schmut

Tipset: sktchy

2014-02-07T18:18:00.004+01:00

Just nu finns det inte mycket tid till något mer än att vara sällskap, sidekick, boxkudde och snuttefilt, men när jag väl får tid så ägnar jag allt mer tid åt appen Sktchy. Där knyts kontakter i form av porträtt. Tycker man om att teckna kan man ha appen som övning eller plats att hitta inspiration och nya tekniker. Tycker man inte om att teckna men vill se hur andra ser en kan man signa upp för att dela med sig av sina foton. Alla vinner på det och mest då jag som slipper stalka stackars okända på instagram att rita av...

Hittills har jag bara hunnit rita lite mer än en handfull porträtt varav majoriteten inte varit något speciellt. Dock var det senaste porträtten jag fick avritat helt exceptionellt och gjort av Vin Ganapathy.

"Ingen medicin, bara LCHF"

2014-02-05T18:09:00.000+01:00

Vi är nu snart 2 månader inne i kaoset och har haft vårt tredje BUP-möte. Har försökt undvika den pågående ADHD-debatten där det spekuleras i att det är omognad, dålig uppfostran eller fel kost som orsakar det. I spåren av debatten följer 2:a hands historier om hur någon hörde att något barn blivit diagnosticerat på 5 minuter och sedan levde neddrogat i 3 år innan de insåg att det var ju bara för små skor som orsakade allt.

Visst, där drog jag till lite men tydligen är det inte mycket som upprör så många som att barn och ungdomar inte bara mår dåligt utan även måste ha behandling. Det hjälper inte med varm mjölk, hålla handen och fredagsmys i soffan för det är inte lätt oro utan det är ett riktigt problem.
De senaste månaderna och än mer nu detta året har jag fått det ifrågasatt så många gånger om vi gör sätt sak och med det följer flertalet tips om vad man borde ha gjort istället alternativt så slutar folk höra av sig. Jag har nog aldrig fått mitt föräldraskap ifrågasatt så ofta som när jag berättar för bekanta och vänner om vad som händer nu.

Det hela är riktigt förvånansvärt. Om mitt barn hade haltat illa eller brutit benet hade jag varit en riktigt usel förälder som inte tog henne till sjukhus.
När mitt barn mår så dåligt psykiskt att hon inte kan fungera eller njuta av sitt liv, så får jag onda blickar för att jag tar henne till sjukhus.

Där är vi tillbaka samma gamla ruta: Psykisk ohälsa är inget att skämmas över. Psykisk ohälsa smittar inte.
Nej, det är inte bekvämt, man måste tänka i nya banor och oftast tänka efter före när man interagerar med någon som inte mår bra, men det smittar inte. Det gör bara vardagen något annorlunda tills man hittat sin väg.

Just nu är vi inne på vägen där det ingår en autismutredning.

Paus

2014-01-25T15:10:00.000+01:00

De sista månaderna har varit kaotiska minst sagt. Familjen har gått från haltande helfart till fullt stopp. Dominoeffekten som sker när en i familjen inte mår bra - alla faller.

De senaste veckorna har tipsen trillat in från alla håll i olika sociala medier såväl som i fysiska vardagen:
Är vi verkligen tillräckligt stränga föräldrar?
Har vi testat varm mjölk? LCHF? Undvikit socker? Färgämnen...?
Kollat våra chakran?

Jag tar gärna emot tips och råd men det betyder inte att jag vill få min intelligens ifrågasatt.
Psykisk ohälsa såsom ångestsjukdomar (eller neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som ADD, aspergers etc) är inte en orsak av slappt föräldraskap eller trots från barnet ifråga. Det förvånar mig att vuxna som själva säger sig ha upplevt depression såväl som ångest inte inser att detta även kan drabba barn precis lika hårt. En panikånges-tattack för ett barn måste vara så mycket värre än för en vuxen då vi ofta har vetskap om att det är en känsla, kommer gå över och inte är ett fysiskt hot. Ett barn förstår inte inte begreppet på samma sätt. Säger kroppen att nu är det farligt, livsfarligt, så är det svårt att förklara bort.

Ändå kommer folk med välmenande råd om att alla barn trotsar, det är bara att sätta hårt mot hårt och "bära iväg barnet till skolan".. Visst, om jag inte brydde mig om barnets välmående så skulle jag kunna ignorera hens känslor och köra över hen totalt. Är det inte bättre att fokusera på problemen nu och försöka reda ut dem än att skjuta upp dem till en annan dag (läs tonåren) genom att tvinga barnet att gömma dem?

Räddare i nöden eller bara rädd?

2013-12-17T23:16:00.003+01:00

Dagens räddare i nöden har varit ovanstående bok vilken handlar om psykiska besvär, beteende och sjukdomar hos barn. Just nu läses det inte särskilt mycket skönlitteratur utan allt handlar om att förstå, hantera och förebygga.
Vi har länge haft tankar kring Iggys oro och rädslor men det har inte varit förrän nu på sistone som det blivit ett allt större, mer ohanterbart problem. Det har börjar hindra henne från att blomma ut och njuta av sitt liv. Istället för att hoppas på framtiden och låtsas som allt är en picknick i det gröna bestämde vi oss att faktiskt söka hjälp här och nu. Det har mött en del motstånd och en hel del oförståelse men det har också kommit fram att många vi känner lite såväl som bra haft problem med ångest när de var mindre.
Det är just det som det rör sig om just nu, ångest. Varför och vad det kommer innebära för framtiden vet vi inte utan i samarbete med BUP ska vi försöka förstå det här och gör livet lättare för Iggy.

Jag har redan läst en handfull böcker men känner verkligen inte att jag har full koll på hur, var och varför, så om någon sitter på boktips, länktips eller kanske ett bra forum att diskutera i, så får ni gärna kommentera.

Spring kärring, spring!

2013-08-25T18:23:00.004+02:00

Från och till springer jag. Skälen är lika många som de olika rundorna jag varierar mellan:

motionera hunden
härda mig och höja min fysiska såväl som psykiska smärttröskel
som stresshantering
hålla mig frisk nog att klara eventuell akut ryggoperation utan någon nämnbar konvalescens eller komplikationer

Sedan kan man lägga till alla de klassiska skälen som att hålla sig friskare, fräschare och inte låta kärleken till mat styra kroppsomfånget

Men ska jag vara riktigt krass så är jag en usel löpare. Det går inte snabbt, det ser för jävligt ut och jag klarar varken längre rundor eller att springa på asfalt. Lite precis därför anmälde jag mig till Midnattsloppet vilket är 3-5 kilometer mer än jag brukar springa och hela sträckan är på asfalt. Om jag dessutom ändå skulle utsätta mig för det här kunde jag likväl knyta en insamling till mitt deltagande och den kom att bli för Hjärtebarnsfonden.

Iggy föddes med ett hjärtfel vilket som tur läktes av sig själv men de första åren innan hon blev helt friskförklarad var lätt stressiga. Inte bara det stora OM som alltid fanns där utan det rent tekniska kring att ha koll på hur hon mådde, hur hon åt och vad hennes kropp kunde behålla. Lägg till lite kolik och en mjölkallergi och det är kanske inte så konstigt att vi föräldrar däckade i utbrändhet direkt efter.... Vid 2 års ålder blev hon friskförklarad med ett lätt uppehåll vid 3 år då hjärtat om igen började göra konstiga ljud. Idag anses hon dock vara precis lika frisk som andra barn.

Min insamling finns hos Charity Storm och den går helt underbart bra; inte en enda krona.

Ni kan väl hjälpa mig?

(http://charitystorm.org/fundraisers/halta-lisa-springer-sitt-forsta-10k-och-du-bidrar-/ är länken om du vill sprida den)

Dyrt

2013-08-15T01:52:00.000+02:00

Har du någonsin sett 50 000 kronor i kontanter? Få av oss har ens sett den summan på kontoutdraget eller ens kunnat drömma att ha dem.

Vi hade tagit lån för att fixa till ett förfallet badrum med söndrig toalettstol, krossad duschkabin och torktumlare som gett upp. Tyvärr visade sig lånekatten Tony bli akut sjuk precis lagom till att lånet tagits och flertalet veterinärbesök senare vilket inkluderade operation, akutbesök och övernattningar, fick vi en nota på lite över just 50 000 kronor. Försäkring fanns men Agria vägrade ersätta då de läste fel i journalen och sedan hävdade att sjukdomen inte var akut "såsom ett brutet ben".
Vad Tony hade var akut urinstopp vilket ledde till en operation då han även hade nekrotiserande cystor i blåsan. Han är inte än frisk, men under kontinuerlig behandling med antibiotika och foder.

Så vi fortsätter leva i vårt sjaskiga hem men med en katt som numer har blank päls, vågar använda kattlådan, leker själv samt insåg att man kunde vässa klorna på saker. It's the little things.

Annonsera inte mera

2013-06-16T00:47:00.001+02:00

Läser inte särdelens mycket bloggar längre. Det är samma gamla vanliga länklista jag återvänder till och det hittas sällan något nytt. Inte många startar en ny blogg 2013 och än färre skriver mer och oftare idag än förr. Chanserna att hitta något nytt är således tämligen små. När jag väl vågar mig utanför min bekvämlighetsradie så är upplevelsen nog inte långt ifrån en äldre man som ser ungdomen av idag, hytter med käppen och gormar "Ska det vara så här? Det var bättre på min tid!"

Och visst, den gamle gubben i mig grymtar lätt när jag möts av alla annonser, hytter med käppen när jag ser alla sponsrade inlägg och tackar min AdBlock för att den skonar mig från delar av skiten.
Det är kanske även med hjälp av den som jag inser hur många aktörer det finns på marknaden som riktar sig till just bloggare och tanken om att tjäna pengar på sin vardag.

Det förklarar dock inte varför folk kan tänka sig sluta avtal med företag som Bloggerfy där annonsörerna författar inläggen? Vad hände med den personliga stoltheten och integriteten? Kastade vi den när signade upp för en blogg?

Klängig mamma

2013-06-02T01:09:00.001+02:00

Jag är väl medveten om att coola föräldrar kan lätt lämna ifrån sig sina barn och njuta av sin sk egentid, men hur hanterar de längre egentid? De som har delad vårdnad, hur hanterar de tiden ifrån barnet? All vardag som missas, alla händelser och allt som upplevts?

Min längsta separation från Iggy tills nu var när jag fick min rygg opererad i Stockholm för något år sedan. Knappt 4 dygn var vi ifrån varandra men det var ändå jobbigt.
Denna gången är det 16 dagar, Iggy är i Texas med sin pappa och det känns som åratal. Även om man kan använda Facetime, Instagram, Vine och annat för att att hålla kontakten, så är det inte samma sak. Så förbannat mycket händer på 2 veckor... Sakerna hon ser och upplever nu vilka jag aldrig sett, upplevt eller kan förstå mer än genom hur jag tolkar de bilder jag ser. Det är en viss skillnad.

Det handlar inte om att jag lever genom mitt barn (tro mig, jag har fullt upp ändå) utan att jag uppskattar att hänga med henne. Utan henne i närheten blir allt lite gråare. Världen sedd och upplevd genom ett barns ögon gör lyckopiller överflödiga.

Lika som tidningar?

2013-05-25T03:32:00.001+02:00

Ibland är det svårt att veta vad man köpt och ganska lätt att fastna i förvirring kring om man verkligen bara konsumerar utan tanke. Behöver man vad man vill ha och när man vill ha det, har det något syfte?

Sen finns det de gånger då man tror sig tröstkonsumerat ett ex av en tidning man redan hade bara för att inse att nej nej, det var bara omslagen som var lite för lika för att komma efter vartannat.

Ironiska generationen

2013-05-20T01:30:00.003+02:00

Jag kan, märk väl ordvalet här, ha misstagit alla Sverige är bäst / Fy fan vad vi är bra / H*o*c*k*e*y hockey etc på diverse sociala medier som ironiska inlägg angående hockeyn.
Döm min förvåning när det visade sig att de inte alls var ironiska?

Så, ni menar kanske även att när SD skanderade Jimmy Åkesson shalalala, så var de inte ironiska?

La manken till/satte handen på spaden/tog mig i kragen

2013-05-14T00:32:00.004+02:00

Kärt barn har många namn men till slut fick jag ändan ur vagnen och skaffade mig en Etsy-shop. Först var tanken att göra en hemsida med en shop, men iochmed att webbdesign och jag inte fungerar ihop längre fick det bli en Etsy. Även där höll jag på att falla då man var tvungen att göra en banner. Har inte gjort något sådant på en Mac och är ju alldeles.......

...eh, nevermind. Vad jag ville ha sagt är att nu finns det en Etsy där jag bla rear ut lite original (fyller på kontinuerligt) för att kunna ha råd med en rolig sommar för Iggy.

Internet glömmer aldrig - jo men visst!

2013-05-13T15:30:00.003+02:00

Ni vet den där gamla klyschan om att internet glömmer aldrig? Kommer gärna när du postat fyllebilder, skrivit något kritiskt om ett ställe du kan tänka jobbas på eller ja, bara gjort en attans ful webbdesign med rullande eldklot och animerad text som glittrar?
Glöm det! Visa tuttarna, födelsemärket Gud glömde och varför inte posta bilder på Shaking Fredrik för jo, internet inte bara glömmer utan kastar ut gammalt tjofräs. Det vill säga, om du är en trist medelSvensson.

I går fick jag frågan om när jag började blogga på svenska. Jag minns det så väl som om det vore igår, fastän det var maj 2005 på webblogg. Innan dess gällde Livejournal på engelska. För att kolla om jag verkligen mindes rätt så började jag leta upp mina äldsta inlägg men det visade sig vara svårt då webblogg inte bara gått i graven utan var nu en domän som fanns att köpa.
Om vi sedan tänker på våra Skunk-, Lunar-, Friendster- etc identiteter så japp, de har också försvunnit då communities ibland går i graven. Andra communities såsom Livejournal purgar sina gamla konton och bloggarna blir gamla spöken. Olika imagehosts har trillat pinn och gratis webbsidorna såsom Angelfire och Gurl är sedan länge begravda.

Så när du kollar vad du gjorde online 2002, finns du då?

Finansiellt vakuum

2013-05-07T15:22:00.002+02:00

Inte mycket händer på den här södra fronten mer än ångest över att inte ha några inkomster (sjukskriven student utan csn är fatttigt) gräl på kroppen för att den inte vill fungera (skitkropp, lyd, annars får du ingen mat!) samt att jag ritat drösar teckningar (tills pappret tar slut). Med drösar menar jag just det, minst en om dagen.

Iochmed att jag har använt tecknandet som smärthantering så föddes tanken att jag skulle kunna ta betalt för vad jag gör? Sälja det som redan ritats och kanske ta beställningar på nya personliga illustrationer? Jag må inte vara ens halvvägs till att vara en Anna Ileby men jag har en någorlunda personlig stil och tar inte vettlösa summor då jag inte är varken utbildad eller annat än ökänd, utan mest ytterst fattig.

Just nu deklareras det som hobby men kommer med all säkerhet att ingå i makens bolag han startar upp nu. Det är alltså vitt. Det som finns på Instagram går att köpa i mån av tillgång (några är redan paxade) till ett pris av 499: stycket.
Riktlinjen för en beställning av nytt porträtt är 599:- för ett litet (A5) (mixed media) porträtt och 999:- för ett större, dvs A4 ritat (mixed media). Jag kör oftast på akvarellpapper med grafit, posca, touch, promarkers och akvarell, men ibland, som ovan, kan det bli annorlunda. Fråga och föreslå! Kontakta rugbybeauty@gmail.com
That being said, please feed me!

Visar på min rätta ålder

2013-04-02T18:32:00.003+02:00

Men heliga apan också...tror minsann att jag inte bara är lite lik Kajs i Biss och Kajs! Eller så är det så att jag blivit lik henne iochmed att det nog är mitt favoritbarnprogram. Om inte annat så kör de med förbannat bra uttryck såsom Men heliga apan också.

Blogg 100 no more

2013-03-18T14:14:00.003+01:00

Time flies och allt det där.
Tanken var att jag lätt som en plätt skulle kunna hålla Blogg 100 om jag bara inrättade en rutin. Det funkade bra halva vägen även med några sista minuten inslängda men sedan blev det svårare. Sjukdom och prioriteringar dödade projektet för min del. Att blogga tar tid, om än bara en halvtimme och ibland har jag inte det "över". Ska jag skriva något så bör det vara något som iallafall är värt tiden, bokstäverna och orken.
Prioritera ett inlägg framför målarskola med Iggy, långpromenad med hunden, filmtitt med Honk eller att teckna lite extra, nej det fungerar inte. Så viktig är inte bloggen för mig. Om den vore skulle det vara ett tecken på att den borde läggas ned.

Bilderna

2013-03-14T23:52:00.001+01:00

Iggy är ett barn av sin tid - hon vill att jag ska fota av allt hon ser på marken, äter och skapar. Just nu har jag en mobil full med bilder på stenar, morötter och kattflickor...som enligt Iggy måste bevaras för framtiden. Hennes dokumentation som hon säger... Ser ni vad som hon ville dokumentera nedan?

Tack Jonas

2013-03-13T23:26:00.004+01:00

Slöläser dagens tidningar på nätet och slås av hur lite som egentligen är intressant eller ens relevant. Mer är upprörande eller fördummande än förvånansvärt och fängslande.
Några b-kändisar har berättat på twitter att de ska skiljas, ännu en påve visar sig vara en homofob och tydligen har en d-kändis som varit ihop med en c-kändis blivit lite fläskig.
Under tiden pågår Reva och endast Khemiris är vaken. Som tur är verkar även Svensson vakna tack vare den förra.

Klibbigt

2013-03-12T23:40:00.001+01:00

Ni vet när man slitit med något? Funderat hit och dit, redigerat och lagt till. Kommit på en helt fantastisk slutkläm och utfört det hela...bara för att falla på ett tekniskt missöde när maskeringsvätskan vägrar släppa taget.

Feberyra

2013-03-11T23:32:00.000+01:00

...och det går ett rykte om att jag sovit från och till i ett helt dygn med galna feberdrömmar. Om det är sant vet jag inte för jag yrar nog fortfarande. Med vänlig hälsning, Hon med feberutslag och råttigt hår

Det grundläggande

2013-03-10T23:52:00.000+01:00

Såväl igår som idag har jag googlat mer än på riktigt länge om inte mer än någonsin förut.
Den sk GRÄVdebatten eller vad man skulle vilja kalla den har gjort mig förvirrad. Ett event och så olika versioner av vad som hände. Samtidigt är det kanske inte så konstigt att en och samma händelse ses med så olika ögon då det i grunden beror på om man tror att det finns ett patriarkat och att det finns en samhällsordning där kvinnor är underordnade. Om man är feminist eller inte.

Men, oavsett vilket man tror på är det förvånansvärt att det inte respekteras att en individ känner sig utsatt. Att det inte automatiskt tas ett steg bakåt, tas en paus och grupperar om för att se till att alla deltagare mår bra och kan göra sitt bästa.

Även efter att de andra mottagit beskedet via flera håll att individen i fråga verkligen kände sig attackerad på ett personligt plan, så ges det inga ursäkter. Istället pratas det om att ta debatten. Det är där det blir riktigt konstigt för mig. Om inte individen respekteras utan integriteten bryts, är det verkligen debatt eller bara mobbing under annan benämning?

Man vet..

2013-03-09T23:48:00.003+01:00

...att man blivit förälder med allt vad det innebär när man på fullt allvar blir upprörd för att det inte går att rösta på Yohio i Melodifestivalen och tvingas välja sina ord väl när man förklarar begreppet telefonsluss för sitt smått hysteriska barn som tror att just hennes förlorade röst kommer att förstöra Yohios liv.

Lång mening, mycket ångest i en liten kropp.

8 hela dagen, hela året

2013-03-08T22:56:00.001+01:00

Tidigare idag skrev en man på twitter om hur han ansåg man skulle lösa problemet med kvinnors rädsla för att gå ensamma om kvällarna men allra mest en lösning för att ta död på myten att alla män är våldtäktsmän - han skulle se till att gå bakom kvinnor utan att bry sig om deras eventuella rädsla. Hans tes verkade vara att rädslan var irrationell och det värsta i sammanhanget var att män kände sig utpekade. Hans tweet bemöttes och togs sedan bort.

Dock syns liknande åsikter idag även i Sydsvenskan. Kvinnor berättar om hur de bemöts på krogen såväl som dansgolvet men ägarna till de olika uteställena förnekar att det skulle vara ett problem.
Vad kvinnor upplever som ett orosmoment ses inte som ett problem. Att det ens skulle finnas ett problem och orsakerna till dessa diskuteras inte. Istället lyfts det fram vad kvinnor kan göra för att minska risken för att bli offer. Även en representant för Malmö stad kommenterar med slutklämmen att överfallsvåldtäkter inte är vanliga i Malmö just nu. Det ger det hela en konstig vinkling - är en hand i skrevet eller ett juckande mot häcken inte något allvarligt bara för att det finns värre saker man skulle kunna tänkas utsättas för?

Och ni undrar varför vi fortfarande behöver en 8 mars?

Bönsäsong!

2013-03-07T23:48:00.001+01:00

Eller ja, dags att så bönorna. Sedan jag skaffade odlingslott för drygt 4 år sedan har början av året betytt frossa i frön.
Med åren har jag lärt av mina misstag, vad min lott klarar av (läs: vad sorkar och kaniner samt klåfingriga människor inte tar) och vad vi i familjen gillar. Resultatet har blivit mängder av tomatillos, olika sorters bönor, zucchini, tomater samt asiatiska kålsorter så som pak choi och choy sum. Potatis, morötter, lök och jordgubbar är vad människor norpar så det håller jag ofta mig från.
Välgödd familj på sommaren, det är vi och våra djurfränder. Eller ja, om min rygg klarat det förberedande och underhållande arbetet, vilket inte är så lite som många tycks tro.

Stabilo Woody

2013-03-06T23:14:00.001+01:00

Jag brukar inte skriva Köp nu!-poster men ibland blir jag så till mig att jag kanske borde bidra till ökad konsumtion... miljöförstöring och ond bråd död.
Precis där med det fina ordvalet lyckades jag väl flå detta som recension och konsumtionsrekommendation, så då kan jag fortsätta med gott samvete:

Iggy älskar att rita. Jag älskar att rita. Var vi än är vill hon ha med sig konstnärsmaterial men inte särskilt mycket är gjort för utflykter då allt smått är trist och allt roligt skrymmande (enligt Iggy).

Har ett gäng minipennor (från Tiger) som jag alltid har med mig men deras färgintensitet är föga imponerande. Hittade då Woody, en pennkrita från Stabilo som är liten, väger inget och är nästan oförstörbar. Vaxig penna som när man arbetar upp lager går att sudda/integrera som en oljepastell samt är vattenlöslig så den går att använda till akvareller.
Iochmed storleken så är det svårt att få till en bra spets för detaljer, men det är det enda negativa.
Klart förvånad att jag inte läst fler inlägg om och med dem, men det kan bero på att de efterträdde Stabilo Tone vilka ska ha varit helt fenomenala.

Nedan ser ni en skiss på grovt kvistpapper med bara Woody; lätt blanda till nya färger men detaljerna får hålla sig på skisstadiet, dvs borta.

Galenpannor are us

2013-03-05T23:59:00.001+01:00

Med våren kommer en hund som kräver allt mer motion. Idag bidde det en mil sammanlagt men herr Hund var fortfarande inte nöjd. Bilden är tagen tjugo i midnatt då han tyckte det var för tidigt att gå hem.

Eh...med vårRoky blir man superfit på nolltid.