Kritiken mot Sorad och deras Monitorundersökningar har varit massiv genom åren. Underskattningen av problemet, tillrättalagda siffror, undermåliga undersökningar är bara några exempel på den kritik som riktats.

Ändå väljer regeringen att göra om dessa undersökningar, men i ny regi. CAN kanske kan bättre, och det är bara hoppas att deras siffror blir mer lika den verklighet som alla ser pågå, varje dag året runt. Det återstår förstås att se. En sak är ändå klar; de enda faktiska siffrorna över gränshandeln är de exportsiffror som Sveriges Bryggerier har. Det är bara att fråga.

Hmm. Att de utredningarna sågats jäms med fotknölarna av så gott som alla parter som är berörda har ministern valt att bortse ifrån. Och att utredningarna inte gjorts på två år, väljer ministern också att bortse ifrån.

Vad skönt det måste vara att ropa ”bingo” istället för att ta in verkligheten, även när man representerar Verklighetens folk.

Vad skönt att inte lyssna till socialarbetare, fältare, polis och tull som vittnar om allt större mängder införsel och som också vittnar om hur många unga människor utnyttjas i denna svarta alkoholhandel.

Vad skönt att sitta lugnt i båten och godkänna att våra pensionärer får ett glas vin på lördagarna på hemmet.

Men så dumt att inte ta tag i jobbiga saker som att utreda storleken av gränshandeln av en part som gör sitt jobb. Och som, hemska tanke, kanske presenterar en sanning som är en helt annan. Det vill man verkligen inte veta av.

Eller?

Det har aldrig varit så lätt för unga människor att få tag i alkohol som nu. Det vittnar undersökningen som Demoskop gjorde, om. Det spelar ingen roll att vi har en alkoholpolitik med extremhöga skatter och monopolförsäljning som ska hindra oss svenskar från att supa. I och med inträdet i EU är gränserna borta och vi har en rörlig inre marknad. Det omfattar också införsel från gränshandeln.

Man kan välja att tro att det är en ”övergående fluga”, som nu pågått i sex år, eller så väljer man att se verkligheten sådan den är; nämligen att vi numer har en total tillgång på alkohol dygnet runt året runt. Man kan välja att prata om det och ta det till sig, eller så kan man välja att helt ignorera det och att fortsätta att prata om den framgångsrika svenska alkoholpolitiken som ”borde råda som föredöme för alla andra länder i världen”.

Dessvärre verkar det vara det som de svenska riksdagspolitikerna väljer att göra, med några ytterst få undantag. Riksdagspolitikerna verkar tro att det går att stoppa drickandet med ännu högre skatter, med ännu hårdare krav och ännu strängare lagar när det gäller marknadsföring. Stäng in stäng in. Norrmännen är instängda, men det betyder inte att norrmännen inte super; de norska ungdomarna kommer till Sverige och super, och de köper också mängder av alkohol från gränshandeln. I Danmark tar man konsekvenserna av den ökade gränshandeln som blev resultatet av den höjda alkohol- och sockerskatten och sänker skatterna igen för att få behålla en del av handeln nationellt. Och därmed också en del av kontrollen.

Den svenska vägen borde vara samordning i preventivt syfte, mellan olika myndigheter med Tullen som drivande; med skola, bryggerier, idrottsrörelsen; alla som ser verkligheten och vill förebygga den okontrollerade handeln och den kriminalitet som finns i dess kölvatten, för våra ungdomars skull.

15 procent på ölen var den maxsänkning danska regeringen kunde ta till, för att inte behöva inkludera även en skattesänkning på vin. När det gäller läsk fanns inte samma gräns.

Det ska bli intressant att se om den här sänkningen kommer att påverka det danska köpmönstret. Kanske kanske är också den svenska regeringen intresserad av detta som kallas verklighetsanpassning.

För den som ännu inte förstått storleken på handelsplatserna är det bara att ta bilen eller bussen ner och göra ett studiebesök. Den som tror att gränshandeln betyder några påsar vin är cirka 15 år efter sin tid.

Och den som tror att det går att stänga in ett folk innanför landets gränser i någon form av lojalitet med den inhemska politiken, är nog mer än lovligt naiv. Vi är med i EU, priserna på bland annat alkohol och läsk skiljer sig oerhört mycket mellan länderna och rörligheten är fri. Sådan är verkligheten idag.

De gröna flaskorna är äldre än de bruna, de gjordes på 60- och 70-talet och då var hålen lite större och flaskan lite tyngre. Meningen var också att man skulle lägga ett extra skydd inne i den gröna flaskan för att drycken inne i flaskan inte skulle förstöras för att ljuset trängde igenom. Eftersom detta aldrig skedde, beslöt bryggerierna att gå ifrån den gröna flaskan och enbart satsa på brunt färgat, och så det vanliga genomskinliga så klart. Då blev också hålet aningen mindre och flaskan aningen lättare.

Detta har nu den engelska regeringen insett, och föreslår därför en sänkt ölskatt; för att rädda pubarna, den engelska ölen och arbetstillfällen.

I Finland ska man höja skatten på öl och vin och sprit. Detta inte av folkhälsoskäl utan för att staten behöver få in mer pengar till kassan. Att höja skatten på enskilda varor för att få in mer pengar, har visat sig vara ett tveksamt sätt att gå fram på i den EU-värld vi lever i. Se bara på Danmark som nu tvingas krypa till korset och sänka skatterna på öl och socker för att få hem handeln till det egna landet igen. Det är alltså inte säkert att Finland får in mer pengar till statskassan bara för att skatten höjs.

I Sverige förlorar statskassan en miljard kronor om året i uteblivna skatter, på grund av den ökande gränshandeln.

DNs redaktion kanske inte har märkt hur annorlunda vi svenskar dricker öl nu på 2000-talet? Att vi dricker olika sorters öl, att vi smakar och parar ihop olika öl med olika maträtter för att få en bra smakupplevelse. Att vi numer är ett Öl-land, med mer än 70 olika bryggerier som brygger mängder av olika sorters öl för att det är vad vi svenskar numera vill ha. Att vi faktiskt ganska sällan bara beställer en stor stark, utan att fråga vad det är för sorts öl som serveras, och oftast också då beställa den ölsort man vill ha. Alltså inte kvantitetstänk.

Det är kanske därför DN fortsätter att ha vintester varje vecka, och väldigt sällan öl-diton.

Att få sälja ett begränsat antal flaskor öl till besökare i gårdsbutiken som också säljer lokalt producerad mat vore något riktigt matigt för Matlandet Sverige-visionen. Hur ska annars målet om 20 000 nya jobb kunna bli mer än bara ett mål? Vi pratar inte spritbutiker på Stureplan, utan lokalt tillverkad och såld öl på det egna bryggeriet. Att mat och öl hör ihop är lika självklart som att det blir sol efter regn, och att få sälja dessa produkter i oöppnade förpackningar tillsammans borde vara lika självklart som att få köpa dem när de ligger på fat och hälls upp i glas på en restaurang.

Menar regeringen allvar med Matlandet Sverige borde man kunna lösa problemet med detaljhandelsmonopolet.

Tänk om den svenska regeringen kunde göra detsamma.

Verklighets-seendet gör att den danska regeringen föreslår en halvering av den danska ölskatten, för att danskarna inte ska fortsätta att åka till gränsen och handla all dryck i Tyskland. Den danska regeringen tror att halveringen kommer att minska gränshandeln med 20 procent, och också att den kommer att minska miljöpåverkan med 70 000 ton koldioxid. Danmarks regering räknar med att en tredjedel av all dryck som konsumeras i Danmark, är köpt i gränshandeln.

I Sverige består stora delar av konsumtionen också av dryck som är inhandlad på gränshandeln. Betydligt mer än den alkohol som säljs på krogar och restauranger, betydligt mer än folköl. Människor köper gränshandelsöl året runt, dygnet runt, utan ålderskontroller och nykterhetskontroller. Men den verkligheten väljer den  svenska regeringen att inte se. Till skillnad från sina danska kolleger.

Danskarna, även de som är toppolitiker, har uppenbarligen närmare till verkligheten än vad de svenska politikerna har. De väljer också att stödja den inhemska näringen, i det här fallet bryggerier och bryggeriarbeten. Det är bra.