet, därefter arkeologin. Men givetvis går dessa faktorer hand i hand.

Kista 3 blev en liten antiklimax. Den intakta struktur som från början syntes ovan botten (se bilden) visade sig vara den enda hela, sammansatta delen av kistan. Gavlarna saknades, ingen undersida på plats och locket försvunnet. Det har inneburit att förutsättningarna för ett bevarande av innehållet har varit minimala. Rester av ett par skor, textilfragment från vad som troligen är stickade strumpor, sidenband och botten till en s k svepask är vad som låg i det som en gång varit insidan av kistan.

Kista 3 har haft ett mer utsatt läge på botten än de två övriga kistorna som bärgades förra veckan, så egentligen är vi inte förvånande. Den har inte legat så djupt ned mot skrovet att den undgått att påverkas av stötar och slag från det material som främst i samband med förlisningen haglat över området.

Nu fortsätter vi med att vidga det område som kista 3 legat i. Det är framför allt förekomst av mänskliga kvarlevor och verktyg som vi just nu gräver fram ur den hårda leran på botten.

Lars Einarsson

Nu dyker vi igen!

noreply@blogger.com (Lars Einarsson) — Mon, 26 Jul 2010 12:50:00 +0000

Efter ett par dagars intensivt blåsande med styva kulingvindar från norr, kunde undersökningsfartyget M/S Calmare Nyckel äntligen lämna den trygga hamnen på Ölands västsida tidigt i morse. Vid 11-snåret var fartyget framme i Skärlöv på östra sidan och dykarlaget kunde embarkera fartyget på redden. Kl. 12.30 var vi förtöjda ute vid vrakplatsen och kunde skicka de första dykarna i vattnet. Denna den tredje undersökningsveckan fyller vi på med ett tiotal nya dykare, så ett kort orienteringsdyk för dem ligger först i tur. De "gamla" dykarna sedan förra veckan fortsätter med undersökningsarbetet på botten drekt.
Den sista kistan att bärga har tagit lite längre tid att frilägga och lossgöra, eftersom det ligger både fynd och kvarlevor i anslutning till den. Det arbetet är nu klart och det första vi gjorde i dag var att lossgöra de plankor som bildat en skyddande vägg åt kistan i väster. Nästa uppgift är att ta reda på om kistans undersida - den ursprungliga framsidan - ligger kvar mot botten. I så fall är sannolikt fyndmaterialet relativt bevarat. Finns inget bottenstycke är risken att innehållet fallit ut och förstörts under de 334 år som kistan legat på botten. Så snart detta blivit klarlagt, återkommer jag med ny information.....

Lars Einarsson

Idag sätter vädret stopp

noreply@blogger.com (Lars Einarsson) — Sat, 24 Jul 2010 06:54:00 +0000

Idag blåser det alldeles för mycket för att vi skall kunna dyka på Kronans vrakplats. Vindstyrkan är upp mot 17 m/s och våghöjden över 3 meter. Dessvärre ser det ut som att ovädret kommer att fortsätta minst ett dygn till, Undersökningsfartyget har gått till säker hamn på Ölands västsida och dyklaget vilar upp sig i land efter två intensiva dykveckor.
Vi hann med ett dykpass igår innan ovädret började nosa på oss vid middagstid igår. Arbetet fortsatte runt den tredje kistan, den sista som återstår att bärga från årets schakt. Till skillnad från det fyndlösa närområdet kring den första och andra kistan, är sedimentet kring den tredje kistan späckat med föremål och skelettrester. Anledningen är som jag senast nämnde, närheten till det tätt befolkade undre kanondäcket. Generellt sett är just gränsområdet mellan det nedersta av de tre kanondäcken och det underliggande trossdäcket en gråzån som innehåller ett rikt men mycket blandat fyndmaterial som ligger huller om buller. Det som gör området så komplicerat är att innehållet på det undre däcket rasat in på trossdäcket nedanför, i samband med vrakets nedbrytning. En viktig uppgift i undersökningsarbetet är därför att reda ut vad som är trossdäckets ursprungliga innehåll och vad som just rasat in i efterhand från undre kanondäcket i samband med nedbrytningen av vraket.
Kronans specifika situation i samband med förlisningen, syns tydligt i fyndmaterialet. Skeppet är klart för strid. Kanondäcken är bemannade, satta i omedelbar stridsberedskap. På trossdäcket är övrig personlig och gemensam utrustning placerad, för att inte vara i vägen eller ta skada i det annalkande infernot.

Lars Einarsson

Andra kistan bärgad!

noreply@blogger.com (Lars Einarsson) — Fri, 23 Jul 2010 06:57:00 +0000

Det gick som på räls. I onsdags, dagen efter att den första kistan bärgats, kunde nästa kista (se bilden) på tur bärgas utan problem. Visserligen var den lite mer instabil, men efter att den lossgjorts från det underliggande sedimentet och inneslutits i en plastsäck och därefter bandagerats, kunde den lyftas över till bärgningskaret för vidare befordran till ytan. Den här kistan var betydligt lättare än den första. Den visade sig också ha en annorlunda form. Den har ett femkantigt snitt och verkar vara avsedd för ett särskilt ändåmål. Kanske ett speciellt hantverk. Eftersom den är innesluten i den skyddande säcken kan man just nu inte studera den mer noga. Vi får vi vänta till den kommande utgrävningen i konserveringslabbet senare i sommar.

Igår fortsatte arbetet med den tredje kistan. Den är dessvärre skadad och verkar inte ha gavlarna på plats. Friläggningen kommer därför att bli ganska knepig. Det gäller ju att bibehålla stabiliteten i kistan. Därför måste man hela tiden kontrollera var den stadigaste delen i kistans konstruktion finns, och se till att aldrig underminera denna vitala del. Avgörande för hur den kommer att hanteras, är om det finns kvar en undersida av kistan längst ned i sedimentet. I så fall har innehållet haft en möjlighet att skyddas och kunna ligga kvar i en relativt ostörd miljö. Om undersida saknas, är situationen helt annorlunda. Då kan det bli aktuellt att tvingas gräva kistan på plats på botten. Nog med spekulationer. Framtiden får utvisa hur läget är.

Området kring den tredje kistan är annorlunda än närmiljön krina den första och andra. Närheten till kanondäcket ovanför, gör att vi stöter på skelettrester och föremål med anknytning till artilleriet ombord. De omkomnas kläder och utrustning ligger i anslutning till kvarlevorna. En tragisk bild av det skoningslösa kriget, men idag en källa till stor kunskap om hur livet ombord gestaltade sig för de människor som levde mitt i den bullrande, muskelspännande svenska stormakten.

På det understa av de tre batteridäcken fanns de tyngsta kanonerna. Tolv av de trettiofyra kanonerna vägde nästan 5 000 kg styck! Här krävdes det långt mer än hundra man för att hantera alla de tunga pjäserna på detta det understa av de tre kanondäcken. När skeppet kantrade krossades många av bösseskyttarna - så kallades kanonpersonalen - under de tunga kanonerna som rutschade över däcket. Instängda, medvetslösa, ihjälslagna - alla kom de att gå till botten med stormaktstidens största skepp.

Lars Einarsson

Första kistan har nu nått ytan!

noreply@blogger.com (Lars Einarsson) — Tue, 20 Jul 2010 12:53:00 +0000

Lättnadens suckar och spridda applåder hördes när den första av Kronans kistor årgång 2010 väl stod på undersökningsfartyget M/S Calmare Nyckels däck 11.43 på tisdagsförmiddagen. Detta har hänt idag:

Första dykparet imorse lyckades lossgöra kistan. Därefter sköts två parallella, tunna medar av stål in under kistan. Medarna länkades samman med två överliggande medar förbundna med rep. Nästa steg var att positionera det kar av plast som kistan skulle bärgas i, i omedlbar anslutning till kistans läge på botten. Därefter lyftes kistan försiktigt ur sitt ursprungliga läge i schaktet, med hjälp av två dykare och en liten lyftsäck som fästs i lyftslinget. Kistan fördes sedan de 85 centimetrarna uppåt och åt sidan för att till sist sänkas ned i det, för bärgningen till ytan, speciellt avsedda karet. När detta var gjort var den mest riksfyllda delen av lyftet genomfört. Nu återstod färden mot ytan. En bärgningslina knöts fast i karet lyftstroppar. Så var det dags att försiktigt lyfta ekipaget mot ytan 27 meter ovanför. Väl ett par meter under ytan gjordes ett avhåll och en mindre lyftstropp fästes mellan HIAB-kranens krok och karets lyftstroppar. Sedan kunde det sista lyftet upp på fartygets däck genomföras (se bilden). Där omhändertogs kistan efter konstens alla regler. Tack, kära dyklag, för ett fantastisk lagarbete!

Ombord fartyget stabiliseras kistan och hålls ständigt fuktig i sitt förvaringskar. Nu återstår att föra den in till Länsmuseet i Kalmar där senare i sommar det spännande öppnandet och konserveringsarbetet av dess innehåll kommer att ske. I väntan på det, måste vi ge oss till tåls vad gäller nyfikenheten på vad som den kan dölja!

Ingen rast, ingen vila. Omedelbart fortsätter arbetet med att frilägga, stabilisera och lossgöra nästa kista. Vi hoppas att den skall vara i samma goda kondition som den första som nu nått ytan. Någonting säger mig dock, att vi kanske står inför en knivigare uppgift denna gång. Regalskeppet Kronan släpper inte ifrån sig sina skatter frivilligt.....

Lars Einarsson

Kamp med kistorna

noreply@blogger.com (Lars Einarsson) — Mon, 19 Jul 2010 12:25:00 +0000

Idag har vi ett nytt dykarlag på plats. De sätts in i arbetet av oss i dykarteamet som är kvar sedan förra veckan. Efter inledande teoretiska genomgångar och sedan orienteringsdyk på platsen, är det dags att ta i tu med den den viktiga uppgiften, nämligen att gräva loss den första kistan ur den stenhårda leran närmast skrovets insida. Därför är det nu är det fullt fokus på den s k kista 2. Den ligger bäst till för att friläggas och lyftas först. Efter att ha avlägsnat ett par plankor som legat tryckta mot kistans ena sida, försågs kistan med stabiliserande elastisk binda och sedan ett vadderat spännband så att den inte riskerar att falla isär under friläggningen. Ett dykpar är nere åt gången. En dykare sköter den tryckluftsdrivna slamsugen, den andra gräver med skärsleven i den fast leran som hållit kistan i sitt grepp under 334 långa år. Det är viktigt att varje dykpar hittar en bra arbetsställningen i det trånga schaktet, så att grävarbetet blir så säkert och bekvämt som möjligt. Sakta men säkert kan kistan börja sin mödosamma resa mot ytan igen...

Lars Einarsson

Kistor, kistor, kistor....

noreply@blogger.com (Lars Einarsson) — Fri, 16 Jul 2010 10:29:00 +0000

Vilken överraskning! Vi var inställda på att fynden skulle avta i omfattning ju längre söderut mot skrovets tvärskeppsgående brottytan vi kom. Istället visar det sig att ännu en ficka med skyddande timmer finns för om fjolårets schakt som grävdes. Området är c a 2,7 m lång och 1 m brett. Två kistor - 70x46 cm resp. 60 x 40 cm stora - ligger i fil i långskeppsriktningen. Alldeles hela med locket på. Bredvid den ena av dem ligger ytterligare en hel kista. Den är något mindre, 60 x 35 cm. Alla tre kistorna ligger i skeppets kantringsriktning, d v s välta 90 grader mot babord. Kistorna ligger dikt mot insidan av skrovet. Det betyder att de i princip ligger i samma läge som de låg när Kronan förliste. Om de hade rört sig bara lite mera, hade de sannolikt slagits sönder. Nu ligger de där och väntar på att åter få se dagens ljus efter 334 år på botten på samma plats. Men ännu återstår det mödosamma arbetet att försiktigt gräva loss dem från den tenhårda, tätt packade lera som fixerat och skyddat dem från nedbrytning i hundratals år. Ett lysande duktigt team på 18 dykare och fartygsbesättning gör unik historia i ett glittrande hav öster om Öland.

Lars Einarsson

Fantastiska dyk i kristallklart vatten!

noreply@blogger.com (Lars Einarsson) — Tue, 13 Jul 2010 20:38:00 +0000

De första undersökningsdagarna på vraket av Kronan har varit sanslöst givande. Trots en bottentemperatur på bara 3 grader har vrakplatsen istället bjussat på en sikt på över 20 meter. Dagar som dessa kan man verkligen se och uppleva det mäktiga regalskeppets imponerande dimesioner. De ger också möjligheter att genomföra dokumentationsarbeten med video- och stillbildskamera.
När väl slamsugen riggats i utgrävningsområdet, påbörjades friläggningen av de förligaste delarna av trossdäcket. Och som vanligt (!) visade sig sedimenten gömma ännu en kista. I och för sig inte alldeles hel - den ligger upp och ned - men ändå med spännande fynd i sig. En laggad bytta ( ser ut som en liten tunna) var det första föremålet som kunde identifieras. Det fortsatta arbetet förlades runt resterena av kistan. Vi vill ju fastsälla föremålets utbredning i botten för att kunna avgöra vilka föremål som hör till det ursprungliga innehållet i kistan, och vilka som inte alls har med en att göra.
Första dykdagen - det var i söndags - noterade en uppmärksam dykare hur kanten av ett fat stack ut ur det krutbemängda sedimentet i gränsen mot det överliggande undre kanondäcket. Vid utgrävningen visade det sig att ytterligare ett fat låg under det första. Det undre, större av faten är trestämplat. Det innebär att det innehåller mer än 83% tenn. Stadsstämpeln är Stockholmskronan flankerad av två stämplar som visar en gående man med amborst. Efter en snabb konsultation av tennlitteraturen kan vi konstatera att fatet tillverkats av Nils Nilsson Kröger, verksam i Stockholm från 1650-talet fram til sin död 1675. Det var ett år innan Kronan blev vrak i Östersjöns djup, utanför ett idag soldränkt Öland.

Lars Einarsson