Sjörövar Fabbe

Mammas kille kommer bli målvakt när han blir stor

2011-07-23T22:00:00.001+02:00

Sorgens dag!!!

2011-07-23T00:24:00.001+02:00

Idag är sorgens dag här i Norden, ja i hela Europa och världen faktiskt.

Så många döda!
Så många unga döda!
Så många unga politiskt intresserade och aktiva som har blivit dödade!
Av vem då? Av någon idiot som inte vet bättre?

För 100 år sen hade vi inte allmän rösträtt här i Sverige. Våra mor-och farföräldrar och deras mor- och farföräldrar har kämpat hårt för att komma dit vi är idag med vår demokrati. I östvärlden dödas dödas folket fortfarande när de försöker nå sina röstlokaler.

De senaste dagarna var fler norska barn och ungdomar på politiskt läger. Ett trevligt läger där de ska umgås, ha kul och formas till framtida politiker.

I 90 år har även vi kvinnor fått rösta och säga vad vi tycker. Vad är våran värld påväg när våra ungdomar inte kan vara på ett lungt o tryggt politiskt läger utan att riskera att bli skjutna!?

Ska vi låta våra barn växa upp i ett samhälle som är sämre än våra mor- och farföräldrar? Ska vi låta vårt samhälle raseras som det är påväg att göra?!
Vi, vanliga "Svensson" måste hjälpas åt och vara starka tillsammans och bevara vår demokrati!

Till hösten händer grejjer!

2011-07-22T22:25:00.002+02:00

Vi har kommit in på TUFF (teckenspråks utb för föräldrar) som vi ska börja på i september. Känns så himla skönt att få lära sig tecken på riktigt!
I tre år ska vi få lära oss att teckna och förhoppningsvis får vi in bättre rutin när det gäller att teckna hemma till vardags med Fabian. Det är ju vårt tecknande som utvecklar Fabians språk och kommunikation.

Jag har även kommit in på en utbildning för att bli handledare i Karlstadmodellen. Jag går utbildningen i första hand för att ha mer kunskap och kött på benen för att veta vad vi håller på med när vi språktränar Fabian. I framtiden kan jag även hjälpa andra familjer med barn som har språksvårigheter. Och det ser jag fram emot. Men det är en lång resa dit.

Mycket har hänt... O ännu mer kommer snart att hända i mitt (läs vårt) liv.

2011-07-22T13:41:00.002+02:00

Här ha hänt grejjer!
• Fabian går, hoppar och nästa springer fram, lite ostadigt men ändå.
• Fabian babblar och tjötar på som bara den (men ingen förstår hans talade språk)
• Han läser både böcker och tidningar för oss.
Han är helt enkelt ett riktigt litet charmtroll!

Nu har han gått på dagis i nästan ett halvår. Och vi är absolut inte nöjda med den barnpassningen som Fabian har fått, med olika anledningar. Vems felet är spelar inte någon roll överhuvudtaget.
Till hösten hoppas vi på att få komma in på en annan förskola där dom redan idag teckar utan att de har eller har haft något barn med språksvårigheter.
När vi var där och hälsa på så sa dom att det skulle bli kul och lärorikt. Jag önskar och hoppas av hela mitt hjärta att dom kommer stå fast vid det även om några månader.

Vi har kommit igång med våra TAKK-träffar. Dit är det drygt 40 stycken som har anmält sitt intresse att få vara med och delta för att få lära sig Fabians uttrycksätt. Det är alltid lika roligt att se att så många kommer.
Vi träffas ungefär var fjärde söndag.

Vi har även sakta men säkert kommit igång med vårt nätverk. Nu vet jag inte hur det kommer att bli till hösten om vi äntligen kan få med förskolan på våra träffar så de används på rätt sätt.

Snart fyller Fabian 2 år

2011-04-15T05:36:00.001+02:00

Och här kommer hans önskelista.

Fanian har jättemycket leksaker och kläder.

Han önskar sig är:

Trä tågbana i märkena BRIO, BILTEMA eller KID-WOODS för dom passar ihop. Men inte tågbarnorna från IKEA eller MICKY för dom passar inte ihop med dom andra märkena. Han önskar sig massa tågbans saker, för han har inga än.

Duplo-lego. Jag vet inte om det finns andra märken som funkar ihop med Duplo. Nån som vet? Han önskar sig massa lego.

En gräsklippare som han kan ha och klippa gräset.

(redan köpt) En trehjuling som man kan flytta fram och tillbaka sitsen

Sen önskar han sig tränings material från Hatten Förlaget och Marias Verkstad
Man kan antingen köpa ett presentkort eller om ni frågar oss så kan vi säga vad han behöver.

Kläder som han önskar sig är;
Coola t-tröjjor
Shorts
Heltäckande badkläder som har hög solskyddsfaktor
Kepsar o hattar i massor, han har vuxit ur dom från förra året
Kalsonger
Jeans

Han kommer snart att växa i stl 80 på kläder. Tänk på att våran lilla kille växer väldigt långsamt så storlek 80 kommer han att kunna ha ända fram till sen hösten kanske ända fram till jul. Hans huvudmått är ungefär som en normalstor 2 åring. Hans fot är 11 cm men hans fötter är väldigt tjocka över vristen. Hans strumpstorlek är 19-21.

Föreläsning om Karlstadmodellen

2011-04-13T10:21:00.001+02:00

Till ALLA som bor i Gbg med omnejd som har barn med språkstörning:

Föreläsning om vad Karlstadmodellen är för något och hur våra barn med språkstörning kan få en bra språkträning med hjälp av den.

När? 23 maj kl 17.00

Vart? Dalheimers hus

Självkostnadspris på 30 kr per person. Betalas i förväg.

Anmäl senast 16 maj till: Jenny.Jerksten@hotmail.com

Sprid gärna detta vidare!

Erbjud Karlstadmodellen till alla!

2011-03-26T20:43:00.003+01:00

Hej ALLA!

Vi språktränar Fabian med Karlstadmodellen. vi kommer att ha nätverkträffar var 6:e vecka framöver och får betala 2000 kr per träff som vi har för det är vad våra handledare kostar. Då ingår inte träningsmatrialskostnader...

Hade Habiliteringen erbjudit oss denna språkträningsmodellen hade vi kunnat lägga pengarna på annat skojj.

Jag önskar att så många som möjligt vill skriva på denna namninsamling på nätet och även sprida till fler personer.

Syftet är att vi vill att habiliteringarna runt om i Sverige skall erbjuda Karlstadmodellen som språkträningsmodell för dem som önskar det. Det ska inte vara en klassfråga att få träna sitt barn med Karlstadmodellen.

Om ni tycker att detta är viktigt för våra barn så uppmanar jag er att flera personer per familj skriver på. Listan behöver bli lång.

Erbjud Karlstadmodellen

IAKM (International Association for the Karlstad Model) har tagit initativ till en

namninsamling som kommer att skickas till habiliteringscheferna i Sverige.

Detta gör vi för att många föräldrar har hört av sig om sin besvikelse att

inte få hjälp att arbete enl Karlstadmodellen med sina barn.

IAKM ber dig att skriva på en namninsamling på www.namninsamling.se

-leta efter "Erbjud Karlstadmodellen NU" . Skriv ditt namn enl anvisning.

IAKM vädjar också att du ska sprida detta upprop till alla du känner.

Ju fler underskrifter, desto bättre.

Det handlar om mångfald och rättvisa!

International Association for the Karlstad Model

Nätverk och TAKK-studiecirklar

2011-03-15T14:24:00.001+01:00

Nu kör vi så det ryker! Vill du följa med på tåget?!?

Vi kommer att ha första nätverksträffen den 21 april 16.30-ca 18.30 hemma i en lokal i vårt område. På första träffen kommer både Fabians logoped och en handledare i Karlstadmodellen, som vi kommer att jobba utifrån i nätverket, att prata o informera oss lite om hur vi kan jobba i nätverket. Det är helt frivilligt att vara med o man behöver inte bestämma sig förrän efter första träffen då vi kommer få info om vad det är vi ger oss in på.
Därefter kommer vi träffas var 6:e torsdag.

Till nätverket är det bara vissa få utvalda som är inbjudna.

Vi önskar få veta så snart som möjligt vilka som är intresserade o vill komma på första träffen.

Vi kommer också ha träffar för ALLA som vill kunna kommunicera med Fabian.

Vi kommer att ha två träfftillfällen på söndags eftermiddag var 6:e vecka. 13-15 el 16-18. Första träffen är den 17 april.

Man bestämmer själv från träff till träff vilken tid som passar bäst att komma på. MEN vi vill veta vilken du väljer senast på lördag
eftermiddag för att kunna planera.

Till teckenträffarna är hela familjen välkommen. Finns det möjlighet så kan det vara bra att lämna de minsta barnen hemma eftersom dom inte får ut så mycket av kursen, men det är för er skull.

Vi önskar att ni hör av er så snart som möjligt o säger om du/ni vill vara med.

Kursen kommer att genomföras som studiecirklar via ABF.

Vi kommer att vara i en lokal i vårt område i Brunnsbo.

Fråga om det är något oklart!

Vill du läsa om nätverk enligt Karlstadmodellen så tycker jag att du ska klicka dig in på Melvins nätverk .Där får man följa hur dom har jobbat. Eller ta en titt i lilla boken om TAKK.

Kram så länge!

Allt klart! Så gått som i alla fall...

2011-03-10T10:00:00.001+01:00

Den 17 april kör vi teckenkurs där alla som vill kunna kommunicera med Fabian är välkomna att delta. Jag måste veta innan vilka ni är så jag kan planera. Tid och plats kommer.

Den 21 april (skärtorsdagen) kör vi igång med Fabians nätverk. Där är de bara vissa få som är invalda. Tid och plats får ni från oss.

Ni som är med i nätverket är självklart också välkomna till teckenträffarna!

Vi ser verkligen fram emot detta. Och hjälps vi åt så kommer vi garanterat att lyckas bra!

Var hos Fabians doktor idag, hon ska hjälpa oss att söka ett litet bidrag till detta.
Och i morgon ska jag på möte på ABF,

Kram så länge!

Nätverksträffarna

2011-03-03T06:54:00.001+01:00

Japp, då är allt så gott som klart inför våra Nätverksträffarna. Det är bara några få bagateller kvar att lösa. Så som; ekonomi, lokal och fastställa vilket exakta datum vi ska köra igång. Men jag har mina tankar kring alla dessa olösta grejjer.

Ekonomi: ska be min syster kolla fonder. (Men det vet hon inte än att jag ska be henne om, ska berätta för henne senare idag). Vi kanske kan få hjälp med en liten peng i alla fall.

Finns det någon där ute som har några tips på fonder man kan söka för att starta ett nätverk i kommunikation med inriktning Karlstadmodellen för en liten kille med ett väldigt ovanligt syndrom, som bor i Göteborg.

Funderar på att starta detta som en studiecirkel då kan man få ett litet bidrag för det också.

Det saknas "bara" 20 000 kr ungefär.

Lokal: jag har mina tankar på vart jag ska låna/hyra lokal men inte helt klart än. Tror dom kan hyra ut en lokal i Folkets Hus, speciellt om vi kör det som studiecirkel.

Datum: en torsdag eftermiddag/kväll i april kommer vi att köra igång. Troligen blir det den 21 april, men jag ska bara kolla med två nyckelpersoner först så dom kan det datumet.

Dessutom: Några har hört av sig angående teckenkurs. Jag har tanke på att ha det parallellt med vårt nätverk för dom som inte har möjlighet att gå på Nätverksträffarna och om man inte tillhör Fabians viktiga vuxna.

Någon mer som är intresserad?

Puss och kram så länge!!

Karlstadmodellen

2011-03-02T23:40:00.001+01:00

Tänkte berätta lite om min upplevelse och syn på Karlstadmodellen. Jag vet inte hur jag kom i kontakt med det första gången men jag tror att det va via Down föreningens hemsida - som lotsade mig vidare till ett mormor nätverk - som lotsade mig vidare till en mormor träff med massa familjer som har barn med Down syndrom där de flesta barnen var runt 6 år med sina syskon och lilla Fabian - så blev jag inbjuden på en föreläsning om Karlstadmodellen - där anmälde jag mig till en kurs i Ordstadiet som hulls av studieförbundet vuxenskolan i Partille. Innan kursen började så försökte jag fatta vad Karlstadmodellen innebar genom att läste boken "Ordstadiet" som vi skulle ha som kurslitteratur. Jag fatta absolut ingenting! Trotts det så trodde jag på denna modellen redan från början.

Jag gick kursen. Jag var ensam förälder, alla andra deltagare hade fått sin kurs betald från sin arbetsgivare för dom va pedagoger och jobbade antingen på skola eller förskola.

Kursen var på 6 tillfällen och kostade oss 1700 kr. Jag ska vara ärlig, under kursens gång fatta jag fortfarande inte vad Karlstadmodellen skulle ge min son. Men jag trodde fortfarande på detta sätter att jobba på.

Det är först nu efter kursen som allt har fallit på plats. Jag har hela tiden haft en positiv känsla för Karlstadmodellen. Men nu känns det ännu bättre efter att jag har läst en massa om AKK och försökt få hjälp från Habiliteringen med Karlstadmodellen.

Jag använder Karlstadmodellen som ett strukturerat träningsprogram. Jag använder bara det som är bra för Fabian och det som ger honom något. Men det som jag tycker är så bra med Karlstadmodellen är att man tränar så mycket olika delar på ett lekfullt sätt.

Jag har tänkt gå "Enkel grammatik" nu när Fabian snart är där. Något som man ska tänka på när man tränar dom små är att alltid vara steget före.

Alla har rätt till ett språk

2011-03-02T23:39:00.001+01:00

Att äga sin identitet är en demokratisk och mänsklig rättighet.
För barnet. För ungdomen. För den vuxna.
För att skapa sin identitet behöver människan ett språk.
// Mio Iller Givell

Kommunikationskurs

2011-02-25T19:54:00.000+01:00

Nu går vi en kurs i kommunikation på Habiliteringen. Första tillfället hamnade vi på fel kurs. Habiliteringen har delat upp kursen på två grupper beroende på vart man är i kommunikationsutvecklingen. Vi tycker att det är jätte bra att dom har delat upp det så, för nu har vi massvis att ge varandra som föräldrar. Och det tror jag nästan är viktigare än att höra "proffsen" snacka.

Jag har kommit in i en stooor svacka nu igen. Men det är så det kommer att vara från och till tror jag. Varför jag är där nu har nog flera orsaker, bl.a. tror jag att det är för att vi går Kom I Gång (Habiliteringens kurs). Det väcks så mycket skuldkänslor inom mig.
Michael och jag är nyckeln till Fabians kommunikation. Det är viktigt med anknytning och det är viktigt med kommunikation. Utan kommunikation är man så låst. Du får inget språk, du kan inte göra dig förstådd, du kan inte tänka, du kan inte ens ta tillvara på din demokratiska rätt i vårt samhälle. Utan språk är du inte mycket. Är du fysiskt handikappad så är det "inga" problem, för de flesta går att lösa. Men har du inget språk och inte kan tänka så kan inga hjälpmedel i världen hjälpa dig med det. Alla har rätt till ett språk! Så även våran lilla Fabian.

Under Fabians första tid, kanske till och med första år, hade jag svårt att ta hand om honom på ett godtagbart och rätt sätt. Nu kommer alla som känner oss att protestera! Men ingen mer än Fabian och jag vet hur våra dagar såg ut när vi var ensamma. Jag gjorde det som jag var tvungen att göra med honom; mata, byta blöja och ge närhet. För det var det ingen annan som gjorde.
Resten av tiden, tills Michael skulle komma hem från jobbet, satt jag vid min dator och gjorde typ ingenting viktigt. Men Fabian fick hela tiden vara med. Ingen kunde sära på oss de första 10 måndagarna. Han skulle kunna drunkna i närhet, fysisk närhet alltså. Mer var det inte.

Det där andra. Det som alla gör automatiskt när de får en lite bebis i famnen, när man börjar kommunicera och prata gulligt med bebisen. På Habiliteringen kallar dom det för den "medfödda kursen". Den kursen försvann i samma ögonblick som jag träffade Fabian för första gången. När han låg där uppkopplad med en massa apparater som gav olika ljud ifrån sig.

Det känns som att Fabian har missat så mycket i sin kommunikation som jag aldrig gav honom när han var ett litet oskyldigt spädbarn och behövde lära sig hur man gör när man kommunicerar. Är det därför han är sen i sitt tal? Är det mitt fel??
Varför var det ingen som såg något? Alla visste hur jag mådde men varför gjorde ingen något? Varför gjorde inte jag något själv??

Nu är vi mitt uppe i ett super viktigt projekt. Vi kan jämföra det med att ro en båt.
Det finns flera sätt att ro båten i land. Vi har gått hur många kurser som helst på Habiliteringen sen vi blev inskrivna, det har varit väldigt bra eftersom varje kurs har gett oss något nytt till vår verktygslåda. Jag har gått en egen betald kurs om ordkunskap i Karlstadmodellen, jag har läst en massa, massa fakta och litteratur om kommunikation och AKK. Men jag ser mig mer som en icke praktiserande projektledare som försöker styra mina medarbetare hur dom ska ro båten på bästa sätt. För jag har inte det där sista som jag behöver och hela tiden söker jag ny kunskap för att kunna träna Fabians kommunikation. Och det är bl.a. detta som jag har så dåligt samvete för.

Men nu när jag tänkte efter lite efter gårdagens kurs så känner jag inte annorlunda, men på ett annat sätt. Vad hade hänt om jag inte hade "krävt" att alla i Fabians närhet ska lära sig tecken?? Då skulle han absolut inte varit på fjärde "trappsteget" på kommunikations trappan. När vi började med tecken så visste vi inte riktigt vikten med tecken och många var skeptiska till att behöva använda det, och tyckte det var onödigt. Men alla hjälpte oss och tog till sig det och gjord det bästa av det hela.

Men lite stolt är jag fattigt över att alla har hjälpt oss och Fabian. Utan er och oss skulle han inte vara där han är idag. Sen att han inte talar, vad gör det han kommunicerar i alla fall!

Kram så länge!!

Spiralmaskin!?

2011-02-25T15:38:00.001+01:00

Jag behöver en Spiralmaskin för att kunna göra hjälpmedel till Fabian. Är det någon där ute som vet vart jag kan få tag på en sån, inte allt för dyr helst.

Spiralmaskin är en sån som gör hål på kanten av pappret och som sen sätter en spiral igenom hålen så blir det en hemmagjord bok...

Hoppas någon kan hjälpa mig!

Till alla er som känner för Fabian

2011-02-20T02:08:00.001+01:00

För ett år sen anordnade vi en teckenkurs för många av Fabians nära och kära. Det var jätte uppskattat av alla inblandade. Och vi va väldigt glada att så många ville vara med och stötta oss och ge Fabian ett språk.

Nu är det dax igen!

Förra året famlade vi i mörkret och gjord det vi då trodde va det rätt. Nu har vi lärt oss mer om TAKK och förstått vikten av att Fabian lever i en tecknad miljö. Det är därför jätte viktigt att ALLA som lever i Fabians närhet och som vill kunna prata och kommunicera med honom i framtiden, lär sig att kommunicera med honom på hans sätt redan nu.

Jag vet att det är många som är intresserade och alla som vill är varmt välkomna. Ju fler vi är som Fabian kan kommunicera med desto lättare är det för honom att kommunicera när han blir stor.

Vi har tänkt att starta ett nätverk runt Fabian. Nätverket kommer att träffas regelbundet (vi har tänkt oss en gång per månad i den mån det går). Vi kommer jobba för att Fabians språkutveckling.
Hur? Vi har våra tankar men det är viktigt att vi tänker tillsammans. Vi kommer ha störtning från habiliteringspersonal så vi vet vad som är aktuellt för Fabian och kan planera och jobba utifrån det.
När och vart vi kommer att vara beror på hur många vi blir och vilka som är intresserade att hjälpa till.

Vad krävs för att vara med i Fabians nätverket?
Det ända vi kräver är att du ingår i Fabians sociala nätverk.
Du kan vara: mormor, morfar, farmor, farfar, moster, faster, morbror, kusin, Fabians kompis, föräldrar till Fabians kompis, kompis till Michael eller mig, en släkting som vi träffar titt som tett eller en som vi träffar lite mer sällan kanske bara på släktkalas och julafton mm, du kan vara dagisfröken eller Fabians resurs, eller kanske någon annan i vårt nätverk. Vill du så är du välkommen att vara med i Fabians nätverk och träffa oss lite då och då.

Vi har några tankar på vilka vi önskar skulle vilja vara med, men detta är helt frivilligt så är du intresserad av att hjälpa Fabian med sin kommunikation så hör av dig till oss.

För övrigt finns det inga krav på att få vara med.

Som sagt ju fler vi är som hjälper Fabian med hans kommunikation desto bättre.

Om du vill läsa på vad det handlar om så finns det en del litteratur att läsa. Titta gärna i "Lilla boken om tecken" för att få mer kött på benen. Jag har den om du vill låna, annars finns den på biblioteket eller på www.teckenhatten.se

Jag vet att många tycker att det är Michael och jag som är fabians föräldrar. Det vet vi också men jag vet också att många vill hjälpa honom.

I den bästa av världar skulle alla icke behövande kunna tecken för dom som behöver det. Men där är vi inte än....

Tack för att ni finns!

Min bebis är ingen bebis längre. Han har fått glasögon!

2011-02-19T18:21:00.001+01:00

Nu har dom kommit. Jag får se dom som ett hjälpmedel annars har jag jättesvårt att acceptera dom :(

TAKK - Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation

2011-02-05T22:45:00.002+01:00

"Ett barn kryper före det börjar gå. När barnet lär sig krypa skaffar det sig kunskaper om hur kroppen fungerar och får koll på balansen. Barnet övar och övar för att kunna förflytta sig dit den vill och lär sig så småningom att krypa i en hiskeligt fart.
När barnet behärskar krypandet till fullo är det moget att börja gå. Och när barnet behärskar att gå och springa, så slutar det att krypa.
Tecken fungerar som "krypträning" för tal och kommunikation. För ett barn som har en försenad språkutveckling blir kommunikationen "stillasittande", eftersom talet dröjer. Med tecken får barnet en chans att förstå och uttrycka sig mycket tidigare än det annars skulle kunna.

Om barnet inte börjar gå (prata) då? Ja, då är det väl mycket bättre att vara skicklig krypare än att bara sitta still?"

Taget ur "Lilla boken om tecken"

Jag kunde inte sagt det bättre själv! Vi vet fortfarande inte om Fabian kommer kunna prata. Han säger fortfarande inte mamma eller pappa på riktigt, så andra förstår det.
Men vad gör det?? Så länge min son kommer att kunna kommunicera med oss och omvärlden så tycker jag att det räcker med tecken!

Alla andra får väll anpassa sig! Och vi har fått äran att lära oss något nytt.

Just nu har jag kommit in i ett stadium o söka och söka och söka en massa fakta om TAKK, språk och kommunikation. Vi övar med Karlstadmodellen på Fabian men jag vill också ha lite mer kunskaper om språket.

Vet du hur många muskler som krävs för att tala? Och hur bra motorik du måste ha för att klara av att tala en mening!? Tänk efter vad som händer i din kropp nästa gång du talar!
För dig och mig och många andra kommer det automatiskt efter att vi jollrade när vi var små. Men Fabian och många med honom måste vi träna upp talet.

Är du ny i TAKK världen kan jag starkt rekommendera att du läser "Lilla boken om tecken" skriven av Anneli Tisell som också står bakom Hatten Förlaget som har tagit fram massa material som är bra att ha vid språkträning.

Vår familjs nya liv börjar idag

2011-01-31T13:22:00.001+01:00

Nu har vi en ny tid framför oss. I 21 månader har vi själva tagit hand om, tränat och uppfostrat våran son.
Idag överlämnade vi det till någon annan, han är färdig inskolad på dagis, eller förlåt jag menar på förskolan. Så idag är mamma och pappa på jobbet o våran lilla pojke är på dagis och leker med dom andra barnen. Och det är andra vuxna som tar hand om honom. Inte mamma eller pappa, inte farmor eller farfar, inte mormor eller morfar utan helt främmande vuxna människor som har utbildning för att ta hand om barn.

Men Fabian är inget vanligt barn som alla andra. Fabian behöver massa språk- och motorikstimulans. Han går på ett helt vanligt dagis med helt vanliga barn och helt vanliga fröknar. Men han har fått en heltids resurs som ska stötta, hjälpa och träna honom. Under hela Fabians inskolning va hans resurs sjuk, så varken Fabian eller vi fick inte lära känna henne :(

Idag är första dagen som Fabian är på dagis på riktigt. Hans resurs (som heter Adriana) är frisk så nu ska dom lära känna varandra.

Jag trodde jag skulle känna oro och separations ångest för att lämna min lilla kille på dagis och åka till jobbet, för så känner jag varje gång jag lämnar honom hos våra nära och kära. Men jag känner ingen oro över huvudtaget. Det känns nästan skönt att kunna lämna honom på dagis. Där vet jag att dom kan ta hand om vanliga barn, men dom dagarna vi har varit där så känns det som personalen är så kärleksfull som jag önskade, i alla fall dom flesta vad jag känner.
När det gäller Fabians resurs så känns det som det har klickat direkt. Hon känns sådär lagom avvaktande men jag ser ändå på henne att hon har tankar och planer för Fabian. Och det känns som hon ser Fabian som en utmaning. Detta är bara mina känslor som jag har fått för en tjej som ska ta hand om mitt barn under tiden vi är tvungna att jobba.

Det som är extra bra med att han har börja på dagis är att han kommer att träffa massa barn och leka hela dagarna. Dessutom så är det andra som tar hand om våran son på våra villkor och lyssnar på våra åsikter om hur vi uppfostrar våran son.
Det känns så nu i alla fall det lilla vi har varit där och sett. En händelse på dagiset va så klockren, en personal frågar en annan om ett barn verkligen ska ha mjölk när hon går och ska vila, den erfarna personalen säger "det är föräldrarna vill ha det och då ska vi ge henne mjölk till vilan".
Det kändes så rätt!

Syncentralen

2011-01-24T22:32:00.001+01:00

Idag har vi varit hos Syncentralen med Fabian. Först träffade vi en arbetsterapeut, sen en optiker. Hos arbetsterapeuten fick vi det bara mer bekräftat att Fabian ska ha ljuset bakom sig exempelvis från solen, lampa eller fönster så han slipper bli bländad.
Han använder sin syn aktivt och är mycket nyfiken, vilket är väldigt bra och det gör att han tränar sin syn jätte mycket automatiskt. Han har en synskärpa på -7 - -8. dvs han ser knivskarpt 15-20 cm och skarpt 1-1,5 meter sen blir det suddigt. Detta gäller hans "friska" öga. På det sjuka har han bara ledsyn och ser som genom ett frostat glas typ. Fabian är närsynt. Har man en vanlig närsynthet så är det på grund av att ögat är för stort. Men i Fabians fall så beror det på hans hornhinna (tror jag det var). Och tack vare det så kan hans närsynthet bli bättre.

Vi provade glasögon till min lilla kille också. Så om 10 dagar är han glasögonorm. Jag har jätte svårt att acceptera att mitt barn ska ha glasögon på sig. Jag kan lättare acceptera att han är handikappad än att han ska ha glasögon. Så snart han kan så ska han få linser!

Inskolningssamtal på dagis

2011-01-24T22:11:00.001+01:00

Nu är mammas kille stor. Jag har nog fortfarande inte förstått att från och med i morgon så överlämnar jag mycket av min sons uppfostran till, för tillfället, helt främmande människor. Jag önskar av hela mitt hjärta att det kommer gå bra!

Inskolningen kommer att ske i tre dagar och fjärde dagen ska han vara själv på dagis. Det känns som en bra modell för Fabian. Jag tror inte att han kommer att ha några problem med att bli lämnad på dagis. Han är alltid så lätt att lämna hos andra, dom få gångerna han är utan sin mamma och pappa.

I helgen sov han för första gången hos sin mormor. Det har gått jätte bra, förutom att han har hungerstrejkat igen. Men han har varit go och glad och druckit mycket vatten så blöjorna har varit dyblöta. Jag vet inte varför han inte ville äta. Men vi hoppas på bättre lycka nästa gång.

Dagis, mat och "hjälp"

2011-01-21T18:28:00.000+01:00

Nu är Fabian snart 21 månader och en ny milstolpe är på G. Han ska börja på dagis på tisdag. Mammas lilla kille har blivit stor! 3 heldagars inskolning och på fredag nästa vecka ska han var d är själv. Jag ska vara hemma hela dagen och vara tillhands. Men jag tror inte att det ska vara några som helst problem, han är ju så lätt att lämna när han ska vara hos någon. Men jag är lite orolig hur det ska gå med sömnen och maten. Och jag hoppas av hela mitt hjärta att dom kan hjälpa oss och språk honom. I början av hösten va vi och hälsade på avdelningen och träffade två stycken från personalen. Vi fastnade direkt för dom. Nu visar det sig att den ena av dom kommer att vara Fabians ansvariga pedagog och den andra kommer att bli hans resurs. Dom har gått teckenspråks utbildning i höst för att dom har ett anklar barn på avdelningen vars båda föräldrar är döva. Dessutom använder de tecken till alla barn, precis som en annan förskola i området. Det är precis så jag ville ha det! Nu hoppas jag bara att dom kommer använda tecken konstant till Fabian.

När det gäller Fabians matsituationer är det nästan katastrof, kanske inte riktigt men nästan. Han äter fortfarande bara "mormors kalops" barnmats burk för 5-6 månader. Han ska äta i tid och otid, typ varannan timma dygnet runt.
Idag var vi hos Fabians logoped. Hon filmade honom för att se vad som är problemet.
Från och med nu så måste
Jag släppa på alla mina principer. Jag har alltid sagt att mina barn inte ska få äta godis, chips, bullar, kakor och sådana nyttigheter förrän de är stora, men nu har jag inget val. Min son måste lära sig att äta annan än färdig tuggad kalops. Dessutom måste han lära sig att vara kletig och smutsig om händerna, det kan nämligen göra att han blir mindre känslig i munnen. Konstigt men dom säger att det är så.
Vi väntar fortfarande på att få komma till deitist och logopeden ska trycka på den delen ännu mer.

Nu kör vi hård träning med tecken. Vi har klistrat upp ca 1500 olika tecken runt om i lägenheten för att Michael och jag ska få ett större ord förråd, nu är bara det svåra; att HELA TIDEN när Fabian är i närheten. Några tips??

I natt ska Fabian sova hos sin mormor och moster för första gången. Han ska vara där hela helgen. Och vi ska inte göra någonting, förutom hem till några vänner i morgon kväll. Känns konstigt att lämna bort min lilla kille utan att vi ska jobba, utan för att sova. Men det känns super skönt att vi kam unna oss detta.

Jag har en liten fundering som jag hoppas någon där ute kan hjälpa mig med.
Det tog långtid (i mina mått mätt) innan jag kunde lämna ifrån mig min son i bara några timmar på dan. Ännu längre innan jag kunde sova utan honom. Mycket på grund av vår svåra start tror jag. Under den tiden jag inte kunde lämna ifrån mig honom så sa alla "att dom så gärna ville passa honom" både nära och kära. Nu när vi verkligen behöver avlastning och (vad jag tycker) har flaggat tydligt för att jag klarar av att lämnar ifrån mig honom så är det ingen som hör av sig och frågar om dom "får låna" honom. Visserligen är det aldrig problem att få barnvakt, men jag tycker, precis som så många andra föräldrar, att det känns så svårt att be om hjälp när vi verkligen behöver det. Nämligen när vi inte ska göra något och inte ska jobba. Tänker jag fel?
Jag kan bara se hur vi själva gör. Jag har en lillasyster som nu är 11 år, under hela hennes liv har jag med jämna mellanrum bett om att få "låna" henne, både innan vi fick Fabian och nu efter. Jag trodde att det är så det funkar. men tydligen inte :( Finns det någon som kan förklara för mig hur andra tänker o har det?? Kan bara säga att min syster också har ett handikapp, inte lika tydligt som min son, men dock. Eller är det för att Fabian har sitt handikapp som nära och kära inte vågar ta honom eller vet hur dom ska gå till väga??

Mycket tacksam för eran hjälp!

Första riktiga promenaden

2011-01-09T00:31:00.000+01:00

Dagis

2010-12-10T13:38:00.000+01:00

Vi har kollat på fler dagis nu. Två vanliga avdelningar. Den ena kändes som en katastrof men den andra kändes helt oki. Så nu har vi två avdelningar som passar oss i smak.

I veckan har vi också varit och pratat med köassistenten i vårt område och rektorn för dom båda avdelningar som vi fastnat för. Vi gick dit med stridsyxan i högsta högg. Men den la vi fort undan. Dom båda två va förstående och lyssnade på våra önskemål. Kändes till och med som att dom hade medkänsla och kommer att ge oss det vill ha. Dom sa att Fabian kommer att få en resurs på heltid, i alla fall tills dom har lärt känna honom, och kommer att använda TAKK hela tiden, dessutom kommer resursen att hjälpa till med träning och medicinering m.m.

Den 17 januari startar inskolningen, innan dess ska vi ha ett nytt möte med rektorn, resursen och en ordinarie personal från dagiset som ska ha ansvar för Fabian.

Jag hoppas vi får reda på vilket dagis vi kommer in på innan jul, så vi kan koppla bort tankarna från det.

Han kan!!

2010-11-17T12:33:00.000+01:00

Vi har världens underbara son! Så säger alla om sina små barn. Men det är ju så.

Nu har han äntligen börjat prata.
Han säger:

* "borsta tänderna" - som betyder: ätit färdigt, vill borsta tänderna, byta bajs blöja, tvätta händerna eller bada.
* "sova" - som betyder: jag är trött, jag vill ha välling eller jag vill sova.
* "mera" - betyder busa mera
* "vill ha" - betyder helt enkelt vill ha.
Sen har han ju hittat på en massa olika A-ljud också till olika saker. Ex mamma, pappa, kom, vill ha, ont mm. Han brummar som en bil när han säger bil och han grymtar som en gris när han säger gris. Dessutom visar han jätte tydligt vad han vill genom att "dra" med oss. Han förstår och fattar mycket, mycket mer än vad man tror. Ex, igår slängde han fjärrkontrollen i golvet så batterien och luckan flög åt var sitt håll. Det var första gången det här hände (men troligen inte den sista), och lat som jag är så orkade jag inte resa mig ur soffan utan bad honom ge mig grejorna, en efter en. Han tog rätt grejj varje gång. Så han förstår bra min son!

Tänkvärt

2010-11-05T07:09:00.000+01:00

Jag lever i den tron att hela livet är förbestämt. Du föds när du föds, i den familjen som är till dig. Och du dör när du dör. Där emellan ska "du" fatta en massa viktiga och oviktiga beslut. Men i själva verket är besluten redan fattade och din väg är redan bestämd, men ändå tycka du tro att du kan påverka. Så är det inte! Hur kommer det sig annars att vissa glider runt på ett bananskal och får allt serverat till sig och andra får kämpa och kämpa och kämpa för att få ihop dagen??
Allt är förbestämt och du kan inte göra ett skit åt det! Vissa få är utvalda men alla kommer att klara det!