Där sitter jag och har svårt att inte tänka på FRA, PKU och ändamålsglidning men jag säger inget. Ingen säger något. Möjligen knorras det lite här och var men det är svårt att veta om det handlar om själva pappret eller om integriteten. Men man vill ju inte verka som om man har något annat än rent mjöl i sin berömda påse.

För det är ju så argumentationen brukar låta, att den som har rent mjöl i sin påse har inget att frukta i lite övervakning, registrering eller samkörning.

Jag kommer hem och sent på kvällen öppnar jag Spotify. I våras kom en funktion som gör att du kan dela musik på ett enkelt sätt. Du kan också välja att visa vad du lyssnat på (Top tracks) och vilka artister du oftast lyssnar till (Top artists). Helt frivilligt, harmlöst och roligt och i bästa fall hjälper det dig att hitta ny musik eller lära känna någon bättre.

Men sedan jag slog igång den där sociala funktionen är det lite som om ormen kom in i mitt musikparadis. Tidigare sprang jag omkring naken och naiv och botaniserade bland allsköns kitsch, ironi, minnen och potentiellt oupptäckta musikjuveler. Den där låten jag ville kolla upp, den där musiken som inte är riktigt värd att köpa men kul för stunden. Nu hejdades mina steg, jag skyler mig, jag har fått något vaksamt i klicken … hur tolkas det om jag spelar här låten? Hur ser det ut om jag bara har svensktoppsartister som ”top artists”? Hur creddigt är det att spela Cajsa-Stina Åkerström, Sven-Bertil Taube och Björn Afzelius en fredagseftermiddag? I ”top tracks” syns det inte hur ironisk eller undersökande du är. Det syns inte om du bara varit lite nyfiken eller om det är någon annan än du som spelat musik i ditt namn. Allt som syns är att du har tveksam musiksmak och vad säger det om mjölet i din påse? Bara tanken på vilka slutsatser ormen kan dra gör mig mer vaksam.

Här handlar det om något så oskyldigt som musik och det handlar om vänner eller åtminstone bekanta som eventuellt tittar. Jag har själv, aktivt valt att dela min information. Hur påverkas mitt eller ditt beteende av tanken på att någon, kanske staten, tittar på, lyssnar till och registrerar vad vi tycker, gör och tänker.

En intressant detalj i fråga om Svevac-registreringen av våra barn är att vi bara behöver höra av oss om vi inte vill att barnet ska registreras. Gör vi ingenting så har vi givit vårt tysta medgivande.

Jag har ju förstås en förklaring till att jag spelade Cajsa-Stina, Sven-Bertil och Björn förra fredagen men den syns ju inte i “Top Tracks” precis som det inte syns varför jag gjort vissa sökningar på Google utan bara att jag gjort dem.

Så kommer jag till Bilprovningen, en halvtimme i förväg. De öppnar inte förrän åtta. Personalen fortfarande upptagna med morgonfika. Jag försöker proklamera min ankomst elektroniskt. Ut i bilen och vänta igen. Tjugo över avtalad tid anar jag oråd och får tag på en besiktningsman. Det visar sig då att vi mycket riktigt har betalt i god tid men att vår tid är bortschabblad.

Inte direkt vad jag ser som en god start på dagen.

Nu ligger vassa och ironidrypande drapor i den sociala nätvärlden nära till hands. Enkla kamratpoäng. Men efter ett första adrenalinpåslag tänker jag så här: Det är ändå rätt sällan det blir fel. Ett sådant här undantag visar på hur bra systemet ändå fungerar. Att både jag och besiktningsmannen blir förvånade, vi kan inte förstå vad som hänt. Vi börjar inte skrika på varandra, jag kommer inte ens på tanken att muta mig till en ny tid eller en godkänd bil. Vi förlitar oss på rättvis behandling och ett fungerande system och han gräver fram en ny tid 10.40.

Uppdatering: Jodå, bilen gick igenom. I flygande färger. Inga anmärkningar. Bilarnas odrägliga motsvarighet till noll hål.

Ett meddelande från magen?

Du sitter där och söker lite bekräftelse eller praktisk information. Kanske tror du att du är kär eller så är du bar kåt.

Jag förstår dig. De kan vara oemotståndliga, filippinskorna, med sin oskuld, sitt allvar, sin stolta hållning, sin exotism, sitt långa svarta hår och sitt smidiga sätt. Klart att det är lätt att falla. Särskilt när det är semester, varmt, pengarna verkar räcka hur länge som helst och du plötsligt är mer populär än någonsin.

Det känns som sommarlov på högstadiet. Skolflickorna fnittrar omkring dig, nätterna är varma och spännande, du är rik och intressant och framtiden är ett oskrivet blad.

Du kan vara deras dröm. Du kan bli en hjälte som ger dem det de fantiserar om. Du är en Americano, en väg ut till den spännande västvärlden.

Och så har du hittat den där kvinnan. Hon ler mycket, skrattar när du skämtar och hon ser upp till dig. Hon är så följsam. Det verkar så enkelt med henne, inget ifrågasättande, inget tjat, bara tacksamhet och glädje. Du känner dig smart och manlig i hennes sällskap. Hon är ung.

Men Filippinsk följsamhet bygger på att allt rör sig i förhållande till allt. Där svenskar följer regler följer man på Filippinerna istället varandra. Kanske har det att göra med att det alltid är så trångt överallt. Jag såg något liknande i Japan. Det funkar inte att buffla på och hävda sin regelvunna rätt i alla lägen. Bättre då det som får situationen att fungera smidigt. Jag rör mig lite åt det här hållet och du rör dig lite åt det där hållet och ingen krockar med någon varken bildligt eller bokstavligt. Varken i trafiken eller i samlivet.

Svenska män upplever ofta att asiatiska kvinnor är så enkla att ha att göra med. De följer så bra. De agerar enligt ovanstående följsamhetsprincip. Att alla inblandade bjuder till och backar ibland. Men i ett förhållande blir det problem om det bara är en som agerar enligt denna princip.

Rannsaka dig själv. Är det dig hon älskar? Vad får du kvar om du tar bort ditt ekonomiska övertag? Om du tar bort de filippinska drömmarna om en Americano? Kommer du att vara den kung du nu känner dig som när ni kommer tillbaka till Sverige? Kommer du kunna ge henne allt det där som du direkt eller indirekt lovar?

Rannsaka dig själv. Är det henne du älskar? Eller är det idén om att du ska ha någon form av relation light där du slipper bjuda till som tilltalar dig? Kan du, handen på hjärtat, få ett förhållande med en svensk kvinna att fungera eller är det så att du har lite svårt med det där med jämställdhet?

Älskar ni varandra, bortom kultur och avstånd, ja då är hon värd ett jämställt och ärligt förhållande utan falska löften eller äktenskapsförord. Ett förhållande där även du engagerar dig och bjuder till.

Pudret är antagligen för att avklippta hårstrån inte ska klistra fast sig överallt på kroppen när luftfuktigheten är i bastuklass.