Skrivakuten

Feedback från andra personer?

Christian - Skrivakuten — Wed, 06 Nov 2013 17:20:44 +0000

Angie funderar över om det är bra med feedback under skrivprocessen

Jag håller på att skriva på en berättelse som jag hoppas en dag ska bli en bok.

Det är så här att efter flera omskrivningar och utskick har jag skrivit klart det första kapitlet och jag känner mig nöjd med det jag har åstadkommit, men även att jag känner att jag inte kommer längre på egen hand.

Därför undrar jag när det kan vara bra att låta någon annan läsa det man skrivit, är det när hela berättelsen är klar eller för varje kapitel, och ska man bara låta någon enstaka person läsa ens text eller kan det vara en fördel att flera läser den?

Skrivakuten svarar

Personligen så delar jag aldrig med mig av mitt skrivande innan jag är klar. Det känns som om min berättelse och mina idéer på något sätt späs ut och blir förtunnade om jag pratar om dem, eller låter nån läsa.

För mig blir det också en känsla av att tappa initiativet och ansvaret för mitt skrivande – skulle nån annan alltså veta bättre än jag själv vad jag vill skriva om och hur jag bör uttrycka mig?

Detta bör alla se upp med, för innan man testat så vet man inte hur man reagerar på ”tidig feedback”.

Jag vet att många funkar som jag i detta avseende, och gör man det kan ett helt romanprojekt bli förstört på grund av andra människors mer eller mindre välgrundade och kunniga åsikter.

Sen finns det också massor av författare som tycker att det är en mycket viktig del av skrivandet att dela med sig av texten på ett tidigt skede, man får nya idéer, kan känna sig peppad, med flera positiva saker.

Som du kanske förstår av mitt svar så måste du själv finna ut vilken metod som passar dig bäst. Du ska inte dela med dig av texten ”för att det är bra att dela allt”, eller ”för det gör ju alla som skriver”, utan för att det verkligen ger en extra kvalitet till din text, och för att du själv känner att ditt skrivande inre mår bra av det.

Du säger att du inte kommer längre på egen hand – jag vill påstå att det kanske du visst gör, men möjligen ska du försöka hitta nån metod för att frigöra ditt skrivande. Det låter som du drabbats av något som åtminstone är besläktat med skrivkramp, och på Författartipsbloggen hittar du en liten artikelserie i ämnet.

Om ”skrivkramps-tipsen” inte är dig till nån hjälp, pröva lite försiktigt att dela nån sida eller två av din text, och känn efter om feedbacken hjälper eller stjälper dig.

Kanske nån av Skrivakutens trogna läsare också vill dela några erfarenheter med dig…

PS. Du kan också spana in min sida om Sveriges bästa skrivbloggar, skrivforum och skrivarsajter, där du hittar en massa matnyttigt, bland annat för den som gillar att dela med sig av texter!

Får man skriva om riktiga personer i en roman?

Christian - Skrivakuten — Tue, 05 Nov 2013 19:33:12 +0000

Martin undrar om han får skriva om riktiga människor

Jag skriver en roman (den första av två i en serie).

Jag undrar hur lagligt det blir att skriva in riktiga personers namn i en bok.
Som till exempel Stieg Larsson, han nämner vissa personer vi deras riktiga namn… och andra får påhittade namn.

Jag inser hur farligt det kan bli om man tar upp personer som finns eller har funnits.
Jag vill därför veta vad det är för lagar och regler som gäller för levande. Före detta levande (döda) och vad man kan säga om dem.

Det finns t ex en bok som påstår att Lady D (Diana) lever och hur hon skulle ha gjort för att fly undan med alibit, att hon är död.

Jag har försökt hitta svar på Internet, men utan större resultat (jag har sökt på diverse språk, engelska, spanska, svenska).

Jag är bosatt i Spanien, men skriver på svenska.

Skrivakuten svarar

Du kan skriva om svenska personer så länge som du inte utsätter dem för ärekränkning (ärekränkning betyder att du försöker skada en person genom att berätta om hur elak eller korkad personen är) eller lämnar ut känsliga uppgifter om dem (till exempel deras adress, foton, sjukdomshistoria).

I många andra länder har man striktare regler, så om du skriver om ”ickesvenskar” gäller det att du kollar upp reglerna för det land personen hör hemma i.

I denna DN-artikel beskrivs ett särskilt fall, och en del av reglerna du som författare har att hålla dig till.

Det kan också vara intressant att läsa lagtexten om förtal.

Personligen tycker jag att man ska vara extremt försiktig att använda riktiga personer i sin berättelse av rent moraliska och mänskliga skäl. Jag skulle alltså fråga personen i fråga, eller om personen inte längre levde, personens släktingar, om det är okay.

Är jag galen med allt mitt förarbete?

Christian - Skrivakuten — Sat, 14 Sep 2013 16:56:45 +0000

Marie undrar om hon hittat ett avancerat sätt att fly skrivprocessen

Jag har en fundering kring min fantasybok. Den är på god väg och storyn känns riktigt bra i själen. Just nu håller jag på med bok 1 av 7 och är på kapitel 9 av 28. För tillfället har jag pausat skrivandet då jag behöver sätta mig och ge karaktärerna mer passande namn, bakgrunds historia och hemligheter.

Skapar även en namnbank i en enskild bok och ritar kartor över länderna/världen, funderar över regler och ologisk logik som ska presenteras i historien utan att bli fakta.

Det är alltså ett enormt förarbete jag sysslar med. Efter att ha läst om Rowling, Tolkien, Grisham, L. Snickets och många andra så inser jag att även de med fler i början av sitt skrivande skrev om sina första kapitel och skapade massiva mind maps.

Min fråga är om detta är ett tecken på noggrannhet eller om jag flyr själva skrivprocessen.

Det känns ibland som att jag hellre skapar världen än skriver historien om den, fast att jag konstant vid sidan av jobbar in karaktärer och nya stories / twister.

Hoppas du förstår min fundering, mer än frågan. Tack för en otroligt givande författarblogg på svenska!

Skrivakuten svarar

Det var en lång fråga, och den förtjänar ett kort svar.

Det verkar som du har en härlig tid tillsammans med dina aktörer, kartor, världar, händelser och alla hemligheter. Det är omöjligt att skriva allting i ett sträck, det är alldeles utmärkt att fördjupa sig i intriger, scener och så vidare av och till.

Släng oron på soptippen, lita till att din inre kraft hjälper dig att fokusera på rätt saker vid rätt tillfällen.

Du jobbar som en riktig författare, tvivlar på din arbetsmetod som en riktig författare, och nån gång kommer kanske massor av läsare glädja sig åt allt arbete du lagt ned på dina berättelser!

Hur gör jag mitt livs historia intressant?

Christian - Skrivakuten — Thu, 12 Sep 2013 18:00:06 +0000

Brigitte undrar hur hennes levnadshistoria ska kunna fånga läsarna

Jag har i ganska många år funderat på både att skriva min levnadshistoria / eller en roman. Min uppväxt och mitt liv har varit ganska ovanligt, lite turbulent och samtidigt spännande, och konstigt. Min dotter älskar att höra mej berätta om min uppväxt och om olika händelser i mitt liv fram till nu!

Jag har alltid haft brevvänner och har skrivit mycket – det har varit lite som terapi för mej – och det har fått mej att må bra! Jag har lätt att se humor i ”svarta saker” och kan vara både rolig och samtidigt lite ”vis”. Dessvärre märker jag att jag tappat mycket av mitt ordförråd de senaste åren, då jag inte haft många brevvänner kvar – och jag har varit sjuk och ”utbränd” i mitt yrke som undersköterska.

Alla levnadsöden som jag mött i mitt yrke har berört mej djupt och jag tycker att allt som har med människor och relationer att göra är väldigt gripande och spännande!

Först ville jag skriva en roman om mitt liv (och se samband och livsöden i min släkthistoria) – men jag tror inte att jag har den förmågan / orken längre! Men en levnadshistoria till mina barn (framtida barnbarn) skulle jag vilja skriva!

Jag har läst dina tips om hur man lägger upp en handling / roman. Kan jag använda dem här?! Vissa perioder i mitt liv är lite luddiga och jag vet ju inte allt. Naturligtvis vill jag ta reda på mera.

Hur undviker man att historien blir ”präktig” eller ”långtråkig” med en massa upprabblande?!

Skrivakuten svarar

Just nu läser jag självbiografin Mitt liv av C.G. Jung. Som av en händelse. Eller som ett resultat av synkronicitet skulle kanske Jung själv ha tänkt.

Låt mig citera ur förordet:

Man är ett psykiskt förlopp, som man i bästa fall blott delvis behärskar. Följaktligen har man intet slutgiltigt omdöme om sig själv eller sitt liv. Annars skulle man ju veta allt om det, men det kan man på sin höjd blott inbilla sig.
I grund och botten vet man aldrig hur allt har gått till. Ett livs historia börjar nånstans, på någon punkt man råkar erinra sig, och redan då var det mycket komplicerat. Vad det blir av livet vet man inte.
Därför har livet ingen början, och dess mål kan blott ungefärligen antydas.

Jag har nästan läst ut boken, den är helt fantastiskt intressant. Han berättar om sin barndom, sina föräldrar, mötena med Sigmund Freud, sina resor till Afrika och Asien… Men han rabblar aldrig.

Han väljer ut händelser som betytt särskilt mycket för honom, och så beskriver han vad som hände i honom själv under dessa händelser. Det blir en berättelse om en själs resa i en andlig och fysisk värld.

Jag rekommenderar varmt boken till dig och alla andra – som ren läsning, eller som en introduktion till Jungs tankar, eller som inspiration till en självbiografisk berättelse.

För att försöka bli mer konkret; välj ut fem händelser i ditt liv som du anser har varit särskilt viktiga för dig. Det som är viktigt för dig blir också viktigt för dina barn och så småningom barnbarn.

Skriv ned några rader om var och en av händelserna till att börja med. Låt det gå en tid så tankar och känslor hinner ifatt varandra. Mycket av skrivandet sker i det omedvetna.

Sätt dig sen och hugg in på det av ämnena du för stunden är mest sugen att skriva om. Vid sidan om dig har du en anteckningsbok där du kan skriva ned fler saker du vill skriva om! För när du väl börjar kommer fler minnen som på beställning.

Fortsätt på detta sätt, ju längre in du kommer i berättelsen om ditt liv, ju mer kommer berättelsen själv att hjälpa dig.

Och din berättelse kommer att bli spännande, gripande och intressant – en glädje för dina närmaste att få ta del av!

Har flera färdiga idéer, lyckas inte skriva dem!

Christian - Skrivakuten — Tue, 10 Sep 2013 20:14:03 +0000

Johan undrar hur han ska kunna slutföra Romanen

Jag har en stor dröm i livet. Att få lämna efter mig något reellt, att få skapa någonting, att bryta ekorrhjulets enformiga bana och dela med mig av mina tankar till andra. Jag vill skriva en bok! Och så klart vill jag ju att folk läser den och gillar den :)

Problemet är inte att jag inte kommer på några intriger, idéer, manus eller liknande. Jag har massor med namn på platser, karaktärer osv. Tonvis med material helt enkelt.

Problemet är att jag inte kan skriva… Tid och plats finns, möjlighet likaså. Men jag är för otålig. När jag börjar kan jag inte slappna av och släppa tanken på hur mycket det är kvar och jag får för bråttom i rädsla för att jag ska förlora passionen för min bokidé och tröttna på den innan jag hunnit klart.

Som längst har jag kommit 90-100 datorskrivna sidor innan jag känt ”nah, det kanske inte var en så kul idé trots allt”.
Men det är inte idén det är fel på, det är mitt tålamod.

Det jag undrar är, hur hittar man folk som är tvärtom?!? Folk som bara älskar att skriva och kan sitta i timtal och bara skapa? Jag behöver en motpol! En person som kanske inte kommer på de där fantastiska platserna, fyndiga intrigerna och de stora personerna. En person som skulle vilja lyssna på min berättelse, och sedan skriva ned den på papper? En person som har skapandet men inte idéerna!

Jag har övervägt att skapa ett manus och ge det till en spökskrivare, men det har jag inte råd med.

Jag behöver en person jag kan dela äventyret och resan med och skapa något tillsammans med. En yin och en yang.

Hur skulle jag bäst kunna hitta en sådan person?

Skrivakuten svarar

Det låter som om du gett upp hoppet om att kunna skriva den där romanen alldeles själv. Jag undrar om du inte borde fortsätta dina försök ett tag till…

Jag får känslan av att du går in i projektet på helt fel sätt!

Att ha som utgångspunkt att man ska skapa något stort och odödligt när man sätter sig och skriver är ungefär lika upplyftande som att plötsligt bli president för ett jättelikt land och få som sin första uppgift att mäkla fred i Mellanöstern.

Du bör komma ihåg att människans själ består av ungefär tio procent medvetet och nittio procent omedvetet. Tricket är att släppa fram den starka omedvetna kraften och hålla tillbaka medvetandet.

För det är ditt omedvetna som har massor att förmedla, och det är ditt medvetande som sätter stopp genom att sätta upp orimliga krav.

Här är ett bra knep för att släppa fram din inre röst:

Skriv under en kvart ned trettio kapitel- eller scenrubriker på post-it-lappar. Tänk inte för mycket, du har bara trettio sekunder på dig för varje rubrik! Dom behöver inte hänga ihop det minsta.
Nu är du utpumpad av denna ansträngning – gör nåt helt annat några timmar eller dagar.
Sätt dig med dina trettio små lappar och skriv några korta anvisningar om vad som ska hända i kapitlet/scenen.
Nu är du utpumpad av denna ansträngning – gör nåt helt annat några timmar eller dagar.
Du har alltså trettio scener som till synes inte alls hänger ihop – men för dem ändå i en ordning tills du tycker att de trettio lapparna börjar och slutar på rätt ställe.
Nu har du fått ihop ett utkast till en hel roman. Om du får ihop tio sidor för varje kapitel/scen har du en mindre tegelsten som omfattar 300 sidor.

Hur gick det där till? Jo, genom att undvika logiskt och kronologiskt tänkande släpper du fantasin fri. Och det är fantasin som fixar till intrigerna. Jag lovar att dom där lösryckta scenerna kommer visa sig hänga ihop alldeles fantastiskt bra till slut. Ditt omedvetna kommer att hjälpa dig.

När du sen skriver scenerna behöver du ju inte alls ta dem i ordning. Och kom ihåg att det ska vara roligt att skriva – du behöver inte vara president för det där landet, det räcker att du spänner av och har kul. Texten kommer hjälpa dig på vägen om du har en lättare inställning.

Så några ord om medhjälpare: tyvärr vet jag inte nåt bra sätt att hitta en yin- eller yangperson (om du fortfarande känner att du behöver en dylik).

Har du tur hör nån av Skrivakutens läsare av sig – jag kan isåfall förmedla kontakten via den här sidan.

Talstreck eller citationstecken?

Christian - Skrivakuten — Tue, 10 Sep 2013 18:33:38 +0000

Eva undrar om man ska använda talstreck eller citationstecken

1. Har det någon betydelse om man skriver repliker med talstreck, enkelt eller dubbelt citationstecken?
– Hej!
”Hej!”
‘Hej!’

2. Ska följande text stå på samma rad eller nästa?
– Hej!, sa han och tittade glatt på henne.
Sedan lyfte han upp sin väska och …

– Hej!, sa han och tittade glatt på henne. Sedan lyfte han upp sin väska …

Skrivakuten svarar

1. Talstreck eller dubbla citationstecken spelar ingen roll. Enkla citationstecken använder du i princip bara i meningar som redan har dubbla citationstecken.
Exempel:

”Nu får du ta mig tusan sluta att kalla mig ‘skurk’, din överdängare till skitsnackare där!” sade han och tog fram en grovkalibrig pistol ur kavajens innerficka.

2. Det ska stå på samma rad. Däremot bör du inte ha utropstecken före komma. Mitt förslag är alltså:

– Hej, sa han och tittade glatt på henne. Sedan lyfte han upp sin väska …

Falskt skrivande

Christian - Skrivakuten — Tue, 10 Sep 2013 18:15:25 +0000

Dabir undrar varför texten känns falsk

Varför känns det bara falskt det jag har?

Jag har hur många idéer som helst men så fort jag har kommit igång så känns bara fel och att det jag har skrivit är falskt.

Den där känslan som finns inte bara där. Svårt att förklara men undrar om du kan förklara det för mig och ge mig tips om hur jag ge texten det där extra som jag saknar.

Och hur viktigt är det med språket? Går det bra så länge man gör sig förstådd eller behövs det mer?

Skrivakuten svarar

Jag undrar om det är några av Skrivakutens läsare som känner igen sig? Jag känner igen mig.

Här kommer några reflektioner som kanske kan hjälpa dig vidare.

Det är möjligt att du ställer för stora krav på ditt skrivande. Försök att se skrivandet som en lek, något roligt. Låt texten leda dig vidare, släpp kontrollen. Fler tips på samma tema hittar du här.
Dina idéer kanske behöver utvecklas innan du använder dem för att bygga en skriven berättelse. Ett kreativt och kul sätt är storyboard-metoden – testa!
Läs en av mina artiklar om skrivkramp! Kanske du hittar nåt som bygger en bro inom dig.
Tänk om det är så att du har en skapande talang inom ett helt annat område?
Kanske kan du uttrycka dig i dans, konst, musik – eller i andra skrivande former som poesi eller dramatik? Var öppen och ärlig mot dig själv, testa fler uttrycksformer för att se vilken som känns mest ”rätt”.

Sen frågar du också om språket – en författare målar ju med sitt språk, så det går inte att komma ifrån att det är viktigt med ett rikt språk. Däremot grammatik och stavning är underordnat, sånt kan man alltid få hjälp med om berättelsen i övrigt är bra.

Ja, det var några idéer på vägen.

Och har vi tur fyller någon eller några av läsarna på med sina funderingar!

Namn eller inte

Christian - Skrivakuten — Tue, 10 Sep 2013 17:12:56 +0000

Fredrica undrar hur man undviker upprepningar när man struntar i namn

När jag skriver vill jag undvika att skriva namn på mina personer, eftersom jag tycker att namnet på något vis inskränker deras personlighet och hindrar mig från att låta dem utvecklas.

Men nu är det så att det blir jobbigt att bara skriva hon/han alternativt kvinnan/mannen, eftersom det känns som om jag upprepar mig för mycket.
Dessutom behövs någonting som skiljer dem från varandra.

Finns det något knep för att kunna sätta benämningar på personerna utan att behöva ge dem namn?

Skrivakuten svarar

Ofta är det författaren själv som lider mest av vissa typer av upprepningar.

Du kan ta vilken bok du vill och studera en sida noggrant – hordvis med upprepningar av ”och”, ”men”, ”han”, ”hon”, ”den” etc.

Detta märker man inte som läsare, det är en så naturlig del av läsprocessen. Läsaren tar egentligen in bilder och känslor via texten – orden är endast mediet.

Själv försöker jag också oftast att undvika namn när jag skriver.

Mitt enda tips för att skapa ytterligare variation är att kalla vissa personer vid deras yrkesroll.
Exempel:

Hon slog sig ned mittemot journalisten. Journalisten vek ihop sin tidning och tittade på henne.

Och så vidare…

För lite mer omfattande exempel kan du bläddra i romanen jag skrev på förra årets NaNoWriMo. Eller läsa min novell Presidenten, där du nog inte hittar ett enda namn.

Tecken inklusive blanksteg

Christian - Skrivakuten — Mon, 09 Sep 2013 19:19:18 +0000

Chorin undrar hur man skapar intressanta miljöbeskrivningar

Jag fick med hjälp av din blogg tips om olika novelltävlingar, och det tackar jag hjärtligt för! Även din omvandlare för att räkna ut antal sidor för ett visst antal tecken, har hjälpt mig mycket!

Jag vill bara försäkra mig om, att det när jag får reda på antal tecken i mitt skrivprogram, är ”antal tecken inklusive blanksteg”, det handlar om och inte utan blanksteg.

Mitt skrivprogram är Open Office 3.0. Tack igen för en superbra blogg!

Skrivakuten svarar

Tack för allt beröm! Jag brukar klippa bort allt sånt ur frågorna i vanliga fall, men här hade du lyckats integrera det i texten på ett sånt sätt att det var enklast att behålla det…

För att nu besvara din fråga.
Gör såhär (det funkar i alla program, från MS Word till Open Office) –
Skriv en mening som är ganska kort. Sen räknar du hur många tecken det är inklusive blanksteg. Sen jämför du med numerären som ditt skrivprogram anger.

Exempel, låt oss räkna hur det står till med följande mening:

Jag heter Christian och det står jag för.

Så börjar vi räkna då… Jag får det till 41 tecken inklusive blanksteg. Jag hittar sju blanksteg (mellanrum mellan orden), så enkel huvudräkning visar att texten innehåller 34 tecken utan blanksteg.

Låt alltså din ordbehandlare beräkna samma textsnutt, och vips vet du hur den räknar!

Intressanta miljöbeskrivningar

Christian - Skrivakuten — Sun, 08 Sep 2013 17:13:56 +0000

Edmond undrar hur man skapar intressanta miljöbeskrivningar

Jag vet att min fråga inte har ett enkelt svar, men som nybörjare har jag ett jätteproblem med mitt skrivande, vilket är miljöbeskrivningar.

Läste er artikel om detta ämne, vilket hjälpte en hel del, men jag känner fortfarande att jag har svårt att måla upp en bra bild för läsaren.

Framförallt känner jag att mitt vokabulär är väldigt begränsat i dessa moment och jag blir inte alls nöjd med mitt språk.

Det blir ofta väldigt simpla meningar som exempelvis: ”Rummet hade vita väggar” eller ”På golvet låg en präktig matta som såg ut att vara av persiskt ursprung”.

Visst beskriver jag omgivningen, men som läsare får man ingen riktig känsla för platsen.

Skrivakuten svarar

Grundorsaken till detta vanliga problem är lika enkel som skrämmande – förmodligen är du inte särskilt intresserad av hur olika miljöer faktiskt ser ut.

Vissa människor lägger märke till varenda detalj i ett rum, eller på en plats. De har ofta ett intresse av just sådana detaljer, av estetiska eller andra skäl.

Andra bryr sig väldigt lite om hur det ser ut. ”Hoppsan, hade hon neongröna gardiner och svart golv? Det tänkte jag aldrig på…”.

Då gäller det att satsa på det man är bra på. Själv lägger jag inte märke till så mycket, och för mig har det visat sig passa bra att skriva teaterpjäser – för dialog är jag desto mer intresserad av.

Givetvis ska man också försöka komma nån vart med att utveckla sin förmåga att skriva miljöbeskrivningar även om man inte har det naturliga intresset.

Mitt bästa tips är följande:

Engagera dig i din berättelse. Känn efter hur dina aktörer tar sig från ett ställe till ett annat, hur de då agerar, och hur det ser ut där de hamnar. Är det något i miljön, till exempel en vacker tavla, eller varför inte en mörklila sammetssoffa, som kan spela en roll i scenen?

Efva-Lena slog upp dörren till kontoret och spärrade upp ögonen när hon såg sin chef ligga fullständigt utslagen i en enorm mörklila soffa. Hon sprang fram emot honom, men snubblade på en präktig matta som såg ut att vara av persiskt ursprung, och föll över honom.

Det där räcker väl långt för att etablera en bild i läsarens huvud?

Mitt näst bästa tips är: ta en bok du gillar – läs ett avsnitt med en miljöbeskrivning du tycker är riktigt bra. Och analysera det noga! Varför är det bra? Hur många ord behövde författaren för att skapa bilden av miljön?

Lär dig av dem du beundrar!