Bex.

English or Swedish?

2012-11-19T16:56:00.002-08:00

Just realized that there's probably not a lot of people that come across my blog who speaks Swedish. So I'm just going to start writing in English for a short period of time, just to try it out. It's more fun to write in English anyway.

Maybe I could teach some Swedish. The "Learn Swedish" blog. Fantastic. Although. Who needs to learn Swedish if you already know English? Everyone in Sweden speaks perfect English except for the really-super-dinasoure-old people; they learned German in school, very useful nowadays.

Gosh! I'm just blabbering! Gotta go to bed!

/Bex

Döda inte min idé.

2012-11-19T16:46:00.000-08:00

Ibland har man en idé och långt där inne känner man att det är något man vill genomföra, något man vill göra. Det är en stark känsla som måste få göra sig hörd. Och så sitter någon. Någon annan än du. Och talar om hur ogenomförbar den här idén är. Den här "någon" räknar upp problem, efter problem, efter problem tills man tillslut bara känner att det var en jävligt dålig idé.

Den här gången, tänker jag inte berätta för någon om min idé. Jag säger inget helt enkelt. Utan jag ska göra min grej. Undersöka själv. Går det åt helvete så gör det det. Men jag ska i alla fall försöka. För ibland måste man följa någons råd och ibland måste man helt enkelt bara låta bli och istället göra precis tvärtom.

Och nu, till er som känner igen er i att vara "idédödare". Ni som sitter där och klagar och trycker ner vänner och bekanta så dom känner sig alldeles små och odugliga. Ni borde skämmas. Låt människor drömma! Låt idéerna blomma! Och låt för guds skull människor åtminstonde försöka uppfylla sina drömmar!

Dröm vidare världen!

/Bex

Dikt nummer 2.

2012-11-15T01:17:00.003-08:00

An Epic Journey

It was in New Zealand that an Epic Journey began,

starring two girls, but only one man.

The Monster was to protect the small tribe of three,

from whatever terrifying creatures there can be.

The Moniker was to inspire those who have lost faith in love,

he himself was a true believer; much like a Turtledove!

Then there was The Marveller; she who could stargaze all night long,

filled with the admiration of the beauty in a song.

They were to travel through the untamed wilderness by car,

but they have to be careful because Orcs there are.

Not even The Monsters strength can fight them of,

neither can The Marvellers awe, nor The Monikers love.

Now, if they want to travel with luck;

each time they see a Hobbit – they have to pick him up.

If they see a hitchhiker named Gandalf The Gray,

They should not be scared – he’s only a little bit gay.

If a Black Rider gives you a Cosmo, quickly throw it down the sink!

Because he has probably put some roophies in your drink.

When Saruman is dancing in the club, you better watch out!

Because he hasn’t got moves like Jagger, but more like a girl scout.

Now, there are some friends, who they have to leave behind,

and without these friends, our heroes might just lose their mind.

Because what will they do,

without the wisdom of The Jew?

And to whom will they turn,

when they can’t go to Boston with their deepest concerns?

Who’s going to sing about home and play their guitar,

when she’s not there, our own little superstar?

Still they have to be gone.

Much like Frodo left Shire - they have to leave Wellington.

So Goodbye to our friends and lovers,

to our sisters and brothers.

Goodbye to all the good times we’ve had,

and to the moments that were a little bit sad.

Goodbye, the time has come,

for The Monster, The Moniker and The Marveller to be gone.

By: Bex

Vänd blad för att hitta din framtid.

2012-11-14T02:54:00.000-08:00

Hemma i vardagsrummet ligger en 32 cm hög hög av utbildningskataloger. De är kataloger från SU, UU, LU, UmU, MU MU, BU, RU, QU, HU och alla andra förkotningar med ett U på slutet. U står för Universitet (som ni säkert vet...). Vi pratar lite drygt 1000-1500 sidor med min möjliga framtid på nästa sida. Jag kan sitta och sträckläsa de här katalogerna i timmar, göra markeringar vid de utbildningar jag tycker är intressanta, gå tillbaka, läsa igen, kommentera, jämföra med andra universitet, fundera över livet, ångra mig, stryka och börja om. Jag har övervägt att klippa ut de utbildningar jag tänker att det inte skulle vara pain in the ass att läsa, lägga lapparna i en låda, dra en lapp. Köra på det. Nä, så tänker jag inte göra.

Jag samlar ihop katalogerna igen, lägger tillbaka dom och sätter mig vid datorn. Innerst inne så vill jag ju plugga utomlands. Det är det hjärtat säger. Hej då Sverige! Hola el Mundo! Bonjour la Monde! Och mamma säger att man ska lyssna på sitt hjärta. Och Ola Salo, min förebild sen 10 år tillbaka, säger något liknande. In på google, nu kör vi. Timmarna går. Jag skrollar mig förbi utbildning efter utbildning. Inget passar. Antingen så kan jag inte språket eller så är själva programmet inte riktigt det jag letar efter. 3300 olika universitet. Toppen. Det här kommer ju inte ta lång tid alls.

Jag skiter i det. Skjuter på det. Tar det imorgon istället. Måste gå en promenad, rensa tankarna.

Vaknar upp nästa dag. Tänker nu jäklar. Ser högen med kataloger. Fäller en tår. Hittar en rolig katalog, skrattar åt ironin, fäller en tår, tar en bild på eländet.

Jo, det blir jag faktiskt. Jävligt överraskad. Om man inte vet exakt vad man vill plugga så är det ett rent helvete att bläddra igenom flera tusen sidor med utbildningar. Men för skojs skull så ska jag slå upp en sida här och har jag tur så är det min framtida karriär som poppar upp! Jag får tag i Linköpings Universitets utbildningskatalog. Great. Nu kör vi. När jag blir stor ska jag bli...

...Biomedicinsk Analytiker!

Skönt. Då var det avklarat. Framtiden se upp för här kommer jag!

Love Bex.

Dikt nummer 1.

2012-11-13T12:52:00.001-08:00

The beauty in awe

She is a timeless beauty, an endless soul.

She possesses the strength to break down mountains,

but the courtesy to do it slow.

I look at her as you would look

at a deceitful nymph who has done you wrong;

still in awe for her beauty,

but with despise and hatred for what she has done.

I hate her, I love her,

and she might take me too someday.

But if she decides to do so,

please don’t let her kill me in a slow and painful way.

No, I have never truly forgiven the sea,

for taking my friend.

For filling his lungs with water,

for introducing him to the end.

Today I live,

and she brings me life.

So I will still embrace her,

until I reach the end of my time.