Då jag inte är någon löpare försöker jag använda mig av så mycket digitala saker jag kan för att tycka det är roligare än vad det egentligen är.

En av de bästa sakerna är Runkeeper. Med hjälp av Runkeeper sparas all data när man tränar, antingen manuellt eller automatiskt via t ex en iPhone-applikation.

I mitt fall springer jag en del på löpband och matar således in informationen manuellt genom www.runkeeper.com. En väldigt trevlig sajt som fungerar som man tycker en bra sajt borde fungera år 2011. En anledning till att de lyckats göra en så bra implementation av gränssnittet stavas JQuery. Det är ett Javascriptbibliotek som gör webben väldigt rolig.

Lite JQuery-plugins Runkeeper använder sig av:

Tooltips: http://code.drewwilson.com/entry/tiptip-jquery-plugin

Transitions: http://jquery.malsup.com/cycle/

Text inne i textrutor i formulär: http://plugins.jquery.com/project/labelover

Karusell: http://sorgalla.com/jcarousel/

Formulärvalidering: http://bassistance.de/jquery-plugins/jquery-plugin-validation/

Textfält som växer: http://www.unwrongest.com/projects/elastic/

Tooltips: http://code.drewwilson.com/entry/tiptip-jquery-plugin

Bild-overlay: http://fancybox.net/

Avancerad easing: http://gsgd.co.uk/sandbox/jquery/easing/

Mouse Wheel support: http://brandonaaron.net/code/mousewheel/docs

Datavisualisering: http://www.highcharts.com/

• Använda en onlinetjänst (+ egentligen den säkraste backupen då leverantörerna sköter allt åt en. – kostar en del pengar om man ska upp i större datamängder)
• Egen server – köpa en gammal dator, sätta i en stor hårddisk i den och låta den vara server (+ relativt billigt, man kan använda datorn till annat än bara backup. – kräver ganska stor kunskap samt mycket tid)
• En färdigpaketerad NAS (+ enkelt att installera. – kan kosta en del)

Efter många och långa funderingar i sisådär ett halvår (dock inte konstanta funderingar) tog jag beslutet att satsa på en NAS. Mycket på grund av att det är det billigaste alternativet i längden och att det ger en hel del mer än bara backup-funktionaliteten. Sen det faktum att det är enkelt att installera gjorde inte valet svårare.

Valet föll på en Synology Disk Station DS210j som kommer utan hårddiskar så jag köpte även till två stycken sådana på 1TB styck (Samsung SpinPoint). Notan slutade på 2 886 kr vilket jag känner är överkomligt. NAS-disken hittade jag på Prisjakt och min vän Jonas talade gott om den så det var inget att tveka på.

De två fysiska hårddiskarna speglar jag med RAID1 vilket i praktiken betyder att jag inte får 1x1TB i lagringsutrymme utan endast 1TB. Speglingen betyder att om en disk kraschar finns informationen kvar på den andra disken. Smart så det förslår.

Det finns en del smarta inbyggda saker i en NAS som denna. De jag idag använder mig av är:

• Fotoalbum, perfekt om man vill skicka bilder till familjen. Det är bara att lägga in en mapp med bilder på ett visst ställe på servern så skapas det automatiskt ett bra webbalbum. Den som tittar på bilderna kan även att ladda ner dem i orginalformat. Albumen är lösenordsskyddade.
• FTP-åtkomst. Det gör att jag smidigt kan komma åt alla filer med en FTP-klient var jag än befinner mig.
• Streama filmer till min gamla trogna XBOX så vi kan sitta i soffan och avnjuta allt det senaste från Hollywood
• Time Machine-support så att vår Mac Mini får en bra plats att jobba med sin inbyggda backup-funktionalitet på.
• Automatisk avstängning under vissa tider. Det finns ju ingen anledning att disken står och tuggar hela nätterna.
• [Update 12/11 2010] Nu kör jag även en DLNA/UPnP-mediaserver så jag kommer åt bilder/filmer/musik direkt från min nätverksuppkopplade Sony Bravia-TV. Bildvisningen är klockren och väldigt snabb trots bildstorlekar på 4MB/bild.

Det tillkommer även massa annat som jag än så länge inte skaffat mig så mycket kunskap om. Här finns en full specifikation på alla funktioner.

Nu har vi använd vår NAS-disk i cirka 2 veckor och här kommer mitt betyg:

+ Extremt tyst
+ Enkel att konfigurera
+ Mycket funktionalitet
+ Prisvärd

- Långsam backup (har nog mer med nätverket att göra än själva NAS-disken iofs)
- Ganska ful
- Problemet med att lägenheten kan brinna ner gör fortfarande att all information kan försvinna.

Så fort den inte är tom så vet jag att där ligger någonting som jag måste ta tag i eller svara på.

De mail som jag redan stökat bort ligger i fint förvar i respektive mapp i Outlook eller taggade med respektive etikett i Gmail.

Hur gör alla de människor som sitter med en inbox med 5235 meddelande varav 117 är olästa? Hur har de egentligen koll på vad som är av intresse?

Inbox-count i skrivande stund: Jobb: 0 mail, Privat 4 mail

Hjärnan kopplade fort att det nog var dags att testa vilken som är den bästa lösningen för ett barn, i mitt specifika fall: min gudson som är 5 år.

Krångliga Windows, eller för den delen, nästan lika krångliga Ubuntu kändes uteslutna tidigt i tankeprocessen, jag var ute efter någonting som var lättare att förstå för ett barn. Dock kändes ändå form av Linuxdistribution som mest aktuella då de alltid är skalbara och också gratis.

En hel del sökningar på nätet visade att Qimo var en distribution värt att testa. Nedladdat och klart skulle det in på en bootbar USB-sticka vilket skulle visa sig vara lättare sagt än gjort (den lilla maskinen har ju ingen CD-spelare). Efter många svordomar och utbrott upptäcker jag att det inte var Qimo eller min dator det var fel på, utan det var den lilla USB-stickan som inte höll måttet. Min kollega Peter räddade mig och hans fina vita minne gjorde susen.

Installerat och klart kändes Qimo inte alls sådär bra som alla verkade tycka ute på det där Internet. Det är fult och på en så pass lågupplöst skärm som Eee PCn har så gör sig Qimos stora dock-lösning sig inte alls bra. Det finns väldigt lite plats för programmen att jobba på, vilket inte är en fördel på en netbook som denna. Nedan finns en bild på hur gränssnittet ser ut och man får väl ändå ge dem att den vinkande Eskimån är ganska söt.

Det som jag ville komma ifrån med ett nytt operativsystem var den klassiska menyn som finns i de flesta miljöer i dagens datorer. Det passar inte alls på små skärmar, eller för den delen för ett barn som bara vill spela ett spel eller kanske skriva några rader text. Och som man kan se på bilden så är det just en sådan meny vi ser i övre vänstra hörnet i Qimo.

Jakten gick vidare och till min stora förtjusning upptäckte jag att min favoritdistribution Ubuntu finns i ett utförande som passar just netbooks. Installationen gick nu smidigt och som skärmdumparna på deras hemsida så fint visat så va den klassiska menystrukturen utbytt mot en mer lättnavigerbar sådan. Gränssnittet ses nedan.

Som bilden visar är det stora tydliga ikoner i högerkolumnen och det finns även ett språkpaket för svenska (och massa andra språk) som är enkelt att installera. Jag var dock inte riktigt nöjd här utan ville göra lite mer förändringar innan jag ville släppa ifrån mig maskinen, jag gjorde helt enkelt följande små knep:

• Avinstallerade OpenOffice för att skapa lite mer diskutrymme. Datorn har tyvärr en disk på bara 4GB.
• Gömde program som till största sannolikhet inte kommer att användas (t ex disk-verktyg, nätverksinformation, terminalen och annat trams)
• Installerade GNOME Do så att jag vid behov kan köra igång alla de program jag precis gömt.
• Installerade lite barnspel, t ex Tux Typing och Potato Guy.
• Installerade Google Chrome som webbläsare då den stjäl minst plats av de som finns för Ubuntu.
• Avinstallerade den inbyggda chattklienten Empathy och drog in pålitliga Pidgin istället. Empathy hade väldigt lite inställningsmöjligheter och det var nästan helt omöjligt att förstå när man fått ett nytt meddelande.
• Skapade ett nytt GTalk-konto så att jag kan chatta med gudsonen framöver. Gjorde även så att Pidgin startar automatiskt när Ubuntu startar, samt att nya meddelande visas automatiskt.
• Döpte om vissa program, t ex Pidgin till Chatt, samt Chrome till Internet. För om vi ska vara ärliga, vem bryr sig om vad programmen heter, det viktigaste är ju vad man utför med dem.

Jag skickade över datorn idag, och det ska bli intressant att se om den kommer till nytta och om den lille grabben tycker att det är intressant. Det är klart att mitt nördhjärta hoppas att han kommer fatta tycke för tekniken och dess potential.

Hojta till om ni känner att ni vill ha en djupare förklaring på hur jag gjorde allt det ovanstående, jag är verkligen ingen expert på Ubuntu men specifika frågor om detta kanske kan besvaras.

Med denna lilla app kan man enkelt koppla alarm till platser istället för det mer vanliga: en tid. Markera på en karta var du vill att alarmet ska dra igång och skriv in en valfri text. När du sedan kommer in i den valda zonen uppmärksammar Place Alarm dig på att ett alarm är satt. Det funkar även att ställa så att du får ett alarm när du lämnar en viss plats. Inga mer glömda saker hos svärföräldrarna alltså.

Appen kostar just nu 7kr.