Rymdskeppet

2Ghz!

2005-06-12T12:12:00.000+02:00

Idag så kom Göran med en 2Ghz CPU och snabbt minne till den. Vad spännande. Det visade sig att Helens gäng snabbt hade lyckats tillverka ett mikroskop med bättre prestanda (se 31 maj) och sedan var det inte allt för svårt att tillverka en CPU efter de anvisningar vi fått från Jorden.

Så vi kopplade in den i den nya dator som Anna skruvat ihop och lagt in "Windows 200" som vi fått från jorden. Sedan satte vi i minnet och slog på strömbrytaren.

Det var tyst, så när som på hårddiskarna, som vi kämpat med att få fram. Jorden tyckte vi skulle ha åtminstonde 2GB disk och det blir många 80MB hårddiskar det...

Mycket utskrifter på skärmen och sedan skulle man trycka CTRL-ALT-DEL för att logga in. Det fungerade tydligen, för nu fick vi några symboler på bakgrunden och en pil. Efter att ha läst anvisningarna från jorden, så visade det sig att symbolerna kallas för "ikoner" och att man skulle kunna klicka på dem för att starta program.

Så vi tog tag i kulan på rullbollen och styrde pilen till en av ikonerna och tryckte på vänstra knappen. Då blev ikonen markerad men det var också allt. Konstigt. Anna provade också men ikonen var fortfarande markerad och inget annat hände.

Göran provade att flytta pilen och trycka på knappen och då försvann markeringen. Undrar om man först ska markera och sedan trycka igen tillräckligt fort för att starta, funderade han och flyttade pilen till ikonen igen och tryckte två gånger på knappen och då började det låta om hårddiskarna.

Efter någon sekund kom det upp en ram på skärmen med "saker" inuti. Enligt beskrivningen så kallas ramen med innehåll för "fönster". Det som finns inuti det här fönstret är kataloger och filer. Nåja vi får prova oss fram med det här och det gör vi således nu.

Få se om vi lyckats göra något användbart av detta till nästa gång jag skriver. Nu ska Göran och Sven försöka göra en hårddisk på 20GB, efter anvisningar från jorden. Ska bli intressant och bra om de lyckas. Tänk en hårddisk med 20GB. Helt otroligt egentligen och den ska till och med bli mindre än de vi har på 80MB. Nåja, jag tror det när jag ser det.

Kul att köra rymdfarkost

2005-06-07T18:56:00.000+02:00

Oj vad mycket det finns att kunna om att köra små rymdfarkoster. Man tycker ju att det bara skulle vara att gasa, svänga och bromsa men riktigt så enkelt är det inte. Man måste noga fundera ut vad det egentligen är man vill åstadkomma innan man gör något.

Ta bara en sådan enkel sak som att man kör "framåt" i en viss fart och sedan svänger 90 grader och sedan gasar på till samma fart igen. Då skulle man ju önska att rymdfarkosten kör åt det håll som nu är framåt och i den fart man valt men nix, så enkelt är det inte eller rättare sagt, jo den kör åt det hållet i den farten och åt det förra hållet i den farten rymdfarkosten hade från början samtidigt.

Det betyder således att den kör diagonalt och det är inte så kul som det kanske låter. Nåja, efter att ha tränat på det här några dagar, så börjar det trots allt att kännas som om jag faktiskt vet vad jag sysslar med bakom spakarna. Dessutom så är rymdskeppet lättkört i övrigt.

Det har ett reglage för att gasa och bromsa dvs så man åker snabbare "framåt" när man gasar och åt andra hållet så bromsas farten upp, tills man står stilla och sedan börjar farkosten backa istället och man inte sätter spaken i neutralläget.

Den har ytterligare ett sådant reglage som gör så man kan åka "upp" och "ner" på motsvarande sätt. Väldigt bra när man ska landa.

Vidare så har det ett reglage för att svänga runt sina egna axlar. Vrider man på den spaken så svänger rymdfarkosten höger/vänster. Trycker man reglaget framåt, så tippar den nosen "neråt". Trycker man reglaget åt höger, så lutar den högra sidan "neråt".

Vad man än gör så måste man själv också se till så farkosten slutar att göra det man bett den om. Så om man ber den att rotera åt höger, så måste man således vrida spaken åt vänster för att den ska sluta rotera åt höger.

Det låter kanske rätt komplicerat och det var det också i början men nu börjar det kännas som om rymdfarkosten gör det jag vill att den ska göra. Det gäller bara att få en "aha-upplevelse" och förstå hur man ska tänka, så är det faktiskt väldigt enkelt.

2005-06-05T09:52:00.000+02:00

Så, nu fungerar den nya kommunikationen med Jorden och vad får man veta då, jo nu har de kommit på ett ännu snabbare sätt att kommunicera. Genom att modulera en laserstråle, så får man den att gå snabbare än ljuset. Det måste vi titta på.

Igår skulle jag börja lära mig att köra med en liten rymdfarkost. Jag kan ju inte direkt påstå att jag är sugen men det är något som folk tycker att jag ska kunna.

Så jag gick med Gunnar till landstigningsområdet. Där fick jag en tre timmars teorikurs om det här med tyngdlöshet och säkerhetsbestämmelser. Sedan gick vi vidare till rymdskeppets mitt, där man kan träna på att vistas i tyngdlöshet.

Vi tog på oss skyddsdräkter (för att man inte ska slå sig om man krockar med väggarna). Sedan gick vi in i rummet. Rummet är egentligen en stor cylinder. Genom att stoppa dess rotation, så "försvinner" gravitationen i rummet.

Övning ett bestod i att försiktigt ta och "hoppa" från den vägg vi stod på. Märkligt egentligen. Normalt så skulle jag ha trillat ner igen men nu så fortsatte jag åt samma håll med samma fart till jag efter några minuter nådde den motsatta väggen. Innan vi nådde väggen, så visade Gunnar hur man vänder sig, så att man får fötterna mot den annalkande väggen.

Nu gällde det att ta emot "lagom" så att man stannar på väggen och inte studsar ut igen och det var lättare sagt än gjort - för jag studsade ut igen. Gunnar får dock tag i mig och drog in mig mot väggen igen.

Det var således bara att göra om försöket och efter några gånger så lyckades jag faktiskt att stanna kvar vid väggen.

Sedan fick jag prova att ha med mig några sandsäckar, modell mindre och med dessas hjälp sänka farten under färden och även sätta fart åt valfritt håll. Det gäller att kasta iväg säckarna med "rätt" fart för att man själv ska fara dit man vill.

När Gunar tyckte att jag kunde det här, så placerar han ut en massa kuber i rummet. Nu gällde det att ta sig från ena änden av cylindern till den andra genom att "studsa" mot kuberna. Det fungerar bra och är riktigt kul! Ännu skojigare när Gunnar säger att vi ska leka kull. Jag fick lite försprång men Gunnar kom snabbt ifatt och dunkade mig. Det tog lite längre tid för mig att komma ifatt Gunnar men det gick.

Vi gick och åt och gick sedan tillbaka och fortsatte övandet. Vi fortsatte öva hela dagen och allt gick bra, så idag blir det till att prova rymddräkt och förhoppningsvis ta en liten tur i den lilla rymdfarkosten också.

Mycket att göra

2005-06-02T20:20:00.000+02:00

Oj, dagarna bara försvinner och jag tycker knappt att jag hinner med någonting. Det är dock likadant för alla andra här.

Kommunikationsmodulen, som jag skrev om sist, är givetvis installerad och fungerar perfekt. Nu arbetar jag och Helen med ett system som ska ge oss optisk kommunikation med Jorden. Då kommer det att gå betydligt fortare att skicka meddelanden till och från Jorden.

Jordgubbarna (höll jag på att säga - jordborna är väl rättare) har redan börjat skicka meddelanden med den tekniken också. Det där med "också" är ju väl, för annars hade det ju varit lite svårt för oss att ta emot deras meddelanden innan vi är klara med det nya.

Jag saknar jorden och djur och fick Kaptens tillåtelse att besöka Landet (kommer precis därifrån). Det är mysigt med djur. Det känns så typiskt Jorden när jag klappar och kramar djuren. Speciellt lammen är riktigt mysiga att krama.

Det var förresten märkligt med lammen. Tackorna var tydligen med lamm när vi lämnade Jorden men de har hållit sig som ofödda lamm under färden pga att alla har sovit och haft minskade kroppsfunktioner under färden. Skönt. Dan efter att tackorna vaknat, så lammade de.

Samma sak gäller för övrigt även för människor också. Det var tydligen en del kvinnor som var med barn när vi lämnade jorden. Tänk om de barnen hade fötts under färden när deras mammor sov. Naturen är verkligen fantastisk.

En av tjejerna här på Landet är riktigt söt och i min ålder dessutom... Eftersom många här på rymdskeppet är singlar, så är det säkert bäst att jag håller mig framme, så jag också kan bli gift. Spännande...

Ny teknik

2005-05-31T08:40:00.000+02:00

Det har uppenbarligen hänt mycket på jorden under de femton år som gått sedan vi lämnade den.

De har skickat mängder med information om allt möjligt. Jag och Sven-Olle (datachefen) har suttit i möte med Kapten och Göran (chef för teknikutveckling), Helen (chef för optikutveckling), Susanne (från astronomi) och Bengt (maskinchef) och diskuterat vad vi ska arbeta med.

Vi har bland annat fått ritningar på en ny CPU som ska ha 2Ghz klockfrekvens. Det är något annat det än våra 286:or på 6MHz. Så vi bestämde att Göran och hans gäng ska försöka tillverka en Pentiumprocessor med 2GHz klockfrekvens och minne till den.

Dessutom så ska Helens gäng försöka tillverka ett mikroskop med bättre prestanda än de vi har med oss, för det är ju helt nödvändligt för att kunna tillverka en Pentium. Bra att vi har så mycket material med oss.

Susanne och hennes gäng ska fortsätta sitt arbete med att verifiera var vi egentligen är. Med den farten som vi har, så ser rymden och stjärnorna helt annorlunda ut säger hon.

Bengt och hans gäng ska gå igenom de ritningar vi fått på nya motorer och nya generatorer, så då lär de också ha att göra ett tag.

Vi på datasidan ska införa en ny kommunikationsmodul. Den vi har idag är tydligen rena stenåldern, skriver Jorden, så det blir till att uppdatera all program så att de kan använda den här nya modulen istället.

Kapten berättar att Gunnar (chef på landstigningsområdet) och hans gäng precis börjat besiktiga rymdskeppets utsida, för att se så att det inte finns några skador.

Dags att arbeta således!

Alla vakna

2005-05-30T16:57:00.000+02:00

Idag har vi (jag, kapten och Niklas) gått igenom hela skeppet, för att se så att allt är som det ska.

Vi började med sovutrymmena och där var alla vakna, klagandes på sina svaga muskler. Så det var ju bara träning som gällde för dem. Skönt att alla vaknat.

Sedan fortsatte vi till landningsområdet. Det är den del av skeppet där man kan skicka ut små rymdfarkoster och även där såg allt bra ut. Portarna mot rymden var givetvis stängda och området innehöll luft, så att det gick att andas, vilket det ju också skulle göra.

Vi vandrade vidare och gick igenom desinfektionsproceduren innan vi gick in till "landet". Landet är ett väldigt stort område med beteshagar, djur och olika växter. Tanken är att om vi finner en lämplig planet att kolonisera, så har vi de växter och djur som behövs med oss vilket är bra eftersom det kommer att ta tid att ta reda på vilka ev. befintliga växter och djur som är "användbara". Fast djuren och växterna ska givetvis försörja oss även under färden.

Några djur syntes dock inte till. De har också varit nedsövda under färden. Efter att ha gått i en timme, längs vildvuxna fält i en härligt varm konstgjord "sol", så nådde vi fram till byn och byinvånarnas sovutrymme under de första femton åren.

Vi gick in och såg att byborna också hade vaknat och höll på att träna upp sina muskler. Vi gick vidare till djurens sovutrymme och de sov fortfarande men allt ser ut att vara bra med dem också och vi tyckte det var bättre att byns befolkning fick sköta väckandet av dem...

Efter att ha gått runt bland byggnaderna och sett att allt såg bra ut, så återvände vi till "den tekniska delen" av rymdskeppet. Väl där så gick vi till matsalen för att laga mat men kocken hade redan kommit på benen, så vi kunde njuta av hans lyxiga måltid för att fira att vi alla vaknat.

Benen pigga igen

2005-05-29T18:54:00.000+02:00

Så, då så har jag tränat upp benmuskler och annat, så nu tycks jag fungera som jag ska igen.

Övriga här sover fortfarande och efter vad jag minns, så var vi några som skulle vakna före de andra. Niklas, som ska ordna mer ström måste jag få tag på innan jag kan starta alla datorerna.

Jag går ut i korridoren och styr mina steg mot skeppets andra sida, där Niklas och många andra skulle sova under de första femton åren. Efter en stunds promenad så känner jag mig riktigt pigg.

Väl framme, så hinner jag inte ens ta fram mitt passerkort innan dörren öppnas. Jag ryggar tillbaka av det oväntade livstecknet men det är bara Niklas och Kapten som kommer ut genom dörren. Skönt, då är jag i alla fall inte den ende som lever ombord.

Det visar sig att de också fått ägna tid åt att träna upp benmuskler mm. Vi pratar en stund innan vi går åt var sitt håll. Jag går in i operatörsrummet i en av datorhallarna och börjar gå igenom loggarna. Efter en timmes genomgång, så visar det sig att allt fungerat och fortfarande fungerar som det ska.

Rätt vad det är så blir ljuset skarpare och jag förstår att Niklas fått igång generatorerna. Jag ringer och pratar med honom och allt är ok hos honom också, så då börjar jag att starta alla de datorer som fått vila sig sedan vi lämnade jorden.

Det tar en stund men så småningom är alla datorer i alla datorhallar igång. Skeppet har flera olika datorhallar "för säkerhets skull". Om något händer så att en datorhall blir förstörd, så kan de andra datorhallarna ta hand om allt. Så det är ingen katastrof om något händer med en eller ett fåtal datorhallar.

Alla datorer, oavsett datorhall, kan skötas från vilket operatörsrum som helst. Så man slipper således att springa runt och trycka på en massa strömbrytare.

Datorerna är toppmoderna Ericsson W286, så att de fungerar är ju inte så konstigt. Dessutom så har vi ett antal VAX och IBM stordatorer också och stora är de verkligen. Datorer av märke Sun har vi också - och alla fungerar som sagt.

Jag öppnar min inbox och oj vad många brev jag har. Man skulle kunna tro att jag inte läst posten på femton år - och det har jag ju inte heller. Jag börjar med ett av de senaste tror jag. Det är från Kalle.

Hmm, ett nytt operativsystem XP ??? Undrar vad det är och Pentium??? Nja Kalle ska alltid skoja. Vem skulle vilja köra något annat än riktig DOS? Nåja, jag får läsa vidare sedan, det kanske trots allt är bra med XP och 2000 och allt vad han skriver i mailet.

Nu är jag hungrig, så nu ska jag se om kocken är vaken också eller om jag, Niklas och Kapten ska försöka laga lite mat.

Vaknar

2005-05-29T10:56:00.000+02:00

Gääääsp! Vad trött jag är. Vad mycket slangar jag har i mig? Vad har hänt? Varför ligger jag på sjukhuset? Hmm, det ser inte ut som ett sjukhus och nu öppnar sig en plasthuv över mig?

Aha, nu minns jag. Jag befinner mig ombord på Rymdskeppet. Jag ska aldrig mer få träffa mina anhöriga och vänner på jorden igen. Usch måste jag tänka på det just nu?

Hur var det man gjorde nu? Först skulle man starta hjärtat om det inte redan är startat. Jag får försöka kliva ur den här behållaren. När jag sätter mig upp, så ser jag en massa andra behållare. Alla är stängda. Tänk om det bara är jag som överlevt?

Nåja, jag kravlar mig ur behållaren och faller ner på golvet. Benen bär inte. Jobbigt är det men jag måste aktivera mina muskler igen. Den där elektriska muskeltränaren som de konstruerat för att vi skulle få automatisk träning den sista månaden tycks inte ha fungerat speciellt bra.

Dags för lite hård fysisk träning, således men jag måste se om hjärtat kommit igång först, så jag häver mig upp på bordet bredvid min sovbehållare (armarna tycks fungera som de ska) och där ser jag att hjärtat faktiskt fungerar. Bra, då stänger jag av alla ventiler, såja. Sedan stänger jag av det konstgjorda hjärtat och kopplar bort all slangar. Så, fri!

Avfärd

1990-11-13T10:32:00.000+01:00

Idag är det dags. Gårdagen gick åt till hälsokontroll och information. Nu ska vi strax gå in i rymdskeppet för att aldrig mer sätta våra fötter på jorden.

När vi kommit ombord och gjort oss hemmastadda, så ska vi gå och lägga oss. Sedan kommer de att koppla in en massa slangar och så, så att vi sedan kan sova under c:a femton år. Det är ju bara att hoppas att det fungerar som det ska, så att jag vaknar igen och kanske ännu viktigare så att alla vaknar igen.

Tänk vad hemskt det skulle vara om det enbart var jag som vaknade! Tänk att vara alldeles ensam någonstans ute i rymden. Fyyy jag börjar bli nervös. Å, dags för den sista informationen innan ombordstigning. Nåja vi hörs!

Adjö hemma

1990-11-11T23:27:00.000+01:00

Idag var jag hos mina föräldrar och syskon på avskedsfest. Mina prylar är på väg till Kiruna nu och en mäklare ska sälja lägenheten. I morgon ska jag åka till Kiruna för att sedan lämna Jorden.

Ni anar inte hur sorgligt det är att lämna sina föräldrar och syskon för sista gången. Tårarna ville aldrig ta slut. Nu ligger jag och försöker sova i gästrummet och det går bara inte. Tur att de har dator så jag kan skriva av mig lite grann.

Adjö på jobbet

1990-11-09T17:43:00.000+01:00

Idag var min sista arbetsdag på mitt "jordjobb". De hade samlat ihop till olika böcker om astronomi, biologi och en massa annan litteratur som de tycker att jag kommer att få glädje av.

Vilka fina arbetskamrater jag ändå har, usch vad jag kommer att sakna dem. Nåja, nu är den tiden av mitt liv slut (snyft!).

Sälja eller ta med

1990-10-29T22:15:00.000+01:00

Jag sitter och försöker sortera mina saker. Vad ska jag sälja/kasta och vad ska jag ta med. Väldigt vad mycket saker man samlar på sig. Datorn måste jag ju givetvis ha med och skrivaren, fast vad ska jag med skrivaren när bläcket tar slut? Nja, jag slänger den istället.

Mina fotoalbum ska jag givetvis ha med. Bilderna väcker så många minnen. Hmm mycket krimskrams och onödiga prylar har jag, konstigt att man aldrig slänger bort sådant fast de väcker ju också många minnen. Nja jag tar med dem också. De tar inte så mycket plats.

Just det, min musikanläggning måste jag ju ha med mig också och min skiv- och kassettsamling.

Paraplyet lär jag ju aldrig mer får någon glädje av.

Mina betyg, intyg och dylikt bör jag ju ta med mig även om jag antagligen inte kommer att behöva dem. Svårt det här. Ta med eller inte ta med - det är frågan.

Jag har bestämt mig

1990-09-25T07:25:00.000+02:00

Nu så har jag äntligen bestämt mig och tur är det, för idag är sista dagen att tala om vad man vill. Mina arbetskamrater tycker att det är kul att jag ska iväg men det är tråkigt att behöva lämna dem och mitt arbete som jag trivs väldigt bra med.

Nu ska jag åka och träffa mina föräldrar och sedan får jag börja fundera på vad jag vill ha med mig och vad jag ska sälja eller kasta bort. Jag får inte äga något här på jorden när jag åker iväg.

Äntligen hemma

1990-07-02T22:02:00.000+02:00

Äntligen hemma igen. Det har varit två spännande månader. Det har fungerat väldigt bra att samarbeta med övriga på rymdskeppet. Det är dock väldigt mycket folk, så jag har ju inte hunnit lära känna alla. Vi som ska arbeta med databiten trivs i alla fall bra tillsammans.

Rymdskeppet är jättestort. Jag vet inte vad jag ska jämföra men väldigt långt, väldigt brett och inte så högt.

Nu så ska jag fundera på om jag verkligen vill åka iväg ut i rymden. Svårt att tänka sig att aldrig komma hem mer...

Provutbildningen börjar

1990-05-01T08:39:00.000+02:00

I morgon börjar provutbildningen. Jag kommer inte att kunna skriva något här under utbildningen, så vi får höras när den är klar.

Ååå vad jag längtar. Det ska verkligen bli kul det här. Mina föräldrar är väl inte speciellt förtjusta men någon gång måste man ju tänka på sig själv också, eller hur?

Nåja, dags att packa klart så jag kan åka iväg. Utbildningen sker i Kiruna, av alla ställen men det kommer ju inte att märkas var man är när man väl blir "inlåst" i rymdskeppet.

Kallelse till provutbildning

1990-04-20T17:45:00.000+02:00

Spännande! Nu fick jag ett brev om att jag är godkänd så här långt och de vill att jag ska komma på en "provutbildning"!!! Äntligen!!!

Det går ut på att man ska bo på rymdskeppet tillsammans med övriga och samtidigt lära sig det arbeta som man ska ha på rymdskeppet. De ska studera en för att se hur man fungerar tillsammans med övriga och hur man klarar av att bo på rymdskeppet. Man kommer inte att få lämna rymdskeppet under de två månader som det här tar.

Intervjun

1990-03-20T18:34:00.000+01:00

Idag har jag varit på intervju.

Det var fem personer som intervjuade mig. En psykolog, en dataexpert (tydligen blivande datachef på rymdskeppet) som heter Sven-Olle Svensson, en personalchef, en läkare och VDn för samarbetsföretaget.

Usch jag är riktigt trött nu. Det här tog hela dan och de frågade om allt. Politiska åsikter, sex och relationer, vad jag tycker om barn, om jag gillar blommor och, ja mycket frågor var det och det riktigt snurrar runt i huvudet nu. De ställde konstigt nog inte så mycket frågor om data och elektronik, vilket ju var det jag hade förväntat mig.

Omöjligt att gissa hur det gick men det är ju bara att vänta och se.

Kallelse till intervju

1990-03-09T17:28:00.000+01:00

Idag låg det äntligen ett nytt brev i brevlådan när jag kom hem. Jag är kallad till en intervju. Det kanske trots allt finns en chans. Spännande. Undrar vad de kommer att fråg om?

Äntligen svar

1990-02-18T16:21:00.000+01:00

Idag låg det äntligen ett brev i brevlådan när jag kom hem. Jag är "en av flera personer som kan vara av intresse". Jaha, jag är "en i mängden". Nåja, finns inget annat att göra än att vänta.

Väntar på besked

1990-02-12T16:17:00.000+01:00

Nu har det gått två veckor och det händer ingenting. Jag har gått tidigare från jobbet flera dar nu och varje gång jag kommer hem så är det tomt i brevlådan. Jaa reklam och räkningar finns ju i den men inte Brevet jag väntar på.

Dög jag inte eller vad väntar de egentligen på. Här har de ju världens chans att få anställa mig och DET är ju inte dåligt, eller är det det?

Väldigt sugen

1990-01-28T09:09:00.000+01:00

Jag kan inte släppa tankarna på den där annonsen. Jag är väldigt sugen.

Visserligen så kommer jag aldrig att få träffa mina föräldrar, syskon och vänner igen men gräset kan ju vara grönare på andra sidan, så jag måste ta reda på mer information om detta.

Jag surfar in på deras website och ser att de både tar emot gifta par som singlar. Skönt att de inte diskriminerar oss singlar. Barn under arton år är dock inte tillåtna och det kan man ju förstå. Lagen tillåter ju inte föräldrar att utsätta sina barn för vad som helst.

Hmm, man måste söka ett visst yrke för att överhuvudtaget få en chans att komma med. Hmmm, nja laga mat är väl inget för mig... kapten kan jag ju glömma... biolog med tio års erfarenhet och något obegripligt ord som specialité går ju inte heller... hmmm.. datadrift och systemkonstruktör kan ju passa mig... femton års erfarenhet, nja, det har jag ju inte riktigt, å andra sidan så har jag ju hållit på med datorer sedan jag var liten och om det räknas så... extra plus om man har kunskaper i elektronikkonstruktion och det har jag.

Hm. Ja jag bara måste söka och se vad som händer.

Frivilliga sökes

1990-01-27T08:54:00.000+01:00

Jag läser annonsen om och om igen. "Frivilliga till en rymdresa sökes". Det handlar om att följa med ett rymdskepp för att utforska universum - och man kommer aldrig att komma tillbaka till jorden utan man kommer att bo, leva och dö ute i rymden någonstans.

Läser att det är flera länder som gått samman för att bygga ett rymdskepp för att utforska rymden. Låter som ett trevligt initiativ.

Det kunde vara rätt kul att få uppleva något helt nytt. Fast känns ändå rätt overkligt att aldrig "komma hem" igen. Hmmm. måste fundera på det här.