När jag betalade min studieskuld till er, var det inte för att det är det ekonomiskt effektivaste (ni har ju bättre ränta än många andra), utan för att jag skulle slippa alla jäkla papper, påminnelser, och extraavgifter.

Så, jag betalade, och slapp alltså få papper hemskickade till mig.

Istället hände just följande (klicka för större bild):

Så, ni skickar mail om att jag fått ett nytt årsbesked, och det i det mailet finns en länk till er sajt, där jag måste logga in med BankID (världens mest värdelösa teknik), för att komma åt ett meddelande, som länkar till en PDF, där det står att jag är skyldig er noll kr.

Totalt 8 klick för att säga att jag är skyldig er 0 kr.

Det här med papper är rätt bra ändå!

“Nytt piller kan dämpa din ångest och oro”

…vilken god nyhet! Jag kan tyvärr tänka mig ett antal mer seriösa och mindre glada varianter på samma tema. Vad sägs om

“6 av 10 svenskar lider av ångest och oro” eller varför inte “snart knaprar 6 av 10 svenskar piller för att orka med vardagen”.

Problemet med kvällstidningarnas beteende är, förutom att dom ljuger människor i ansitet varje dag, att denna typ av journalistisk tvunget rör sig i en snabbt nedåtgående spiral. Varje sensation måste följas av en ny. Tvivlar man på vad effekten av det blir i längden kan man bara ta ett besök til Storbritannien.

En del av problemet är förstås att vi är så stressade. Hur ska man hinna med att göra allt det som man vill om en tredjedel av dygnet (ja, det är faktiskt så lite), går åt till att sova? Jag tror helt enkelt att det är något man får acceptera. Människokroppen är byggd på ett visst sätt och det finns inget du kan göra åt det.

Har du svårt att få till 8 timmar? Börja med 7 timmar då istället. Ett annat tips: Om du slutar snooza och går upp direkt så kan du få sova lite längre.

Jag har precis inskaffat en Philips Wake-up light, för att experimentera lite med det här att gå upp direkt (men senare än om jag snoozade). Den tänder en lampa 30 minuter innan den tid man valt, och ökar sedan ljusintensiteten så det är som ljusast när alarmet ska gå igång. Inte nog med det. När det väl går igång så är det fågelkvitter, med ökande volym i 90 sekunder. Jag har precis installerat den, så jag vet inte om det fungerar bra eller inte, men det ska bli ett mycket spännande experiment.

Sov gott! Och länge.

OnOff Skatteskrapan

I julas fick jag en mixer (OBH Nordica Frutti, 399 kr) av flickvännen och glad i hågen började jag göra smoothies till höger och vänster. Otroligt gott att bara blanda frusen frukt och yohgurt och mixa till en sval törstsläckare.

I alla fall. En dag när jag skulle mixa frysta jordgubbar så började maskinen slira. Jag stannade den snabbt och rörde om nere i byttan. Mycket riktigt, motorn var kass och klarade inte frysta jordgubbar, fast det uttryckligen står “crushes ice” på utsidan av kartongen. I varje fall så fungerade den igen efter att ha fått vila lite. Detta hände lite nu och då, och den blev sämre och sämre tills det lilla gummikugghjulet som driver apparaten lossnade, och den blev helt värdelös. Otroligt dålig kvalitet.

Givetvis beger jag mig till OnOff för att byta den (ev. byta upp mig till något som klarar is på riktigt, tänker jag). Eftersom den är köpt just på OnOff i Skrapan tänker jag att det nog är bäst att gå dit. Tyvärr har jag inget kvitto, men ett ungefärligt inköpsdatum, originalkartongen kvar, flickvännen med det kreditkort som användes, så tänker jag att det nog går bra ändå.

Jag kliver fram till kassan och berättar att jag har en trasig mixer med mig. Hon pekar mig småsurt bort mot en hjälpdisk mitt inne i butiken där jag får ta en kölapp. Efter 5 minuter tar sig en typisk OnOff-säljare sig an mig och börjar med att sucka tungt. Jag förklarar igen och han ser bekymrad ut. Han visar tydligt hur jobbig han tycker situationen är och säger att man egentligen måste ha kvitto. Men har dom inget sätt att söka fram kvitton? Jo, men det är ingen lätt grej att göra det inte, svarar han. Han har då i alla fall inte rätt rättigheter i systemet så någon annan måste göra sökningen. Och dom är väldigt underbemannade just nu, så dom kan inte hjälpa mig. Va? Är inte själva definitionen av service att man tar hand om kund och produkt även efter att man gett ifrån sig sina pengar?

Vi kom i alla fall överens om att komma tillbaka 30 minuter senare då nån som var på lunch just nu kanske kunde hjälpa mig. En sushi senare gick jag återigen till kassan och förklarade mig. Det visade sig vara rätt person (också hon sur) den här gången, och hon förklarade att det här med kvittosökning var relativt nytt (vi hade inte ens kunnat göra det här för nån månad sedan!). Och även med det här nya systemet så hade dom bara en lista på vilka varor som köpts, och när. Alltså inga kontonummer sparade. Hon fick en massa träffar på min mixer, men eftersom vi inte visste exakt vilken dag den köptes (runt 20:e dec) så gick det inte. Kunde man inte bara ta en som matchade min produkt då? Nej. Hon var helt blockerad. Efter mycket om och men så fick vi ur henne att huvudkontoret kunder göra sånna sökningar, men dom jobbade förstås inte på en lördag. Kom tillbaka på måndag.

Gick det inte bara att plocka någon av inköpen hon hade och låssas att det var vår? Nej. Vad ska vi ta oss till då? Vet inte. Kunde vi kanske möjligtvis ta med ett kontoutdrag från banken som visade att vi faktiskt köpt den? Ja, kanske, om det bara var en kund som köpte just den mixern den dagen. Annars gick det nog inte. Kunde vi lämna mixern där så vi slapp släpa den fram och tillbaka? Ja, kanske, men om vi inte kom tillbaka på måndagen så kanske den var borta.

Så nu står en mixer hos OnOff Skatteskrapan och väntar på att vi ska gå dit och bevisa exakt vilken dag en liten mixer inhandlades där. Jag kan verkligen förstå om väldigt få kunder kommer tillbaka efter sån behandling. Värt att notera var att kassan bredvid vår var upptagen av ett annat par som påpekade hur dålig service dom fick i samband med en reklamation. Jag var själv rätt stolt över att jag själv lyckades hålla mig trevlig och saklig genom det hela. Inte ett “ber om ursäkt”, eller “ledsen” fick man för det.

Jag hoppas att någon på OnOffs huvudkontor läser den här posten och ringer och skäller ut dom.

Uppdatering: Idag måndag gick jag tillbaka för att äntligen få det hela uppklarat. Flickvännen letade en tredje gång i i sin kvittolåda och hittade faktiskt kvittot, och beväpnad med det tog jag en omväg förbi OnOff för vad jag hoppades skulle bli mitt sista besök där. Samma tjej i kassan, samma buttra bemötande. Alla mina tankar på att köpa en annan vara i samma butik var som bortblåsta, så jag bad om pengarna tillbaka. Nja, det går inte, förklarade hon. Detta var ett garantiärende, och då har man bara rätt till en likadann vara tillbaka. Jag skulle egentligen redan ha varit inne i butiken och hämtat den. Där ser man. Jag stod på mig och hon vek sig tillslut och jag fick pengarna insatta på mitt konto. Det var i alla fall något.

Stadium Sergelgången

Låt mig också jämföra med hur det kan gå till på Stadium. Med mig till stan hade jag också ett trasigt Everest-liggunderlag. För drygt ett år sen var jag nämligen på fjällvandring och sov i tält och ville ha något lite mjukare att sova på. Jag och en kompis gav oss iväg till Barkaby med förhoppningen om att hitta något fynd och köpte varsitt ganska lätt uppblåsbart liggunderlag på Staduim där för 499 kr. Det kan det vara värt för att sova gott.

Nån månad senare var det dags och vi gav oss av. Väl ute i vildmarken visade det sig snabbt att jag hade nån typ av pyspunka på mitt underlag. Efter en kvart var all luft borta och det fick bli att sova på rötter och bucklig mark hela resan. Jobbigt.

Väl hemma blev underlaget liggande i en garderob i flera månader innan jag tog mig tid att gå tillbaka och byta den. Förväntningarna var låga efter OnOff-besöket men jag gick ändå fram till kassan och sa att jag hade ett trasigt liggunderlag med mig.

Jag pekades vidare in i butiken (av en tjej som inte alls verkade sur) till rätt avdelning där jag snabbt fick hjälp av två personer. Dom blåste upp liggunderlaget och försökte hitta var läckaget var samtidigt som jag förklarade att jag försökt samma sak själv. Jag visade upp mitt något gulnande kvitto (14 månader sedan det köptes), och han som såg ut att bestämma såg fundersam ut och vandrade iväg för att konsultera en kollega.

Efter två minuter kom han tillbaka och meddelande att jag tyvärr inte kunde få pengarna tillbaka, om det hade varit ett fabriksfel kunde man väl ställa krav på att kunden kom tillbaka och rapporterade det inom rimlig tid? Absolut, nickade jag, väl medveten om den långa tiden sen den använts senast. Han fortsatte med att fråga om det var ok att jag fick ut presentkort på samma summa istället (dom hade inte samma modell inne just nu), något som förstås var perfekt eftersom jag ändå ville ha en ny. En snabb sökning i deras system, varsitt leende, och jag for iväg till Stadium Kungsgatan där den skulle finnas. Mycket riktigt.

Inget krångel och en nöjd kund till.

Allså: Service…

För att kunna göra anspråk på att vara i servicebranschen krävs det att man:

1. Bemöter kunden med ett leende (eller åtminstone inte surt)
2. Tar sig lika mycket tid att hantera reklamationer som att sälja mera
3. Löser problemet utan att skylla på interna problem som kunden inte kan göra något åt
4. Ger tillbaka presentkort om det inte är möjligt att få pengarna tillbaka
5. Lämnar kunden med ett leende (eller åtminstone inte surt)

Jag kan för mitt liv inte förstå varför det ska vara så svårt?

YouTube – The Great Flying Circus Noord Korea.

Om något kan övertyga en om att allt är möjligt är det cirkusartister. Dom viger större delen av sitt liv åt att flyga, studsa, bända, och böja, och inte sällan blir resultaten helt fantastiska. Klart det blir. Det svåra är att övertyga sig själv om att man faktiskt kan, att det är möjligt och inte skylla på att “talangen” saknas, eller att man “inte är gjord för” just det. Skulle någon av artisterna i videon ovan kommer såhär långt om dom ens funderade på dom tankarna? Icke.

Så. Vilken roll skulle du ha om du var med i en cirkus?

Raymond Ahlgren berättar om hur han gick från stekare till livsnjutare. Grymt skönt program med mycket humor och kloka ord.

• Del 1: http://youtube.com/watch?v=yH6-ihF2E48
• Del 2: http://youtube.com/watch?v=t210BTHEcLU
• Del 3: http://youtube.com/watch?v=aHy6JZdLzoM
• Del 4: http://youtube.com/watch?v=gpEe777O3tA
• Del 5: http://youtube.com/watch?v=1_xCwUhC7N8

Den första delen är 10 minuter lång, så jag föreslår att du börjar där och inte fortsätter om du blir uttråkad.

Länge leve fantasin!

När man påbörjar utvecklingen av ett helt nytt program, när man skriver den första raden kod, finns det ingen teknisk skuld. Så kan det också fortsätta så länge programmeraren inte tillåter några tekniska kompromisser. Tekniska kompromisser kan inom systemutvecklingen exempelvis vara:

• Ett stycke svårtolkad/svårläst kod
• En kompromiss eller ett misstag i en algoritm
• En (onödigt) komplicerad integration med ett externt system, eller i ett systemanrop (anropa en annan tjänst eller bara öppna en fil)

Att helt undvika teknisk skuld är mycket svårt, men riktigt duktiga och disciplinerade systemutvecklare förstår vikten av att undvika teknisk skuld i så hög utsträckning som möjligt. Detta gör man genom att dels vara noggrann (och skeptisk!) från början, men framför allt genom att göra regelbundna återbesök i koden där man genom refaktorisering (ungefär “omstrukturering”) ständigt bygger om lite, anpassar och förbättrar. Allt för att undvika teknisk skuld.

Varför är det då så viktigt att undvika en allt för stor teknisk skuld inom systemutveckling? För att teknisk skuld orsakar stress, irritation, osäkerhet och framför allt fel. Ju krångligare koden är att läsa, förstå och anpassa, deto krångligare är det att göra de tillägg som alltid är nödvändiga i ett system som utvecklas. Och ju krångligare det är, desto längre tid tar det och desto fler fel kommer att finnas i koden efter förändringen. Och i slutändan: Större teknisk skuld – Dyrare vidareutveckling.

Så vad kan vi lära oss från begreppet teknisk skuld som vi kan använda i andra, och viktigare, delar av våra liv?

Teknisk skuld finns även i övriga delar av vårt liv. Skulden är dock inte av rent teknisk natur, utan snarare är det en “praktisk skuld” eller “vardaglig skuld”. Eller kanske en “administrativ skuld”?

Har du ett praktiskt problem som du inte löst? Ett orosmoln som du av trötthet, lathet, okunskap eller osäkerhet inte tar tag i? Då har du skapat en teknisk skuld i ditt liv. Är cykeln dåligt pumpad så att det tar längre tid att komma fram? Är din hantering av e-post otillräcklig så att du blir stressad och missar att läsa eller svara på vissa mail? Har du inte betalat din kvarskatt i tid? Alla dessa olösta praktiska detaljer i våra liv orsakar teknisk skuld.

Är det då nödvändigt att bli av med all teknisk skuld? Nej, precis som med programmering är det lätt att överse med ett litet misstag, det gäller bara att komma ihåg var misstaget finns och hur det påverkar det övriga systemet. Det är samma sak i våra liv, det går alltid bra att leva med en liten teknisk skuld. I praktiken är det kanske omöjligt att helt bli av med vår vardagliga tekniska skuld.

Men precis som i systemutveckling är varje tillskott av skuld något som i slutändan orsakar ett system (eller i ditt fall: ett liv) som är svårare, dyrare och jobbigare att hantera.

Människor skjuter gärna på problem som är ack så små, men nog så jobbiga att ta tag i. Om du kan lära dig att känna igen, och därmed hantera, den tekniska skulden i ditt liv kan du precis som den sällsynta programmeraren skapa ett system som är snabbare, trevligare och roligare att jobba med.

Det kan låta lite barnsligt kanske, och visst, det är det men låt det inte stoppa dig. Det är nämligen så att vardagsaction gör den så vanliga vardagen till något lite mera spännande. Och vem behöver inte lite mera spänning i vardagen? Jo, till och med ni riktigt hårda macho-grabbar behöver det. Testa!

Om man vill ta det hela lite längre kan man göra som Jocke på bloggen “Bara en annan fisk i skålen“. Han sysslar med betonggjutning men bestämde sig för att göra det där lilla extra. Så istället för att sälja sina konstverk för hutlösa summor pengar så ställer han bara ut dem i naturen. Men givetvis räcker inte det, så dessutom så ligger han och lurar i buskarna när han har ställt ut dem, och tar kort på de intet ont anande personerna som hittar, och ofta tar med sig konstverken hem.

Jocke har förstått hur man får en lite roligare vardag, har du?

Det som gjort att jag fastnat vid just denna vishet är att jag lärt mig “känna igen” de situationer som citatet åsyftar. Det är när man är seg, trött och mentalt utbränd och aldrig skulle få för sig att sticka ut och springa, det är precis då som man behöver det som mest.

Eftersom mitt undermedvetna har lärt sig känna igen dessa situationer har denna triviala insikt fått mig att faktiskt reagera helt annorlunda än tidigare. Är jag hängig eller seg så vill jag verkligen ut och röra på mig, för min kropp har lärt sig det som alla egentligen vet – att när man kommer hem känns allt så mycket bättre.