Stort och smått

Förändring på gång ... en flytt!

2026-10-02T21:50:00.000+02:00

Vi har funderat lite fram och tillbaka under ganska lång tid, på var vi ska bo när barnen flyttar ut. Bo kvar eller sälja? Lägenhet eller radhus? Trädgård eller inte? Nära natur eller nära civilisation?

Men nu har vi bestämt oss: Vi ska flytta till lägenhet.

Igen. Men det blir inte stan den här gången, utan Mölnlycke.

Det känns väldigt spännande och kul. Jag gillar att det är nyproduktion, att allt blir nytt och fräscht. (Fast helst vill jag ha en sekelskifteslägenhet med all den charm som finns i en sådan, men några sådana finns inte i kommunen, och vi måste bo kvar så länge maken är politiker. Så istället blir det nytt.)

Det jag fastnade för när jag såg den var inte att det var just nyproduktion, utan läget och att det är en "vindsvåning". Vi kommer ha fin utsikt, trevligt läge och snedtak!

Att vi ska lämna vårt underbara hus känns väldigt konstigt och det kommer nog att bli sorgligt när man säger "hejdå huset" för sista gången ... och jag kommer nog alltid att sakna vår stora altan, grönskan, sol i alla vädersträck och att sitta och titta på fåglar som besöker trädgården.

Som tur är kommer vi ha balkong. (Jag får jobba på att övervinna min höjdrädsla.) Och kanske hittar jag nya platser att dricka morgonkaffet på. Kanske under pergolan nere på gården ...? Eller så upptäcker jag att det går att dricka morgonkaffe inomhus.

Men vem är jag när jag inte har trädgårdsarbete att utföra?! Det ska bli spännande att upptäcka!

Skriver igen

2026-10-02T18:25:10.533+02:00

Den här veckan har det faktiskt blivit en hel del redigering. En del fundering, strukturering och planering också. Och bara två dagar med jobb.

Känns som en helt ok balans för mitt måendes skull, och förhoppningsvis blir det fler jobbdagar kommande veckor – för ekonomins skull.

Idag, på jobbet, träffade jag en person som jag inte sett på många år, som jag tyckte mycket om på den tiden och som jag fortfarande tycker om. Hon var en oerhört viktig person för ett av mina barn, och blev därför väldigt viktig även för mig. Såå roligt att träffa henne, och att hon kände igen mig! Väldigt trevligt, hoppas att jag får träffa henne snart igen.

Den här helgen tänker jag fortsätta redigera. Jag har skrivit ett helt nytt inledande kapitel, där storyn tar sig början lite tidigare. Dels för att jag behöver ta ett nytt grepp, dels för att en person behöver dyka upp lite tidigare.

Förutom att redigera ska jag styrketräna (rehab fast lite hårdare), promenera och tvätta ... samt krama yngsta dottern som kommer hem efter en utlandsresa. Igår fick jag krama sonen som var hemma på middag och sov över, för att idag flyga till Schweiz. Får se om jag får träffa äldsta något också. Men hon var i och för sig hemma en kort sväng förra helgen. Alltid något!

Tänka högt

2026-09-28T08:56:27.552+02:00

Det här inlägget kan komma att bli svamligt.

Jag har skrivkramp, jag har dåligt självförtroende, jag har hjärndimma och fysisk+mental trötthet ... ibland har jag även en släng av håglöshet. Kanske inte konstigt efter en ganska hektisk period, milt uttryckt. Kanske borde jag tillåta mig några veckor av återhämtning. (Kanske? Inte alls 'kanske' – jag SKA hushålla bättre med min energi. Måste tänka på att dra ner på tempot.)

Nog om det och över till skrivandet.

Så sent som i helgen kände jag - återigen - att jag kanske inte vill skriva. Det kanske inte är vad jag drömmer om längre. Det var en stor dröm tidigare, som tog slut. Shit happens.

I lördags träffade jag lite folk och då erkände jag för dem hur jag känner. Ingen dramatik, bara ett konstaterande.

Men samtidigt känner jag (inte samtidigt som i lördags, utan nu, måndag morgon) att jag kanske visst vill skriva. För vad vill jag hellre göra? Plugga? Nja, kände så för ett par dagar sedan men nu är jag tveksam igen. Hoppa in i ekorrhjulet ... verkligen?!

OM jag skulle lyckas med skrivandet, alltså bli klar och orka ge ut själv om inget under med ett förlag sker, så är det ju den ultimata sysselsättningen för mig som gärna åker till Spanien. Bara att ta med dator, anteckningar, mitt pass och lämna Sverige ett tag.

Så, till det här inläggets kärna: Skrivandet, och hur komma ur skrivkrampen.

Vilket manus ska jag arbeta med?
Testa ny genre?
SLUTA PETA I DETALJER!!! Se till att komma framåt istället. GAAH!

Är nog lite sugen på att ta mitt nästan helt färdiga manus och liksom skruva till det lite. Behöver i så fall uppdatera lite saker, såsom huvudpersonens yrke som jag inte kan något om. Inte bra om hon känns daterad när boken kommer ut. Om den kommer ut. Och så får jag spetsa till vissa händelser och tona ner andra.

Fortsättning lär följa.

Nya tag tagna

2026-09-21T21:01:44.033+02:00

I lördags vaknade och kände ÄNTLIGEN att jag ville skriva. Så jag satte igång att strukturera mina idéer, nästan varje kapitel fick jag ner på två A4. Bättre ordning än någonsin tidigare, tror jag.

Det var nog i våras som jag sist kände riktig skrivlust. Hela sommaren gick jag och hade skrivkramp och vånda. Och en massa andra olustiga ursäkter för att inte skriva.

Sedan kom valrörelsen, och även om jag inte var särskilt aktiv i den drogs jag ändå med ... det var folk hemma, det var brygga kaffe inför torgmöten, det var hjälpa till att sortera valsedlar. Och en handfull andra ursäkter ...

Däremellan har jag funderat på om jag verkligen VILL skriva. Kanske borde skaffa mig ett riktigt jobb istället? Vet inte. Vad vill jag? Vad kan jag? Brinner jag för något? Vet inte. För trött för att orka tänka.

Hur som helst. Jag tog tag i idéerna, strukturerade upp dem, kapitel för kapitel och tänkte till innan jag började skriva. Får se om det räcker hela vägen till ett färdigt manus, eller inte. Orkar inte spekulera i det. Tänker skriva när jag har ledig tid, och försöka skriva oavsett lust eller inspiration. Så får vi se hur långt det räcker.

Jag vet inte ens om det här inlägget följer en rimlig tråd eller om det bara är svammel. Orkar inte ens läsa igenom. Tror jag behöver sova. I morgon ska jag jobba. Och ta nya tag. Nej, just det, i morgon ska jag laga riktig middag när jag kommer hem från jobbet.

Jobba, laga mat och bestämma mig för om jag vill skriva imorgon i ett ord eller två. Imorgon? I morgon? Borde vara två.

Och rent praktiskt ...?

2026-09-03T11:36:04.303+02:00

Jag är igång och redigerar igen. Gott så. Men, och det är ett stort men, hur ska jag gå tillväga rent konkret med ändringar som jag tänkt att jag ska göra?

Jag har idéer och jag har skrivit ner dessa i manusen (både i det tidigare och den nya versionen), men jag vet inte om jag ska redigera färdigt innan jag börjar med ändringarna eller om det då kommer bli rörigt pga nya ändringar? Kommer jag att hålla isär allt?

Eller borde jag redan nu göra de ändringar jag tänker att jag vill göra? Men tänk om jag ändrar mig och vill göra som det var i tidigare version? Så jäkla rörigt i mitt huvud just nu. Och då har jag knappt ens satt igång. Varför är det så svårt att veta vad jag vill? (För att jag inte skrivit så många romanmanus tidigare och inte vet hur man gör, såklart.)

Borde jag göra en story-board för att kunna se scener och följa handlingen?

Skriva ner alla tankar och idéer i ett block vid sidan av, istället för i (två olika) manus?

Jag vet faktiskt inte. Borde kanske testa?

Men är det slöseri med tid?

Jag vet inte.

Jag behöver någon att hålla i handen.

Önska mig lycka, till för det behöver jag sannerligen. [Gråt-emoji]

Kom med något nytt snart!

2026-09-01T09:50:33.145+02:00

Den där nystarten jag föreställde mig i somras ... så taggad jag var på allt möjligt. Bah, säger jag bara.

Skrivandet är som vanligt ... fullt av kramp och dåligt självförtroende. VILL jag ens skriva och försöka bli utgiven? Vet faktiskt inte.

Men vad vill jag hellre göra? Vet faktiskt inte.

Jobbet har inte kommit igång ännu. Kanske har de inte haft behov av vikarie (inskolning, färre elever), kanske har de någon annan? Jag var ledig första måndagen, det kan hända att någon annan fick in sin fot då.

Kanske vill de inte ha mig?

Det löser sig.

Jag har annat att göra, vi har bestämt oss för att flytta till lägenhet. Downsizing. Inte än på ett par år, men jag har börjat flyttstäda. Det vi inte gjorde för 18,5 år sedan får vi göra nu.

Röja, flyttstäda, dödsstäda. Jag har åkt tre vändor till tippen, varav två helt själv. Slängt, sorterat, skänkt. UNDERBART! Men det är såååååå mycket som återstår. Bara tanken på allt som finns på vinden gör mig matt, nästan apatisk. Herregud.

Jag kan säga att jag kommer behöva två år för att hinna gå igenom allt.

Redigerar och funderar

2026-08-10T18:02:02.446+02:00

Testar att skriva in noteringar direkt i manuset.

Försöker att inte fastna allt för mycket i detaljer. Men det är svårt. Nu börjar jag också fundera på om vissa saker i handlingen ska ändras eller om jag ska fortsätta redigera, men jag tror att jag fortsätter som det är, med idéerna som notiser i manuset.

(Vad är det egentligen den här redigeringsrundan handlar om? Seriös fråga, för jag vet inte. Huvudvärk har jag också. Dags för en migränspray och en långsam promenad i friska luften.)

Femtioelfte gången gillt

2026-07-22T06:31:00.623+02:00

Efter många om och men (läs: ursäkter) är jag igång och redigerar. Gott så, men – stort men – jag petar i detaljer! Det är inte riktigt där jag ska lägga krutet just nu, istället ska jag se till att göra de lite större och viktigare ändringarna som jag vill göra.

Och så ska jag ta pauser och röra på kroppen för att axlar och skuldror inte ska paja. Klarar jag av det? Häromdagen lyckades jag inte ... då försvann ett par timmar i ett härligt skrivrus. Dock inte lika härligt för kroppen.

Jag kan behöva en hållen tumme eller två idag (av flera orsaker faktiskt).

Två steg fram och lika många tillbaka

2026-07-13T09:18:52.766+02:00

Här har varit jämna plågor: huvudvärk. Varje dag i drygt en vecka, och troligen en kombination av för lite vätska, för mycket svettningar och otillräcklig sömn. Kan säga att mina vallningar tagit sig till en helt ny nivå – fruktansvärd.

Igår hade jag så ont att jag mådde illa. Frukost var inte att tänka på, bara migränspray och horisontalläge. Som tur var hjälpte sprayen helt den här gången och jag blev människa framåt tidig eftermiddag.

Eftersom jag vaknat varje morgon med varierande grad av huvudvärk testade jag att dricka elektrolytpulver igår kväll. Det verkar ha funkat. Peppar peppar! I morse vaknade jag hyfsat pigg och vid väldigt gott mod – fick bromsa mig själv från att ge mig ut och springa, storstäda, styrketräna, redigera ...

Men! Det gäller att hushålla med energin, som en terapeut sa till mig för många år sedan.

Det blev ett benpass. Rehab-övningarna. Gott så. Kanske blir ett bad om ett par timmar, om solen fortfarande skiner. Ikväll blir det middag hemma hos vänner. Däremellan blir det siesta, och kanske lite redigering. Och ja just det ja, det ska röjas lite också.

På skrivfronten: Lite hoppfullt optimistisk

2026-06-30T11:00:14.606+02:00

Efter drygt två veckors ledighet börjar jag landa lite ... andningen är långsammare, den inre stressen har gått ner och jag börjar trivas lite mer med mig själv.

Och jag har börjat skriva lite smått igen.

Det började med att det kom några idéer, faktiskt kring alla tre manusen som är "aktuella". Är inte igång helt och fullt ännu men det beror mest på att jag behöver strukturera mig lite mer, veta vad det är som ska göras, för att kunna planera och optimera skrivtiden. Kroppen håller inte längre för långa skrivsessioner – alarm måste ställas så att jag kommer bort från datorn och gör lite rörlighetsövningar, annars blir jag stel och får besvär med triggerpunkter.

Angående övningar så går det framåt. De i mitt tycke väldigt mesiga övningarna har gett resultat. De var inte mesiga, när allt kom omkring, de var bra! Jag har så gott som full rörlighet i vänsteraxeln igen, och högeraxeln som liksom pajade mitt i allt, har också blivit bra, bortsett från att den stelnar till men det går ju att träna bort. Om jag bara tar tag i mina rörlighetspauser ...

På skrivfronten intet nytt

2026-06-12T19:56:09.579+02:00

Idag var det skolavslutning och jag har valt att ta ut mina semesterdagar i ledighet så jag har precis gått på lång semester!

Nu tänker jag gå ner i varv, komma ikapp med tvätt och städ, greja med lustfyllda saker i trädgården och kanske fortsätta skura altanen. Och kanske leka lite med akvarellfärger.

När jag är ikapp mig själv lite ska jag ta tag i skrivandet igen, skaka bort skrivkrampen och strunta i de negativa tankarna ...

Men jag börjar med att köra ett rehabpass, kanske tar en promenad trots regn och sedan sova.

Men nu så, kanske snart i alla fall ...

2026-06-03T06:51:15.110+02:00

Efter vila pga axelbekymmer kom en släng av skrivkramp som följdes av bristande självförtroende. Men så tog jag mig i kragen och öppnade mitt tredje påbörjade manus. Jag ska försöka förenkla det lite för jag tror att jag krånglar till storyn och personerna lite för mycket. Det blir rörigt. Och när jag tänker på vissa andra (ibland hyllade) författare så skriver de väldigt lättsmält.

Jag VILL ju skriva. Åtminstone vill jag det ibland. För vad annars vill och kan jag?!

"Jag får liksom ingen ordning på mitt liv ..."

2026-05-26T13:40:07.425+02:00

Behöver tänka högt.

Typiskt att jag drabbas av skrivkramp när jag ska komma igång igen. Men jag struntar i att analysera vad orsaken kan vara ... det kan också vara "en sådan dag".

Istället ska jag rikta blicken framåt, utgå från att jag vill fortsätta skriva och komma igång med det. Vad ska jag annars ägna mig åt? Vad kan jag ens?

Så:

Antingen sno ett färdigt manus som jag gillar (roman, film eller serie) och göra om det till mitt eget.

Eller fortsätta med Fortsättningen och se var det faktiskt hamnar till slut.

Vad känner jag mest för? Ingen aning. Sova? Läsa?

Kanske behöver låta skrivandet vila ytterligare? Ja kanske.

Gå ut i trädgården och bli attackerad av ännu fler fästingar? Ja kanske.

Samt ta den där promenaden som jag så väl behöver.

Och göra mina rehabövningar ... de som faktiskt gör en del nytta med min kropp.

Mitt liv är i stort behov av Feng Shui. Eller semester. Eller både och.

Hopp om bättre kropp!

2026-05-26T08:23:21.579+02:00

Igår var jag hos sjukgymnasten igen, för högeraxeln (som blivit bättre än för ett par veckor sedan) och fick några fler övningar.

Pauser, pausgympa och träning. (Som om jag inte visste och vet det redan ... fast det kan man inte tro när jag helt glömmer bort självklarheter ... suck.)

Har känt ett sug efter att börja skriva/redigera igen och idag satte jag mig med ett block för att strukturera upp manuset. Och inte en enda idé formulerar sig.

Vill jag ens skriva? Ibland känns det inte så. Men vad ska jag göra istället? Vad vill jag? Vad kan jag? Och ska jag tillbaka in i ekorrhjulet?

Funderar på att sno någon annans manus (bok, film, serie - vad som helst) och göra om det till mitt eget. Bara för att komma in i skrivandet igen, och känna att det känns lustfyllt och kravlöst. Gäller bara att komma ihåg någon bok/film/serie som jag tyckt om ... Jag är verkligen inte bäst när det gäller. [gråtemoji]

Kanske kanske lite hopp om bättring!

2026-05-19T19:50:15.730+02:00

Vänster axel är definitivt bättre, men långt ifrån helt bra, kan handla om flera månader till dess. Men det går åt rätt håll och det är såå skönt, och det sporrar mig att fortsätta med den där mesiga rehaben, som trots allt inte är så himla mesig.

Höger axel är fortfarande kass men den verkar inte bli sämre, utan kanske snarare lite, lite bättre. Eller så är det en bra dag idag bara. Jag ropar inte hej än.

På måndag ska jag till min sjukgymnast för den axeln. Är nog bra om jag har ett helt gäng med axelövningar att köra. Jag lär få hålla på med rehab resten av livet. Men jag tänker börja se det som styrketräning så fort jag blir återställd och starkare.

Och: Jag har börjar känna sug efter att skriva igen. Det var ett tag sedan jag kände så. Men idag har idéer börjat pocka lite smått. Kul! Jag vet inte annars vad jag ska sysselsätta mig med på min lediga tid? Vem är jag utan skrivandet? Ingen aning.

Vilar fortfarande ...

2026-05-14T10:40:25.205+02:00

Min vänstra axel som jag haft besvär med i snart ett halvår och går hos sjukgymnast för, börjar äntligen bli lite, lite bättre. Ett tag var jag rädd att det var frozen shoulder, vilket är vanligt i den här åldern (klimakteriet) ... Men TACK OCH LOV går det åt rätt håll nu. Långsamt. Men det tar tydligen lång tid när det handlar om axlar. Intressant att se hur den lilla och lite mesiga träningen (!) faktiskt gör en ganska stor nytta. Ska försöka ha det i åtanke.

Tyvärr har högra axeln drabbats av något också. Inte samma som vänster, utan mer uppepå, med dragning mot nacken/huvudet. Det är väldigt stelt och gör ont när jag försöker lyfta armen. Att ta av en tröja tar en evighet. Kul att vara jag. Inte fått tid förrän 25/5 heller. Vilar från skrivandet så mycket jag bara kan och masserar en irriterande (och irriterad?) triggerpunkt.

Idag regnar det (drygt 20 mm senaste dygnet!!) och trädgårdsarbetet får vänta. Kanske läser jag en bok, kanske fortsätter jag att städa och tvätta. Kanske testar jag att måla lite? Får se. Ledig dag idag, jobbar klämdag i morgon – med trevligheter på kvällen – och sedan kommer helg igen.

Vilar från skrivandet

2026-05-03T12:06:00.007+02:00

Jag har i en dryg veckas tid haft väldigt ont i höger axel. Det har ibland strålat lite vagt på sidan av nacken/halsen och upp i huvudet. Nerv i kläm? Misstänker/tror att det kommer från en triggerpunkt eller muskelfäste (eller vad det nu kan vara – jag killgissar hej vilt) vid skulderbladet. (Kan också vara något helt annat och någon annanstans. Kroppen är märklig.)

Triggerpunkten har nog kommit pga för mycket felaktig ergonomi. Jag har suttit vid köksbordet för långa stunder åt gången och alldeles för ofta. Jag VET och har vetat, men ja ... typ struntat i det. Dumt.

Nu vilar jag kroppen, och i skrivande stund står jag vid det höj- och sänkbara skrivbordet som jag äger och som man kan tycka att jag skulle varit smart och använt lite oftare ... BÄTTRING Agneta!!

Behöver jag säga att jag blir trött på mig själv ibland?

I morgon ska jag till sjukgymnasten för min vänstra axel som jag haft besvär med några månader nu (!), får se om jag kan rådgöra med henne om den högra. Fast det blir väl till att boka nytt besök för nya krämpan, om jag inte lyckas vila/stretcha/rörlighetsträna bort det onda, vilket jag hoppas.

Vardag igen, hemskt mycket vardag

2026-04-16T19:42:00.005+02:00

Jag längtar tillbaka till Spanien. Det var så himla skönt. Kanske kommer ett inlägg med lite semesterbilder någon dag, men just nu var det lite skrivande som behöver ältas ...

Eftersom jag känner mig ganska ny på det här fortfarande behöver jag träna. Och träna och träna. Och jag kanske måste ha ett sidoprojekt som inte betyder så mycket för mig. Fortsättningen och "Ett nytt försök" (skrivs boktitlar inom citationstecken eller inte?) står mig känslomässigt lite för nära, tror jag.

Jag vill ha något att experimentera med. (Tror jag.)

Eller ... (efter att ha sovit på saken ett par nätter) så handlar det bara om att fortsätta redigera, igen och igen, tills jag känner mig nöjd. Det finns nog inga genvägar, hur mycket jag än önskar det.

S e m e s t e r

2026-04-11T19:52:00.006+02:00

Jag tillåter mig att koppla av från skrivandet några dagar medan jag slappar och njuter av tillvaron. Men i morse kom några idéer till mig när jag vaknade och då gick jag upp och skrev självklart ner dem. Manuset är ju med mig hela tiden, även om jag inte aktivt tänker på det.

Ett par dagar till, sedan är det vardag igen.

Borde fundera mindre och skriva mer

2026-04-03T09:33:00.002+02:00

Gaaaah! Alla dessa grubblerier fram och tillbaka.

Ska jag ha enbart en huvudperson, eller två?

Ska jag ha fler kapitel med den ena och färre med den andra, eller lika mycket med båda? Och om ja: Vartannat kapitel eller ha två-tre med samma person innan jag byter?

Hur veta? Vem kan hjälpa mig att reda ut dessa frågor?

Jag antar att jag ska fokusera på att redigera/skriva klart först och därefter fundera. Måste ändå ha ett färdigt manus ...

Blir trött – på många sätt – av att hålla på så här.

Så. Sätt igång och arbeta klart manuset. Funderingarna kan gott vänta.

Funderar

2026-03-28T21:03:00.000+01:00

Funderat lite fram och tillbaka ... (Blir det rörigt med två huvudkaraktärer? Blir det trist med bara en? Och allt jag gillar med den ena ...?)

Kommit fram till att jag gör två delar. Först ena systern, sedan den andra och mot slutet får jag väva ihop allt på något sätt. Tror att jag gör så ... men man vet aldrig om jag ändrar mig igen.

Kommer det någonsin att kännas LÄTT att skriva ett romanmanus?

Kör fast, kör vidare

2026-03-24T05:45:00.004+01:00

Nu har jag haft några riktigt sega dagar när jag inte kommer vidare i manuset (den där tröskeln eller det osynliga hindret att kliva över innan jag kan fortsätta). Små distraktioner tar all min uppmärksamhet och det behövs verkligen inte mycket för att jag ska tappa fokus.

Mitt knep (som jag snott från andra författare) är att fortsätta skriva ändå. Antingen något helt ovidkommande, som kan tas bort om det inte tillför något, eller helt enkelt låtsas som att den där tröskeln inte finns.

För som andra sagt före mig: Bättre att ha en dålig text än ingen text alls. För den text som är dålig kan man redigera, men har man ingen text alls, ja då finns det inget att jobba med.

Idag blir det till att strunta i den där tröskeln (det osynliga hindret som står i vägen för mitt skrivande). Antingen hoppar jag fram lite i handlingen, eller så hittar jag på en låtsas-scen – bara för att komma vidare. Förr eller senare släpper det.

Och i det här ganska tidiga skedet är det inte viktigt att det blir bra, huvudsaken är att det blir text.

Skärpning!

2026-03-09T13:05:00.006+01:00

Ibland säger jag till mig själv på skarpen att sluta peta i detaljer i detta tidiga skede! Men jag lyssnar ganska dåligt på mig själv.

Just nu brottas jag med att komma ihåg vad som finns med i den redigerade versionen och inte. Eftersom jag hämtar text från ett (nästan färdigt) råmanus så hoppar jag fram och tillbaka, och ibland får jag för mig att något kapitel som jag precis har redigerat finns med i det nya, när det inte gör det.

Det svåraste just nu är att acceptera att det får lov att vara rörigt – jag vill gärna få det perfekt med en gång, vilket är omöjligt.

Det är därför man redigera många, många gånger, för att få ordning på allt! Jag VET ju detta. Jag har insett gång på gång att jag inte behöver vara särskilt noga eller petig i tidigt skede, för det kommer rätta till sig efter hand. Herregud, det är inte ens säkert att allt som petas i nu kommer att finnas kvar i slutversionen!

Så. Bara skärp mig nu och jobba på!!

Klura ut saker

2026-03-02T20:59:00.001+01:00

Jag tror jag vet vad som är problemet, varför det krampar lite och känns segt. Det är för att jag inte riktigt vet vad jag vill med storyn.

Vad vill jag ska hända med K? Och J. Ska det hända, det där som K misstänker eller ska det bara stanna vid en misstanke? Och hur långt tänker K gå när det gäller A ... JAG VET INTE RIKTIGT! (Men jag tror att jag vet. Tills jag ångrar mig, eller blir tveksam ... GAAAH!)

Segt

2026-03-01T20:48:00.003+01:00

Skrivandet känns motigt just nu. Det är som att jag kommit till en lite för hög tröskel som jag inte riktigt vet hur jag ska ta mig över.

Men samtidigt hyser jag ganska stort hopp om att det kommer att lösa sig. Jag vet vad jag vill ska hända, jag behöver bara komma på när i handlingen det ska ske.

Och så behöver jag påminna mig själv om att inte peta med detaljer i det här skedet – de kommer i senare redigeringsvändor! Det är inte ens viktigt att scener hamnar i rätt ordning heller, för även det kommer fixa till sig.