Styrelsen för Springtime AB har i dag utsett Ingrid Engström till verkställande direktör i bolaget. Hon efterträder Maria Arnholm som slutar på egen begäran efter sex framgångsrika år.

– Springtime har ett mycket starkt varumärke och är en av branschens ledande byråer, säger Ingrid Engström. Jag känner företaget väl sedan min tid i styrelsen 2008-2011, och jag ser verkligen fram mot att få leda arbetet med att utveckla verksamheten och bygga uthållig lönsamhet i Springtime.

Ingrid Engström kommer senast från egen konsultverksamhet. Hon har tidigare arbetat för SEB med utvecklingen av bankens verksamhet i Tyskland, och var dessförinnan HR-direktör i SEB under åren 2007-2011.

Ingrid Engström är utbildad psykolog och har lett och drivit förändringsarbete i flera större verksamheter och företag. Hon hade en ledande position på Digital Equipment 1987-95, försäljningsdirektör i Telia Mobile 1995-96, VD för Telia Info Media Respons 1996-98, VD för Comhem 1998-2000, VD för konsultföretaget KnowIT 2000-2003, samt vice VD för Eniro 2003-2007.

– Vi är väldigt glada över att kunna välkomna Ingrid Engström som ny VD för Springtime, säger Ulf Dinkelspiel, styrelseordförande. Hennes gedigna erfarenheter från konsultbranschen kommer att vara till stor nytta för oss.

– Samtidigt vill jag rikta ett varmt tack till Maria Arnholm som gjort ett fantastiskt arbete tillsammans med sina medarbetare under de sex år som hon varit VD. Springtime är idag ett både större och starkare företag med fler seniora rådgivare, ett bredare erbjudande och internationell närvaro, säger Ulf Dinkelspiel.

Ingrid Engström tillträder som VD för Springtime vid årsstämman den 10 maj.

För övriga frågor kontakta:

Ingrid Engström, VD, 072 545 60 05
Ulf Dinkelspiel, styrelseordförande, 070-872 51 99

Springtime är ett PR- och kommunikationsföretag som grundades 1995. Byrån hjälper nordiska företag att ta sig an en global marknad och har verksamhet i Stockholm, Shanghai, Peking, Delhi och Bryssel. Totalt antal anställda är cirka 60. Byråintäkten var 85 miljoner kronor 2011.

Efter år av rekordartad ekonomisk tillväxt är Kina ett land med växande självmedvetenhet. Utländska produkter och varumärken har inte längre någon särställning utan riskerar att sköljas över av växande protektionistiska strömningar och en allt mer kvalificerad inhemsk konkurrens. Samtidigt syns flera tecken på att den kinesiska ekonomin vänder nedåt, vilket blir särskilt kännbart för svenska B2B-företag som verkar eller vill in på den kinesiska marknaden.

Kina har otvetydigt blivit en svårare marknad för utländska företag. Trots att vår kollektiva kunskap är högre och det kryllar av goda exempel och case, blir vi alla påverkade av att den röda mattan för utländska företag rullas tillbaka. Absolut ingenting säljer sig självt i Kina längre: inte ens världens mest hållfasta nischstål, inte den säkraste steriliseringsutrustningen eller de mest effektiva gruvmaskinerna.

Framtiden stora slag i Kina är slaget om mitten av pyramiden. Svenska bolag har en lång tradition av att göra affärer med Kina, men har sedan LM Ericssons intåg i slutet av 1800-talet legat i toppen av pyramiden vad gäller pris, kvalitet och image. Under lång tid har detta varit en framgångsrik strategi på grund av avsaknaden av inhemskt konkurrens. Men den frivilliga (och ofrivilliga) kunskapsöverföringen har gjort den inhemska konkurrensen allt mer kvalificerad. I kombination med ett mer nationalistiskt Kina är klimatet redan stentufft i premiumsegmenten.

Det naturliga steget för utländska företag blir då att hitta sätt att nå nya konsumenter längre ner i pyramiden. Det är ett strategiskt skifte som enkelt uttryckt innebär att sälja mer på volym än på pris, men där påverkan på varumärke och positionering är desto knivigare. Och är det överhuvudtaget möjligt att konkurrera med pris på den kinesiska marknaden?

Svenska företag kommer att behöva hitta nya sätt att kommunicera för att möta de affärsmässiga utmaningarna. Målet måste vara att bli en del av den kinesiska vardagen på ett helt nytt sätt. Flera svenska företag har redan flyttat forskningsavdelningar till Kina – det är en viktig åtgärd – men det räcker inte. Det är bara den som lyckas bli relevant i kinesiska konsumenters ögon som kan ta sig långt ner i pyramiden med bibehållen lönsamhet och trovärdighet.

− Det hjälper inte hur mycket man annonserar om inte kunderna pratar väl om företagets produkter eller tjänster. Därför är bra kundrelationer grunden för allt framgångsrikt företagande. Inte ens de sociala medierna ändrar på denna sanning, säger Rolf Dahlberg, vd för Visma Spcs, som gör ekonomiprogram för småföretagare.

En sammanfattning av undersökningen hittar du här.

The fact that many companies in China, domestic as well as international, have serious issues with food safety is no news.  The fact that CCTV has the resources for investigative journalism is also no big surprise. The interesting ingredient of this story, at least for a communications geek, is how McDonald’s and Carrefour responded.

During the evening after the story run on CCTV both the defendants responded, not with a press release or a statement on their website, but with a post on their corporate micro blogs. The undisputed emperor of the Chinese micro blog-platforms is Sina Weibo and this is the channel they both chose.

From a crisis-communication-perspective the two companies score high on “when” and “where” – they were both quick to post their apologies and they did it where their customers hang out. But what happened with the “how”!?

Both the apology letters are generic texts about “taking problems seriously” and “launching investigations”. In an environment like Weibo they could have freed themselves from the corporate jargon and instead adapted to the language and tone that belong on a micro-blog. That would most likely have helped them, and their apologies, to come across as sincere.

Another issue is the communication that then followed – or rather didn’t. It’s in the nature of the media in question to encourage and facilitate conversations, you could even argue that that’s the whole point, but both companies have up until now missed out on that opportunity.

In the first 14 hours** that passed after McDonald’s posted their apology it has generated 7 433 comments and it has been forwarded 14 611 times. In the same time Carrefour’s statement have received 1 352 comments and it’s been shared 2 930 times.  At the time of writing the number of responses from the companies amount to – zero, nil, none.

How can they, in the midst of a crisis, forfeit this golden opportunity to re-build trust and rescue the brand’s remaining credibility?

Anyone choosing to enter an arena like Weibo must understand the nature of that media. It is not a corporate billboard. It is a place for conversations. If you do not respond when spoken to you are, at best, perceived boring and you will quickly be forgotten. To ignite a conversation, by for example posting an apology, and then ignore the reactions from your audience – that is just plain rude.

Now the question is why two multinational consumer brands of this calibre would be so negligent.

Do they lack the resources necessary to have the right people engage in conversation on their own Weibo? Probably not.

Was this their first encounter with the media? No, they both opened their corporate Weibo accounts about one year ago (Carrefour: March 20, 2011, and McDonald’s: Apr 8, 2011).

Is social media, including Weibo, and prioritized and integrated part of their branding and communication strategy. I sincerely hope so, but at the moment I am not so sure.

 *The CCTV story was based on one McDonald’s restaurant and one Carrefour shop, both in Beijing.

**McDonald’s posted their apology March 15, at 21.50 and Carrefour at 22.25. This was written at lunchtime the day after.

We wish you a Merry Christmas and a Happy New Year!

Please enjoy our video greetings.

Click here to view the embedded video.

Utvecklingen är förstås påtaglig för oss PR-konsulter, och det på två sätt: dels som mediakonsumenter, dels som kommunikatörer. Många av oss är överdrivet intresserade av nyheter och på det personliga planet är vi nyfikna och kritiska läsare och tittare. Det är oftast en fördel i vår roll som rådgivare och när vi kontaktar media på uppdrag av våra kunder. Vi vet vad som funkar i media och hur budskapen ska snickras.

Men som läsare lider vi med alla andra om de krympande redaktionerna begränsar utrymmet för undersökande journalistik och när återpublicering och översättning av nyhetsbyråmaterial ökar. Då urholkas informationens värde och den törstige söker sig till andra kanaler än traditionell press. Det är också en vetskap som vi måste dela med oss av till uppdragsgivarna. 

”Vad gör PR-konsulterna då, när vagnarna som ska ta ut PR-kampanjerna till landet, inte går som de ska, när det blir för trångt i tidningarna på grund av för dålig annonsingång, när tidskriften inte når den tänkta målgruppen längre?” frågar Rolf van den Brink, redaktör för nyhetsbrevet Veckans Brief i förra veckans utgåva.

Att synas i den största tidningen är alltjämt nummer ett i de flesta sammanhang, men det är också ett mål som ibland ser ut som ett självändamål. I dag är det uppenbart att vi behöver anpassa vårt arbetssätt till mediabranschens strukturomvandling.

Nu minskar traditionell mediakommunikation i betydelse i samma takt som papperstidningarnas upplagor, och det är inget konstigt. Det betyder bara att vi måste hitta nya kanaler så att våra uppdragsgivare kan nå hela sin potentiella publik.

Visst finns det ett liv efter papperstidningen. Självklart spelar sociala medier en växande roll. Det är inte längre en spännande nymodighet utan något vi alltid är redo att föreslå och ta med i projekt och löpande uppdrag. Facebook, Twitter, kampanjsajter och bloggar kommer helt naturligt med i mixen från början.

Även de etablerade medierna bidrar till mångfalden. Innehållet skiljer sig mellan webben och den tryckta tidningen. På nätet är nyhetstempot högre och artiklarna kompletteras ofta av webb-TV som blir ännu en ny kanal, eller om man så vill, en PR-möjlighet.

Nya kanaler uppstår också längs ett parallellt spår. Content Marketing är ett modebegrepp som sammanfattar allt det nya som skapas av uppdragspublicister, de som förut gjort kundtidningar och redaktionella bilagor. Också här ökar andelen digital kommunikation på bekostnad av print: nyhetsbrev via e-post, mobilappar, videoklipp och whitepapers är digitala alternativ som får motiverad uppmärksamhet.

För oss PR-folk är det ofta svårt att förklara skillnaden mellan vår verksamhet och reklambyråns. Att säga att de senare arbetar med betalade kanaler och vi med obetalda är en praktisk förenkling, men dessvärre inte sant. Det har alltid funnits en gråzon mellan betalt och obetalt och den växer snabbt i den digitala medievärlden.

Företag, myndigheter och för all del även PR-byråer, upptäcker också att de kan skapa sina egna kanaler. Att räckvidden då knappast blir i paritet med SVT må vara osagt, men utan vetskap om utmaning och mål för kommunikationen kan ingen på förhand avfärda sådana initiativ som mindre relevanta.

Vi medieintresserade tycker också att det är spännande att ”gammelmedia” inte bara fått en kommersiell utmaning från digitala medier, utan också en idémässig. Bloggarna har blivit en faktor att räkna med i samhällsdebatten. Redaktionernas privilegier att sätta agendan, formulera problemen och få sista ordet utmanas av sajter som Second Opinion, Ajour, liksom – like it or not – Flashback och Avpixlat.

Alla är nu inte ense om att detta innebär en demokratisering utan ser istället främst en omfördelning av makt från media till PR-branschen. Niklas Ekdahl menar att politiken ”Pr-ifierats” och att ”mycket av det informationsförädlande och meningsskapande arbete som förr gjordes på redaktioner görs nu i pr-branschen, ofta av samma personer som förut.” Det ligger en hel del i den analysen, om man bara läser tidningarna – men vem gör det i dag?

Miriam Nordfors vann priset i konkurrens med tre andra begåvade nykomlingar och motiveringen löd:

”Årets rookie är en energisk och engagerad person med gedigen integritet som brinner för sin roll som PR-konsult med betoning på den rådgivande delen av arbetet. En klok person som drivs av att skapa kundnytta och som gärna vill använda sin omvittnat goda förmåga att skapa opinion till nytta för PR-branschen som Årets Rookie.”

Dessutom tog Springtime, genom Magnus Frisk och Daniel Chow, hem silvermedaljen i kategorin Årets Samhällsinformationskampanj med kampanjen ”Världens tuffaste jobb” i samarbete med Kooperation utan Gränser. Syftet med kampanjen var att öka kännedomen om bondekvinnornas situation och berätta att satsningar på kvinnliga bönder är den mest effektiva fattigdomsbekämpningen.

Idag går vi runt och myser av stolthet på kontoret!

Sociala nätverk och smarta mobiltelefoner har länge varit ett hett diskuterat ämne, är det verkligen så viktigt att synas där? Nu kan jag med gott samvete säga JA, det är viktigt att synas där!

På sidan 17 i rapporten, diagram 2.2, så ser vi hur användandet av sociala nätverk ökat med 31 procent jämfört med förra året.

Om vi tar en titt på internetanvändandet i mobiltelefonen så ser vi på sidan 29, diagram 6.3 att av svenskar i åldrarna 16-35 så använder 42 procent dagligen mobilt internet, av de som har tillgång till det, i jämförelse med förra året, då den siffran endast var 5 procent.

Så, svenskarna använder sociala medier och utnyttjar mobilt internet dagligen. Hur ser det ut med appar då? Är det så hett? Nja, visst är det många som laddar hem appar dagligen, men desto flera som aldrig gör det. Enligt diagrammet 6.7 på sidan 31 så laddar 36 procent av de med tillgång till smarta telefoner aldrig ned appar.

Vad kan vi dra för slutsatser av detta?

Sociala medier blir viktigare och viktigare för den svenska befolkningen.  Samtidigt som din målgrupp samlas i större grupper och under längre perioder på sociala nätverk så blir det svårare och svårare att nå ut till dem. Visste du förresten att bara för att någon ”gillar” din sida, så betyder det inte att de någonsin märker av dig som företag, någonsin igen? Titta bara på de stora glappen i statistiken på Facebook-sidor mellan antal ”likes” och hur många som faktiskt engagerar sig.

Om du inte tycker att din hemsida behöver optimeras för en mobil enhet, då bör du tänka om. Fler och fler använder mobilt internet och det känns inte alls bra att du tappar besökare bara för att din hemsida inte fungerar i en mobiltelefon. För att befästa detta argument ytterligare så vill jag lyfta fram två tydliga trender kring detta.

1. Webbdesign handlar nu till stor del om ”mobile first, responsive design” (http://needmoredesigns.com/blog/why-design-mobile-first/)
2. HTML 5 får nu scenen för sig själv nu när Adobe nyligen bekräftade att de slopar utvecklingen av flash till mobila enheter, till förmån för just HTML 5.

Bygg inte en app bara för att du inte vill optimera din webbplats. 36 procent laddar aldrig hem appar, se till att din webbplats är lättillgänglig i mobiltelefonen, ett bra exempel är New York Times och hur de valde att bygga en ”app” direkt på webben.

Om du vill läsa mer ur denna rapport, följ denna länk (extern site).

https://www.iis.se/pressmeddelanden/rapporten-svenskarna-och-internet-2011

//Hampus

Svenskarna och internet 2011

Jag har valt två olika kanaler, Twitter och Facebook, för att bevisa för dig att en retweet är samma sak som en like.

Twitter är till stora delar ett helt öppet nätverk där multiplikatoreffekten är den grundläggande principen. En tweet kan färdas långt, om den berör tillräckligt många. Facebook är inte alls lika öppet och du har relativt bra koll på det nätverk dina meddelanden sprids i.

Twitter kan alltså skicka iväg ditt meddelande långt och snabbt utan att du har ett eget nätverk, medan Facebook är tydligt begränsat till storleken av ditt nätverk och kan således inte ge ditt meddelande samma skjuts.

Det finns alltså stora skillnader mellan spridningseffekterna, men är det så stor skillnad på hur vi sprider? och varför vi gör det? nej! det är samma beteende som leder till delning i båda nätverken, en retweet är samma sak som en like.

Kan du, helt ärligt, säga att du aldrig skulle trycka på en like-knapp eller retweeta något baserat på något av dessa kriterier?

Inlägget var:

• Roligt
• Konstigt
• Annorlunda

Du ville:

• Bygga ditt egna varumärke
• Stödja
• Dissa
• Upplysa
• Vara aktiv men orkade inte skriva själv

 Detta leder oss till ett par kommunikativa slutsatser:

1.  Att få människor engagerade kräver kommunikation som de vill vara en del av, oavsett kanal.
2.  Facebook och Twitter har olika struktur på sina nätverk, men att få människor engagerade kräver samma insats.
3.  Olika kanaler har olika målgrupper, men människans grundläggande principer är desamma, vi triggas av vissa saker.
4.  Bra kommunikation påverkar människor, som i sin tur påverkar människor. Kanalerna är bara ett sätt för dig att nå olika målgrupper.

Ha en fortsatt trevlig kväll!

Kampanjerna Springtime tävlar med är ”Bolabbet” för JM Region Öst och ”Världens tuffaste jobb” i samarbete med Kooperation utan gränser. Båda bidragen är nominerade i kategorin Årets word-of-mouth.

”Årets w-o-m-kampanj har rekommendation och/eller ambassadörsskap som huvudstrategi. Kategorin lyfter kampanjer som bygger på kommunikativa erbjudanden eller budskap utformade för att spridas av mottagaren.