När Mats ringde och frågade om jag fortfarande var intresserad, skrattade han förtjust och sa att vi faktiskt förekommit på samma bild. Han hade hittat ett gammalt tidningsklipp från Gotlands Allehanda den 25 januari 1994 (klicka på bilden för en förstoring). Där kan man under rukbriken ”Det elektroniska samhället är redan här” bland annat se mig citeras med orden:

”Det är viktigt att företagare idag tar sig tid och sätter sig in i allt detta nya för att ta reda på om det finns något som man själv kan och vill använda sig av”.

Inget nytt med andra ord ;)

Nåväl, kom gärna förbi och hälsa på om du är i Visby under Almedalsveckan. Har du något spännande att dela med dig av så fixar vi alltifrån ett inslag i min egna talkshow Studio S:t Nikolai, till din alldeles egna snygga, engagerande och levande sändning från just ditt event.

ps För säkerhets skull hade Mats markerat var han finnsi bilden, se nedan. ds

No related posts.

Min roll var att som konferencier leda själva seminariedelen. Ett sant nöje med guldklimpar från Malin Ströman (om Gamification), Mattias Pihlström (e-handelstrender), Sebastian Heimfors (case Boomerang), Johannes Hellqvist (case Försvarsmakten), Pierre Du Rietz (erfa från WSA-undersökningarna), Lena Zetterberg Björk och Magnus Emanuel (case ICA-banken mobil), Andreas Krohn (mashups och API:er), Tommy Granqvist (Karlstad i Facebook) och Brit Stakston (Gilla! sociala medier). Det kändes som att årets lineup blev den bästa hittills!

Related posts:

1. 2008-01-30: Web Service Award 2007
2. 2009-05-14: WSA: Trender 2.0 i Kommuner [inställt]
3. 2009-01-28: Web Service Award Event 2008

Tiden går fort när man har roligt. I videon nedan säger jag att boken kom för ett år sen, men så är det ju inte. Jag köpte Jävla Skitsystem! som e-bok direkt från Publit några dagar innan jul. Läste med appen Aldiko under julhelgen och gjorde med Voice recorder 11 speciella anteckningar, som jag tänkte ge Jonas Söderström (författaren) direkt. Tiden gick sen fort igen, och för ett par veckor tillkom en spontan fältnotering.

Nu idag – äntligen – delar jag med mig mina talade tankar framför kameror, plattan och mobben. Håll till godo med resultatet uppladdat på YouTube, eller ladda ner enbart talet från SoundCloud.  Och jag beklagar än en gång mitt hjärnsläpp när det gäller bokens ålder. Tack till Sandra Falkevik och Saga Glauser som producerade och livesände på den nya Bambuserkanalen richardgatarski.

Det här var dessutom typ del 2 i det som kan bli en serie personliga experiment kring nya former av reflekterande läsning. Det första var http://richardgatarski.com/2011/01/24/20-hundoron-i-fran-vygotskij-till-larande-samtal/

Related posts:

1. Tyck gärna YABA! om weconverse
2. Tyck om min premiär-Prezi

Jag valde att bjuda ett par centrala undringar som formar mina tankar om avskolning:

Själva sändningen gick bra, mycket tack vare Viktor Edman, Erik Thunholm och Saga Glauser som skötte det praktiska. Sändningsgrafiken hade formats av Johan Rothoff Andersson på Roothof.

Kan du inte se videofilmerna med alla andra julpechas nedan, så borde det fungera bättre i albument blmon på Westreamus Vimeokonto.

Related posts:

1. Mer mänsklighet och sociala medier
2. Tack, ni tycker om min Prezi
3. AVSKOLNING, ett av 32 skäl

För några veckor sedan frågade Kairos Future om jag ville deltaga som expert på ett seminarium om ”Digital Kompetens i skolan”. Genom fallstudier och en omfattande enkätstudie riktad till skolans intressenter analyserar Kairos Future under hösten erfarenheter, utvecklingen, framgångsfaktorer, och utmaningar när det gäller IT i skolan. Expertseminariet ingår som en kvalitativ del av studien med samma titel, som har ett 10-tal medarrangörer/beställare. Lite mer info finns på Framtidens skola i Kairos Future Club. Jag tackade med glädje ja till att medverka, mot en arvodering i reda pengar.

I eftermiddag är det dags för seminariet. Utöver representanter från medarrangörer och Kairos Future är vi åtta experter, i förkrossande manlig majoritet. Förutom jag skall Elisabeth Fridsäll-Emilsson (Jönköpings kommun), Peter Becker (Stiftelsen Datorn i utbildningen), Kristina Björn (Kvalitetschef TÄNKOM), Daniel Lundqvist (YBC), Joakim Jardenberg (Mind Park), Peter Karlberg (Skolverket) och Stefan Pålsson (Omvärldsbloggen) bjuda på kunskap. (Länkar kommer, hinner inte just nu). @Jocke har nyss twittrat att han kanske livesänder med sitt lilla kit, i så fall gissningsvis på Jardenberg/live.

Som underlag har vi fått en lista som genom 12 punkter sammanfattar analysen av själva enkätundersökningen. Varje punkt beskrivs i runt tre meningar, men några nyckelord fetade. Formen på seminariet blir att vi experter under cirka 3 minuter var berör frågeställningarna nedan. Varje frågeställning avrundas med en fem minuters frågestund. Seminariet mynnar dessutom ut i ett längre pass med frågor och mingel.

För att försöka fokusera mina egna tankar samlar jag mina kommentarer här. Till att börja med i stolpform, sen får vi se hur mycket jag hinner med innan jag måste rusa till seminariet, verkar inte ens hinna få fram punkterna… ;)

IT och teknikförändringar mot 2025

Förändringar jag vill medverka till att de realiseras än mer. Listade i den ordning jag tror att de färgar vår (skol)vardag:

• Mer av det några få redan har. Surfplattor, smarta mobiler, spelkonsoler, mobilt bredband, väggstora pekskärmar, mm
• Gamification. Delvis som konceptuell drivkraftsmotor. Men framförallt som kunskapsform (UX, jmfr faktaruta-HUD).
• Augmented reality. I bred betydelse, dvs gps medstyr vad vi ser och grafik överlagrad på verkligehten.
• Konstgjort kunskapande. Till exempel interaktiva sökmotorer (som Wolfram Alpha) och sentiment analysis.
• Cyborgification. Det vill säga fysisk ihopkoppling av våra nervbanor med ”IT”

Omvärlds- och arbetslivsförändringar mot 2025

Jag konstaterar att förödande lite har hänt här, framförallt inom skolan, de senaste 15 åren. Jag tror att orsaken delvis är det mänskliga motståndet mot förändringar. Men också att ”IT” har varit dyr och ovanlig. Nu känns det som att mesta motståndet ersatts av ett sug. Och att vi definitivt har en ”kritisk” massa av IT inom de viktigaste huvudområdena.

Mot 2025 satsar jag på att:

Digitalt infödda regerar. De som bildats (utanför skolan) genom skärmarna, har med kraft påverkat livet utanför skolan, tex ”arbete” och ”skolan”.

Samhällsrevolution i vardande. En ökad allmän insikt om att det gaffatejpade pusslet med nuvarande samhällsinstutioner måste rivas upp.

Avskolningen har börjat. Framförallt sker det gamla baskunskapandet utanför skolans väggar.

Globalisering är vardag. Ingen skriver en svensk lärobok, för eventuell översättning. I stället gör man som tex Jajdo, lanserar Buildo Rescue Sticker App globalt i appstore. Utvecklad globalt, med globala utvecklare, på en egen global plattform.

Pedagogikens förändringar mot 2025

Jag fick ett mejl i fredags. Det innehåll bland annat texten (här anonymiserad Roger Lasu från mi-e.org har sagt OK att citera honom, och att byta ut ”ämnet” mot det det är, dvs matematik):

”Upplägget är att en interaktiv plattform skall skapas som ger ett helt nytt sätt att lära sig matematik. Förutom att det skall omfamna hela skolsystemet (i alla fall i Sverige) så skall det ge vägledning och validering; givetvis community social media. En särskilt utvecklad systematik skall göra det möjligt för användaren att lära sig matematikens struktur intuitivt. Omedelbar feedback är en dröm samt human-human interaktion i ett nätverk. Givetvis global approach”.

Det låter spännande. Och framförallt inte som ”jag ska skriva en bok”.

Själv bryr jag mig inte så mycket om ”pedagogik”. Jag bygger upp ett företag som livesänder små och medelstora möten. Och som en bisyssla passar jag på att starta smalshowen Spelbildning. Public self service, liksom.

Fast, jag grunnar rätt mycket på sociell kunskap (som ett komplement till dagens förlegade fokus på ”individens kunskap”).

[uppdatering: Efter seminariet, ett par frågor]

Det blev en synnerligen intressant eftermiddag. Vår värd kommer att publicera rapporten någon gång i november. Under frågestunden var det en av ”medarrangörerna” som tyckte att diskussionen hade handlat för lite om vad (dom i) skolan kan göra med IT idag. Jag försökte mig på tricket att hänvisa mitt svar hit, och i stället ge tid för fler frågor – men fick nobben på den. Så Jocke formulerade det som även är mitt svar väl. Här kort sammanfattat: det är bara att fortsätta använda IT, eller börja om man nu inte gjort det. Det finns ingen anledning att vänta…

Göran Frisk ställde mot slutet en fråga som fick mig att fundera rejält ”Finns det någonting som bara skolan kan göra”? Det var inte utrymme kvar att ventilera den, tills vidare nöjer jag mig med en lätt omformulering, eftersom ett ”nej” låter så trist. ”Finns det någonting som bara skolan kan göra bäst idag”?

Related posts:

1. Nackas e-smarta skolor delar direkt digital kompetens
2. 2011-02-22: Public Service dagen: ungdomar, PS och Skolan
3. Skolan, en separerad verklighet (hö07)

Related posts:

1. 2011-05-10: Energidataföreningen: Sociala medier
2. 2007-03-05: Le Bureau
3. 2011-02-22: Public Service dagen: ungdomar, PS och Skolan

Alltså börjar det bli brått. Eller rättare sagt är akut problematiskt. Jag behöver en 16-25 kvadratmeter. Eget, eller hellre i någon hörna tillsammans med andra. Till en början för mig, men innan årssiftet räknar jag med att vi blir minst tre personer. Westreame lär växa än mer nästa år, så lokalfrågan lär väl ställas igen…

Så, har du tips, förslag, eller kanske till och med en ledig hörna – ring mig på +4670-8802627 eller mejla richard.gatarski@westreamu.se.

Detta meddelande finns också på www.westreamu.se/kontor och YouTube (cred till @pellet för kreativt stöd och pappersvändning).

No related posts.

Idag är det smygpremiär på det livesända webbtvprogrammet Spelbildning. I första avsnittet kommer Jesper Bylund och jag bland annat prata om gamification och hur det passar in(te) i skolans värld. Här är en kort bakgrund till projektet.

Runt nyår börjar man fundera över ”vad händer nästa år”. Vid senaste årsskiftet stog det ganska klart för mig att det var två saker som kittlade mitt medvetande otroligt mycket. Gamification och Crowd funding. Framförallt hur båda sakerna relaterar till Skolan (och dess avveckling ;). Ett exempel på det senare hittar du i min Skollyftet Live intervju med fd läraren Lena Carlsson om hennes startup Uppmuntra.nu.

Men vad är gamification?

Helt skolklart har det koppling till dataspel, inget nytt i skolans värld. Men frågor kring spelande, barn, tid, ungdomar, lärande, värderingar, konst, poäng, tidsfördriv, levlar, spelberoende, sociala medier, och så vidare är så himla brännande. Och intresset växer explosionsartat. Men jag kan för lite om dataspel. Vilket svider eftersom det var genom dataspel jag på 70-talet började med datorer. Det är dags att komma ikapp. Uppdatera sig liksom. En metod är att spela mer själv (vilket jag slarvat med, lovar bättring).

Och man kan göra mer än att bara spela och snacka om det med kompisar via Skype. Alltför länge har idén om ett livesänt webbtv-program om spel och skolan bara grott i mig. Idag är det äntligen smygpremiär på Spelbildning:

Spelbildning.se, livesända reflektioner från dataspel, bildning och skolans roll. För och med pedagoger, forskare och andra samhällsutvecklare.

Jag startar Spelbildning av tre skäl, tillsammans mutliplicerar dom förhoppningsvis till något enormt:

1. Jag vill lära mig mer om dataspel. En sak jag lärt mig, bland annat på Universitetet, är att det bästa sättet att lära sig något är att undervisa om detta något. Dvs genom att lära ut lära man sig själv.
2. Jag vill förmedla. Här kunskap, insikter, erfarenheter, forskning, galna idéer om datorspel i skolsammanhang. Till framförallt skolfolk.
3. Jag vill experimentera. Spelbildning blir en plattform för att pröva och utveckla formen livesänd webbtv.

Det var mycket ”jag vill”. Nu hoppas jag innerligt att andra vill.Att du vill vara med!

I början på året var vi i alla fall tre personer (uppdaterar med namnen senare om/när jag får OK från dem), men då rann det ut lite i sanden. Delvis pga att jag blev lite akutsjuk (ok nu). För några månader sedan på SSWC stog Jesper Bylund under eken (se tex Ninas blogginlägg) och höll en fantastisk session om gamification. Vi hakade ihop, konverserade lite och idag är det dags. Faktiskt redan igår då vi ganska oplanerat fick ihop drygt 10 minuter ”000-Teaser”.

Nu hoppas jag att fler vill vara med. Att bjuda på innehåll, lära sig mer och tycka till om det vi gör. Kalla det kollaborativt lärande om du vill.

Välkommen att vara med, live eller on demand (avsnitt att se/ladda ner på begäran.

Related posts:

1. 20 hundöron i Från Vygotskij till lärande samtal

Här och inte i Facebook

Det finns en sluten Facebookgrupp som heter Sociala medier i offentlig sektor. Det diskuteras i gruppen om varför den är sluten, och slutsatsen just nu verkar vara ungefär ”att det råkade bli så och nu är det för sent att ändra”.

Av flera anledningar ogillar jag Facebook, framförallt därför att det är ett av de mest osociala av alla sociala medier. Det vill säga om man med ”social medium” menar ett system som stödjer hur människor skall bete sig mot varandra på ett positivt sätt i en kultur. Till exempel som värd agera enligt god moral, artigt kunna tacka nej, skilja på vän och kontakter, gilla och spåra, osv. En annan viktig orsak till min negativa inställning är att verktygen suger. Facebooks diskussionsgrupper har den funktionalitet som erbjöds på 80-talet. Vilket allt fler nu inser är otillräckligt.

Men i sammanhanget är det Facebooks slutenhet som spökar mest. Alltså gör jag ett blogginlägg av mitt bidrag till en av diskussionerna (och slänger in en länk hit i fejan). Oavsett detta, till ämnet.

Sända fullmäktige?

En gruppmedlem ställde den 23 augusti frågan:

‘Vi ska börja sända fullmäktige. Någon som har tips på bra lösning och leverantör av webbtv-paket, alltså allt från att filma och streama till ”arkiv”? Så tillgängligt och socialt som möjligt givetvis’.

När jag i fredags snabbtittade in i diskussionen såg jag att den var intressant och uppenbarligen värdefull. Folk tipsade varandra, bland annat om leverantörer som (i den ordning de dök upp) Socialvideo (fast det stog Björn Falkevik), Wallenmedia, Abiliteam, Bambuser, Westreamu och en Dan Lindgren som tipsar om sig själv.

Då förstog jag också bakgrunden till ett mejl jag fått ett par dagar innan, om Westreamu kunde ge ”ett pris på att livesända regionens fullmäktigemöten”. Det kom den 23:e från en person i samma Region som den som ställde frågan ovan. Eftersom gruppen är sluten, och jag fick ett personligt mejl, vill jag inte namnge någon här. Men se det här inlägget som ett öppet delsvar.

Medier och mötesformer

Det är över 20 år sedan jag började föreläsa om vad vi då kallade ”elektroniska medier”. För att folk skulle förstå vad jag pratade om så lade jag en stor del förberedelse och energi på att demonstrera så mycket jag bara kunde. Från scenen visade jag i min dator videofilmer, spelade ljudklipp, skapade animationer och diskuterade live på internet. I början kostade det mer att hyra in en datorprojektor, än vad jag fick i arvode.

Ibland, när datorn, modemet eller projektorn krånglade fick jag utstå spott och spe. Men man måste våga för att vinna. Andra fick krama dia- och OH-projektorer (jag brukade hänga min kavaj på den senare). Så varenda gång jag riskerar att bli irriterad på någon av dom tekniska lösningar som idag finns för livesända fullmäktigemöten, påminner jag mig själv: ”det är bra att dom vågar”. Samtidigt vill jag att det skall bli bättre.

Ett delmål med mina föreläsningar var att öka på efterfrågan av mina konsulttjänster. Men viktigare för mig var att så många som möjligt skulle få se alla nya möjligheter som fanns. Den drivkraften har jag kvar. En oplanerad effekt var att jag blev professionell föreläsare. Än idag försörjer jag mig delvis som talare. Och som sådan har jag haft förmånen att vara med på massor av spännande, utmanande, tråkiga, lysande, svettiga och roliga möten i Sverige och andra länder.

Livesända möten

För närvarande koncentrerar jag mitt arbetsliv på Westreamu, en startup där vi ”livesänder dina event som snygg levande livesänd webbtv till ett överkomligt pris”. Här vill jag kombinera mitt intresse för nya tekniska möjligheter, innoverande, entreprenörsverksamhet och hur man bäst skapar världens bästa start i livet för dom vi kallat barn – utan skola. Även om det senare kan verka totalt utan koppling till Westreamus verksamhet, så är det centralt. Av flera olika anledningar.

Den viktigaste anledningen till att jag vill jobba med video på det revolutionerande sätt som dagens teknik erbjuder, är att audiovisiella tecken redan nu är viktigare än de tryckta bokstäverna. Inte minst gäller det de unga. Och därmed framtiden. Jag vet, eftersom jag levt såpass länge och varit med på så många möten, att vi behöver mer video. Inte böcker. Så jag vill göra nåt åt det. På flera sätt. Att livesända och videodokumentera events av olika slag är ett av de sätten.

Vi har mycket att lära oss när det gäller video. Många kan en hel del. Tills alldeles nyligen ansåg man det vara viktigt att personer som ofta förekom i radio och TV medietränades. Det vill säga fick öva i att stå framför en mikrofon och en kamera. Inte bara för att kunna svara på kritiska frågor. Utan också för att det är viktigt hur man låter och ser ut. I min värld är ett skickligt agerande i en sån situation viktigare än att sär skriva och, kommatera rätt.

Från och med i förrgår förekommer alla människor ofta i ljud och bild. Video i alla möjliga sammanhang. Live och on demand. Även i fullmäktigemöten.

Se politiken

Hur ser politiken ut? Ja, kika in på ett fullmäktigemöte så får du se en form. Jag har i och för sig aldrig varit på ett sådant. Bara sett på video. Se där! Fast, det gäller kanske bara mig?

För något år sedan, när jag smygstartade Westramu, fick jag propåer om att livesända från möten i den offentliga sektorn. Framförallt landstings- och kommunfullmäktigemöten. Men jag valde ganska fort bort den marknaden. Av två skäl.

För det första vill jag inte hamna i upphandlingsträsket. Det slaskiga området kan jag orda om hur mycket som helst, men jag avstår tills vidare. Låt mig bara nämna att i de upphandlingar jag såg specifierades krav som för mig kändes museiala. Formulerade av beställare och handläggare som vare sig förstår dagens möjligheter eller vågar visionera om framtida behov.

Förändra, inte bara sända!

För det andra tycker jag inte att kommuner och landsting skall satsa på att livesända sina fullmäktigemöten. Jag tycker det är viktigare att man gör om, utvecklar, kanske till och med ersätter fullmäktiges traditionella mötesform. Att sända dagens möten är att skjuta sig själv i foten, om man vill attrahera ungdomen, nytänkare och innovativa entreprenörer. Fast, det kanske man inte vill. Man kanske vill bevara den trygga struktur man känner så väl. Där man vet att man har makt.

Den offentliga sektorn behöver danas om. Förändringar är på gång. Vi ser krav och verkstad när det gäller större öppenhet, ändrade gränsdragningar, transparens och innovativa mötesformer.

Kan man tänka sig ett ofullmäktige (jämför okonferens)? Gärna livesänt.

Den 23 oktober 2007 lanserade EU-delegationen en ny webbplats och jag ombads föreläsa vid dess invigning. Bland annat visade jag ett videoklipp från ett kommunfullmäktigemöte i Sigtuna. Och på nästa slide ett videoklipp från när Steve Jobs (då CEO på Apple) lanserade iPhone. Låt vara bjärt kontrast, och pinsamt publikfniss när jag ställde klippen mot varandra. Men det senare exemplet bör inspirera det förra.

Har något hänt sedan dess? Upplys mig. Finns det spännande och engagerande offentliga fullmäktigemöten som gör sig på video? Finns det kommuner, landsting och regioner som är villiga att pröva nya grepp i fullmäktigemötet. I så fall livesänder Westreamu gärna, mot offert – inte upphandling.

Bara det där med powerpoints

Ett exempel på hur jag vill utveckla livesändningstekniken handlar om föreläsarnas presentationsmaterial. Som även i fullmäktigesammanhang tenderar att vara rätt undermånliga. Mer om det i ett separat blogginlägg vars rubrik Powerpoint i (livesänd) webbtv följs av ingressen:

”Westreamu har valt att designa en produktionslösning där föreläsarnas presentationsmaterial (ex från Powerpoint) på ett snyggt sätt livemixas direkt in i videon. Det underlättar för mobila tittare, stödjer interaktiva och multimediala föreläsningar samt kräver inte att talaren förbereder något speciellt”.

Parantes

I morgon prövar Örebro kommun att per distans teckenspråkstolka ett kommunfullmäktigemöte med en teknik som Westreamu utvecklat.

Och en liten video från den Region som frågat om livesändning bådar gott. Det verkar som att deras fullmäktigemöten är nåt annat än vad mina förutfattade meningar sa. Något bättre…

No related posts.

Många på SSWC tänkte på dom stora idéerna from WestreamU on Vimeo.

Mitt första möte med Sergej var på Facebook en dag innan SSWC. Sen visade det sig att vi hamnade som grannar i varsin bunk på Piratskeppet. Snacka om ödet! Under premiärpromenaden från Piratskeppet (s/y Björnsund) till Veidekketältet enades vi om att klockan 17 var en bra tid. Så Sergej slängde upp ett par lappar på den fysiska gridden.

När klockan slog 17 verkade det som att bara en handfull var intresserade, men skaran växte snabbt. Till slut blev vi runt 50 pers vid lägerelden! Som Morris sa, det var långt över våra förväntningar. Speciellt som sessionen tidsmässigt konkurrerade med det av någon anledning väldigt välbesökta #fredagswhisky (men förre än oss med stora idéer ;).

Vilka idéer? För mig var det riktigt intressanta att så många faktiskt tog sig tid att grubbla över något större än sociala medier i sig. Själv jobbar ju efter idén om Avskolning. Sergej lät fredagens session bli en (världs)probleminventering. Vilka är problemen? Hur kan vi lösa dom (entreprenöriellt)? Den stora uppslutningen och de många problemen idéerna fick inte plats samma kväl. I stället bestämde sig crowden snabbt för en uppföljningsession följande eftermiddag. Jag var inte med då, och gjorde inga anteckningar. Så nu sätter jag mitt hopp till att andra har mer noteringar än vad jag har…

Update 2011-08-20: Anna Hass (@glimra) har sammanställt flera av utmaningarna/idéerna i ett googledoc, bara att fylla på.

Related posts:

1. 2011-03-16: Svenska Förläggareföreningen, Framtidens medieprosumtion
2. Till SSWC 2010 utan planering
3. (Domän)namnet betyder allt och inget

En av dom som nappade på erbjudandet att göra något i studion var Johan P Lange. Alltså kom han förbi och vi konverserade en dryg halvtimme om hans purfärska bok LUCK – koncept för hållbart ledarskap. Vi sände naturlivtvis live, men lyckades jag ta mig tid att också ladda upp inspelningen på http://vimeo.com/westreamu/luckconcept (inloggad på Vimeo kan du ladda ner källvideon som är CC-licensierad). Johan var vänlig nog att ge mig ett av de nytryckta exemplaren, så nästa vecka bör jag ha läst och recenserat.

Related posts:

1. Tillgängligare tal med teleprompter

[sammanfattar uppdateringar tom 2011-06-14, 18:57: Länkar till mina bilder på Slideshare från Västerås, Borlänge, Karlstad, Örebro, Stockholm och Luleå. Korrigerat fel tider/ordning i programbeskrivningen nedan. Korrigerat att jag stavade moderatorn Lennart Ekdals namn fel. Länkarna till min bön om hjälp att hitta exempel/verktyg som jag publicerade i Facebookgruppen Förändra Skolsverige! Ningcomunityn Dela! respektive Twitter och framförallt Privatekonomi - Nationell Bokmärkessamling på Diigo, hjälp till att fylla!]

Sparbanksakademin verkar för att” främja sparsamhet, att värna om sparbanksrörelsens gemensamma värderingar och historia och att därigenom verka för det lokala samhällets utveckling och en långsiktigt hållbar ekonomi”. De arrangerar i mitten av juni sex lärarträffar, modererade av Lennart Ekdal Ekdahl, under temat Privatekonomi i undervisningen – varför och hur?

Varje träff är 2,5 timmar och inleds med ett 40 minuter panelsamtalar om träffens temafråga. I panelen ingår Fedoua Beckerman (matematikpedagog, Navet, Sjuhärads Science Center), Sandro Scocco (programchef, Global Utmaning), Stefan Svanström (politiskt sakkunnig, Kristdemokraterna) och Ylva Yngveson (chef vid Institutet för Privatekonomi, Swedbank och Sparbankerna).

Efter en paus för kaffe och mingel viks sedan 15 minuter åt turnéns huvudnummer, det vill säga det nya läromedlet Ett hållbart samhälle (elevbok med webbdel). Det kommer beskrivas av Pauline Göthberg (en av författarna) och Mattias Björklund (huvudlärare i samhällskunskap).

Mest tid, 50 minuter,  ägnas åt några tips på verktyg i undervisningen. De levereras av Hanna Boglind (Klarsyn & UR), Pasel Assalum (Unga Aktiesparare), Michael Necke (Kronofogdemyndigheten), Bo Sillén (Företagsam) och Eva Moberg (Swedbank och Sparbankerna).

Varje träff avrundas genom att jag under 20-30 minuter pratar om ”IT som hjälpmedel i undervisningen”, varefter Lennart Ekdal Ekdahl drar ihop påsen. Sparbanksakademins Inga-lill Söderberg, som producerar träffarna (och dessutom är en gammal kurskamrat till mig när vi pluggade till civilekonomer), har specifikt bett om:

”mer fokus på ekonomi i undervisningen denna gång. Dvs inte din vanliga dragning om att lärare borde använda mer IT utan också vad de kan hitta och använda. Gärna även internationella sajter.”

Nu är ju just undervisning i privatekonomi för gymnasiestudenter inte mitt specialområde. Men förhoppningsvis kan vi tillsammans plocka fram några intressanta exempel. Eller?

Related posts:

1. 2011-10-11: Kronofogden: Konversera mera
2. 2011-10-26: Från Skit till Guld

Frukostmöte i Ledarstudions Akademi. Ek. Dr Richard Gatarski IT inspiratör, strategisk rådgivare och provokatör skall prata om sociala nätverk och hur dagens kontaktrum skapar nya former av kontakt och relation. Både professionellt och privat. — at Ledarstudion.

I själva inbjudan, som går till det nätverk av ledare som gått/går någon av Ledarstudions program, föreslogs frågorna:

• Är medierna beroendeframkallande?
• Ska medarbetare få vara på Facebook på arbetststid?
• Skall chefen bli vän med medarbetare på Facebook?
• Vill vi se de privata festbilderna?
• Vilka medier bör man koppla ihop? Linked-in med Twitter/FB? Varför?
• Hur viktiga är bloggarna? För bloggaren själv eller för företaget?

Ja, vad är svaren? Spännande…

Related posts:

1. En cool timme i mitt liv
2. 2010-10-12: SKTF: Sociala medier
3. 2010-05-03: Resarö skola: En kreativ konversation

Jag hade idag glädjen och förmånen att få inleda årets Vårfest med en key note om Samhället bortom sociala medier. Mina bilder finns att ladda ner som pdf (8 Mb), eller bläddras på Slideshare. Och så den utlovade länken till min bambusning (krogvideo live ;) i går kväll.

Related posts:

1. 2010-12-07: PTS: Samhället bortom sociala medier
2. 2010-11-29: Folksam: Samhället bortom sociala medier
3. 2010-10-12: SKTF: Sociala medier

Idag träffades föreningens styrelse på Vår Gård i Saltsjöbaden. Förmiddagen var vikt åt ”Visioner om framtidens medieprosumenter”. Den blev i form av ett seminarium producerat av Katarina Graffman på Inculture, som alltså bjöd in mig att vara med.

Det blev en enormt intressant förmiddag tillsammans med Eva Bonnier (Albert Bonniers Förlag), Anna Borné Minberger (Bonnierförlagen), Maria Hamrefors (KF-Media, Norstedts, Rabén & Sjögren), Kristoffer Lind (Lind & Co), Ann-Marie Skarp (Piratförlaget), Eva Swartz Grimaldi (Natur & Kultur), Caroline Fellbom Franke (jurist SvF) och Kristina Ahlinder (VD SvF).

Några av deltagarna hade i fredags varit med på Nordiska Oberoende FörlagsFörenings seminarium hos Langenskiölds om Bokbranschens framtid. Jag var inte där, men såg delar efteråt via den arkiverade livesändningen (innan den plockades bort av upphovsrättsskäl, kanske tillfälligt ;).

Hur som, Katarina inledde med att prata om ”Barn och ungdomars förändrade mediebeteenden”. Jag fortsatte sedan under rubriken ”Framtidens medieprosumenter”. Hela tiden flikade alla in med frågor, tankar, känslor, idéer, farhågor utvecklande uppslag. Så det blev alltså fantastiskt kreativa konversationer. Snacka om att jag själv gick därifrån med såväl nya idéer, som svåra frågor att begrunda.

Mina bilder ser ni nedan, hos Slideshare eller ladda ner som pdf (10 Mb). För folk i bokförlagsbranschen verkar Amanda Hocking vara en känd chock. Denne ”okända” 26-åring har ju på kort tid själv skrivit, förlagt och sålt hundratusentals böcker och tjänat miljoner  (tipstack till Johan Ronnestam). Minst lika lärorika är historier som etablerade författare berättar, tex Scott Siegler.

Related posts:

1. 2010-03-18: Guldnyckeln: Framtidens konsumenter
2. 2007-04-21: Svenska Fotografers Förbund, Webben 2.0
3. 2011-10-11: Kronofogden: Konversera mera

No related posts.

Hela samtalet hos Näringsdepartementet finns att beskåda i Regeringskansliets videoarkiv för webbsändningar. Vi var drygt 20 personer runt bordet, med många intressen och bara tre timmar till förfogande. Det betyder ont om tid för var och en. Nu efteråt känns det som att jag kanske tog mig lite för mycket tid , alla har ju viktiga bidrag. Trots det räckte inte mina sex minuter för att förklara vad jag menar, men här finns ju plats.

Mitt anförande dök upp efter 65 minuter och 20 sekunder. Tyvärr är det knepigt att pricka rätt i kansliets spelare och den kräver Flash, vilket stänger ute alla med iPhone eller iPad. Så jag tog mig friheten att rippa en autocitering, publicera den i YouTube och klistra in klippet här. Ursäkta kvalitén, men Regeringen gör det sannerligen inte lätt att vare sig rippa, klippa eller remixa. Vill du nöja dig med att lyssna så finns mitt uttalande även i nedladdningsbart mp3-format. Dessutom är framtiden satt på att texta inslaget, så dom som inte kan höra ändå bjuds med att göra – livet bättre för oss alla.

Avskolning är stort

Jag kämpar ju med att få mer gehör för otroligt stora förändringar, här i form av Avskolning. Skolan (och andra samhällsinstitutioner) måste alltså ersättas med nya strukturer som utgår från dagens möjligheter och stödjer framtidens behov. IT-utvecklingen må vara en central orsak till förändringskravet. Men globalisering, ökad livslängd, höjd kunskapsnivå, med mycket mera spelar också in.

Helt klart är vi fler som skriver under på att vi behöver nya lösningar för en ny värld. Stefan Paulsson pekar i sin sammanställning av rundabordssamtalet på initiativ i flera länder, och många idéer om globalt samarbete. Men, det jag sett hittills utår från idén att det är Skolan (eng ”Education system”) som skall utvecklas. Underförstått man håller sig hårt i(nom) ramarna.

För mig är det helt enkelt ologiskt att bara svara på Anna-Karin Hatts fråga, eftersom den innehåller en begränsande förutsättning.

”Hur kan stat, kommuner, näringsliv och intresse- och frivilligorganisationer komma samman för att hitta och genomföra lösningar inom ramen för sina respektive roller och ansvar?” [min fetstil]

Det funkar helt enkelt inte längre med nuvarande ramar, roller och ansvar. Det sistnämnda råkar dessutom vara ett ord som helt tappat sin betydelse. Lyssna gärna på Philip K. Howard som gör ansvar till en central bit i lagandet av en trasig statsapparat. Observera ett ansvar som inte bara betyder högre lön och mera makt, utan också innebär att man måste ta sitt ansvar om man inte gör det man ska.

Man hyllar gärna grepp som ”kritiskt ifrågasättande” och ”thinking outside the box” (utanför ramarna). Men återigen, det är svårt att göra det man tror och säger är rätt när det ligger utanför ramarna. Jämför Argyris aktionsteorier, det vill säga modeller om hur människor agerar i svåra  situationer. Vi vill gärna cementera förutsättningarna, för då vet vi hur vi skall agera. Och då säger jag tyvärr – vi måste ändra förutsättningarna. Vilket innebär att vi inte vet hur vi skall agera – än. Detta gäller definitivt bildningen av barn och unga, vi har ju inga vetenskapliga bevis för vad dom måste kunna/vara.

Tänk alltså inte ”här är ett problem, hur skall skolan lösa det”. Med svar som ”en del utsatta skolor måste få mer resurser så att likvärdigheten förbättras”. Jag ställer mig utanför ramarna och frågar ”hur skalll samhället byggas om så att likvärdigheten förbättras, utan att Skolan har med saken att göra”?

Genidraget Charter Cities

Modebegreppet ”entreprenörsskap” innebär att börja smått och gärna växa stort. Vi har idag en (1) stor lösning för hur barn och unga skall hanteras, och den kallas Skolan. En institution till stor del formad i det tidiga 1900-talets förutsättningar och framtidssyn. Den tidens tänkare, maktstruktur och allmänna bildningsnivå möjliggjorde skapandet av nationella Skolor.

Observera att Skolan alltså inte alltid funnits. Och att vår förfäder insåg, och vågade, ändra samhällsstrukturen för att skapa nya institutioner. Om än efter en hel del kamp. Även på den tiden ville många behålla det gamla, till exempel barnarbete och analfabetism.

Den typen av förändring jag pekar på är idag otroligt svåra att initiera på ett nationellt plan. Än knepigare, om inte omöjligt, blir det redan på EU-nivå. Därför tar jag stöd i nationalekonomen Paul Romers tankar kring Charter Cities. Romer sammanfattar idén så här:

”Charter cities are special reform zones. They let governments quickly adopt innovative new systems of rules. A charter city’s formal rules, and the norms that they encourage, can differ markedly from a country’s prevailing system of rules”.

Regionalt frispel

Nu råkar Sverige ha fått en ny skollag och nya läroplaner, som i mitt tycke mer cementerar det som varit än öppnar upp för helt nya sätt att skapa världens bästa start i livet för dom vi kallat barn. Kanske är det naturligt, eftersom lagarna och reglerna formats av den äldre generationen. Vuxna tenderar ju att vilja att barnen skall bli som dom (alltifrån älska Hellsings ABC-bok till idolisera akademisk hård vetenskap). Det där nya, med Minecraft och postmodern sociologi, är okänt och därmed läskigt.

Vidare, alla tyckare i hela landet skall ju i sann demokratisk anda komma överens om Den Enda Lösningen. Ungefär som att bestämma att charterresepaket är det enda sättet att bese världen. När, som @alacre påpelar, framtiden behöver backpackers.

Med andra ord är jag rädd för att hela landet Sverige knappast kan ställas om på kort sikt. Men en region (jmfr Charter City) skulle kunna klara det. Alltså, ett smart drag av regeringen att inrätta en ministerpost för Region och IT. För det är  väl inte bara ett sammanträffande?

Regeringen får gärna fundera på idén att ge en svensk region frispel. Det vill säga spelutrymme att  efter godkännande frångå gällande skollag, läroplaner, ramar, roller och ansvarsområden.

Regionen behöver naturligvis inte köpa min idé att ha Spelkunskap som kärnämne, eller i första hand gå så långt som att ta Avskolningen vid hornen. Vilken region, och dess samarbete med regioner i andra länder, blir naturligtvis en intressant fråga. Liksom hur fort man kan komma igång.

Nu tror jag inte att mina ord räcker för att förklara vad Paul Romer menar. Dom som vill förstå mer kan lätt (tack vare ”IT”) gå till källan. Det bjuds exempelvis flera filmer på Romers videosida. Lustigt nog inleder Romer med just utbildning och IT i sin föreläsning om Charter Cities på TED Global. Fast inte IT på det sätt du kanske tror ;) Kolla själv:

No related posts.

I måndags bad Anna-Karin Hatt oss som deltog på hennes rundabordssamtal om ”IT i skolan och utbildningen” avslutningsvis att berätta vad vi kunde göra för att bidra till utvecklingen. Jag lovade att fortsätta dela med mig av allt jag ser, hör, tänker och gör. Det här inlägget är en del av detta.

Även om jag beskriver ett samtal på Näringsdepartementet, så hoppas jag att mina tankar skall vara lika värdefulla på vilket möte som helst i skolsammanhang. Som föräldramöten, arbetslagsträffar, skolledarkonferenser och så vidare.

Den Digitala agendan är omfattande och jag har bara varit med om en liten, liten del. Det kanske blir en del digitala fel så här i början. Och det är ju inte alltid solklart vad som är rätt. Min ambition är inte att inventera misstag. I stället vill  jag tacka för det jag gillar, och på ett konstruktivt sätt peka på saker som kan förbättras. Så det bör man ha i åtanke när jag sammanfattar mina lärdomaroch råd:

• Döm inte på förhamd
• Den som vågar vinner, även om det kan bli fel
• Livesänd mer tillgängligt
• Gör uppkopplade möten bättre
• Stöd nätverkandet

Döm inte på förhand

Det är en gammal sanning att man inte skall döma någon på förhand. Så det första är väl ingen lärdom, annat än en slags autopåpekande,

Det var med en tveksam attityd jag åkte till mötet. Skeptisk är nog ett bättre ord, eftersom jag under de senaste 30 åren inte blivit speciellt imponerad av hur ledande politiker hanterat den digitala utvecklingen, IT, sociala medier, eller vad nu förändringen kallas för stunden. Framförallt har jag irriterats över att dom flesta tongivande politikerna gärna pratat om vikten av digitala verktyg. Samtidigt som dom inte brytt sig om att själva pröva de senaste möjligheterna IT bjuder.

Men sammanfattningsvis måste jag säga att det blev ett riktigt bra möte. Även om det kunde varit lite mer digitalt, så har vi kommit en bra bit på väg. IT- och Regionministern förmedlar starkt en vilja att pröva nya vägar och digitala verktyg, i såväl ord som handling,

Den som vågar vinner

Tidigare hade jag mest noterat att Sverige fått en IT- och regionminister. När den Digitala agendan dök upp skummade jag bara dess webbsidor och tänkte inte mer på saken. Men när jag nu blev inbjuden så kändes det klokt att tacka ja, och börja bry sig. Till exempel genom att studera vad ministern säger och hur hon agerar. Exempelvis lyssnade jag igenom några av hennes tal i tvättstugan. (Alltså, jag lyssnade på ljudet från videofilmer samtidigt som  jag tvättade ;).

Anna-Karin Hatt twittrar, dessutom med bravur! Se bara markeringen i bion för @annakarin_hatt: ”Alla tweets, utan undantag, skrivs för egen maskin”. Dessutom tog hon sig tid att samma kväll som samtalet hölls svara på många twitterinlägg, inklusive till undertecknad. Även morgonen därpå, och så sent som  i förmiddags följde hon återigen via twitter upp det som just vi samtalat om.

Man konstaterar snabbt att Digital agenda är en stor satsning, där många vill göra sina röster hörda. Strategin verkar helt klart vara att först lyssna, bjuda in till konversationer och delta i densamma. Samt att untyttja webben och sociala medier. Med andra ord inte bara prata om digitalt, utan framförallt agera digitalt.

Den som vågar kanske inte alltid vinner hela världen, men man erövrar ingen ny mark utan att ta risker. En god ledare går före, vilket rent logiskt innebär att man lever som man lär. Minister Anna-Karin Hatt gör det, och hon har i alla fall vunnit förtroende hos mig. Och jag verkar inte ensam om det, om jag dömer efter samtalen i dom sociala medierna.

Livesänd mer tillgängligt

En trevlig överraskning var att samtalet skulle livesändas. Alla kanske inte tycker att det var så kul. Apples representant blev tvungen att sitta tyst, eftersom de inte får uttala sig i livesända sammanhang. Synd, för Apple har verkligen mycket att bidra med.

Näringsdepartementet har investerat i en egen flott, superproffs och portabel lösning. Tre fjärrstyrda kameror (Panasonic AW-HE50 á 35 000 kr ;), en extra lampa, en bildmixerutrustning, inhyrda konferensmikar (inte alltid man behöver 30 st) och vi var live ut på nätet. Gissningsvis är det många som vill sända med den åtråvärda utrustningen, gårdagens rundabordssamtal fick tyvärr klara sig utan.

I förmiddags twittrade @annakarin_hatt:

”700 personer följde rundabordet om IT i skolan via webbsändningen. Ett ex på hur tekniken kan användas för köksbordsdemokrati!”

Absolut, men det kunde blivit fler tittare. En transparensnot är här på sin plats, eftersom jag driver livestreamingföretaget Westreamu AB.

Min dotter missade allt eftersom jag hade bett henne surfa in klockan 14 på www.regeringen.se/digitalagenda (där det hade utlovats livesändning). Men, nu råkade livesändningen börja på www.regeringen.se. Sen finns ju sidan ”Webbutsändningar” med den sexiga adressen http://regeringen.se/sb/d/1880 (som man når via en undaskymd plats på Regeringens hemsida). Jag hänvisar ödmjukt till tipset ”Samla er webbtv på en sida”. Regeringen.se/live är väl ett trevligare alternativ? Annars var både govPlay.se och govPlay.com lediga, så dom kan jag överlåta för en spottstyver.

Dottern i  all ära, men tänk på människor med olika funktionshinder. I mitt arbete med livesändningar har jag haft förmånen att få utveckla några revolutionerande lösninger för livesänd webbtv med såväl undertextning som teckenspråkstolkning. Eftersom allt är open source är det bara för IT-ministerna och regeringskollegor att ta, utveckla, använda och gärna återföra till oss andra.

För skolfolk vill jag påpeka att man behöver inte utrustning för en kvarts miljon kronor. I många fall räcker det med teknik för 2 000 till 50 000 kronor, för att göra nästan lika bra sändning som den vi var med om.

Gör uppkopplade möten bättre

Väl på plats var det första vi fick höra: ”och så får jag be er slå av mobiltelefonerna”. Suck! Där satt jag, med HTC Androidmobil (sån som @Mattias73′s bebis kan hantera), iPad och Dell laptop – alla tre uppkopplade. Inte slog jag av inte.

Nästa år har det gått fem år sedan Svenska Möten lanserade min mötesmodell Uppkopplade möten. Den föddes just ur det där ogenomtänkta uttalandet att man av olika anledningar skall slå av mobilen. Den här gången sades orsaken vara någonting om att ”utrustningen störs”. Jo hej, då får man väl byta utrustning då. Fast, det gick ju bra ändå.

Poängen med att vara uppkopplad på möten är att dom därmed kan bli bättre. I modellen ger jag tips om vad man bör göra före, under och efter mötet. Till exempel bör man inledningsvis berätta för deltagarna om förutsättningarna (är det OK att koppla upp sig) och den teknik som finns. Det senare förutsätter naturligtvis att man har teknik, för deltagarna, på plats.

På våra platser fanns mikrofon, vattenglas, agendan och lista över deltagare.  Sedan några år bryr jag mig inte om ifall det finns WiFi eller inte, eftersom jag kör 3G. I några av borden fanns ett fåtal elluttag, som inte fungerade. Liksom nätverksuttag, som ingen brydde sig om.

Anna-Karin Hatt var inte uppkopplad under samtalet, vilket jag tycker var bra. Hon var fullt upptagen med att leda samtalet och framförallt lyssna på oss inbjudna. Lyssna innebar också att hon ofta sökte ögonkontakt, log en hel del och då och då antecknade på papper. Lätt avundsjuk konstaterade jag att en handfull tjänstemän runt i kring var fullt upptagna med att dokumentera, analysera och annat. Eller så spelade dom Farmville för brinnande livet, vem vet ;)

Många (utanför mötesrummet) efterfrågade en officiell hashtagg. Jag hade tidigare i Hatts twitterflöde snappat upp att den var #dafs, men mötet kunde vunnit på att den informationen funnits såväl i inbjudan som på Regeringens olika webbsidor. Jag fick aldrig intrycket att någon av Hatts medarbetare var aktiv i digitala konversationer utanför rummet, till exempel på Twitter.

Mot slutet citerade minister Hatt tweeten om @mattias73:s mobilhanterande barn och tackade alla som tittat på livesändningen. Det var mycket bra, många samtalsledare glömmer livetittarna. Själv tycker jag det är värdefullt om ordföranden dessutom under mötets gång hör efter om någon uppkopplad deltagare har något att tillföra från det som sker utanför rummet. Det förmedlar inte bara den externa närvaron, utan påminner också deltagarna om att uppkopplingen skall gynna mötet.

Socialisera dokumenterandet

Jag blev inbjuden via ett kortfattat mejl, med en 3-sidig inbjudan bifogad som pdf. Sista sidan var en ”Sändlista” där inbjudna aktörer/organisationer och personer var listade. Tyvärr fanns det inga länkar till vare sig det ena eller det andra, för oss som gärna vill kolla lite på förhand. Dessutom gjorde pdf-formatet det svårt för mig att klippa ut namnen för att få in dom i min blogg.

Man vill ju inte bara sola sig i glansen, utan också hjälpa sökmotorerna hitta rätt. Men framförallt visa andra, inklusive övriga deltagare, att man är på och respekterar de övrigas närvaro. Betänk den tekniska detaljen att om jag länkar till en samtalsdeltagare, exempelvis Kristina Alexandersson, i ett blogginlägg så är det mycket sannolikt att hon helt automatiskt får reda på det.

Säkerligen kommer inbjudningarna någon gång i framtiden även innehålla en embedkod som verkligen underlättar delandet av den här typen av åtråvärda samtal.

Alla svenskar som intresserar sig för samtalsämnet var naturligtvis inte bjudna. Och jag vet faktiskt inte hur mitt namn hamnade på sändlistan. Ett par timmar efter att jag berättat för Facebookgruppen Förändra Skolverige om min plats vid bordet konstaterade Mikael Hansson att där skulle det sitta folk främst från Stockholm. Sen tog det inte många timmar innan Kristina Björn meddelade:

”uppenbarligen har någon uppmärksammat detta för jag är också inbjuden … i efterhand. Min röst kommer från västkusten och Falkenberg’.

Någon ”hade rekommenderat Näringsdepartementet” att göra vissa tillägg i sändlistan. Mer direkt var eleven Joar från gymnasieskolan YBC. Han skickade helt enkelt ett mejl till ministern och påpekade att det var ont om dom närmast berörda. Det vill säga, inga elever var inbjudna. Sen tog det inte lång stund innan även Joar fick plats vid bordet.

Flera som tittade på livesändningen undrade vilka som var på plats. Eftersom jag vid en snabbkoll  inte hittade inbjudningslistan på regeringens webbplats så twittrade jag raskut ut ett foto på listan. Nu efteråt finns deltagarlistan publicerad på det specifika rundabordssamtalets webbsida. Dock inte på den snarlika webbtvsidan för samma samtal, vilket åtminstone hos mig orsakar viss förvirring. Vilken sida gäller, tex när man vill länka?

En annan viktig detalj i sammanhanget är att många av oss vill demonstrera att vi gör nytta (eller kanske bara är egofixerade). Med andra ord vill gärna visa våra vänner vad just vi sagt på mötet. Jag överlåter åt er att fundera på hur, i det här fallet Regeringen, kan stödja det önskemålet. I nästa inlägg får ni se hur jag löste mitt problem.

Och om någon nu skulle vilja att bara lyssna på vårt möte, så skulle mp3-filer sitta fint. Gärna packat i en podcast. Då blir det roligare och än värdefullare att cykla, promenera och till och med tvätta.

Tills vidare är jag glad för det som faktiskt finns digitalt i den här agendan,  ett stort steg framåt.

Tack IT-minister Anna-Karin Hatt och medarbetare!

No related posts.

Om man som jag exempelvis tycker att Spelförståelse skall införas som kärnämne, så gäller det att vara konsekvent även i mässammanhang. Alltså bjuder jag på förslaget att bokhyllorna i år placeras längst in i Skolforat. Så att det första som möter besökarna blir den nya sköna världen :)

Nedan samma sak uttryckt mer emotionellt i en unik inspelning från i höstas (direktänkar till undertextningsstöd på Universal subtitles, YouTube med svensk undertext, eller enbart videon hos Vimeo.

Related posts:

1. Svenska lärare långt före utbildningspolitiken
2. 2011-03-16: Svenska Förläggareföreningen, Framtidens medieprosumtion
3. Den digitala overkligheten på nytt

Ur Utbildningsnämndens verksamhetsplan 2011 för ”en skola i världsklass” (Stockholms, om någon undrar):

”Ett arbete för att utveckla digitala lärresurser kommer att påbörjas samtidigt som utvecklingen av Stockholm Skolwebb gällande elevdokumentation, frånvarorapportering och som pedagogiskt verktyg fortsätter”.

Utvecklingen av Stockholm Skolwebb??? Jag bara undrar, NÄR har Stockholm Skolwebb (SSW) utvecklats över huvud taget? Den är enbart invecklad, och borde som sagt avvecklas. Eller rättare sagt tvärstoppas.

Häromdagen fick jag ett mejl från en som ”jobbar på en skola i Stockholm sen 5-6 år tillbaka”. Mejlet handlade om Stockholm Skolwebb och vad som hänt sen sist från mitt håll. Gamla och minnesgoda läsare kommer kanske ihåg mina inlägg Stockholms Skolwebb suger skitsurt (feb 2008), Hur blir det  med Stockholms skolor och webben (juni 2008), samt Stockholm (o skolwebben) blir mycket bättre (aug 2008).

I det sistnämnda skrev jag lätt optimitiskt: ”med andra ord blir det mycket bättre framöver, även om saker och ting tar tid”. Orsaken till glädjen var att jag då hade fått god kontakt med Utbildningsdirektör Thomas Persson. Och senare klara signaler att förvaltningen hade förstått att: problemet var stort; få igång funktionaliteten i nuvarande system var högsta prioritet; och omedelbart skulle specifikationer på ett helt nytt system (att ersätta SSW, Fronter, mm) arbetas fram.

I dagsläget kan man konstatera att inget av detta har hänt. Hösten 2009 gav jag helt upp att försöka påverka såväl det gamla som det nya åt något håll. Möjligen hade jag mig själv att skylla, eftersom all min inspiration dragits in i ett svart hål. Hade helt enkelt inte kraft att kämpa vidare. Strax innan sommaren hade jag gjort ett försök att förstå vad Utbildningsförvaltningen ville med ”ett helt nytt system”. Det lilla gehör jag eventuellt hade där ägnade jag åt att försöka knuffa nysatsningen i en öppen, flexibel och crowdsourcad riktning.

Systemet suger mer än tidigare:  Delvis eftersom fler tvingats använda Stockholm Skolwebb. Men framförallt eftersom resten av den digitala världen utvecklats så att eländet framstår som än mer bakom flötet. Vilken stockholmsförälder som helst kan med mobiltelefonen köpa en frukt i tunnelbanan, rösta på bidrag i Melodifestivalen, betala parkeringsavgiften och kolla i Facebook för att se om någon kompis är i närheten. Men glöm att du kan anmäla sjukt skolbarn den vägen. Nä, då är det åtta (rätt förvirrande) steg och cirka 30 knapp- och mustryckningar i stationär  dator som gäller. Precis, P R E C I S, som för tre (3!) år sen. Det mina vänner, det är ingen ”fortsatt utveckling”.

Nåväl, det är det relativt lilla elände som vi föräldrar utsätts för av oansvariga politiker och tjänstemän. Värre är det för  skolornas pedagoger och administratörer. Ta den lilla detaljen att dom måste skriva ut alla elevomdömen på papper, eftersom ingen kan lita på att alla föräldrar kommer åt uppgifterna om deras barn. Och att jäktade lärare måste föra in frånvaro i systemet, eftersom andra vägrar (inklusive undertecknad). Varför så mycket tjat om ”frånvarorapportering”? Jo, för det är precis vad både Utbildningsministern och Utbildningsförvaltningen (i sin verksamhetsplan när det gäller ”IT”) hela tiden tjatar om. Vilken utveckling?

Åter igen till mejlet jag fick och där avsändaren bland annat skrev:

Jag har hur som helst blivit tillfrågad om att sitta med i skolans ”utvecklingsgrupp” på min skola och på tisdag denna vecka så skall vi ha möte med [personer från centrala förvaltningen] Jag undrar helt sonika ifall du eventuellt har några tips på saker att ta upp? Eller tips på konstruktiva lösningar att diskutera? Jag skall delta i egenskap av pedagog och jag har givetvis lite tankar om vad som skulle kunna förbättras/förenklas, men de tekniska aspekterna…? Några tips? Eller något annat som du tycker man borde ta upp?

Även om  mötet i fråga förmodligen redan har ägt rum så har jag alltså bara ett tips: visa civilkurage. Våga störta Skolwebben över ättestupan. Vägra helt enkelt använda eländet.

Pedagoger har viktigare uppgifter här i livet. Till exempel att möta sina elever i pedagogiska samtal; att tillsammans med kollegor planera inspirerande kursmål; att reflektera över hur dom nya läroplanerna kan tolkas i en skolutvecklande riktning; att förundras över glädjen i ögonen hos ett barn som helt plötsligt förstår; att testa bokbloggande som pedagogik; att gå med i Dela! och så vidare.

(Sen är det en helt annan fråga hur i hela friden det kunde bli som det har blivit. Och vad man kan göra för att minska risken för att det händer igen).

Related posts:

1. Stockholms Skolwebb suger skitsurt
2. Hur blir det med Stockholms skolor och webben?
3. 2007-04-19: Stockholms kommun, Sociala medier