Skola 2.0

iTunes U - den glömda produkten!

2012-01-22T19:08:00.003+01:00

Är väl ingen bland oss som har missat att Apple för bara några dagar sedan hade ett stort event i New York som handlade om läromedel. Det har skrivits mycket om det nya programmet som Apple släppte iBooks Author och hur man som pedagog kan på ett enkelt sätt skapa interaktivt läromedel för eleverna. Personligen tycker jag att man missade en produkt som i förlängningen kan få ännu större genomslag. Inte bara på hur vi producerar och distribuerar läromedel utan på hur vi organiserar vårt utbildningssystem.

Ni som läsare har säkert redan anat vilken produkt jag tänker på. Det är ju titeln på detta inlägg. Jag tänker på den nya Appen iTunes U som Apple passade på att släppa samtidigt. Appen gör det inte bara möjligt att lägga upp det läromedel du skapar via iBook Author utan även skapa kurser och dela ut hela dem i olika ämnen. Du kan alltså som enskild pedagog bygga hela kurser via Apple utan någon inblandning från din egen IT-organisation. Allt utan någon kostnad!

Att Apple skapar även en App som kan allt detta visar på hur visionärt det räcket inte bara skapa bra program längre. Man måste även skapa hela ekosystem där programmen bara är en del av en helhetslösning. Det är dessa ekosystem som sedan gör att programmen samt inte minst hela plattformen blir framgångsrik och svår att kopiera för konkurrenterna.

Se bara på vad Apple har gjort med först sin iPod och sedan iPhone. Visst de är fantastiska produkter. Det är så lätt idag att glömma hur revolutionerande de var när de lanserades. Idag har ju i stort sett alla mobiler en stor touch-skärm och kan ladda ner appar. Innan iPhone kom så fanns det ju inget av det. Vi hade mobiler med tangentbord och små svart-vita skärmar. Att ladda ner program i dem omfattningen vi gör idag var ju inte möjligt. Främst för att det inte fanns någon stor gemensam plats där vi kunde hitta alla. Är ju det sista som gjorde att Apple tog över hela marknaden från de konkurrenter som fanns då t.ex Nokia och SonyEricsson. Apple förstod att det hjälper inte bara att skapa en bra produkt. Det handlar om att skapa ett helt ekosystem som gör att värdet på den enskilda produkten blir större.

Det är denna lärdomen som nu Apple applicerar på interaktiva läromedel. De skapar en produkt som gör det enkelt att själv producera läromedel men det viktigaste är att de samtidigt skapar en plattform för att distribuera detsamma! I förlängningen innebär det att skolan som system med all sin personal och förvaltningen blir mindre viktig med Apples verktyg blir lättare för enskilda pedagoger att gå utanför den etablerade organisationen. Att skapa sitt eget kursmaterial utan inblandning från någon IT-organisation. Alltså Apples App iTunes U är nog den produkten från eventet som kommer att få störst genomslag i ett längre perspektiv.

2012 året då Björklund förlorade makten!

2012-01-08T15:43:00.000+01:00

Vid årsskiften så är det många av oss som funderar över vad som hände förra året och vad som kommer att hända nästa. Är många som skriver årskrönikor som sammanfattar året som har gått. Jag tillhör inte dem och vanligtvis brukar jag inte heller försöka förutse vad som kommer att hända det nya året. Denna gången däremot kommer jag att göra ett undantag, som ni kanske förstår av rubriken på detta inlägg.

Jag är övertygad nämligen att under 2012 kommer vi se alltfler tecken på att Björklund och andra politiker kommer att förlora makten över skolan och dess institutioner. Skolan kommer nämligen att alltmer bli digitaliserad och flytta ut på nätet. Det kommer antagligen att dyka upp skolor som bara finns på nätet men den stora förändringen kommer att vara existerande skolor kommer att digitaliseras alltmer.

Denna våg av digitalisering av skolor handlar inte om fler datorer eller fler digitala pedagogiska hjälpmedel. Denna andra våg innebär istället att hela den pedagogiska verksamheten flyttar ut på nätet och blir helt oberoende av den fysiska platsen.

Ett av de mer tydliga exemplen är det anrika och världskända universitet i Boston MIT. De var ett av världens första universitet som la ut samtliga sina föreläsningar på nätet. Helt gratis som alla kunde se. Nu går det steget vidare med sin satsning MITX som även innehåller pedagogiska verktyg och möjligheten att bli certifierad av MIT!

När sådana etablerade och världskända universitet som MIT gör det möjligt att ta hela kurser på nätet och dessutom ta examen så förändras maktbalansen. Vad Björklund och andra ansvariga politiker tar för beslut får ju mindre betydelse. Elever och studenter använder ju skolor och universitet som dessa politiker inte har någon makt över. Björklund och hans kolleger kan bara se på hur deras beslut och politik får allt mindre inflytande.

Skolans okända utmanare

2011-12-11T12:33:00.001+01:00

Vårt samhälle förändras i grunden nu. Vi är nog alla överens om att vårt samhälle går igenom ett paradigmskifte dvs de grundantaganden som vi fram till nu har tagit för givna gäller inte längre. Vi letar alla efter nya hållpunkter i tillvaron. Konsekvensen blir att allt förändras. Vi har sett det inom flera delar av vårt samhälle som t.ex musikindustrin. Där först program som Napster omkullkastade rådande affärsmodeller för att sedan ersättas av iTunes Music Store och Spotify.

Det som är gemensamt för dessa nya aktörer är att de inte använder det gamla paradigmet som de dagens organisationerna har sin bas i. Det i sin tur innebär att dessa nya aktörer kommer med helt nya affärsmodeller som de gamla inte har sett eller förmått sig utnyttja. Återgår vi till musikindustrin så vem hade trott för tio år sedan att vi skulle vilja prenumerera på musik och inte äga den?

Samtliga organisationer kommer att få känna av detta paradigmskifte inte minst utbildningsväsendet. Även om det har hänt en del som t.ex en-till-en projekt där varje elev får en egen dator så har ingen, enligt min mening, egentligen utnyttjat den nya tekniken ens till häften av sin kapacitet: skolan som byggnad finns ju kvar, pedagoger står framför elever och undervisar, eleverna får fortfarande hemläxor osv osv. Den nya tekniken verkar fortfarande inom de gamla ramarna och utnyttjas inte fullt ut ännu.

Det finns däremot tecken på hur man kan vända upp och ner på utbildningen. En sådan är Khan-Academy som jag har skrivit om tidigare. Grundaren Sal visar att man med väldigt små medel kan producera läromedel med bra kvalitet som kan utnyttjas av många. Nu nöjer han sig inte med det utan kommer att starta projekt med målet at starta nya skolor som utnyttjar hans teknik fullt ut.

Ett annat exempel är tjänsten Duolingo som startades av Lius von Ahn. Han är kanske mest känd som den som startade tjänsten Captcha. Tjänsten är de konstiga bokstäverna man ibland tvingas fylla i när man skall registrera sig på olika tjänster på nätet. Syftet med tjänsten är att verifiera att det är en människa som fyller i formuläret och inte en dator. Han startade sedan reCaptcha där man fyller i två ord istället för ett och på köpet hjälper vid inscanningen av böcker. Han förklarar allt i denna video från Ted-talks. I slutet på denna föreläsningen nämner han sin nya tjänst som just heter Duolingo. Tanken med den är att lära folk ett nytt språk samtidigt som de översätter t.ex Wikipedia!

Duolingo visar på flera sätt hur nya aktörer inom utbildning kommer att utmana de etablerade. Varför skall man betala pengar för att lära sig ett nytt språk när det finns ett gratis-alternativ? Duolingo visar även att vi kan själva plocka ihop en utbildning från olika organisationer och behöver inte köpa allt via en. Det visar även att vi kan använda bra verktyg från andra länder än Sverige.

Alltså dagens utbildningsinstitutioner riskerar inte bara av att ersättas av andra mer moderna utan de kanske rent av ersätts av flera olika. Framtidens utbildningsväsande kanske inte består av en organisation utan kanske av flera olika stycken sprida över jorden.

Hur övertygar man Jan Björklund?

2011-11-20T21:30:00.001+01:00

Jag vet att det har varit ett uppehåll här på bloggen. Inläggen kommer inte så ofta längre och det verkar inte bara var jag. Många andra har dragit ner på sitt bloggande, tycker jag mig märka. Det kan ju bero på många orsaker. En kan t.ex vara att bloggande överhuvudtaget är på nedgång. Många kanske gör som jag man Twittrar istället? Ett annat skäl kan vara att man inom skolvärlden har slutat prata om hur man skulle kunna göra och bara göra det. Alltså mindre snack om mer hockey.

För egen del handlar det nog mest om att jag har haft mycket att göra så att jag inte har hunnit helt enkelt. En annan orsak till att jag har inte gjort ett inlägg här beror på att jag har funderat en del på hur man kan förklara mitt synsätt på lärande för en sådan som vår utbildningsminister Jan Björklund. Han tycker sådana saker som betyg, ordning & reda är viktigt för skolan. Kunskap är något han också pratar mycket om.

När jag hör och ser honom tala så känns det rätt ofta som om vi har helt olika syn på världen och följaktligen helt olika syn på utbildning. Han verkar fortfarande leva i en tid där information var en bristvara. Det enda sättet att transportera information är via huvudet i folk som kallas lärare eller via dyra böcker. Jag däremot har ett helt annat synsätt. Information är inte längre en bristvara som några väl utvalda har tillgång till. Utan information finns överallt. Till för bara något år sedan så fick man gå till en dator för att få den men inte ens det behöver man längre. Numera är vi ständigt uppkopplade via våra mobiler. Det innebär att vi ständigt sköljs över av information överallt och alltid.

När informationen finns överallt och alltid handlar inte skolan längre om att en enskild lärare informerar elever om hur världen ser ut. Eleverna har tillgång till lika mycket information som läraren. Om inte mer. De kan ju oftast mer om den nya tekniken och har således tillgång till mer information än många lärare som inte känner sig så hemma bland datorer och Internet.

Läraren har alltså inte längre något informationsmonopol och det innebär ju att läraren måste förändra sin roll i grunden. Denna roll kommer att handlar mer om att tillsammans med eleverna sålla ut vilken information som är viktigt för dem, se samband och inte minst värdera vilken som kan vara trovärdig i denna enorma ström av information. Läraren går från att vara just en traditionell lärare till att bli mer av en coach som tillsammans med eleven navigerar i denna flod av information. Där ingen av dem sitter med all kunskap.

Det är nu jag funderar på hur man skall övertyga en sådan som Jan Björklund att det behövs nytänkande. Det hjälper liksom inte då att fokusera på betyg eller att förbjuda mobiltelefoner i skolan. Skolan måste vara intressant och attraktiv för dagens barn. Information och lärande av idag är ju inte längre bunden till en plats eller ens en viss tid. Den kan ju ske överallt och när som helst. Hur lockar vi dagens barn till skolan då?

En-till-en är bara en början

2011-10-13T20:12:00.003+02:00

Det satsas mycket nu på så kallade en-till-en projekt dvs varje elev och lärare får en egen dator. Att det är sådana satsningar är bra är väl vi alla överens om. Det visar att man i många kommuner är beredda att satsa på skolan och ny teknik.

Samtidigt är det så mycket lättare att lägga så mycket pengar och så mycket på infrastruktur. Det enda som krävs är pengar och beprövad nätverksteknik så att alla datorer fungerar. Sedan kör man som skola eller förvaltningen lite utbildning så att alla kan använda datorerna. Det är som sagt den enkla biten.

Det svåra i IT-projekt är sällan själva tekniken. Det vet vi som har varit med om några stycken. Den stora svåra uppgiften som tar tid är sällan det. Nä, det som tar tid och där de flesta IT-projekt misslyckas är att få folk att använda dessa nya verktyg till sin fulla potential. Vilket man alltför för ofta missar faktiskt! Arbetssätten förändras inte. Utan man fortsätter i samma gamla hjulspår och har bara bytt medium. Självklart ställer då de ansvariga frågan; vart tog produktivitetsökningen vägen? Var någonstans tjänade vi pengar?

Återigen, det är jättebra att så många kommuner och skolor i Sverige satsar så mycket pengar på en-till-en lösningar för elever och lärare. Nu kommer den svåra biten däremot. Nu handlar det om att låta tiden gå. Att vara uthållig. Att vänta in pedagoger och elever så att de får den tiden att förändra sitt arbetssätt. Vi kan bara hoppas att de får den tiden. Annars så har alla dessa satsningar varit i onödan och i värsta falla vridit klockan tillbaka.

Handlar inte om tekniken!

2011-09-19T08:45:00.000+02:00

I denna bloggen så har det skrivits mycket om teknik. Jag har många gånger skrivit och argumenterar om att den nya tekniken som växer fram kommer att förändra skolan. Trots detta så är egentligen inte tekniken så himla intressant.

De stora utmaningarna för morgondagens skolan handlar inte om att införa nya och revolutionerande teknik. Det handlar inte om att skolan skall ha en dator till varje elev och lärare. Det handlar heller inte om att det måste finnas trådlösa nätverk i skolan eller att det måste finnas Smartboards i varje klassrum.

Visst det är viktigt att tekniken finns där. Många av de tekniska verktygen som datorer, smartphones, iPads kommer ju att bli de viktigaste verktygen för dagens elever när de lämnar skolan och börjar jobba. Känner man sig inte trygg med dessa verktyg så kommer ens karrriärvägar att vara begränsade.

Det som verkligen är intressant och viktigt däremot är hur lärandet måste förändras. Skall dagens elever kunna möta den verklighet som finns utanför skolans väggar och skall de kunna konkurrera med andra människor på en global marknad så krävs andra färdigheter än vad dagens skolan till stora delar fortfarande lär ut.

Skall vi rusta dagens elever för morgondagens arbetsmarknad går det inte längre att använda gårdagens pedagogik. Vi måste våga använda dagens och morgondagens pedagogik för att rusta dagens elever för den verklighet de kommer ut i. Vi som samhälle måste vara så förutseende och modiga att vi vågar prova nya vägar för att lära ut. Det är den stora utmaningen som skolan står inför!

Glad midsommar!

2011-06-24T12:09:00.002+02:00

Jag önskar alla min läsare en glad midsommar!
Nu kommer bloggen att ta ett litet uppehåll under de närmaste veckorna.

Är det bara jag?

2011-06-19T19:24:00.000+02:00

Jag vet att det var ett tag sedan denna bloggen uppdaterades. Största orsaken är rent personliga skäl kombinerat med en alldeles för stor arbetsbörda. Men jag skall erkänna att en icke helt oväsentlig del är att uppslag för bloggen har kanske inte sinat men har varit svårare att värka fram.

Nu verkar det som om det inte bara är jag som har lite problem med inspiration. Högst ovetenskapligt tycker jag att många av de bloggar som skriver om IT och utbildning har uppdaterats lite mer sällan.

Som jag ser det kan den fallande uppdateringsfrekvensen beror på två saker. Den första är att frågan har på något sätt dött ut. Den är inte intressant längre och pedagoger har mer eller mindre gett upp försöken att modernisera skolan. Det skälet hoppas jag verkligen inte är rätt utan jag hoppas på den andra istället. Den innebär att IT och skolans arbete har istället gått från att var ett försök till att bli en del av vardagen. Pedagoger behöver inte längre beskriva och motivera varför IT skall vara en del av skolan. Den är en intregrerad del av skolan precis som alla annan verksamhet som finns i skolan.

Vad tror ni som läsare av denna bloggen?

Ostrukturerad struktur

2011-05-22T22:30:00.000+02:00

När man läser vad som skrivs om skolan så slås jag av att det är två världar som kolliderar. Vi har den ena som representeras av det politiska etablissemanget. De med vår skolminister i spetsen förordar tester, betyg och inspektioner. Allt för att garantera att eleverna får "rätt" kunskaper. Dessa kunskaper är vad eleverna kan räkna upp utan att titta i böcker eller använda andra hjälpmedel. Den andra världen är väl vad jag och många av er representerar. Där kunskap visst är intressant och nödvändigt men ännu viktigare är att ge dagens elever verktyg så att de kan navigera i den värld av informationsöverflöd som de kommer att leva i.

Jag är övertygad om att den kunskapssyn som stora delar av dagens politiska etablissemang representerar är fel väg att gå. Morgondagens samhälle kommer inte att belöna de som kan räkna upp åarna i Halland eller veta när Gustav Wasa dog. Man riskerar dessutom att i en sådan skola fostra elever som sitter och väntar på vad som kommer på nästa prov och som är livrädda för att göra fel. Det straffas ju!

Jag vet att det är farligt att förutspå hur framtidens samhälle kommer att se ut. Vi har alla läst och skrattar åt tvärsäkra profetior. Nästan alla av dem har ju visat inte ha någon som helst relevans idag. Men trotsallt så vet vet vi några saker om hur en framtida arbetsmarknad kommer att se ut för dagens elever.

Det som kallas kunskap och som vi i västvärlden har haft ett övertag mot resten av världen kommer att försvinna. Vi kan alltså inte längre ta mer betalt för något som finns överallt till en billigare kostnad.

Informationsövertaget som ofta följer med ett kunskapsövertag kommer även det att försvinna. Informationen sprids ju redan nu överallt, hela tiden och inte minst med tankens hastighet. Vi kan alltså inte längre förväntar oss att basera vår ekonomi på ett informationsövertag.

Västvärlden och vi i Sverige har vant oss vid att sätta dagordningen. Vi har varit vana att styra utvecklingen. Det vi prioriterade var det som resten av världen fick acceptera. Nu när världen utanför västvärlden både är fler till antalet men även har större ekonomiska resurser så är det tvärtom.

Det är med denna bakgrund jag ser att skolan av idag måste se helt annorlunda ut. Den skola jag ser som kan hjälpa dagens elever att möta morgondagens arbetsmarknad måste se annorlunda ut. Den måste låta eleverna själva hitta sin struktur i en ostrukturerad värld. Pedagogerna roll är att hjälpa eleverna att hitta sin egen struktur och inte en som är dikterad från en central politikers drömvärld som har upphört att existera!

Lärande sker utanför skolan

2011-04-09T16:18:00.000+02:00

Vi kan alla se den informationsexplosion som har skett de sista åren. Det har aldrig någonsin i världshistorien producerats så mycket information som det görs idag. Dessutom så har den aldrig varit så lättillgänglig. Vi som har en iPhone märker hur lätt diskussioner om vem som gjorde vad eller när något historiskt hände snabbt resulterar i att man plockar upp sin iPhone för att få fram svaret.

I detta paradigmskifte finns en stor konflikt i och med stora delar av skolans filosofi fortfarande bygger på det gamla paradigmet att informationen som eleverna skall lära sig finns inom skolans organisation. Det är lärare och läroböcker som har denna informationen och det gäller för skolan att på något sätt hälla i eleverna det som anses vara nödvändigt. Att verkligheten numera ser helt annorlunda ut verkar inte alltid ha slagit igenom. Inte minst bland ledande skolpolitiker.

Verkligheten av idag är ju att det finns mer information utanför skolans organisation än inom den. Mycket, mycket mer information. Krasst kan man säga att skolan för länge sedan har förlorat det racet och jag tycker man inte ens skall försöka längre.

En följd av att sådana enorma mängder information finns utanför skolans väggar gör det väldigt tydligt att en allt större del av den pedagogiska processen även sker utanför vad vi kallar skolan. Det är nog redan så att numera sker den mesta inlärningen inte i skolan utan utanför den!

Att mycket av inlärandet sker utanför skolans väggar kan man inom skolan se som ett hot. Det kan ju innebära att skolan snabbt blir irrelevant. Vem är intresserad av vad skolan lär ut om man kan får mycket mer via andra medier och aktörer?

Eller så ser skolan som organisation en jättemöjlighet! Skolans kärnkompetens och skäl till existensberättigande är ju att de är bättre än många andra på den pedagogiska processen.

Tänk om skolan kunde stödja det lärande som sker utanför skolans tider och lokaler! Tänk om skolan kunde stödja mig som förälder i mina barns lärande? Alla möjligheter finns ju idag inte bara via elektroniska kanaler utan också att många av oss som är föräldrar kan forma vår egen arbetstid och kan jobba var som helst. Vi kan om vi bjuds in att vara en mycket större del av skolans organisation och utveckling!

Vilken enorm möjlighet skolan har att verkligen bli en av de viktigaste samhällsinstitutionerna igen och på köpet höja pedagogernas status! Nu gäller det bara att bjuda upp till dans. ;)

Samarbete är framtiden

2011-03-23T18:05:00.000+01:00

Jag skrev i mitt förra inlägg om att skolan inte kan vara bra på allt och man borde fundera på vad man är bra på för att sedan länka till resten. Inlägget fick kommentarer och de var faktiskt positiva. Det är alltid kul med kommentarer på vad man skriver. Det är ju faktiskt det främsta skälet till att jag använder en plattform som Blogger. Det andra är att jag nog hade spruckit på något sätt om jag inte fått ut mig de tankar jag har om skolan och dess framtid.

Nu till dagens ämne; Om nu skolan inte är bra på allt och kommer att länka till saker andra gör bättre så innebär det ju en radikal förändringar av arbetet i skolan. Hela organisationen från pedagoger, ledning, elever måste lära sig samarbeta på ett helt annat sätt än vad man gör idag. Visserligen så jobbar man och har gjort det en tid med samarbete men det har varit i klassrummet. Det har handlat om olika former av grupparbeten eller andra samarbetsprojekt inom skolans ramar.

Det jag pratar om är att skolan som organisation måste bli mycket bättre på att samarbeta med andra aktörer än de som finns inom dagens organisation. Det handlar alltså om att jobba med nya aktörer. De flesta som man antagligen inte vet om eller känner till. Nu när gäller det för skolan att lära sig hitta dem. En färdighet som inte alltid är så väl spridd i dagens skolan men en färdighet som kommer att bli allt viktigare. Inte bara för pedagogerna och annan personal utan framförallt för eleverna.

Denna nya kunskap om att jobba med andra aktörer utanför din egen organisation är ju något som alltfler av dagens elever kommer att behöva på sin framtida jobb. Morgondagens arbetsliv kommer ju att handla om samarbete över organisationers gränser och även över geografiska avstånd. Skall skolan kunna lära ut ett sådant arbetssätt måste även skolan lära sig jobba så. Det handlar om något sådant enkelt för skolan att den måste agera som den lär ut. En skolan som bara lär ut utan att göra det själv kommer att tappa sin legitimitet bland elever och föräldrar.

Detta nya arbetssätt blir en utmaning för många men det blir alltmer nödvändigt om skolan som institution skall fortsatt vara relevant i samhället som en viktigt institution!

Skolan är inte bra på allt!

2011-03-12T11:32:00.000+01:00

Vårt samhälle går igenom stora förändringar. Regimer faller i Mellan Östern. Många av oss väljer att följa katastrofen i Japan via Twitter-flöden istället för att slå på TV:n. Vi väljer att annonsera på Blocket istället för tidningars radannonser.

Det är alltså många gamla och förut stabila institutioner som känner av ett förändringstryck. En av dessa är dagstidningarna som känner av att vi läsare lämnar deras värld och istället hämtar in våra nyheter via Internet. Alla tidningar letar mer eller mindre desperat efter intäktskällor som skall ersätta dagens allt mindre. Det blir nog så att en del anrika dagstidningar kommer att försvinna medan de flesta kommer att tvingas banta sin personal.

De nya konkurrenterna som många gånger endast finns på Internet har en mycket lägre kostnadsnivå. De har färre reportrar som dessutom producerar mer. Dessa nya aktörer har även insett att man inte kan vara bra på allt. Istället så fokuserar man på det som man är bäst på och länkar till resten. Denna nya filosofi kallas "do what do best and link to the rest!". I motsats mot många dagstidningar som skriver om allt möjligt och ofta använder inköpta reportage från stora nyhetsbyråer. Reportage som många av oss redan har sett i andra kanaler och följaktligen inte ger oss som läsare något större mervärde.

Det jag funderar på är om inte dagens skola gör något liknande? Är det inte så att stora delar av dagens undervisning och läromaterial är dåliga kopior på information som finns någonannastans. Information som många av dagens elever redan har sett, läst och i många fall redan reflekterat över?

När jag t.ex läser om att skolor har geografiböcker som är mer än tio år gamla så undrar jag stillsamt varför man inte använder Google Earth istället? Där finns inga referenser till Sovjetunionen eller Jugoslavien. Dessutom finns det massor med möjligheter att koppla på ny information på kartan eller skapa egen information som man sedan kan dela med sig.

Alltså skolan borde göra som de nya nyhetstjänsterna på nätet och syssla med det som är unikt för skolan. Det som man är absolut bäst på och som ingen annan kan göra lika bra. Resten länkar man bara till och låter andra sköta!

Lärare är man inte alltid!

2011-02-28T18:20:00.001+01:00

Jag ifrågasatt i mitt förra inlägg på denna bloggen om det var så bra att införa lärarlegitimation. Jag räknade med att få mothugg och fick det. Vi hade en lång diskussion på Facebook efter jag publicerat mitt inlägg där. Argumenten för en legitimation handlar om att höja yrkets status. Argumenten var följande: högre status på yrket = mer attraktivt för duktiga, drivande och pålästa lärare = bättre lärmiljö för eleven. Troed Troedsson gjorde ett klokt inlägg "Jag tror också att högre status ger högre lön - ibland får jag en känsla av att diskussionen handlar om det omvända..."

När jag ser diskussionen så tycker jag mig se två världar som kolliderar. När man hävdar att legitimering löser problemen och gör yrket mer attraktivt så tycker att den bygger på den gamla hierariska industruell världen. Där man genom formella beslut organiserade människor i olika fack. Genom att organisera, utbilda och legitimera människor i dessa fack såg man till att alla visste vad som gällde. Det var lätt att veta vem som var t.ex lärare för det var den som hade löst på lärarhögskolan. Dessutom var det väldigt troligt att samma person skulle vara lärare hela sitt arbetsliv.

Det samhälle som håller på att växa fram nu fungerar inte så längre. De som utbildar sig idag till lärare kommer tvärtom med största sannolikhet inte att jobba som lärare till sin pension. De kommer antagligen att byta karriär ett flertal gånger under sin livstid.

Alltså jag ser en värld som är mer föränderlig där människor växlar mellan olika roller under sitt yrkesliv. De kanske inte ens har samma yrken under veckans dagar. Ena stunden kan man vara pedagog för att ni nästa steg vara en entrepenör för att sedan jobba med kommunikation.

Sätter man upp spärrar som gör det svårare att växla mellan dessa olika roller kommer inte att höja lärarnas status. Tvärtom! De som är framåt, de som är kreativa och vill något kommer att välja andra yrkesbanor där de får experimentera med sin yrkesroll!

Lärarlegitimation kanske är fel väg?

2011-02-19T16:04:00.001+01:00

Den nuvarande regeringen med utbildningsminister Jan Björklund i spetsen har beslutat att införa en lärarlegitimation. Det innebär att enbart legitimerade lärare får fastanställas och enbart legitimerade lärare får sätta betyg. Det skall inte vara helt enkelt att få en sådan legitimation heller. Läraren eller förskolläraren ska ha examen och därefter ha visat sig lämplig för yrket under en introduktionsperiod på minst ett läsår, för att få legitimation. Tanken man har är att lärarlegitimation ökar kvaliteten i skolan och höjer statusen på yrket.

Tanken att försöka höja statusen på yrket är god men jag undrar om det är rätt väg att gå? Det kanske är hädiska tankar för de flesta ministrar, politiker och fack tycker att idén att jättebra. De ser åtgärden som det bästa sättet att höja yrkets status.

Frågan jag ställer mig är om det är den bästa åtgärden egentligen? Löser man med ett svärdshugg den gordiska knuten eller blir det bara ett slag i luften för att höja statusen? Det kanske krävs andra åtgärder för att höja statusen som tar längre tid och är svårare att genomföra?

Jag ser istället en risken att man skärmar av en yrkeskår där redan stora delat av den inte har den nödvändiga kontakten med resten av samhället. Är man pedagog så måste man känna till hur arbetsmarknaden ser ut samt de viktiga trenderna i samhället. Det går liksom inte att vara rädd för teknik eller inte känna till vad arbetsgivare söker efter för kompetenser.

Utbildningssystemet skall förbereda våra barn för den verklighet de skall ut i. Då är det av yttersta vikt att personalen i detta system skall väl känna till hur samhället utanför ser ut och fungerar. Det gör man inte genom att höja murarna och göra det svårare för pedagoger att byta karriär eller för andra yrkesgrupper att jobba en tid i skolan. Man borde kanske tvärtom göra det lättare för andra yrkesgrupper att jobba i skolan inte svårare?

Elevarbeten är ju något bra!

2011-02-08T09:15:00.000+01:00

Det är del pedagoger som börjar använda nätet i sin undervisningen. Vet att det är många som läser denna bloggen som tillhör dessa få pionjärer. Vill först ta detta tillfället i akt och ge en er alla en eloge! Många gånger när jag läser och ser vad ni gör så är jag imponerad av hur mycket ni gör med så lite medel.

Men det var inte temat för detta inlägget utan en av de frågor som nästan alltid verka dyka upp när man jobbar med elever på nätet. Frågan många ställer med lite darr på rösten är; men tänk om någon ser dessa elevarbeten? Google glömmer ju aldrig och tänk då när en potentiell arbetsgivare någon gång i framtiden ser en persons tidiga skolarbeten. Det kan väl inte vara bra?

Jag vill hävda att det är precis tvärtom! Tänk om en framtida arbetsgivare kan se hur person har utvecklats och lärt sig nya saker? Hade jag varit en arbetsgivare så hade denna utveckling varit mer värdefull att se en nya snygga CV som alla numera kan presentera enkelt med vanliga program eller mallar.

Alltså se till att elevarbeten ligger kvar och förblir sökbara. Det kommer dagens elever att ha nytta av i framtiden.

Korta och långa lektioner!

2011-01-27T20:04:00.000+01:00

Jag har några gånger i denna bloggen skrivit om att mobilen kommer att påverka undervisningen betydligt mer än dagens ett-till-ett projekt. Mobilen har vi alltid med oss, den är alltid igång och vi kan fiska upp var som helst. Det innebär att lärandet är på god väg att ständigt vara möjligt.

Att lärandet då kan ske var som helst innebär också att skolan som fysisk lokal blir allt mindre viktig. Det är ju en naturlig följd av att man ständigt och överallt kan nå sitt pedagogiska material. Men det är inte bara den fysiska platsen som kommer att bli mindre viktig. Varifrån man hämtar undervisningsmaterialet kommer också att minska i betydelse. I mitt förra inlägg nämnde jag att Khan Acedemy numera finns som appar för mobiltelefoner. Denna tjänsten och andra liknande kommer innebära att det vanliga undervisningsmaterialet flyttar ut på nätet och inte köps in centralt längre. Det blir alltså pedagogen och eleverna som bestämmer vilket material de skall använda i sitt lärande.

Alltså den fysiska platsen blir allt mindre relevant och vilka läromedel som används bestäms inte av centrala inköp längre utan av pedagoger och elever själva. Men inte nog med det när man flyttar in pedagogiskt material i mobilen så förändras även längden på själva lektionstillfället. Idag lever den gamla normen med 40 minuters lektioner kvar på många ställen. Den normen funkar inte så bra på en mobil plattform och ett skäl är själva den tekniska plattformen. När man hanterar en mobiltelefon så sker mycket mer av användandet i korta stunder på kanske tio minuter; man fiskar upp den när man väntar på bussen, mellan reklampauser på TV eller rent av när man är på toaletten. Inte när man sitter i ett klassrum i en skola!

Det får sin följd att lektioner gjorda för mobiltelefonen måste alltså vara olika långa. Det måste vara möjligt att lära sig något på kanske fem minuter för att sedan kunna gå vidare med nästa lektion eller göra något helt annat. Den viktigaste förändringen som mobilen kommer att innebära för skolan är inte var man tar till sig lärandet utan hur detta lärandet är uppbyggt!

Khan-academy som app

2011-01-17T17:39:00.000+01:00

Läste på nätet för några dagar sedan om att Khan Academy numera finns som app till iPhone. För er som inte känner till Khan Academy är det skapat av Salman Khan och är en icke-vinst-drivande organisation med målet att erbjuda utbildning av hög kvalite till alla människor överallt. Det finns över 2 000 föreläsningar som videos och det rör ämnen som historia, fysik, kemi, astronomy, ekonomi osv.

Nu har han alltså tagit ytterligare ett steg att kunna nås överallt i och med att man kan titta på föreläsningar via sin mobil. Detta måste vara ett stort steg för framförallt människor i fattigare länder där tillgången till datorer inte är alls så stor som här.

Personligen tycker jag det visar att nästa våg av pedagogiskt stöd inte kommer att vara datorn. Även om den är bärbar. Nästa våg kommer att handla om de smarta mobiler som tar allt större marknadsandelar. Under detta år kommer faktiskt majoriteten av de mobiler som säljs att just vara mobiler som man kan kolla mejl på , surfa på samt inte minst ladda ner appar på. En stor andel av vår våra barn och andra kommer alltså att ha Internet i fickan. De kommer alltid kunna kolla om saker de undrar över och de kommer att kunna göra det överallt, alltid!

Det sätter en-till-en projekt som sker i alltfler kommuner i ett nytt ljus? Det vore kanske bättre att tillsammans med eleverna jobba med hur man kan använda dessa smarta mobiler i undervisningen? Dessa mobiler kan ju i princip allt som dagens bärbara redan kan eller hur? Ytterligare en trend som blir tydligare är att information och lärande allt mer sker utanför skolan. Lärandet sker alltså inte på skoltid och allt mindre inom skolans väggar. Skolorna kanske skulle satsa på att själv skapa appar eller mobila sidor så att eleverna alltid kan nå skolan? Om man inte möter eleverna när de vill lära så kanske Khan Academy tar över? ;)

Lärande sker på andra platser och på andra sätt!

2011-01-04T21:13:00.000+01:00

När jag sitter och skriver detta pågår det en diskussion på Twitter om vad utbildning är för något och hur den kommer att se ut. Det började med ett inlägg från Henrik Widaeus. Han ställde frågan; "Hur många olika sätt att prata om skolan på kan vi samla ihop på 24 timmar? Tagga med #skoldiskurs" När jag skriver detta rullar förslagen på i en aldrig sinande ström.

Henriks fråga och de reaktioner som följer är ett tydligt exempel på hur vi alla kan använda de nya medierna för att på nya sätt föra diskussioner som hade väldigt svåra att föra någon annanstans.

Henrik har ju även på ett sätt startat en fortbildning för pedagoger och intresserade föräldrar. Det som diskuteras är ju utvecklande för oss alla. Denna diskussion på Twitter visar hur utbildning kan ske på andra ställen i de traditionella. Hur det faktiskt MÅSTE ske på andra ställen i det nya samhälle som håller på att växa fram.

Liknande diskussioner sker säkert mellan våra elever på liknande forum. Idag är det få vuxna och pedagoger som är där och ser vad som händer. Här borde vi vuxna, pedagoger som föräldrar finnas. Vi har ett ansvar som vuxna att hjälpa dem hantera dessa medier. Ansvaret kan inte längre vara den traditionella skolan utan måste vara vårt gemensamma.

Utmaningen blir att skapa en skola som uppmuntrar denna gränslösa, öppna diskussion och inte ser den som ett hot. En konkurrent till skolans egna verksamhet. Vi måste alltså tillsammans skapa en skola som bjuder in pedagoger, föräldrar, skolledning och inte minst politiker till öppna diskussioner på öppna plattformar!

Skolan och omvärlden är samma sak!

2010-12-03T18:39:00.000+01:00

Jag följer Joakim Jardenberg på olika sätt på nätet. Han levererar varje dag sin sammanställning av vad han tycker är intressant på nätet som han har döpt till Jardenberg Unedited. Den kan rekommenderas som daglig läsning som om det inte var nog skriver han emellanåt blogginlägg. Alltför oftast dyker det upp små guldkorn som att han ofta påstår att skillnaden mellan arbete och fritid kommer att suddas ut. Inom en snar framtid kommer man inte att göra någon skillnad mellan dem. De kommer att flyta ihop till en enhet.

Jag tror att han har rätt. Inom en snar framtid kommer gränsen mellan fritid och vårt arbete att bli så hårfin att det blir svårt att skilja på de två. Personligen kan jag redan se sådana tendenser. När jag sitter och läser bloggar på nätet ställer jag mig ibland frågan om detta är intressant för min arbetsgivare eller mest för mig själv. Jag använder alltmer verktyg på nätet som inte är uppsatta av min arbetsgivare. Många av dessa verktygen använder jag även privat. Vissa av dem mest privat och lite för arbetet. Alltså gränsen för mitt arbete och mina intressen flyter alltmer ihop.

Därför är det märkligt att följa skoldebatten som inte tar upp dessa frågor alls. Alltför oftast handlar den istället om ordning och reda, betyg, lärarlegitimation (inte pedagoger) osv osv. Ansvariga ser alltså skolan som något separerat från resten av vårt samhälle. En organisation som verkar leva vid sidan om resten av samhället som går igenom en revolutionerande förändring.

Skolan skall väl rusta dagens elever för morgondagens arbetsmarknad? Då borde ju skolan jobba med helt andra frågor än ordning och reda? Debatten bör ju istället handlar om hur vi hanterar den verklighet där jobb och fritid flyter ihop. En värld där vi alla är ständigt uppkopplade. En värld där inte kunskap i första hand är en framgångsfaktor utan istället kreativt tänkande.

Beslutar man sig för ett sådant tankesätt där skolan är en del av världen så måste skolan öppna upp sig mot resten av samhället. Dagens elever skall inte alltid veta om det arbete de gör är skolarbete eller en hobby. Skolarbetet skall inte alltid utföras i skolan. De skall använda verktyg som inte alltid är sanktionerade av skolan. De skall få använda verktyg som inte alltid är skolans. Då börjar resan på ett livslångt lärande på bästa sätt för dagens elever.

Digitala medier är inte bara PC:n

2010-11-16T18:35:00.000+01:00

Läste ett inlägg på Skolverkets blogg IT för pedagoger. Hur pedagoger i förskolan använde en interaktiv skrivtavla istället för att som vanligt använda datorer med spel på. Studien är extra intressant med tanke på att det är yngsta barnen dvs 1-2 åringarna som tillsammans med pedagogerna använder tavlan. För man gör det tillsammans något Sara Hvit som leder studien betonar;

– De kan själva välja bilder och välja vad som är i fokus på bilderna. Det är inte en vuxen som gör valet.

När hon beskriver vad hon studerar så verkar det som om barnen tillsammans med pedagogerna lär sig verktyget och hur man skall använda det. Samtidigt så utvecklas barnens språk. Allt utan en dator i konventionell mening.

Artikeln visar hur man i skolan inte skall låsa sig fast vid att digitala pedagogiska redskap alltid innebär en PC och kanske ibland en projektor att visa vad man gör på datorn. Digitala medier kan vara något mycket mer. Vi behöver inte längre använda ett tangentbord för att kommunicera och använda digitala redskap.

Interaktiva skrivtavlor är bara ett av många nya sätt på hur vi kan jobba med digitala redskap. Ett annat exempel är de handkontrollerna till XBOX 360 som kallas Kinetic. Där man med hjälp av en kamera på spelkonsolen styr spel med sin egen kropp och gester. Dessa nya handkontroller borde väl fantastiska nya pedagogiska redskap?

Det är inte bara enklare och roliga för våra barn att använda dessa nya och annorlunda andra digitala redskap som inte kräver tangentbord och en skärm. Vår interaktion med våra digitala assistenter i olika former kommer alltmer att handla om att prata med dem, att visa genom gester eller på andra sätt som vi inte kan föreställa oss idag.

Alltså genom att man idag i skolan använder digitala redskap som inte är en dator på ett skrivbord så ger man våra barn kunskaper för den verklighet det skall ut i senare.

Elevetor pitch för nya skolan?

2010-11-02T17:52:00.000+01:00

Vat inte hur det är med er men alltför ofta när man är ute på fest eller träffar människor i olika grupper så brukar ämnet skolan dyka upp. Det kan ju kanske ha att göra med att ämnet är ett av mina stora intressen. Det är då alltid någon i gruppen som tycker att skolan av idag är för slapp, att eleverna har för lite läxor och de förstår inte varför varje elev skall ha en egen dator. När man då som jag och jag antar ni som läser denna bloggen har en annan åsikt så drar diskussionen igång.

Det är nu jag knyter ihop rubriken på detta inlägget. Diskussionen om hur skolan skall se ut för våra barn blir ju alltför ofta lite för intensiv och kortfattad. Det är inte alltid lätt att sammanfatta den bakgrund som jag baserar mina önskemål på hur skolan måste förändras. Man har ju liksom inte alltid den tiden framåt natten. Antingen för att någon annan avbryter eller för att koncentrationen inte är den högsta på den som borde lyssna. Det kan ju bero på många orsaker men ni kanske själv kan gissa när kvällen börjar bli sen på krogen. ;)

Jag känner att då skulle man behöva en elevator pitch dvs en förklaring på ungefär 30 sekunder varför en genomgripande förändring av skolan måste ske. Själv brukar jag säga något i stil med att samhället har förändrats så i grunden att skolan måste även förändras för att kunna förbereda dagens elever för morgondagens arbetsliv som kommer att se helt annorlunda ut än dagens.

Det jag undrar är om ni kära läsare har ett bättre svar än vad jag har och isåfall vad det skulle kunna vara?

Elektroniska IUP-program har missat något! DEL två

2010-10-29T18:38:00.000+02:00

Mitt förra inlägg handlade om IUP-program och hur lite de har anpassats efter den digitala plattformen de använder. Jag tyckte och tycker att tillverkarna har valt den enkla vägen och i princip bara lagt ut pappersvarianten på webben. Ett handlingssätt som man har sett förut och antagligen kommer att se igen. Det verkar ju som om vi som människor är dömda att inte inse den nya plattformens möjligheter förrän version två, tre eller senare.

Jag valde medvetet att i inlägget INTE nämna vilken tjänst som skolan där jag har en av mina döttrar använde. Syftet var helt enkelt att min läsare inte skulle låsa sig vid just den tjänsten och vad den står för. Nu valde jag på en direkt fråga från Elisabeth att berätta vilken tjänst det var ändå. Resultatet blev att man i kommentarerna på inlägget låste sig vid fördelar och nackdelar på just den produkten. Något jag egentligen ville undvika och istället lyfta diskussionen till ett mer övergripande plan som innefattade alla program som hanterar IUP:er. Det sagt så är jag alltid tacksam för kommentarer på mina inlägg. Reaktioner på blogg-inlägg är ju den viktigaste delen av en blogg, tycker jag.

Det kan ha varit så att jag var lite otydlig i min kritik och kanske inte riktigt lyckades att beskriva alternativet till dagens tjänster. Även om jag tidigare på min blogg nämnt mer allmänt spridda verktyg som Facebook eller bloggar som alternativ till alla dessa specialprogram för skolor så ramlade jag i dagarna över en annan variant på en elektronisk IUP. Produkten heter Shoology är en bit av det jag önskar med en framtida elektronisk IUP. Tjänsten har sin utgångspunkt från Facebook och andra social medier samt inte minst är helt webb-baserad.

Tjänsten påminner alltså mycket om de tjänster våra elever redan använder utanför skolans värld. I den världen de spenderar större delen av sitt liv och hela sin framtid i.

Elektroniska IUP-program har missat något!

2010-10-19T20:22:00.000+02:00

När man har några barn så är det lite körigt nu. Det skall ju vara ett utvecklingssamtal för varje barn och gärna samma vecka. Skall jag vara ärlig så tycker jag alltför ofta att samtalen är lite småtradiga. Samtalet börjar nästan varje gång med en beskrivning från pedagogen om hur mitt barn är i skolan som om det skulle vara någon större skillnad mot hemma? Det som däremot kan vara intressant är hur pedagogerna sedan har lagt upp samtalet. Det märks rätt snart om en skola har en tydlig pedagogisk idé som t.ex Vittra.

När jag idag var på en av mina döttrars skola så använde ansvarig pedagog för första gången en elektronisk IUP-plattform. En del av mig tyckte ÄNTLIGEN börjar man använda tjänster som jag som förälder även kan nå hemifrån. Jag kan när jag vill se hur det går för min dotters utveckling och vilket område man fokuserar på för tillfället.

När jag sedan tittade mer på tjänsten så kändes den inte så revolutionerande och nytänkande. Det verkade som om man bara bytt medium men inte tankesätt och det är inte helt ovanligt. Man ser alldeles för ofta när ny teknik införs att det första man gör är att överföra ett gammalt handlingsmönster i den nya plattformen. När webben skapades 1994 la man ut texter och bilder från tryckta foldrar. Det tog ett tag innan man insåg att text och bild måste omarbetas för att verkligen fungera på webben. Sedan insåg man att text och bild kanske inte alls passade på webben. Istället handlade det om rörlig bild, animationer och framförallt länkar!

Den IUP-plattform som en av mina döttrars skola använder är, enligt min mening, inne i första stadiet, man har lagt ut en pappersvariant på webben. Många av de funktioner och möjligheter som finns med det nya mediet finns inte på tjänsten. Det känns lite märkligt att man år 2010 inte länkar till något annat material än det som finns inom tjänstens ramar! Det största feltänket är däremot att kommunikationen fortfarande är åt ett håll. Det är pedagogen som styr hela processen. Det är den som lägger förslag och som godkänner alla mål. Jag som förälder kan bara komma med små förslag och kanske någon synpunkt i väl utvalda fält.

Morgondagens IUP-plattform måste påminna mer om andra samarbetsplattformar på Internet som Facebook. Där handlar det om flervägs kommunikation. Alla parter i gruppen kan initiera händelse. Alla i gruppen är likvärdiga. Flervägs kommunikation måste ju vara den viktigaste grundbulten i morgondagens skola och då måste även skolans verktyg stödja dessa processer!

Andra tar skolan plats

2010-10-11T19:27:00.000+02:00

I mina två senaste inlägg har skrivit om hur speciell skolan anser sig vara. I det första funderade jag lite varför skolan många gånger envisas med att använda specialutvecklade program. Frågan jag ställde mig var; varför inte använda de tusentals program och tjänster som redan finns på Internet? Det är ju program som pedagoger och elever redan använder och kan. Det andra inlägget funderade jag lite över att valet av specialprogram kanske är ett resultat av att hela skolan som organisation tycker den är speciell med speciella krav.

Dagens inlägg spinner lite vidare på de två tidigare inläggen. Denna gång handlar det däremot inte om hur speciell skolan anser sig vara. Denna gång handlar det istället om att det finns aktörer som tar plats i skolans värld och gör saker som skolan själv egentligen borde göra.

Idén till detta inlägg fick när jag såg att MTV lanserade en App som heter "Over the line" till iPhone där man som elev kan beskriva händelser där man har varit osäker på om det varit mobbning eller inte. Andra användare kan sedan rösta om man verkligen har blivit utsatt för mobbning och diskutera situationen. Det MTV hoppas är att eleverna själva skall reflektera över hur man behandlar varandra och på så sätt minska mobbningen. Den uppgift som Appen löser är ju egentligen en väldigt viktigt uppgift för skolan men uppenbarligen är det många utanför skolan som inte tycker att man löser det speciellt bra.

När en sådan tjänst uppstår och används borde skolor, egentligen hela utbildningssystemet, ta sig en rejäl funderare för vilken annan viktig uppgift som kan komma att "outsourcas"? Och om alltfler uppgifter tas över av andra, vilka blir då kvar för dagens skola? Kan det gå så långt att dagens skolan till slut inte har några uppgifter kvar och tynar helt enkelt bort?

Varför en special skola?

2010-10-02T18:20:00.000+02:00

I mitt förra inlägg så undrade jag över varför så många skolor köper specialprogram när det finns liknande och kanske bättre program på nätet som inte kostar något alls? Enligt min mening vore det enklare och inte minst kostnadseffektivare att använda väl etablerade tjänster på nätet istället.

Efter att ha funderat på vad jag skrev så undrade jag om inköpen kanske är en symptom på ett djupare tankesätt. Kan det vara så enkelt att skolan inte ser sig som en del av samhället? Utan man ser sig som något unikt och utanför. Har man det synsättet inom skolan är det ju inte konstigt att man väljer specialutvecklade program. Inget förutom specialiserade program kan möta skolans unika krav eller hur?

Tänk om man istället vänder på tankesättet och inte ser skolan som något unikt utan som en del av samhället omkring sig. Har man det synsättet kommer det att få konsekvenser. Inte bara inom programköp. Förändringen måste logiskt sätt slå igenom inom alla skolans områden.

Det kan handla om att använda kompetens som finns utanför skolans lokaler. Anställda pedagoger kanske inte alltid vet bäst. Personer som inte ens har en pedagogiskt utbildning kan rent av ge eleverna bättre och djupare kunskap än personal som är anställd i skolan! Tänk om stora delar av undervisningen blir bättre om man lämna skolans lokaler. Eleverna kanske tycker ämnet historia blir roligare om de är på ett museum än i deras egna klassrum.

Det handlar alltså om en skolan som är en del av det omgivande samhället och inte en skolan som står utanför detsamma. Vilken skolan tror ni bästa rustar våra barn för den arbetsmarknad de skall ut i?