Smillatankar

Tankar.

2012-02-09T15:57:00.000+01:00

Jag kände mig sällskapssjuk och åkte över till mamma en stund för lite raggmunk. Igår kväll jobbade jag och fick en hel massa gjort, idag går det segt men jag låter det vara så. Det är bättre att jobba en timme på tid då energin flödar och jobbet flyter istället för att göra samma jobb på fem timmar en dag när det går sakta och inget blir gjort. Jag behöver fokusera men tankar flyger runt i mitt huvud och stör min ro. Jag vill tillbaka till lugnet och nuet. Kanske hamnar jag där när jag jobbat lite. Det vore tråkigt om det hopade sig nästa vecka så nu ska jag återgå.

Ha en fin dag.

Jag vet inte vad jag vill idag.

2012-02-09T11:22:00.001+01:00

Och jag gillar inte ovisshet. Jag behöver jobba, så det är precis det jag ska göra, och jag behöver göra det ifred så det är antagligen bra att jag sitter i en lägenhet i en liten stad ostörd. Men, jag skulle behöva träffa lite människor - jobba i en miljö av människor jag inte känner kanske, för att undvika möjligheten att bli störd men ändå känna av deras närvaro. Eller jag vet inte. Jag känner mig lite rastlös med visst sockersug. Och jag vet inte vad jag vill. Jag borde jobba nu men känner mig väldigt ofokuserad. Äsch. Jag försöker. På återseende, antagligen mer förr än senare.

Onsdagsläget.

2012-02-08T18:02:00.000+01:00

Jag jobbar lite lagom mycket, med hemsidor, idag. Snart ska jag gå in på tyngre uppgifter som att skapa nya verktyg och mallar för en coachutbildning online, men först lite kaffe och bloggande. En sak i taget och reflektion är ju viktigt.

Jag mår bra nu. Små pusselbitar faller på plats varje dag och livet blir enklare och roligare, både privat och på jobbet. Allt ordnar sig mer och mer. Det som var rörigt blir mer klart och allt känns hela tiden lite lättare. Jag som trodde att jag skulle totalkrascha efter hösten har inte ens blivit lite småsjuk *peppar peppar*. Faran borde väl vara över vid det här laget. Jag känner att jag är i normal vardag igen, lyckligare än på länge men ändå normal vardag - så som min vardag ser ut nu mera. Jag är nöjd med mina val och var jag är nu. Väldigt nöjd och det är en skön känsla.

Nu funderar jag på om jag ska åka till Stockholm och jobba med konceptutveckling av mitt eget företag imorgon eller om jag ska stanna inne i min jobbubbla och utveckla saker till deadlines i projekten. Det första lockar lite för att det skulle vara så roligt. Jag ska bygga om mitt företag och sluta helt med vissa arbetsuppgifter, byta logga och bygga om hemsidan. Det var länge sedan jag fokuserade på mitt eget företag, jag har mest jobbat med andra projekt, visserligen som mitt företag, men ändå på ett annat sätt. Å andra sidan behöver jag verkligen bli klar med utvecklingsarbetet för att hinna till uppsatta deadlines. Tufft val.

En perfekt mix.

2012-02-06T11:10:00.000+01:00

Det flyter på så bra att det nästan känns orealistiskt. De fyra barnen som myser tillsammans vid frukostbordet. En syn som gör mig lycklig. Att se att de mår bra känns som ett bra tecken. Jag tror att jag har hittat väldigt rätt.

Nu är jag tillbaka i hemstaden och barnfri vecka. Ikväll håller jag en workshop och snart ska jag hinna med ett tandläkarbesök. Jag vänjer mig aldrig. Det tycks liksom aldrig bli mindre otäckt. Positivt är ju dock att känslan efteråt är så skön - "äntligen avklarat". Nu håller vi tummarna för inga hål och att kvällens workshop går riktigt bra. Imorgon har jag möten och rådgivning innan det blir myskväll, barnfri sådan.

Det känns lite som en perfekt mix ändå, även om allt inte är problemfritt (det är fruktansvärt att inte kunna förklara för barnen att jag inte väljer bort dem varannan vecka utan att det måste vara på det här sättet men på det stora hela mår vi alla så mycket bättre).

Varannan vecka med tålamod och världens bästa barn. Ensamtid med barnen och familjemys med fyra barnen, roliga saker som bowling, cupcakesbak och pulkarace, för att sedan gå in på barnfri vecka med parmys, biobesök och hemma-pirr-i-magen-mys i soffan. Lycka.

Frukostmöte.

2012-02-02T20:43:00.000+01:00

Mysiga frukostmöten med gäster är tillbaka. Helt otroligt tacksam över kontoret och alla fantastiska människor.

Samarbete.

2012-02-02T14:59:00.000+01:00

En av mina uppdragsgivare tipsade mig om en kille som arbetar inom samma område som jag. Idag hade vi ett möte. Driven entreprenör med flera olika projekt och som dessutom delar min syn på företagande. Jag är fullt bokad med fasta uppdrag som ger mig mycket personligen eftersom jag har förmånen att få hjälpa andra och se företag växa men saknar "lekande" och arbete med storföretag. Nu är det dags. Vi inleder samarbete och utvecklar ett nytt koncept. Mycket driv och en bra grund (vi har båda uppdrag så att vi klarar oss utanför detta) gör det här till något jättekul.

Så äntligen, efter månader av förvirring börjar visionen ta form. Jag ser hur mitt företag ska vara och vad jag ska göra. Jag har hela tiden haft ambitionen att samarbeta med andra utan att dela företag eller anställa och nu blir det verklighet åt flera håll. Mitt företag kommer att dela sig i två delar; sociala medier & webbskapande, med två samarbetspartners, en för varje inriktning vilket gör att jag kan leverera på topp (kompletterande kompetens är grymt!). Vid sidan av det arbetar jag som konsult åt ett större företag och är projektledare och delaktig som underkonsult i flera andra projekt (rådgivning, föreläsningar och workshops). Ser det rörigt ut? Det har varit ordentligt rörigt men nu ser jag bilden klart och det är helt otroligt roligt.

Jobba vs. Blogga?

2012-02-01T21:25:00.001+01:00

Fullspäckad dag med möten, rådgivningar och en massa kaffe hela dagen på nya kontoret. Jag har strukturerat och organiserat min tid genom att skapa scheman i excel och det förenklar men ändå är det så mycket som läggs på hög och som aldrig kommer in i schemat. Jag måste nog schemalägga "sponatana arbetsuppgifter" också. Och tid för nöjen. Och böcker/utbildning. Och ja allt. Vilket roligt spontant liv.

Det här tål att tänkas på. Om jag jobbade istället för att blogga nu skulle min "att göra lista" minska lite, så jag avslutar här. Ha en fin kväll.

Ekonom.

2012-01-31T15:17:00.000+01:00

Jag har anlitat en ekonom. Så efter ett tvåtimmars möte om min ekonomi och företagsformer kunder jag lämna pärmen och gå. Det var skönt. Väldigt skönt. Nu ska jag fokusera på att tjäna tillräckligt för att kunna släppa deklarationen till henne. Det blir bara bättre och bättre. Jag är på rätt väg.

På mötet med ekonomen kom vi in på skatteregler och hur lätt det är att få ont i magen varje gång ett brev från skatteverket dimper ner i brevlådan, som ny företagare. Det och hur det kändes att skicka ut den första fakturan, och det var bra att vi kom in på det för jag reflekterar alldeles för sällan över hur snabbt det ändå har gått och att det faktiskt händer så otroligt mycket hela tiden. Jag känner oftast att det är som det är nu och har varit så länge, jag glömmer liksom bort att det var helt annorlunda för bara ett par månader sedan. För bara ett halvår sedan hade jag ingen aning om hur det gick till att skicka en faktura, nu gör jag det hela tiden. Jag reflekterar inte över det för att jag hela tiden har nya saker att lära mig. Jag undrar lite över hur länge det kommer att vara så här, det tar väldigt mycket energi att lära sig så mycket nya saker hela tiden, samtidigt som det är väldigt roligt.

Jag kan leva på mitt företag så jag ska vara nöjd med det, sikta högre och hoppas att det kanske blir lite lugnare i vår och sommar (på lära sig nytt fronten). Det hela är trots allt lite av ett lyxproblem.

Det är bra att jag inte har rätt jämt.

2012-01-30T13:56:00.000+01:00

Och plötsligt längtar jag till våren, drömmer om sommarbad och fantiserar om allt roligt som kommer att hända. Allt blev mycket ljusare och mer roligt. Ny energi. Nya möjligheter. Spännande framtid. Möjligheten att drömma kom tillbaka. Jag njuter av att se min bitterhet smulas sönder och ersättas av en hoppfull, romantisk tro på kärlek. Ibland är det rätt skönt att ha fel.

Känslan just nu.

2012-01-30T10:00:00.000+01:00

Kär. Kär. Kär.
Pirr i magen.
Lycka.
Allt är möjligt.

Så sammanfattar jag läget just nu.

Jag GILLAR läget.

2012-01-28T18:11:00.002+01:00

Skaparlusten är tillbaka och jag jobbar intensivt och glömmer att äta. Underbart. Jag startade företaget för lite mer än ett år sedan och de uppdrag jag har matchar inte alls min ursprungliga affärsidé. Faktum är att jag bara gjort ett uppdrag inom ramen för vad jag tänkt från början. Det är bara positivt eftersom jag nu gör saker jag inte ens kunde drömma om gick för ett år sedan.

Så med det läget vill jag bygga om mitt företag. Ny inriktning, ny logga, ny hemsida - och möjligheten att välja vilka uppdrag jag vill ha. De fasta uppdrag jag har i år gör att jag kan nischa mig och ha friheten att tacka nej till sådant som ligger utanför mitt område eller tar för mycket energi. Uppdrag som jag tar på övrig tid är uppdrag jag verkligen vill ha, från och med nu. En lyx jag jobbat för i flera år. Fantastiskt.

Allt ordnar sig. Lycka.

Kärlek.

2012-01-26T13:46:00.001+01:00

Jag hänger på annan ort, hos vännen jag kände för länge sedan. Han som är väldigt mycket mer än vän. Jag är själv och jag jobbar. Det är lite som att komma bort och hem på samma gång. Jag ser min nuvarande hemort som "hemma" men samtidigt är det "hemma" här, där jag trots allt är uppväxt och har bott mina första nitton år. Jag har aldrig riktigt känt mig hemma här, förrän nu, i en annan del av stan hos någon jag inte kände då. På sätt och vis återförenas jag med hela staden. Eftersom vi inte träffats på elva år känns det nytt men å andra sidan känner jag igen alla namn, vänner och sammanhang. Det är en konstig känsla, men på ett bra sätt.

Han är som jag och han bryr sig om mig. Jag önskar att jag kunde säga att jag upplevt det tidigare men jag är faktiskt osäker. Och det är kanske inte så konstigt, för hur kan man träffa rätt när man inte vet vem man är? Det är först nu, på senare år, efter trettio som jag insett vikten av att känna mig själv. Vilken känsla av lugn som infinner sig när jag närmar mig. Och ödets ironi, att träffa någon jag redan träffat, i en tid då jag för första gången känt att jag mår bra ensam och trivs med mitt liv på alla plan.

Allt klaffar och allt är enkelt. Jag har barn, han har barn, precis lika gamla och samma varannanveckor. Jobbtider matchar, allt flyter. Det är nästan löjligt enkelt och jag njuter. Jag vill inte förändra något just nu. Det är så bra och jag känner det i hela kroppen. Skön pirrig lyckokänsla. Jag behöver inte förklara allt, han förstår ändå, inget onödigt och tidskrävande kompromissande som gör att ingen någonsin är nöjd - för han är nöjd när jag är nöjd. Jag har aldrig förstått hur bra det är att vara lika, inte på allt naturligtvis (skilda intressen och aktiviteter spelar nog ingen roll) men på viktiga saker. Det grundläggande, allt sådant man tar för givet att andra "bör" tycka likadant.

Och nu, back to work. Ha en fin dag.

Strukturerar mitt kaos.

2012-01-25T12:55:00.001+01:00

Fler intressanta och lärorika uppdrag har kommit in. Jag hade någon vision om att min mailbox skulle vara full och ständigt fyllas på - den ekade tom när jag önskade och jag har som bekant väldigt svårt att göra ingenting - nu är jag lite tveksam till hur bra den visionen egentligen var. Brist på arbetsuppgifter stressar mig mer än motsatsen. Nu öser det in mail och jag inser att jag måste ha ett system. Jag tillhör vanligtvis typen som svarar på mail direkt de kommer, organiserad och glömmer aldrig att besvara ett mail men på sista tiden har jag missat viktiga mail som försvunnit i kaoset av inkommande mail. Varje mail innebär "att göra" och även om jag planerat ett par timmars jobb, som i dag med att skapa en verksamhetsplan för ett projekt, så har jag inte ens påbörjat det än för att mailen tagit upp hela förmiddagen. Så jag organiserar mitt kaos och försöker smälta att min situation gått från brist på sysslor till fullspäckat schema. Kaoset har stressat mig men nu känner jag mig mest bara lugn och lycklig. Varje liten del jag lyckas organisera och strukturera upp ger mig pirrimagen-känslor.

...och på tal om pirrimagen-känslor så har jag en hel del sådana mest hela tiden.

Hur är det med er?

Positivt överaskad hela tiden. Lyxliv.

2012-01-20T14:38:00.000+01:00

En viss fin kille och en viss liten smart Iphone har något alldeles fantastiskt gemensamt, de överaskar mig båda positivt hela tiden. Det var länge sedan något överträffade mina förväntningar och dessa båda gör det konstant. Iphone låter sig idag användas som dongel precis hur lätt som helst och fina killen tycks ha allt. Happy happy.

Och ja, så är det ju fredag och en mysig helg med barn och kärlek väntar. Hoppas att ni har det lika bra som jag.

Ur trygghetszonen.

2012-01-16T16:51:00.000+01:00

Det har varit lite rörigt med jobbet ett tag men efter dagens möte (på sprillans nytt kontor, för vi har flyttat till större lokaler!) känner jag mig inspirerad. Flow hela vägen hem, vilket var lite slöseri eftersom jag slutat för dagen. Hur som helst börjar allt komma i ordning och hemma är julpyntet bortplockat, barnen på plats igen (som jag har saknat dem) och allt känns väldigt väldigt bra och rätt.

Det kan vara bra att gå ur sin trygghetszon och göra sådant man inte riktigt kan. Man lär sig nytt, utvecklas och känner sig stärkt. Men, och det här är ettt viktigt men, det är inte bra att vara utanför trygghetszonen precis hela tiden. När jag ser tillbaka på året som gått så har jag legat utanför en väldigt stor del av all tid. Jag har föreläst, hållt workshops, skilt mig, tagit egna banklån, köpt bil, tagit en ledarroll - allt utanför trygghetszonen. Jag är förvånad att jag klarat av det med tanke på hur mycket energi det tagit. Nu ska jag ta tillbaka kontrollen, välja uppdrag med omsorg och vara i trygghetszonen till mycket större del. Jag behöver vila lite från det ständigt nya och komma in i rutiner. Jag gillar förvisso att ligga lite utanför zonen men att helt hamna inuti är nog inget jag behöver oroa mig för, vårens schema bjuder på en hel del otryggheter på arbetsfronten trots min "ta tillbaka kontroll-plan".

Och på kärleksfronten, all veeeeery goood. Lycklig. Välmående och helt enormt tacksam.

Det blev så bra.

2012-01-13T20:35:00.002+01:00

Ni vet hur tjejer på film ofta pratar om att man ska ta det lite lugnt med killar. Inte skrämma bort dem med för mycket känslor. Gärna inte säga vad man tycker och spela lite lagom svår. Det fungerar faktiskt på förvånansvärt många killar, särskilt svårbiten, frågan är vad det är för killar. Min strategi i livet, nu när jag har allt (jo, jag tycker att jag har allt - så otroligt tacksam) är total ärligthet. Visst det passar sig inte att säga vad som helst när som helst och total ärlighet bör inte förväxlas med den irriterande ovana som en del besitter i att säga sin åsikt hela tiden och skylla på "men jag är bara ärlig". Jag pratar om att vara sig själv och att stå för det fullt ut. Det är verkligen ingen lätt match och jag tror att alla anpassar sig till och från men jag ska bli riktigt bra på att bara vara mig. Det är ett löfte till mig själv. Nu krävs det visst arbete, särkilt på reflektion och att ta reda på vad som känns bra.

När det gäller privatliv är jag väldigt säker på vad som känns bra, när det kommer till jobb är jag väldigt förvirrad just nu. Jag har tackat ja till det mesta första året som egen företagare och nu behöver jag bestämma mig för vilken väg jag ska gå (just nu alltså, jag kan ju alltid ta en annan väg senare). Jag började med en idé och arbetar nu i stort sett heltid med en annan. För någon vecka sedan hade jag möte med den person som jag för ett år sedan såg som min största konkurrent. Han kom till mig och bad om ett möte och nu pratar vi samarbete. Det är en fantastisk känsla - jag kom i mål liksom.

Och jag gjorde det verkligen på alla sätt. Jag blev sviken värre än vad jag någonsin blivit av den som stod mig närmst men så här i efterhand måste jag säga att det är det är något av det bästa som hänt mig.

Livet nu. En update.

2012-01-12T15:20:00.001+01:00

Jobbet
Jag gillar friheten och variationen med eget företag. Igår hade jag möten och rådgivningar för att sedan ägna sju timmar åt eventfixande. Idag har jag stängt in mig i en lägenhet för tio timmars slit med skaparuppgifter, av typen som jag skjutit åt sidan i höst och över julen. Mer struktur och ordning för varje dag ger mindre stress och mer lugn. Jag är på rätt väg. Happy happy.

Familjen
Det gick så bra i början. Jag var nog nära på utbränd av allt ansvar som barn, företag och hus innebar så när jag fick varannan vecka för mig själv var det som att komma över ytan och få luft efter flera års kämpande under vattenytan. Barnen tog det bra och var nöjda och glada både hos honom och mig. Jag hörde att det skulle komma ett bakslag, det brukar ju göra det, precis som vid inskolning. När barnen inser att det är permanent och att en vecka utan mamma eller pappa faktiskt är ganska lång tid. Nu vill de inte "bo i två hus" och jag förstår dem, för vem vill det? Det är hårt. Jag saknar mer nu, när jag fått landa lite i mig själv, och de saknar mer. Men det man inte kan förändra bör man inte lägga en energi på så jag gillar läget, som jag alltid gör. Jag känner hur bra jag ändå mår, hur mycket bättre den här situationen är och hur mycket bättre den kommer att bli. Jag är lycklig och det har jag inte kunnat säga på flera år, så det är rätt stort.

Kärleken
Man ska sörja i ett år. Man ska vara singel i flera år. Man ska hitta sig själv. Jag har hört det men jag ignorerar det fullständigt. Jag går på känsla och möjligheter kommer inte alltid när man tycker att det passar, de kommer när de kommer och då gäller det att ta dem. Jag väljer att ta möjligheten, för när det kommer till kärlek och känslor är jag faktiskt väldigt modig. Jag skulle aldrig säga nej till sköna känslor. Jag vet inte ens hur man gör. Dessutom har jag funderat och bearbetat i snart tre år, skilsmässan var bara strålkastaren som lyste upp och lät mig se allt samtidigt. Ett nyttigt helhetsperspektiv, allt jag egentligen visste men hade valt att inte se blev plötsligt synligt rakt framför mig. En chock, ett uppvaknande och kanske det bästa som hänt mig.

Jag vill leva och känna. Jag har varit förvirrad och osäker på vem jag är så länge jag kan minnas även om jag hela tiden lärt mig mer. Jag vet inte allt nu, men jag vet vad jag vill och jag vet vad jag gillar. Det är lycka. Att veta vem man är och att gilla och respektera den personen.

Skottland.

2012-01-04T13:56:00.002+01:00

Fyra dagar i Skottland gjorde mig gott. Jag hade som mission och nyårslöfte att lära mig att dricka öl och numera dricker jag öl. Stolt öldrickare. Yes. Så är det. Två veckor över jul, med extremt dålig arbetslust har passerat. Jag har gjort vad som krävts av mig men inget mer.

Jag går mycket på känsla och intution, vilket hittills fungerat rätt bra, och därmed lät jag mig vara lite ineffektiv över julen och ägnade mig åt att flyta bort pirr-i-magen-känslor och på resor. Nu är jag tillbaka och för första gången sedan innan skilsmässan känner jag att arbetslusten på riktigt återvänder. Glöden är tillbaka. Fingrarna flyter över tangenterna och jag mår bra. På riktigt.

När det kommer till privatliv så ska jag försöka skilja mer på privatliv och jobb i år. Mer struktur och ordning och mer pengar in. Förra året var katastrofalt på den punkten, vilket förvisso var förväntat. I år kommer det att bli annorlunda. Jag har redan arbete hela 2012 och känner att jag drar mig för att göra en detaljerad årsplanering bara för slippa se friheten försvinna. Jag gillar ju min frihet. Som egen kan jag dock alltid anlita någon annan att göra mitt jobb och det är en FIN fördel.

Jobb, jobb, jobb.Det finns annat, och om jag ska vara helt ärlig har jag ägnat mig åt det där andra rätt mycket på sista tiden. Jag hade slutat att tro på kärlek och med siktet inställt på singelliv och jobbfokus kände jag mig helt säker på min sak. Det skulle krävas så enormt mycket för att få mig att fokusera på kärlek igen. Kraven är så högt satta (eftersom jag verkligen inte behöver någon) att ingen borde kunna nå upp till dem. Men ödet överbevisar mig. Så klart. Någon får mina krav och önskemål att framstå som löjliga genom att överträffa allt och lite till.

En vecka i paradiset.

2011-12-30T12:11:00.000+01:00

Jag har inte varit på kontoret den här veckan och jag har inte varit hemma. Jag har befunnit mig på hemlig ort, i en bubbla. Det är tur att man inte alltid får det man önskar för ibland har man faktiskt ingen som helst koll på vad man som mest behöver. Jag tycker att jag lägger ribban högt när det gäller önskningar och visioner men så ibland överträffar verkligheten alla visioner. Life is gooood.

Och om ett par timmar åker jag till Skottland. Gott nytt år!

Reflektion.

2011-12-29T13:30:00.000+01:00

Reflekterar. Tänker tillbaka. Läser gamla inlägg och känner mig glad för att jag inte längre mår så här. Att jag klarade mig igenom hösten är min största bedrift hittills i livet. Sjukt bra.

Olägligt förkyld.

2011-12-29T12:50:00.001+01:00

Hur typiskt är det här? Imorgon kväll går planet och här sitter jag genomförkyld och hängig. Jag kurerar mig med lite kaffe och ska snart gå tillbaka till sängen och jobba därifrån. Att inte jobba är ingen möjlighet just nu. Jag har tagit lite för mycket ledigt kring jul redan. Det är också typiskt. Blä.

Att bli genomskådad.

2011-12-28T14:43:00.001+01:00

För länge sedan träffade jag någon en kort tid. Det var över tio år sedan och jag var en vilsen, trasig människa. Nu har jag träffat någon igen, och fått hans perspektiv på vem jag var då. Det ger mig nya insikter och det gör lite ont. Nu har jag en underlig känsla för han ser mig, rakt igenom. Jag vet inte om jag någonsin upplevt något liknande. Jag kände mig så insiktsfull, så lärd och nu ser jag hur mycket det finns kvar igen. Det ger hopp och skapar mening.

Nu ska jag släppa mina djupa funderingar och arbeta vidare så att jag kan njuta av lite välbehövlig ledighet över nyår. Önskar er en fantastisk mellandagsvecka.

Inte hemma.

2011-12-27T12:16:00.000+01:00

Jag spenderar ett par dagar hos en vän, med fungerande nätverk. Mitt strular hela tiden. Just nu skriver jag en verksamhetsplan, eller nej det gör jag ju uppenbarligen inte. Jag skriver ett blogginlägg. Det är ändå lite prioriterat efter allt mitt bloggslarv, tycker ni inte?

Jag har haft en rätt bra jul allt som allt. Vi firade med min familj, barnen, Swesse och jag. Det gick bra. Vi har en rätt bra relation nu. Jag kan inte säga att jag känner någon som helst ilska, bara glädje och tacksamhet faktiskt. Förutom viss jobbstress, som tycks vara rätt svår att undvika, mår jag fantastiskt bra. Pirr i magen känslor, lycka och glädje mest hela tiden.

Hur har ni det?

Skottland here I come.

2011-12-22T19:21:00.000+01:00

Jag åker till Skottland över nyår. Spontanbokade en resa idag och ser det lite som en julklapp till mig själv, alternativt en tröstpresent för tuff höst. Åh välbehövligt.

Vad hittar ni på i nyår?

And the barnvecka begins.

2011-12-19T21:09:00.000+01:00

Ibland får jag en sån "åh vad jag tycker om min lägenhet-känsla". Nyss, när jag gick till köket och tog en kvällsmacka kom den. Tacksam. Det är så mysigt här. Jag får pirr-i-magen-känslor. Härligt.

Nu lät det som om min dag varit alltigenom fantastisk. Så är det inte. Jag har haft en hemsk stress-morgon med barn som vägrat allt och gjort att jag kom försent till ett viktigt möte trots att jag gick upp extra tidigt och avbokat saker för att kunna gå på mötet. Lyckligtvis kom jag fram till ett kontor fullt av förstående kollegor som bjöd mig på största sortens latte och gav mig en fin julklapp och ett kort som berättade att jag var omgiven av kärlek. Så det vände.

Tills jag kom till förskolan för att hämta och kände hur stressnivån gick upp igen. Jag agerar ofta som om tiden är starkt begränsad även när den inte är det. Ibland är det bra och gör mig driven, får mig att prestera bra saker på kort tid, men jag behöver ta det lugnt. Bara vara.

Jag har tvättat, diskat, fixat och jobbat sedan jag kom hem. Det är liksom ok. Jag får slöa framför CSI nu, men ändå... viss stress.

Förutom det här, så mår jag helt sjukt bra. Möjligen helt slut efter min barnfria vecka, men den innehåll så mycket roligt att det helt klart är värt lite trötthet. Fester, mysiga möten och spännande jobbdagar. Life is GOOD.

Och på tal om det, God Jul :)