Jag fotograferade Tove på Swedbank för deras personaltidning 360 Magazine i deras lokaler. På huvudkontoret i Sundbyberg har jag varit massvis med gånger, men lyckas på något sätt ändå alltid hitta någon ny miljö att ta bilder i.

Ibland är det ljust ute, och då är det enkelt med de flera våningar höga fasadfönstren. Andra gånger är det tidig morgon eller mörkt ute, då får man vara kreativ med ljus istället. Den här gången var det just som det sistnämnda. Dags att ta fram batteriblixtarna alltså.

Befintligt ljus överallt

Termen ”befintligt ljus” kanske bör förtydligas en aning genom att även inkludera själva ljuskällorna. Vill man inte börja på kolsvart och ljussätta varenda centimeter i bild behöver man inte bara tänka på hur mycket ljus som kommer från lampor och fönster, utan även vad det är för ljuskällor. Särskilt mycket så med spotlights i taket som med lite otur kan ställa till det i vilket välplanerat porträtt som helst.

Håll särskilt utkik efter var taklamporna befinner sig, så de inte skapar ”hotspots” mitt uppe på ljust hår, eller slänger färgat ljus i ansiktet som du inte riktigt kanske vill ha där.

Jag brukar börja med att ställa kameran på sitt stativ och få till utsnittet i bilden innan jag gör något annat. Sen ställer jag upp ett extrastativ på den plats fotomodellen ska stå, för att se hur bakgrundsoskärpan blir.

När det är bra behövs något som bättre representerar hur en människa blir i bild ställer jag mig på den markerade platsen själv (tejpa på golvet så blir allt hyfsat exakt och bra).

Ofta tar jag med mig mitt testhuvud Ken, som David Bicho tagit fram, men denna gång hade jag tyvärr inte det. Så det fick bli ännu ett gäng testbilder på butter fotograf.

Få kontroll över bakgrunden

Med utsnittet som ovan blev det tydligt att jag skulle behöva justera exponeringen rätt rejält för att det inte ska kännas som en mörk korridor i bakgrunden. Sen är det ju en arbetsplats och folk sitter lite överallt, då känns det sisådär att placera ut blixtar som stör överallt. Lösningen blev att vrida kameran lite och begränsa bakgrunden till en glasvägg.

Jag placerade en Profoto A1 med blått färgfilter en bit bort där den inte störde alltför mycket. Tyvärr blev det väldigt avgränsat ljus och gav inte den effekt jag hade önskat.

För att hålla oss inom ett mer begränsat utrymme backade jag lite och planerade för att flytta den lilla batteriblixten mer till höger för att få det ljuset direkt mot glasväggen i bakgrunden.

Porträttljuset på Tove kom från dels en Profoto B10 med mellanstort blixtparaply till vänster om kameran, och dels en Profoto A1 på min kamera för att ge lite upplättning från min vinkel.

Nu börjar du se effekten av att ha flyttat blixten i bakgrunden så ljuset kommer direkt på glaset. Sen blev det lite roligt att folk gick kors och tvärs genom vår ”fotostudio”, men ingen av de bilderna användes.

Den färdiga bilden

Du har ju redan sett den i början på inlägget, men här är den igen. Med en slutartid på 1/60 sekund (något sånt) fick jag med lite ljus från takarmaturerna, men inget som störde eller kastade dåliga skuggor. Ljuset på bakgrunden kommer nästan enbart från min Profoto A1 med blått färgfilter, inklusive den vita reflektionen till vänster i bild.

Porträttljuset på Tove är dels lite inomhusbelysning, men mest en Profoto B10 med blixtparaply till vänster och en A1 på kameran.

Har man varit duktig och satt varje blixt i egna grupper är det enkelt att stänga av bakgrundsljuset för att se hur det blir. Just i det här fallet blev det inte roligare utan bara mörkt.

Erbjud alltid alternativ

Min vana trogen försökte jag som vanligt klämma ur så mycket variation ur en ”location” som jag bara kunde utan att stjäla mer tid. Här vred jag helt sonika kameran till höger, bad Tove ställa sig vid ståbordet och gick några steg för att ta bort det blåa färgfiltret på blixten bakom.

En snabb flytt av huvudljuset men bibehållet avstånd till modellen gjorde att jag inte behövde ändra vare sig exponering i kameran eller effekten på blixtarna. Avstånden var ju i princip exakt lika som tidigare.

Nu är det inte vid varje uppdrag man har lyxen att få jobba i stora lokaler, men hade jag velat skulle jag kunna ta fler alternativ. Det räcker oftast med att man ber modellen flytta sig en liten bit, eller själv flytta fotograf och kamera för att bakgrund och allt ska bli annorlunda.

Ser man bara till att avstånden mellan ljus och modell håller sig hyfsat lika kommer exponeringen vara enkel att få till.

Det var det.

/Stefan

Inlägget Tidningsporträtt av Tove Zander, Swedbank dök först upp på Fotograf Stefan Tell.

Att driva eget företag är inte gratis, och det är oftast först när man börjar dyka ner bland siffrorna man inser det. Med företagsekonomi på samma sätt som privatekonomi mår man bra av att ha bra koll. Det kan ju faktiskt avgöra helt om man blir stressad av en kris eller lågkonjunktur, alternativt inser att det kanske inte är så farligt.

Sammanställningen ovan är en grov förenkling av mitt företags ekonomi för några år sedan. Då hade jag kontor inne i Stockholm med tillhörande fotostudio, vilket inte var gratis men såklart också gav mig möjligheter att få kunder tack vare detta.

Sedan dess har jag bit för bit bantat ner mina fasta kostnader och jobbar generellt mer ekonomiskt och snålt. Det har varit väldigt tacksamt de senaste månaderna då väldigt många småföretag och frilansare har sett antalet uppdrag störtdyka.

Vad behöver jag, egentligen?

Fotostudio och kontor inne i city har jag haft i många herrans år, det har alltid varit både trevligt och lönsamt. Ända till dess att jag kände hur lite jag var på kontoret för att de flesta fotouppdrag var ute hos mina kunder eller på andra platser.

Sen finns det såklart en massa utgiftsposter man kan titta lite extra noga på, men som du ser i uppställningen är den absolut störst.

När jag flyttade hem kontoret sparade jag inte bara cirka 100 000 kronor per år i fasta kostnader, jag sparade även ungefär en arbetsdag per vecka i restid. Om man utgår från att jag skulle åkt tunnelbana fram och tillbaka till jobbet fem dagar i veckan. Vilket jag sällan gjorde, men ändå.

Nu kan man ju som sagt argumentera för att kontoret med fotostudio gav en massa intäkter också, vilket de gjorde. Men det kan jag gå in på någon annan gång, nu handlar allt om hur många kronor jag måste lägga ut per månad.

Köpa nya saker hela tiden?

Samma gäller för kostnader rent generellt, eller investeringar. Funkar utrustningen kanske vinsten med att köpa det senaste kamerahuset eller studioblixten inte är så stor. Ibland är den stor, och man blir glad, men allt kostar och allt ska betalas med pengar som måste tjänas in.

Nu var det faktiskt ganska länge sedan jag köpte något nytt. Min Nikon D5 funkar fortfarande som om den var ny, och den har verkligen tjänat in sitt pris. En D6 vore kul, men jag har svårare och svårare att motivera kostnaden. Fast jag kanske ändrar mig?

Krishantering och prelskatt

Min preliminärskatt har varit ganska konstant under flera år, runt 300 000 kronor (25 000 kronor i månaden) har täckt in vad jag behöver betala. Vissa år blir det någon krona tillbaka andra år några kronor som ska betalas in.

När det gäller moms har jag ett smart tips, och det har funkat utmärkt sedan länge. Sätter man av all moms på ett separat konto hos banken blir det bara glada överraskningar när det är dags att deklarera.

I år med Corona och krispaket valde jag att inte ens söka något stöd, även om det har varit ett antal veckor, kanske månader, med betydligt färre uppdrag. Jag överlever ändå.

Däremot kontaktade jag Skatteverket och justerade min förskottsinbetalning av preliminär skatt, bara för att slippa ha stressen att behöva ha så stora utlägg. En halvering av prelskatten, ganska exakt, har gjort att antalet kronor per månad jag måste omsätta har sjunkit drastiskt. Väldigt skönt och avslappnande.

Vad ska veckopengen räcka till?

Min väldigt grova och inte särskilt välgjorda analys av min företagsekonomi, undantaget skatt och moms, visar att mitt företag kostar under 3000 kronor i månaden att ha rullande.

Mobiltelefon, backup med molnlagring, bloggen, programvaror, pension, ekonomisystem och försäkringar är saker som är dumt att snåla in på. Här går det såklart att fintrimma, men tre tusenlappar i månaden ska jag väl kunna klara av att ordna?

Att jobba kostar pengar

Slutsatsen av min lilla amatöranalys är såklart att det går att leva ganska snålt. Har man köpt all utrustning kontant, inte sitter med alltför stora utgiftsposter man inte kan ta sig ur, går det alldeles utmärkt att glidflyga ett litet tag.

Jag gillar att jobba som en albatross, och det har jag nog alltid gjort. Som tur är har åren givit mig en buffert och erfarenheten gjort att jag inte drar på mig stora fasta kostnader jag inte gillar.

Som alltid med frilans måste man fundera på hur fri man egentligen är. Har man för mycket skulder är man inte särskilt fri, samma gäller kostnader (för att citera Göran Persson lite slarvigt).

Sen kommer det såklart kosta pengar så snart jag är uppe i normalfart igen. Parkering, resor, förbrukningsmaterial och annat är inte gratis, men då kommer det i alla fall finnas intäkter som täcker dem.

Vad kostar ditt företag i vila?

Det är en ganska lärorik och bra analys att ägna någon timme åt. Rada upp allt du inte kan stänga av, alla fasta utgifter som behöver betalas även om du inte har ett enda uppdrag.

Kan du göra något åt dem, kostnadsmässigt? Behöver du alla?

Det är ju helt onödigt att stressa i onödan för sin ekonomi om det går att minska pressen med några enkla åtgärder. Första steget är såklart att ha koll, då har man ett bra underlag att utgå från.

Slut på de kloka råden för denna gång. Gör gärna din egen analys nu.

/Stefan

Inlägget Vad kostar mitt företag? dök först upp på Fotograf Stefan Tell.

Haidar Hajdari och Philip O’Connor skriver fotbollsböcker tillsammans för barn och ungdom. Två böcker i serien om Svea United kommer ut på Bonnier Carlsen 2021. Jag fick i vintras uppdraget att fotografera pressbilder på kanske den finaste vinterdagen det året. Det svåra var bara att det gärna skulle se lite somrigt ut.

Vi träffades på en fotbollsplan i närheten av Kista Galleria där det för en gångs skull låg ett helt orört snötäcke överallt. Men vidare grönt och somrigt var det inte direkt. Så det fick bli lite fusk med vinklar.

Hårt och kargt vinterljus

Säga vad man vill om vintrar, men som fotograf har man inte alltid så mycket att jobba med. Ofta är det mest grått och rätt trist ljus, men inte denna dag vi skulle fotografera.

Vi träffades på idrottsplatsen lite efter lunch och då var solen redan på väg att gå ned. Men en klarblå himmel fick vi i alla fall, det var en bonus jag aldrig hade räknat med i december. Däremot var ljuset så skarpt att jag fick kompensera med väldigt mycket blixt för att det skulle bli balanserat.

Beautydish för blåsiga dagar

Vinden var lite lynnig den dagen, och kallt var det, därför fick det bli en gammal bucklig Softlight Reflector i plåt (beautydish) för att slippa oroa mig för att blixten blåser omkull. Utan raster sprider den ljuset ganska bra även för mindre grupper.

Sen är det alltid lyxigt när det finns en sol synlig någonstans som ljuskälla. Man kan placera sig så den tittar fram lite vid en silhuett och få lite linsöverstrålning som kan bli fint, helt utan Photoshop.

Krångligt med canvasbakgrund

Ibland får jag för mig att göra fotouppdrag extra krångliga genom att ta med några extra stativ och hänga upp en bakgrund. Jag har alltid gillat en ”studiomiljö” placerad mitt ute i verkligheten. Men den här dagen blev det inte så kul som jag hade hoppats. Mer ett onödigt vindfång och något kalla händer fick fippla med utan att det gav så mycket. Tyvärr.

Jag har tre handmålade bakgrunder i canvas köpta från Gravity Backdrops jag gillar skarpt. Men den grå är ibland lite för mörk och skulle behöva ljussättas separat. Någon gång framöver skulle jag kanske komplettera de jag har med en ljusare melerad, men de används så sällan att jag inte har någon större brådska.

Obligatorisk fotbollsbild

Eftersom Philip och Haidar skriver böcker om ett fotbollslag så måste man ju bara ha med en fotboll på några bilder. Sen är det nästan oundvikligt att försöka få till minst ett porträtt fotograferat genom ett nät. Kanske inte superkreativt, men tycker ändå att det blev helt ok.

Ge varje miljö en chans

Efter inte så lång tid frös jag om fötter, händer, ben och alla möjliga delar av kroppen. Men, jag hade fått gott om tid av herrarna, och tänkte inte ge upp för tidigt. Med snö precis överallt fanns inte jättemånga platser och bakgrunder att utforska. En kall bänk mot ett klubbhus kändes dock som värt att pröva.

Här använde jag min Profoto B1 enbart för att lätta upp skuggorna och minska kontrasten aningens. Kanske inte den coolaste bilden i leveransen, men bra att ha till en intervju där det ska kännas lite avslappnat.

BTS som färdig bild

Jag kanske är yrkesskadad efter att ha bloggat så mycket, men just den här typen av ”ta några kliv bakåt och zooma ut”-bilder tycker jag är väldigt användbara. Fler och fler kunder använder hellre dessa när jag har skickat med dem i leveransen, än de ”riktiga” porträtten.

Skulle jag vara formgivare eller AD på en tidning eller något annat ställe som höll på med ”content” hade jag blivit jätteglad över att få lite olika varianter på bildmaterial att välja från.

Skriv gärna upp det på din checklista: ”Ta en bakom kulisserna-bild”. Du kommer vara glad att ha det, även om de kanske inte alltid används. Perfekt till Instagram också, såklart. Och LinkedIn. Och Facebook.

Headshots i solnedgång

Även fast jag visste att det skulle bli lite extra retusch av röda, kalla näsor efteråt kunde jag inte låta Philip och Haidar lämna fotograferingen utan att vi utnyttjat solnedgången till max.

Ska man fotografera porträtt i solnedgång under vår eller sommar får man jobba väldigt obekväma arbetstider. Nu räckte det med tidig eftermiddag. Här hade det också slutat blåsa så jag kunde använda ett stort blixtparaply för lite större ljuskälla.

Även om de somriga idrottsporträtten inte blev något av, så är jag otroligt tacksam för att vi lyckades pricka in den finaste vinterdagen i december. Det enda som hade kunnat göra det bättre är om strålkastarna på fotbollsplanen skulle varit tända.

Men, man kan inte få allt.

/Stefan

Inlägget Författarporträtt till fotbollsböcker dök först upp på Fotograf Stefan Tell.

Porträttfotografering med blixt på plats hos mina kunder eller utomhus kräver lite fotoutrustning. Mitt bästa köp för att arbeta mobilt som fotograf är helt klart min rullväska, en ThinkTank Logistics Manager 30. Den rymmer det mesta jag behöver.

För tio år sedan skrev jag ett blogginlägget Utrustningslista för porträttfotografering “on-location” som listade alla saker jag släpade med mig för en relativt normal personalfotografering hos kund. Kunde såklart också varit fotografering av pressbilder eller författarporträtt, uppenbarligen gillade jag transport på den tiden.

Men utrustning blir smartare, mer effektiv, lättare och billigare, vilket bara är bra för ryggen. Numera kan jag få plats med massor av möjligheter i ett enda kolli. Som dessutom har stora hjul.

Min blixt & fotoutrustning 2020

De allra flesta rullväskor av olika slag för studioutrustning och kameror idag har ungefär samma system för att anpassa insidan. Det består av flyttbara ”väggar” så man kan inreda dem som man vill.

Jag har det uppdelat som du ser på bilderna ovan. Det började med när jag köpte rullväskan och använde Profoto B1 till i princip all ljussättning. Då behövde jag oftast ta med mig två till varje fotografering.

I de fall jag kompletterade med en Profoto B2 fick den plats i det fack där det nu ligger två Profoto A1 istället. Eftersom Profoto B10 är så mycket mindre än B1 får jag plats med två stycken i samma fack som en enda stor blixt, vilket ger mig en lång plats för andra saker.

Vi går igenom vad rullväskan rymmer i form av blixtar, kamerahus, objektiv, radiosändare, batterier, minneskort och annat. Enklast är kanske att lista allt från vänster till höger, rad för rad?

Det stora utrymmet i min rullväska:

• Nikon D5 med objektiv på (85mm)
• 2 x Profoto A1 batteriblixt
• Reflexskärm, ihopfällbar
• Sittunderlag
• Rökspray på burk
• Bärbardator MacBook Pro
• Ringblixtadapter/softbox Roundflash
• 2 Profoto B10 batteriblixt

• Nikon D750 med objektiv på (50mm)
• 2 x Profoto Air TTL Remote radiosändare för blixt
• Extrabatterier Nikon D5/D750
• Objektiv Sigma ART 28mm
• Gaffatejp
• 2 x Extrabatterier Profoto B10
• Blotting paper/rispapper för smink/blank hud
• Blixtfäste/stativfäste/paraplyfäste hotshoe
• Grip, clamp, klämmor
• Remmar, snoddar, färgfilter till blixt
• Prisma till Profoto A1 (DIY)

Facken på insidan av locket

• Minneskort XQD/SD
• Pennor
• Extrabatterier AAA
• 2 x Extrabatterier Profoto A1
• Minneskortläsare XQD-kort
• Extrabatterier AA

• Anteckningsblock
• Fällkniv, verktyg
• Profoto Clic färgfilter för A1
• Raster till Profoto A1
• X-rite ColorChecker färgkalibrering
• Batteriladdare för Profoto B10
• Batteriladdare för Profoto A1

Inred som du vill arbeta

Nu är ju såklart min ThinkTank Manager 30 inredd så som det passar mig bäst, vilket inte betyder att det här passar dig och din utrustning. Ovan är några förslag från de som gjort väskan, som du ser går det att få plats med rätt mycket av allt möjligt.

Ytterfacken har jag inte ens nämnt, men där har jag lite blandade småsaker som till exempel mer remmar och snoddar, huvudvärkstabletter, en deodorant och saker jag säkert glömt kvar sedan länge.

Inbyggd sandsäck också

En av de stora fördelarna med att ha en rätt rejäl rullväska är att den är utmärkt som motvikt att tynga ner ett stativ med.

Vikten på väskan?

Det beror faktiskt mest på hur många stativ jag tar med mig, innehållet i rullväskan är ganska konstant. Du kan läsa om det i ett annat blogginlägg: ”Vad väger min fotoväska, egentligen?”.

Transport av studiostativ

Om du läste mitt gamla blogginlägg från 2010 var det många stativ och sånt som både tog plats, behövde egna väskor och adderade mycket vikt.

Nuförtiden har jag sällan så många med mig, och får oftast plats med de jag behöver i mitt hemmabygge, en DIY-lösning baserad på en tvättkorg. Vill du bygga något liknande finns ett inlägg om det här: ”Stativväska till rullväska (DIY)”.

Rätt blixtstativ för dig?

Marknaden för studiostativ för blixtar och andra ljuskällor utvecklas kanske inte lika mycket och lika kreativt som andra branscher? Men det har hänt lite saker de senaste åren. Bara det att man kan få med sig tre Nano-stativ till viktpriset av ett rejälare bomstativ.

Vilka blixtstativ ska jag köpa?

Här finns de stativ jag använder mest, med lite tankar om varför jag väljer ett visst stativ vid ett visst fotouppdrag. Samt lite fördelar och nackdelar som jag kommit på.

Stora hjul är bästa uppfinningen

Jag kan inte tjata nog ofta och mycket hur bra det blivit för mig att arbeta som mobil fotograf med allt i en enda rullväska sedan jag fick dit stora barnvagnshjul. Att släpa såhär mycket saker med de små hjulen över grus, trottoarkanter, kullersten och snö kan göra vem som helst utsliten och arg. Nu är jag bara glad hela tiden.

Rullväska för fotoutrustning med stora hjul (DIY)

Att ha smarta lösningar för transport är en sak, men att få en rullväska att faktiskt kunna rulla lätt och smidigt på alla underlag är ännu bättre.

Väskan för dig?

Det finns såklart massor med alternativ för fotografer och filmare när det gäller att transportera utrustning. Gissningsvis finns det aldrig någon som är helt perfekt för dina behov.

Men det tål att tänkas på lite då och då. Hur har ditt sätt att arbeta förändrats, och hur kan din utrustning passa det bättre?

Vikt, storlek, nytta?

Det är alltid intressant att klura på vad man verkligen behöver, och om det kanske finns alternativ som kan göra samma sak. Fast kanske med mindre vikt? Eller att de kostar mindre? Eller att de tar mindre plats?

Allt hänger ju på hur du arbetar.

Perfekta lösningen för mig. Just nu.

Som jag arbetar idag funkar det här suveränt för mig. Kanske nästan lite för bra till och med? Det skulle säkert gå att arbeta ännu mer effektivt som fotograf med kanske spegelfri kamera, mindre rullväska och andra ljuskällor?

Men efter så många år och så många små justeringar är jag otroligt nöjd med hur det här funkar för mig. Allt från personalfotografering på kontor i flera timmar till enskilda författarporträtt i någon skog.

Den intressanta frågan att fundera på ofta är: ”om allt skulle brinna upp och du behövde köpa all utrustning från noll, vad skulle du välja?”

Då är jag kanske inte så säker på att det skulle bli en Nikon D5, blixtarna däremot är jag väldigt fäst vid.

Nu ska jag avsluta detta blogginlägg. Har du några frågor eller tips får du mer än gärna skriva en kommentar. Tack!

/Stefan

Inlägget Vad rymmer min rullväska för porträtt på plats? dök först upp på Fotograf Stefan Tell.

Pressbilder och författarporträtt ser ofta väldigt mallbaserade ut, och det har jag inget emot. Minst ett per upphovsperson bör nog vara enkelt att använda i sammanhang där de ska passa med andra ansikten.

När man som fotograf tycker det finns tillräckligt många bra ansiktsporträtt för författaren eller illustratören att välja från kan man börja leka. För det är precis vad det handlar om. Mycket beroende på den som står framför kameran kan man ta ut svängarna hit och dit.

Jens Lapidus har breddat sin karriär som deckarförfattar och advokat att nu även inkludera barnböcker, snyggt illustrerade av superduktiga Gustaf Lord. Två böcker om Dillstaligan finns redan att köpa. Mitt uppdrag var att på väldigt kort tid få upphovspersonerna att fastna på bild.

Blåsigt, dagsljus & beautydish

Som alldeles för ofta nuförtiden, även om det här var i slutet av förra sommaren, var vinden inte med mig riktigt. Sådana dagar skippar jag stora paraplyer och tar något med mindre vindfång, i det här fallet en OCF Beautydish tillsammans med en Profoto B10.

Egentligen var det en sådan dag då man klarar sig väldigt långt med bara en reflexskärm, men efter att ha kört med någon form av batteriblixt trivs jag ändå bäst med den kontrollen över både förgrund och bakgrund.

Variationer jag glömmer

För att vara en fotograf som tjatar väldigt mycket om att få till god variation i leveranserna så att kunderna har många olika porträtt att välja på glömmer jag ändå att påminna mig själv tillräckligt ofta.

Bilden ovan, till exempel. Den blev av en slump som ett märkligt kollage utan att vara ett kollage, men vad hade hänt om Gustaf och Jens skulle bytt plats i bilden? Kanske skulle blivit ännu bättre? Det missade jag.

Att ständigt nämna det i var och vartannat blogginlägg hjälper väldigt mycket till att hålla checklistan färsk och uppdaterad i huvudet. Men uppenbarligen inte tillräckligt alltid.

Det kniviga motljuset

Dagsljuset gjorde större delen av jobbet på många bilder, men ibland ville jag ändra på styrkeförhållandet och då blir det utmanade.

Motljus i all ära, men vill man få med solen i bakgrunden, även om den är nästan helt täckt av en pelare, och samtidigt inte fräta ut himlen helt får Profoto B10 lite att jobba med. Bilden ovan är en testbild utan blixt. Kanske lite för ljus himmel jämfört med vad jag hade tänkt. Är man inne i city en viss tid finns inte alltid alla vinklar att välja på.

Balans med kort skärpedjup

För att rädda bakgrunden från att bara vara en enda stor högdager var jag tvungen att dra ner slutartiden rätt mycket. Det snor samtidigt effekt från blixten, relativt sett. Fortsätter jag använda en väldigt öppen bländare måste jag ha en väldigt kort slutartid, men jag vill ju inte att allt ska vara skarpt heller.

Resultatet blir ofta att det mesta i bakgrunden som ligger i skugga blir väldigt mörkt, men det är ok här. Däremot måste jag koncentrera mig på att få Jens och Gustaf att stå med sina ögon på samma avstånd från kameran.

Det är inte superlätt alltid med fler än en person, oavsett vilka de är. Man vill ju att en gruppbild även på två personer ska kännas avslappnad, men med ständiga korrigeringar centimetrar hit och dit från fotografen kan ibland störa detta lugn.

Lösningen på det mesta blev i det här fallet att placera min Profoto B10 med OCF Beautydish så nära precis utanför bild som möjligt. Plus att de fick förflytta sig aningens mot en betongvägg så den kunde skymma solen aningens lite.

Då kunde jag rädda tillbaka molnen och himlen med lite vinjettering i Photoshop och Lightroom utan att det ser alltför konstlat ut.

Ringblixten då?

Jag brukar ofta ha med min modifierade ringblixtsoftbox från Kaffebrus i väskan. Just den här gången kändes det extra bra eftersom jag till slut använde den. Jag var så sugen på att få till en bild där de båda tittade ner i bild och vi kunde få en massa fin blå himmel kring dem.

Den är lite meckig att arbeta med, särskilt om man kör den på frihand och utan stativ. Men eftersom den är lätt funkar det.

Här hade jag förutom ringblixten framför min Profoto A1 på kameran även med B10:a med beautydish till vänster om mig. Stressad som jag var körde jag på lite för fort ibland och då hann inte blixtarna på full effekt med alltid.

Just denna bild tror jag faktiskt enbart är ljuset från ringblixten. Men med lite naturligt kantljus från himlen blev det alldeles utmärkt ändå.

Nu var det här som sagt en fotografering under rätt stor tidspress, de skulle iväg på något möte, och så kan det vara ibland. Annars hade jag nog kunnat fortsätta hela dagen och plåta skäggiga herrar i diverse miljöer.

Vill du köpa deckare för mindre barn kan jag rekommendera Dillstaligan där det som sagt redan finns två böcker. Fler kommer säkert framöver. Bokförlaget heter Bonnier Carlsen.

/Stefan

Inlägget Jens Lapidus & Gustaf Lord, författarporträtt dök först upp på Fotograf Stefan Tell.

Therese Ahlshammar är inte bara simmare, hon skriver även barnböcker med vattentema. ”Aysa och lillebror simmar” heter uppföljaren till ”Aysa i simhallen”, båda illustrerade av Jonas Burman.

Det är inte ofta jag krånglar till det för mina fotomodeller när jag plåtar författarporträtt och pressbilder. Hade det inte varit två väldigt simkunniga personer som uppenbarligen gillar vatten skulle jag nog aldrig föreslagit en simhall som fotostudio. Men vad passar bättre här?

Fotografera i en simhall är inget man gör bara sådär, men med lite hjälp av en simstjärna som är där ofta och samarbetsvillig personal gick det bra. Nu valde vi även en tid då det skulle vara rätt folktomt och höll oss väldigt långt bort från de få som simmade den dagen.

Behålla kontrollen i ljus miljö

Simhallar för mig är ljusa och öppna, oftast väldigt luftiga. Det är bra och trevligt på alla möjliga sätt, men det gör också att man som fotograf behöver tänka efter lite extra. Det enklaste hade nog varit att bara ha en kamerablixt på kameran för lite upplättning, men vem har sagt att man alltid ska sträva efter det enklaste?

Som vanligt började jag med att ta några testbilder utan blixt för att se vilken inställning av bländare och slutartid skulle ge en lagom exponering av bakgrunden. Bilden ovan är en av de som blev aningens mörka.

Nu börjar vi närma oss, ett snäpp ljusare bakgrund och sen får det duga. Eftersom det finns ett ljus i lokalen som inte bara påverkar bakgrunden utan även mina modeller blir det en sak att tänka på.

För att behålla någon slags kontroll över hur det befintliga ljuset faller på Therese och Jonas valde jag att fotografera dem i det hörn av simhallen som hade minst ljus på dem. Plus att det var längst bort från de som motionerade i bassängerna.

Stort huvudljus, skarpt kantljus

Jag var inte ute efter någon jättedramatisk ljussättning för dessa porträtt, men helst inte för platt och trist heller. En Profoto B10 med ett stort blixtparaply och diffusion på den fick vara huvudljus. Vrider man den lite hit och dit kan man enkelt styra kontrast och ändå få likartat ljus på två eller fler personer.

En annan Profoto B10, men helt utan ljusmodifierare, placerade jag på läktaren för att låtsas att det fanns fönster på den sidan av lokalen. Den fick stå rätt långt bort för att det skulle bli lika mycket ljus på Jonas och Therese, här tänkte jag annars mest på att vinkeln på det ljuset skulle göra att det inte träffade deras näsor.

Linsöverstrålning bör provas

”Lens flare” är något som i mitt tycke fått ett dåligt rykte tack vare Photoshop för många år sedan. Jag tycker det är något behagligt när det kommer in lite ljus och stör från ett hörn. Sen brukar just den effekten kanske ha aningens mer en naturlig plats om det finns i bild något som motiverar den starka ljuskällan, t ex en lampa eller solen. Men det skadar aldrig att prova, oftast blir effekten aningens mindre i kameran än det man ser genom sökaren, av någon märklig anledning?

Skuggor är ofta lite blåare

Särskilt om det kombineras med ljus som studsar från en blå bassäng. Därför tog jag en Profoto A1 med blått färgfilter och helt sonika studsade det ljuset ner i golvet för en lite nördig detalj.

Just till sådana små arbetsuppgifter är verkligen A1:an så bra att ha med sig överallt. Jag har alltid två i rullväskan. De väger knappt något och klarar sig med Nano-stativ, vilket gör att man faktiskt använder dem.

Här hade jag tänkt att Profoto C1 Plus skulle vara bra till sånt, men det har faktiskt knappt blivit av att jag jobbar på det sättet. Det kan också bero på att den kräver att man använder Profoto-appen helt plötsligt när man kunnat sköta allt från den Air TTL Remote som sitter på kameran.

Lättklädda författarporträtt

Jag jobbar ju med att fotografera porträtt av folk med kläderna på, men det är något roligt att Jonas Burmans pressbild hos bokförlaget Bonnier Carlsen är den du ser ovan. Vem vet, det här kanske startar en trend?

Imma från en plastpåse

De enskilda porträtten på Jonas och Therese är ljussatta på nästan exakt samma sätt som duobilden. Men av någon anledning stängde jag av min Profoto A1 som gav det där blå skenet i skuggorna.

Den smarta förklaringen är att de inte står så de skulle kunna få något studsat blått ljus från bassängen, men en mer trolig orsak är nog att det blev för likt de andra porträtten.

Här passade det däremot att fotografera lite uppifrån för att få med vattnet i bakgrunden. För att det inte ska vara helt fritt från effekter tog jag en liten plastpåse och trädde över objektivet med ett lagom stort hål i mitten. Nu valde de en bild på Therese där den effekten syns tydligt som någon slags imma på linsen, men den på Jonas kan vara helt utan plastpåse.

Samma blixtar, annan vinkel

Egentligen jobbade jag helt bakvänt då mina modeller fick hoppa ner i det inte jättevarma vattnet mot slutet, när de var lite frusna. Men tappra som de är accepterade de sitt uppdrag.

Här var det snarare den B10 utan ljusformare som fick stå för ljuset som gav några skuggor. Men det stora blixtparaplyet och studsat ljus från det kaklade golvet lättade upp det rätt rejält. Hade jag inte vetat att de frös skulle jag kanske ha promenerat till andra sidan bassängen med en blixt för att få lite blänk i vattnet och kantljus på deras axlar, men det här blev alldeles utmärkt också.

En passande bonusbild

När vi var klara med fotograferingen och mina modeller hade fått gå och värma sig kom jag att tänka på en sista sak. Tänk om bokförlaget ville ha någon bild till sociala medier med bara miljö? Kanske något att lägga lite text på eller bokomslag?

Beställningen är nästan alltid själva porträtten, men kan man redan på plats komplettera med några detaljbilder har kunderna sällan något emot det. Vem vet hur de vill jobba med bilder i marknadsföringen?

Den grejen gäller särskilt ”behind the scenes”-bilder som jag upplever är något de flesta kunder verkligen uppskattar att få. Då kan de göra ett inlägg på Facebook, Instagram eller LinkedIn extra utan att det kräver letande hos bildbyråer eller sånt.

Kan vara bra att ha på checklistan, eller i bakhuvudet. Glöm heller inte att alltid få till både stående och liggande porträtt. Det gillar alla.

/Stefan

Inlägget Therese Ahlshammar & Jonas Burman, pressbilder dök först upp på Fotograf Stefan Tell.

Corona-krisen har ställt till det rejält för många småföretagare. Vissa kommer tyvärr inte klara sig igenom den, men för många är det en nedgång som kommer följas av en uppgång.

Med avbokade eller uppskjutna uppdrag kommer sig naturligt mer tid till annat, och frågan är hur man kan använda den bäst? Överlever ekonomin kanske det här innebär en kort period då det finns tid att se över vissa saker med den egna verksamheten?

Saker som kanske har prioriterats ned tidigare för att det fanns jobb att göra? Nu kanske det är ett perfekt tillfälle att ta tag i sånt?

Här är lite blandade tips på saker jag har tänkt på tidigare eller sånt jag tänker förbättra snart.

Se över din företagsekonomi

Det här kanske låter som det tristaste man kan göra, och särskilt i dessa tider när många är fokuserade på att bara få allt att gå ihop. Men just därför tror jag att det är just nu det kan bli så mycket bättre.

Här är några frågor du kan fundera på:

• Tar du tillräckligt betalt?
• Fungerar din prissättning?
• Är du stolt över din prislapp?
• Tjänar du tillräckligt med pengar baserat på det?
• Har du koll på dina kostnader?
• Ska du kanske skippa några kostnader?
• Har du sparat ihop en buffert?
• Har du koll på din moms?
• Investerar du för spretigt i utrustning?
• Kan du bli mer lönsam?

Sen kan du alltid kolla igenom den här checklistan som man kanske ska fundera på innan man börjar jobba som fotograf? Trist, och absolut inte komplett, men en början. Fyll på med dina svar och idéer.

Det kanske är ett perfekt tillfälle att höja ditt pris för att kunna leverera och bli bättre som fotograf?

Blandade säljtips för frilansare

Jag skrev ett blogginlägg jag kallade för ”Sälj mer som fotograf” och där finns lite alla möjliga tips inbakade. Vad jag har förstått av responsen är det inte så stor skillnad på att sälja som fotograf eller som formgivare eller copywriter. Plus lite andra frilansare med ungefär liknande uppdrag.

Huvudsaken är att man tänker lite smart, arbetar med det hela tiden och försöker lära sig av både misstag och framgångar. Jag kommer på mig själv rätt ofta att glömma bort smarta saker jag gjort tidigare. Då är det alltid bra med en blogg som kan berätta för mig att jag redan provat det ena eller det andra. Om jag har skrivit om det, dvs?

Sälja behöver ju inte alltid komma med en offert, eller ett löst erbjudande. Det är ju väldigt ofta bara att hålla kontakten. Och med så många som jobbar hemifrån just nu kan ditt telefonsamtal eller ditt mail vara ljusglimten på dagen. Så hör av dig mer.

Se över din backup

Att inte ha bra rutiner för backup av bilder och data är som att be om en katastrof. Kanske inget så stort som ett virus, men något du kommer ångra att du råkade ut för fast på ett helt annat sätt.

Nu är det ett perfekt läge för lite smarta tankar och struktur, såhär jobbar jag med backup och säkerhetskopiering som fotograf. Det betyder inte att det är den bästa vägen att gå, men kanske ett bra ställe att börja fundera på vad som passar dig?

Sen kan man också komplettera med att ha minneskort som tillfällig backup och extra säkerhet. En bra rutin som funkat för mig. Kostar inget extra.

Backup behöver såklart inte bara handla om data och bilder, det handlar lika mycket om att kunna genomföra ett uppdrag oavsett vad som händer med din utrustning (inom rimliga gränser). Fundera gärna på hur din utrustning kan försäkra dig om att du klara att något går sönder.

Kan ditt arbetsflöde bli bättre?

Svaret är troligtvis ja. Mitt också. Men hur ofta orkar man fundera på vad man gör och hur man gör det? Och om det skulle gå att göra smartare?

Såhär ser fortfarande mitt arbetsflöde efter fotografering ut, ungefär. Jag har trimmat det på vissa ställen under åren, men mycket är sig likt. Det jag dock funderar på väldigt ofta är var jag kan förenkla och förbättra. Kan jag spara en kvart per uppdrag blir det ju rätt många timmar på ett år.

Sen finns ju även arbetsflöde på fotouppdrag, såhär brukar jag jobba med fotografering på evenemang till exempel. Vill du ha argument för varför kunder behöver en fotograf på event finns några här. Kopiera gärna och skriv ett eget blogginlägg så kanske någon nappar?

Utbilda dina kunder

Finns det något bättre än trevliga kunder som förstår en fotograf? Kanske glass, men annars ligger det högt upp på listan.

Frågan är dock hur de ska kunna veta allt du vill att de ska veta? Ett sätt kan ju vara att hjälpa dem med checklistor. Skriv en som du skickar med varje förfrågan eller bekräftad beställning på uppdrag. Sen kanske den behöver uppdateras och förbättras, men en kort lista är bättre än ingen.

Här har jag till exempel skrivit en alldeles för lång lista med tips inför personalfotografering. Jag kan avslöja att den är mycket uppskattad, åtminstone av de som orkar läsa hela. De som har läst eller bara skummat igenom den är också betydligt bättre beställare (enligt mig).

Steg för steg förklarar

Som en fortsättning på rubriken ovan har jag fått mycket beröm för mina blogginlägg som förklarar olika uppdrag och hur jag tänkt/jobbat. De som kanske har uppskattats mest är de som har alla moment, steg för steg.

Här är de jag orkat få ur mig hittills, och alla har varit värda besväret:

En helt vanlig porträttfotografering av pressbilder

Ett bokomslag blir till

Personalfotografering, steg för steg

Ett författarporträtt, steg för steg

Ljust och fräscht vårdporträtt – steg för steg

Fyra blixtar och en styrelse

Ett omslagsfoto blir till, steg för steg

Stop-motion, steg för steg

Porträttretusch, steg för steg

VD-porträtt, steg för steg

Styrelsefotografering, steg för steg

En ljussättning växer fram

Produktfotografering av förpackningar

Produktfotografering, steg för steg

Sista men bästa tipset!

Jag tjatar om det nästan dagligen, men det har sin förklaring också. Bloggen är den del i mitt företag som överlägset mest har dragit in uppdrag, skapat kontakter och mycket annat som gör mitt jobb fantastiskt.

Nu kanske är bästa tillfället för dig att börja blogga också?

Rubriken på blogginlägget är aningens missvisande, för de av er som orkat räkna. För det var väl inte hundra tips jag fick ihop? Men du kanske kan hjälpa till med några tips i kommentarerna på vad man kan använda fri tid till när företagandet inte går med full fart?

Annars finns som sagt den här trista och krassa listan man kan gå igenom än en gång. För är det något man aldrig kan lägga för mycket tid på så är det att ha en plan, och gärna med bokstäverna B och C och D också.

Har du tips får du gärna skriva en kommentar, eller frågor. Eller maila mig på stefan@stefantell.se så svarar jag snarast.

Inlägget 100 tips för frilansare dök först upp på Fotograf Stefan Tell.

Porträtt i miljö består så ofta av just de två komponenterna, alltså ett porträtt och en miljö. Det är väldigt lätt att råka glömma en av dem för att man är så fokuserad på att få den andra rätt.

Sen är det inte alltid att man har lika mycket kontroll över bakgrunden som man har över förgrunden. Närmast kameran står den du kan ljussätta och kommunicera med, ibland är bakgrunden för långt bort för att kunna göra så mycket mer åt än exponera rätt.

Men ofta kan det räcka med en liten färgklick från en blixt med färgfilter för att bakgrunden ska bli snäppet roligare och lyfta porträttet som helhet. Det är just därför en extra blixt och lite färgad plast kan vara bra att ha med i väskan varenda dag.

Börja alltid med bakgrunden

När jag fotograferar mer arrangerade porträtt till personaltidningar och kundtidningar försöker jag alltid se till att inte glömma detta. För varje gång jag missar att först se till så att bakgrunden blir rätt brukar jag bli lite smått förbannad på mig själv efteråt.

Photoshop i all ära, men jag tycker det alltid är roligare och skönare att få det rätt från början. Sen kan man alltid ha förberett ljussättningen och exponeringen för att det ska gå att justera i efterhand. Men jag hamnar gärna så nära det färdiga resultatet i kameran som möjligt.

Testbilden på bakgrunden ovan är inget särskilt, men den berättar rätt mycket ändå. 1/60 sekunds slutartid med bländare 2.8 blev rätt lagom för att den ska kännas mjuk i formerna och ha en lagom mix av mörka och ljusa partier. Det finns också fria ytor där tidningsmakaren kan lägga text om det behövs.

Lägg till en färgklick

Det är såklart inte alltid det finns möjlighet, men bara ljuset från en Profoto A1 med blått färgfilter gör genast att porträttet blir lite mer. Och det tar ju inte många sekunder att göra den lilla extra saken.

Väljer man en kulör på bakgrundsljuset som går att dra i lite hit eller dit kan man ju sen också styra vilken nyans man vill ha. Där kan dock färger som finns i ansiktet (röd, orange och till viss del gul) innebära lite mer arbete, men det går ju att lösa också.

Sista varianten med ett knapptryck

Som alltid gillar jag att leverera variation. Den som sitter och gör layout på tidninssidorna kanske vill ha med ett till porträtt någonstans. Det är inte helt ovanligt i tidningar att det finns minst en större artikelbild och sen ett mindre porträtt på nästa sida.

I det här fallet kortade jag helt enkelt slutartiden aningens, från 1/60 till 1/200 sekund för att mörka ner bakgrunden lite.

För att ändra ljussättningen men inte krångla till det för mycket, flyttade jag helt enkelt huvudljuset (Profoto B10 med mellanstor blixtparaply) lite närmare och drog ner effekten. Bakgrundsblixten stängde jag av.

Dessa tre steg tillsammans med lite vinjettering i efterhand i Lightroom räckte för att snabbt få till en sista serie porträtt som kunde användas i tidningen utan att det kändes som att det fanns för lite bildmaterial.

Sen måste jag få avsluta med ett tips om Profotos nya färgfilter med magneter till A1. Även om jag aldrig riktigt blivit såld på filterhållare sedan jag börjat använda batteriblixtar som inte blir varma, gillar jag skarpt att de nu har smidiga håldplastfilter i olika färger med starka magneter.

Tejp löser rätt mycket och är billigt, men det är något skönt med skräddarsydda tillbehör med bra passform och utan kladd.

En extra blixt, ett lätt stativ och lite färgfilter skadar aldrig att packa med sig när man ska ut på fotouppdrag. Man kanske inte behöver ha blå bakgrund på alla porträtt, men bara att ha med sig saker i reserv ökar chanserna att kunna styra resultatet i alla fall.

/Stefan

Inlägget Piffa till bakgrunden i porträtt med färgfilter dök först upp på Fotograf Stefan Tell.

Som fotograf gillar jag när folk vill se glada ut på bild. Jag tvingar ingen, men tycker det finns en stor poäng att försöka få till några pressbilder som inte nödvändigtvis är gravallvarliga. Oavsett vad personen jobbar med. Nästan i alla fall.

”The cheapest way to improve your looks is to wear a smile” är en variant av ett talesätt som passar många, dock inte alla. Men det finns fallgropar om man fokuserar för mycket på att få till enbart glada porträtt.

Vad används pressbilder till?

Ett porträtt kan användas till så många saker, och det är lite smart att tänka igenom vilka sammanhang de kan figurera i. Är man författare kommer författarporträtten troligtvis att användas i boksammanhang, bra som dåliga, men det mesta brukar vara oskyldigt.

Är man däremot VD kan de dyka upp i alla möjliga nyheter kring företaget som representeras. Finns pressbilderna tillgängliga på nätet (vilket jag tycker pressbilder bör göra på ett enkelt och lättanvänt sätt) har företaget eller organisationen ingen kontroll egentligen.

Finns det bara en bild på den jätteglada chefen kan man gissa att det är den som kommer att användas. Till precis allt.

• VD berättar om ny produkt/tjänst = Bild A
• VD berättar om nedskärningar = Bild A
• VD i personlig intervju = Bild A
• VD kommenterar en olycka = Bild A
• VD granskas av media = Bild A
• VD presenterar årsbokslut = Bild A

Gardera med variation

Självklart vill jag som fotograf sälja fler porträtt, men det jag vill minst lika mycket är att leverera ett användbart bildpaket. Ärligt talat kliar det lite i mig när kunder nöjer sig med ett porträtt per person som syns i media. Har man ändå gjort sig besväret att anlita en fotograf och hittat tid för alla att bli fotograferade kostar det oftast inte jättemycket mer med några extra porträtt. Varken i tid eller pengar.

Det går inte att garantera vilka pressbilder media och andra använder, så snart de finns på nätet är de ute. Däremot kan man som företag eller organisation erbjuda bildredaktörer och journalister alternativ.

Har man bara en pressbild, glad eller ledsen, är det den som kommer att användas. Den tråkigaste lösningen på detta är att inte ha några pressbilder tillgängliga alls. Den näst tråkigaste är att bara ha ett neutralt porträtt.

Det i mitt tycke bästa och mest kostnadseffektiva alternativet är att se till så det finns fler pressbilder av de som syns i media. Chansen att någon av bilderna används ökar om det finns variation, samtidigt som risken att den enda bilden är fel för sammanhanget minskar.

Kanske låter det här som säljargument från en fotograf med ett intresse av att sälja fler porträtt? Eller så är det ett säljargument från en fotograf som har erfarenhet av att en bra blandning pressbilder gör nytta.

/Stefan

Inlägget Problemet med porträttet på den jätteglada chefen dök först upp på Fotograf Stefan Tell.

När det gäller att berätta vad jag kostar som fotograf handlar det oftare om hur jag säger mitt pris än vad summan faktiskt blir. Rubriken på inlägget kanske borde varit ”Stå för din prislapp”, men det låter inte lika kul.

I början av min karriär var det inte så självklart, oavsett om det handlade om att sälja in en logotyp, en reklamkampanj, en webb eller en fotografering. Det kändes nästan alltid läskigt att säga vad priset skulle bli.

Men med tiden kom erfarenheten och att säga till en kund vad jag kostar för en fotografering är numera både självklart och väldigt oläskigt. Det har dock krävt både tanke och arbete.

Hur gör man priset självklart?

Det är kanske lättare sagt än gjort, men några saker kan du börja med. Första saken tror jag är att vara säker på vad du kostar. Kan du förklara din prissättning för kunden utan att tveka, blir det genast mer självklart.

Du kanske har ett pris per timme, eller per bild, eller för en halvdag eller heldag. Eller en kombination av olika parametrar? (Såhär funkar min prissättning) Oavsett hur du tar betalt behöver du presentera kostnaden för dina tjänster på ett självklart sätt. Helst så att du själv tror på det.

“Hur kan du kosta 1200 kronor i timmen när en snickare kostar xxxx?”

Det är en befogad fråga som man kanske inte ska besvara med “men en advokat kostar ju det dubbla eller tredubbla!”, även om det är lockande. ”Hur långt är ett snöre” brukar inte heller hjälpa som svar på frågan vad en fotografering kostar.

Oavsett hur du väljer att motivera ditt pris, se till så att kunden får uppfattningen av att du är säker på din sak. Kan du inte stå för vad ditt arbete kostar, vad kan du då stå för?

Ursäkta inte ditt pris

Det finns många tankar kring vad man kan basera sin prissättning på, men i mitt tycke är nog säljarens kostnader en rätt dålig väg. Specifika omkostnader för uppdraget, helt ok. Är du tvungen att hyra in något eller köpa en specialgrej, se till att få betalt för den. Allt kan ju inte ingå.

Berätta däremot inte hur många kronor din kamerautrustning har kostat, det blir som att lägga på en avgift för att du nyss köpt en Tesla som behöver betalas. Kunden har sällan nytta av det. De kan ju få jobbet gjort minst lika bra av någon som kör en Seat, troligtvis.

Sen får jag väl erkänna att om någon frågar vad en Nikon D5 kostar, eller en Profoto B10, så svarar jag glatt. Men med tillägget att bara för några år sedan släpade jag alltid med mig saker för ett betydligt högre värde.

Jag kan säga ”det här behöver jag ta extra betalt för”, eller ”här är några sätt att effektivisera fotouppdraget och göra det mer prisvärt”. Men jag försöker aldrig ursäkta mitt pris. Det skulle bli som att ursäkta min kompetens.

En själv sak i sammanhanget är att jag inte alltid är bästa alternativet för kunder som söker en fotograf. Ibland visar det sig när jag säger mitt pris, men oftast dyker den känslan upp långt innan. Vissa förfrågningar är mest lönsamma om de hamnar på någon annans bord, så blir alla nöjda.

Tänk igenom din prissättning

Om kunden verkligen är intresserad av varför du kostar som du gör, då kan det finnas en poäng att ha tänkt igenom ett bra svar.

”Det här är vad mina tjänster behöver kosta för att jag ska kunna leverera på den nivå jag kan stå för och känna mig stolt över”

Så brukar mitt svar låta. Kanske formulerat lite olika beroende från gång till gång? Men på ett ungefär.

Tvåtusen kronor för ett porträtt?!?

Ibland kanske man måste förklara hela processen, då kunden sällan ser mer av det nedlagda arbetet än det du gjorde på plats. Ibland kanske den som beställer och betalar fakturan inte ens är med när du genomför uppdraget?

Länken ovan är mitt favoritexempel där jag fick en högst relevant fråga av en kund som ville veta mer. Sen betalade de glatt.

Att ta betalt är självklart

Känns det obekvämt att säga vad du kostar kanske du har fel prissättning? Eller bara inte övertygat dig själv om att ditt pris är vad det borde vara?

Min erfarenhet är att det relativt sällan är priset som är fel, utan snarare en kombination av kundens förväntningar och önskemål kontra mitt erbjudande som inte stämmer.

En bra affär bör ha två nöjda parter, och tydlighet brukar vara en väldigt bra början till detta. Därför finns det en stor poäng att kunna stå för sin prislapp, kunna motivera och förklara den, samt såklart inte automatiskt tro att det är där felet ligger.

Ett halverat pris skulle helt förstöra den ekvationen, åtminstone för en part. Sen kan man undra om en missnöjd fotograf gör ett så bra jobb? Kommer kunden få det bästa möjliga då?

Det kanske är läge att höja priset, bli bättre och tjäna mer? Eller inte?

Öva framför spegeln, testa ditt sätt att ta betalt på kunder du har förtroende för, testa nya sätt att ta betalt på kunder du aldrig träffat, fundera på var du kan/vill vara flexibel och inte.

Tänk sedan igenom alla möjliga saker som kan bli problem, känn efter om du är ok med att kunden prutar (när prutade du senast?), klura på om du kan spara pengar åt kunden på smarta sätt.

Mina barn behöver nya skor

Ett klassiskt sätt att säga ”jag behöver ta betalt”, och har faktiskt sin poäng i vissa sammanhang. Jag säger det lite då och då när vissa diskussioner måste komma tillbaka till verkligheten.

(Sen är det ju sant, mina barn behöver nya skor, och en av dem måste dessutom betala vuxenpriser, snart gäller det alla tre.)

Tillbaka till ämnet, lägg tid på att få din prissättning att kännas helt naturlig. Vill du kunna försörja dig på din verksamhet är det en ganska viktig del. Sen finns det ingen lag som säger att man måste ta betalt på samma sätt som alla andra, eller ta lika mycket som alla andra.

Lägg tid på din prislapp

Prissättning kan variera över tid, man bör som frilansare och företagare fundera på det lite då och då. Det är en ganska väsentlig del av min verksamhet, och på samma sätt som jag försöker förbättra mitt arbetsflöde försöker jag också hitta sätt att bli bättre på att ta betalt. Dock inte alltid för att bli dyrare, snarare mer prisvärd och undvika eventuellt krångel.

Samma metoder att ta betalt, hitta rätt prisnivå, värdesätta tid eller annat, plus alla möjliga variabler du kan tänka på, fungerar inte för alla. I början av karriären kanske ett sätt är perfekt, sen utvecklas det till något annat sätt att ta betalt över tid?

Huvudsaken är att du hittar en prislapp du är stolt över.

Exakt hur det ska gå till för just dig kan jag inte svara på, men jag kan garantera att det är värt att lägga tid och möda på.

Mer läsning i samma anda:

• Såhär funkar min prissättning som fotograf
• Så blev jag framgångsrik
• Jag höjde mitt timpris
• Så blev jag mer lönsam
• Tvåtusen kronor för ett porträtt?!?

Hör gärna av dig om du har några frågor, eller skriv en kommentar. Tack!

/Stefan

Inlägget Var stolt över din prislapp dök först upp på Fotograf Stefan Tell.