”För oss är påvens välsignelse ett viktigt stöd för freden och bidrar till att igen väcka människors medvetande om det dramatiska läget i Ukraina”, sade Caram till den katolska nyhetsbyrån KNA.

Caram: påven engagerar sig för fred

Hon har redan träffat påven två gånger för att tala med honom om sitt biståndsprojekt i Ukraina. ”Freden ligger honom mycket varmt om hjärtat. Då jag föreslog honom att välsigna denna humanitäre konvoj hänvisade han omedelbart till organisatörerna av Spanienresan för att få med ett möte under programmet i Barcelona.

Den argentinskfödda ordenskvinnan bor sedan decennier i Spanien. Genom sitt samhällsengagemang har hon blivit känd över hela landet. År 2015 erhöll dominikansystern utmärkelsen ”Årets katalan”. Sedan början av det ryska angreppet i februari 2022 har hon rest flera gånger till Ukraina för att understödja projekt där.

Kathpress 2026-09-06

Detta är en nyhetstext.

På klubbens onlineshop finns tröjan ännu inte – Här är talet 14 med arabiska siffror förbehållet Aurélien Djani Tchouaméni – bland damerna bär María Méndez Fernández nummer 14. Men enligt tidningen pryder de romerska siffrorna XIV ryggen på tröjor på dockor i skyltfönster i Madrid. Här är specialtröjan med namnet ”Léon” på ryggen sedan måndagen till salu för ungefär 180 € i klubbens officiella webbshop. Tillhörande shorts finns det för ungefär 52 € och knäskydd för ungefär 23 €.

Real Madrids ordförande Florention Pérez tog på måndagen emot påven Leo då denne kom till Bernabéustadion för ett möte med 80 000 engagerade katoliker i ärkestiftet Madrid. Pérez överräckte till gästen från Vatikanen en annan specialgjord tröja med namnet ”Robert F. Prevost” och ryggnumret 1. Dessutom skänkte han påven en modell av stadion.

Under flygresan från Rom till Madrid i lördags hade påven i samtal med massmediarepresentanter bland medresenärerna även talat om sport. Under det kommande VM håller han tummarna för USA. På frågan om han i Spanien håller på Real Madrid eller FC Barcelona svarade Leo XIV skämtsamt: ”Påven håller på alla lag, men Prevost håller på Real Madrid” – men anspelning på sitt civila namn Robert Francis Prevost.

Kathpress 2026-09-06

Detta är en nyhetstext.

Här via webbplatsen för Real Madrid kan man se bilder från påvens besök

Jubileet firades med en ekumenisk tacksägelsegudstjänst ledd av kardinal Anders Arborelius och kyrkoherde Pia Sophia Passmark från Skarpnäcks församling.

Musik framfördes av elever från Lilla Akademien och hovpredikant Michael Bjerkhagen höll ett uppskattat föredrag om änkedrottning Josefina, stiftelsens grundare, och hennes livsgärning för katolicismen i Sverige. Bland de närvarande fanns även äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M) samt representanter från kungahuset, den katolska kyrkan och Svenska kyrkan.

Stiftelsen Konung Oscar I:s Minne grundades 1876 av änkedrottning Josefina till minne av hennes make, kung Oscar I. Verksamheten står sedan starten under kungligt beskydd och erbjuder idag boende för 41 kvinnor i en naturnära miljö med fokus på omsorg, gemenskap och livskvalitet. Den dagliga omsorgen utförs av Serafimsystrarna.

Under renoveringen av S:ta Eugenia kyrka vid Kungsträdgården i Stockholm bor jesuitkommuniteten temporärt i Oscars Minne i Bagarmossen.

Red. 2026-06-09

Detta är en nyhetstext.

Påven betonade att den kyrkliga högtiden då en konsekrerad hostia bärs genom staden är något mera än en folkloristisk tradition. Processionen visar att Gud inte förblir instängd i kyrkan utan är nära människorna. Detta gäller framför allt de svaga, familjerna och de lidande: ”Kristus som går genom gatorna är den samma som identifierar sig med de fattiga, de förtryckta och de hjälplösa.”

Vidare sade Leo: ”Jag har ett uppdrag till Spanien av idag och imorgon: att den fromhet som besjälar detta land sedan århundraden inte blir ett museum utan ett trosskola.” Denna skola skall lära de spanska troende en kärlek som ”bryter sönder alla egoismens kedjor” och visar ”att Guds närvaro är verklig och att vi också är kallade att vara  närvarande i samhällets alla förhållanden och utmaningar . . . och att engagera oss personligt för att bygga upp det gemensamma bästa.”

Fromhet och nästankärlek

Särskild enträget vände sig påven mot en ”bekväm, privat tro” som drar sig tillbaka till den egna fromheten. Corpus Christi är i Spanien sedan åratal medvetet förknippad med ”nästankärlekens dag”. Det handlar inte bara om att bära monstransen genom gatorna, utan om att låta sig väckas ur egoism och likgiltighet, och att ta ansvara för andra. Eukaristin får inte sluta med bara personlig religiositet utan de troende måste förmås att bereda hopp och att engagera sig för fattiga, familjer och människor i nöd.

I sin predikan erinrade Leo även om biskop Manuel González García (1877–1940) som helgonförklarades av påven Franciskus år 2016. Denna biskop hade engagerat sig för både glödande eukaristifromhet och även för karitativt arbete. Hans biskopsresidens brändes ner av kommunister år 1931. År 1937 understödde González i spanska inbördeskriget, tillsammans med de andra katolska biskoparna, den högerinriktade generalen och senare diktatorn Francisco Franco (1892–1975).

Madrids ärkebiskop kardinal José Cobo Cano beskrev eukaristifirandet som en återgång till landets andliga källor. Madrid är byggt på ”levande vatten” och står som en sinnebild för de kristna kallelse i dopet. I sin hälsning uppmanade Cobo till att överge ”gudshusens bekvämlighet” och att bära fram Kristus mitt i samhället. Kyrkan måste gynna en värld av syskonkärlek ”där ingen förblir osynlig och där brödet räcker till för alla”.

Rådhus som sakristia

Redan i arla morgonstund strömmade pilgrimer, ungdomsgrupper, familjer och troende från alla hörn av Spanien samt från andra europeiska länder till huvudstadens centrum. Med anledning av påvebesöket blev Madrids rådhus tillfälligt förvandlat till påvlig sakristia. Innan mässan började tog Leo XIV där emot stadens gyllene nyckel och skrev sitt namn i Madrids gästbok.

Gudstjänsten på Plaza de Cibeles var även organisatoriskt en stor framgång. Enligt uppgifter från ärkestiftet var mer än 22 000 frivilliga engagerade. Vidare sörjde ungefär 23 000 poliser och säkerhetspersonal för att allt gick lugnt till. För liturgin stod mer än 2 000 präster, diakoner, akolyter och kommunionutdelare redo; en kör med 400 sångare stod för den musikaliska gestaltningen. För att även de som stod långt borta skulle kunna följa gudstjänsten hade 42 storbildsskärmar satts upp.

Procession genom Madrids centrum

I anslutning till gudstjänsten ledde påven Leo XIV den traditionella Corpus Domini-processionen till fots genom Madrids centrum. Under en baldakin gick han med den monstrans som innehöll den konsekrerade hostian över Plaza de Cibeles och den festligt smyckade Calle de Alcalá. Den 700 meter långa vägen kantades av stor skara troende som följde det allraheligaste sakramentet i tyst andakt. Under processionen utströddes blomblad och vidare ljöd klockorna i de intilliggande kyrkorna.

Processionen fick en särskild prägel av en bred blomstermatta av mer än 30 000 vita och gula nejlikor. Längs vägen fanns även 16 bilder framställda av blommor och föreställande kristna symboler som hostian, petrusnyckeln och jakobsmusslan. Detta förgängliga konstverk hade skapats av en förening från galiciska Ponteareas där man sedan mer än två sekler vårdar traditionen med Corpus Domini-mattor. Enligt uppgifter från arrangörerna hade 24 yrkesmän- och kvinnor samt 160 frivilliga deltagit i att framställa mattan.

I processionen deltog förutom otaliga präster även första kommunionsbarn och representanter för katolska lekmannagrupper. Den spanska kungafamiljen följde även högtiden, och när de lämnade Plaza de Cibeles hälsades de av de församlade troende med en långvarig applåd.

Kathpress 2026-06-07

Detta är en nyhetstext.

I länder med en stark fotbollskultur – många länder i Afrika, Latinamerika och Asien – kommer detta VM att prägla vardagen under veckor framöver. Särskilt barn och unga följer intensivt med i spelet och tar reda på allt om spelare ”som kommer från liknande livsvillkor och som nu har tagit sig till toppen”, säger Heiserer om hur man ser på spelet. Begeistringen väcks i synnerhet när exotiska spelare står i rampljuset – till exempel vid första matchen mellan Mexiko och Sydafrika – eller när lag från fattigare länder lyckas besegra ekonomiskt starkare motståndare.

Det behövs bara tygtrasor och stenar

Man bortser ofta från att fotboll i utvecklingssamarbete gör tröskeln låg när det gäller att komma i kontakt med barn i fattiga områden. […] Centralt är då att det är lätt att komma igång. Det behövs knappast något material: ”En improviserad boll av tygtrasor eller hopknutna plastbitar och några stenar som mål räcker. Den låga tröskeln möjliggör för barn att deltaga oberoende av deras sociala förutsättningar.” Om minsta möjliga infrastruktur ställs i ordning – en plan, kläder eller belysning till exempel – ökar detta motivationen, då det förmedlar till barnen pålitlighet och struktur i vardagen.

Från stabilt ankare till dörröppnare

Don Boscos salesianer har i sina projekt I lagt märke till fotbollens centrala funktion inom utbildning och omsorg. För barn – i slummen, i öppna ungdomscentra och i flyktingläger – utgör fotbollen ofta ”ett av får stabila ankare i vardagen”, som Heiserer uttryckte det. […]

I Ecuador såg Heiserer vilken betydelse idrott kan ha. Fotbollslag av gatubarn som i turneringar hävdar sig mot lag från rika skolor upplever för första gången ”att deras sociala bakgrund inte avgör deras värde”. Sådana erfarenheter stärker påtagligt självbilden vilket mängder av prispokaler vittnar om i centra för gatubarn.

Även för familjerna spelar fotbollen en viktig roll då föräldrar dras in i projekten och får inblick i barnens aktiviteter. Detta skapar förtroende, och genom sambandet mellan idrott, omsorg och undervisning uppstår en strukturerad vardag som möjliggör utveckling.

Kritik: fördelning, transparens och varaktighet

Heiserer menar att det ändå finns begräsningar. Fotboll kan inte lösa sociala problem men väl erbjuda alternativ och avbryta riskfyllda beteenden. I problemfyllda stadsdelar till exempel i mexikanska Tijuana har idrottsplatser anlagts för att man ska lösa konflikter genom matcher istället för på gatan.

Men Heiserer riktar stark kritik mot utvecklingen inom internationell fotboll. Detta har ”blivit en miljardmarknad där ekonomiska intressen ofta dominerar”. Man kan ställa sig frågor om rättvis fördelning och transparens i större föreningar liksom om varaktigt utnyttjande av infrastruktur när större evenemang har avslutats.

Kathpress 2026-06-05

Detta är en nyhetstext.

Av tro rörda män och kvinnor har byggt sjukhus och skolor, startat solidariska initiativ och använt ett språk som respekterar människans värdighet, sade påven. Detta visar även ett objektivt perspektiv. Därför kan man fråga sig om Europa hade kunnat utveckla sin identitet utan detta formande inflytande. Påven tillade: ”Detta är ingen provokation, utan en inbjudan att reflektera över om evigheten, som genom Jesu Kristi inkarnation trängt in i tid och rum, igen kan försonas med det vardagliga.”

Vidare uttryckte påven: ”Vi bör fråga oss vad vi sår idag, vad som blommar i vårt samhälle och vad som tyst och stilla vissnar; vilka värden vi bevarar och vilka vi låter dö. Det är djupgående, nödvändiga frågor som inte kan ignoreras.” Det är nödvändigt med en respektfull samhällsdialog om detta, med stor försiktighet, eftersom: ”Varje uttryck säger och förmedlar något; det kan såra eller hela, förstöra förväntningar eller vidga vyer, så splittring eller väcka hopp om möjligheten att tillsammans bygga något verkligt mänskligt.”

”Bygga nya nätverk”

Som ledmotiv för mötet i Madrid Movistar Arena nämnde påven ”skapandet av nya nätverk” mellan kultur, konst, ekonomi, vetenskap och sport. Målet måste vara ett förnyat samhälle, där ”tiden genomsyras av evigheten”, kulturen bevarar minnet och främjar dialogen, utbildningen stöder sökandet efter sanning med kritisk ande och konsten väcker förundran samt ädla känslor. Företag bör erkänna människans värdighet, medan arbete måste förbli en motor för hopp.

Särskild uppmärksamhet ägnade Leo XIV åt språk och kommunikation. Detta är ”aldrig neutralt” betonade han. Ord och bilder kan såra eller hela, förstöra förväntningar eller öppna nya horisonter. Därför behövs en samhällelig dialog som grundar sig på möten, lyssnande, respekt och respekten för människovärdet. Påven uppmanade att universitet inte ryggar undan från arbetslivet och samtidigt inte överger sökandet efter sanning. På samma sätt må företag inte betrakta anställda endast som en produktionsfaktor, konst får inte begränsas till eliten och sport inte reduceras till underhållning eller affär.

Med hänsyn till den teknologiska utvecklingen påminde Leo XIV om att framsteg måste ta hänsyn till de svagastes behov. Ny teknik bör inte förlora äldre människor, fattiga och dem som ”inte har någon röst” ur sikte. Verklig utveckling mäts efter om den tjänar människan i hennes helhet och möjliggör ett ansvarsfullt deltagande för alla.

Helhetsutveckling

Samtidigt påminde påven om politikens och ekonomins sociala ansvar. De fattigas situation är ett ”rop” som ständigt utmanar samhällena, politiska och ekonomiska system samt kyrkan. Ekonomiska och institutionella strukturer är bara rättvisa om de tjänar människans helhetsutveckling och främjar allas medansvar.

Även sport tillskrev Leo XIV en viktig samhällelig roll. Många människor skulle ha lärt sig att respektera motståndaren snarare på spelplanen än genom föreläsningar, sade han. Idrottare lärde ut att ”förlora utan att hata, vinna utan att förödmjuka, och resa sig upp igen efter ett fall”. Därigenom visar sig en kultur av rättvisa och gemenskap, som har betydelse långt bortom det sportsliga området.

Banderas: ”Kyrkan största konstproducenten i historien”

Vid mötet med omkring 15 000 deltagare medverkade bland andra skådespelaren och regissören Antonio Banderas, flamencokonstnären Sara Baras, idrottarna Carolina Marín och Teresa Perales samt fackföreningsledare och representanter för arbetsgivarorganisationer.

Banderas berömde påvebesöket i sitt tal som ett särskilt tecken på dialog med samhället. Påven Leo XIV:s närvaro i Madrid var ”en gest av lyssnande, närhet, dialog med civilsamhället”. Som gemensamt språk mellan kyrkan och samhället lyfte skådespelaren fram konsten och sade: ”Vi har nog inte fel när vi säger att kyrkan har varit den största konstproducenten i mänsklighetens historia.” I centrum för detta kulturella arv står Jesus Kristus, ”huvudpersonen i livets film”, som har inspirerat konstnärer i alla epoker.

Därefter skildrade skådespelaren, känd för filmer som ”Zorro” och ”Desesperados”, personliga minnen av påskveckans firanden i hans hemstad Málaga, vilka hade präglat honom redan som barn. I föreningen av folklig fromhet, konst och gemenskap hade frågan om Gud för första gången väckts inom honom. Svar hade han senare funnit i sin familjs trosliv, i traditionerna från hans hemstad och i människorna runt omkring honom. De religiösa firandena hade blivit ett sätt för honom att förstå relationen mellan människa, gemenskap och transcendens.

Banderas beskrev konsten som ett oumbärligt utrymme för kritiskt tänkande om samhället och mänskligheten. ”Konst är inte bara skönhet. Konst är fråga. Den är reflektion. Den är kontrast. Den är revolution” uttryckte han. Den måste uppmärksamma orättvisor och får varken gentemot samhället eller mot religion och kultur överge sin kritiska roll. I en tid av snabb teknologisk förändring hjälper konst dessutom till att hålla människans djup och sökandet efter mening levande. Kyrkan och civilsamhället måste därför fortsätta att tillsammans söka sanningen och främja dialogen. Avslutningsvis bekände Banderas, själv djupt troende katolik: ”Jag är här idag för att bekänna att jag har fallit för Guds tjuskraft.”

Kathpress 2026-06-07

Detta är en nyhetstext.

Kungen och tidvis andra medlemmar av den kungliga familjen kommer att beledsaga påven under alla delar av besöket. Förutom det officiella mottagandet i kungliga palatset i Madrid på lördagen kommer det spanska kungaparet att deltaga då Leo XIV på onsdagen i Barcelona inviger basilikan Sagrada Familias Jesustorn. Felipe kommer också att personligen ta av avsked av påven nästa fredag då han från flygplatsen på kanarieön Teneriffa återvänder mot Rom.

Kronprinsessan Leonor och infantinnan Sofia deltager på söndagen i Corpus Christi-mässan som Leo XIV firar på Cibelestorget framför Madrids rådhus. Dagen därpå närvarar drottning Sofia vid mässan i Almudenakatedralen.

Även om Spanien inte officiellt har någon statsreligion är banden mellan kungafamiljen och katolska kyrkan av tradition starka. Sedan sekler bar Spaniens monarker den av Vatikanen förlänade hederstiteln ”katolska majestät”. Madrids kungliga slott är symboliskt beläget mitt emot Almudenakatedralen.

Felipe VI anses vara djupt troende och praktiserande katolik. Framför allt hans mor Sofia lade stor vikt vid hans religiösa fostran. Under många år tjänade Felipe som ministrant i familjekapellet. I hans bostad Zarzuelapalatsen utanför Madrids portar finns det ett huskapell där det varje söndags firas gudstjänst för familjen. En av Felipes och Letizias första resor efter bröllopet år 2004 gick till Vatikanen,

Både politiskt och religiöst är Felipe tillbakadragen. Sin tro talar han sällan om. Medveten om sitt lands sekulära karaktär svor han vid sin tronbestigning 2014 inte på Bibeln utan som statsöverhuvud på den spanska författningen.

Kathpress 2026-06-06

Detta är en nyhetstext.

Katolska kyrkan går en annan väg. Denna kyrka, som under det spanska inbördeskriget stod på diktatorn Francos sida och betalade ett högt blodpris, är ”idag redo att sätta sig i tjänst för framtiden för ett folk som söker försoning och fred”.

Vidare sade påven i sitt tal inför politiker och diplomater: ”Jag inbjuder er alla att av kärlek till sanningen lämna de splittrande och polariserande framställningarna av er samhälleliga verklighet och dess historia bakom er, för att från fruktlösa förenklingar nå ett fruktbart erkännande av dess komplexitet.” Detta skulle vara en ”särskild kallelse för Europa”. Spaniens historia lär oss att ”det inte är konfrontationens kultur, utan mötets kultur som skapar stabilitet och välstånd”.

Europas gåva till världen är denna inställning: ”Att uppskatta och utforska det mångfacetterade, lära sig att inte förneka detta men ta emot det som en välsignelse, och att fly identitetsbundna tillvägagångssätt som verkar kunna förklara allt, men som befolkar världen med spöken och fiender.”

Denna uppgift framträder i den digitala tidsåldern inom en ny ram: ”I denna miljö förvärras fördomar, kritiskt tänkande försvagas, och övermäktiga intressen sår dödliga impulser.”

Påven krävde däremot en ”kursändring i investeringarna i skolor, högskolor och forskning, i lokala samhällen och i civilsamhället”. Säkerhet uppstår inte från vapen och murar, utan ”genom att vi lär oss att gå framåt tillsammans med andra, växa tillsammans, sida vid sida”.

Påven tog även upp islam och uttryckte: ”Islams närvaro på den Iberiska halvön var en långvarig politisk, kulturell och religiös företeelse. Under denna tid fanns det inte bara konfrontation, utan man försökte också skapa ett utrymme för möten, samtal och dialog mellan kristna, muslimer och judar om mening och sanning.”

Utan att nämna basker och katalaner vid namn, uppmanade påven till att ”förena kraven på autonomi och enhet”. Slutligen borde spanjorerna ”driva på processen för europeisk enhet – inte i motsats till andra makter, utan som en gåva till hela mänsklighetens familj”.

Påven Leo XIV:s första tal i Spanien mottogs med stående ovation, kung Felipe VI reste sig först. Han hade tidigare i ett välkomsttal till påven Leo XIV bland annat berömt honom för hans engagemang mot sexuella övergrepp inom kyrkan.

Kathpress 2026-06-06

Detta är en nyhetstext.

”Katedralen i Toledo, främst bland alla Spaniens katedraler, är sedan sin begynnelse förbunden med den heliga Jungfrun och står på ett särskilt sätt under hennes beskydd, allt sedan den helige biskopen Ildefons. Hon vördas särskilt som Jungfrun av Tabernaklet och hennes staty kröntes med en gyllene krona för hundra år sedan.” Om biskop Ildefons, som levde på 600-talet, berättas att den heliga Jungfrun besökte honom och iklädde honom en särskild mässhake.

Firandet inleddes med att mässan firades i katedralen under ledning av monsignore Arellano tillsammans med Toledos ärkebiskop Francisco Cerro Chaves och andra kyrkliga ledare. I sin predikan sade monsignore Arellano bland annat:

”Jag har med mig starka känslor för er från den helige fadern som ser på kyrkan i Toledo med stor ömhet. Påven Leo XIV ser idag med särskild värme på den ojämförliga staden Toledo med sin lysande historia i tro, väktare under århundranden av den kristna traditionen i Spanien och varifrån det kommit så många trogna herdar, martyrer, ordensmänniskor och trogna lekmän. Vi har inte samlats idag för att betrakta ett historiskt minne som slumrar i skuggorna, utan för att stärka en eld som fortsätter glöda i vår kyrkas hjärta och för att förnya vår kärlekspakt med vår Moder. När kyrkan i Toledo gav henne en gyllene krona för hundra år sedan så återgäldade de troende det som vår moder hade gjort med den helige Ildefons. Att kröna henne var att ikläda henne vår tillbedjan och kärlek.”

Han fortsatte sedan, med tanke på den nuvarande kyrkans grundläggande för åtta hundra år sedan:

”Detta firande visar något viktigt för oss: den kristna tron finns inte utanför historien eller i dess marginal, utan den kristna tron växer inne i historien, på konkreta platser och genom levande gemenskaper. Under sina åtta hundra år har denna katedral bevarat och beskyddat en tro som inte undvikit varje epoks viktiga frågor utan tvärtom velat leva i dem och acceptera urskiljningens och omvändelsens hårda arbete. Detta är en lång historia som vänder vår blick mot framtiden, som inte inbjuder oss till nostalgi utan till hopp.”

Monsignore Arellano lyfte sedan särskilt fram den heliga Jungfruns förbindelse med eukaristin: ”Här levs en tro som kontemplerar Mysteriet, som tillber i tystnad och förblir hos Gud. Här urskiljer de troende, under sin Moders blick, Guds levande närvaro i det välsignade brödet.”

Efter mässan gick man i procession med Mariastatyn i spetsen. Hon bar samma krona som hon kröntes med för hundra år sedan och med en broderad mantel från 1600-talet som restaurerats för detta tillfälle. Den berömda pärlmanteln som statyn kläddes med 1926 beslagtogs under spanska inbördeskriget och har aldrig återfunnits.

Processionen, i vilken deltog mer än femtio olika brödraskap och religiösa sällskap, gick till torget Zocodover där man höll en tacksägelsegudstjänst. Under den gav monsignore Arellano den påvliga utmärkelsen Silverliljan till stadens skyddshelgon på påvens uppdrag. Mariastatyn som visar Jungfrun av Tabernaklet är i romansk stil och tillverkad på 1200-talet när katedralen skulle återinvigas.

Sedan 1500-talet finns den i katedralens Tabernakelkapell, därav har den fått sitt namn. Den är gjord av mispelträ och täcktes på 1500-talet i silver och ädelstenar och visar jungfrun sittande med Jesusbarnet i sitt knä. Under århundradena har den haft olika kronor, men den mest berömda är den senaste som tillverkades efter en omfattande insamling inför att statyn skulle krönas av påven Pius XI 1926. Den är ett av de finaste spanska juvelerararbetena under 1900-talet i guld med tusentals ädelstenar.

Vatican News, spanskspråkiga redaktionen, 2026-06-01

Detta är en nyhetstext.

Red. 2026-06-06

Detta är en nyhetstext.

Läs mera på nyhetsbyrån Fides webbplats via länken här