Rapport från en Spyhink - en Dåres Dagbok

Dåren goes artistic

pdd@live.se (Rapportör för en Spyhink) — Thu, 01 Apr 2021 06:18:00 +0000

Jag har börjat syssla lite med digital fotokonst på gamla dar.

Så jag tänkte dela med mig av några verk som jag har gjort.

Och om någon skulle vilja köpa något av verken eller kanske vara modell för något kommande verk så kontakta mig.

Long Time No See

pdd@live.se (Rapportör för en Spyhink) — Wed, 31 Mar 2021 17:39:00 +0000

Länge sedan jag publicerade något här men fick en utmaning för några dagar sedan och tänkte att ni ville se hur det blev:
Mankini detta djävulens klädesplagg skall jag nu posera i för er här endast för att jag aldrig kan nobba en utmaning.
Så titta och njut eller blunda och kräks.
PS. om någon antar utmaningen så kontakta mig så publicerar jag era bilder här i nytt/nya inlägg.

Och är det någon som känner sig snuvad på konfekten så säg bara till så kan i få en bild till.

Sensmoral: Den som inget vågar den vinner inte heller något.

Astrologisk närkontakt utan anslutning

pdd@live.se (Rapportör för en Spyhink) — Mon, 24 Feb 2014 04:48:00 +0000

Astrologisk närkontakt utan anslutning

En gång för många herrans år sedan

(fattar inte varför en ateist uttrycker sej så - men i alla fall),

var jag på ett bröllop hos en gammal buksvåger som nu gifte sej med en helt annan tjej.

Hon var mycket attraktiv förutom hennes Nårskka dialekt,

Men de kanske inte behövde prata så mycket...

I alla fall så,

väl hemkomna efter ceremonien till parets fina lya ovanför själva kyrkan,

där de vigdes faktiskt,

satt vi som inbjudna och drack en del vin och åt

en del mat som jag inte alls minns vad det var.

Förutom att brudens moder ville tafsa på undertcknad,

var det en mycket trevlig fest ända tills en

viss BertYoga ”nånting”, vilken utgav sej för att vara

en av de skickligaste astrologen i landet, skulle försöka dupera mej

och några andra med sin oöverträffliga förmåga.

Han trixade med sk accendenter i Jungfrun

och descendenter i Stenbåcken och ritade schaman på ett kollegieblock så det knattrade om honom av självupphetsning.

Jag undrar nästan om han inte hade självaste ”dissidenten i Fejsbåcken*”, åxå?!

När han gått igenom ett par tre andras eländen och öden var det så min tur.

- Han frågade mej vilket tecken jag var född i.

- Det vet jag inte svarade, jag med en liten vit lögn.

- Men vilket datum då?
- Min bäste herr YogaBerra, svarade jag, om du nu är så ini rackarns skicklig

att du kan leva på att skriva håroskåp i flera veckotidningar

varje vecka, då borde du väl kunna svara mej på vilket sk stjärntecken jag är född i själv!

Han rodnade faktiskt och flyttade sej raskt in i ett angränsande rum.

Sensmoral:

Om Du vet själv - behöver du ingen astrolog!

* Det trettonde tecknet i Zodiaken

Favorit i repris "Russindiskot typ"

pdd@live.se (Rapportör för en Spyhink) — Wed, 02 May 2012 20:30:00 +0000

För att på något sätt tillfredsställa alla de som börjar tycka att det är en aning länge sedan vi tilldeades ett nytt inlägg på allas vår "Hinken" har redaktören på eget bevåg och utan skyddsnät beslutat att republicera ett av de enligt min åsikt mera lyckade inläggen från tiden då PD tänkte lite mer på att roa omvärlden än att oroa densamma.
______________________________________________________________________________
Somalier, hemmafruar och flator – PD på fyrtioårsfest i tiden

Rapport för en Spyhink 98:

Jag haver idag bevistat ett födelsekalas för en mig närstående person.
Han fyllde fyrtio och det är välan inget särskilt med det kan man tycka…

…johodå!
Naturligtvis var det inte helt enkelt för en gammal heterosexuell nationalist som mig att få det att gå ihop. Och nu undrar jag om du som till äventyrs läser detta är av samma åsikt som jag!?

Först hade jag ett djupt samtal med en snubbe som ursprungligen var ifrån Somalia om rasism.
Och det han hade att säga om saken var helt enkelt att somalier i hans tycke var dom mest rasistiska människorna på vår jord.
Men så kan det välan inte vara ändå, sade jag. För jag har ju blivit varse, att det är vi svenskar om man undantar vissa tyskar vilka fortfarande tror på det tusenåriga riket, som är dom mest främlingsfientliga världsmedborgarna av alla.

-Nej, sade han, vi somalier har genom årtusenden ansett oss vara förmer än andra folk!
Nåväl vi fortsatte vår lilla diskussion angående olika folkslags syn på varandra och upptäckte att vi trots våra skilda bakgrunder var helt överens.

Det kan ju verka en smula märkligt att en man som kommer ifrån Afrika berättar för mig, att afrikaner har fördomar om andra folk, efter som vi har fått lära oss här i Sverige att det endast är vi svenskar, som hyser rädsla och avsky över någon som inte tillhör den egna gruppen.
Jag tog rent av till med svenskens ringa förståelse för dom som av en eller annan anledning har hamnat utanför dom sociala normerna.
Men nej då även detta existerar i Afrika.
Nåväl, efter en ingående gemensam utredning av sagda ämne, kom vi till slut överens om att vi var lika goda kålsupare bägge två.
Endast med det lilla undantaget att våra svenska beslutsfattare i sin nit att vara fördomsfria satte iranier och irakier i samma flyktingläger mitt under brinnande krig mellan sagda stater under åttiotalet.
Och detta kunde min somaliske vän vidimera eftersom han under den tiden verkat som tolk för sina landsmän som också var förvisade till samma flyktingläger
och följaktligen de facto fruktade för sina liv eftersom känslorna svallade hett mellan dom olika arabstaterna och den som bara råkade ha talat med någon alltså låg en smula pyrt till.
Det gick faktiskt så långt att personalen inte vågade gå till jobbet.
Ja till slut var vi överens om, att det faktiskt är individen och inte folkslaget, som avgör om man gillar varandra eller inte.

Vi var överens om en hel del annat också som våra folkvalda styr och ställer med. Genom yrkespolitikernas nit att negligera faktiska problem - minskar endast sympatierna för äkta demokrati - istället för att öka dem.

Ja sen hade jag en djup och analytisk diskussion om kvinnors shoppingberoende med en representant för det motsatta könet.
Naturligtvis inbillade jag mig i min enfald att det var min omvittnade oemotståndlighet som hon hade fallit för men nej då hon var av segare virke än så. (Halva inne?!)
När vi hade dryftat ämnet shopping till min oförställda leda och jag istället sade att jag kunde tänka mig helt andra umgängesformer än att kuta runt i butiker
Då talade hon om att hon var lyckligt gift och hade en massa barn.
Ja den idyllen vill inte jag spräcka i alla fall.

Så då kom jag i samspråk med tvenne unga damer som inte var så värst attraherade av min person och det mest beroende av att dom var mera attraherade av varandra.
Hur som helst så talade vi om deras relation och om manligt och kvinnligt i en sådan konstellation.
Nej det tyckte dom inte att det var någon skillnad i fråga om manlighet eller kvinnlighet nej inte alls.
Att den ena såg ut som mig så när som på skägget och den andra mera liknade sinnebilden av en älva det ansåg dom nog mera vara en tillfällighet.
Fan tro´t!
Hur som helst så fann jag umgänget med dom båda unga damerna både stimulerande och lättsamt.
Tänk att få sitta och pokulera med tvenne damer utan någon som helst baktanke.
Det ni.
Kort sagt vi hade kul ihop. (Det har säkert dom åxå /red)

Sensmoral:
Välkommen till verkligheten.

Eder luttrade PD

Redaktören har hittat en liten goding som antagligen helt personifierar PDs egentliga preferenser vad gälloer valet av moatje.

Hon är ju inte bara ung nog att vara hans sondotter. Hon är ju dessutom begåvad med en EGEN HINK
(Dom övriga bilderna har jag i vanlig ordning åxå snott lite här och där. De bilder jag fann på somalier var så ruskiga att de inte passade ens här därav den soliga strålande YinYan-bilden - som tecken på samförstånd i antagoni).
/red

(Originalutgåvans adress för den som klykar hur man använder en sån)
http://www.blogger.com/blogger.g?blogID=7781013934178371186#editor/target=post;postID=5071992264401934704

Vi ser fram emot nya glada tillrop och en mindre anständig och seriös PD

/Red

PS
Det kanske förtjänar påpekas att det inte är fyrtio år sedan inlägget först publicerades
DS

Djur jag mött VI: Kynna - den jagade jägaren

pdd@live.se (Rapportör för en Spyhink) — Fri, 17 Feb 2012 17:32:00 +0000

Varg tiken Kynna även kallad Ivla har jag förvisso inte mött i verkliga livet men jag och många med mig har kommit henne nära på ett själsligt plan efter att vi har följt hennes vandring genom livet och i dom småländska skogarna.
Hon föddes i Norge och fick sitt namn Kynna efter sin födelseplats, hennes far var en invandrad finskrysk varg och av den anledningen kom Kynna att bli en mycket viktig individ i den svenska vargpopulationen.
Hon skulle föra in nytt blod till den genetiskt något inavlade svenska vargstammen.
Hon försågs med en GPS sändare för att forskare skulle kunna hålla reda på var hon befann sig och hur hennes vandringsmönster såg ut.
Hon var den första varg som på många ja väldigt många år etablerade ett revir i dom sydligare delarna av landet och det ansågs vara en fördel eftersom hon på så sätt inte skulle störa rennäringen i dom nordligare delarna av landet.
Hon gjorde allt rätt Och hennes revir var stort och sträckte sig in i två olika län väldigt olika skulle det visa sig.
I början var det inte några problem med henne hon jagade rådjur och småvilt och allt var frid och fröjd ända till hon en dag begick misstaget att riva får i det nordligare av dom två länen.
Trots att lagen säger att alla till buds stående medel för att skydda sin tamboskap från vargangrepp måste vara uppfyllda (man hade till och med fåren gående på lösdrift i skogen och iddes inte hägna in dom trots att detta var fullt möjligt) beviljades en så kallad skyddsjakt av länsstyrelse och naturvårdsverk och nu var cirkusen i gång.
Skogen fylldes av mordiska män med bössor som förgäves försökte få Kynna i siktet men hon var duktig på att hålla sig undan och tiden gick och tidsfristen för jakten gick ut.
Hon hade helt enkelt uppehållit sig i det sydligare länet där man inte ansåg att skyddsjakt var befogat.
Men som av en outgrundlig händelse gick det i det nordligare länet några får lösa i skogen långt in i november trots att utegångssäsongen brukar vara slut i början av oktober och nu var Kynna tillbaka och än en gång lockades hon att riva får och nu var jakten i gång igen.
Den här gången tog man hjälp av den GPS sändare hon var försedd med för att kunna hitta henne.
Vår varg var skicklig men mot helikoptrar och satellitspårning finns det ingen varg som kan vinna och den tolfte november år 2011 föll hon från en kula avlossad från ett jakttorn i en kraftledningsgata.
Du är saknad av många Kynna och du är inte glömd kampen för din upprättelse och för att dom som är verkligt skyldiga ska lagföras och straffas går vidare och kommer inte avslutas förrän så har skett.
Vila i frid du vackra varg.

Sensmoral: Som jägaren känner sig själv känner han också vargen.

--
Er PD

Varguppropet

Skriv under mot licensjakt här

Monumentet växer fram

pdd@live.se (Rapportör för en Spyhink) — Sun, 05 Jun 2011 13:53:00 +0000

Nu har jag varit ute flera gånger på "Asfaltholmen", även kallad den gröna ön efter Irland, eller om det nu var Irpanne-ön efter Grönland. Det fläktar inte ens alltid där, trots att det är vatten runt om hela arealen. Dessutom har asfaltytan dubblerats och grönsaksditon halverats under tiden jag växt upp.
Nu var det så att min Morfar byggde en mur för i början på förra seklet. och min salig Far gjorde om det hela med en ytterligare mur utanför den gamla för sådär femti år sen.
Den har ju utsatts för ett och annat oväder och erosion sedan dess.
Så går det ett halvt sekel och så är det alltså min tur att bidra till historien.
Numera är det min lillsyrra som bebor familjehuset och hon är ju tjej liksom och bättre på datorer och sån´t.
Det känns om om rasbranten som fastigheten består av och följaktligen huset ligger på har blivt ännu brantare med åren. Men det kan ju bero på min kropps tilltagande spolform kombinerat med diverse andra åkommor.
Sagt och gjort upp på moppen och iväg till från Boholmen till Hembygdens dito.

(Bakom betonblandaren ser man en skymt av det blivande Monumentet)

I dagar har jag nu slitit i mitt anletes svett ordagrant och allt annat än bildlikt talat. Grävt och plockat undan stanarna som ska återanvändas och grusat ut i gropen som ska vara frostfri så att Monumentet står lite längre denna gång.
Idag har jag varit så ledbruten och klen att jag stannat hemma trots att vädret var tjänligt under 20 grader Celcius och inget regn.

Så här ser det ut idag på byggplatsen.

Bästa hälsningar
Er PD

(Inlagt av Redaktörn)

Hinkens granskning av valet del 4:

pdd@live.se (Rapportör för en Spyhink) — Mon, 20 Sep 2010 10:25:00 +0000

När jag nu under stor vånda skriver detta på kvällen före valdagen kan jag bara konstatera att jag inte har blivit ett dugg klokare efter att ha försökt följa med i dom olika debatterna.

Jag kan nog bara säga att kandidaterna till kommande mandatperiods styrande har talat fullständig sanning en enda gång och det var under partiledardebatten när dom sa att dom andra ljög.

Det rödgröna blocket tänker uppenbarligen leda in Sverige i en ny lånekarusell nu när vi just har tagit oss igenom en tung skuldsanering.
Och den borgerliga alliansen hade tänkt sig att köra på i samma spår som dom har börjat med.

Båda sidor talar gärna vitt och brett om det farliga med att SD skulle kunna ta sig in i riksdagen det dom inte säger är att dom har bjudit in dom själva genom att inte ta till sig väljarnas missnöje utan istället försökt sopa besvärliga frågor under mattan.

Ingen av dom får mitt förtroende den här gången heller utan jag stannar hemma och gör något annat i stället.

Sensmoral: Att rösta för själva röstandets skull är ju egentligen bara slöseri med resurser.
Er politiske vilde PD.

Tillägg i efterskott efter läsares kommentar:

Funderade en stund på vad Du menade TiniTut

Så kom jag på det (tror jag) så här alltså inga Skator eller Sparvhökar utan endast personer som kan ge svar på tal och verkligen förstår att i Liberalernas Sverige är alla Jämlik men vissa mer än de övriga.

Bästa hälsningar

/red

Hinkens granskning av valet del 3: politikernas väljarförakt

pdd@live.se (Rapportör för en Spyhink) — Sun, 29 Aug 2010 00:07:00 +0000

I mitt tidigare inlägg om våra politikers moraliska vandel nämnde jag deras förakt för medborgarna i lite mer generella ordalag.
Den här gången tänkte jag vara lite mer specifik.
Alla torde ha teliaaffären i gott minne somliga kanske till och med har kvar aktier, vilka förmodligen aldrig någonsin kommer uppnå det värde som Björn Rosengren ( som själv aldrig köpte några) på stod var ett rimligt värde.
Med facit i hand vet vi idag att staten då företrädd av socialdemokratisk regering sålde ut av svenska folket redan ägt bolag till svenska folket.
???
Dessutom sattes ett rent kriminellt överpris!
Jag kan ju bara säga att om Rosengren företrätt ett bolag i näringslivet hade han antagligen hamnat i fängelse för bedrägeri.
Om jag lurat STATEN på liknande sätt hade jag med säkerhet och inte förmodligen suttit av tid i fängelse. Straffet hade blivit mycket långt.
Vid den stora så kallde psykiatrireformen som utreddes och effektuerades av socialdemokraten Bo Holmberg så tvingades i princip alla psykiskt sjuka i hela landet (undantaget redan kända kriminaldårar) ut från sina någorlunda trygga och skyddade levnadsförhållanden på mentalsjukhusen. (Dessa har sedemera omvandlats till bostadsrätter). Så stod de helt plötsligt ensamma med en pillerburk i ena näven och en nyckel till en lägenhet i den andra och med en förmaning att nu sköta sej och ta sin medicin själva.
Åtta år senare mördades utrikesminister Ann Lindh (s), Bo holmbergs fru, av en psyksjuk yngling, vilken strax innan nekats psykiatrihjälp
Ska vi då tycka synd om Bosse?
I SVT och andra media talar Göran (statsministern ) Persson om "en nationell tragedi".
Hade du varit den drabbade skulle det knappats talats om någon tragedi alls.
Isjälva verket handlar tragedin om att Psykiskt sjuka hamnar i misär och hemlöshet helt utan kontroll.
Då skulle man nu kunna tycka att med nuvarande borgerliga regering där dessutom det ledande partiet själva kallar sej det nya arbetarpartiet kunde tänkas ha en mer human inriktning.
Regeringen har cementerat en arbetsmarknadspolitik som driver sjuka och svaga till självmord i ren förtvivlan över den behandling de utsätts för av det nya "fina" sjukförsäkringssystemet.
Detta ska ju som bekant ska se till att alla, hur sjuka de än är, kommer i arbete vare det finns eller ej.
Alla som kan tänka själva förstår ju att det enbart handlar om att spara pengar. Kosta vad det kosta vill i mänskligt lidande.
Vi kan då fråga oss: Vad får vi för dessa sparade pengar?
Sannolikt ingenting!
Pengarna ska antagligen gå till diverse tveksamma projekt och utredningar - till både höger och vänster.

Slutsats: Oavsett partifärg är den lilla sjuka människan en försumbar brick i det stora spelet om våra skattepengar.

Sensmoral: Vem ska man tro på?

Eder kroniskt rebelliske
PD

Hinkens granskning av valet del 2: Politikerföraktet

pdd@live.se (Rapportör för en Spyhink) — Fri, 27 Aug 2010 23:24:00 +0000

Våra politiker vill ju gärna tala om det dom kallar politikerförakt.

Politikerna har nog inte samma definition av ordet "politikerförakt" som jag
Det jag vill kalla politikerförakt är det förakt, som politiker visar sina medborgare, genom att ständigt åsidosätta den representativa demokratin, vilken borde utgöras av folkets vilja . Denna demokrati utgörs istället av våra politikers tillfälliga åsikter , vilka dessutom är lika flyktiga som aromatiska kolväten.Dom visar ständigt att den politiska överheten kan och vet mycket bättre än oss vanliga ”obildade och dessutom debila” medborgare.
Ett exempel: Folkomröstning.
Om utslaget blir som politikerna vill är så är det ledande i annat fall så endast vägledande och behöver därför inte vidare beaktas .
Ytterligare ett exempel: En politiker som företräder ett parti vilket vill minska våra resor med flyg, bil och båt till förmån för järnvägen som i tid och otid flyger hem till familjen i Finland samtidigt som vederbörande anser att vi vanliga dödliga borde simma eller ro.
Ett tredje exempel: En politiker som företräder ett parti vars åsikt är att företagare ofta fuskar tycks ha skrivit regelboken för hur detta ska gå till när hon själv var egen företagare.
Att hon dessutom har haft väldigt svårt att skilja på sin privata ekonomi och skattebetalarnas är ju något som idag från partihåll kallas för fula påhopp.
Hade hon jobbat i det privata näringslivet så hade hon sannolikt fårtt sparken.
Idag är hon partiledare!
Slutsats: Dom gör som dom själva vill – oavsett hur du/vi har röstat.
Och det kallar dom – ”demokrati”
Frågan är vad vi kallar det?
Jag kallar det i alla fall inte för demokrati utan skulle hellre vilja använda ordet despoti.
För att vara rättvis så spelar det ingen roll vilket parti du röstar på.Det blir i alla fall inte riktigt som du hade tänkt dig snarare tvärtom.
Med detta som bakgrund är det kanske inte helt oväsentligt med en fullständigt opartisk granskning av de båda politiska blockens trovärdighet.
Jag har i ett tidigare inlägg lovat granska varje parti för sig – men av personliga skäl som jag ej kunnat råda över har tiden runnit iväg. Så nu får det bli en granskning av de olika blocken. Med rådande konstitution är det ju ändå detta som räknas även om jag personligen mycket väl kan tänka mej blocköverskridande lösningar.
Folkomröstningen som är styrande är väl egentligen det enda demokratiska alternativet men då behövde vi inga politiker. Detta vill ju naturligtvis inte våra folkvalda veta av.
Vad handlar nu detta egentligen om? Jo, självklart pengar! Våra pengar. Våra skattepengar.
Skatt har sitt ursprung i bibeln. Då ansåg man att en tiondel av inkomsten var ett rimlig uttag.
Idag med alla våra kloka politiker och deras kloka rådgivare och dessas kloka rådgivare, så ser skattebilden något annorlunda ut.
Under biblisk tid var tiondel en ett maximum som kunde tas ut utan att folk gjorde uppror. Idag tas det oförblommerat ut mer än mångdubbelt.
När Astrid Lindgren skrev sin Pomperipossasaga, efter att ha anmodats betala 110! procent i skatt så ändrades skattesatsen. Visserligen har ju detta aldrig hänt en vanlig människa men hon hade rätt i alla fall. På den tiden hade Sverige en socialdemokratisk regering.
Idag däremot, med en borgerlig alliansregering måste till och med cancersjuka ut och söka jobb på öppna marknaden och ibland flytta till anvisat jobb på annan ort. Drivkraften till detta är som vanligt politikernas skattetörst.

Själv har jag ju en ohygglig öltörst. Och även detta tillgodoser ju våra politikers skattetörst.

Därmed vill jag klargöra att politik egentligen enbart handlar om pengar och åter pengar.
Frågan är nu Vad vill du lägga dina pengar på?
Mer öl eller fler politiker – valet är ditt .
Sensmoral: Ju fler kockar desto dyrare soppa.

Eder skeptiske PD

PS
Kom i håg att Du och jag är politikernas arbetsgivare.
DS

Har han stannat i västen eller är han bara ute och sylar?

pdd@live.se (Rapportör för en Spyhink) — Sat, 21 Aug 2010 17:52:00 +0000

Nu har det ju gått flera månader sedan Du kära läsare fick ta del av något nytt äventyr från allas vår käre PD.
Var är han?
Vad gör han?
Vad händer???

Har han äntligen blivit insydd för någon av sina många förseelser eller har han flytt fältet undan kronofogdar och borgenärer?

Är han deprimerad eller helt enkelt bara helt less på livet ekonomin och kärleken. (Det kan vara i en annan o-ordning åxå - men vad faan!

Jag vet inte alls, trots att jag är den som rattar hela bloggen s å s.
PD är och har alltid varit om än oerhört vänlig och kamratlig en mussla och glidare.
Det har Du väl redan begripit käre läsare - men jag berättar det i alla fall.

Sist jag snackade med snubben så var han oerhört upptagen med att renovera motorn på sin ägandes bogserbåt.
Denna kördes ju sönder i vintras under en bunkringsresa.

Nu i helgen ska vännen PD tillsammans med andra medspelare i livets stora roultettespel logera och dinera ute i min och hyrestantens boningar. Det brukar gå vilt till, ska jag säga.
Allt om detta är verkligen inte berättat ännu.

Det hela föranleds av att vännen PD (han med Hinken) ska få hjälp att hämta hem sin lilla "racer boat".
Förhoppningsvis kommer detta att sätt eld i ändan på husse att renovera objektet i fråga.

Vi återkommer när PD sovit av sig ett antal rus och skruvat färdigt i maskinrummet.

Bästa Hälsningar
Redaktörn

Hansson & Karlsson R .I. P.

pdd@live.se (Rapportör för en Spyhink) — Sat, 01 May 2010 16:13:00 +0000

Det var en gång en gång...
... och den var varken sandad eller snitslad!
Musikern Bo Hansson avled i Lördags.
Han var ju inte lika stor som ABBA
- men Jimi Hendrix spelade faktiskt in en av hans kompositioner.
Tax Free heter den.

Den andra halvan av bandet från sent 60-tal Heter egentligen Jan Carlsson
Nån marknadsförare fick för sej att de så snyggare ut med "K".
Musiken är extremt psykedelisk i moderna öron (själv har jag hört mer utvecklade varianter).

Janne (I vissa kretsar kallad "Loffe" eftre den JoloSerie på TV han blev bundis med folket genom, köpte flera gånger instrument åt kollengan som ständigt gick ned sig på olika sätt.

Bo Hansson skrev musik om Tolkeins "Sagan om Ringen".

Han blev 67 år gammal. Pensionen kan staten antagligen trä upp där bak.

/red

En stor personlighet!

PD på internationellt russindisco

pdd@live.se (Rapportör för en Spyhink) — Wed, 21 Apr 2010 22:43:00 +0000

Rapport från en Spyhink 107:

För ett par månader sedan var företaget som jag är verksam vid på sin årliga konferensresa.Tidigare år har vi varit i fjällen och tumlat runt i snön men i år ville vi prova något annat.
Så i år föll valet på en kryssning inte i Karibien kanske men väl på Ålands hav.
Den anrika gamla före detta ångbåten Birjer Jarl (för övrigt årsbarn med mig) skulle få äran av att frakta oss över Ålands hav fram och tillbaka under vår konferens och rekreations resa.
Efter att vi fått trängas i ett minst sagt överfullt väntrum kom vi så ombord på det stolta fartyget där det fortfarande vilade en aura av fartyg och inte som på dom moderna containrarna en känsla av plast och galleria.
Vi hade ett eget konferens rum hela resan där vi kunde gå igenom dom olika punkterna i vår
dagordning i lugn och ro medans fartygets övriga gäster roade sig av hjärtans lust.

Efter att vi hade suttit och konfererat en stund var det dags att gå till matsalen och ta del av dom kulinariska lockelserna som stod uppdukade på buffén.Det smakade bra kan jag säga och serveringspersonalen kutade benen av sig i sin iver att få efterkomma våra önskningar om lämpliga drycker att skölja ner maten med.

När utfodringen så var överstånden var det fria aktiviteter som stod på programmet och av någon anledning valde alla att förlägga dessa till baren.
I baren var det full rulle och eftersom vinter os pågick stod det en stor tv påslagen och visade sändningar från nämnda evenemang vilket ett flertal av gästerna följde med stort intresse.
Det där begriper jag inte varför glo på tv när man är på galej då kan man ju lika gärna sitta hemma. Vi andra däremot roade oss på mera vedertaget vis med intagande av förfriskningar och mingel. Och själv tog jag till och med en svängom med företagets VD.

Fram på nattkröken när promillehalten hade ökat betydligt satt vi några stycken herrar vid ett bord och av någon anledning kom samtalet in på politik.
Man ska inte diskutera politik när man har druckit är en devis som bevisades när en av diskussionsdeltagarna efter att hans argument började tryta och min diplomatiska läggning fick ge vika för mera direkta verbala angrepp på hans uppfattning om hur världen borde te sig.
Som vanligt hade han bara några inlärda floskler att tjata om och när jag bad honom att utveckla sina åsikter mer konkret började han ju bara att rapa om samma sak igen.
Det går inte att ha en dialog med någon som bara håller en monolog så sinnet rann på mig och jag upplyste honom om vad jag tyckte om hans åsikter och hans bidrags beroende på ett tämmeligen onyanserat sätt.
Då ville han slåss och även det var jag ju tvungen att kommentera enär jag tyckte att om man är för sjuklig för att arbeta hur fan ska man då kunna ta ett nappatag med en smed.

Det blev ingen fajt hans vänner ledde bort honom och jag kunde återgå till mera angenäma sysslor.

Sensmoral: Det kanske inte bara var sjösjuka jag led av dan efter.

Er PD

Hinken granskar valet - del 1

pdd@live.se (Rapportör för en Spyhink) — Mon, 19 Apr 2010 22:10:00 +0000

Rapport från en Spyhink 106:

Jaha då är det valår igen då, vilket återkommer med ett intervall av fyra år.
Och nu skall man då på lite lösa boliner försöka komma underfund med vilket parti man skulle kunna tänka sig att rösta på.
Jag måste tillstå att jag inte har röstat så värst många gånger under min myndiga period av mitt liv.
Jag har faktiskt bara utnyttjat min rättighet (Somliga politiker vill faktiskt att det ska vara en skyldighet.), att påverka det politiska beslutsfattandet vid tre tillfällen.

Första gången var jag en nybakad första gångs röstare och gjorde väl som dom flesta unga naiva debutanter och röstade som
alla andra i umgänges kretsen.
Visserligen har jag väl ungefär samma politiska grundsyn även i dag men jag har helt klart blivit en smula luttrad under åren så
jag går inte på vad som helst.
Hinkens granskar valet del 1

Jag blev besviken på det alternativet som jag var med och röstade fram.
Kort sagt dom lovade runt men höll tunt och det vart ingen skillnad emot innan fastän det hade blivit ett maktskifte så redan då
insåg lille PD att det låter stort när katten skiter men resultatet det blir fan så litet.

Andra gången i mitt liv som jag gick till en valurna var folkomröstningen om svenskt medlemskap i den europeiska monetära
unionen (dvs omröstningen om euron) och eftersom i stort sett alla politiker var överens om hur bra det skulle bli så röstade jag nej - och det är jag jävligt glad för i dag.

Senaste gången som jag dristade mig till att ha en åsikt var folkomröstningen om trängselskatter och där visade det sig ju att det inte spelade någon roll hur man röstade dom infördes ju ändå.
Hur motiverar jag ovanstående påstående? - frågar du då.
Jo omröstningen var ju om det skulle införas trängselskatt ”på prov" och i princip alla dom borgerliga partierna var emot men vid maktskiftet efteråt permanentades skatten ändå.
Jag kommer ihåg den smälek stackars Annika Billström fick utstå ifrån borgerligt håll bara för att hon rättade in sig i ledet.
Svek sa borgarna.
Jo visst, men det var ingenting mot Fredrik Reinfelds svek när han seanre permanentade den förargliga skatten.
Så nu är det som sagt dags igen att utröna om någon av kandidaterna förtjänar min röst och jag tänkte faktiskt göra ett försök till att skärskåda dom olika alternativen och fortlöpande rapportera vad jag har kommit fram till.

Ett parti i taget alla lika kritiskt granskade och till skillnad från tidningarnas granskningar kommer detta bli fullkomligt opartiskt eftersom jag inte litar på någon av dom till skillnad från tidningstyckarna som redan har bilden klar för sig.

Sensmoral: Den som lever får se.

Er politiskt irriterade PD.

Snillet spekulerar

pdd@live.se (Rapportör för en Spyhink) — Mon, 22 Feb 2010 21:13:00 +0000

Rapport från en Spyhink 105:

Det har varit en kall vinter - faktiskt kallare än vanligt.
Och när det är som kallast så stiger som av en händelse priset på energi till uppvärmningen av min enkla boning.

Jag eldar med eldningsolja i min panna och när det är så här kallt måste jag även stötta upp med
några extra elradiatorer.Det blir dyrt för en redan fattig man.
Så jag satte mig ner och funderade över om det fanns något bra och billigt substitut för el och olja.

Elda med ved
Det skall ju vara på modet förnyelsebar energi som det är.
Men jag tror inte att det skulle vara så populärt om jag började fälla träd i det närbelägna grönområdet.
Bergvärme
Är ett alternativ som också känns en smula fel enär det är så där en tre meter vatten ner
till berget från min bostad.

Luftvärmepump
Det ska ju vara bra men grannens dito frös när det var som kallast runt nyåret så han fick tina den med dyr elektricitet.

Men så kom jag på att jag hört talas om något som skulle vara effektivt som tusan och dessutom i princip gratis.

Global uppvärmning.
Med det skulle man kunna tina glaciärer på bara några år för att inte tala om att man skulle kunna
höja temperaturen i hela världen utan att ens behöva investera i någon dyr och invecklad anläggning.
Men det visade sig ju såklart att det bara var båg och falsk marknadsföring alldeles för bra för att vara sant.

Så jag får väl beställa ett par kubik eldningsolja till i alla fall och fortsätta som vanligt.

Sensmoral: Allting går att sälja med mördande reklam.

Eder i kylan påpälsade PD.

Alternativ Sensmoral: Allting går som på räls - utom SJ
/red

Svanhals: En gammal bekant ifrån fordom

pdd@live.se (Rapportör för en Spyhink) — Sun, 07 Feb 2010 18:16:00 +0000

Rapport från en spyhink 104:

Som av en händelse satt jag en dag och surfade runt lite på Facebook och hittade då en gammal antagonist från fordom.
Det var den på min ungdoms tid välkände/ökände polismannen gemenligen kallad "Svanhals" av det så kallade buset. Medan hans kollegor på stationen kallade honom för "Älgen"
Hans riktiga namn var dock det mer prosaiska LG.
Denne Svanhals hade å sitt yrkes vägnar så mycket med undertecknad att göra att han till slut faktiskt kunde mitt personnummer utantill. *
Det hör väl till sakens natur att vi stod i opposition mot varandra eftersom jag plägade framföra trimmad moped i gravt berusat tillstånd och den i busets tycke förhatlige tjänstemannen var på grund av sitt yrkesval satt att stävja denna framfart.Åren har gått och jag kan med en viss ansträngning känna lite sympati för denne polismans nit i sin yrkesroll.Det är nog faktiskt så att LG med sina ständiga påhopp hindrade mig ifrån att hemfalla åt mera graverande brottslighet än vad som faktiskt blev av.
Jag minns särskilt ett tillfälle när LG och en av hans kollegor jagade mig och den här tidigare omtalade SP över golfbanan i vår hemkommun LG med kollega i svartvit skurksnappare och SP och jag i en stulen opel.

En sån här alltså!

Jag hade inte förväntat mig terrängkörning så sladdarna till tändningen som vi hade tjuvkopplat med hoppade loss i ett alldeles särdeles gupp och då tog ju bilturen följaktligen slut.
SP hann inte ens öppna dörren på sin sida innan LG.s kollega hade haffat honom medan jag själv kastade jag mig ut innan bilen hade hunnit stanna och springande försökte komma undan.
Det är inte lätt att springa ifrån en "älg" sade dom två kriminalpoliserna som sedan förhörde mig som svar på att jag inte hade lyckats komma undan den jagande poliskonstapeln.
(Det är därför jag vet att han internt kallades älgen.)

Bortalagets fordon såg ut ungefär så här

Ja som ni förstår så slutade detta med seger för bortalaget och undertecknad fick sitta i häktet medan det utreddes om lille PD och hans vän SP möjligen hade något annat på sitt samvete.
Det hade vi men det höll vi tätt om så där klarade vi oss den gången.

Sensmoral: Bättre utanför muren än en vecka i buren.

Er numera "laglydige" PD

*
Det förtjänar påpeka att personnumret i fråga är ganska enkelt att memorera även för en polis
/ redaktionens anm

En vintrig ansiktsbehandling

pdd@live.se (Rapportör för en Spyhink) — Sun, 31 Jan 2010 18:26:00 +0000

Rapport från en Spyhink 103:

Det var ett tag sedan jag nedtecknade någon anekdot här på bloggen.
Och jag har länge tyckt att det är dags för en sådan men minnena har inte velat falla på plats riktigt.
Men så av en händelse när jag ägnade mig åt något helt annat trillade polletten ner så här följer nu ett minne från min tid i skolan.

Mitt förhållande till mina lärare har välan aldrig varit det bästa och inte vart det bättre efter detta.
En vintrig frukostrast någon gång i slutet av sextiotalet stod jag och några andra illbattingar på skolgården och hade tråkigt.
Vinter och kallt inbjuder ju inte till några större excesser men något måste man ju hitta på tyckte vi.
Då kommer plötsligt gymnastikläraren gående över skolgården och eftersom jag alltid har varit en spontan gosse som dessutom aldrig har räds utmaningar så tog jag nu upp en näve snö och släntrade fram till den av oss gossar hatade gymnastikläraren.
Mina kamrater som anade att här vankades det något nytt spektakel drog sig närmare och ställde sig i en ring runtomkring oss.
Nu ska jag mula magistern sa jag.
Det törs du inte svarade den atletiske läraren.
Han kunde ha svarat nästan vad som helst för att slippa få snö i fysionomin utom just det.
Säger man till en av skolans busar att dom inte vågar något är det detsamma som att be om det.
Så jag tittade min lärare i ögonen och log sen mulade jag honom grundligt.
I ren reflex gav han mig en högerkrok på mitt vänstra öra och det var ingen liten smäll skall jag gärna erkänna.
Lärare får inte slå små barn det fick dom inte då heller men jag har alltid varit av åsikten att den som ger sig in i leken får leken tåla så vi enades om att vi var kvitt.

Min gymnastiklärare tyckte väl inte bättre om mig efter den händelsen men han behandlade mig alltid med en viss respekt efter detta.

Sensmoral:Vill du inte ha snö i nian ska du säga att du vill ha det.

Er respektable PD.

Fast i vattnets fasta tillstånd - ett Iskallt haveri

pdd@live.se (Rapportör för en Spyhink) — Wed, 13 Jan 2010 12:21:00 +0000

Rapport från en Spyhink 102:

Eftersom min redaktör tycker att jag har kommit i dåligt sällskap och hamnat på hal is tänkte jag ta upp ämnet is.
Is är ju som bekant fruset vatten och eftersom båtar ligger i vatten så kan det så här års bli lite knepigt att förflytta sig, allra helst som det har varit hiskeligt kallt dom senaste veckorna också.
I mitten på förra veckan skulle jag åka och fylla på bränsletanken i mitt stolta fartyg det är nämligen så att jag har en oljeeldad panna ombord och när det är så här kallt så känns det tryggt om bränsleförrådet är uppfyllt så att det åtminstone håller sig varmt inombords!.

Men eftersom det en tid har varit ohemult kallt så satt båten fastfrusen i isen.
Men vad fan tänkte jag det är ju ett isgående fartyg så en "ishinna" på 15 cm ska väl inte vara något problem.(Bilden föreställer att annat isbrytande fartyg - men ändå)

Så maskineriet drogs igång och efter en stunds varmkörning lades växeln i.
Det rörde sig inte.

Jaha då får jag väl ta och spola lite vatten med propellern runt båten under isen så lättar det nog, tänkte jag.
Jag fick hålla på i en och en halv timme innan det började hända något och det tog en timma till innan det började röra sig.
Nu var det dags att lossa tamparna och det var inte det lättaste visade det sig.
Kyla kan göra den smidigaste tamp stel som en pinne och mina tampar var styva som rostfritt stål.
Men med lite hamrande och bankande på knoparna så kom jag loss efter ytterligare en halvtimme.
När så färden mot tankpontonen inleddes så upptäckte jag att motortemperaturen hade stigit högst betänkligt men eftersom det bara var femton cm is, så tänkte jag att det går nog att ta sig fram på tomgång då blir ju inte belastningen så hög. Alltså borde det kallna av sig självt efter ett tag.
Det knallade på rätt bra igenom isen. Båten gör tre knop på tomgång och isen hindrade inte nämnvärt.
Väl framme vid tankpontonen var jag tvungen att köra i cirklar och bryta upp isen tillräckligt för att komma intill.
För att svänga snäva svängar i isen fodrades lite mera kraft så jag fick lägga på lite mera gas men då steg värmen igen och nu började överhettningslarmet göra sig påmint.
Jag kunde ju inte stanna mitt i isen så det fick bli några svängar ändå.
Väl intill tankpontonen kunde jag stänga av maskineriet och klättra ner i maskinrummet och ta mig en titt men det såg inte ut som om det hade inträffat något dramatiskt så jag tänkte att det kallnar väl medans jag tankar.
Det gjorde det inte.

Det är inte populärt att inte ligga i vägen vid tankpontonen för länge så det var bara att tuffa på genom isen tillbaka till min kaj och hoppas på det bästa.
Väl tillbaka och tryggt förtöjd vid min plats kunde jag företa en mera ingående granskning av vad det kunde vara som hade inträffat.

Det visade sig att en topplockspackning hade börjat läcka
- så nu blir till att renovera maskineriet.

Sensmoral: Dom säger att soppan är dyr men det här blir ju ännu dyrare.

Er iskalle PD

PD på hal is i bloggosfären

pdd@live.se (Rapportör för en Spyhink) — Tue, 12 Jan 2010 19:09:00 +0000

På förekommen anledning kan det meddelas från Hinkens redaktion att PD tydligen är ute på vänsterprassel och verkar mer eller midre ha övergivit sin två år gamla blogg för en betydligt yngre bloggsnärta på endast några dagar.

Sånt är livet vi får väl se om han hittar tillbaka till fandershuset här på Hinken eller om han har så roligt ändå att han helt enkelt stannar där för gott.

Har Du inget annat roligt för dej kan Du ju alltid kolla in Mercafrekens Liv

/red

PS
Har Du inte sett den lilla än så kan du titta här- men det verkar varken finnas otidigheter eller snusk i den så det vill till att Du är filantropiskt intresserad eller folklivsforskare eller nåt...
DS

Snyltandet - en jultradition : 2

pdd@live.se (Rapportör för en Spyhink) — Fri, 25 Dec 2009 21:38:00 +0000

Rapport från en spyhink 101:

Det lackar mot jul och i samband med det brukar det förekomma diverse traditioner som upprepas årligen.
Jag har tidigare redogjort för julbadet så här följer en annan liten årligen återkommande tradition.
"SNYLTANDET".
Om man som jag är ensamstående utan dom mest basala kunskaperna i matlagning så kan julen lätt bli lite påver.
För att få uppleva dom kulinariska höjdpunkterna som förekommer vid denna tid på året kan man välja mellan diverse olika alternativ.
Ett är att skaffa sig en hushållerska som kan röra ihop dessa läckerheter.
Men det innebär diverse andra olägenheter så det alternativet väljer jag nog bort.
Ett annat är att man går på krogen och frossar i den julmat som kan erbjudas där.
Men med tanke på dyrtider och ekonomisk kris så faller det alternativet bort det med.

Då återstår det av mig till fulländning utvecklade tredje alternativet att objuden nässla mig in hos vänner och bekanta när dom ska till att smörja kråset med julens alla små läckerheter.
Det går ju inte att bara klampa in och fråga vad det blir för mat.
Nej här krävs det en smula finess om det ska lyckas.
Noggrann planering är A och O om det skall lyckas att snika åt sig av omgivningens överflöd.
I god tid före attacken, helst flera dagar före, är det lämpligt att man lånar någon mojäng av det tilltänkta offret. Det kan vara vad som helst från borrmaskin till en kopp socker.
Pengar är dock ingen bra ide eftersom dom tenderar att ta slut och då har man ju inget att lämna igen.
Sedan är det bara att välja en lämplig tidpunkt så att man dyker upp mitt i maten.
Då står man där och ser oskyldig ut och säger "Oj sitter ni och äter det var inte meningen. Ska jag komma tillbaka senare?".

I dom flesta fall blir man ju naturligtvis inbjuden att ta del av bordets håvor för vem vill väl verka ogästvänlig till jul.
Det är dock säkrast att man besöker någon annan nästa jul för att det inte ska verka misstänkt.
Sensmoral: Delad njutning dubbel njutning.

Eder utstuderade
PD

Bilden förställer bostadens utsikt på julaftonens morgon 2009

Nummer 100!

pdd@live.se (Rapportör för en Spyhink) — Wed, 16 Dec 2009 20:02:00 +0000

Sent ska syndarn vakna sägs det ju men här kommer nu ett inlägg!

Rapport för en Spyhink 100:

Det är December, kallt och snöigt och vinden viner runt den lilla båten och piskar upp om inte stämningen så i alla fall vågorna.Då sitter jag här i vintermörkret och drar mig till minnes jularna som har flutit förbi under åren.

Redan som barn var jag en liten gosse som med tindrande ögon satt och väntade på att farsan skulle gå ut och köpa tidningen, så att tomten kunde komma nån gång.
Det var ett eländes väntande kommer jag ihåg att jag tyckte.
Först skulle det tittas på Kalle anka och tjuren Ferdinand och allt vad dom hette.
Det var ju visserligen inte så pjåkigt men man visste ju att Piff och Puff skulle besegra Kalle i deras eget lilla inbördeskrig eftersom dom alltid hade gjort det under alla tidigare år.
När så Bengt Feldreichs ljuva stämma så sakteliga tonade ut var det äntligen dags:
Att äta julmiddag.
Jag har välan aldrig haft något emot att äta men var det tvunget att ta sån tid.
Det var omständiga procedurer dom där julmiddagarna faten skulle rensas inget fick förfaras och att resa sig och gå innan alla hade ätit färdigt var ju inte att tänka på.Nåväl till slut var fat och karotter rensade och kaffet avnjutet så då kunde fadern börja fundera på det där med tidningen vilket ju kunde sägas vara rätt oartigt eftersom tomten var lite purken på honom enär han aldrig var hemma vid tomtens visiter.

Så kom då tomten till slut och avlämnade sina presenter som bland annat bestod av mormors hemstickade raggsockor.
Det var lite mysko med dom där raggsockorna vill jag minnas för ju äldre mormor blev desto märkligare blev sockorna.
Jag är nog den enda som har stoltserat med sockor som även haft tummar.
Nåväl åren har gått och tomten tycker inte att det är någon mening med att komma till mig om det ska va på det viset - så han förlägger numera sina besök hemma hos någon annan.

Det är lite synd tycker jag eftersom jag saknar dom där sockorna nu när det börjar bli kallt.

Sensmoral: Nåja tomtar på loftet har jag ju i alla fall.
Er nostalgiske PD

En annan tomte i verksta´n

En mulen söndag i November - eller hur jag övervann min skräck för vattnet och äntligen kastade loss från kajen

pdd@live.se (Rapportör för en Spyhink) — Sat, 07 Nov 2009 17:41:00 +0000

Rapport för en Spyhink 99:

Söndagen den första november en gråtrist och helt meningslös dag vad gör man då?
Katten Archibald, och jag satt i alla fall denna söndagsmorgon vid vårt frukostkaffe och undrade det.

Då får jag den lysande iden att en liten båttur kanske skulle kunna vara trevligt.
Och eftersom jag har ägnat mig åt kajsegling dom sex månader jag innehaft mitt nya fartyg,
kunde det ju faktiskt vara kul med lite omväxling.

När jag var nere i maskinrummet och startade hjälpkärran så bestämde sig katten för att han inte ville åka med så han hoppade iland.
Just en snygg besättning man har.

Nåväl en båtresa måste ju ha ett mål och i Waxholm hade jag en bekant som hade en bostadspråm som han behövde bogseringshjälp till sin nya kajplats med så då styrde jag naturligtvis mitt stolta skepp
mot sagda skärgårdsmetropol.
Väl framme i Waxholm blev jag furnerad med kaffe och bullar innan vi kopplade släpet och begav oss tillbaka till det lilla varvet som jag huserar vid.

Det var nämligen så att pråmägaren skulle bli min nya granne och eftersom han ville till sin nya kajplats, så fick jag väl släpa honom dit.
Det blev en lugn och fridsam bogsering helt utan missöden och malörer men när vi kom fram så var ju naturligtvis kajplatsen som min nya granne fått sig tilldelad fortfarande upptagen, av den tidigare hyresgästen.

Så vi ordnade med en liten ”studiecirkel”, det vill säga jag cirkulerade runt på fjärden medan nya grannen studerade möjligheterna att pressa sig in till kaj.
Med lite god vilja och en del andra metoder löste sig det lilla problemet och jag kunde äntligen leverera pråmen till sin destination.

Det hela hade tagit så där en åtta timmar i anspråk så när jag nalkades min egen förtöjningsplats stod katten och jamade förtvivlat i land.
Han trodde väl att jag hade givit mig iväg för gott men vid åsynen av sin husses farkost vart han så ivrig att han inte hade tid att vänta tills jag fått iland tamparna utan fullständigt dödsföraktande hoppade han ombord redan innan jag hade kommit intill men det gick bra det med.

Sensmoral:
Bättre sent än aldrig.

PD - Sjöfararen

Kanske en något konstig ordning på de trevliga bilderna - men försök använda bloggers verktyg själva så får ni se hur gott det är!
/red

Bil eller båt – Jaa!

pdd@live.se (Rapportör för en Spyhink) — Mon, 31 Aug 2009 18:02:00 +0000

(Ett sån´t där redaktionellt inlägg nu igen)

Nu ska Du få se en märklig farkost värdig Jules Verne minst.

I Söndags vara det Kanalens Dag som vanligt sista söndagen i Augusti.
Uti Kunglig Österåkers kommun (Gustav I Wasa - lär vara född här) roade sig massorna som vanligt intill den gamla kanalen som är en del av Långhundraleden till Uppsala från havet.

Det var fest och gamman mässingsmusik och ärtsoppa hos de grönklädda farbröderna (som verkar yngre för varje år) i frivilliga folkförsvaret. Några mer eller mindre professionella utställare försökte entuiasmera deltagare och andra för sina idéer och företag med varierande resultat. Det var allt från bakluckeloppis till korvförsäljning och chokladhjul.

Mitt upp i alltihop hördes ett väldigt konstigt skovlande ljud och och ett tut. Så kravlade den sig upp på land likt de första amfibierna en gång i tiden långt före Dinosaurer och andra landdjur.

Den roade föraren frågade mej om det var en bil eller båt och jag svarade till hans uppenbara förvåning - "Jaa".
Så berättade han att det var enda exemplaret som finns och att han byggt den själv.
Jag förstår att Du undrar men jorå den har en propeller i aktern också men kan driva med de stora tjocka hjulen om man vill.

Det var det som lät så lustigt.
Fordonet var tydligen ett slags moped eftersom det saknade registreringsskyltar men bar en röd triangel i rompen (baken? aktern?).
Jag frågade om det var OK att lägga den på bloggen – och fick hans samtycke.

När jag tagit några bilder och tyvärr inte fått fart på videofunktionen i telefonkameran plumsade den i igen och skovlade iväg nedåt slussbron.

Själv släpade jag mej bort till Hemvärnets trygga vedos där ärstoppan vankades. Mitt i dess inmundigande fick jag syn på lilla tanten hon stod och talade med några gentlemen Villägareföreningen och var så engagerad att jag var tvungen att sluta upp till dem. Medan jag slfsade soppa fick jag reda på att den förskräckliga kommunen höll på att tvinga stackars oskyldiga fastighetsägare att ansluta sej till det kommunala VA-nätet. Vilket jag inte tyckte var hälften så förfärligt som viss exploateringa av natursköna och skyddsvärda platser. Men se - representanterna bodde själva i dessa områden - jaja.

Nationalteatern (proggrupp från 70-talet som tydligen ska åtteruppstå) skaldade
"När skiten från fabriken faller ned på chefens hatt - Då får vi en miljödebatt!"

/Redaktörn
på egen hand i bloggdjungelns vindlingar (fast med lilla tanten fnattandes i närheten såklart)

PS
Efter all soppa var jag tvungen stanna till på Statoil och låna deras facilitet och apropos märkliga fordon så satt denna vackra planch på dess vägg.

Min mor hade en dylik tingest på 60-talet. Den gjorde minsann 120 på backen (tror jag).
DAF Variomatic
DS

Djur jag mött 5: Curre Svanslös

pdd@live.se (Rapportör för en Spyhink) — Thu, 27 Aug 2009 01:23:00 +0000

Rapport för en Spyhink 97:

Jaha eftersom ju redaktören tycker att det är omanligt att läsa om katter så kommer här en liten berättelse om ett annat djur.

Jag har under rubriken Djur jag mött hittills endast skrivit om djur som gått ur tiden jag ämnar dock att göra ett litet undantag ifrån det den här gången.
Curre Svanslös, eller skall han kallas Curre Sanslös måntro?
Han är ett i alla fall lite mer udda djur i min bekantskapskrets och hur det gick till när jag lärde känna honom skall jag nu berätta:

Jag har ju som mina fåtaliga läsare förmodligen observerat blivit med katt.
Denna katt har gått omkring och varit ständigt hungrig och bara blivit obetydligt mindre mager trots fri tillgång på foder.
Därför tänkte jag att katten nog hade mask och lämpligt medel för maskarnas avdagatagande införskaffades.
Efter att jag nogsamt läst bruksanvisningen för sagda medel sade jag till katten att idag skall du avmaskas men det skall ske i samband med en måltid så du måste se till att äta ordentligt idag.
Katten tyckte uppenbarligen att det var en god ide och begav sig ut i den närbelägna naturen för att om möjligt skaffa färsk föda.
Plötsligt hör jag ett fasligt tjoande ifrån butiken på min arbetsplats och en av mina kollegor hystar ut katten ifrån butiken men katten tvärvänder och kutar snabbt som ögat in igen.

Vadan detta tumult undrar jag och skyndar fram för att informera mig om orsaken till kollegans upprördhet.
Då får jag se att kattuslingen inte nöjt sig med en råtta nej exlusivt skall det vara tänkte han och hade därför fångat en ekorre!!

Den stackars ekorren försökte skräckslagen gömma sig under en lagerhylla men verkade iallafall ganska oskadd fötutom att han blivit av med en bit av svansen under brottningen med katten.
Så det var bara att fånga in katten igen och bära ut honom medans kollegorna räddade den uppskrämda ekorren.
Vi visste ju inte om Curre hade blivit allvarligt skadad så vi stoppade ner honom i en kartong för vidare observation och efter arbetsdagens slut tog en av kollegorna hem honom.
Där bor han nu i en toffel och skuttar glatt omkring och snaskar på diverse äppelskrutt och annat matnyttigt som han kan hitta.
Men om svansen åtminstone får en liten hårtofs längst bak skall han återbördas till naturen där han förmodligen trivs bäst.

Sensmoral: Den som lever på hoppet - behöver en lång svans som roder.

Naturbarnet
PD

Djur jag mött 4: Rocky

pdd@live.se (Rapportör för en Spyhink) — Thu, 30 Jul 2009 23:02:00 +0000

Rapport för en Spyhink 96:

Det har ju som läsarna av denna blogg kanske har förstått flyttat in en katt här ombord.
Och det har även jag så sakteliga börjat förstå jag med.
Med anledning av detta så har jag dragit mig till minnes en annan skeppskatt som jag har haft förmånen att dela bostad med.
Rocky som han hette hamnade i min omvårdnad efter ett dödsbo som jag av här ej angivna orsaker var satt att avveckla.
Detta dödsbo innehöll ett flertal djur från ett antal hästar via diverse olika arter ner till kaniner och däribland tre katter.
En av dessa katter var denna i mitt tycke oförglömliga Rocky.

Egentligen borde han ha hetat Trisse eftersom han med tiden blev omåttligt fet på grund av sin fixering av mat och ätande av densamma.
Matfixeringen var av den kalibern att om han var på väg till sin kattlåda och på vägen passerade matskålen var han tvungen att stanna till
för att glupska i sig det som för tillfället fanns däri.
Av praktiska skäl fyllde sagda matskål två gånger om dagen och eftersom det hade blivit två katter över som ingen ville ha och jag således
blivit tvungen att hysa dessa laddade jag skålen för att det skulle räcka till båda två.
Den ena katten blev en smula "asketisk" i sin framtoning medans Rocky bara blev större och större för varje dag.

Denna hans matfixering skulle till slut bli orsaken till hans alldeles förtidiga hädangång.
Jag hade en granne en alkoholiserad äldre finne Ben som jag har nämnt här i bloggen vid något tidigare inlägg.
Denna granne hade även en schäfertik, Birka, som han älskade över allt annat.
Och den man älskar den ger man också bra mat tyckte den gamle finnen så hunden led absolut ingen nöd i det avseendet.
Så ett år i januari månad hade han inhandlat ett större parti julskinka som blivit över till starkt reducerat pris.
Och av detta sitt kap stod han en dag och lagade till skinkstek till hunden.
Rocky hade ju naturligtvis med sitt välutvecklade luktorgan konstaterat att här vankas det godis och begav sig hem till grannen för en liten visit.
Ben, som var en stor djurvän, tyckte att det var självklart att även katten skulle få smaka, så han ställde helt sonika ner en hel skinka på ett fat till dom bägge djuren så att dom gemensamt kunde frossa av hjärtans lust från varsin sida av fatet.
Det är ganska mycket mat på en skinka men hunden och katten lyckades gemensamt sätta i sig allt.
Så mätt och belåten tackar Rocky för sig och beger sig hemåt men en halv skinka lägger ju till en del extra vikt till en redan överviktig katt.
Så nån stans på vägen missbedömer han avståndet för ett hopp mellan båtarna och hamnar i det nollgradiga vattnet.

Tre dagar senare hittade vi honom infrusen i isen det var bara öronen som stack upp.
Vi högg loss honom lindade in honom i en sjörövarflagga viktade med några gamla schackel höll en kort ceremoni och offrade honom slutligen till havet.

Sensmoral:Den som gapar efter mycket...

Er djuriske PD.

Semesternöje

pdd@live.se (Rapportör för en Spyhink) — Sun, 12 Jul 2009 22:58:00 +0000

Rapport för en Spyhink 95:

Ja då har den efterlängtade och välbehövliga semestern infunnit sig och eftersom svininfluensan härjar runt om i världen så bestämde jag mig för att roa mig på hemmaplan.

Efter att jag i två veckor gått och svettats på verkstaden i den tropiska värmen som infunnit sig på våra breddgrader vart det då äntligen semester.

Och som vanligt infann sig det mera normala svenska sommarvädret redan på fredagen före semestern.

Men vad fan man är ju inte gjord av socker heller så det var ju bara att masa sig ut på däck och påbörja det som jag hade planerat att jag skulle ägna
min dyrbara fritid åt.

Läcktätning av vattentank stod överst på programmet.
Vattentanken som rymmer så där en två och en halv kubik är inbyggd i en annan större tank som används som barlasttank.

Den läcker den med men eftersom jag inte ämnar använda mitt stolta skepp i någon kommersiell verksamhet behövs inte den så det räcker att täta den inre tanken
Som ju skall förse mig med tvättvatten och i viss mån kaffevatten annars är ju vatten som bekant ett farligt gift.

Nåväl efter att manluckan på vederbörligt sätt avlyfts sänkte jag så ner min smidiga kropp i den rostiga tanken för att påbörja det inte helt renliga arbetet.

Min yngste son TD hade rest upp från dom sydvästra delarna av landet för att hjälpa sin gamle far under en vecka.

Men han var som vanligt bara intresserad av att dricka öl och lata sig så jag fick som vanligt göra hela jobbet själv.

Nåväl efter en vecka med visst uppehåll för dom värsta regnskurarna är nu rosten bortknackad och själva svetsarbetet kan påbörjas.
Men först måste jag komma ihåg vem som har lånat mitt svetsaggregat så det blir nästa veckas bekymmer.

Sensmoral: Själv är bästa drägg eller hur det nu stavas.

Er brune men dock ej solbrynte
PD