Smillatankar

Känslan just nu.

2012-01-30T10:00:00.000+01:00

Kär. Kär. Kär.
Pirr i magen.
Lycka.
Allt är möjligt.

Så sammanfattar jag läget just nu.

Jag GILLAR läget.

2012-01-28T18:11:00.002+01:00

Skaparlusten är tillbaka och jag jobbar intensivt och glömmer att äta. Underbart. Jag startade företaget för lite mer än ett år sedan och de uppdrag jag har matchar inte alls min ursprungliga affärsidé. Faktum är att jag bara gjort ett uppdrag inom ramen för vad jag tänkt från början. Det är bara positivt eftersom jag nu gör saker jag inte ens kunde drömma om gick för ett år sedan.

Så med det läget vill jag bygga om mitt företag. Ny inriktning, ny logga, ny hemsida - och möjligheten att välja vilka uppdrag jag vill ha. De fasta uppdrag jag har i år gör att jag kan nischa mig och ha friheten att tacka nej till sådant som ligger utanför mitt område eller tar för mycket energi. Uppdrag som jag tar på övrig tid är uppdrag jag verkligen vill ha, från och med nu. En lyx jag jobbat för i flera år. Fantastiskt.

Allt ordnar sig. Lycka.

Kärlek.

2012-01-26T13:46:00.001+01:00

Jag hänger på annan ort, hos vännen jag kände för länge sedan. Han som är väldigt mycket mer än vän. Jag är själv och jag jobbar. Det är lite som att komma bort och hem på samma gång. Jag ser min nuvarande hemort som "hemma" men samtidigt är det "hemma" här, där jag trots allt är uppväxt och har bott mina första nitton år. Jag har aldrig riktigt känt mig hemma här, förrän nu, i en annan del av stan hos någon jag inte kände då. På sätt och vis återförenas jag med hela staden. Eftersom vi inte träffats på elva år känns det nytt men å andra sidan känner jag igen alla namn, vänner och sammanhang. Det är en konstig känsla, men på ett bra sätt.

Han är som jag och han bryr sig om mig. Jag önskar att jag kunde säga att jag upplevt det tidigare men jag är faktiskt osäker. Och det är kanske inte så konstigt, för hur kan man träffa rätt när man inte vet vem man är? Det är först nu, på senare år, efter trettio som jag insett vikten av att känna mig själv. Vilken känsla av lugn som infinner sig när jag närmar mig. Och ödets ironi, att träffa någon jag redan träffat, i en tid då jag för första gången känt att jag mår bra ensam och trivs med mitt liv på alla plan.

Allt klaffar och allt är enkelt. Jag har barn, han har barn, precis lika gamla och samma varannanveckor. Jobbtider matchar, allt flyter. Det är nästan löjligt enkelt och jag njuter. Jag vill inte förändra något just nu. Det är så bra och jag känner det i hela kroppen. Skön pirrig lyckokänsla. Jag behöver inte förklara allt, han förstår ändå, inget onödigt och tidskrävande kompromissande som gör att ingen någonsin är nöjd - för han är nöjd när jag är nöjd. Jag har aldrig förstått hur bra det är att vara lika, inte på allt naturligtvis (skilda intressen och aktiviteter spelar nog ingen roll) men på viktiga saker. Det grundläggande, allt sådant man tar för givet att andra "bör" tycka likadant.

Och nu, back to work. Ha en fin dag.

Strukturerar mitt kaos.

2012-01-25T12:55:00.001+01:00

Fler intressanta och lärorika uppdrag har kommit in. Jag hade någon vision om att min mailbox skulle vara full och ständigt fyllas på - den ekade tom när jag önskade och jag har som bekant väldigt svårt att göra ingenting - nu är jag lite tveksam till hur bra den visionen egentligen var. Brist på arbetsuppgifter stressar mig mer än motsatsen. Nu öser det in mail och jag inser att jag måste ha ett system. Jag tillhör vanligtvis typen som svarar på mail direkt de kommer, organiserad och glömmer aldrig att besvara ett mail men på sista tiden har jag missat viktiga mail som försvunnit i kaoset av inkommande mail. Varje mail innebär "att göra" och även om jag planerat ett par timmars jobb, som i dag med att skapa en verksamhetsplan för ett projekt, så har jag inte ens påbörjat det än för att mailen tagit upp hela förmiddagen. Så jag organiserar mitt kaos och försöker smälta att min situation gått från brist på sysslor till fullspäckat schema. Kaoset har stressat mig men nu känner jag mig mest bara lugn och lycklig. Varje liten del jag lyckas organisera och strukturera upp ger mig pirrimagen-känslor.

...och på tal om pirrimagen-känslor så har jag en hel del sådana mest hela tiden.

Hur är det med er?

Positivt överaskad hela tiden. Lyxliv.

2012-01-20T14:38:00.000+01:00

En viss fin kille och en viss liten smart Iphone har något alldeles fantastiskt gemensamt, de överaskar mig båda positivt hela tiden. Det var länge sedan något överträffade mina förväntningar och dessa båda gör det konstant. Iphone låter sig idag användas som dongel precis hur lätt som helst och fina killen tycks ha allt. Happy happy.

Och ja, så är det ju fredag och en mysig helg med barn och kärlek väntar. Hoppas att ni har det lika bra som jag.

Ur trygghetszonen.

2012-01-16T16:51:00.000+01:00

Det har varit lite rörigt med jobbet ett tag men efter dagens möte (på sprillans nytt kontor, för vi har flyttat till större lokaler!) känner jag mig inspirerad. Flow hela vägen hem, vilket var lite slöseri eftersom jag slutat för dagen. Hur som helst börjar allt komma i ordning och hemma är julpyntet bortplockat, barnen på plats igen (som jag har saknat dem) och allt känns väldigt väldigt bra och rätt.

Det kan vara bra att gå ur sin trygghetszon och göra sådant man inte riktigt kan. Man lär sig nytt, utvecklas och känner sig stärkt. Men, och det här är ettt viktigt men, det är inte bra att vara utanför trygghetszonen precis hela tiden. När jag ser tillbaka på året som gått så har jag legat utanför en väldigt stor del av all tid. Jag har föreläst, hållt workshops, skilt mig, tagit egna banklån, köpt bil, tagit en ledarroll - allt utanför trygghetszonen. Jag är förvånad att jag klarat av det med tanke på hur mycket energi det tagit. Nu ska jag ta tillbaka kontrollen, välja uppdrag med omsorg och vara i trygghetszonen till mycket större del. Jag behöver vila lite från det ständigt nya och komma in i rutiner. Jag gillar förvisso att ligga lite utanför zonen men att helt hamna inuti är nog inget jag behöver oroa mig för, vårens schema bjuder på en hel del otryggheter på arbetsfronten trots min "ta tillbaka kontroll-plan".

Och på kärleksfronten, all veeeeery goood. Lycklig. Välmående och helt enormt tacksam.

Det blev så bra.

2012-01-13T20:35:00.002+01:00

Ni vet hur tjejer på film ofta pratar om att man ska ta det lite lugnt med killar. Inte skrämma bort dem med för mycket känslor. Gärna inte säga vad man tycker och spela lite lagom svår. Det fungerar faktiskt på förvånansvärt många killar, särskilt svårbiten, frågan är vad det är för killar. Min strategi i livet, nu när jag har allt (jo, jag tycker att jag har allt - så otroligt tacksam) är total ärligthet. Visst det passar sig inte att säga vad som helst när som helst och total ärlighet bör inte förväxlas med den irriterande ovana som en del besitter i att säga sin åsikt hela tiden och skylla på "men jag är bara ärlig". Jag pratar om att vara sig själv och att stå för det fullt ut. Det är verkligen ingen lätt match och jag tror att alla anpassar sig till och från men jag ska bli riktigt bra på att bara vara mig. Det är ett löfte till mig själv. Nu krävs det visst arbete, särkilt på reflektion och att ta reda på vad som känns bra.

När det gäller privatliv är jag väldigt säker på vad som känns bra, när det kommer till jobb är jag väldigt förvirrad just nu. Jag har tackat ja till det mesta första året som egen företagare och nu behöver jag bestämma mig för vilken väg jag ska gå (just nu alltså, jag kan ju alltid ta en annan väg senare). Jag började med en idé och arbetar nu i stort sett heltid med en annan. För någon vecka sedan hade jag möte med den person som jag för ett år sedan såg som min största konkurrent. Han kom till mig och bad om ett möte och nu pratar vi samarbete. Det är en fantastisk känsla - jag kom i mål liksom.

Och jag gjorde det verkligen på alla sätt. Jag blev sviken värre än vad jag någonsin blivit av den som stod mig närmst men så här i efterhand måste jag säga att det är det är något av det bästa som hänt mig.

Livet nu. En update.

2012-01-12T15:20:00.001+01:00

Jobbet
Jag gillar friheten och variationen med eget företag. Igår hade jag möten och rådgivningar för att sedan ägna sju timmar åt eventfixande. Idag har jag stängt in mig i en lägenhet för tio timmars slit med skaparuppgifter, av typen som jag skjutit åt sidan i höst och över julen. Mer struktur och ordning för varje dag ger mindre stress och mer lugn. Jag är på rätt väg. Happy happy.

Familjen
Det gick så bra i början. Jag var nog nära på utbränd av allt ansvar som barn, företag och hus innebar så när jag fick varannan vecka för mig själv var det som att komma över ytan och få luft efter flera års kämpande under vattenytan. Barnen tog det bra och var nöjda och glada både hos honom och mig. Jag hörde att det skulle komma ett bakslag, det brukar ju göra det, precis som vid inskolning. När barnen inser att det är permanent och att en vecka utan mamma eller pappa faktiskt är ganska lång tid. Nu vill de inte "bo i två hus" och jag förstår dem, för vem vill det? Det är hårt. Jag saknar mer nu, när jag fått landa lite i mig själv, och de saknar mer. Men det man inte kan förändra bör man inte lägga en energi på så jag gillar läget, som jag alltid gör. Jag känner hur bra jag ändå mår, hur mycket bättre den här situationen är och hur mycket bättre den kommer att bli. Jag är lycklig och det har jag inte kunnat säga på flera år, så det är rätt stort.

Kärleken
Man ska sörja i ett år. Man ska vara singel i flera år. Man ska hitta sig själv. Jag har hört det men jag ignorerar det fullständigt. Jag går på känsla och möjligheter kommer inte alltid när man tycker att det passar, de kommer när de kommer och då gäller det att ta dem. Jag väljer att ta möjligheten, för när det kommer till kärlek och känslor är jag faktiskt väldigt modig. Jag skulle aldrig säga nej till sköna känslor. Jag vet inte ens hur man gör. Dessutom har jag funderat och bearbetat i snart tre år, skilsmässan var bara strålkastaren som lyste upp och lät mig se allt samtidigt. Ett nyttigt helhetsperspektiv, allt jag egentligen visste men hade valt att inte se blev plötsligt synligt rakt framför mig. En chock, ett uppvaknande och kanske det bästa som hänt mig.

Jag vill leva och känna. Jag har varit förvirrad och osäker på vem jag är så länge jag kan minnas även om jag hela tiden lärt mig mer. Jag vet inte allt nu, men jag vet vad jag vill och jag vet vad jag gillar. Det är lycka. Att veta vem man är och att gilla och respektera den personen.

Skottland.

2012-01-04T13:56:00.002+01:00

Fyra dagar i Skottland gjorde mig gott. Jag hade som mission och nyårslöfte att lära mig att dricka öl och numera dricker jag öl. Stolt öldrickare. Yes. Så är det. Två veckor över jul, med extremt dålig arbetslust har passerat. Jag har gjort vad som krävts av mig men inget mer.

Jag går mycket på känsla och intution, vilket hittills fungerat rätt bra, och därmed lät jag mig vara lite ineffektiv över julen och ägnade mig åt att flyta bort pirr-i-magen-känslor och på resor. Nu är jag tillbaka och för första gången sedan innan skilsmässan känner jag att arbetslusten på riktigt återvänder. Glöden är tillbaka. Fingrarna flyter över tangenterna och jag mår bra. På riktigt.

När det kommer till privatliv så ska jag försöka skilja mer på privatliv och jobb i år. Mer struktur och ordning och mer pengar in. Förra året var katastrofalt på den punkten, vilket förvisso var förväntat. I år kommer det att bli annorlunda. Jag har redan arbete hela 2012 och känner att jag drar mig för att göra en detaljerad årsplanering bara för slippa se friheten försvinna. Jag gillar ju min frihet. Som egen kan jag dock alltid anlita någon annan att göra mitt jobb och det är en FIN fördel.

Jobb, jobb, jobb.Det finns annat, och om jag ska vara helt ärlig har jag ägnat mig åt det där andra rätt mycket på sista tiden. Jag hade slutat att tro på kärlek och med siktet inställt på singelliv och jobbfokus kände jag mig helt säker på min sak. Det skulle krävas så enormt mycket för att få mig att fokusera på kärlek igen. Kraven är så högt satta (eftersom jag verkligen inte behöver någon) att ingen borde kunna nå upp till dem. Men ödet överbevisar mig. Så klart. Någon får mina krav och önskemål att framstå som löjliga genom att överträffa allt och lite till.

En vecka i paradiset.

2011-12-30T12:11:00.000+01:00

Jag har inte varit på kontoret den här veckan och jag har inte varit hemma. Jag har befunnit mig på hemlig ort, i en bubbla. Det är tur att man inte alltid får det man önskar för ibland har man faktiskt ingen som helst koll på vad man som mest behöver. Jag tycker att jag lägger ribban högt när det gäller önskningar och visioner men så ibland överträffar verkligheten alla visioner. Life is gooood.

Och om ett par timmar åker jag till Skottland. Gott nytt år!

Reflektion.

2011-12-29T13:30:00.000+01:00

Reflekterar. Tänker tillbaka. Läser gamla inlägg och känner mig glad för att jag inte längre mår så här. Att jag klarade mig igenom hösten är min största bedrift hittills i livet. Sjukt bra.

Olägligt förkyld.

2011-12-29T12:50:00.001+01:00

Hur typiskt är det här? Imorgon kväll går planet och här sitter jag genomförkyld och hängig. Jag kurerar mig med lite kaffe och ska snart gå tillbaka till sängen och jobba därifrån. Att inte jobba är ingen möjlighet just nu. Jag har tagit lite för mycket ledigt kring jul redan. Det är också typiskt. Blä.

Att bli genomskådad.

2011-12-28T14:43:00.001+01:00

För länge sedan träffade jag någon en kort tid. Det var över tio år sedan och jag var en vilsen, trasig människa. Nu har jag träffat någon igen, och fått hans perspektiv på vem jag var då. Det ger mig nya insikter och det gör lite ont. Nu har jag en underlig känsla för han ser mig, rakt igenom. Jag vet inte om jag någonsin upplevt något liknande. Jag kände mig så insiktsfull, så lärd och nu ser jag hur mycket det finns kvar igen. Det ger hopp och skapar mening.

Nu ska jag släppa mina djupa funderingar och arbeta vidare så att jag kan njuta av lite välbehövlig ledighet över nyår. Önskar er en fantastisk mellandagsvecka.

Inte hemma.

2011-12-27T12:16:00.000+01:00

Jag spenderar ett par dagar hos en vän, med fungerande nätverk. Mitt strular hela tiden. Just nu skriver jag en verksamhetsplan, eller nej det gör jag ju uppenbarligen inte. Jag skriver ett blogginlägg. Det är ändå lite prioriterat efter allt mitt bloggslarv, tycker ni inte?

Jag har haft en rätt bra jul allt som allt. Vi firade med min familj, barnen, Swesse och jag. Det gick bra. Vi har en rätt bra relation nu. Jag kan inte säga att jag känner någon som helst ilska, bara glädje och tacksamhet faktiskt. Förutom viss jobbstress, som tycks vara rätt svår att undvika, mår jag fantastiskt bra. Pirr i magen känslor, lycka och glädje mest hela tiden.

Hur har ni det?

Skottland here I come.

2011-12-22T19:21:00.000+01:00

Jag åker till Skottland över nyår. Spontanbokade en resa idag och ser det lite som en julklapp till mig själv, alternativt en tröstpresent för tuff höst. Åh välbehövligt.

Vad hittar ni på i nyår?

And the barnvecka begins.

2011-12-19T21:09:00.000+01:00

Ibland får jag en sån "åh vad jag tycker om min lägenhet-känsla". Nyss, när jag gick till köket och tog en kvällsmacka kom den. Tacksam. Det är så mysigt här. Jag får pirr-i-magen-känslor. Härligt.

Nu lät det som om min dag varit alltigenom fantastisk. Så är det inte. Jag har haft en hemsk stress-morgon med barn som vägrat allt och gjort att jag kom försent till ett viktigt möte trots att jag gick upp extra tidigt och avbokat saker för att kunna gå på mötet. Lyckligtvis kom jag fram till ett kontor fullt av förstående kollegor som bjöd mig på största sortens latte och gav mig en fin julklapp och ett kort som berättade att jag var omgiven av kärlek. Så det vände.

Tills jag kom till förskolan för att hämta och kände hur stressnivån gick upp igen. Jag agerar ofta som om tiden är starkt begränsad även när den inte är det. Ibland är det bra och gör mig driven, får mig att prestera bra saker på kort tid, men jag behöver ta det lugnt. Bara vara.

Jag har tvättat, diskat, fixat och jobbat sedan jag kom hem. Det är liksom ok. Jag får slöa framför CSI nu, men ändå... viss stress.

Förutom det här, så mår jag helt sjukt bra. Möjligen helt slut efter min barnfria vecka, men den innehåll så mycket roligt att det helt klart är värt lite trötthet. Fester, mysiga möten och spännande jobbdagar. Life is GOOD.

Och på tal om det, God Jul :)

Fantastisk kväll.

2011-12-17T11:54:00.002+01:00

Vi har haft besök från Holland och igår fick vi den bästa idéen på länge. Vi skrev en instruktion på svenska, som gav dem i uppdrag att besöka systembolaget och en matbutik för att inhandla nödvändigt till en förrätt och en efterrrätt sedan lämnade vi dem att själva lösa saker under ett par timmar medan vi fixade varmrätt. De hade tidigare berättat om sina matlagningskunskaper, en som lärare på restauranghögskola och en annan kockutbildad. Nu arbetar de som lektorer eller professorer på en högskola men vi tänkte naturligtvis "upp till bevis" och vad är väl mer svenskt än att besöka systembolaget.

Vi hade julfest i torsdags vilket innebar att jag inte kom i säng förrän fyra i förrgår, och var uppe sju dagen efter för långa föreläsningar på högskolan hela dagen. Med detta i åtanke hade jag planer för en lugn kväll tills våra holländska gäster kom med pilgrimsmusslor, räkor, mängder med olika ostar, rosvatten, kondenserad mjölk - ingredienser som aldrig satt sin fot i mitt enkla kök tidigare. Till detta tre bag in box vin, champagne och mer sådant jag aldrig sett. Så gick det med den tidiga kvällen. Vi bjöds på inte mindre än tre förrätter och två efterrätter. Det var lite som att vinna en kock - ni vet som man ibland kan göra i tävlingar. Helt fantastisk kväll. Happy happy. Vi åt till tolv, det fanns ju en del att äta och därefter ägnade vi oss åt sång, musik och skratt i ett par timmar.

Mina ensamma veckor tar död på mig. Swesse och jag har en deal som säger att den som inte har barnen ska bjuda den andra på middag söndag kväll - eftersom den är mest utvilad och har mest tid. Vi måste nog diskutera det här lite mer känner jag. Allt är så roligt, jag hinner inte sova.

Och det här var bara festdelen. Det faktum att de här människorna delar min passion för talangbaserat lärande och implementerar det i ett program på högskolan gör inte saken sämre. WIN WIN WIN WIN. Jag blir barnsligt glad när jag ser böckerna som lämnats kvar och resterna av alla avancerade ingredienser.

Lycka.

2011-12-11T11:48:00.000+01:00

Dåligt med uppdateringar här. Det måste vi ändra på. Jag har haft en fantastisk vecka med barnen.

Jag har undrat ett par gånger de senaste åren, liksom haft en gnagande känsla, om jag är lycklig. Jag trodde att jag hade allt och ändå kände jag mig inte lycklig. Så jag försökte förändra saker men lyckades aldrig riktigt bli av med känslan. Jag fick alla uppdrag, jag lyckades få upp företaget på fötter och så drack vi champagne på kontoret. Sedan gick jag hem och grät och undrade vad det var för fel på mig.

Nu är det ingen tvekan. Jag är lycklig nu. Note to self: Om du någonsin undrar, så är du förmodligen inte särskilt lycklig.

Allt flyter nu. Det är perfekt operfekt. Jag är så lycklig att jag får nypa mig i armen ibland. Jag hade glömt hur bra man kan må. Jag hoppas aldrig jag låter det hända igen.

Ikväll är det middag hos Swesse som varit i Japan hela veckan och sedan lämnar jag barnen där för att ha en egen vecka igen. Den här gången får vi jobbesök från Holland och ett par fester väntar. Julfest på kontoret, visa dem Sverige (?) och så lite mer mysiga träffar - icke jobbrelaterade. Life is GOOD.

Bästa dagen på länge.

2011-12-06T20:58:00.000+01:00

Jag har varit med Em i skolan idag. Rita, bli serverad kaffe, ut och åka kana i snön, bli serverad mat i matsalen, in i värmen och spela UNO med glada sexåringar, bli serverad kaffe. Jag kan vänja mig vid det här och lär följa med fler gånger. Som om inte det räckte fick jag dessutom förmånen att vara populärast i klassen hela dagen. Alla ville hålla min hand på väg till matsalen :)

Vi kom hem tidigt och gick till stan, ja den lilla bit som skiljer oss från stan numera. Jag skulle säga att vi bor i stan och barnen tycker att det är så låååångt. Vi fikade lussebullar och handlade pyssel på Panduro, sedan gick vi förbi biblioteket och lånade en mängd nya böcker.

Hemma bakade vi chokladbollar och pysslade. Trots fullspäckad dag har jag hunnit diska, städa, inreda lite, laga mat och jobba undan dagens mail. Att vara ensam med barnen i en trea är rena barnleken jämfört med hur det var tidigare.

Life is good.

Varannan vecka

2011-12-05T20:10:00.000+01:00

Jag har suttit i möten större delen av dagen och därtill hämtat och lämnat barn. Hemma fortsatte jag och skrev klart artikeln med deadline igår (mmm en dag för sent!). Nu är jag helt slut. Imorgon har jag inte bokat in något alls och kommer istället att följa med Em till skolan. Hon är eld och lågor över det så jag borde förmodligen gjort det för länge sen.

Resten av veckan fortsätter med korta jobbdagar och längre myskvällar med barnen. Till helgen har vi planer på lek med vänner och sedan kommer min barnfria vecka igen. Barnfria veckor har varit min största skräck i flera år och så visar det sig att jag fixar det rätt bra. Jag tror till och med att jag verkligen behövde en rejäl paus från ansvar, den typen av tunga ansvar som barn är och jobb aldrig riktigt når upp till.

Från att inte ha bokat in något alls på hur länge som helst bokar jag med barnfria veckor in allt möjligt. Nästa vecka är redan fullbokad och det med hur mycket roliga saker som helst. Jag börjar må bra igen. Riktigt bra och det är så skönt. Jag känner att jag har ett visst behov av att komma bort eller att vara ledig från jobbet en längre tid, typ en vecka men det är inte möjligt än på ett tag så jag tar det i små portioner. Det kommer så mycket roliga saker som jag vill säga ja till. Jag är nog lite rädd för att gå miste om bra möjligheter och har heller inte riktigt råd att gå miste om jobb.

Deadline.

2011-12-04T00:23:00.000+01:00

Jag har fått ett förtroendefyllt uppdrag, som bloggare inom mitt område, en gång i månaden. Deadline på första inlägget imorgon. Jag hade sett fel och trodde det var på onsdag. Whey! Jag har barnen här, det är söndag och jag behöver ägna mig åt kreativt skapande. Inte vilket inlägg som helst, det ställs höga krav på innehåll, språk och journalistik. Jag har jobb-bloggat länge men det här gör mig nervös, trots att jag hittills aldrig missat en deadline.

Jag tror att jag behöver en morot, något att se fram emot när jag klarat av uppgiften. Jag borde göra något riktigt roligt med barnen. Har ni några tips?

Jag var med mig själv idag.

2011-12-02T17:20:00.001+01:00

Och vet ni vad? Det var skönt. Jag har varit på fester, jobbevents och med vänner, liksom fyllt tiden med jobb och roligheter så att i stort sett varenda minut varit uppbokad. Det är så mycket jag inte gjort på så länge och nu gör jag allt på en gång men så idag hade jag bestämt mig för en ledig dag. Det gick sådär. Jag hade en skön förmiddag med sällskap och smet iväg till stora kontoret vid lunch för att stanna ett par timmar. Det var bra eftersom det gjorde att jag hann undan med en del och med gott samvete kunde ta resten av eftermiddagen för mig själv. Jag gick hem först, men kände en stark motvilja mot ensamheten i lägenheten, så jag gick vidare. Egentligen tänkte jag handla julklappar, men jag har fortfarande ingen aning om vad eller till vilka jag ska köpa så jag bara gick.

Det är så fint överallt. Vatten, parker, den upplysta staden. Jag gick och gick, grät lite, så osynligt jag kunde där i parken. Spotify var med mig, som alltid nu för tiden. Jag gråter ibland, sorgsen men på samma gång mer lycklig än någonsin. Allt har ordnat sig på bästa sätt, men det är så förändrat och annorlunda och när jag känner det kommer tårarna. Jag har aldrig tidigare känt en sådan tacksamhet som jag gör nu. Det finns så mycket bra och jag ser det. Det vackra omkring mig, och mina stövlar som är så sköna och gav mig möjlighet att gå långt utan skoskav. Sådant som jag inte brukade märka tidigare, nu märker jag och får en glad känsla i magen. Även om jag saknar nära relationer med dem jag borde haft det så har jag aldrig haft ett större kontaktnät och så nära vänner som jag har idag och det gör mig lycklig. Och så finns det någon som gillar mig och jag gillar någon och det är en skön kombination av frihet och omtanke. På det stora hela har jag uppnått mer än vad jag någonsin drömt om. Den lilla, mycket osäkra och rädda tjej som jag var för tjugo år sedan hade aldrig i sin vildaste fantasi kunnat drömma om att vara där jag är nu.

Jag är lycklig, men känner och gråter. Jag är levande och jag älskar det.

I´m alive and I did it!

2011-11-30T12:29:00.000+01:00

Jag är på kontoret. Tacksam och genuint lycklig trots att jag känner mig lite ensam, eftersom jag de facto är det - här och nu.

Sedan jag flyttade har jag steg för steg börjat återgå till att bli mig. Det är antagligen oundvikligt att inte böja sig och påverkas av varandra i en relation och när man kommer ur den efter sju år kan man behöva lära känna sig själv på nytt. Vem är jag?

Så tänker jag nu. Jag som nästan aldrig lyssnade på musik tidigare, lever med musik nu, delvis tack vare spotify premium och I-phone, men ändå. Jag stannar uppe längre på kvällarna och sover längre på helgmornar. Jag kör snabbare, bil alltså, och mer säkert ska tilläggas. Jag är mer modig och lättsam. Tänker att "det ordnar sig". Just nu lever jag lite som om varje dag var den sista, särskilt på spenderarfronten, men där behöver jag sätta stopp om jag ska överleva på sikt. Jag jobbar förvisso en hel del nu så det går nog bra. Överlevde jag den här hösten överlever jag allt. Precis så känns det.

Jag trodde att jag upplevt det värsta men skilsmässan var värre, men så var utgången bättre än alla utgångar tidigare också. Desto större sorg och desto tuffare, desto bättre vinst i slutändan. Även om det är tufft ibland så försöker jag att inte ta till mig av oro för sådant som jag inte kan påverka, något som jag tidigare varit expert på. Jag är så nöjd med hur allt är nu och känner mig så sjukt stolt över att ha klarat mig igenom det här och över att nu leva av mina egentjänade pengar och bo i min egenköpta lägenhet. Det är en härlig känsla. Och även om jag till viss del förlorat tron på den eviga kärleksrelationen så har jag inte förlorat tron på människor och kärleken. Jag tror nog bara att den är mer tillfällig, och därför lever jag i nuet och njuter av det som är här och nu för det är helt fantastiskt.

Livet som singel.

2011-11-29T11:37:00.000+01:00

Not that easy.
Jag har ett viktigt icke-jobb-relaterat möte inbokat om ett par dagar. Och vad händer?
Munsår, och med stor sannolikhet, en dålig vecka rent hormonellt och därtill ett stort sår i ansiktet.

V A R Ä R R Ä T T V I S A N I D E T?

Ok, nu är jag ytlig men det är faktiskt rätt skönt att bara oroa sig för ytliga saker för en gångs skull, även om det är jordens katastrof. Ni anar inte hur många olika munsårssalvor och plåster jag investerat i de sista dagarna, och diverse sårrengöring. Jag har aldrig spenderat så mycket på apoteket tidigare.

Men nu ska jag jobba lite och glömma min misär genom att förbereda mitt livs kanske viktigaste kundmöte.

(Ett plus är att jag orkade träna imorse, för första gången på två månader, minst. Nu håller vi tummarna för att träningsvärken inte blir alltför tuff.)

Lycka!

2011-11-28T18:15:00.000+01:00

Ordning, struktur och flow. Dagens ledord. Jag har koll igen. Bokföringen är avklarad. Privata räkningarna betalda och organiserade i ett excel-dokument. Scheman är skapade för första delen av veckan och jag har hunnit helt otroligt mycket idag.

Nu kan jag nog njuta av lite ledighet ikväll när en vän kommer över på kvällste. Det är rätt svårt att uppnå känslan av ledighet när jag känner att jag inte gör tillräckligt, men idag har jag gjort mer än tillräckligt. Underbart. Jag tänkte till och med träna imorgon. Det var två månader sedan sist men jag tänkte försöka kasta mig in i det igen. Tillbaka till någon slags vardag - äntligen. Den här vardagen innebär att jag sjunger hela vägen till förskolan och hela vägen från, och det högt! Den innebär också att jag då och då får pirrimagen-känslor. Jag börjar bli lycklig, som något slags normalläge, visserligen i kombination med någon slags övertrötthet efter en tuff tid, men ändå. Jag mår bra och jag inser hur dåligt jag faktiskt mått sista åren. Jag har liksom inte känt mig lycklig, bara på en rätt låg skala med små toppar, som i jämförelse med sådant jag känner nu verkligen var små.

Livet leker. Jag är inte alls så rädd som jag brukade vara. Jag tar mer risker, är öppen för möjligheter och överlag starkare. Och lägenheten, den är helt fantastisk. Jag har inte varit hemma mycket men nu när jag är det - åh! Underbar. Jag är så glad att jag inte nöjde mig eller snabbflyttade in någonstans. Det här blev billigare än jag tänkt och finare, centralt dessutom. Happy happy. Jag har känt mig hemma från dag ett.