Så kan det gå...

Idag har jag övervunnit mig själv - IGEN ...

noreply@blogger.com (Harriet Olsén) — Fri, 18 Nov 2011 22:48:00 +0000

Eftersom jag avskyr att vara svag och inte kunna leva ett aktivt liv så har jag tvingats att medicinera för att orka med. Varför då undrar ni? Jo, jag har begåvats med en ny sorts skräckvärk i mitt korsben.

Nu ÄR jag ju rätt smärttålig efter snart tjugo år av fibromyalgismärtor - de har jag lärt mig att hantera och ta itu med. Det är det här NYA och den nya karaktären av smärta som nu har kommit och vill förstöra mitt liv.

Men jag VÄGRAR! SÅ, trots att jag hade så ont imorse att jag bara ville gråta och det syntes i ansiktet som var förvridet av smärtan så tog jag efter min dotters barska min två prednisolon och två naproxen till frukost.

Efter ett tag och efter att ha sovit i en och en halv timme så hade medicinen börjat ha effekt och värsta udden av smärtan var borta. Jag upptäckte att jag nu faktiskt kunde gå utan att smärtan attackerade som om det var ett hullingförsett stickvapen som med stor kraft gick in i korsbenet - glödgat skall tilläggas och när man tror att smärtan klingar av litegrann - vid rörelse - så, utan förvarning dras det hullingförsedda, glödgande stickvapnet ut med stor kraft igen.

Förutom mina tre förlossningar kan jag ärligt säga att jag aldrig haft så ont som nu. Nåväl - jag kunde nu gå om än med små steg och mötte upp min vän för lunch på Dragon House för deras underbara lunchbuffé. Efter ett tag när blodcirkulationen och medicinerna började göra sitt och med försiktiga steg så gick det nu att promenera lite på stan.

Med det sagt och gjort kunde jag nu fullfölja planen att handla på Dollarstore och CityGross och jag blev inte hindrad av min nya smärta.

Jag erkände problemet, tog itu med det och lät inte min smärta vinna över mig. DET var oerhört skönt!

Skumma grejer...

noreply@blogger.com (Harriet Olsén) — Thu, 17 Nov 2011 17:52:00 +0000

... är såklart jättetrevliga om det är skumtomtar ...

Något jag annars har svårt för är när andra människor tar åt sig äran av andras arbete ...

Jag gillar inte heller när människor påstår en sak och sedan gör tvärtemot ...

Gillar heller inte de som verkar jätteglada att se en och som sedan inte gör som de lovat av någon obskyr anledning ...

Gillar inte folk som ler brett, talar lent och agerar vänligt, men där man ser en DÖD blick ...

När man inser att de som verkar vara mest religiösa bara är tomma skal av massa snack och ingen verkstad.

Hur gör ni när ni möts av sådant, eller är det bara jag som upplever detta?

Sånt skrämmer och oroar mig.

Jag tvår mina händer ...

noreply@blogger.com (Harriet Olsén) — Sat, 12 Nov 2011 13:47:00 +0000

... Sådär då var den snart ex-maken helt ur systemet .... Måtte han inte lura någon annan, eller hota eller ljuga till sig deras pengar.

Det var det sista jag skrev om detta förutom - att - fan vad jag känner mig dum!

Det här vill jag vinna!

noreply@blogger.com (Harriet Olsén) — Thu, 10 Nov 2011 18:11:00 +0000

Kolla in tävlingen här, så kan du vinna det HÄR!

PhoneArt

DÅ VAR DET TÄVLINGSDAGS IGEN!!!

Nu kör vi på PhoneArt igång årets kanske häftigaste tävling!

Vinnaren av denna tävling får en fullständigt maxad iPhone 4 enligt bildens utförande!

i det ena utförandet ser ni en guldram med eller utan strass. Guldig framsida och baksida och givetvis en fantastisk telefon!

För att delta i denna tävlingen måste du:

- Gilla vår sida!
- Dela bilden i din logg!
- kommentera BILDEN att du delat och gillat!

Driver du en blogg? - Alla ni som skriver om denna tävlingen i er blogg samt delar bilden i er logg på facebook kan då även vinna en iPad 2!

Det ni måste göra är att kommentera BILDEN med en länk dit inlägget finns med samt skriva att ni delat i er logg.

VIKTIGT! Det är BILDEN som ska kommenteras och alltså inte i vår logg. Detta är EXTRA VIKTIGT då vinnaren kommer lottas fram av de som kommenterat bilden! vi kommer då också kontrollera att du faktiskt delat bilden i din logg!

Lycka till!

/PhoneArt

14 - 15 SEPTEMBER 2013 GOSPELFESTIVAL I SUNDSVALL

noreply@blogger.com (Harriet Olsén) — Thu, 10 Nov 2011 11:34:00 +0000

Underbart va?! Jag och Marie Ottosson är initiativtagare till denna händelse. Det gläder oss oerhört och vi hoppas bli ett komplement till Stockholm Gospel. Ser fram emot alla ni härliga gospelkörer landet runt som kan tänka er att komma upp till oss i Sundsvall för att sjunga härlig gospel.

Vi kommer ha amerikanska gäster och massa kul. Uppdateringar kommer sedan. Vi ska också skapa en hemsida för denna händelse. Nu måste vi hitta ett namn på gospelfestivalen i Sundsvall också.

HÄRLIGT!

Det finns saker som berör mer än andra..

noreply@blogger.com (Harriet Olsén) — Thu, 10 Nov 2011 11:19:00 +0000

Några saker som gör mig glad är när de människor som verkligen behöver hjälp får det av sina vänner. Har följt Krikko som levt med mycket svåra smärtor orsakade av en ryggmärg med svår ärrbildning efter en motorcykelolycka. Det värmer gott i hjärtat det.

Själv så är det också något som slår an en sträng av sorg. Jag har klarat av otroliga svårigheter själv, blivit sviken gång på gång, lurad på pengar - som jag verkligen inte har för mycket av, trott att det verkligen går att hitta en riktig vän. Ja, en sån som Krikke har.

De gånger jag rent ut bett om hjälp så är det ingen som direkt har hoppat upp och ner och sagt. JAG! Jag hjälper dig gärna.

Själv gör jag mitt yttersta för att vara en god vän - anser att det är en hederssak. Behöver någon hjälp så gör jag vad jag kan från min position, min ekonomi och min kunskap. Är inte det en självklarhet om man är någons vän.

Jag kan inte begripa vad det beror på. Vad är det som gör att människor inte ställer upp för mig? Verkar jag för stark? Är jag för öppen och ärlig när jag ber om hjälp? Är jag inte någon man kan vinna något av för att tycka att ens tid inte är värd att läggas ned på?

Ärligt talat så fattar jag inte vad det är. Jag är nog ändå välsignat korkad som tror människor när de säger att jag är go, rar, snäll och trevlig. Visst kan jag vara allt det - men frågan kvarstår - Varför finns det inte någon som kan hjälpa mig när det är som svårast?

?????

Jag har nog en högfungerande aspergers själv...

noreply@blogger.com (Harriet Olsén) — Mon, 24 Oct 2011 15:33:00 +0000

... har jag kommit fram till. Har kollat igenom dessa kriterier och funnit att VÄLDIGT många passar in.

Aspie-kriterierna

A. En kvalitativ fördel vid social interaktion, vilket visar sig på de flesta av följande sätt:

Vänskapsrelationer karakteriseras av total lojalitet samt oklanderlig pålitlighet
Frånvaro av sexism, ”ålders-ism”, fördomar mot främmande kulturer; förmåga att uppfatta människor ”så som de faktiskt är”
Står för sina åsikter oberoende av socialt sammanhang eller av vad andra tycker
Förmåga att hålla fast vid egna teorier eller perspektiv trots att fakta talar emot
Söker åhörare eller vänner som förmår:
- vara entusiastiska för specialintressen och unika ämnen;
- ta detaljer i beaktande;
- ta sig tid med att diskutera ämnen som de flesta inte skulle orka intressera sig för
Lyssnar utan att hela tiden kritisera eller ta saker för givet
I första hand intresserad av det som verkligen tillför samtalet något; föredrar att undvika ”ritualistiskt småprat”, triviala kommentarer och ytlig samtal
Söker uppriktiga, positiva och genuina vänner med ett förutsättningslöst sinne för humor

B. Talar ”Aspergeriska” flytande, ett socialt språk som karaktäriseras av minst tre av följande uttryck:

Inriktning på att söka sanningen
Samtal utan dolda budskap
Ett väl utvecklat ordförråd samt intresse för ord
Fascination för språklig humor, som ordlekar
Avancerat bruk visuella metaforer

C. Kognitiva färdigheter som karaktäriseras av åtminstone fyra av följande uttryck:

Stark förkärlek för detaljer framför helhet
Originellt, ofta personligt perspektiv vid problemlösning
Sällsynt bra minne och/eller förmåga att minnas detaljer som andra oftast glömmer bort eller förbiser: exempelvis, namn, datum, scheman och rutiner
Extrem idoghet när det gäller att samla och katalogisera information om ämnesområden som intresserar personen i fråga
Står helt fast vid sina åsikter och tankar
Som ett ”levande lexikon” när det gäller kunskaper inom ett eller flera områden
Kunskap om rutiner samt en absolut önskan att upprätthålla regler, ordning och noggrannhet
Tydlighet gällande egna värderingar/beslut, vilka ej påverkas av politiska eller ekonomiska faktorer

D. Övriga möjliga drag:

En mycket utvecklad känslighet för specifika sensoriska upplevelser och stimuli, exempelvis: hörsel, beröring, synintryck och/eller lukt
Styrka i individuella idrottsgrenar och spel, särskilt de som kräver uthållighet och visuell precision, exempelvis rodd, simning, bowling och schack
”Socialt obesjungen hjälte” med tillitsfull optimism som utmärkande egenskap: faller ofta offer för andras sociala brister, men är ändå orubblig i sin tro att det går att finna en verklig vän
Ökad sannolikhet, jämfört med den övriga befolkningen, att påbörja universitetsstudier
Tar ofta hand om de som faller utanför ramen för typisk utveckling

Vi vill uttrycka vårt tack till Tony Attwood för tillståndet att publicera denna artikel.

Ibland faller slöjorna som fjäll från mina ögon och plötsligt ser jag klart.

Jag måste ju vara helt, underbart konstig att vara med. Har länge misstänkt att någonting inte funkar - känns ju skönt att detta kan närma sig en idé om vad i alla fall.

Men vet NI vad - jag tycker nog ändå att jag är rätt bra faktiskt!

Gör skillnad i Gannas liv!

noreply@blogger.com (Harriet Olsén) — Thu, 20 Oct 2011 19:02:00 +0000

Gå med i gruppen Stoppa utvisningen av Ganna Chyzhevska

För det DU gör kan rädda henne från ett långt lidande i hemlandet. Var en aktiv medmänniska DU med. Tillsammans kan VI göra skillnad och ALL hjälp är viktig!

<3

Adam Tenstas nya video!

noreply@blogger.com (Harriet Olsén) — Sat, 15 Oct 2011 11:05:00 +0000

Så har min favoritrappare släppt ny video, enjoy:

Adam Tensta - The Monkey (w. Spoek Mathambo) from adam tensta on Vimeo.

Älskar det nedskalade formatet på videon. Adam Tensta äger som vanligt. Bara kärlek och kudos till grabben!

Utanförskap – eller varför vi som massa har så svårt med unika människor?

noreply@blogger.com (Harriet Olsén) — Sat, 15 Oct 2011 10:03:00 +0000

Ja, för det första vore det väl en aning förment av mig att påstå att jag har alla svar men jag diskuterar gärna vad jag har observerat.

Utanförskap handlar här mer om känslan av den eller det utanförskap man får när man avviker från normen av hur vi som folk ser oss själva. Stereotypen – som vi som folk vill ha av oss själva verkar vara av den här karaktären – en svensk är kaukasisk, hel (inga funktionshinder), ren (doftar gott jämt) och har ganska gott om pengar. Dessutom är svensken smal, moderiktig och teknikintresserad.

Jantelagen är det starkaste medlet vi har för att förtrycka oss själva och andra då den gör allt för att förstöra glädjen av att ha klarat sitt arbete på ett bra sätt, sjunga bra eller klara något annat bra, har för mycket utstrålning och den gör att vi skäms för våra kroppar trots att det är så få som ser likadana ut. Det är ju helt absurt.

Det som är så intressant att också tänka på, är att i allt detta så är budskapet mellan varandra och i media att vi ska vara unika, självständiga och våga stå ut från mängden. Allt det här är ju väldigt bra problemet är bara att vi försöker lösa det genom att sträva mot att ha samma modeplagg och skor för säsongen t ex. Alltså vi strävar efter att vara unika genom att kopiera varandra.

Försöker man på riktigt vara sig själv och klä sig som man vill, ha håret som man vill. Tycka om sig själv trots sina överviktskilon DÅ ska man tryckas ned. ÄR du unik som person och har många av kvalitéerna vi strävar efter att vara i dagens värld, så blir du en paria, en utstött som ingen vågar riktigt vistas i närheten utav för att man då är rädd att det ska drabba en själv. Har du dessutom oturen att bo i en bruksort eller landsbygd i små byar då är det fullt tillräckligt att vara nyinflyttad för att det ska ta minst tre generationer innan de räknar er till orten!

Slutligen, jag förstår varför detta beteende sitter så djupt rotad i oss människor. Det kommer från tiden när vi levde på savannen och satt runt lägereldarna och gnagde på ben då var det oerhört viktigt att alla strävade mot likformighet för att överleva som flock. Idag klarar man sig själv utan en flock.

Ska vi inte enas om att på riktigt låta varandra vara individer och ha överseende med det som är olika oss?!

Tre veckor på Teneriffa

noreply@blogger.com (Harriet Olsén) — Mon, 15 Aug 2011 23:53:00 +0000

FÖRST Nu så skriver jag några rader om vistelsen.

Inte SÅ bra kan jag tycka men... vi har haft det skönt här och sitter nu uppe för att åka hem om några timmar. Jag har en fruktansvärd resfeber som innebär att jag går igenom vad jag packat i huvudet tusen gånger sedan så är jag paniskt rädd att försova mig vilket gör att jag befinner mig i sådana här situationer med en halvt frivillig/påtvingad vakenhet. Den kommer såklart att göra mig rätt trött senare på morgonen när jag befinner mig på flygplatsen och på väg till Stockholm/Arlanda för vidare transport hem till Sundsvall. Jag har gjort det förr och kommer nog göra det många gånger till. Jag kanske kan somna och sova någon timme till slut förhoppningsvis trots allt. Vi får se?!

Hur är ni när ni reser? Ni är säkert tusen gånger coolare än vad jag är Hahahaha!

Ja, ja lite sporadisk uppdatering här minst sagt.

Några ord på vägen:

Förminska aldrig er själva för att någon annan ska känna sig mer självsäker!

Natti natti.

Clinica Vintersol Teneriffa

noreply@blogger.com (Harriet Olsén) — Thu, 28 Jul 2011 12:25:00 +0000

Här är tid för vila, reparation och uppbyggnad utav både kropp och själ.

Jag är tacksam att denna möjligheten finns för min dotter.

Jag är tacksam att min dotter får lite lindring från sina smärtor som ansätter hennes kropp.

Jag är tacksam för de andra barnen och föräldrarna jag möter och lär mig av.

Jag är tacksam för att jag får tillfälle att må lite bättre såväl mentalt som kroppsligt.

Jag är tacksam för att jag trots allt är jag och för att jag har så underbara barn.

Tacksamhet är skönt och tacksamhet läker och helar själsliga sår.

Lite långdragen och seg comeback kanske...

noreply@blogger.com (Harriet Olsén) — Tue, 26 Jul 2011 01:09:00 +0000

... men jag funderar vidare på några småsaker...

Om du vill ha min kärlek, varför stöter du bort mig?

Om du vill vara min vän, varför säger du nedsättande saker till mig?

Om jag vill göra något för dig, varför kan jag inte glädja dig då?

Om jag gör allting fel, hur kan det komma sig att du vill vara min vän?

I min tankevärld

noreply@blogger.com (Harriet Olsén) — Sat, 02 Jul 2011 06:51:00 +0000

Saker att fundera på;

... bli kallad falsk fast man är öppen som en bok och berättar precis vad jag tänker till någon som man tror bryr sig om.

... chockar människor när man agerar efter det man proklamerar.

... trots att man vågar vara sann mot sig själv och andra upptäcka att stöd som utlovats uteblir.

... insikten att; Hur man än gör blir det fel?!

... känslan av svek och av att vara tillintetgjord för att man vågade lita på en person som sedan ljög för en och lurade till sig pengar.

Jag kan bara hoppas att jag lärt mig läxan nu. Mitt val och min handling var riktig i min situation - ingen ska behöva tåla sånt - INTE ens JAG!

Saker som skaver inuti...

noreply@blogger.com (Harriet Olsén) — Tue, 28 Jun 2011 07:09:00 +0000

... att inte våga

... att inte vilja

... att avsluta

... att vara arg

... att inte kunna stå för att vara den man är

... att våga

... att vilja

... att vara glad

... att kunna stå för den man är.

Jag vet vem jag är/vill vara, vem är du?

Tänk vad skolan förstört mitt liv på många sätt.

noreply@blogger.com (Harriet Olsén) — Wed, 08 Jun 2011 06:05:00 +0000

Satt hos min mor igår och kollade in en massa foton när det plötsligt slog mig. Jag var ju inte särskilt tjock när jag var liten! Jag var ju knappt knubbig ens. Det är ju rent ut sagt förjäkligt att ha blivit itutad att jag var så tjock och fel hela livet och blivit så hjärntvättad av både personal och andra elever till den milda grad att jag svalde lögnen helt och fullt!

Jag är skitarg på det idag. Man kan ju bara undra hur många andra barn som blivit svikna av vuxna i skolan och som dessutom fått lära sig av andra klasskamrater att de inte duger.

GRRrrr! Kolla på fotot själv - jag kanske är tio år här eller något.

Missunsamhet!

noreply@blogger.com (Harriet Olsén) — Tue, 07 Jun 2011 05:59:00 +0000

Vill bara säga att jag tycker att det är tråkigt med folk som missunnar andra människor att utvecklas och förverkliga sina drömmar. Tänk att man kan be om hjälp med små saker och ändå så hör folk inte ens av sig med ett svar. Pinsamt minst sagt!

HEJ IGEN!

noreply@blogger.com (Harriet Olsén) — Sat, 04 Jun 2011 21:33:00 +0000

Tänkte bara hoppa in och tala om att jag lever! Ska skrämma liv i bloggen igen hade jag tänkt. Har ni saknat mig? Hoppas det...

Idag har jag varit på ett härligt rockbröllop i Hagakyrkan där en väninna gifte sig med sin M. Härligt var det och annorlunda, det kommer jag bära med mig som ett minne att vårda. Tänk att jag inte har varit på en vigsel på så många år och i denna månad blev/blir det tre stycken! Så roligt!

Jag har också varit upp på Norra Berget en snabbis med kidsen i snålblåsten - brrr - sedan tog vi oss hem igen.

Tillbaka igen efter ett par tuffa dygn.

noreply@blogger.com (Harriet Olsén) — Sun, 27 Feb 2011 18:17:00 +0000

Min dotter är bara HELT fantastisk. Idag var det tre dygn sedan hon fick nya proteser i båda höfterna. Inte mindre än två gånger har hon varit uppe idag och klarat av toalettbesök. Jag är så imponerad så jag kan smälla av.

Tänker på all oro innan och på vilket bra team vi ändå är ihop jag och min dotter. Hon gör verkligen ett fantastiskt jobb att klara av allt detta. Hon har gjort det så bra med att fatta beslutet från första början och också fram till idag fokusera på målet. Nu är det en hel del arbete kvar såklart men bara det faktumet att hon varit uppe och att hon klarar sig utan ryggbedövning/epiduralblockad är ju värt att beundra henne för lite extra.

Jag är tacksam för allt stöd från vänner IRL och mina fina vänner på Facebook. Ni har hjälpt mig när jag tvivlat på min egen förmåga att ro detta i land, ni har skänkt mig stöd genom att be Gud om hjälp och ni har skickat kramar, hjärtan och massa annat trevligt så Ni har varit med mig/oss hela vägen. Tusen, tusen tack.

Jag känner mig ödmjuk inför läkare och annan personal som gjort ett sånt fint jobb, till personalen på avd 62 på BUS på universitetssjukhuset i Lund och till alla NI som bara vill finnas där med stödjande ord och uppmuntran.

TACK!

Så är då dagen D här.

noreply@blogger.com (Harriet Olsén) — Thu, 24 Feb 2011 12:44:00 +0000

I skrivande stund har Johanna varit på operation sedan klockan var tio över elva. Min fantastiska och modiga dotter opereras nu och byter till proteser och därmed nya höftleder idag. Opererande läkare är Urban Rydholm och det är en rätt svår stund för mig som mamma nu.

Det är ju ändå ett invasivt ingrepp på min lilla dotter. Brutalt våld som hennes lilla kropp på 145 cm ändå utsätts för. Fast det är så svårt så är det ändå så oerhört nödvändigt. Min dotter blir smärtfri förhoppningsvis, kanske kan hon gå inomhus igen och den stora drömmen är ju att hon ska kunna gå även utomhus. Det vore så fantastiskt så ser man det så, så går det ju lite lättare. Svårast är ju att man lämnar henne i andra människors vård på en plats där man inte kan påverka och göra henne trygg.

Det är svårt detta när man både vill beskydda henne från all smärta som kommer efter samtidigt som man vet att det är just orsaken till smärtan som kommer ge henne chansen till ett bättre liv.

Vi kommer vara här i Lund i ca två veckor och det är mycket jag behöver lära mig för att kunna stötta hemma och det gäller att klämma in allt under den tid vi är här.

Jag är i ständig bön för att ortopeden, anestesiologen och alla andra i operationssalen har en särskilt bra dag och att de i allt väsentligt gör sitt allra bästa just idag.

Idag måndag och på torsdag, torsdag.

noreply@blogger.com (Harriet Olsén) — Mon, 21 Feb 2011 09:58:00 +0000

Ja, då befinner man sig i dagen före man åker till Lund då. Har jag kommit ihåg allt? Kommer allt viktigt att komma med i packningen? Har jag förberett mig rätt och tillräckligt? Kommer jag vara allra bästa mamma till Johanna när hon behöver mig som allra mest? Kommer jag räcka till? Det är heta frågor just nu...

Just nu när vi står inför en dubbelsidig operation där Johanna får nya höftledsproteser på torsdag - på Lunds universitetssjukhus - Skåne, Sverige, Skandinavien och i Världen. För mig och för min dotter är detta stort. Så mycket kan bli så bra och vi törs inte hoppas på den ultimata drömmen - även fast det inte finns något vi vill mer.

Johanna har Systemisk Juvenil Kronisk Artrit i polyartikulär form vilket betyder att hon har barnreumatism som drabbar många leder. Idag har hon höftledsbytet parallellt på båda sidor som står närmast för dörren -sedan när hon har hämtat sig från denna operation står byte av höger axel för dörren. Min dotter är bara sexton år!

Jag har försökt att läsa på, titta på filmer om operationen. Hittat information om träningsprogram och försökt skapa mig en uppfattning om det hela så gott det går. Jag kan bara hoppas att jag är så förberedd som jag kan. Jag har vidarebefordrat information och Johanna har tagit reda på en hel del själv. Så långt vi kan är vi nu redo - så redo vi kan bli. Resterande frågor får vi ta på sjukhuset inför dagen D.

Dagen D är den 24 februari 2011 då Johanna byter båda höftlederna, då hennes pappa kommer vara där, då vi ska stötta henne i allt det stora så mycket vi kan.

MIn hjälte, min dotter, min fantastiska flicka - Johanna!

Viktresultat och mått sedan start med LCHF.

noreply@blogger.com (Harriet Olsén) — Sat, 19 Feb 2011 22:14:00 +0000

Jag har gått ned 15 kg och mina mått har minskat som följer; Kostomläggning till LCHF start den 22/10; - 13cm midja, -10,5cm stuss och - 6cm lår till idag. Inte illa för en som aldrig lyckats förut något vidare. Kan jag kan DU!

Nu mår jag lite bättre mentalt...

noreply@blogger.com (Harriet Olsén) — Tue, 15 Feb 2011 13:44:00 +0000

Det svartaste svarta molnet har lättat och lyft sin kos för nu.

Jag får nog inse att även fast jag upplever att saker och ting är på ett sätt - så måste jag TIDIGARE våga fråga någon om det jag upplevt stämmer med vad de har sett, känt eller upplevt.

Den bästa bilden jag fått i mitt liv är ju koppen med örat som man inte ser om man sitter runt koppen från "rätt håll", detsamma gäller ju formen från sidan och hur den ser ut både uppifrån och underifrån.

Jag ska tänka på den oftare och öva mig att stoppa de negativa tankarna som "Olle i grind". Det blir en ny övning för mig att fokusera på. För i det hela som nu har varit är JAG den som tagit mest skada. Varför bär jag mig så dumt åt mot mig själv och projicerar min egen rädsla för otillräcklighet och osäkerhet på andra.

Bara att kämpa på!

EN vecka kvar tills vi åker till Lund nu.

Peace

Dagens aha-upplevelse!

noreply@blogger.com (Harriet Olsén) — Mon, 14 Feb 2011 18:16:00 +0000

When you're under the pain of changing the attitude and mindset in your life, don't be surprised that your friends are in pain too.

Kom till mig idag.

Det är jobbigt att ploga nya vägar i sitt liv.

noreply@blogger.com (Harriet Olsén) — Mon, 14 Feb 2011 07:48:00 +0000

Det verkar vara svårt inte bara för mig utan även för min omgivning när jag omdefinierar mig själv. När jag vägrar vara osynlig eller inte vill trampas på och förbigås längre och säger NEJ med stora bokstäver blir människor chockade - helt klart. Ibland tar jag nog i för mycket men det är svårt när jag ska övertyga mig själv också hela tiden att hålla sig till lagom storlek på orden ibland. Det är väl här jag ser min något buffliga attityd eller egentligen bara min ihärdighet att bli behandlad på ett bra sätt.

Jag är över fyrtio år gammal nu och är på många sätt starkare än jag någonsin varit men det är lika svårt att förändra sig nu som när jag var yngre. Jag VILL så mycket att det ibland BLIR för mycket både för mig och för andra. Tillslut kommer även detta att komma i balans då det krävs mycket övning att hamna rätt innan man behärskar någonting nytt man håller på att lära sig. Det kommer krävas mer övning och det kommer bli fel och för mycket innan jag vet vad som är lagom.

En sak är då HELT säker i mitt liv idag. Jag tolererar inte längre att göras mindre för att andra ska känna sig större. Jag har inte tid med sånt - jag vill lägga min energi till så mycket annat i livet än att vara till lags. Det är ingen som vill göra MIG till lags så varför ska jag göra det för andra? Det sägs att det man gör för andra ska någon gång komma tillbaka till en själv - ja, kanske till en viss gräns men det är väldigt stor skillnad på vad jag har lagt in mot det jag har fått tillbaka. I det här fallet är jag som Sverige i EU *fniss*

Jag är ofullkomlig men jobbar på att bli bättre - ett steg i taget mot bättre självkänsla och mot en ny självbild med ökad självrespekt. Såklart det är svårt för andra när det är svårt även för mig själv att hitta mig själv och rätt nivå.

Med detta sagt vill jag önska alla en HÄRLIG ALLA HJÄRTANS DAG!