Svemickes dansbandsblogg

Nya Matz Bladhs - något saknas

noreply@blogger.com (Svemicke) — Mon, 30 Jan 2012 19:54:00 +0000

Förväntningarna var höga. Spänningen likaså. Har länge varit nyfiken på den nya skivan med detta legendariska falkenbergsband som trots skepnadsbyten många gånger alltid lyckats bibehålla sitt klassiska sound och gå i sitt egna traditionella tecken, men denna gången var det något som fattades.

År 1974 köpte kristianstadspågen Conny Nilsson orkestern Berth Idoffs av orkesterns grundare Berth Idoff (surprise!) och historia skrevs. Visst minns ni väl "Små Små Ord" och den svenska tolkningen av G.G. Andersons "Santa Lucia - Versunken Im Meer". Conny och gänget blev även filmstjärnor i Colin Nutleys filmer.

På 1990-talet kom Ingmar Nordströms före detta saxofonist och arrangör, Bo Jansson, med i bandet och bandet tog en ny skepnad. Den bästa någonsin i orkesterns historia med bland en lysande instrumental tolkning av "9 To 5 (My Baby Takes The Morning Train)" och den superba tolkningen av Visitors "Crazy Love" ("Min Galna Värld").

Med samarbetet med Orsa Spelmän skrevs ännu mer historia i "Kärlek På Gång".

1983 kom den före detta sångaren i Tonix - Göran Lindberg - med i Matz Bladhs och bandet tog en ny skepnad med Görans egna låtar på repertoaren, även om jag fortfarande saknar en nyinspelning med Göran och Matz Bladhs på "Dansens Drottning", men den lär jag nog få vänta förgäves på. Andra alster värda att minnas är dock "Lite Blyg", "När Vi Får Ha Varann", "Aj, Aj, Aj, Jag Svävar I Det Blå", "Dansa Hela Natten Med Mig", "Kärlekens Ljus" med flera.

Efter åtta år valde Göran att lämna bandet och den gamle popikonen Paul "Paljett" Sahlin tog över. Ännu mer eget alster bidrogs med till bandet. Både gammalt och nytt, men vi kände igen bandet och det som var Matz Bladhs fortsatte att vara Matz Bladhs.

Göran kom tillbaka till bandet i mitten av 2000-talet och det resulterade i två skivor med nyinspelningar på gamla klassiker. Äntligen liksom! Det blev ju aldrig några Lindberg-låtar med Sahlin-sång på skiva, men vice versa blev det. Om än lite. "Silverforsens Strand" är väl den enda?

I somras fick jag den stora äran att beskåda ännu nyare (vem vet var det slutar?) Matz Bladhs i Sägnernas Hus. Nu med tidigare omskrivna Conny Nilsson vid sångmikrofonen. Göran slutade ju igen.

Nu var det bara en äkta "bladhare" kvar i bandet från förr - Lars-Olof Karlsson, men det var fortfarande gamla vanliga Matz Bladhs och Conny axlade manteln från sina föregångare mycket bra. Det rådde ingen tvekan på vad det var för band som stod på scenen.

Sen kom det då en ny skiva va... - "Leende Dansmusik 2012". Man gick visst tillbaka till sin gamla välkända albumserie. Lite grann som som "Saxparty" och "Kramgoa Låtar". Senaste "Leende Dansmusik"-skivan kom ju 1997.

Låt oss titta på skivan då: Vi finner en del gamla godingar och en del nya låtar. Vi finner dessutom något unikt för dagens dansbandskultur - en instrumental låt. Vad har hänt med den instrumentala musiken egentligen? Nästan alla dansband hade åtminstone en eller två instrumentala låtar med på varje skiva förr. Nu verkar det vara helt borta. Nya Matz Bladhs har i alla fall med en instrumental låt och det är toppen, tycker jag!

Den instrumentala låten är den gamla härliga "Den Gamla Moraklockan" av Åke Fagerlund. Senast den blev "dansbandsförevigad" var år 1991 av Vikingarna.

Arrangemanget är kul. Likaså låtvalet. Saxofonisten Håkan Nordling axlar verkligen Jan-Erik Anderssons klassiska saxofonsound, "the Matz Bladhs-way".

Arrangemanget på "moraklockan" är kul för i introt låter det precis som popbanden som var med i Dansbandskampen och som jag ju inte vill kategorisera under fliken dansband. Vet man inte om att det är Matz Bladhs det handlar om, utan man hör någon "skivvändare" ute på ett dansställe dra igång den så tror man först att det är något av dessa popband som han/hon har lagt på. Sen lär besvikelsen övergå helt i positiv överraskning när saxen drar igång på denna gamla välkända melodi. Helt klart skivans bästa spår!

Vidare då: Jo, man har även dammat av Hans Rytterströms "Klappar Ditt Hjärta Bara För Mig". Hans Rytterström är en legend inom genren väl värd ett eget blogginlägg bara han. Kul att man tog med låten på skivan, men jag föredrar nog Stefan Borschs version från år 1989.

"Ja! Man har tagit med "När Kärleken Slår Till" av Kaj Svenling och Jesper Thunqvist", tänkte jag. Conny sjöng ju den med Berth Idoffs år 1993. Kör igång låten och... "Men vad...? Det är ju den med Anders Engbergs! " Besvikelse först, men den är ju bra den med. Den skrevs av Per Arne Thigerberg, Peter Bergqvist och Hans Backström och vann Se och Hörs Meloditävling år 1998. Conny och gänget gör en lysande tolkning av låten som gör den klart godk... nä, med beröm godkänd.

Vi tittar vidare på skivan och finner "Vår Egen Bröllopsdag", först känd med Curt Haagers och Git Persson. Låten tog henne över sundet och hon fick även sjunga den i duett med Johnny Hansen på Kandis album "Kandis 13".

Ja, och där upphör det vi känner igen som Matz Bladhs. Någon av mina trogna bloggläsare upplyste mig visserligen redan för ett tag sedan om att orkestern nu skulle ta en ny skepnad med mindre klaviaturmattor så jag var beredd på det, men måste säga att det är en förlust. Det är ju det som gjort att Matz Bladhs är Matz Bladhs liksom. Nej, absolut inget bra drag från bandet om ni frågar mig.

Tittar vi tillbaka på förra skivan, Entré från år 2009, så finner vi att det utan tvekan är Matz Bladhs med det välputsade typiska soundet. Detta fattas på den senaste skivan och det blev lite mer ljudmässigt slätstruket och det är ett minus.

Överlag är dock skivan mycket bra och väl värd att rekommendera. Äntligen fick vi ett 60-talsmedley utan en massa skrik och skrän som i de moderna bandens tappningar. Ett medley som dessutom är kul att lyssna på, till skillnad från de andra.

Conny Nilsson är mer än värdig som efterträdare till Göran Lindberg och Paul Sahlin, men var tog Lars-Olofs solonummer vägen? Vi har en instrumental låt som alltid, men ingen låt som sjungs av Lars-Olof. Som alltid. ????

Mer saxofon och mer klaviatur önskas till nästa platta. Man ska inte ändra ett bra recept. Nya skivan är som att gå på stamstället och beställa in sin traditionella ryggbiff för att sedan upptäcka att man skurit ner på grillkryddan. Maten är fortfarande god och välsmakande, men det fattas det lilla.

Betyg då?
Traditionell, njutbar dansmusik och jag är mer än nöjd överlag, så det blir en fyra av fem möjliga. Det hade blivit fem om det varit lite mer klaviatur och saxofon och mindre gitarrmattor. Gitarrmattor får vi av så många andra band idag så det behöver vi inte från Matz Bladhs också.

Ännu en gång ett stort plus för "moraklockan". Just det popbandsinfluerade introt i kombination med återgången till det traditionella Matz Bladhs-soundet sitter som en smäck!

Ja, jag stoppar väl med det? Recensionen dröjde för jag visste inte riktigt hur jag skulle författa ihop den, men det är väl ungefär så här jag känner att jag kan publicera den.

Läs min tidigare recension från då bandet besökte Sägnernas Hus här.
Besök Matz Bladhs hemsida här.
Besök Conny Nilssons egen hemsida här.

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

Lite lördagsgodis från mig till er

noreply@blogger.com (Svemicke) — Sat, 28 Jan 2012 20:00:00 +0000

Tänkte bjuda er på lite lördagsgodis och en helt underbar orgie i saxofonspel, serverad av det norska bandet Holmsve i låten "En Rød Liten Rose":

Tänk om vi kunde fått ett nytt band i det här landet som kunde prestera något motsvarande. Det hade varit trevligt!

Besök Holmsves hemsida här.

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

Jodå, nog sa det klick alltid!

noreply@blogger.com (Svemicke) — Thu, 26 Jan 2012 19:21:00 +0000

I slutet av förra året fick vi en liten aptitretare om vad som komma skall och om förra albumet var bra så är det senaste mycket bättre och det sa verkligen klick här! Decenniets bästa dansband, och den enda värdiga vinnaren av alla dem som vunnit Dansbandskampen, har blivit ännu bättre, och jag är nästan beredd på att överge mina krav om saxofon, för jag tror bestämt att vi har hittat ett nytt band med eget sound som lär gå väldigt långt precis som det är.

Jag syftar naturligtvis på Elisa's senaste album, "Det Sa Klick!" och det gjorde det verkligen! Favoritspåret är redan funnet! Den fenomenalt gåshudsresande och superunderbara tolkningen av Lynn Andersons "Rosegarden". Har redan kört den femton gånger och jag är helt betagen av både bandets prestation och av Elisa Lindströms briljanta sånginsats trots den lilla missen i andra versen. Här ligger till och med en garvad veteran som Hasse Carlsson från Flamingokvintetten ("En Dans På Rosor" från 1987) i lä, för det är en av de bästa sånginsatser jag någonsin upplevt! Elisa är säker på sin tonart och hon ligger nästan perfekt rakt igenom hela skivan.

När bandet nu lagt Dansbandskampen bakom sig och istället får möjlighet att rikta in sig på sin egen repertoar så slår gnistorna höga. Lite nytt och lite gammalt, där det gamla tolkas på ett mycket professionellt sätt. Så även Jackie DeShannons "When You Walk In The Room" så när som efter tonartshöjningen, för den gillade jag inte. Hela låten kunde nog sänkts en tonart redan från början. Även en av våra största sångerskor genom tiderna - Agnetha Fältskog - står sig slätt här.

Curt Haagers har gjort det. Ingmar Nordströms har gjort det. Thorleifs har gjort det. - Hittat sin egen stil och sitt eget sound. Nu har vi ett band till som gjort det samma. - Elisa's. Med dragspelet, gitarrmattorna och Elisa's röst i kombination så råder det ingen tvekan på vem som strömmar ut ur högtalarna. Citerar Rose-Marie Stråhle från en av Hänt I Veckans meloditävlingar: "Det här är som bomull för hjärtat!"

Jag hade egentligen inte tänkt att skriva mer om Elisa's nya skiva eftersom jag tycker bandet redan har fått väldigt mycket uppmärksamhet här, men efter att ha hört nya skivan så var jag bara tvungen att föra bandet på skrift igen.

"Är Det På Riktigt Eller Drömmer Jag" är en härlig foxtrott väl värd att uppmärksamma. Med en härligt dallrande mandolin som efterföljs av en lysande sånginsats så ser man brasan på stranden en sommarkväll framför sig. För ett tag så förflyttades jag mentalt till Lomma Norra Camping vid stranden i en röd solnedgång. Tyvärr finns inte dansbanan kvar där längre, men det är en annan historia.Vill ni verkligen hålla om den ni beundrar lite extra så gör det till denna låt. Bättre kan det inte bli!

Men...! På tal om gamla godingar i nya tolkningar; Var tog "Tennessee Waltz" med trumpeten från förra årets releasefest vägen? Hade faktiskt hoppats att den skulle dyka upp här.

Finns inget negativt alls att säga om Elisa's faktiskt. Så betyget på denna skiva blir fem av fem möjliga! Köp den! Gå ut och dansa till Elisa's! Det är värt varenda krona! Bättre än så här kan det verkligen inte bli i dessa dansbandstider! När vi nu sitter och lipar i vår ensamhet för att vi nu även mister Thorleifs så kan trösten sökas hos Elisa's och albumet "Det Sa Klick!" Hela bandet gör en lysande insats! Detta är proffs! Verkliga och riktiga musikaliska proffs!

Besök Elisa's hemsida här.

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

Svemickes dansbandstips: Callinaz - brådmoget och klart godkänt

noreply@blogger.com (Svemicke) — Sun, 22 Jan 2012 22:40:00 +0000

Vi fortsätter på temat avseende dansbandstips och kikar in på ett ungt band som spelar traditionell dansbandsmusik och lika söt som bandets kapellmästare är, lika njutbar och bra är musiken de presterar och debutalbumet inehåller inga rockinslag utan håller sig helt klart inom ramarna för hur dansband ska låta.

Carolina Skaarup Olsson, en tjej från skånska Klippan, står i fronten för bandet Callinaz och med sig har hon fyra killar och alla, förutom klaviaturspelaren Magnus Ehnberg, är födda på 1990-talet så det ger oss hopp om ett långt liv för detta band. De har långt till den pensionstid som nu drabbar kulturen hårt när ett efter ett av banden vi så länge älskat och lyssnat till nu lägger av.

Det finns väldigt många likheter med kometkarriärbandet Elisa's i Callinaz. Repertoaren består till största delen av mogen dansbandsmusik med mycket dragspel och gitarr. Tyvärr är arrangemangen på debutskivan "Från Mörker Till Ljus" lite torftiga och slätstrukna, vilket dessvärre är ett minus då det verkligen finns potential här.

Ett undantag är dock introt till Frank och Nancy Sinatras svenska version av "Something Stupid" - vari Carolina sjunger duett med Arne Bakken - som faktiskt är ett underbart inslag. Här visar bandet på en mycket kompetent innovationsteknik, för här har de bytt ut det trista akustiska gitarrintrot mot ett fylligare dragspel och elgitarrintro. Svemicke ryser av välbehag vid åhörandet!

Favoritspåret på skivan är "Glömmer Alla Tårar" och vi finner också en kul klaviaturmatta på tidigare omskrivna Drifters låt "Kommer Tid, Kommer Råd".

"Aldrig Ska Jag Glömma Dig" är väl lite smörsliskig för min smak, men jag vill ändå slå ett slag för den, då den är skriven av Carolina själv.

Detta är ett ungt band. Nystartat dessutom och de behöver en bredare publik och dansbandspubliken behöver dem, så ut nu och ge Callinaz ert stöd!

Förutom Carolina och tidigare nämnda Magnus Ehnberg, så består bandet av Mikael Rosenqvist på bas, Andreas Holmberg på trummor och Jianis Xouri på gitarr och Carolina bidrar inte bara med ljuv skönsång. Hon bidrar även med gitarr, dragspel och - läs och häpna - saxofon! Äntligen ett nytt dansband med saxofon! Frågan är dock; var höll den hus? Byt ut gitarrmattorna mot lite mer saxofon framöver är mitt tips.

Jag hoppas verkligen jag får möjlighet att uppleva detta band live någon gång inom snar framtid, för jag är väldigt nyfiken på dem och jag hoppas verkligen att de arbetar på sin inovationsförmåga och trakterar mer saxofon framöver, för det här är ett riktigt bra band! Verkligen vad vi behöver nu när vi säger farväl till fler och fler av våra gamla trotjänare.

Betyg då?
Svårt det här. 3+ eller 4-? Har inte riktigt bestämt mig. Den instrumentala sammansättningen har mer att önska och det sänker ju betyget lite, men det faktum att bandet aldrig går utanför ramarna för vad som är riktig dansbandsmusik höjer betyget. Ni får bestämma. Jag har lagt en undersökning lite högre upp i högerfältet, vari ni kan rösta om vilket betyg bandet ska få för sin debutskiva.

Besök Callinaz hemsida här.

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

Svemickes dansbandstips: Drifters gör det roliga roligare

noreply@blogger.com (Svemicke) — Sun, 22 Jan 2012 21:23:00 +0000

Det ska vara roligt och uppiggande att lyssna på dansbandsmusik. Man ska kunna njuta av det och vilja skruva upp volymen istället för att sänka den. Många av dagens band vill "föryngra" kulturen och i sin drift att göra detta så faller vi som gillar dansband så som det ska låta bort. Dock finns det band som lyckas kombinera de båda företeelserna genom att sätta ihop en kul och underhållande blandning av låtar och tolka dem på helt rätt sätt. Band som uppfyller kraven för att falla under "Svemickes dansbandstips".

Ett av de banden är Drifters. Jag skrev en recension på deras förra skiva - "Stanna Hos Mig" - att det var en av de bäst sammansatta dansbandsskivor som någonsin getts ut låtmässigt på senare tid. Dessvärre försvann det inlägget när jag stängde ner min förra blogg, för jag glömde att flytta över det inlägget hit.

Nu har bandet gjort det igen. Senaste skivan - "Vi Får Hoppas På Det Bästa" - inehåller en ung och fartfylld låtblandning som lockar till en yngre publik utan att skrämma bort oss som vill ha kvar dansbandsmusiken så som den alltid har låtit.

Jag skrev ju ett väluppmärksammat inlägg för ett tag sedan om Sannex, vari jag uttryckte en besk bitterhet över att bandet blivit väldigt mycket - ja, enormt mycket - sämre än vad det en gång var. Den åsikten står jag för. Även Drifters har genomgått en del förändringar sedan tiden med Marie Arturén, men det är ändå inte så att jag får avsmak för resultatet.

Visserligen tycker jag fortfarande att Drifters är Marie Arturén och jag har väl aldrig riktigt vant mig vid att det numera är Erica Sjöström som personifierar bandet. Vilket hon visserligen gör väldigt bra, men jag är ju konservativ som ni vet.

Hur som helst: Skall man föra ett bandnamn vidare så måste man göra det med finess och det får jag verkligen säga att Drifters gör.

På nya skivan finner vi låtar som ABBA:s "Nina Pretty Ballerina" i svensk version och Olivia Newton Johns "Xanadu" i vilken hon blev kompad av det utomordentligt briljanta popbandet Electric Light Orchestra. Vi hittar också Katrina And The Waves "Sun Street" på skivan.

De två sistnämnda blev även dansbandsförevigade av Ingmar Nordströms på sin tid. Dock båda i svenska versioner ("Sun Street" hette "När Du Ler") och jag får nog säga att Drifters version av "Xanadu" faller rätt platt och är rätt ointressant, vilket gör att detta är skivans sämsta spår. Att ta bort syntheffekterna i introt är inget bra drag. Här föredrar jag, förutom originalet, Ingmar Nordströms instrumentala version. Kika in på den om ni får möjlighet.

Precis som Drifters piggade upp och ansiktslyfte Ann-Christine Bärnstens "Ska Vi Plocka Körsbär I Min Trädgård?" på förra skivan så lyfter de upp Lill Lindfors "En Man I Byrån" rejält på denna skivan. Just när sådana gamla godingar får nytt liv är rätt kul om det görs på rätt sätt. Man ska inte bara spela in en gammal låt, man skla göra det med finess också och det måste jag säga att Drifters gjort här. Just att plocka upp lite unika låtar på sin repertoar är något jag verkligen uppskattar. Återigen nämner jag Ingmar Nordströms som har en hel del udda låtar på sin repertoar.

Likaså har nu Drifters plockat upp ett litet roligt inslag på skivan, nämligen "Pack Up" av Eliza Doolittle. Ingen genuin dansbandslåt precis, men rytmen är helt klart dansband och jag jämförde den med Lotta Engbergs "Åh Vad Jag Älskade Dig Just Då" som är rätt snarlik i sin rytm och konstaterade att det bara är en skillnad på låtarna. "Pack Up" får spelas på radion, men inte "Åh Vad Jag Älskade Dig Just Då" för den är inspelad av ett dansband. Dansbandsmusik hänvisas numera till söndagskvällar i SR P4 när folk gör annat än att lyssna på radio.

Favoritspåren är dock "Hallå, Jag Ringer På" av Ulf Georgsson, Thomas Berglund och Peter Samuelsson. En riktigt bra bugglåt som lockar på volymknappen samt sistaspåret "September", även detta komponerat av Ulf Georgsson. Denna gång hade han Anders Wigelius till sin hjälp.

Kort sammanfattat: Drifters lyckas klart att föryngra dansbandsmusiken utan att skrämma bort oss som vill ha kvar den som den alltid har varit. Med en fartfylld, pigg och ung musikalisk blandning i en traditionell musikalisk tappning så gör de få besvikna. Skivan är helt klart värd varenda krona och vi skådar här ett av 2010-talets bästa dansband. Vill man dessutom gå ut en kväll och dansa så bör man kika in när Drifters besöker den lokala danslokalen.

Betyg då?
Fyra av fem möjliga, helt klart.

Besök Drifters hemsida här.

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

Nytt år, nya utmaningar

noreply@blogger.com (Svemicke) — Sun, 01 Jan 2012 18:19:00 +0000

Som jag skrev på Nyårsafton så stundar en del intressanta skivsläpp detta året och jag tänkte att vi skulle titta lite närmare på ett av dem redan nu.

Men först en liten replik på mail som kommit in. Jag har fått en del upprörda mail angående mitt inlägg om Sannex som jag publicerade för några dagar sedan och jag kan nog erkänna att jag var lite onyanserad i författandeskapet där. Jag har därför reviderat inlägget lite och rekommenderar er att läsa igenom det igen. Länk följer nedan. Den roligaste reaktionen jag fick var dock denna:

Sannex är bäst och det har de alltid varit!

Nu råkar det ju vara tre helt olika band med tre helt olika sound förpackat i ett namn och en logotyp, vilket jag ju poängterade i inlägget. De var väldigt bra förr, men de är mindre bra nu, men det finns ju inget som säger att de inte kan bli lika bra som de har varit igen.

Nog om det. Jag tillstår att jag var lite onyanserad i inlägget om Sannex och av den anledningen så reviderade jag det lite. Gå in och läs igen!

Men nu över till det jag egentligen skulle ta upp - Elisa's. Nytt album på gång och vi får redan nu provsmaka lite på YouTube:

Detta unga band besitter en unik förmåga i sin generation. Jag vet att jag tidigare rosade Zekes, för deras debutalbum. Det var ett välarbetat, välarrangerat och välproducerat album. Dessvärre lyckades de inte upprätthålla succén med sin uppföljare. Jag har lyssnat på det uppföljande albumet, men det är inget jag tänker upprepa.

Att upprätthålla succén verkar dock Elisa's ha förmågan att göra. Att döma av det jag fått ta del av genom ovan publicerade klipp så får vi ännu ett kanonalbum med traditionell dansbandsmusik som ändå låter modern och ungdomlig. Elisa's är unika i sitt slag med att lyckas med detta.

Nu har vi dock det här med instrumenteringen igen. Om jag nu tvunget skall peka på något, vill säga. Blir det bara gitarr och dragspel rakt igenom här också? Jag skrev ju om Stensons i ett tidigare inlägg och där vill jag ge ett tips till Elisa's att lära lite av dem om hur man kan experimentera för att få fram ett riktigt delikatessound.

Låtvalet är väldigt intressant och med både Jackie DeShannons "When You Walk In The Room" och Lynn Andersons "Rosegarden" så visar bandet på att de verkligen vet vad de sysslar med och att de är professionella. Är väldigt spänd på att få höra fullversionerna av dessa faktiskt och just att man nu tar med lite rejäla örhängen i blandningen är ett kul och uppskattat inslag.

Man har nu lämnat "göra-om-pop-till-dansband" samt "spela-in-dansbandsklassiker-igen" från Dansbandskampen bakom sig och börjar sikta in mer på sig själv och det är bra. Visserligen är det kul med lite sådana inslag, det har jag alltid tyckt, men påtvingade låtar i nio veckor x 3 blev lite väl mycket.

På vilket sätt då?
Jo, men att göra om låtar till sitt eget sound är en kul grej. Om de kommer från hjärtat och inte blir framtvingade. Om artristerna får välja själva och arbeta fram en idé på egen hand kan det bli bra, men att tilldela dem en låt och sedan tvinga dem att göra om den på fem dagar, var inte alltid ett så lyckat recept. Det tyckte åtminstone inte jag.

Elisa's visade även på en utsökt arrangemangsinnovation under sin tid i Dansbandskampen, så jag har rätt höga förväntningar på det nya albumet och jag tror det kommer bli väldigt bra.

För att återknyta till Sannex igen så plockade de ju bland annat upp Cliff Richards "I Could Easily Fall In Love With You" på senaste skivan och det borde jag ju gilla. Nja... Efter tidigare rejäla ansiktslyftningar av Neil Sedakas "Living Next Door To An Angel" samt The Rubettes "Sugar Baby Love" från tidigare år, så blev det en rätt intetsägande version av Cliff Richardlåten. Jag tycker fortfarande att Matz Bladhs gör den bäst ("Det Är Lätt Att Bli Kär I Nån Som Dig", Leende Dansmiusik 85).

Det är risken även med Elisa's. Att vi efter ett tag "vet hur det låter" redan innan vi har hört det. Det är därför jag påtalar det här med instrumenteringen, för variationen av låtar finns där och kunskapen att sätta ihop ett bra och njutbart album finns där också. Det är precis så här som dansbandsmusik ska låta, men det är med musik som med matlagning. Ibland kan det vara kul att tillsätta nya kryddor i såsen för att få en godare smak.

Jag nämnde ju tidigare att vi bara fick ett och ett halvt bra band genom de tre åren med Dansbandskampen. Jag syftade där på nya band som är värdiga efterträdare till Curt Haagers, Thorleifs, Ingmar Nordströms, Vikingarna och de andra väletablerade banden och Elisa's är det ena. Nu räknar jag ju inte med Wizex, Bengt Hennings och dem, för de har ju funnits ett bra tag utan jag syftade på nya band som kan ta dansbandskulturen in i framtiden. Håll även utkik efter min nya serie med dansbandstips för där kommer jag att tipsa om fler band som kan bli hopp för framtiden.

Elisa's gör braksuccé och de tar verkligen in den traditionella dansbandsmusiken till de yngre generationerna och det här är nog bandet som bidrar mest till kulturens framtida överlevnad. Jag gillar dessutom det jag har fått höra hittills av nya skivan och en stor eloge skall delas ut till Elisa's för deras arbete! Mycket bra gjort! Grattis än en gång till ett kanonalbum!

Men jag måste klaga på en sak. Får väl se om jag gör lika stor succé och orsakar lika stor läsarstorm som de där modebloggarna nu. Det är ju tydligen där pengarna finns. - Elisa skulle aldrig ha klippt av sitt långa, fina hår. Det borde hon låta växa ut igen. Min åsikt!

Besök Elisa's hemsida här.
Läs tidigare inlägg om Sannex här.
Läs tidigare inlägg om Stensons här.

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

Gott Nytt År!

noreply@blogger.com (Svemicke) — Sat, 31 Dec 2011 11:02:00 +0000

2011 skrotade jag min andra blogg och nu har jag bara denna kvar. Himla skönt för nu slipper jag skriva årskrönika.

Vi har en del intressanta skivsläpp att se fram emot under år 2012 och det påstås att året skall bli lyckans år. Vi får se hur det blir med det.

Jag gör som ABBA och önskar er alla ett riktigt

GOTT NYTT ÅR 2012!

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

Svemickes dansbandstips: Stensons

noreply@blogger.com (Svemicke) — Tue, 27 Dec 2011 17:28:00 +0000

Som jag skrev i senaste blogginlägget så börjar vi nu att förlora ett efter ett av våra väletablerade och kvalitativa dansband och det duggar inte direkt tätt med nya värdiga efterträdare värda att nämnas. Dock finns det några ljusglimtar kvar och ett tänkte jag tipsa om idag.

Christina Lindbergs Orkester, som var verksam mellan åren 1990 och 1995, lämnade ett dansband efter sig. - Stensons. Mest kända blev de för låten "Båten Till Köpenhamn", som är en svensk version av Waylon Jennings och Willie Nelsons "If I Can Find A Clean Shirt". Lasse Stefanz spelade in den något år efter, där Olle Jönsson sjunger duett med Mikael Andersen från Grönwalls.

Det var då det. Bandet finns kvar och de vidhåller det traditionella och klassiska dansbandssoundet som går rakt in i hjärtat på en dansbandsfascist som jag.

När jag vill lyssna på dansbandsmusik så vet jag precis hur det ska låta. Det vet Stensons med för det är precis så som dansband ska låta, så är ni sugna på att gå ut och dansa en kväll till riktig dansbandsmusik eller vill höra nyproducerad traditionell dansbandsmusik strömma ut ur era radioapparater eller datorer så sök upp Stensons. En danskväll med dem eller ett CD-album med dem är väl värt priset!

Utöver att bandet vidhåller det klassiska, smäktande dansbandssoundet - vilket jag är oerhört tacksam över i dessa tider - så har de även gjort en annan mycket nämnvärd bedrift. De har nämligen lockat fram den mycket saknade Helene Persson - känd från Helene & Gänget och Alfstarz - till sångmikrofonen igen. Detta tackar jag väldigt mycket för! Helene som lämnade dansbandslivet för en radiokarriär i SR Kristianstad istället.

Som skrivet ovan; Stensons är ett hett tips för er finsmakare inom dansbandskulturen och med medlemmar födda mellan åren 1963 och 1991 så är det ett band vi nog får njuta av åtminstone i tio till tjugo år till. Stensons vet hur dansband ska låta! Andra band borde lära av dem!

Avslutar med att låta er lyssna på ett smakprov av Stensons. Här i duett med ovan nämnda Helene Persson i låten "Det Är Bara Himmelen" av Harald Östgård och Vladimir Bølla.

Besök Stensons hemsida här. Där kan ni bland annat läsa mer om bandet samt provlyssna på fler av bandets låtar.

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

Sannex senaste - det var bättre förr

noreply@blogger.com (Svemicke) — Mon, 26 Dec 2011 16:30:00 +0000

Fick mail från er läsare om att länken nedan inte fungerade. Detta är nu tillrättat, så nu ska länken fungera.

Namnet är det samma och logotypen är den samma, men sedan upphör likheterna med bandets tidigare jag. Det var helt enkelt bättre förr och trots det väletablerade namnet så blev det som en måltid på McDonald's. Smaklöst och utan nämnvärda upplevelser.

Visserligen är jag sent ute, då det nästan var ett år sedan skivan släpptes, men jag råkade snubbla över den först nu.

Medan vi nu möts av de länge befarade tråkiga nyheterna att våra väletablerade och kvalitativa orkestrar lägger ner en efter en så får vi inte direkt några efterträdare som för manteln vidare värda att nämnas. Trots tre år av dansbandskamp så har det varit glest mellan nyupptäckta riktiga dansband och nya Sannex är inte ett av dem.

Årets album - "Får Jag Lov?" - är, som jag skrev ovan, att jämföra med ett besök på McDonald's. Det duger som bukfylla, men någon smakrik och överraskande upplevelse är det då direkt inte.

I konkurrensen från de band de tävlade mot i Dansbandskampen från det året de var med, så upplevdes det som ett bra band, men i konkurrensen med sig själva från förr så blir det papperskorgen och det är faktiskt dit jag förpassar nya Sannex. Det var bättre på Roger Bergstrands tid.

Vi tappar ett efter ett av våra välkända dansband nu och det senaste i raden är ju Thorleifs. Det börjar bli hög tid att finna nya band som faktiskt är bra. Bra som i bra på riktigt och inte som i "de var bäst av banden i årets Dansbandskampen".

-"Slut på Big Mac i skåpet!" Visst känns repliken igen från ett McDonald's-besök? Det är samma sak med Sannex senaste album. 14 olika sorters hamburgare i skåpet. - Olika hamburgare, men samma smak. - Nämligen ingen alls!

Det börjar bli hög tid att vi får nya riktigt bra dansband nu när våra gamla rävar lägger av. Än så länge har vi bara fått en och en halv bra efterträdare och där ingår inte nya Sannex. Det kostar numera runt 180 kronor att gå ut och dansa. Då vill man ha valuta för pengarna och det ger verkligen inte nya Sannex!

Ni som gillar äkta genuin dansbandsmusik avrådes från att köpa Sannex senaste album för med gamla Sannex i beaktande så kommer detta bara att leda till enorm besvikelse. Jag talar av erfarenhet. Ni som gillar Scotts, Date och de andra oväsendena kommer säkert att gilla nya Sannex för det är precis lika fantasilöst och tråkigt.

Du nämnde att vi bara fått en och en halv bra efterträdare, vad menade Svemicke med det?
Det mina vänner, tänkte jag återkomma till i ett senare blogginlägg.

Betyg på Sannex senaste ska ju delas ut också. Det får bli tre minus av fem möjliga.

Till sist länkar jag till ett klipp från det gamla Sannex då det lät som det ska låta och det är uppladdat av den dåvarande sångaren - Roger Bergstrand - himself. Eftersom inbäddning är inaktiverat så får det bli en länk till klippet istället. Fler klipp med Sannex från den tiden finns på hans YouTube-sida.

Sannex - I Kärlekens Spel från Hänts Meloditävling, år 1994.

Besök Sannex hemsida här.

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

Så var det dags för Nashville igen

noreply@blogger.com (Svemicke) — Wed, 14 Dec 2011 22:01:00 +0000

Kikki Danielsson och Jill Johnson har gjort det. - Åkt till Nashville och spelat in skivor. Exakt varför har jag aldrig förstått för det där med att countrymusik ska vara så himla bra har jag då aldrig tyckt när vi har en 100 gånger bättre dansbandsindustri här hemma. Nu är det dock dags för Nashville igen och för första gången blev det ett bättre resultat än vad bandet själv kunnat prestera tidigare.

Kommer ni ihåg Larz-Kristerz? Ja, precis! Det överskattade retrobandet från Älvdalen. De vann Dansbandskampen 2008 med sin resa tillbaka till 1970-talet och visserligen blev de hyllade av undertecknad, men vad var liksom alternativet? Scotts? Det är som att välja mellan pest och förkylning för ni trogna bloggläsare vet ju vad jag tycker om Scotts. Särskilt när vi i den upplagan hade riktiga dansband som Jenny Saléns, Bengt Hennings och Susann Nordströms för att nämna några.

Visserligen får de mig ännu att höja volymen till deras rejäla ansiktslyftning av totalvidriga Princes ("Symbolen" ni vet) "Purple Rain". För första gången blev den låten lyssningsvärd.

Larz-Kristerz är som ett skämt. Man ska aldrig älta poängen för då tappar skämtet i värde och så var det också med detta band. En tillfälligt kul grej som skulle stannat vid det och sedan inte fortsatt.

Nej, jag sågar inte Larz-Kristerz. Ett bra underhållningsband som kör dansband som vi känner igen det från 1970-talet. Inget fel i det alls, men innovationen fattades hos detta band och det blev bara fler skivor med samma koncept och inget som överraskade. Gitarr, elorgel, trummor och bas genom två album.

Fram tills nu. Med lite hjälp från USA så lyckades detta band ta ett nytt steg i rätt riktning och nu gick man också in i en ny fas i musikkarriären. Med nya skivan "Från Älvdalen Till Nashville" blev det roligt att lyssna på Larz-Kristerz igen. Ett riktigt bra countryband när allt kom omkring.

Med lite elektroniska instrument i kombination med bandets ursprungliga instrumentala ljuddesign blev detta albumet riktigt bra! Vi får till och med får höra lite saxofon. Jo minsann! På låten "Tusen Frågor, Ett Svar". Den kan rekommenderas! Utöver det får vi även höra lite munspel och steel guitar.

Rekommenderar er att putta i Larz-Kristerz nya platta i en CD-växlare eller en blandad spellista i datorns olika musikspelare, för en låt därifrån då och då kan pigga upp på festen eller tillställningen.

Roligaste inslaget på skivan är bandets ansiktslyftning av Jim Reeves urtrista "Vaya Con Dios". För första gången blev den lite rolig att lyssna på med lite gungig rytm.

Larz-Kristerz "Från Älvdalen Till Nashville" får tre av fem möjliga i betyg. Fortsätt att överraska oss grabbar! Lite mer innovation framöver och detta kan bli riktigt bra!

Besök Larz-Kristerz hemsida här.

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

ABBA smygspred dansband världen runt

noreply@blogger.com (Svemicke) — Sat, 10 Dec 2011 14:18:00 +0000

ABBA - vårt allra största internationella popband som ju skördade enorma framgångar jorden runt med sin musik, men har någon funderat på att de faktiskt redan då i smyg spred lite dansbandsmusik till hela jordens befolkning?

Nu tror ni kanske att jag fått solsting mitt i december, men häng med i inlägget så kanske ni förstår vart jag vill komma.

Roxette, Robyn, Pandora, Ace Of Base... Detta är bara några av alla de artister som skördat enorma framgångar utanför vårt rikes gränser och de har bidragit till att placera vårt lilla land på musikkartan. Alla är enormt duktiga och bra artister och jag har bara positiva saker att säga om dessa, men ingen av dem har bidragit något nämnvärt för att marknadsföra oss invånare i dansbandsvärlden internationellt.

Men att hjälpa oss dansbandsinvånare att sprida vår kultur internationellt har faktiskt ABBA gjort. Vi kan ju börja med den här:

ABBA - "I Do, I Do, I Do" från albumet "ABBA", utgivet 1975.

En riktigt smäktande dansbandsfoxtrot med välklingande saxofoner och genuin dansbandsbasgång. Hela världen gick runt och lyssnade på denna utan att ha en aning om att den faktiskt representerade en hel kulturyttring i landet den skrevs i. För den har alla ingredienserna som behövs till en äkta dansbandslåt så som det verkligen skall låta!

Året innan gav bandet världen en dansbandsbugg, även den genuin:

ABBA - "Honey Honey" från albumet "Waterloo", utgivet 1974.

På samma album hittar vi även två andra typiska dansbandsfoxtroter:

ABBA - "Hasta Mañana" från albumet "Waterloo", utgivet 1974.

ABBA - "Dance (While The Music Goes On)" från albumet "Waterloo", utgivet 1974".

Även om ABBA valde att gå lite mer åt pop- och discohållet år 1976 inför albumet "Arrival" så stannade de ändå kvar lite i dansbandsvärlden även det året med denna, som även den är en typisk dansbandslåt med rätt basgång och smäktande saxofonspel:

ABBA - "Why Did It Have To Be Me?" från albumet "Arrival", utgivet 1976.
Sedan blev det lite musikal och mer disco, men 1979 hittade bandet tillbaka till dansbandsvärlden igen Både med denna:

ABBA - "I Have A Dream" från albumet "Voulez-Vous", utgivet 1979.

Och med denna:

ABBA - "Chiquitita" från albumet "Voulez-Vous", utgivet 1979.

1980 började vi dessvärre nå slutet för detta band. Med bara två år kvar som existerande popband, så släpptes det nästsista albumet och detta innehöll denna låten:

ABBA - "Andante Andante" från albumet "Super Trouper", utgiver 1980.

På samma album hittar vi visserligen en annan låt, som inte direkt faller in i kategorin dansbandsrelaterad i den bemärkelsen, men som ändå inte ligger allt för långt ifrån:

ABBA - "On And On And On" från albumet "Super Trouper", utgivet 1980.

Bandet splittrades sedan och vår tids allra största och bästa internationella popband försvann. - Ett band som till och med influerat Madonna i sitt musikskapande. Jag tänker på hennes lån av slingan från "Gimmie, Gimmie, Gimmie (A Man After Midnight)".

Nu är det säkert en del som vill påpeka att nästan allt ABBA-material blivit förevigat av diverse dansband och jo, det är ju nästan sant, men jag har här valt att dokumentera bandets egna bidrag från tiden då de var aktiva.

Att Simons, Sannex, Vikingarna med flera har valt att spela in ABBA-material på skiva i efterhand är ju i sammanhanget ointressant. Det intressanta här är att ABBA själva, i egenskap av världsberömt popband under sin aktiva tid, faktiskt berikade världen med äkta genuin dansbandsmusik.

Idag kan vi som bor i Sverige njuta av Benny Anderssons symfoniska orkester som lite då och då snuddar vid dansbandsgenren. Eller vad sägs om denna långkörare?

Benny Anderssons Orkester med Helen Sjöholm - "Du Är Min Man" från albumet "BAO!", utgivet 2004.

Och inte nog med det; även i år blev vi av detta mästerliga band berikade med en riktig kanonlåt:

Benny Anderssons Orkester med Helen Sjöholm - "En Dag I Sänder", ny singel från 2011.

Ja, och när vi ändå är inne på ABBA och dansband, så har vi ju denna föredetting som försöker göra comeback på att härma ABBA:

Jenny Silver - "Something In Your Eyes."

Ja Du, Jenny, Du skulle ha stannat kvar i Candela!

Till sist - och jag hoppas att alla ni som tycker om riktig dansbandsmusik hänger med på detta - och riktar ett stort tack till Björn, Benny, Agnetha och Anni-Frid för att de spred vår dansbandskultur till omvärlden under deras storhetstid som världskända popartister!

Och till alla dessa skräpband som vi nu har fått och som vill kalla sig för moderna dansband, alltså inte riktiga dansband; gå hem och lär er av ABBA och återkom efter det! Ta rätt ABBA nu! För som det låter idag så skulle man kunna tro att ni har studerat innehållet i en kaviartub eller en löksillsburk istället! Eller det kanske rentav är lutfiskinläggning ni har studerat? För det låter ju rejält slemmigt, sliskigt och smaklöst!

Besök ABBA:s fansida på Facebook här.

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

Bjarne bjöd på Lördansgodis under 1980-talet

noreply@blogger.com (Svemicke) — Mon, 21 Nov 2011 19:56:00 +0000

Lördagen den 28 februari 1987 lanserades dansbandskulturen i TV-rutorna på allvar. Från att tidigare haft utrymme i radion så klev nu dansunderhållningen in i TV-rutorna. Precis på samma sätt som i verkligheten. - Nämligen en TV-sänd danskväll med två band som turades om att underhålla till dansande publik.

Programmet hette Lördans och hela den svenska dansbandseliten medverkade. Börge Lindgrens, Vikingarna, Anders Engbergs med Lotta, Stefan Borsch med flera. Fritt från amatörer som kallar sig dansband för en dag i syfte att komma upp sig och fritt från 099-nummer vartill tittarna ska ringa och rösta en massa och avlägga avgörande utfall på saker de uppenbart inte begriper sig på.

Tidigare figurerade dansbanden mest hos Bosse Larsson i Nygammalt, men i Lördans koncentrerades underhållningen till största delen på bara dansbanden och de fick en hel programserie till sitt förfogande.

Programledare var Bjarne Lundqvist, känd från Streaplers och Flamingokvintetten och just programmet ovan hade undertecknad inspelad på något som hette VHS-band (googla på det). Vikingarna och Christer Sjögren var husgudarna i denna skåningens liv då, så självklart skulle de hamna på band!

Tyvärr hade jag inte förstånd på den tiden att föreviga alla programmen ur serien och senare såg jag till att förevigandet av detta avsnittet ej heller förevigades. På grund av bandbrist (har ni googlat på VHS så förstår ni nog vad bandbrist innebär) så spelade jag över mer än hälften av programmet . Så här sett i backspegeln kan jag meddela att det var enormt korkat gjort, men det förstod jag inte då. Då var jag ung och dum. Det ångrar jag nu.

Som ni såg så delade Vikingarna estrad med Svänzons, så ni förstår att pausknappen användes flitigt på familjens videobandspelare. Svänzons var inget att höra på då och de är inget att lyssna på nu heller, så min inspelning bestod enbart av Vikingarnas framträdanden.

Signaturmelodi till programserien var "Lördanspiing", skriven av Anders Engberg. Ingmar Nordströms förevigade låten på skiva och den återfinns på Saxparty 14 från samma år.

Det är med Lördans i färskt minne som man kan konstatera att utvecklingen inte direkt gått framåt för SVT vad gäller att spegla en av våra största kulturyttringar. Den så kallade Dansbandskampen var ju ett rent fiasko.

TV4 med Bingolotto, TV5 Nordic med programmet "Lördagsdansen" - varifrån jag publicerar ett klipp nedan - samt TV-kanalen TV21, som jag berört i ett tidigare inlägg, gav dansbandskulturen rättvisa under 1990-talet. Jag har även på senare tid fått ta del av en direktsänd danskväll med Grönwalls på VHS-kassett inspelad någon gång under åren 1991 eller 1992, och jag tror att även den sändes i TV5.

SR-koncernen valde ju att helt avliva kulturen under 2000-talet genom att ta bort dansbandskulturens sista respirator - Svensktoppen - och göra om det till ännu en topplista med samma tråkiga artister och musik som reklamradion. Vi kan väl bara hoppas på skärpning inför framtiden?

Som utlovat; ett klipp från "Lördagsdansen" som sändes i TV5 Nordic under 1990-talet. Det är Mats Elmes som spelar låten "Boogie Woogie För Två".

Läs mitt tidigare inlägg om TV21 här.

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

Så ska det låta Fernandoz!

noreply@blogger.com (Svemicke) — Tue, 08 Nov 2011 19:49:00 +0000

Jag var inne på det där med hur dansband skulle låta för ett tag sedan i tidigare recension och nu har vi ett band till som vet exakt hur det ska låta. Kan det ha att göra med att bandet kommer från Värmland? - Dansbandsmusikens vagga. Stilrent, traditionellt och i det ljuvaste dansbandssound så levererar de en ny välgjord platta. - Precis som det ska låta för att tituleras dansband!

Ibland är det svårt att med ord eller text beskriva vad det är som gör en platta "välsvarvad", men värmlandsbandet Fernandoz från Torsby har verkligen lyckats leverera ännu ett mästerverk med nya plattan "Se Mig I Ögonen" (Frituna) och inledningsspåret "Vem Är Den Du Drömmer Om" är en sådan låt som vi mycket väl kan höra i smutsig gubbrockversion á la "nya Lasse Stefanz". Fernandoz lyckas att kombinera LS gung med äkta dansbandssound med både piano och välklingande saxofoner.

Inledningen på spår 2, som för övrigt är titelspåret, för associationerna till Arvingarna, men dessa går snabbt över när sångaren Anders Nordlund levererar en ren och klar sång med pondus istället för göteborgspôjkarnas gnäll eller hårdrocksimiterade rasp i allt för skrikiga tonarter. Barytonsångare med låga register tycks bli mer och mer sällsynta i dansbanden av idag. Tyvärr! Fernandoz besitter dock ett av undantagen.

Sedan blir det ett typiskt humoristiskt Fernandoznummer i form av "Mulliga Gulliga Ann-Katrin" med lite utstickande och klatschig text med både svängande höfter och slängande bilringar (!).

Elvis Presley får vara med även på denna plattan. "Kissin' Cousins" inleds med lite distgitarr, men övergår sedan till en mer originaltrogen tolkning men ändå med lite personlig stil á la Fernandoz. Elvis har aldrig tillhört någon av mina favoriter, men hans låtar i dansbandsversioner tackar jag sällan nej till. Så även i detta fallet.

Behöver jag sedan säga att "Jag Vill Dela Mitt Liv Med Dig" tillhör storfavoriterna på skivan? Bara lyssna på introt så förstår ni varför. Förr i tiden var ett sådant sound mer regel än undantag. Nu är det tvärtom dessvärre. Det är precis så här en äkta dansbandsfoxtrott ska låta!

Det är en fröjd för öronen att lyssna på nya plattan med Fernandoz! Fernandoz är ett av de få band vi har kvar som verkligen låter dansband och som levererar en förstklassig dansbandsmusik fortfarande! En mycket bra skiva och det blir fyra plus av fem möjliga i betyg!

Nu har jag dock ett uppdrag till Fernandoz inför kommande plattor. Bli vårt lands motsvarighet till Kandis! Det vill säga inför lite mer vardagsrelaterade texter i låtarna. Det är fortfarande mest enbart hjärta och smärta. Lite SMS, Facebook, MSN Messenger och övriga moderniteter vore trevligt om det infördes även i svensk dansmusik.

"Jag sitter vid min TV och zappar. Hittar en reklamfilm om olika appar... bam, bam ... till min telefon."

Kan det vara något?

Sedan vill jag även höra en riktig version av ovan låt. Detta fruktansvärda larmande och skrikande är bara förfärligt! Har aldrig förstått mig på det där skrikandet och de höga tonarterna. Låten har potential att bli en bra dansbandslåt om den framförs på rätt sätt och jag tror att grabbarna i Fernandoz kan göra denna låt rättvisa, till skillnad från de band som gett sig på den hittills.

I övrigt hoppas jag bara på att Fernandoz fortsätter i denna takt för att uttrycka sig lite vitsigt. Fernandoz - ett av 2010-talets få riktiga kvarlevande dansband. Det är så här det ska låta!

Besök Fernandoz hemsida och köp nya plattan här.
Läs tidigare blogginlägg om Fernandoz här.

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

Borås har fått en plats på dansbandskartan

noreply@blogger.com (Svemicke) — Sun, 06 Nov 2011 21:02:00 +0000

I dansbandsvärlden så har Borås blivit en stad värd att tala om för med den nya dansbandsfestivalen så hamnar Borås verkligen på kartan över kommuner värda att tala om vad det gäller dansbandskultur.

Klippet ovan är hämtat från Lokalkanalen i Borås kanal på YouTube och det berör "Danzfezten i Borås", ett evenemang som för första gången drog igång i år och som jag hoppas får fortsätta. Upplägget är dessutom av en lysande karaktär, nämligen att man delar upp banden på två scener med tillhörande dansgolv beläget i två olika lokaler. En lokal var de riktiga dansbanden spelar och en där de modernare banden spelar.

Själv hade jag dessvärre inte möjlighet att vara där, men om jag hade varit där så hade jag lätt valt lokalen med de riktiga dansbanden. Dessa var: Matz Bladhs, Ove Pilebos, Claes Lövgrens och Jontez.

I den andra lokalen underhöll Wahlströms, Arvingarna, Bhonus och Willez, så ni trogna bloggläsare förstår att jag lätt hade kunnat undvara en vistelse där, även om jag gillar Wahlströms. Wahlströms som för övrigt höll sin sista spelning i Borås vid detta tillfälle. Synd att de lägger ner, för de är ett av det fåtalet moderna dansbanden som jag faktiskt tycker är bra.

Enligt hörsägen så har folk bussats hit från när och fjärran för att kunna närvara vid dansfesten, så även om onda krafter arbetar hårt för att ta död på något av det mest skandinaviska vi har, så lever kulturen kvar ändå. Undrar när "kulturetablissemanget" ska vakna och inse att det som varit bespottat i alla år faktiskt har ett mycket starkt fäste.

Och på tal om att ha bussats hit... Folk åkte visst långväga för att se någon artist i Malmö också i veckan, men de blev lurade på konfekten. Det blev inte dem som åkte till Borås. Det kan ju visserligen bero på att knark och överkonsumtion av alkohol inte är lika vanligt förekommande i dansbandsbranschen som i den där artistens bransch, men som jag skrev på världens största sociala nätverk; de som missade konserten i Malmö kan ju alltid åka till Göteborg och lyssna på när spårvagnarna tar kurvorna i staden. Det är exakt samma gnisslande missljud som den där tjejen utstöter och 13 spårvagnslinjer ställs inte in samtidigt, så det är definitivt konsertgaranti där. Bara en liten parentes som jag kände att jag ville stoppa in där.

Borås i egenskap av stad är nog numera rätt unik i Sverige med att ha kvar en dansrestaurang mitt i staden. Den ofördelaktiga dansbandsmomsen, införd av en socialdemokratisk regering, har ställt till det rätt rejält för dansrestaurangerna, men nu är den väl på väg att plockas bort igen, om jag förstod den nuvarande regeringens intentioner rätt? Hurra för det och bra jobbat där! Vi får hoppas på att vi får ha kvar Boråsparken - eller Parkhallen som den också kallas - länge, för kampen mot etablissemanget får vi inte förlora!

Borås kan gå i spetsen för den framtida dansbandskulturens comeback! Just i det sammanhanget känns det som att jag bosatte mig i rätt kommun.

Frågan är nu bara; hur mycket publicitet fick evenemanget i Borås Tidning? Har inte läst helgens upplagor, så jag frågar er.

Besök hemsidan tillhörande arrangören av danserna i Parkhallen här.
Besök Lokalkanalen i Borås hemsida här.

Besök de uppträdande dansbandens hemsidor:

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

Kandis nya - en god blandning

noreply@blogger.com (Svemicke) — Sat, 29 Oct 2011 11:52:00 +0000

Danmarks största dansband är tillbaka med ett nytt album och vi bjuds på en härlig blandning av olika musikstilar samt diverse kulturerfarenheter, men ändå utan att avvika från det traditionella dansbandssoundet.

Det är inte första gången som Kandis visar på ett eget unikt och innovativt musikaliskt framförande. Vi har tidigare haft den egenkomponerade låten "Vild Med Dans" som berör kvasiunderhållningsprogrammet med samma namn och som i Sverige är känt som "Let's Dance", där en massa C-kändisar skuttar runt till decibel och gör sig till riksåtlöjen. Låten framfördes i traditionellt dansbandsutförande.

Förra albumet tog bandet Facebook in i dansbandskulturen, även den egenkomponerad och tidigare har bandet levererat låtar som "Vi Mødtes På Internet" och "En SMS Fra Dig" som även dessa har introducerat dansbandskulturen till den nya tekniken och kulturen.

I år blir dock inga nymodigheter introducerade i dansbandsvärlden, men på nya albumet så får vi njuta av en rad olika musikstilar vackert omslutet av ett traditionellt dansbandssound och man blir långt ifrån besviken. Även denna gång har man sneglat åt Lasse Stefanz håll. Bland annat "Himlen Græder For Dig" låter som en låt av det Lasse Stefanz vi känner idag med något smutsigt bluesinslag.

"Cheerio" av Gerd Grabowski - eller G.G. Anderson, som han är med känd som - är också representerad på skivan. Lasse Stefanz tolkade den redan år 2002, men nu är det alltså Kandis tur. G.G. Anderson spelade in den själv redan på 1970-talet och då i ett helt annat arrangemang.

Tidigare år har bandet kapslat in svenska låtar av de moderna banden i et mer traditionellt dansbandssound. Bland annat Kindbergs "Donna Bella Donna" och Barbados "Rosalita" och får jag välja så föredrar jag dessa två med Kandis. Så även låten "Hold Me".

Det är inte för inte som Kandis är Danmarks mest populära och största dansband. Ännu en gång har de visat varför med sitt nya album Kandis 14 (EMI/Frituna) och det roligaste inslaget är nog den renodlade tyska schlagern "Ich Fange Nie Mehr Was Einem Sonntag An" som till och med sjungs på tyska av sångaren Johnny Hansen. Det är första gången som vi får höra Johnny sjunga på tyska.

Till sist vill jag rekommendera låten "Chevy 66". Varför? Jo, för den låter precis så som en dansbandslåt skall låta med välklingande synthar, gitarrer och saxofoner. Något som dessvärre är mer undantag än regel numera hos de svenska banden. Lyssna på den och ni förstår vad jag menar.

Betyg då: Kandis 14 får fyra plus av fem möjliga av mig. En utsökt musikalisk blanding samt en högkvalitativ musikalisk prestation. Danmarks dansbandsmästare har än en gång försvarat titeln!

Besök Kandis hemsida här.
Kandis 14 går att förvärva även i Sverige hos CDON.

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

Kära bloggläsare!

noreply@blogger.com (Svemicke) — Sat, 08 Oct 2011 13:52:00 +0000

Som ni har märkt så har det varit tyst här ett tag. Detta beror på att jag just nu har mycket annat att göra och som jag lägger all energi på för tillfället. Jag ämnar dock att återuppta bloggandet igen inom en mycket snar framtid.

Som plåster på såren för det uteblivna bloggandet så bjuder jag på en gammal goding från 1989 med Lasse Stefanz. - "Ensam I Ett Regn" från albumet "Mot Nya Mål":

På återläsande inom kort!

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

Traditionellt Matz Bladhs underhöll i Sägnernas Hus

noreply@blogger.com (Svemicke) — Sat, 24 Sep 2011 14:40:00 +0000

Traditionellt med alla de gamla goda hitsen i bagaget så fick sandhemsborna, samt övriga besökare i Sägnernas Hus den 23 september 2011 en trygg underhållning av ett band som funnits i 43 år. Svemicke var där!

Berth Ido... Förlåt, Matz Bladhs gästade Sandhems dansloge Sägnernas Hus, fredagen den 23 september och visst upprätthölls traditionen med alla de smäktande goda hitsen som vi har fått njuta av i alla år.

Matz Bladhs för mig är visserligen alltid förknippat med jönköpingspojken Göran Lindberg trots att den tidigare popikonen Paul "Paljett" Sahlin från Trollhättan gästspelade i bandet i 12 år. Numera är det kristianstadspågen Conny Nilsson som för det mesta står för sången. Conny Nilsson för mig är visserligen förknippad med Berth Idoffs, men Berth Idoffs är numera Lotta Dahlströms... Himla röra där!

Den enda medlemmen från det gamla Matz Bladhs - som jag känner det - är gitarristen Lars-Olof "Lollo" Karlsson, som har bidragit med en del sång i bandet genom åren. Så gjorde han även igår och vi fick bland annat höra Hans Rytterströms "Tänk Om Världen Vore Min" som bandet spelade in redan 1992.

I tidigare inlägg berörde jag ju låten "Emma" av Maj-Britt Stridsberg och jo då, visst dök den upp under fredagskvällen.

Det mesta av fredagens repertoar bestod av låtar från albumen utgivna mellan åren 2005 och 2009. "Regn" uteblev dock tyvärr. Så även "Aj Aj Aj (Jag Svävar I Det Blå)". Nu tänker ni; "dessa är ju ändå från 1980-talet". Jo, visst är de detta, men de blev ju nyinspelade år 2005 och 2006.

De enda låtar som dök upp från tidigare år och som inte blivit nyinspelade är "Tänker Du På Mig Ibland" och "När Syrenerna Blommar Därhemma" från Leende Dansmusik 86 samt Andrew Lloyd Webbers "The Phantom Of The Opera" från Leende Dansmusik 90. Den sistnämnda med inslag av altsaxofon och tvärflöjt. Något som inte förekom på skivversionen.

Senast jag såg Matz Bladhs var 1999 i Törringelund. Då var det fortfarande Paul Sahlin vid sångmikrofonen och det var inte så frekvent med låtar från tiden med Göran Lindberg och dessvärre så var det inte så mycket av repertoaren med Paul Sahlin som speglades under fredagen. De enda låtar jag lyckades ertappa var "Det Faller Ett Regn" och den instrumentala "I En Grönmålad Båt".

Yngve Johansson fick jag äran att språka med några gånger under min tid i radion i Skåne. "Vem är nu det?" tänker kanske ni? Jo, han, tillsammans med den skånska sångerskan Britt A Nilsson har komponerat låten "Vid Silverforsens Strand" som Matz Bladhs förevigade på skiva år 1995. De förde också in den på Svensktoppen samma år. Även den fick vi lyssna till under fredagen.

Matz Bladhs består idag, utöver Lollo Karlsson och Conny Nilsson, av Niclas Olén på klaviatur, Håkan Nordling på saxofon och tvärflöjt samt batteristen Sören Kenstam. Allihop gör ett utmärkt arbete med att upprätthålla bandets traditionella sound och man vet verkligen vad man får med falkenbergsbandet Matz Bladhs. Högkvalitativ dansbandsmusik exakt så som det ska låta.

Vill även rikta ett tack till orkestern för att man tog med Conny Nilsson i spelet. Denne utomordentligt duktige sångare försvann från dansbandsvärlden ett tag och det var synd. Visserligen snappades han upp av den tidigare vikingen Erik Lihm i hans orkester, men han för verkligen Göran Lindbergs ära vidare och man blir långt ifrån besviken när man går ut en kväll till detta eminenta band. Vad Göran Lindberg gör idag vet jag dock inte. Ej heller Paul Sahlin. Trist bara när sådana duktiga musiker lämnar dansbandsvärlden.

Betyg på en kväll med nya Matz Bladhs: Fyra plus av fem möjliga. Nu väntar vi bara på nytt skivalbum!

Visst är det mysigt i Sägnernas Hus?

Besök Matz Bladhs hemsida här.
Besök Sägnernas Hus hemsida här.

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

Gör ett klipp - köp en sax!

noreply@blogger.com (Svemicke) — Fri, 23 Sep 2011 00:36:00 +0000

Kenth Erics - Köp En Saxofon

Hittade denna låten och kunde inte motstå. Dessvärre ingen vidare bra ljudkvalitet, men jag tillägnar denna låten till alla redan befintliga, men även blivande dansband där ute som har missat att man måste ha minst en saxofon i sättningen för att vara ett riktigt dansband. Så lyd uppmaningen i låten och ut och köp er en sax!

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

Stridsberg fick åka från Skåne till Skara och underverk gjordes

noreply@blogger.com (Svemicke) — Mon, 12 Sep 2011 21:48:00 +0000

I Skåne fanns det under 1980-talet många mindre kvalitativa dansband med begränsade möjligheter att slå igenom på riksplanet. De fick mest hålla sig till att spela lokalt på mindre skånska evenemang och ljudkvaliteten på deras inspelningar var inte av så hög kvalitet och då imponerade de inte på en dansbandsfascist som jag. Ett av dessa band fick dock chansen att åka till Skara och skilja sig från mängden.

Maj-Britt & Palomaz, ett lokalt mogen- och gammeldansband från Österlen i Skåne och som var verksamma under 1970- och 1980-talet lyckades att prestera 25 album under sin verksamma tid. De flesta med något sånär låg ljudkvalitet och den musikaliska kvaliteten var väl inte något som, åtminstone jag hoppade jämfota av förtjusning av heller. Svårt att återge i text vad jag menar så det lämnar jag därhän.

Eftersom detta dansband tillhör den kategorin som jag valde bort med bestämd hand under min ungdom så har jag inte satt mig så mycket in i dess historia och jag har heller inte läst på så mycket om dem och hur det gick sedan. Blev mest ett "helst inte" eller "nej, jag har inga av deras skivor tillgängliga" när någon ringde till mina radioprogram och önskade Palomaz trots att skivbackarna i studion innehöll alla av bandets skivor.

Jag var en mycket kräsen dansbandsfascist på den tiden. Idag ser jag på dessa lokalband på ett helt annat sätt. Idag har de kultstatus hos mig och jag jagar skivor med dem med ljus och lykta.

Hur som helst; innan detta blogginlägg börjar bli allt för ostrukturerat, vilket jag känner att det är på väg att bli redan, så låt mig komma till det jag tänkte beröra här.

Maj-Britt Stridsberg var alltså frontfigur i sitt Palomaz och hon fick chansen att åka till Skara och Bert Karlssons skivbolag Mariann Records i mitten av 1980-talet och två album blev resultatet av detta besök. "Blå Ängel" (1984) och "Señorita" (1986) och på dessa två skivor höjdes den musikaliska kvaliteten rejält. Detta för att musiken spelades av Berts studiomusiker istället för Palomaz trots att bandets namn förekommer på skivorna.

Maj-Britt fick bland annat sjunga duett med både den då något så okände Christer Sjögren (då kände vi honom enbart som "sångaren i Vikingarna") och Lasse Stefanz' Olle Jönsson. Duetten med Christer, "En Dag Ska jag Komma Tillbaka Till Dig", återfinns på "Blå Ängel" och duetten med Olle, "Jag Skall Vänta", återfinns på "Señorita". Maj-Britt var dessutom först med att spela in Mikael Wendts och Christer Lundhs titelspår på det sistnämnda albumet. Året efter förevigades den på skiva med Matz Bladhs.

Varför Bert valde ut just Maj-Britt vet jag dessvärre inte, men kan enbart gissa. Maj-Britt hade en väldigt säregen röst som påminner mycket om Anita Lindbloms och det kan vara en rätt så trovärdig orsak. Vet att Maj-Britt spelat in "Sånt Är Livet" på en skiva, men vet inte vilken.

Bland några av de andra lokala Skånebanden flödade avundsjukan och man använde dessa två skivor som ett exempel för att belysa den "tråkiga studiomusiken" hos "de som styr marknaden". Har själv pratat med en del medlemmar ur andra Skåneband, då jag var aktiv i radion under slutet av 1990-talet.

Palomaz övriga skivproduktioner innehöll mycket tango, dragspel och gammeldanssånger. Detta skonades vi ifrån på de två album som Bert producerade och det var jag tacksam för då.

Ja, min uppfattning gick isär rejält från de andra Skånebanden vad gällde just Berts studioproduktioner kontra de andra skivorna som Palomaz gett ut. De tyckte att de var dåliga och saknade själ medan jag ivrigt hävdade att det är så som det ska låta.

Ja, som ni läste så var jag kräsen vad gällde dansbandsmusik och att ens införskaffa skivor med Palomaz var uteslutet, undantaget dessa två Skaraproducerade skivor.

På albumet "Blå Ängel" återfinns låten "Emma" som Maj-Britt själv skrivit och som blev mer känd med Matz Bladhs som spelade in den året efter ("Leende Dansmusik 85"). Om jag förstått det rätt så spelar Matz Bladhs denna än. Den fanns i alla fall med på nyinspelningarna av gamla låtar som bandet gav ut åren 2005 och 2006.

Tyvärr fick inte Maj-Britt fortsätta att spela in skivor hos Bert, något jag tycker är synd, för de två utgivningarna var verkligen en frisk och annorlunda fläkt för mig som vuxit upp med de lokala skånebanden. Palomaz återgick till sitt ursprung och därmed sänktes den musikaliska ljudkvaliteten igen.

Nu vill jag än en gång påtala att det jag skrev gällande Palomaz musikalitet var den uppfattning som jag hade då det begav sig. Alltså långt ifrån en professionell bedömning. Då var jag lyckligt ovetande om att det senare skulle komma något som hette "dansbandspop". Hade jag vetat detta så hade jag hyllat alla dessa skånska lokalband med usel ljudkvalitet till skyarna. Föredrar lätt både tango och gammeldans framför dessa "popdansband" av idag.

Och nu till något jag lovat mig själv att inte göra men gör ändå: Nämligen att länka till Spotify, men det är faktiskt så att Maj-Britts båda "Mariannalbum" finns där.

Lyssna på "Blå Ängel" här.
Lyssna på "Señorita" här.

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

Nu finns bloggen på Facebook

noreply@blogger.com (Svemicke) — Mon, 05 Sep 2011 23:22:00 +0000

Nu finns Svemickes dansbandsblogg på Facebook. Klicka här för att komma till sidan.

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

Det blir ingen dansbandskamp i år

noreply@blogger.com (Svemicke) — Mon, 05 Sep 2011 14:40:00 +0000

När man inte uppdaterar här på ett tag så får man mail från trogna bloggläsare och det är enormt kul! Ja, jag får mail annars också, men när ni kommer med tips på saker jag kan skriva om eller frågor om mina åsikter i olika ämnen så är det roligt! En sådan fråga berör vad jag tycker om att SVT inte skall sända Dansbandskampen i år.

Jo, nyheten om att Dansbandskampen inte skall sändas i år har varit bekant för mig ett tag, men jag har väl inte riktigt bestämt mig för vad jag ska tycka om det - förrän nu och jag är faktiskt rätt glad! Även om vi har fått bekanta oss med en del bra band och att programmet har hjälpt många nya dansband att nå rampljuset så har vi också fått utstå en hel del dynga och jag föredrar en mer seriös programidé för denna, en av Skandinaviens största musikkulturer, än detta "dansbandsidol".

Dansbandskampen har varit tramsig, långdragen och producerats av noviser inom genren. När första säsongen sändes 2008 så var dansbandsmusiken av igår fortfarande tabustämplad och placerad i skamvrån i det etablerade Mediasverige och det var med stor förväntan jag såg fram emot första programmet, men ack vad besviken jag blev! Det blev mer en plojgrej än en seriös skildring av musikgenren och naturligtvis skall tittarna som vanligt ringa in och rösta för nio kronor och nittio öre trots att de betalar 512 kronor i kvartalet i straffavgift till Radiotjänst.

Jag har tidigare förespråkat ett "gör om, gör rätt" vad gäller programmet och nu verkar jag ha fått gehör. Det läggs ner. Tack!

Det är möjligt att dansbandskulturen fått ett rejält uppsving tack vare programmet, men samtidigt så har det varit med både hip-hop-band och hårdrocksband och då kan man ju undra vart SVT ville ta musikgenren? Det har dessutom varit en del band som utnyttjat programmet enbart för att få en plats i TV trots att de är så långt ifrån ett dansband som man kan vara.

Nu hoppas jag att projektgruppen på SVT sätter sig ner och arbetar fram något bättre alternativ åt Dansbandssverige än denna tarvliga talangtävling av amatörer. Konsultera proffsen! Kent Finell, Ragnar Dahlberg, Lasse Gurell, Diana Thylin med flera.

Vi som var med då minns ju ännu radarparet Gurell/Finells Svensktoppen från 1990-talet. Den största dansbandstopplistan i Sverige. Vi minns Leif "Loket" Olssons Bingolotto med den största dansbandsfaunan i svensk tv på 1990-talet och vi minns de olika caféprogrammen i SVT på 1980-talet som satsade hårt på dansbandskulturen. Däribland Ragnar Dahlbergs Café Norrköping, men även Hallå Sverige! som bland annat leddes av inga mindre än bröderna Sten och Ebbe Nilsson från Sten & Stanley.

Sedan kom vågen i början av 2000-talet. Dansbanden skulle sköljas bort! Nu skulle det bli kommersiell popmusik för hela slanten! Svensktoppen gjordes om. Likaså Bingolotto. "Loket" slutade i protest och därmed minskade den största insatsen för Idrottssverige i popularitet rätt rejält.

I den vevan såg de "moderna dansbanden", eller "dansbandspopbanden" som de också kallade sig, sin chans att servera framtidens framgångsrecept. Discotoner, en massa syntetiska ljudeffekter och de manliga sångarnas skrålande i allt för höga tonarter började helt plötsligt att kallas för dansband. Själv så kallar jag det för fjollpop och det har jag alltid gjort. Dansband består av pondus och känsla. Något inga av dessa band någonsin lyckats gestalta.

Det så kallade "framgångsreceptet" blev dock inte vad dess skapare hade förväntat sig. Dansbandskulturen sopades helt under mattan. Fram till 2008. Då kom Dansbandskampen. Efter sju års spott och spe så skulle det äntligen hända något positivt för dansbandskulturen i Mediasverige. Vad hände? Jo, det blev amatörernas afton och då syftar jag mer på dem bakom programmet än dem på scenen.

I de första två omgångarna så flankerades den ende som visste vad han pratade om, Tomas Deutgen, av noviser som såg sin chans att råsåga dansbanden ännu mer. Däribland Magnus Carlsson, men i hans fall är det väl förståeligt. Han var väl bitter för han var ju en av dem som var med om att ta fram "framgångsreceptet" som gick om stöpet.

Jag skrev för ett tag sedan ett inlägg om det danska programmet "Top Charlie". En dansbandstopplista som sänds i TV varje vecka i TV-kanalen TV 2 Charlie. Länk till detta följer nedan. Däri tipsade jag SVT om att ta lärdom av danskarna. Låt dem som kan något om dansband göra programmen istället. Då blir det bäst!

Varför inte återinföra Se & Hörs Meloditävling igen? Kanske inte i regi av denna pinsamma skvallerblaska, men konceptet kan ju behållas. Eller varför inte återuppta Streaplers- och Flamingoveteranen Bjarne Lundqvists Lördans? Programmet där dansbanden bjöds in för att spela live för TV-publiken. Danmarks Radio gjorde något liknande under 1990-talet under namnet Dansk Poplic Service. Även detta omskrivet tidigare i denna blogg.

Jo, jag vet att vi inte hade fått stifta bekantskap med den nya generationens traditionella dansband utan Dansbandskampen, men deras intressen bör väl gå att tillvarata i media ändå? Nu rullar ju hjulen för dansbandskulturen igen i alla fall.

Låt nu Dansbandskampen för evigt vila, men få gärna igång ett riktigt dansbandsprogram i TV igen! Ett program som dessutom ger dansbanden en rättvis bild istället för allt det trams vi fick utstå i Dansbandskampen!

Tänkte bjuda på några klipp från de superba caféprogrammen vi hade under 1980-talet:

Börjar med Sten & Stanley som uppträder med Grymlings "Mitt Bästa För Dig" där Sten Nilsson dessutom glömmer texten:

Fortsätter med ett klipp från Café Norrköping, som var ett av de största dansbandscaféerna i TV och här är det Flamingokvintetten som spelar "Tintarella Di Luna":

Läs mitt inlägg om Top Charlie här.
Läs mitt inlägg om Dansk Poplic Service här.
Läs Expressens artikel om årets uteblivna dansbandskamp här.

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

Musikpoolen - en viktig dansbandsinsats

noreply@blogger.com (Svemicke) — Thu, 25 Aug 2011 18:48:00 +0000

Året var 1988. Idén om att slå samman två skånska dansbandsprogram till ett och göra en insats för dansbandskulturen föddes. Över "Malmösändaren" spreds ett interaktivt renodlat dansbandsprogram för folket i södra Skåne och succén var ett faktum.

Varje torsdagskväll från klockan 19.30 och fram till midnatt kan man, över "Malmösändaren" 89,2 MHz, lyssna till Musikpoolen och det har man kunnat göra i 23 år nu.

Från början hette programmet Sydpoolen - troligtvis eftersom sändningsområdet var över de sydligaste delarna av Sverige - men bytte, som ni nog redan har förstått, namn till Musikpoolen kort senare.

Vi som varit med framför våra radioapparater hemma sedan begynnelsen vet vad som gäller när vi hör namnen "Freddy, Hasse och Kaj" nämnas om torsdagskvällarna. Det är upphovsmännen bakom programmet - Freddy Nilsson, Hans Lindegren och Kaj Andersson - som åsyftas.

I Malmöområdet är det mer regel än undantag med hälsningsprogram i de olika närradiostationerna. Program där lyssnarna får ringa in och hälsa till vänner och bekanta samt önska sig en låt. Det finns en uppsjö av dessa program som poppat upp som svampar ur jorden på senare tid. Anledningen är enkel att förklara; Har man ett radioprogram med detta upplägg så rullar programmet på av sig självt. Undertecknad vet för jag har själv varit delaktig i några av dem.

Musikpoolen är inget undantag, men det som skiljer detta programmet från sina gelikar är att det är ett av de första programmen med detta koncept i den skånska närradion samt att Musikpoolen är ett organiserat program med olika programpunkter och med ett lite mer professionellt upplägg.

Trogna radiopubliken har ovan nämnda herrar bakom Musikpoolen varit 52 veckor om året ända sedan starten för 23 år sedan. Man har sänt med visst sporadiskt manfall då och då, men programmet har aldrig utgått och det har aldrig haft ett enda sändningsuppehåll. Det är värt att beundra då det sänds helt ideellt, alltså där programledarna och de medverkande i programmet inte får en enda krona i lön.

Vi dansbandsälskare från Malmö med omnejd vet mycket väl vad Musikpoolen är för ett program och det fanns inte många torsdagskvällar i min barn- och ungdom som jag inte satt klistrad framför radion med frekvens 89,2 MHz inställd.

Musikpoolen som program är väletablerat i dansbandsvärlden och för dansbanden är det dessutom en stor kanal för att få ut sitt material genom. De olika programpunkterna bestod, då jag frekvent lyssnade på programmet, av:

Hälsa Dem Där Hemma. Programpunkten där lyssnarna får ringa in och hälsa till vänner, bekanta och önska en dansbandslåt. Programpunkten inleds alltid av Ingmar Nordströms tolkning av låten med samma namn som programpunkten.
Tävling. I regel är det Hans Lindegren som organiserar och håller i tävlingen där lyssnarna för det mesta ska gissa sig fram till ett föremål.
Poollistan. Musikpoolens egen topplista med de senaste dansbandslåtarna i en topp tio och det är lyssnarna som får ringa in och lyssna.
Brev och vykort. Utöver de realtidsbaserade telefonsamtalen i "Hälsa Dem Där Hemma" så kan lyssnarna även inkomma med brev och vykort. Dessa redovisas i denna programpunkten.

Utöver detta så dyker även programledarna ner i den skörd av nytt dansbandsmaterial de får in och redovisar detta för lyssnarna.

Det är ett antal år sedan nu som jag hade möjlighet att spendera torsdagarna vid radion så om det skett förändringar på senare tid så är det inget jag kan redogöra för.

Programmet finansieras helt utav intäkterna från de medlemsavgifter man får in genom att lyssnarna kan bli stödmedlemmar. Det är endast stödmedlemmar till Musikpoolen som får lov att interagera i programmet och deltaga i de olika aktiviteterna i och kring programmet.

Utöver ovan nämnda herrar så består programmet även utav Andreas Svensson. Det är han som ansvarar för tekniken och han har även tagit ut Musikpoolen till den vida världens digitala nät. Ni vet, det där "www" var Musikpoolen nu har en hemsida.

Och nu kan man även följa Musikpoolen på torsdagskvällarna över Internet utan begränsat geografiskt analogt sändningsområde. Allt man behöver göra är att besöka hemsidan tillhörande sändarföreningen Malmökanalen vars utrustning och studio programmet sänds ifrån.

Med 23 år i bagaget så är programmet ett av de mest etablerade programmen i de dansbandsälskande malmöbornas hem och vi ser ingen ände på det än, och hoppas inte på en sådan heller, för Musikpoolen behövs! Ni vet ju hur lite intresse som public service-radion ägnar en av de största musikkulturerna i Skandinavien.

I Skåne lider vi dock ingen större nöd av den bristande dansbandskulturen i radion för vi har de olika närradiostationerna med program som flitigt spelar dansband i radion och Musikpoolen är ett av de största programmen utav dessa. Dessutom det längsta med sina fyra och en halv timmar långa sändning varje torsdag.

Lite kuriosa:
Alla medverkande programledare i Musikpoolen är, eller har varit medlemmar i dansbandsorkestrar från Skåne. De har även spelat dansmusik ihop under namnet Sydpoolarna, vars namn kunde härledas till det ursprungliga namnet för programmet.

Freddy Nilsson är dessutom mannen som låg bakom "Dansband I Non-Stop" som sändes i TV21 på 1990-talet och som jag omnämnt i tidigare inlägg om denna TV-kanal. Freddy var även programledare för sitt eget rikssända dansbandsprogram i kanalen som numera heter Kanal 5. Programmet sändes varje lördag under en tid på 1990-talet och där visade man livespelningar med diverse dansorkestrar. Ett televisionens "I Afton Dans".

Besök Musikpoolens hemsida här.
Besök Malmökanalens hemsida och hör Musikpoolens livestreaming varje torsdagskväll här.
Läs mitt ovan omnämnda inlägg om TV21 här.

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

Jaha, det var det det

noreply@blogger.com (Svemicke) — Thu, 11 Aug 2011 23:11:00 +0000

Sista sommartorsdagen gick ut med bravur! Fullt till bredden av åskådare som sjöng med, tjoade och tjimmade och det var fullt ös med ett himla tryck rakt igenom. Undertecknad sjöng med i nästan varje låt och det var ett riktigt bra framträdande trots att det blev förskjutet en halvtimme på grund av en strulande kabel.

Så Svemicke gillade Nizeguys trots allt?
Nizeguys?! Nej, jag syftar på Smokie på Stora Torget som upprätthöll nostalgin på en väldigt hög nivå ikväll. Enda nackdelen var att någon bananskalsglidande brud - genom någon form av talangjakt - skulle yla ut sviterna av ett tarmvred i mikrofonen ända in till klockan 21.00, så vi som gick dit för att höra bra och kvalitativ musik fick uthärda detta oljud innan Smokie äntrade scenen.

Men detta är ju en dansbandsblogg. Smokie är väl inget dansband?
Nej, men ikväll hade vi inget dansband i Borås så då får jag ju skriva om dessa kultkungar istället, eller hur?

Var inte Nizeguys i stadsparken då?
Jo, men de är väl inget dansband? Det oväsendet kallar jag då inte för dansband!

Sanningen är att jag faktiskt gick bort till stadsparken efter att Smokie var klara med sitt framträdande och jag stannade genom sex låtar varav jag höll för öronen genom fyra av dem. De hade en sak gemensamt med Smokie på Stora Torget nämligen och det var den oerhört höga volymen, så blev man inte hörselskadad av skiten de spelade så blev man det av volymen de spelade det på.

Ska man sedan se det ur åskådarsynpunkt så var det inte trångt i stadsparken precis när jag kom dit. Var gott om plats så varför Borås Stad envisas med att ta hit det skitbandet år efter år kan man ju fråga sig.

Nizeguys fick rådet "åk hem och träna" av juryn i Dansbandskampen det året de var med där. Jag skulle vilja ge dem rådet att bara åka hem och stanna där! Hopplöst fall! Ringer Borås nästa år igen och vill ha er med en sommartorsdag så tacka nej!

Fast å andra sidan så är det bra även att det kommer urusla band som detta för då kan jag göra annat än att spendera kvällen i stadsparken en sommartorsdag. Då kan jag exempelvis köra buss eller åka till Skåne och hälsa på istället, så jo, ni är jättevälkomna hit igen!

En fråga bara: Finns det verkligen folk som betalar entréavgift till en danstillställning för att se detta bandet? I så fall har de gott om pengar och inga ekonomiska bekymmer för de är inte ens värda garderobsavgiften! Så egentligen gjorde det inget att Smokies framträdande drog ut på tiden. Jag missade ju inget i stadsparken ändå.

Och Smokie kan varmt rekommenderas! Alan Barton saknas dock. Inte riktigt det samma utan honom, men största fördelen var att vi slapp "Livin' Next Door To Alice". Inget fel i den så, men den är rätt uttjatad. En låt jag däremot saknade var "Boulevard Of Broken Dreams", så det tänkte jag råda bot på genom att lägga upp den nedan.

Årets sommarfestival i Borås är därmed slut för i år och om vi får en ny festival nästa år står skrivet i stjärnorna, för det diskuteras rätt friskt huruvida kostnaderna för de polisiära insatserna skall betalas eller ej, men självklart hoppas vi på en ny dansbandssommar nästa år igen. Känns lite vemodigt att det är slut för i år nu. Nu nalkas september och vi går mot kallare tider igen. Inget kul! Särskilt inte när största delen av sommaren regnade och blåste bort. Hösten har redan kommit, känns det som.

Smokie - "Boulevard Of Broken Dreams"

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

Numera är det pinsanmt - enormt pinsamt - att vara "dansbandare"

noreply@blogger.com (Svemicke) — Sat, 06 Aug 2011 14:24:00 +0000

Efter att ha sett ovan filmklipp så är det nog dags att ta på sig skamtröjan om man ska vara stolt över att vara "dansbandare" i fortsättningen, för nu är det kris i dansbandsvärlden. Vår kung har förnedrat sig rejält i rikssänd skräp-TV och han tog med sig oss andra ner i skiten. Efter att ha sett detta är jag framöver glad och tacksam över att media lämnar oss ifred.

Christer Sjögren var min husgud. Som liten strömmade Vikingarna ut ur mina högtalare i pojkrummet och det var Christer som indirekt gav mig mina sånglektioner. Tränade länge på att sätta "Natt I Moskva" - eller "Podmoskovnyje Vetjera" som den heter i original - i samma låga register som Christer.

Herr Sjögren är en av få sångare som har en behaglig barytonröst. Inte många barytoner (heter det så?) som lyckas sätta även högre toner på ett så bra och behagligt sätt som Christer. Det ska konst till det och Christer har lyckats genom alla år som han var med i Vikingarna.

Christer Sjögren blev dansbandsvärldens kung genom alla sina år som verksam i den. Det räckte med att man nämnde Christer Sjögren så visste alla vad det rörde sig om. Hans enorma framgång har gjort honom till den han är. Han har jobbat från grunden och tagit sig dit han är idag enbart genom slit och hårt arbete och det har fått många att bli avundsjuka på honom, vilket lett till att han fått många öknamn och osanna berättelser skrivna om sig i diverse skräptidningar.

Lady Gaga - eller "Gaggiga kärringen" som jag kallar henne - är en kvasikulturell jävla skitartist som blivit känd genom att de stora skivbolagens multikapitalistiska investerande lyckats hjärntvätta folk att tro att hon är bra trots sin faktiska motsats! Det är något av det sämsta musikvärlden producerat personifierat efter alla Idoltöntar! "Kra-kra, oh-la-la-la, kra-kra"?? Seriöst?! Vilka droger går man på för att komma på något sådant.

Att Christer Sjögren nu har förnedrat sig så till den milda grad i skräp-TV:n har inte höjt Gaggakärringens anseende något märkvärt men däremot har han dragit ner sig själv och alla oss andra "dansbandare" rejält i förnedringsskiten. Hur ska vi över huvudtaget kunna försvara, eller ställa oss bakom det här?

Hela min barn- och ungdom formades av Vikingarna och Christer Sjögren. Jag var särarten i skolan som var stolt över min musiksmak och min skivsamling. Nu är det bud på att donera den till nästa majbrasa för jag vet inte om jag någonsin på något sätt vill bli förknippad med det Christer Sjögren representerar efter detta! Jag säger som Thomas Di Leva: "Vem ska man tro på när det är så här?"

Nu är jag bara nyfiken på två saker: Vad tycker Tomas Deutgen om det här? Hur går vi vidare efter detta? Detta är katastrofalt!

Har Du ingen självdistans alls, Christer Sjögren? Vad i hela världen fick Dig att gå med på detta? "En kul grej"? I så fall var det inte roligt! När skräptelevisionen ringer till kvalitativa artister och frågar om medverkan så säger man: "Nej, det är inte fint nog!" Man säger absolut inte: "Ja, vad kul!"

Känner precis att jag fick hela min barn- och ungdom, samt musiksmak förstörd på 3 minuter och 33 sekunder.

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

Idag var vi fem skåningar i stadsparken

noreply@blogger.com (Svemicke) — Thu, 04 Aug 2011 23:20:00 +0000

Från skånska Perstorp hämtade Borås den nästsista sommartorsdagens dansband och det blev traditionellt, moget och lite eget. Ett band som borde fått en högre placering i Dansbandskampen än vad de fick.

Vi känner igen dem från 2010-års dansbandskamp i SVT. De borde hamnat bland topp tre, enligt mitt tycke och efter ikväll anser jag detta ännu mer. Jag syftar på Donnez. Ett riktigt bra band som körde en traditionell och mogen dansbandsmusik precis så som den ska låta rakt igenom hela kvällen. Lite väl mycket dragspel och för lite saxofon (nämligen ingen) för min smak bara. Och återigen; var var basisten? Livemusik hade varit trevligt!

12'000 besökte det boråsiska dragplåstret på Stora Torget. Ett lokalkänt band vid namn Rydell & Quick. Ett publikfiasko med tanke på att detta band tydligen ska vara rätt populärt bland boråsarna, samt att solen sken. Skrivande skåning, vars prosa ni läser nu, var dock föga imponerad av dem den gången jag såg dem. Det var nog när jag var nyinflyttad här. Så min frånvaro på Stora Torget känns inte som en större förlust.

12'000 besökare var det nog inte i stadsparken. Det var troligtvis mer, för det var rejält trångt där redan vid 21.00 och sedan bara fylldes det på. Till slut gick det knappt att andas där.

Tog två bilder som jag tänkte att Borås Tidning kunde titta på på måndag vid kaffebordet, för de var väl inte i stadsparken denna gången heller?

Försökte illustrera fotografiskt det gigantiska publikhavet vi hade i stadsparken redan från början. Båda bilderna togs då "superkändisarna" uppträdde inför minimalpublik på Stora Torget.

Som ni ser (om det nu går att se) så hade vi inte direkt någon minimalpublik i parken. Det hade vi dock när det "moderna dansbandet" Face 84 var här. Då fylldes det inte på förrän runt 22.30. Inget fel på Face 84, men jag vill ge er en uppfattning om vilken form av dansbandsmusik som verkligen är populär och det är inte den som media vill framhäva.

Tänk när jag var ung. Då fanns det bara en sorts dansbandsmusik. Inget traditionellt, moget eller vad det nu kallas. Då på den tiden fanns nämligen inte den "moderna dansbandsmusiken" (som för övrigt börjar bli enormt omodern igen), dansbandspopen eller vad den nu kallas. Den behövdes inte och det gör den uppenbart inte nu heller. Scotts, Date och de andra kanske snart kan byta genre. Hoppas kan man ju alltid göra.

Donnez då ja: Det fanns en del irritationsmoment, ej relaterade till själva bandet, under kvällen som tyvärr gjorde att jag inte kunde fokusera mig fullt ut på själva uppträdandet. Det finns ett dansgolv i stadsparken. Det är där man ska dansa! INTE utanför! Vi som vill lyssna på musiken och som inte dansar, tycker det är högst otrevligt att bli trampade på x antal gånger, vilket jag blev ikväll.

Scenen är till för orkestern och mikrofonerna är upplåtna för orkestermedlemmarna. Inte Borås alla retards som sprang runt där och som skulle upp och leka radiovärdar i mikrofonerna. Det är fjärde gången nu som man låter dem gå upp där och tjôta och det är irriterande. Jag vet att våra politiker har sagt att även dem ska få vistas ute i samhället utan översyn eller tillsyn, men jag är inte politiker och jag har heller inte varit delaktig i det beslutet. Nog sagt om detta innan jag blir överfallen av kommentarer från allsköns humanister här som ju vet bäst. Alltid!

Donnez var det ja: Klart godkänt band som bjuder på en lyckad danskväll fylld med traditionell mogendansbandsmusik. En hel del egenproducerat material varvat med diverse kända låtar i en härlig blandning som aldrig bryter mönstret från hur ett dansband verkligen ska låta. Lite enformig instrumentering dock, men så är jag ju lite smått allergisk mot för mycket dragspel.

Nästa vecka blir det Nizeguys. Huruvida jag kommer att vara där eller ej vet jag inte ännu, men min närvaro då kommer troligtvis inte bero på orkestern i så fall, för utan dem lever jag ändå rätt lyckligt. Fast de kanske överraskar denna gången. Det har ju hänt att jag blivit överraskad förut där jag minst anade att överraskningen skulle finnas.

Besök Donnez hemsida här.

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.