Svenssons fortsatta liv i Attanäs

Ismaskin

2015-01-11T19:30:00.001+01:00

I mitt liv som bussförare är det bra om man är lite idrottsintresserad. Annars blir man det. Det blir ett antal timmar sittandes på läktare för att kolla in laget man kör. Det blir handboll, fotboll, friidrott men främst ishockey. Eftersom jag inte har någon hockeybakgrund, inte spelat själv och ingen av barnen har det blivit ett nytt intresse. Att sitta i en kall ishall, alltid på bortamatcher, dvs, jag är oftast ensam om att heja på bortalaget.

Och i periodpauserna kan man ju alltid sitta och drömma att det är jag som kör ismaskinen :-)

Någon gång hoppas jag få chansen att glida in på isen och dra några rundor och lämna en glansig is efter mig.

Men nu är det dags för sista perioden, mitt lag för dagen, Örlogsstaden leder med 5-3

Sen ska bussen packas igen och vi rullar hemåt.

Tjingeling från Sävsjö

Kyrkhult om hundra år

2015-01-08T11:11:00.001+01:00

Jag fick en kasse med mina gamla skolböcker av min brors sambo för ett tag sen. Igår satte jag mig och började gå igenom den. Och vad jag skrattade! Att svenska var favoritämnet redan då stod klart. Och att skriva berättelser, reseskildringar och även lite fantasy tyckte jag var riktigt roligt. Jag hade högläsning för mina barn igår och idag publicerar jag en uppsats skriven av mig i september 1983. Den beskriver mitt liv 2083. Jag var en härligt naiv 12-åring då :-)

Kyrkhult om hundra år

Idag ska jag gå upp, när solen går upp. Vi har nämligen ingen tid här. Den försvann år 2013. (?!?)

Ingen vet vart. Men det är bra för att nu tar det bara två gamla minuter att åka runt jorden.

Nu ska jag berätta om en dag 2083.

Jag går alltså upp, när solen går upp. Sen tvättar jag mig i löddrigt vatten, som finns direkt i kranarna. När jag ska äta äter jag gröt med juice. Korna har slaktats har jag hört. (Med dagens mjölkpriset till bonden låter det ju inte otroligt) Jag har bara druckit mjölk en gång. Men det var inte gott. Det smakade diskmedel. Jag har hört att förr i världen fanns både standard, mellan och lättmjölk. Sen klär jag mig i papperskläder. Det är engångsvaror, som jag köper i 1000pack. (ibland känns det som om vi är på väg mot detta) De är sköna. Sen reser jag till jobbet. Jag tror jag tar tefatet idag.

Jag jobbar på en nedrustningsfabrik. (Här fick jag förklara för mina barn att 80-talet var mer än axelvaddar, det var mycket snack om upp och nedrustning av kärnvapen)

Där jobbar 150000 människor. Det finns knappast några vapen kvar. År 2070 var det ett val om fred på jorden. Då röstade 19 tjugondedelar (borde vara 95%) av jordens befolkning mot krig. De andra mobbas mycket.

Jag bor på Smedjevägen 5 (känns adressen bekant? Jo, det är morfars gamla adress) i Staden Kyrkhult. Där har jag en lyxvilla med min man. Vi är lyckliga tillsammans. Vi har byggt en swimmingpool med hopptorn. När jag kommer hem äter jag, sen sätter jag mig framför tv:n. Vi har 22 kanaler. Sport i en, nyheter i en osv. (Behövde visst inte vänta till år 2083 för detta)

När jag sett klart deckaren, ska jag till kyrkan och se AC/DC. (!!!) I kyrkan spelas alltid hårdrock och pop.

Min morbror bor på månen och min pappa är på Mars. I somras var jag på månen och hälsade på min morbror. Han bodde i något som liknade ett rymdskepp. När jag skulle gå på toa fick jag trycka på en knapp, så kom en toa inrullandes. När jag skulle sova fick jag trycka på en annan knapp, så kom en säng farandes. Allt var mekaniskt. Varje person hade två datorer (ja, det behövde man väl heller inte vänta tills 2083..)

När jag skulle hem råkade jag ramla ner i en krater. Men jag hittade en en hemlig gång. Och tänk! Den ledde till rymdplatsen. Jag kom lyckligt hem.

Anna-Karin

OBS! Får läsas upp (Ja, kanske rent av publiceras på internet år 2015)

Så roligt att läsa idag, 32 år senare. Visst är det viktigt att spara vissa dokument? Och idag sparar jag denna berättelse på nätet. Undrar om jag, eller någon annan kan läsa den här år 2083?

Gott nytt år

2015-01-05T19:25:00.000+01:00

Ja, det var ju en märklig rubrik, eller kanske inte så här års förstås.

Men idag firar vi nyår. Och ett gott nytt år!

För ett år sen hade jag nog inte burit ett sånt här armband.

Idag har hela familjen likadana, utom Hansi, men han har en fin mössa istället. För ett år sen var cancer en sjukdom som drabbade andra, drabbade dem som rökt i hela sitt liv eller jobbat med asbest. Jo, visst fanns det de som inte hade gjort det som fick cancer ändå, men det var de! Inte vi!

Som jag skrev i min årskrönika ringde min bror Pelle mig för ganska exakt ett år sen. Han hade varit på akuten i Karlshamn med min brorsdotter Jenny. Hon hade haft så väldigt ont i huvudet och det gick inte över. Inget konstigt tyckte väl vi och även sjukvården till att börja med. Hon hade jobbat mycket, nyss tagit körkort, mycket att stå i. Och att hon kräktes i samband med huvudvärken var ju heller inget konstigt när stora delar av familjen lider av migrän. Men det var något som inte stämde, de beslöt göra en röntgen av hjärnan "för att utesluta..."

Det läkarna såg där, förstod jag senare, var nog betydligt mer än de sa till Pelle och Jenny just då. Och jag är ytterst tacksam att läkaren omedelbart beställde en ambulans och de fick åka akut ner till Lund. Men då fattade vi nog inte allvaret heller. Visst, de skickar ju inte en 21årig tjej till Lund akut med ambulans om det inte är allvarligt. Men det är svårt att ta in allt just då, man rycker lite på axlarna och "Jaja, de kollar över henne, sen är hon snart hemma igen och allt är som förrut"

Allt blev inte som förrut...

Under en röntgen i Lund gav Jennys kropp upp, den orkade inte längre. Hjärtat slutade slå. Och jag kan bara tacka alla Gudar och skyddsänglar och allt man kan tänka sig att hon var just där, just då.

Om hon varit hemma....

Det är då man börjar tänka hur bräckligt och skört allting är, saker man tar som självklara är inte det.

När jag sen fick se röntgenbilden förstår jag faktiskt inte hur man över huvud taget kan fungera med en sådan tumör i hjärnan.

Ja, vad säger man? Fattar ni? Det blev akut operation där direkt och sen följde nedsövning, försiktiga försök att väcka henne och vi höll alla andan dessa dagarna.

Men för att hoppa över några steg blev vägen tillbaka lång och krokig, även om Jenny visade direkt att hon är en kämpe, den starkaste av oss alla och hon gav aldrig upp.

Om ni vill läsa hennes blogg finns den på www.estetjenny.blogspot.se

Och om ni verkligen vill veta hur det känns att stå vid sidan och se på vill jag att ni läser Storasyster Annas inlägg http://estetjenny.blogspot.se/2014/02/en-storasysters-berattelse.html

Det är fortfarande det absolut starkaste inlägg jag läst och jag lipar som ett barn varje gång jag läser det. Men det beskriver så bra hur det verkligen känns.

Sen följde ju då ett år med cytostatika (cellgift), strålningar, fler operationer, mer cytostatika.

Idag firar vi ett nytt år, ett Gott Nytt År. Nu lämnar vi detta året bakom, vi kommer aldrig att glömma det och det har lärt oss mycket. Men nu vill vi framåt!

Nu Jenny, nu kör vi!

All kärlek till dig, min egen JännuPennu ❤️

Vårkänslor

2015-01-05T11:29:00.001+01:00

En sol från klarblå himmel. Mer behövdes inte för att hönorna skulle få vårkänslor. De fick gå ut en stund idag, under tiden jag höll koll på himlen efter rovfåglar. Och genast började de picka i det frusna gräset, bada i sanden och tuppen visade stolt upp sig.

Denna tupp är för övrigt till salu, död eller levande. Eller blir det Coq au vin i ett kök nära mig. Han är nämligen väldigt mobbad av den andra tuppen och hönorna i min lilla flock.

Jag ska bara hitta den där instinkten djupt inom mig att husdjur är mat...

Ett litet inlägg om att dagarna blir ljusare och längre. Njut av det idag!

A-K

Attanäs, Sverige, Världen

Fokus

2015-01-04T21:22:00.001+01:00

Ja, då var ju tanken att jag skulle blogga.

Och misslyckas direkt med att ta bort min årskrönika igår. Dock hade jag den sparad så den fick jag upp igen.

Idag skrev jag ett långt inlägg om min första bekantskap med yogan, gick ur bloggappen för att leta upp en bild och vips så var inlägget borta :(

Vad lär jag mig på det? Spara!

Men i alla fall, jag orkar just nu inte skriva om allt igen, jag har glömt formuleringarna och jag blir allmänt sur på mig själv. Så mitt inlägg om yoga kommer en annan dag. :)

Men när jag ändå har letat upp en bild kan jag ju lägga in den i alla fall.

Det är ett schema på en solhälsning och är ett vanligt flöde i yogan. Den har jag snart lärt mig och känner mig lite bekväm med. Mitt mål med yogan är ju då att behålla min smidighet jag trots allt har. Och att lyssna på min kropp, få en stund för mig själv med tid för reflektion och jag vet, det låter flummigt, men lyssna inåt och lära mig fokusera. Vi får väl se. Just nu känner jag mig inte så fokuserad alls utan vill helst bara klicka på avbryt och slänga detta inlägget. Men istället klickar jag på Skicka och så får jag fortsätta i ämnet en annan dag.

Vill ni läsa mer om varför man ska börja yoga kan ni läsa på den utmärkta sidan www.alltomyoga.se där jag hittat mycket nyttigt. Bl.a denna artikel:

http://alltomyoga.se/2014/12/23/yoga-mycket-mer-an-traning/

Tjingeling

Jo, det är sant! Jag ska börja blogga igen :)

2015-01-03T18:29:00.001+01:00

Efter många påtryckningar, det verkar finns intresse för det jag skriver. Och eftersom mitt huvud är fullt av idéer och tankar som behöver komma ut så har jag under moget övervägande beslutat mig för att börja blogga igen.

Nu har jag dessutom hittat en app som gör att jag kan jobba med detta på min Ipad. Det känns som om tekniken har motarbetat mig ett tag, men när jag nu lyckats lösa denna knuten också är det väl inget som hindrar mig.

Så nu, i mån av tid, kommer det att komma korta och långa inlägg här. Det kommer att handla om mina jobb, min träning, mina tankar om framtiden och dåtiden. Det kommer också bli recept, tips på mat, hälsotips, tankar om kombinationen kost, hälsa och motion.

Det kommer också bli lite mer privat ibland när jag känner för det.

Om det lockar er att läsa så håll koll på denna sida, prenumerera gärna på inläggen och skriv kommentarer. Ge tips om vad ni vill läsa. Låt det bli en levande blogg. Annars kan jag lika gärna skriva ner det jag tänker på i en gammal skrivbok av papper och lägga i en låda.

Så okej, nu är jag igång

Er skribent i Attanäs, Sverige, Världen

Ännu ett år har gått. 2014 är slut

2014-12-31T13:11:00.000+01:00

Årskrönika 2014

2014 var året då vi skulle göra så mycket kul, det skulle bli bröllop, Josefin skulle sluta grundskolan, Joel fylla 20 osv.
Men året hade annat i tankarna också och plötsligt blev allt annat oviktigt ett tag.
Vi börjar från början, det brukar bli bäst så.
Och sen var det tänkt att jag skulle fylla på med fina bilder här, men just nu arbetar tekniken emot mig och ska vi få någon mat överhuvud taget på denna nyårsafton är det bäst jag ger mig här och nu.

Jan 2014
Efter ett lugnt nyårsfirande lunkade vi på inför skolstarten. Vi hade börjat prata om att vi skulle springa Blodomloppet tillsammans, Pelle, Ingegerd och jag. Och våra barn hängde nog också med om vi lockade dem lite.
Men allt bytte fokus vid trettonhelgen när Pelle ringde och med en lite svajig stämma sa att han var på väg i ambulans med Jenny till Lund. De hade hittat "något" i hennes hjärna och de ville kolla det lite extra.
Här stannade tiden en stund och tusen frågor poppade upp, vad hade de hittat? Var det något farligt? Kan de ta bort det? Kommer Jenny att få några men? Kommer hon att överleva? Ja, den sista frågan vågade vi knappt ställa, men den fanns där, tro mig.
Det visade sig vara en tumör av något slag, den skulle opereras bort, men operationen var komplicerad så de avvaktade specialister som var på väg med sina specialistverktyg. Dock var Jenny så dålig att hennes kropp praktiskt taget gav upp och hennes hjärta slutade faktiskt slå. Det blev en akut operation den natten.
Jag satt här hemma med paddan i knät, mobilen bredvid mig och på språng att köra ner till Lund på direkten om jag behövde. Nu kom vi överens om att jag gjorde bättre nytta här hemma och blev något av sambandscentral för att meddela familjen om lägesstatus. Något som var bra, men tufft. Att ringa ens föräldrar eller tala om för ens barn att Jenny 21 år kanske inte klarar detta är tufft. Jag kan fortfarande inte ens skriva om det utan att strupen snörps ihop och känslorna kommer.
Jenny hölls nedsövd ett par dagar och vi höll andan.
När de väl väckte henne tyckte läkarna att det såg bra ut men vi vågade väl inte riktigt hoppas. Vi insåg nog att vägen tillbaka skulle bli lång, riktigt lång. Men då hade vi ju glömt att det var Jenny Karlsson vi pratar om. Hon visade att hon hade en styrka och vilja som ingen annan. Hon blev flyttad till Karlshamn några dagar innan skidpendelsäsongen skulle dra igång och jag beslöt att åka och hälsa på henne. Jag visste ju att när väl den cirkusen drar igång är man i en annan bubbla ett tag.
Jag fick se en matt Jenny ligga i sin säng, dock utan slangar och sladdar. Hon kände igen mig, men var svag och hade svårt att prata och att hitta orden. Men under tiden jag var där satte de henne i en fåtölj och hon åt en glass och pratade om framtiden! Det var så skönt att se och höra henne, att hon var på gång.
Sen började jag skidpendeln, med Madde och med min nya kompanjon Kenneth. Pelle behövdes på hemmaplan, han hade inte på Autobahn att göra. Det var skönt att ha lite annat att tänka på och enormt fina kollegor som varje to/fr när vi gav oss iväg kom med frågan "Hur är det med Jenny?"
Säsongens skidpendlar kommer väl inte gå till historien men visst minns vi övernattningen i bussen på en rastplats i Schweiz eller hur Madde?

Och när jag skulle till ValThorens och de överraskar oss med en totalt okänd buss, av okänt märke, med varningslampor som lyste i alla kulörer och ett otäckt väglag sista biten upp.
Men även denna säsongen bjöd på 4 vändor till franska alperna under jan-feb

Feb 2014
När jag trodde skidsäsongen var över kom nästa överraskning. Jag skulle få köra till Italien! Ännu ett mål, en önskan och ett av sakerna min farfar nämnde den där gången på Öland för snart 4 år sen. "Du ska till Italien, och stanna till där"
Ja, för det var just vad jag skulle, jag skulle få köra en skidresa till Male i norra Italien och vara med dem där hela veckan, vilket innebar att jag skulle äntligen få åka skidor själv, äta god italiensk mat och helt enkelt främja min italienska sida ett tag.
Och resan blev precis så fantastisk jag räknat med, lite dåligt väder men ett par riktigt fina dagar, massa upplevelser, fantastisk mat (+3kg, men det var det värt) och ännu en bekräftelse att det är denna typen av resor jag ska hålla på med, där man är lite mer än "bara" busschaufför.
Så här efteråt gjorde ju den här resan också att jag gjorde ett val lite senare på året som jag inte har ångrat en sekund.
Mitt i denna underbara vecka skulle då Jenny opereras igen, min kollega visste läget, jag åkte samma backe upp o ner hela förmiddagen i min ensamhet, bara väntade på smset från min bror. Under lunchen kom det med de få orden "allt har gott bra!" När jag sen ringde upp och fick höra att Jenny var förvånande pigg, kunde prata, peka, se och höra då fick jag gå bakom knuten i den Italienska byn och gråta som ett barn. Det är inte lätt att vara så långt hemifrån i dessa lägen, men med all dagens teknik kände jag ändå att jag var mer än väl med. Och känslorna är inte mindre 200 mil hemifrån, det lovar jag.
Jag avslutade februari med att hjälpa till att köra KHKs A-lag en bit på deras väg mot Karlskoga. Stort förtroende och jag tror inte det var på grund av mig de förlorade matchen ;-)

Mars 2014
Den 3 mars busade jag, Pelle och Jenny till det och for till Göteborg för att överraska Anna på hennes 25årsdag. Det blev en väldigt lyckad tripp och jag njöt av att äntligen få umgås med dessa fina människor! Att sen Jenny var otroligt pigg dessa dagarna gjorde ju saken ännu bättre. Hon övertalade till och med Pelle att ett besök på Ullared på hemvägen var precis det hon behövde just då. Och hon knatade gata upp och gata ner på Gekås utan att bli trött och jag och Pelle skojade och undrade vem av oss som hade cancer egentligen ;-)
Vi provade grannarnas bastu en kväll, gjorde en detox och åkte till Malmö på Kickoff med Ölvemarks och Scandorama innan mars var slut. Och jag tror inte jag körde en meter buss i mars.

April 2014
Den första april satte jag mig för första gången i Balderbuss gröna Neoplan för att provköra den, jag hade nämligen fått en körning till Kastrup lördagen efter. Spänd men med stor förväntan gick jag in med öppna sinnen i detta nya företag, fast besluten att göra mitt bästa. Jag hade enda sedan den dagen jag började tänka mig själv som busschaufför sneglat på dessa gigantiska, häftiga och färgglada bussarna i Jämjö. Och plötsligt var jag en i teamet, Team Balder. Allt föll på plats och den gröna pärlan och jag har hittat på mycket roligt detta året.
Ja, så var det då det här med Blodomloppet. Vi bestämde ju i slutet på förra året att vi skulle vara med i loppet Pelle, Ingegerd och jag. Sen kom allt med Jenny emellan, men det gjorde nog saken ännu klarare. Oavsett hur det gick med allt skulle vi tillsammans vara med i Blodomloppet i Karlskrona på Jennys egen födelsedag den 12 maj. Och vi skulle göra det för Jenny! Vi döpte snabbt om loppet till Jennys Lyckorus, med orden "Tillsammans är vi starkast, alla ska i mål".
Jag anmälde ett lag á 5 personer, jag anmälde 2, 3, 4 lag. Alla släktingar, kusiner, fastrar, morbröder, alla ville vara med. När anmälningstiden gick ut hade jag anmält 11 lag, totalt 55 personer som skulle ta sig runt efter bästa förmåga. Jenny själv var drivande och bestämde snabbt att det skulle tryckas tröjor, knallrosa och plötsligt var tidningarna på och det skrev ett stort reportage.
Över påsken lämnade vi landet och körde till Oslo och Mia. Vi hade kanondagar i Oslo och även i Värmland på deras hytta där. Fina vårdagar där vi tränande backträning och mådde gott även om nätterna fortfarande var lite svala.
Väl hemma igen satte vi ca 7000 gran o tallplantor och jag körde några resor åt Balderbuss till Puttgarden och Kastrup bl.a. Vi avslutade april som vanligt på Hallagatan.

Maj 2014
Startade maj med att köra till Ullared med buss. Nu var det tredje gången jag var där detta året, men det skulle visa sig bli många flera. Andra helgen i maj körde jag Radio Blekinge till Halmstad och hade ett skönt dygn där. Radiogänget var ju också ett skönt gäng och jag ordnade givetvis så att det blev ett intervju med Jenny och Lyckoruset dagen efter.
För nu var det äntligen dags, 12 maj och nummerlapparna var hämtade, tröjorna fixade, vattenflaskorna från BLT med. Bussen från Kristianstad som skulle plocka upp deltagare längs hela Blekinge var förberedd. Ett stort tack till Buss-Niklas som ställde upp på detta som chaufför och som inte tvekade en sekund utan även sprang loppet. Stort!
Hela grejen var en enda stor lycka, även om det svettades och det fanns ett stort allvar i botten. Men jag ler fortfarande när jag tänker den kvällen. Och känslan när vi "lyfte" Jenny själv över mållinjen, sjungandes Ja må hon leva och hela publiken var med och vi grät och allt var bara så magiskt! Att vi sen gjorde kanontider, personbästa och över huvud taget tog oss runt, gammal som ung är fantastiskt. Jag hoppas verkligen vi kan göra detta på något sätt även nästa år.
Helgen efter åkte Hansi iväg med sina systrar till Småland för att umgås och paddla kanot. Och vi andra firade Sparrishelgen på bästa sätt.
Den 20:e maj körde jag en trevlig resa till Listerlandet och TrolleLjungby. Och det var väl i denna vevan allt drog igång. Det var ju så att när jag en gång för snart fyra år sen tänkte min första tanke att jag skulle köra buss, då tänkte jag "dagsresor, pensionärer, studiebesök på intressanta platser, att jag skulle få se och uppleva dels nya platser men också umgås med glada resenärer" Och i år har jag väl hamnat där jag ska helt enkelt. Detta mycket tack vare Balderbuss. Jag har svängt rundor med bussen över halva Sverige, jag har fikat och ätit gott tillsammans med goa, glada gäster. Jag har transporterat rullatorer, jag har packat gula kassar, blommor, glas, badkläder och mycket mer i bagaget på bussen. Jag och dom har blivit Vi och bussen och jag är en enhet.

I slutet av maj skickade vi iväg Josefin på skolresa till England, ett test på hur det skulle bli till hösten när hon skulle flytta hemifrån. Det blev tomt, men hon fick uppleva mycket på ett sätt man bara gör när man bor hemma hos någon familj i ett annat land.

Juni 2014
En annan sak jag drömt om är att få ta delar av familjen med på resor jag gör, och vi startade juni med att köra till Tosselilla och på guidestolen satt min miniguide Lisa. Vi hade en fantastiskt trevlig arbetsdag där. Sen blev det två svängar till Göteborg inom loppet av fem dagar och jag fick kvalitetstid med Anna&Mats. Mellan resorna hann vi med att fira Josefins 16årsdag också.
Sen blev det skolavslutning, Josefin gick ut nian med buller o bång, ett riktigt åskväder drog över Jämjö när de skulle åka traktor med vagn.
Sen ställdes bussarna, och vi tog välförtjänt sommarlov.
Och midsommar firades precis som det alltid gjorts med fantastiska vänner.

Juli 2014
Sommar, sommar, sommar! Eftersom vi hade Källarstugan fullbokad nästan hela sommaren hade jag ingen panik att vara tvungen att jobba utan jag kunde unna mig lite sommarsemester. Det är man ju inte bortskämd med, har inte funnits sen jag slutade på Metrima för sex år sen. Lisa passade på att fylla 10 år och hade både släktkalas och kompiskalas. Lite småkörningar blev det ändå, vi var bl.a vilse i Göteborg när vi skulle hämta innebandyungdomar. Jag blir inte klok på den stan, fast jag snurrat runt där en massa detta året. Jag kör ändå alltid fel någonstans och upptäcker nya ställen :-)
Sen eftersom jag inte hade så mycket jobb i juli och för att jag är intresserad av musik, konserter och evenemang nappade jag direkt när de sökte volontärer till Hasslöfestivalen. Det blev tre häftiga dagar där jag blev lite "mamma Volontär" och fick göra massa spännande saker. Jag bodde i tält och när sen Hansi skulle komma på lördagen så öppnade sig himlen och det tokregnade i ett helt dygn. Det är något med Hansi och festivaler... Och eftersom jag redan anmält mig till nästa års Hasslöfestival och att vi ska på Sweden Rock i år så känns regnstället jag köpte i höstas som en bra investering.
Helgen 19-20 juli tillbringade jag i Malmö, körde kryssningsgäster från Sturup via sightseeing i Köpenhamn till kryssningsbåten i Malmö hamn. Sen blev det en lat söndag innan jag körde Ölveanslutning hem. Veckan efter var vi med Torhamns LRF på Öland på intressanta studiebesök och på torsdagen ringde Peter och frågade om jag kunde köra tio dagar till Italien med Ölvemarks. Dum fråga, jag nekar sällan Italien. Så kom det sig att min önskan slog in två gånger detta året.mjag fick återigen styra bussen mot Italien och stanna till där. Det blev en härlig vecka, utmanande körning bitvis. Men jag kan ju numera skryta med att jag kört på formel 1 bana i Monte Carlo, Monaco, letat tryffel med hund i Alba, varit inne på casinot i Monaco, badat i Medelhavet, sovit i en alpby i Schweiz, strax söder om rastplatsen vi sov på i början av året förresten. Och allt på betald arbetstid. Nåja, jag kan väl också nämna kolossala köer på Autobahn, EN gnällig gäst som gjorde livet surt för många, galna vespor i Italien och nära monsunregn genom Österrike så vi inte kunde njuta av vyerna när vi passerade alperna. Men förutom detta så har jag ett alldeles fantastiskt arbete!

Augusti 2014
Det hann bli augusti innan jag kom hem från Italien och man märkte att Sverige började rulla igen efter semestrarna. Men ingen sommar utan en riktig rockkonsert, så den 7 augusti körde vi till Borgholm för att uppleva Sabaton på Slottsruinen. Som vanligt blir man aldrig besviken på detta bandet, de ger allt och det lyser i deras ögon av spelglädje. Sen hann vi också med en kräftnatt i de djupa skogarna i Småland. Och med oss hem hade vi närmre 100 kräftor. Riktigt bra kräftfiske.
Helgen därefter ställde Maxe till med kalas i Kristianopel och det blev också en magisk kväll med massa spelglädje, känt och okänt folk och många möten. Alla var där och det pratades om denna kvällen länge efteråt. Fast vi tog oss hem i tid för på söndagen gick flyttlasset för Josefin till Borgholm. Och det blev tomt här hemma.... Men när vi ser på Josefin idag vet vi att det var så rätt, rätt val av program, rätt ställe och så många nya vänner. Hon hade gjort sitt i Jämjö, nu har hon större mål och utmaningar.
Skolstart och så fick jag en körning till Stockholm. Och just den dagen Elisabeth skulle köra triathlon där så jag hittade Olivia och Lasse och hängde med dem runt och hejade.
Innan augusti hann ta slut fixade vi en klassfest med gänget från Lantbruksskolan. Det var visst 25 år sen vi slutade. Det blev en rolig kväll med många skratt, lite gråt och lite allvar. Dessa människor har jag delat allt med och de är så lätta att umgås med. Härligt att veta att de finns.

September 2014
Tanken var ju att jag skulle springa Tjejmilen även i år men det kom visst ett bröllop emellan. Ett tag tänkte jag försöka lösa det och hinna med bägge sakerna, men så tog förnuftet över och sa TT jag skulle fokusera på en sak. Och eftersom Anna sa att hon bara tänkte gifta sig en gång så var ju valet enkelt :-)
Vi rullade mot Strömstad och fick uppleva en underbar helg med så mycket kärlek. Det var så väl planerat hela helgen, det var små detaljer som gjorde hela upplevelsen total. Vem skulle komma på att bjuda alla på kanelbullar och jordgubbssaft på filtar på en udde vid havet strax innan bröllopet? Men just då var det bara så rätt. Anna, du har alltid haft en stor plats i mitt hjärta och jag önskar er bara ALL lycka!
Sen snurrade det på med bussresor på alla håll och kanter, jag var i Uddevalla, Nybro, Åhus, Glimåkra och på Skördefesten på Öland. Den helgen hade jag kunnat hålla ett helt föredrag om men jag konstaterar bara att då är det härligt kaos på hela ön!

Oktober 2014
Jag startade med att ta den gröna bussen och köra VikingLine. Åland ToR, en spännande upplevelse när man är helt själv och ska få allt att klaffa. Lyckas man är tillfredsställelsen stor. Och det gjorde jag. Dagen efter jag kom hem åkte jag och skulle städa bussen. Då hamnade jag rakt i ett reportage i tidningen.
Så snurrade vi vidare och stannade till den 11 oktober och firade min syster och svåger med stort 100årskalas i Svängsta. Ännu en kväll full av kärlek.
Sen blev det hockeykörningar och massa annat hela oktober. Jag hann också med att träffa mina gamla tjejkompisar en kväll. Ett gott gäng som känt varandra i över 20 år och där man inte behöver dricka massa alkohol för att kunna umgås. Vi drack bara vatten och hade väldigt roligt! Mer sånt!

November 2014
Ja, vad ska man säga. Denna månad jobbade jag mer timmar än jag någonsin gjort sen jag började köra buss. Jag var överallt och runtomkring och ibland visste jag knappt var jag var. Men plötsligt kan jag känna att jag har en erfarenhetsbank att ta till. "Här har jag varit förrut" Att man kan koppla bort gps, lita på magkänsla och känna att man faktiskt hittar det är en härlig känsla.
Men det blev inte så mycket annat gjort i november, å andra sidan kände jag inte av så mycket novemberdepp som jag brukar göra. Kan bero på att jag faktiskt får se ganska mycket dagsljus i bussen och att jag prioriterat träning när jag varit ledig.

December 2014
De två första veckorna höll samma tempo som november men sen har jag haft två härligt lata veckor fram till jul. Vi hann med glöggmys hos Annika, adventsmys hos Ingegerd och Julön i Kyrkhult på julafton. Viktiga möten med de som står mig närmast. Jag har hunnit göra det jag vill och struntat i det jag inte vill göra. Jag ska försöka ta det tänket med mig in i 2015.
Innan året tog helt slut hann vi ju också fira Joel som blev 20 år. Det firade vi med ett riktigt pizzakalas med pizza från bakugnen. Riktigt kul och det gav väl mersmak. Det var inte sista pizzan från den ugnen.

Ska man då summera 2014 så är väl även detta år ett "bussår" även om jag nu gjort det till en vardag. Men jag upphör aldrig att förvånas över hur rätt det känns. Jag tackar farfar än en gång!

Annars har fokus varit på familjen, träning, kost och hälsa. Detta ska följa mig in i nästa år då det blir ännu mer fokus på just "fokus" och en sak i taget. Jag ska sluta vara den multitaskande superwoman och istället bli lite mer ego, lyssna inåt, fortsätta med min yoga. Sen är jag ju anmäld till Tjejplanet tillsammans med Annika och vi ska utveckla vår löpning, får hjälp, stöd och pepp och så hoppas vi på en grym helg i Stockholm i september.

Lite nördstatistik bjuder jag också på. Som vanligt främst för egen del :-)
Antal körda mil med buss 2014: 4300 mil dvs ett drygt varv runt jorden
Antal incheckningar på gym: 38, varav 8 i januari och 9 i december (och så ett på värstinggymet i centrala Göteborg)
Antal löpta mil sen Mars 2014: 25,7 mil
Antal vänner på Facebook: 483 st (och inte en enda inbjudan på nyårsfest i år heller) Nu kopplar jag ner och kopplar bort och kopplar av resten av året.

Ikväll firar vi med lilla familjen, något vi väl får vänja oss vid.
Men till alla som orkat läsa detta ända hit vill jag bara önska ett gott slut, var rädda om er och så hoppas vi på ett Gott Nytt År 2015

Nytt år igen

2013-12-31T13:28:00.000+01:00

Ja, då sitter jag här igen. Många funderingar har gått om jag ska skriva krönika i år. Det finns både för och nackdelar med det, men efter mycket funderande väger fördelarna över. Så här är den. Som vanligt vill jag poängtera att jag skriver främst för min egen skull, även om mina barn igår sa att jag skulle skriva ut alla och spara i en bok till dem. Ja, jag får väl se vad jag gör. Det kanske blir en hel bok så småningom.

Men ska jag hinna bli färdig innan midnatt är det väl bara att börja skriva nu då. Så välkommen till 2013års årskrönika från Attanäs.

Januari
Året började full av energi. Lisas rum behövde en uppfräschning och jag hade ju jullov från skolbussen så varför inte?

Måla tak och snedväggar kräver muskler och tillsammans med träning på gymmet fick jag en bra start på året. Vi hann med en rafflande pingistävling i Växjö också innan skolorna började och jag och skolbussen fortsatte rulla.
I mitten på januari ringde Joel mig och lät....märklig....Han var nämligen överlycklig för att han just klarat körkortet! Min lille pojk! Så det var bara för mig att sätta mig i Kian och köra till Emmaboda där vi skulle mötas. Sen fick han ta bilen därifrån och själv fick jag ta bussen hem... Märklig känsla att se honom köra iväg själv med bilen, men jag minns känslan själv och den var så himla skön!
Sen rullade det på, Lisas rum blev färdigt för inflyttning och i slutet av januari var det återigen dags: Skidpendel! Jag kan inte fatta detta, så fruktansvärt jobbigt och så trött man är på det i slutet av säsongen, lika sugen är man nu, när man sitter och väntar på att det ska dra igång igen. Min första skidpendel i år gick till Les Arcs med Madde som tvåa. Det gick riktigt bra och ni skulle sett Maddes leende när hon rattade bussen uppför berget, då var hon lycklig! Sen blev det chaufförsbuss hem med bland annat de trevliga pojkarna Per och Niklas från Ängelholm. Bara alla tvättar sina fötter med våtservetter kan chaufförsbussar vara rätt ok ;-)
Nåja, jag kom hem, hade någon dag bussjetlag och så kördes några varv skolbuss innan det var dags igen.

Februari
Startade februari i ett rasande tempo med att stiga upp 03.30 och åka till Jämjö för att hoppa på bussen som skulle ta oss till Malmö först och främst. Nu var det ju dags att åka ner och hämta hem ungdomarna vi körde ner förra helgen. Denna gången hade jag en ny andraförare, och inte vilken som helst utan min storebror Pelle. Säga vad man vill om syskonkärlek, men det är så enkelt att umgås och jobba ihop. Man behöver inte förklara, göra sig till eller låtsas. Man är den man är och gör det man ska och sen har man skönt sällskap längs vägen. Dessa tre vändorna och jisses, hur många mil det blev, till Alperna med min bror var bara så bra! Fast jag ska villigt erkänna att jag inte trivdes med situationen när vi skulle ner från Les Arcs i en decimeter blötsnö, men jag fixade det. Efter les Arcs blev det två vändor till val Thorens också, min favoritskidort, om man ska åka skidor vill säga. Nu är det ju tyvärr inte det vi jobbar med utan vi rattar buss och då är väl inte Val Thorens lika stor favorit, men det är en vacker klättring upp tills man är 2300 meter över havet.

Efter de 4 vändorna till alperna fick det vara nog för detta året och vi stannade hemma för att fira vår mamma som fyllde 75 med en överraskningsfest. Smörgåstårta, diabilder och massa goa skratt o kramar värmde. Och plötsligt där i slutet av februari började det bli varmare och ljusare igen och då slog jag till med ett av mina "nyårsplaner" nämligen att anmäla mig till Tjejmilen. Jag som alltid jobbar bäst under press (varför skulle jag annars sitta här varje nyårsafton och författa) insåg att jag var tvungen att ha ett mål för min träning och Tjejmilen har jag velat vara med på i flera år, men i år ska det bli!

Mars
Mars började med lite busskörning i Kosta och Pingis-Sm i Karlskrona. Sen lunkade det på, dagarna blev längre och livet lättare att leva. En annan sak som inverkade var att i februari kom Joel och ville att vi skulle prova AloeVera. Han hade börjat sälja det och vi tänkte att vi får väl sponsra honom lite. Jag var väldigt skeptisk och ville absolut inte bli inblandad i hans business och börja sälja. Nä, nä, det där var hans grej! Jag kan väl återkomma till detta senare :-)
Skolbussen rullade varje skoldag och jag med den. Jag vande mig verkligen att köra i alla väglag men i mitten på mars var det riktigt illa. Det kom en "snökanon" och jag körde Vallbyvägen norrut i 2 dm ospårad snö där man inte såg var vägen brukade vara. Att jag lyckades hålla bussen på vägen var nog mer tur än skicklighet den dagen. Men vintern 12/13 var snörik och det var lärorikt.
20 mars gjorde HK Eklöven sin sista seriematch i Mörrum, vann den och hela serien och därmed gick en bit idrottshistoria till handlingarna.

Nu slås klubbarna ihop till Karlskrona Handboll.
Mars avslutade vi med påsklov, ett välbehövligt sådant.

April
Innan påsklovet hann ta slut fick vi våra första hyresgäster i Källarstugan. Dock blev det en kall historia så vi får nog fundera på om vi klarar att värma upp huset (stenkällaren) i början på april i fortsättningen. Den 5 april fick jag vara med i ett stort sammanhang. KHK skulle spela sista och avgörande matchen i serien i Huddinge och supporterklubben hade fått ihop 5 busslast där jag skulle köra en av dem.

Känslan när vi med poliseskort lotsades in på lilla arenan och fyllde upp hela ena långsidan var häftig. En otroligt spännande match som slutade efter straffar med förlust men samtidigt vann Vita Hästen mot Tingsryd och KHK var vidare. En lång resa hem igen men med glada resenärer som sjöng sina hejaramsor hela vägen.
April fortsatte med skolbuss och i slutet av månaden fick vi vara med när barnen sjöng in våren i Ådalen, skickade iväg Josefin på konfirmationsläger och firade lite valborg på Hallagatan.

Maj
Med magsjukekänningar i en vecka var det ett faktum när Josefin blev sjuk 2 dagar innan sin konfirmation. Allt blir inte alltid som man tänkt sig, men hon blev konfirmerad i alla fall.
Sen var det löpning på schemat, min första löptävling gick av stapeln i Karlskrona, Blodomloppet, den 13 maj och det gav ju mersmak. Även om det var svårt att motivera sig igång med träningen efter loppet. Men 2014 kommer det att bli andra bullar eller hur? Vi är ett stort gäng som ska runt Västra mark!
Ja, sen fortsatte maj som vanligt i högt tempo, Karl-Axel kom och jag körde tågersättning, det var sparrishelg och körsbärsträden blommade. Den 25 maj gjorde jag en sån där knasig grej som man kommer att minnas. Det var dags för min far att avveckla sin verksamhet och hans traktor skulle fortsätta sitt liv i Attanäs. Det normala hade väl varit då att ta den på en lastbil, men så tänker inte jag. Nä, jag körde dden de 13 milen. Det tog en stund men var ett spännande uppdrag.

Juni
Började med att köra supporterbussen till Mjällby.

Ett ganska trevligt jobbuppdrag jag gjort några gånger nu. Där finns ju alltid lite folk man känner och trevliga kollegor och gratis korv :-p
4 juni tog jag ledigt på eftermiddagen och hela familjen satte oss i bilen och åkte upp till Växjö för att fotografera Joel på hans studentbal. En bal på slottet, ett vackert par och mammahjärtat slog några extra slag.
Några dagar senare fyllde Josefin 15 år och vi var även på dop i Lösen. Sen fortsatte firandet med att Joel tog studenten den 12 juni och då var det stolta föräldrar och syskon och släkt som hörde och såg (om än lite dimmigt) Joel hålla tal i Växjö domkyrka om sitt internatliv som nu var slut. Att sen få se glädjen i dessa studentögon och inse att den lille sonen vuxit upp och blivit stor och nu står på egna, stadiga ben. Jag hoppas vi har givit och gjort allt vi kunnat.

Sen var det skolavslutning även i Jämjö, avslutning med handbollen och så äntligen sommarlov. 17 juni åkte jag och Josefin till Kalmar där hon skrev teorin för EU-kortet. Båda barnen har nu tagit körkort och kan förflytta sig "utan oss". Märklig känsla.

Midsommar precis som vanligt och den sista helgen i juni slog vi ihop alla högtider och firade alla våra fina barn.

Juli
4 juli åkte jag och Lisa tåget till Malmö. Sen blev det lokalbussen innan vi hamnade vid hamnen där inspelningen av Sommarmorgon var igång.

Det var spännande att se hur det gick till och sen åkte vi ut till Emporia och hade en mysig dag. Ja, innan vi hamnade där åkte vi lite fel, men det kan ju hända den bäste ;-)
Sen var det grillkvällar, parkeringsvakt och strandhäng som gällde innan årets utmaning: Jag och Therese skulle köra till London! Jag som drömt om London så länge men aldrig blivit färdig att ta mig dit, skulle plötsligt köra dit själv med buss. Ja, tanken svindlade, men inget är omöjligt och många har gjort det förr så det ska väl även jag kunna. Och det kunde jag, även om upplägget är galet, London är trångt och de envisas med att köra på fel sida så klarade vi denna resan galant. Ja, det var en liten ambulans som råkade stå lite ivägen, men det är nästan glömt nu.

Mycket fick vi uppleva, och att jag fick göra det med Therese är nästan för bra.
Sen hann jag knappt hem innan nästa bussuppdrag väntade, nästan lika galet. Vi riktade näsan norrut mot Boden där vi körde 5-dagars.

Jag och min tvillingsyster Håkan och min bror Pelle tillsammans med de glada förarna från Ängelholm gjorde detta till en sån där härlig jobbvecka denna gången också. Nu ser vi fram emot veckan i Kristianstad!
Vi avslutade Juli på bästa sätt, med ett abborfiske i Hallandsboda

Augusti
London gav mersmak, så jag bokade en resa för Josefin och mig. Löpträningen tuggade på, kändes bra i kroppen. Lite bussjobb, lite semesterfirande på Barnens Gård och sen bar det iväg mot London igen för andra gången på en månad. Men denna gången skulle London upplevas som turist! Och Josefin blev lika frälst i staden, vi åkte tunnelbana, buss o tåg. Vi gick massor och upplevde!

Vi åt inte på restaurang en enda gång utan från "hål i väggen" och vi shoppade loss fullständigt på Primark så vi fick köpa två extra väskor. Men jag hoppas att detta är en resa vi kommer att komma ihåg i alla framtid. Nästa gång reser hon säkert dit utan sin mamma...
Så var det ju det här med skolbussen. Jag visste ju att jag inte skulle köra den till hösten eftersom Bergkvarabuss förlorade den upphandlingen. Vad skulle jag göra istället? Jag hade varit på intervju på ett annat bussbolag och stod i valet o kvalet men fick lyssna på min magkänsla. Jag stannade kvar på BKB och sa att jag skulle utvärdera detta i slutet på året. Kommer till det.
Men jobb fanns det i alla fall där i mitten av augusti. Vi flyttade bussar kors och tvärs över halva Sverige, jag körde kryssningsgäster i Malmö och Köpenhamn (ja, jag har tappat respekten för Köpenhamn, det går att köra där med buss), jag körde asylsökande, jag körde marinens musikkår till och i Stockholm och jag körde militärer. Jag är ju också en tuff tjej, så jag fick köra präster i Växjö stift och besöka 8 kyrkor på en dag. På 11 arbetsdagar jobbade jag 100 timmar i slutet på augusti, det var kul. Avslutade månaden hos Kina o Fredrik, vänner man umgås med alldeles för sällan.

September
Bussjobb och en begynnande förkylning! Och jag som skulle springa Tjejmilen.. Men med vila, aloe Vera, Echinagard och gott humör löste det sig och vi kom iväg till Stockholm. Vi tre nybörjade tog oss runt och njöt av stämningen när 33000 tjejer tillsammans gör något stort. Vi anmälde oss till nästa år på plats för detta vill jag inte missa. Nu vet jag att det har kommit lite annat emellan, men jag kommer att lösa det :-)
Så var det då i September jag beslutade mig för att själv bli återförsäljare för Forever Living och en ny gren att vila på växte ut. Detta underbara företag där det till skillnad mot andra företag (inga namn) bara finns positiv energi, kämpa-anda, inga vassa armbågar men stora famnar och högt till tak. Där alla ser möjligheter istället för hinder. Här har jag funnit en trygghet och en ny känsla. Jag kommer alltid fortsätta att köra buss eftersom jag tycker det är så förbaskat roligt, men det är i Forever jag finner lyckan och energin.

Oktober
Så var vi plötsligt inne i hösten även om den var varm länge. Svägerska Elisabeth firade 50 år med en kroppkakefest och sen började vårt lilla uppdrag att plantera 5000 plantor åt en granne. Det tog 4 dar, men gav tid till eftertanke, mycket frisk luft och träning.

Nu ser vi fram emot att göra liknande jobb till våren när vårt eget kalhygge ska planteras.
Lite bussjobb, Karl-Axel åkte hem en storm och plötsligt var oktober också slut.

November
Bussningens semestertid, tid för återhämtning, jag gjorde min livs första detox men inte den sista. Fantastisk känsla att rensa ur kroppen och börja på nytt. Fixade gymkort åt mig och Josefin så nu försöker vi träna 3 gånger i veckan där. Jag sprang Jämjöhalvan 5km i regn, det blev en lerig historia, jag var på tjejfest och vi var på Öppet hus på Ölands gymnasium. Plötsligt började bitarna falla på plats för Josefin och hennes val till gymnasium. Hansi fick ryggskott så jag fick rycka in och köra foder till djuren mm. Det gick ju faktiskt riktigt bra när man gjort det några gånger. Jag avslutade november med att köra Jändelskolans personal till Eriksberg på julbord. Mycket trevligt och kul att få umgås med dem lite.

December
En hockeyresa till Jonstorp i blåsten fick inleda december, sen blev det relativt lugnt på busseriet och jag kände för första gången på många år att jag låg i fas i december. Lite sorgligt samtidigt att man inte har några barn i luciatåg längre och inte massa julfester, julavslutningar. Men vi har väl fått vår beskärda del av dessa genom åren. Så kom då julen och friden och stämningen och myset. I år utökade vi skaran med två underbara män i sina bästa år som spred glädje i julnatten.
Sen var det dags att förbereda nästa kalas, Hansi 45 och Joel 19 och med ett Smörgåsbord ala Attanäs blev även de firade. Och igår njöt vi av en gemensam julklapp till familjen nämligen restaurangbesök och bio och det var så mysigt så.
Sammanfattning: 2013 har varit mycket givande, jag fyller på min erfarenhetsbok varje dag.Den dag jag går och lägger mig och tänker att idag har jag inte lärt mig något nytt, då måste jag göra något annat.

Ikväll firar vi in nyåret i vår ensamhet. 451 vänner på Facebook men inte en enda inbjudan till nyårsfest och vi får kanske rannsaka oss själva inför nästa år. Ska kanske vila från Facebook och ge mig ut i den "riktiga" världen och se om jag har några "riktiga" vänner kvar.
Men det tar vi i morgon, tills dess: Ett gott slut och ett riktigt Gott Nytt År

Årets som gått 2012

2012-12-31T11:52:00.001+01:00

Så sitter man nu här då, på årets sista skälvande dag och ska försöka sammanfatta. Jag gör det ju främst för mig själv, för det är så kul och fräckt att kunna gå tillbaka och läsa och känna känslan man hade just när man skrev det DÄR inlägget. Att kunna drömma sig tillbaka och känna att man kommit vidare i livet.
Om jag nu kallade 2011 för Bussåret så vet jag inte vad jag ska kalla 2012, för definitivt innehåller detta året också mycket buss... Och ni som inte är intresserade av vad jag åstadkommit bakom ratten kan nog lika gärna sluta här och surfa vidare till en annan sida.

Ni andra hälsar jag välkommen till 2012 årskrönika!

Januari
Året började på vår älskade glasveranda tillsammans med våra närmsta grannar Gunnar och Sofia som kom över i all enkelhet när nyårsmiddagen var klar. Vi delade lite vin och ost och pratade en massa. Precis som vi alltid gör när vi träffas. Vi hade inga raketer så när klockan slog tolv satt vi lugnt kvar i inne värmen och kikade ut och tyckte det var behagligt att slippa gå ut och frysa, mickla med tändare, stubiner och skrämma barn, hundar, hästar och kor. Då bestämde jag mig för att aldrig mer inhandla en raket och ta strid för detta fruktansvärt onödiga slöseri med pengar, risk för skador, misshandel av djur och miljöförstöring! Så ikväll göre sig fyrverkeri inget besvär hos oss. Om man delar min åsikt kan man gärna ta en koll på denna sida: begransafyrverkerierna.se
Åter till krönikan. Jag körde lite linjebuss i början av året och vid trettonhelgen tog jag HK Eklöven i en buss och drog mot Jönköping och Hallbybollen. Jag fick uppleva tjusningen med att vara bussförare och även mamma då jag sov tillsammans med 13 st 13åriga tjejer på luftmadrass i en fysiksal. Jag fick också uppleva spänningen, nagelbitningen, glädjen och även motgången med idrott. Efter att ha spelat superbra hela cupen mötte Eklöven ett bättre lag och förlorade i semifinalen. Så nära men ändå. Idrott är grymt när man såg tjejernas besvikna tårar, men i bussen på vägen hem lättade stämningen något. McDonalds i Växjö är ett besök jag sent kommer att glömma, men även det gav mig enorm erfarenhet. Och det är också den enda skadan jag åstadkommit under mina 1½ år som bussförare! Det är jag stolt över men just då när jag insåg att jag kört på en stor sten på parkeringen var jag inte kaxig.
Ja, så började då skolorna igen efter jullovet och jag körde linjebuss. Plötsligt började det surras om körningar till Alperna och då var jag inte sen att erbjuda mitt intresse. Ett av mina mål för 2012 var ju trots allt att få köra någon längre resa med buss och detta inföll ju redan 19 januari när jag som 2aförare körde min första skidresa till Val Thorens i Frankrike. Duktigt nervös men en smula kaxig och stolt tog jag mig an uppgiften. Och det var ju inte så farligt. Jag lärde mig snart att Skidresor består till 90 % av körning på autobahn, med farthållaren på 100, gpsen på målet och tankarna så långt ifrån tiden som är kvar innan vi är framme. De återstående 10 % består av klättring på serpentinväg, påläggning av snökedjor, vara social och trevlig mot sina resenärer och de andra förarna och att försöka lära sig sova i sovkabinen. Allt detta var lugnt och det resulterade i att jag pendlade 4 gånger ner under jan-feb. Jobbigt, jodå men nu sitter jag här och längtar dit igen.

Resa nr 3 och 4 gjorde jag med min soulmate, själsfrände Therese. Många var de som rynkade ögonbrynen när vi två skulle ta en egen buss ner: De två virriga blondinerna... Men vi bevisade väl en gång för alla att det klarade vi alldeles utmärkt. Att vi dessutom lastade upp varsin buss mitt inne i Köpenhamn innan, kom först ner på resmålet och hade nöjdaste resenärerna var väl bara ett plus i kanten. När vi sen blev stoppade på hemvägen av den Tyska Tullen kunde vi bara LE! Alla papper under kontroll och ifyllda korrekt! Vi fick dessutom en riktigt solig dag nere i ValThorens och skippade vilan och lapade sol på balkongen istället:

Februari
Ja, skidresorna fortsatte ju in i denna månaden så när väl sportlovet kom så tackade jag inte nej till att ta lite ledigt tillsammans med barnen och bara vara. Annars hände det nog inget annat att tala om i februari.

Mars
3 mars körde jag Hk Eklöventjejerna med bil till Jönköping för att spela DM,

sen var det linjebusskörning för hela slanten.
Den 14 mars åkte jag till Växjö för att förbereda för Joel och hans Op av halsmandlarna. Lite läskig känsla att vara med när ens barn sövs och ännu värre när han vaknar upp och har så ont och hela han är ansluten till massa maskiner som larmar hela tiden. Men när de väl talat om för mig att de larmar för han har så låg vilopuls tack vare hans grymt bra kondition så blev jag lugnare. Efter en natt på barnavdelningen sen åkte vi hem och konstaterade i efterhand att operationen hade gått väldigt bra, han återhämtade sig snabbt. Den 18 mars hade Jämjö Bordtennisklubb sitt årsmöte och jag blev avtackad efter ett antal (6) år i styrelsen. Visst saknar jag klubben och allt man gjort i den men nu får nya styrkor ta över.
I slutet av mars firade vi Benny och då hade Svärfar Karl precis trillat hemma och brutit armen så han hade blivit inlagd på ortopeden. Mer om detta nedan.

April

Plötsligt var vi då inne i april och jag började månaden med att sjunga i kören i Jämjö Kyrka. Den andra april kvitterade jag ut varsin IPhone till Josefin och mig och nu var man fast i Appleträsket :-) Joel åkte till Gotland för att fira påsken och i mitten av april kunde vi se och höra de kära vårtecknen som gravänderna och strandpaddorna.
Svärfar Karl låg kvar på sjukhuset och de hittade bara fler bekymmer ju längre tiden gick.
Lisa började orienteringsträna och jag körde Badminton-EM i Karlskrona med KHKbussen.

Den 21 april var hela familjen inne på sjukhuset för att hälsa på Karl och det var nog då som vi alla förstod hur dålig han var. Han hade dock en vilja att komma hem till Björkenäs igen så med lite lite tricks och fix fick han komma hem den 23 april. Den veckan körde jag skolbussen hela veckan, något som sen skulle visa sig bli mitt levebröd.
På torsdagen den 26 april kom Mia och John hem från Norge och vi höll alla andan för att de inte skulle komma för sent... Men de hann besöka Karl och även titta och lyssna på barnen som sjöng in våren så fint i Ådalen. Detta var sista gången vi har barn som sjunger där men jag tror att jag kommer att försöka komma dit nästa vår igen, det tillhör vårtraditionerna.
Så kom då lördagen den 28 april när ett stort hjärta slutade slå och Karl somnade in. Alla barnen var hemma och det var en varm vårdag och fåglarna kvittrade. En fin men ack så sorglig dag.
Vi var självklart tveksamma till att överhuvudtaget fira någon Valborg i år men kände att det kunde vara skönt att komma bort en stund så vi begav oss till Hallagatan och umgicks lite. Blev även ett dopp i tunnan framåt natten.

Maj
Maj kom med skönt vårväder och jag fortsatte i skolbussen. Känns inte jobbigt att köra när man möts av denna vackra natur en morgon i maj.

Joel spelade Flymanpokalen i Vedeby och kom hem med ett guld och ett silver. Den 12 maj föddes vår första kalv från Herefordkvigorna och sen ploppade det ut flera i snabb takt.

Den 13 maj var vi inne i stan och kollade på Cirkus Scott.

Den 16 maj var det så begravning för Karl med allt vad det innebär och sen den 18 maj åkte jag med Joel och Mats till JSM i Kävlinge. Jag missade ju JSM förra året på grund av en missad uppkörning och vi gjorde en deal, jag och Joel: "Om du klarar uppkörningen mamma, lovar jag komma till JSM igen". Jag höll min deal och så gjorde även Joel. Dock gick det väl inte riktigt så bra som han tänkt sig men en 8-delsfinal i dubbel blev det i alla fall. Med tanke på att uppladdningen inte varit optimal med , op och sorg, begravning mm så avslutade han ändå säsongen bra. Nu beslöt han lägga pingisraketen på hyllan över sommaren och bara träna fys. Ett klokt beslut.
I slutet av maj kom då äntligen Sommargrannen Karl-Axel, min äldsta vän, med Stockholmsbussen.

Juni
Plötsligt var sommarmånaden Juni här och vi laddade för skolavslutningar och allt annat. Vi åkte upp till Växjö en torsdagskväll för att se alla de vackra balparen som skulle gå på Procivitas Studentbal. Joel halkade ju in där på ett bananskal men de var ju helt klart det vackraste paret eller hur?

Josefin fyllde 14 och så slutade skolorna och då tog även jag lite ledigt. Jag tog barnen, tält, sovsäckar och metspö med mig och åkte till Hallandsboda där vi tältade två nätter och fiskade upp abborar som vi rökte, hälsade på mormor och morfar och umgicks med storebror i mitt gamla barndomskök. Kvalitetstid.

Sen blev det midsommar och den firades såklart som den alltid gjort här hemma. Dock var vi lite färre men kärngänget är kvar och traditionen lever vidare. Jag tog det dock väldigt lugnt eftersom jag hoppat på en "kinesresa" och skulle köra bussen till Stockholm på midsommardagen.

Nu ska jag förklara vad en "Kinesresa" är. Det är alltså en busslast kineser som flyger från Kina till St Petersburg, åker buss därifrån till Helsingfors, färja till Stockholm och det är där vi kommer in. Vi transporterar dem i fyra dagar, på rundturer i städerna, en natt på vart ställe och släpper dem sen i Köpenhamn där de sen ska vidare ner till Hamburg, Berlig, Prag för att slutligen flyga hem till Kina från Bratislava efter 14 dagar i Europa. Min uppgift var därför att köra stadsrundtur i Stockholm, parkera bussen vid Vasamuseumet..., vidare till Linköping, Göteborg, Helsingborg, Helsingör och Köpenhamn.

Det var ju ytterligare ett av årets mål att testa på detta, eftersom det är många i branschen som lever på detta hela sommaren. Det kommer dock inte jag att göra. Det här med att bo en natt på hotell i var stad, packa ihop, dra vidare varje morgon. Det livet har jag levt och det var mycket därför jag sa upp mig från Metrima, för att det sliter så. Att köra runt med en 50buss inne i stadskärnorna i Stockholm, Göteborg och Köpenhamn. Nä, det är förvisso en utmaning men inget för mig. Men kineserna var trevliga, jag fick se mycket, kramas med Anna och Mats i Göteborg men allra bäst var att komma hem till Attanäs igen. Jag avslutade månaden med en lite speciell körning. Supporterbuss till Strandvallen för att kolla Mjällby AIF. Givetvispassade jag på att stå bland Sillastryparna och skrika lite.

Juli
Vi startade Juli med Kalas för Lisa eftersom vi planerat att åka till Gotland under hennes födelsedag. Och så blev det, vi packade in hela familjen i bilen och tog färjan över till Gotland och hade några riktigt mysiga dagar på ön. Vi blev synnerligen väl mottagna av familjen Lindström som överlät hela huset till familjen Svensson, medans de själv fick sova på soffan. Jag har fortfarande lite dåligt samvete för detta. Vi passade på att besöka Kneipbyn och köra runt lite på södra delen av ön.

Åt gott, badade lite och umgicks mycket i lugn och ro med fam Lindström. En väldigt behaglig semestertripp.
När vi kom hem laddade vi för Hasslöfestivalen, något vi pratat om i många år men aldrig kommit dit. trots ösregn fick vi ändå uppleva några fantastiska ögonblick. Att få se och höra Mikael Whihe sjunga Titanic och Flickan och kråkan, att få höra kulsprutan i "We in the army now" med Status Que och Loreens suggestiva trummor i "Euoforia" är mäktigt. Dock är nog spelglädjen hos Vapenbröder minnet som sitter kvar längst. Dessa grabbar med glimten i ögat, fullständigt naiva men ändå ödmjuka inför uppgiften.
Efter dessa lata veckor var det dags för lite linjekörning igen innan vi ställdes inför nästa utmaning. Bergkvarabuss stod som ensam aktör vid O-ringen i Halmstad. Vi skulle frakta 30000 pers till och från etapperna. Vi hade 100 bussar på plats, körde i 17 kolonner med 4 bussar i varje var femte minut. Något som krävde en fantastisk logistik men det fungerade utmärkt och det är helt klart den roligaste jobbveckan detta året.

Vi skrapade ihop 85 timmars arbete denna veckan och det blev inte många timmars sömn, men oj va kul vi hade. Med så många fantastiska kollegor igång och alla nära ett leende så var det värt det. Detta var ju också den varmaste veckan under sommaren och när vi hade en ledig dag på onsdagen var nog temperaturen uppe i nästan 30 grader.

Augusti
Ja, nu var sommarledigheten slut och jag körde linjebuss igen. Lisa fortsatte klia sig som hon gjort hela sommaren och det blev ytterligare ett läkarbesök då de snabbt konstaterade Skabb...Fullständig sanering på schemat. Allt skulle tvättas i minst 60 grader. Tackar för att vädret höll uppe och att det trots allt var sommar men detta var ett jobb man inte vill göra ofta.
Annika passade på att fylla 40 och vi var på kakkalas hos henne.
Så började skolorna och min skolbuss började rulla igen. Kul att träffa "mina bussbarn" igen och även några nya små 6åringar som började åka. Jag kom även igång med min löpning, ett annat mål för året. Investerade i löpskor och började lufsa lite. Det gick över förväntan och kändes riktigt bra. Ett bakslag blev det då när jag lämnat blod och de ringer upp mig samma dag och frågar hur jag mår. Urusla blodvärden pga. att jag slarvat med mina järntabletter. Jag var så trött att jag skulle kunnat sova dygnet runt och träning var inte att tänka på. Men när jag väl fick in rutinen med järntabletterna kom orken sakta tillbaka.
I slutet av augusti var vi hos Therese och hämtade hem två underbart söta kattungar,

Molly och Laban som förgyllt vår höst med att klättra i gardinerna, lekt under trasmattorna och busat med julgranen :-)

September
Lisa slutade sin orieneringsträning med ordet "TRÅKIGT" och därmed var den eran slut. Hon började istället med Arobics och trivdes med det. Så kan det gå. Josefin började sin konfirmationsläsning.
Det var även här i september jag gjorde ett bus när jag hört rykterna att min syster skulle åka med Ölvemarks till Barcelona. Jag insåg nämligen snabbt att det var en resa jag kunde köra så jag lobbade in mig som 2aförare och den 21 september gav vi oss iväg. 210 mil senare rullade jag in med bussen i Calella och framför oss hade vi en mysvecka vid medelhavet tillsammans med Bästa förstaförare Anki, Bästa guiden Mia och med Ingegerd och Hampus.

Det var på väg att bli höst även i Spanien och vädret var inte det bästa, och som chaufför på en sådan här resa blir det inga lata dagar på stranden ändå. Men kul med lite luftombyte och så mycket fina platser jag fick se och uppleva. Jag hann även umgås en hel del med syster och det är kvalitet. Sen drog vi på oss en fantastisk förkylning som skulle senare skulle visa sig hålla i hela oktober månad, men men...

Oktober
Som sagt, denna månad var jag mer eller mindre sjuk hela månaden. Men skolbussen rullade, men mycket mer var det inte. Vi firade Karl och Ingegerd och den 18 oktober stod jag åter där och väntade på Stockholmsbussen, men denna gången för att Karl-Axel skulle åka hem. Alltid lika tråkigt och ju fler år som går, ju äldre blir han och tankarna går... Men han kommer säkert att överleva oss allihop.
Sista veckan i oktober har barnen höstlov och det bästa med att köra skolbuss är ju att man själv kan vara ledig när barnen är det. Startade höstlovet med en liten tjejfest hos Therese.

Den sista oktober rullade vi iväg med Saaben på hala vägar mot Ullared. Vi fick tag i ganska mycket och upplevelsen var ju stor :-)

November
Årets tristaste månad förgylldes med några fina, spännande handbollsmatcher, ett roligt 35årskalas på Hallagatan och en tripp till Helsingborg med handbollstjejerna och FlickSM steg 2. Jag fixade även ett gymkort för att kunna hålla igång träningen även nu under årets mörka del. Skönt att kunna träna ordentligt även när det är snöstorm ute.
November avslutades med en kanonkonsert med Bästa Sabaton. Jag är en allätare när det gäller musik och jag älskar att gå på konserter. Men för att jag riktigt ska njuta måste jag se spelglädje hos artisterna. Det måste lysa i deras ögon och man ska se att de verkligen tycker det de håller på med är det roligaste de vet. Då kan jag se vilken artist som helst och bli glad. Detta behöver man aldrig fundera över när man ser Sabaton, de har verkligen kul på sina spelningar och får därmed ett fantastiskt gensvar från publiken. När Jocke skriker "Hoppa!" så hoppar man :-)

Jag har varit på många spelningar där man ser i deras ögon "Ännu en dag på jobbet" och då kan de lika gärna lägga ner direkt.

December
Vi började denna julmånad med att åka till IKEA för att leverera Joel till Fam Lindström. Lovisa hade fått tag på lägenhet och mycket skulle inhandlas. Så mycket att det slutade med att jag fick sätta Joel och Lovisa på tåget eftersom de inte fick plats i bilen.
Den 8e trotsade vi snöstormen och drog till Öjavad och hade glöggmys med hela släkten. En härlig eftermiddag som innehöll såväl pepparkaksbak som längdskidåkning.

Skolbussen halkade runt på vintervägar och jag fick verkligen känna på alla typer av vinterväglag. En morgon satte jag mig i en snödriva men det var också enda gången. Numera finns det alltid sand i burkar i min buss.

Torsdagen den 20 dec ställde jag bussen, samlade ihop familjen och tog julledigt. Givetvis kom förkylningen som ett brev på posten men det blev jul i alla fall. Bästa storebror Pelle kom på Lillejulafton och sen trotsade jag återigen snöstormen och begav mig ut till Sturkö på kvällen för att hämta hem barnen som varit på en mysig kusinträff och sen in till Stan för att hämta Lovisa vid tåget. Det blev en mysig julafton även i år med lutfisk till lunch med knärullad senap. Denna gången fick Joel axla rollen som Senapskung.

Och efter en lat juldag laddade vi om med lutfisk med min mor o far, Ingegerd och Eskil och Hampus på Annandagen.
Sen kom då dagen min son Joel väntat så på. Hans 18årsdag.

Jag kan fortfarande inte fatta att det gått 18 år sen jag blev mamma. Nu är han redo (nåja, på pappret i alla fall) för vuxenlivet, men jag lovar dig Joel, jag kommer alltid att vara din mamma! På gott och ont.
Den 29 december plockade jag fram det obligatoriska julklappspusslet och satt med hela dagen, inget kan få mig så avkopplad.
Så är det då nyår igen och ikväll firar vi in 2013.

Då är det väl på sin plats att summera, dra upp nya planer och en stunds eftertanke.
Det har varit ett bra år, jag har kört mycket buss och jag är glad för att fått köra skolbussen Jämjö-Skrävle en stor del av året. Jag tycker jag har världens bästa jobb när jag kör den.
Vi har mist våran Karl, min svärfar, barnens farfar och framförallt min mans pappa. Det har varit tungt, men vi bär med oss mycket av honom i oss. Det har svetsat samman släkten ännu mer och ett exempel på det är väl när barnen själv arrangerar en kusinträff och vad jag förstod så kommer den att bli tradition.
Som vanligt har jag inga nyårslöften att avge men mål för 2013 har jag. De behåller jag för mig själv tills vidare. Men några av mina mål för 2012 har jag ju avslöjat här, det var ju att få köra utomlands med bussen, att komma igång med träningen och att må så bra jag kan, genom att umgås med människor som ger mig energi, att tänka positivt och att göra det bästa av situationen.
Så med de orden önskar jag alla

Ett gott slut och ett Gott Nytt År

Skäms....

2012-12-29T20:13:00.001+01:00

Men när jag nu gick in på min blogg ser jag att jag inte lyckats få till ett enda inlägg detta året! Får väl skylla på att jag haft ett bra år med mycket att göra och att jag numera skriver genom Facebook och Twitter, men det är lite synd om er som under hela 2012 suttit och väntat.
Håll ut för på nyårsafton kommer en årskrönika precis som vanligt. Med allt vad jag har sysslat med under året och tankar och funderingar runt det nya året.
Så håll ut, på måndag kommer den!

Puss o Kram
Anna-Karin

Årets som gått 2011

2011-12-31T13:00:00.000+01:00

Vissa traditioner måste man hålla vid liv.
Jag sitter ibland och skumläser min gamla blogg och minns detaljer som troligtvis annars fallit i glömska. För er men främst för min egen skull tänker jag därför fortsätta skriva årskrönikor så länge jag känner för det. Och här kommer nu årets upplaga:
Januari

Årets började där det förra slutade i en badtunna på Hallagatan. Där gav jag mig själv ett nyårslöfte som jag kommer att återkomma till i slutet. Januari började annars som det brukar men lite fortsatt jullovsslapp. Min mor och far firade guldbröllop och snö fortsatte att singla. Vi sjöng ut julen i Torhamn tillsammans med alla körerna och Jämjö Musikkår. Vi fick även några åk på vår skridskois här på dammen. Annars var jag mest hemma och donade och kände mig faktiskt lite arbetslös ibland. Inga större projekt att ge sig in i och lite rastlös. Så fyllde då en av mina bästa vänner 40 år och i present av oss fick hon åka till Öland för en Magisk afton ihop med oss den 29 januari. Man kan väl lugnt säga att hela 2011 skapades där för mig! Jag fick en insikt som jag beslöt att följa och med min farfars hand på axeln följde jag mitt hjärta och magkänsla. Jag hade före den 29 januari 2011 aldrig sett mig själv som en busschaufför men plötsligt stod allt klart, det var ju det jag skulle syssla med!
Februari
Månaden började med bokföring och hög tankeverksamhet. Hur skulle jag kunna ha råd att ta busskort? Slappnade av med lite jobb vid min älskade symaskin och sydde en kreation till min syster bland annat.

Jag och Jenny började också fundera på vårt balklänningsprojekt som resulterade i att jag köpte in blått fint tyg från Tyskland. När jag till slut insåg att jag aldrig kommer att kunna få ihop pengar till ett busskort så la jag den idén på hyllan och tänkte "Ja,ja det var en kul idé och inget mer". Detta var på en fredag och på lördagen när jag läste tidningen såg jag plötsligt annonsen om att Karlskrona Kommun anordnar Bussförarutbildning via Komvux! Jag ringde direkt och kollade och det lät nästan för bra för att vara sant. "Studiestöd under tiden, intensivutbildning, YKB ingår. Stor chans till jobb efter avslutad utbildning." Snabb var jag att skicka en ansökan och sen var det bara att vänta. Lite frustrerande att inte veta om man skulle ha våren helt ledig till att så frö, fixa Källarstugan osv eller om man skulle sitta nersjunken i teoriböcker i 12 veckor medan våren bara kom över en. Men, det var bara att göra det bästa av det. Under tiden blev jag talesman för Kustvägen och dess problem med strömförsörjning när stormen rasar. Intervjuad i radion och en lördag hade de tydligen sänt mitt inslag varje timme i Riksradion. Lite kul faktiskt. Jag kommer fortsätta att vara "en pinne i arslet" hos Eon ända tills kablarna är nergrävda, jag lovar! Februari 2011 innebar också att min kära storebror Pelle skulle till att fylla 50 år. Själva födelsedagen firade han på annan ort men hans kreativa dotter Anna som befann sig på andra sidan jorden på sin Jorden Runt resa smidde planer. Det blev så småningom en riktig överraskningsfest som jag tror broder min gillade. I februari började även Lisa på simskola i Rödeby. Simma kunde hon hjälpligt innan men här blev det finslip och lite mer vattenvana. Och vi fick en resa till Rödeby varje lördag :-)
Mars

Mars inleddes med lite skönt vårväder och jag och Lisa fixade en picknick hos Karl-Axels. Snö började försvinna och det fanns hopp om en vår även detta året. Den 3 mars fick jag besked om att jag kom med på Bussförarutbildningen. Nu startade en febril planering. Hur skulle vi göra med Lisa: Skulle vi försöka få in henne på fritids för 3 månader? Skulle vi ordna så det fanns någon hemma här när hon kom hem från skolan eller skulle hon klara det själv? Vi valde det sista alternativet och återigen bevisade barnen att ger man dem ansvar fixar de det galant. Hon kom hem, gick in och ringde mig en snabb signal varje dag. Fungerade alldeles utmärkt! Sen var det Jämjöspelen och där vann Joel två klasser och mamman var så stolt.
Så blev det då den 14 mars och jag började skolan igen. Spännande med nya kurskamrater "ett spretigt gäng" som rektorn själv sa senare, men Gud så kul vi fick. Om någon sagt mig tidigare att jag skulle bli bästis och bundis med en 23årig syntarbrud hade jag nog gapskrattat men så blev det. Vi blev ett otroligt gäng som gick in i vår lilla bubbla och läste bromssystem, lärde oss backa och göra säkerhetskontroller. Vi kopplade dessutom av med Skitgubbespel på rasterna och hade riktigt kul ihop. Vi pushade och stöttade varandra på ett sätt jag inte trodde var möjligt och vi delade med oss av alla våra olika erfarenheter.

Nu slutade jag också att blogga, att fylla i min almanacka och gick in i ett konstigt vakuum medans staren kom och vitsipporna blommade.
April

April gick i samma tempo, med teoriplugg, övningskörningar och lite avkoppling med körövning. Allt annat stod egentligen still här hemma känner jag. I mitten på april gick vi handledarutbildning så även Joel fick börja övningsköra. Och sen blev det påsk även i år. Detta året utökade vi familjen med Lovisa, Joels flickvän som valde att fira påsk hos oss. Och den 22 april var det faktiskt som en sommardag med 18 grader, kubb och grill. Firade sen valborg på Hallagatan, det var blåsigt och eldningsförbud men annars skönt.
Maj
Eftersom Joel vann DM så var han kvalificerad till SM i Karlstad så vi bokade hotell dit och planerade vår resa med barn och djurvakter. Och den 4 maj skrev jag teoriprovet och klarade det! Vilken skön känsla. Men än var det inte klart, en uppkörning väntade och senare ett YKBprov. Men innan dess hann vi med ett härligt FlowerPowerparty till våra nya 40åringar i kretsen. Det blev en riktigt kul kväll med mycket flum och många skratt.
Så blev det då den 9 maj och Anna-Karin var först ut av kursmedlemmarna som skulle köra upp. Laddad som en elitidrottsman med en magsjuka i historiken klev jag med darriga ben upp i bussen och gjorde en hyfsad körning. Dock bedömde besiktningsmannen mig som lite för osäker för att godkänna mig...En kuggning, mitt livs första underkända prov och självkänslan fick sig en rejäl törn. Dessutom visade det sig att nästa uppkörningstid var den 13.e när jag enligt planen skulle befinna mig i Karlstad för att heja fram Joel på SM. Tårar och ångerst men med en gnutta självdistans så stannade jag hemma för att köra upp en ytterligare gång och denna gången gick det bättre. Så fredagen den 13 maj stod jag med ett godkänt d-kort på pappret. Ännu återstod YKBprovet men en god bit på väg var jag allt. 19 maj hämtade vi Karl-Axel vid bussen och helgen 21-22 maj var det Sparrishelg på kustvägen. Ett evenemang som bara blir bättre och bättre för varje år ju mer vi företagare lär känna varandra och lär oss samarbeta på ett sätt som nog är lite unikt. Här finns ingen Jantelag utan tvärtom tipsar vi varandra och hjälper varandra så mycket vi kan.
Tisdagen den 24 maj var vi på studiebesök på vål ev. framtida arbetsplats Bergkvarabuss. De var väldigt intresserade av oss och ville ha serviceinriktade, trevliga och ödmjuka chaufförer. Precis såna som vi skolat och jobbat på att vara. Efter besöket fick jag och Karin en buss att råda över själva den eftermiddagen och vi for mot Kalmar som fnittriga skoltjejer ute på äventyr. Att köra buss själv utan någon som påpekade brister och missar var något nytt men samtidigt lite läskigt. Sen blev det brandutbildning och den 27 maj satt vi där på Transportstyrelsens teorirum igen. Denna gången för att skriva sista provet YKB. Det var verkligen skitsvårt och ingen av oss trodde nog att vi skulle fixa det men det gick! Alla prov skrivna och godkända och nu var vi färdiga bussförare! Vi avslutade maj med att köra en långresa till Skåne.

Juni
Den 1 juni avslutade vi kursen med en lunch på Utkiken och sen drog vi ett glatt gäng till Bergkvarabuss och skrev in oss. Vi fick ut och provköra med Peter med en stor, röd Kustbuss och det gick ju över förväntan för oss allihop. Sen ringde in oss och sa att vi var välkomna på biljettutbildning på måndagen efter. Rätt in i smeten alltså. Under kristihimmelsfärdshelgen hann jag dock med en avslutning med kören i Torhamn, ett framträtande i Kristianopel, lite mjölkning och en avslutningsgrill med JämjöBTK. Som om det inte var nog och inte helgen heller så hanns det med ett 50årskalas för Katarina, Centerns Miljödag och min fars 75årsdag och att fira Josefins 13årsdag. Sen var vi på plats på Bergkvarabuss kl 7 för att lära oss biljettmaskinens magiska värld. Många biljetter blev det. Sen firade vi Jennys student och veckan efter var det bara att bita i det sura äpplet och anpassa sig till bussförares otroliga arbetstider. Här skulle köras linjebuss på riktigt. Dock med handledare de första två veckorna. Men vissa av oss nöjde oss inte med det utan fick plötsligt känna på hur det är att vara tillgänglig, timanställd bussförare. Lördag eftermiddag ringde telefonen och de frågade om vi kunde köra buss på MetalTown i Göteborg på natten. Sagt och gjort, vi drog upp till Götet, fick varsin buss och började köra. Plötsligt utan handledare, i en ny stad, i mörker och lite osäkra på vägen. Men det gav ju nya erfarenheter som vi haft mycket nytta av under året. Och det var ju detta vi utbildat oss till.
Sen följde ännu en vecka med linje och handledare som avslutades med körning på Lövmarknadsdagen, en fullständigt kaosartad men rolig dag.
Sen tog vi ledigt från bussen och ägnade oss åt en helt normal midsommarafton i Attanäs.
Juli
Juli flög iväg med massa bussjobb, 50årskalas hos grannen Gunnar och ytterst lite sol o bad.

Vi började även vår riktiga uthyrning av Sjösidan och det fungerade precis som vi tänkt oss. Nöjda kunder! Hoppas på mer sånt nästa år.
Augusti

Fantastiskt svampsommar tack vara regn och värme i lagom doser. Vi plockade många liter kantareller och några av dem ska faktiskt avnjutas ikväll tänkte jag. I början på augusti hade vi även ett gigantiskt uppdrag med bussarna. Över 100 bussar från Bergkvarabuss var engagerade i det stora scoutlägret i Rinkaby. Vi körde scouter till och från Kastrup, Sturup och ut på olika småcamper mitt i skogen. Vi körde nog på max vad kör o vilotiderna tillät men roligt var det och många nya kontakter knöts.
13 augusti fick vara med om ett härligt bröllop mellan Joakim&Marika och sen var det bara en vecka kvar till mitt eget stora 40årsfirande. Det blev en blåsig historia innan vinden mojnade framåt kvällen men helt magisk kväll med de flesta av mina nära och kära samlade. Fina presenter fast jag inget ville ha och en lycklig Anna-Karin med både scen, mick och högtalare.
Sen började skolorna och allt återgick till det normala igen. Den 27 aug körde jag Torhamns Centeravd på en underbar resa till Öland. Strålande väder, gott om tid och intressanta resmål. Äntligen stod det klart att det var det här farfar menade.
September
Jag drog med körerna till Polen på en tredagarsresa. Dock inte med mig vid ratten men jag fick förmånen att följa med chaffören vid körningen på och av färjan, vid incheckning av "brobizzen" och genom Polens gator. Lärorikt och trevligt.

Vi for runt och besökte bland annat ett av de gamla koncentrationslägren och det var ett starkt känslomässigt besök. Sen blev det busskörning för hela slanten resten av september förutom vecka 38 där vi egentligen tänkt resa utomlands men vi hann inte riktigt med utan beslöt stanna hemma istället.

I slutet av september kom nästa dip under under året. Jag blev kallad till min livs första mammografiundersökning i början av september och när jag sen blev kallad på återbesök i slutet av månaden och de där tog både ultraljud och biopsi. Detta var en chock för mig som givetvis trott man är odödlig precis som alla andra. Många tankar började snurra och när jag sen inte fick provsvaren direkt utan istället en tid till kirurgen var man inte längre så kaxig. Med darriga ben och Hansi tryggt vid min sida kom jag in och då visade det sig inte vara någon fara men det såg onekligen skumt ut på skärmen. Plötsligt inser man att det finns viktigare saker i livet än pengar och rikedom och att inte alla som går in genom den dörren kommer ut på lika lätta steg som jag den gången. Jag tänker på alla de jag känt som genomgått detta helvete som bröstcancer innebär. Några har klarat det men några finns tyvärr inte med oss längre.
Oktober
1 oktober körde jag C-kvinnorna i Blekinge på en fin resa till Mönsterås med omnejd. Ännu ett trevligt engagemang där jag fick visa min kapacitet som förare men även som reseledare och fixare. När plötsligt den riktiga reseledaren är tvungen att stanna hemma pga. sjukdom i familjen står man där och är tvungen att FIXA det! Men det gick över förväntan och jag tror samtliga var nöjda.

Oktober avslutade jag med att ta med Josefin och Patrik till Göteborg för att umgås med Anna&Mats. Ett par härliga dagar under höstlovet i ett ruskigt Göteborgsväder.
November

Lite lugnare på bussfronten så jag hann med att följa med Lisa när klassen skulle åka skridsko för första gången, jag tog emot och styckade en halv gris under feberfrossa, jag körde skolskjuts och i slutet av november kunde jag kvittera ut min födelsepresent från mina syskon nämligen ett julbord på Eriksberg med syskon, föräldrar och även Anna som dagen till ära kommit dit. Mycket trevligt! Dagen efter sjöng vi på 1 advent i Jämjö. Nu var julen över oss!
December
Vi började med att åka till Växjö för att kolla när Joel spelade och för att mysa med honom och Lovisa. Sen var det SSM i Karlskrona helgen efter men då blev han tyvärr skadad så han inte kunde fullfölja. Lisa var också sjuk mycket i december, feber och en elak hosta som fortfarande inte gett sig riktigt. 14 dec kvitterade jag ut en annan födelsepresent nämligen en massage från Pi och Gunilla. Och den 16 december hade vi stor julkonsert i Jämjö Kyrka tillsammans med Vocal Six.

Dagen efter ordnade BergkvaraBuss ett julbord för alla anställda på Stuvenäs och maten var ju god. Sen var vi inne i julveckan med alla förberedelser, skolavlutningar och granhuggning för att slutligen sitta ner och fira en riktigt mysig jul tillsammans med min bror som valde att fira med oss i år också. Sen fyllde Joel 17 och vi hämtade Lovisa som firat jul på Gotland och vips är det nyårsafton och här sitter jag och skriver nyårskrönika.

Året 2011 kan ju utan vidare kallas Bussåret för mig. Det var året jag startade en ny karriär, men också året jag fyllt 40 och lärt mig ta varje dag som den kommer, prioritera viktiga och positiva saker för att må så bra som möjligt. Det är också året som det försvann 10 kilo från min kropp, det var det målet jag satte för mig själv i början på året och det har jag lyckats med. Nu för tiden avlägger jag inga löften men jag sätter upp små mål som jag vill med mitt liv och de är ännu hemliga för 2012 men jag hoppas och tror på dem.
Så nu önskar jag er alla Ett riktigt Gott slut och ett ännu bättre Gott Nytt ÅR!

Oj, jag hittade hit igen....

2011-08-28T18:16:00.000+02:00

Råkade surfa runt och hittade min bortglömda blogg....Måste erkänna att jag inte haft tid att blogga i sommar men heller inte haft det där behovet. Allt har gått i ett och jag har varit glad om jag fått till en statusrad på Facebook för att visa att jag lever.
Nu kändes det helt overkligt att läsa mina inlägg från våren...
Nu har jag ju rattat buss på heltid (gott och väl) i tre hela månader och känner mig väldigt bekväm och säker vid ratten. Dessutom har jag fått bekräftat det jag redan anat: Det är mycket trevligt att köra buss! Även dagar när man är så slut i kropp o knopp så nog sjutton längtar man till bussen dagen efter.
Jag har hamnat rätt!!! Och får beröm för min körning, inställning och min fallenhet för yrket. Tänk att farfar visste...och kände mig så väl... Jag blir mer och mer facinerad av detta faktum.

Sen har jag passat på att fylla 40 också! Det var också kul! Jag beslöt tidigt att passa på att dra ihop släkt och vänner på ett enkelt party och det blev sååååå bra! Med scen och mick och musik och god mat och allt!
Ja, man vet ju aldrig hur länge man lever, men ett redit 40årsparty hann jag med i alla fall ;-)

NU lovar jag inte att fortsätta blogga för som sagt tiden är begränsad och lusten måste finnas, men plötsligt händer det, så glöm inte bort mig och min blogg!

BUSS OCH HEJ!

Oj, jag är visst busschaufför!

2011-06-17T19:39:00.000+02:00

Plötsligt händer det!
Det som jag ägnat våren åt ska plötsligt omsättas i verkligheten och nu är jag där. Jag kör linjebuss för BergkvaraBuss. Denna vecka har jag rattat runt på alla stadslinjerna i stan och även en del landsbygdslinjer. Med en fadder vid min sida ( som har varit guld! och peppat mig och stöttat mig på alla sätt!. Tack Christer för att du stått ut med mig!), men med mig själv vid ratten, biljettmaskinen, comradion och skyltningsmanicken. Det har gått över förväntan och de passager man innan kunde ligga sömnlös inför, tar man nu med alla typer av bussar, på alla håll.
Det snurrar i kupan och axlarna är trötta men det är riktigt kul. Men nu är det helg och jag ska försöka hinna med hus och hem och familj för det har jag inte orkat i veckan. Lisa och Josefin har haft sina skolavslutningar och nu har även de sommarlov. Deras efterlängtade kattungar har flyttat in idag och det tar väl ett tag för vovven och de andra katterna att vänja sig, men det löser sig säkert.
Vi har köpt en ny pool, modellen större än förra och nu håller vi på att fylla den. Längtar efter de svalkande kvällsdoppen precis innan man går och lägger sig, och de sköna doppen när det är som hetast mitt på dagen. Eller det där doppet när man precis kommit hem från jobbet och är så där trött, svettig och seg. Ja, vi klarade oss en säsong utan pool men sen gick det inte mer.
Inga bilder idag men det kommer. Kattungarna är ju så gudasöta så de kommer nog att fastna på en och annan bild....
Men nu är det jag som ska sträcka ut mig raklång och vila min kropp och knopp.
Må väl alla där ute och åk buss vettja!

Jag sitter här och njuter av livet i Attanäs

2011-06-11T20:15:00.000+02:00

Jag har det nästan för bra!
Jag kan sitta här vid sidan av min kaprifol på uteplatsen och ha tillgång till hela min bekantskapskrets via intenet och Facebook och samtidigt njuta av en pingstafton och hela försommarnaturen med blommor och fågelsång och grilldoft och allt.
Som ni redan vet snurrar livet på för mig just nu. Lite för snabbt egentligen men det är så otroligt kul allting nu så då gör det ju liksom inget. Men jag är väl förtrogen med livet "efter detta" och jag vet hur det känns när det plötsligt snurrar för snabbt och man inte kan hoppa av. Just tack vare den erfarenheten ändrade jag dagens planer och planerade in en "inte göra någonting planerat"-dag idag.
Jag försöker lära mina barn konsten att stanna upp, att inte alltid vara på väg, planera och ta nästa steg. Att stanna upp, känna hur den där nypotatisen smakade, hur vackert fågeln sjöng just och hur gudomligt syrenerna doftar. Jag hoppas kunna förmedla vikten av att ta vara på nuet, att vara här och nu!
Samtidigt har jag ju svårt själv att låta bli att tänka och planera. Att fundera över hur min arbetssituation kommer att bli. Men det jag lärt detta år är att lita på min magkänsla och följa den. Och min mage, den mår bra nu!
Och imorgon ska jag få träffa de människor som står mig absolut närmast. De, jag skulle ta en kula för, donera min njure till eller bara skänka en 500ing om det skulle hjälpa. Jag längtar så efter att få krama om er, skratta med er och få vara i ert sällskap innan ni och vi ger oss av på nästa äventyr.
Idag blev det inga bilder på bloggen men jag hoppas jag förmedlat känslan jag har just nu i alla fall.

Jo förresten, det blir en bild. Från en annan magisk afton i Torhamn den 1 juni när vi hade köravslutning. Vi satt där där i hamnen och såg solen gå ner och hade det riktigt trevligt. Den känslan vill jag förmedla.

Så dra in ett extra andetag, håll kvar och känn känslan....

Det går bra nu...

2011-05-28T19:56:00.003+02:00

Livet i Attanäs flyter på bra just nu. Kustvägens sparris och kultursafari blev ett superlyckat arrangemang. Vi hade massor av intresserade gäster här i helgen. Intresserade av strandpaddorna men också av naturleden och vår Sjösidan. Hela kustvägen var i rörelse och överallt hängde vimpeln som symboliserade ett företag som visade upp sig.

På tisdagen var vi på studiebesök på min ev. kommande arbetsplats. De har stort behov av bussförare, de ville ha glada, serviceinriktade och tekniskt kunniga chaufförer. För en gång skull känns det som om jag är rätt man på rätt plats. Efter studiebesöket var det dags för Karin och mig att ta bussen själva utan lärare och dra en sväng. Vi beslöt snabbt att dra till Kalmar och IKEA. Sagt och gjort. Som fnittriga tonåringar styrde vi nordöst på E22 och plötsligt var vi framme på parkeringen. Efter en snygg fickparkering rakt och mitt i rutan var vi redo att ta affären i besittning.

Lite lunch och lite inköp senare så drog hemåt igen. Det gick verkligen jättebra och en skön känsla börja kännas när man kör buss nu för tiden. Under resan lyssnade vi på Karin Vision Talk och pluggade på YKB som skulle skrivas senare i veckan.
Onsdag var det brandutbildning på brandstationen. Efter teorigenomgång med mycket tänkvärda tips fick ut och prova att släcka en "människa" som brann. Inte utan att adrenalinet rann till när man kände brandlukten och lågorna fladdrade runt en. Men det gick bra.

Sen fick vi även prova att släcka en brand med brandsläckare och det gick också bra. Tur man är stark för de väger en del. När vi kom tillbaka till skolan hade vi kallat in våra grannar i klassrummet bredvid till att vara statister när vi övade på "utrymning av buss". Det här är viktigt att alla känner till hur man knackar en ruta på bussen i nödsituation (från kanten och inåt mitten) och nödöppnar en dörr (vrid vredet vid idan om dörren och vänta någon sekund, sen kan du trycka upp dörren). Sen upptäckte vi också hur näst intill omöjligt det var att göra HLR i mittgången på en buss....
Torsdagen hade jag hemstudiedag och läste in de sista anteckningarna inför YKB-provet på fredagen. Sen sadlade jag om till sömmerska och gjorde Jennys balklänning näst intill färdig.

Ryggen blir riktigt snygg, men jag är riktigt nöjd med hela klänningen. Vacker färg, skönt material när man väl lärt sig hantera det och en nyservad symaskin. Dessutom är modellen "ren" och enkel och relativt lätt att sy så det är en ren njutning.
Så var det då fredag och dags att skriva Yrkeskompetensbeviset. Nervösa men samlade gick vi in och börjar....Skitsvårt! Frågor som vi aldrig berört, orelevanta frågor och ja, hoppet försvann rätt snabbt. Man fick ha max 12 fel och när jag gått igenom alla frågorna var jag osäker på 16...Inte bra. Men när jag väl tryckte på "rättaknappen" så hade jag 9 fel och det räckte! SÅÅÅÅ LYCKLIG!!!! Vi som klarade det (halva gänget) var så här glada:

NU kan vi äntligen titulera oss som färdiga Bussförare och redo för att söka jobb. Härlig känsla! Sen åkte jag och hämtade bästa Joel vid tåget och sen hade vi fredagsmys hela kvällen.
Idag har vi varit i Olofström och levererat den finaste balklänningen till den finaste Jenny. Hoppas hon får en riktigt trevlig bal för visst är hon vacker i sin klänning:

Med lite smink, löshår i vackra lockar och med vacker partner kan det ju inte gå fel...
Så för att sammanfatta veckan: Det går bra nu!
Låt oss nu fortsätta ha lite flyt så vi klarar de närmsta två veckorna också...det är lite för tjockt i min almanacka just nu....
Gör saker man mår bra av - då orkar man mycket mer än man tror!
Krama varandra!

Jag ser ju att ni sitter där och väntar!

2011-05-23T20:57:00.000+02:00

Jag ser hur besöksräknaren skuttar fram när jag har någon sekund ledigt och är inne här o kollar.
Men fortfarande är livets tempo galet för mycket och jag kämpar och ligger i för att följa med i tempot...Men nu börjar jag se slutet och snart kan jag kanske börja andas igen. Jag har inte suttit på min häck och kollat tv på säkert tre veckor, jag har inte ridit och tagit hand om mina hästar på ...väldigt...länge. Jag har dåligt samvete för mycket just nu, men jag vet att det kommer andra tider, att det finns en ljusning, att nätterna blir längre och ljusare och att snart sitter jag på hemmet och undrar vart livet tog vägen.
Jag vill verkligen inte att det snurrar så här fort, men jag gör saker jag gillar och ser ljuset i tunneln och DET är inte ett tåg....
Så nu kröker jag nacken, borrar ner huvudet och kör de sista veckorna också. SEN vet jag inte alls vad som händer, livet är fullt av överraskningar och jag bara flyter med...

Strandpaddorna har visat sig igen

2011-05-17T18:18:00.000+02:00

Som ni som följt min blogg vet så deltar vi i ett projekt som handlar om att rädda Strandpaddan (Bufo Calamita). På vår mark har grävts två stycken dammar á 1000m2 enligt konstens alla regler och där är det tänkt att den starkt hotade Strandpaddan ska trivas och föröka sig.
Det gör den! Förra året sjöng de hela vår och sommarnätterna igenom och det resulterade i massor av små yngel och senare även färdiga paddor. I år har de varit igång ett tag men alla har nog inte hittat till dammen än för Hansi hittade en liten en vid en stenhög ca 50 meter ifrån dammen. Så här ser de ut:

Strandpadda

Nu hoppas vi att det ska bli lika full fart i år. Det känns skönt i själen att göra något för ModerNatur och om det är så att jag står inför Stankte Per en dag kan jag i alla fall säga att jag gjorde vad jag kunde för att rädda arten Bufo Calamita.
Till helgen blir det fullt ös längs Kustvägen! 45 st företag och privatpersoner öppnar sina dörrar och bjuder in till "Kustvägens Kultur och sparrissafari" Missa det INTE! Läs mer på http://www.kustvagen.com/
Då blir det premiär för vår naturled och vi hoppas strandpaddorna visar sig också.
Vi ses!

Äntligen!

2011-05-13T20:07:00.000+02:00

Det har verkligen kostat mig blod, svett och tårar men nu har jag det i min hand. Busskortet.
Kortet som jag kämpat så för de sista månaderna och som jag över huvudtaget inte hade en susning om för ett halvår sen....
Men denna veckan har varit kämpig på många sätt. Pressen, uppladdning, fokusering som värsta idrottsman. Mådde pyton i söndags kväll men bet ihop och gjorde en i mitt tycke rätt ok uppkörning i måndags morse. Tyvärr tyckte inte besiktningsmannen det :-( För första gången i mitt liv blir jag underkänd på ett prov...en prövning...Och man ställer ju inte lägre krav på sig själv bara för man blir äldre, snarare tvärtom. Som en örfil för självkänslan. "Jag kan ju inte köra buss ju"
Sen blev jag i princip lovad en ny uppkörningstid i veckan så jag kunde i lugn och ro åka med Hansi och Joel till Karlstad där Joel skulle spela JSM. Hotell var bokat, hund och häst och framförallt barnvakt var ordnad.
Då kommer nästa bakslag. Tid för omprov fanns idag fredag (ett dygn efter beräknad avresa till Karlstad) eller skulle jag få vänta till 27 maj....Suck, välja mellan en uppkörning och en weekend med maken och sonen och tre nätter på hotell? Vad väljer man? Efter tårar, ångerst och lite sunt förnuft beslöt jag stanna hemma, skicka iväg pojkarna och själv givetvis klara uppkörningen idag. Joel dealade med sin mor: "Mamma, fixar du uppkörningen så lovar jag komma till SM fler gånger, för din skull" Den kör vi på tänkte jag och laddade återigen upp som värsta idrottsman och denna gången gick det bättre!
Nu är det "bara" ett yrkeskompetensprov sen är vi klara för sommarjobb på linje 3 :-)

Och vips passerade vi 4000 besökare...

2011-05-03T21:02:00.000+02:00

Fast jag är så dålig på uppdatering nu för tiden. Men jag skyller på våren! Jag njuter i fulla drag, även om jag som vanligt är superstressad just i maj. Det är en hektisk månad, det har jag konstaterat förrut och detta året ser inte ut att bli bättre på det området.
Något år när barnen är stora och jag har möjlighet, ska jag vara ledig, ha semester i hela maj och bara njuta. Möta våren söderöver och sen flytta hem och ta in hela registret av vitsippor, vårfåglar, blomknoppar, körsbärsblommor, syren och liljekonvalj....I lagom takt....
Mellan hägg och syren är en magisk tid. Ta vara på den, öppna alla sinnen och ta in alla intryck.
Själv har jag fullt upp med busskortet, det är inne på slutfasen nu kan man väl säga. Men jag tycker det är väldigt kul att läsa och lära nya saker så jag funderar skarpt på att plugga till hösten också. Vad vet jag inte än men jag följer min magkänsla så får vi se hur det blir.
Nu hoppas jag bara att farfar är med mig veckan framöver och håller mig bakom ryggen...

Djupa tankar slår även en blondin ibland...

2011-04-25T20:34:00.000+02:00

Just nu springer små djupa tankar genom mitt huvud. Inget jag vill dryfta så värst här på bloggen men jag är facinerad över hur mycket som påverkar en. Det är arv och miljö. Tv och internet. Människor i ens närhet och människor som fanns när man växte upp. Allt detta sätter spår och vissa spår anar man inte förrän 15, 20, 25 år senare. Då som först har man fått den livserfarenheten som behövs för att förstå vad han/hon egentligen menade den där gången...
Hittade ett citat som var så talande: Ungdomen skulle vara ett idealiskt tillstånd om den kom lite senare i livet. /James Thurber

Tänk om jag vetat det jag vet idag när jag var "ung"...Hade jag handlat annorlunda, hade jag tagit andra beslut? Kan jag med min erfarenhet hjälpa mina unga nu, eller kommer de precis som jag då nonchalera allt "de gamla" sa?
Ska varje generation vara tvungna att göra sina egna missar, skaffa sig sina egna erfarenheter, uppfinna hjulet på gång, på gång?
I vilket fall som helst har vi haft en skön, varm och harmonisk påskhelg och nu kavlar vi upp armarna, borrar ner huvudet och sparkar loss. Snart är maj här med alla sina grillfester, avslutningar och andra fina traditioner!
Våren: Kom o ta mig med storm, jag är redo! Men låt tiden mellan hägg och syren ta sin tid så vi hinner. Hinner njuta, dofta, lyssna och känna.

Jag samlar vårtecken och odlar fräknar

2011-04-17T15:56:00.000+02:00

Vilken underbar helg! Jag är helt förstummad!
Visserligen är jag en riktig höstmänniska i grund och botten men denna våren kan man inte klaga på. Jag har ju som vanligt massor av saker igång samtidigt och ännu mer som jag skulle vilja hinna göra men denna helgen har jag verkligen försökt att Andas, Njuta och Ta in alla intryck. Mobilen har varit med och plötsligt har det blivit en bild. Nu delar jag en del av mina vårtecken med er.

En stooor padda välkomnade oss på trappen

Denna sista bild är av en huggorm som gömde sig i det torra gräset. Jag var inte så sugen på en riktig närbild i detta läget men ni får hålla till godo med denna bilden.

Nu blir det microblogg.

2011-04-13T06:42:00.001+02:00

Jag fortsätter mitt fågelskåderi...

2011-04-12T06:38:00.000+02:00

För mig finns en vår/sommar fågel framför andra, nämligen Gravanden. De sitter på ladutaket när man går ut och hämtar tidningen varje morgon och de är både vackra och roliga att se på.
Och i morse såg jag dem simma i ena dammen och när jag gick till bussen flög de upp och flög över mig som för att säga Hej! Hej och välkomna, nu är våren här på riktigt.

Jag gillar Wikipedia...

2011-04-08T21:44:00.000+02:00

Jag skulle till och med kunna sträcka mig till att jag älskar Wikipedia och att jag inte klara mig utan det. Flera gånger varje dag så ställer jag mig frågor: Hur fungerar? Vem är? När? Hur länge? osv...
Nu för tiden är det så otroligt enkelt att ta reda på svaren. In på Wikipedia bara och vips är man lite kunskap rikare.
Jag måste till och med erkänna att jag fastnar på sidan ibland, jag börjar trycka på "slumpartikel" och inser hur mycket onödigt vetande det finns...
Nööööörd....

Jag klarade Bergåsakorset!

2011-03-29T20:21:00.000+02:00

Alltså, denna bloggen börjar urarta....
Men idag måste jag med stolthet berätta att jag lyckades köra igenom Bergåsakorsningen utan missöden. Redan vecka 3 på utbildningen! Här går det framåt med stora steg. Och för er stackare som inte fattar ett dugg vad jag pratar om ska jag nu beskriva denna korsning med en bild:
Jag körde blå väg. Här finns trafiklysen, massa skyltar, en hårt trafikerad järnväg med bommar som går ner titt som tätt, gott om studenter utan trafikvett, äldre människor med vett, bilister som inte förstår hur stor plats en buss behöver, refuger (mintgröna) och div. annat som gör saker spännande. Nästa steg är röd väg. Det är ett snäpp värre men fullt möjligt det förstår jag.
Så det var allt från busskolan för idag.
Annars radar vårtecknen upp sig här och vi ser fram emot sommaren som kommer!