The beauty within our souls...

Gnällig som fan

2017-03-08T00:59:00.002+01:00

Efter flera år är jag tillbaka här, varför?
Ibland måste man få skriva av sig om vissa saker, när det känns sådär förbannat hopplöst igen.

Min mage har varit min akilleshäl i många år, en nästintill konstant smärta som vissa dagar är mer än vad jag klarar av.

Efter flertalet besök på Gyn (ja, för är du kvinna så kan det ju bara vara gynekologiskt eller hur? vi kvinnor har ju inte andra organ?) har det i princip varje gång konstaterats att alla mina besvär inte beror på något eftersom de inte hittat något vid undersökningarna, bortsett från en gång, då hittade man en cysta på ena äggstocken som opererades bort. men de kunde inte förklara mina tidigare besvär eller ej heller besvären som kommit tillbaka nu.

Jag blev vid den operationen även undersökt för endometrios eftersom jag har alla symtom, men ingenting hittades.
Efter års sökande på en förklaring kändes det som ett slag under bältet att ytterligare en gång inte veta vad som är fel.
Jag inbillar mig inte smärtan, men sjukvården har nästan fått mig att tro det.

Deras approach gentemot mig när de kommer in i rummet och säger att de läst min journal och ser att jag sökt flera gånger innan får mig att känna mig så liten, obetydlig och värdelös. Det känns nästan som att de i förväg har tänkt att "hon är en hypokondriker, bara bevisa att ingenting är fel och skicka sedan hem henne"

Senaste gången var nu i söndags, jag och min man var på barndop och jag kände hur smärtan sakta eskalerade i magen, jag är van vid att nästan alltid ha lite ont så jag blir inte orolig. Vi gjorde som vi hade planerat, åkte till gymmet sedan vidare till ett par vänner för att äta middag, under kvällen ökade smärtan och framåt midnatt var den så stark att jag inte visste vart jag skulle ta vägen.

Jag och min man valde att åka till akuten (och alla som verkligen känner mig vet att jag sätter mig inte på akuten mitt i natten och jag verkligen inte mår bra) fick ett bra bemötande av sköterskan som gjorde triage. Vi fick sedan gå vidare till ett annat väntrum och invänta jourhavande läkare som faktiskt kom redan efter en halvtimmes väntan.

Väl inne på undersökningsrummet börjar läkaren förkalara för mig att han läst igenom min journal och sett att jag sökt innan för liknande besvär.
jag blir ombedd att klä av mig från midjan och ner för att han ska kunna göra en gynundersökning, vilket jag inte längre har ont av efter alla undersökningar jag fått göra...
han börjar med att klämma på min mage och känna, det gör så ont, jag kramade min mans hand hårdare än jag någonsin gjort innan, hela undersökningen var så otroligt smärtsam men ytterligare en gång, inget fel hittades.

Jag fick recept på smärtstillande och blev hemskickad, igen...

jag kände (och känner fortfarande) sån uppgivenhet. Ingen vet vad som är fel, ingen lyssnar eller ta mig på allvar.

Av alla dessa gångerna är det ingen inom sjukvården som har kommit på tanken att hjälpa mig vidare heller, när felet inte hittas ger man lixom bara upp.
Och det är precis det jag själv har gjort nu, gett upp. Jag orkar inte mer, känns som att predika för döva öron.

De skickar hem en med smärtstillande för att man ska bli tyst och de ska slippa mig ett tag framöver.

jag vet inte längre vad jag ska ta mig till eller vilken väg jag ska gå för att få hjälp, eller har de kanske rätt, inbillar jag mig alltihop? inbillar jag mig kramperna som gör att jag tappar balansen, hjärtklappningen och blodtrycket jag får av smärtan? Kanske även inbillar jag mig att jag ibland spyr av att jag har så ont?

Jag vet ingenting längre, de verkar känna min kropp bättre än jag, de som inte ens vill ha med mig att göra

2014-02-16T23:15:00.001+01:00

chaos

2014-01-16T00:40:00.001+01:00

Ibland känns allt bara extra svart och hopplöst, det där svarta hålet som man trodde skulle läka ut med tiden känns vissa dagar så fruktansvärt mycket större än tidigare.
Varje dag finns du i mina tankar, varje dag gör det så in i helvetes jävla ont i mig. Jag saknar dig.

All skit den senaste tiden, jag vet att du hade hjälpt mig, stöttat mig om du varit här. Du hade lindrat smärtan med endast din närvaro.

5,5 år har gått, saknaden bara växer.

Du fick inte se mig gå ut nian, du fick inte vara med när jag klarade mitt körkort, du fick inte vara där när jag tog studenten.
Du kommer inte få vara med när jag någon gång gifter mig, du kommer aldrig heller få se mina barn växa upp, dina barnbarn som du hade varit en sån utmärkt morfar till.

Jag vet inte vad jag ska säga, saknaden gör att jag känner mig tom inombords på samma gång som mina känslor bara bubblar inom mig. Ilska, sorg, saknad och en jävla massa hat.

Utan dig har det varit kaos i 5 år, vi har försökt leva vidare, vi har försökt kämpa. Men känslan av tomhet och att någonting hela tiden saknas finns där, dag som natt.

Den senaste tiden har du funnits i mina drömmar nästan varje natt, allt har varit som förr. att vakna och inse sanningen är smärtsamt.

verkligheten är som den är och går inte att ändra på. Tanken kan ibland fortfarande slå mig, du kommer aldrig mer tillbaka, jag kommer aldrig någonsin få se dig igen. Som ett knytnävsslag i magen varje gång.

Jag kommer alltid att älska dig, jag kommer alltid att sakna dig.

Pappa, för evigt din lilla flicka

2013-10-29T22:02:00.001+01:00

Ensam...

2013-10-29T22:00:00.001+01:00

Här sitter jag ensam i min lägenhet. Ser på allt som är mitt runt mig, friheten, att jag gör vad jag vill.
Ändå finns den där, klumpen i magen. Ensamheten är outhärdlig. Litar inte på mig själv, behovet av att på olika sätt skada mig själv har alltid funnits där och är mycket svårare att kontrollera när man är ensam.
Tiden går så sakta, lixom bara släpar sig fram, vad ska man göra för att fördriva den?
Bara ordet skrämmer mig, ensamhet, jag lixom ryser inombords. Usch...

late night entertainment :)

2013-03-08T01:38:00.000+01:00

för ett tag sedan såg jag Les Misérables på bio.
Jag fastnade direkt, har nog sett den närmre 10 gånger och låtarna går varmt på spotify...
har även blivit en del fan-art... här e mitt försök till karaktären "Fantine" som spelas av Anne Hathaway.

den första är en bild som jag har gjort med blyerts
den andra är samma bild, inscannad och färgad i photoshop.
för att vara en relativt snabb skiss i färg så känner jag mig ganska nöjd.

2013-02-07T22:39:00.004+01:00

Bild till projekt, endast snabbskiss...

Dumma jag kladdade på fel lager när jag färglade så den blev helt ... jaa...

proj. :)

2012-12-08T00:31:00.003+01:00

Projektarbete... målar hela tiden nu... själva projektarbetet är svårt att förklara, förklaring kommer senare :)

men här e snabbskisser :)

2012-10-06T18:52:00.001+02:00

Samma bild, fast NÄSTAN färdig

lite mer finslip innan jag nöjer mig, blir lixom aldrig riktigt färdig :P

porträtt, profil

2012-10-05T21:40:00.000+02:00

Ritade av en bild med blyertspennor, scannade sedan in och lade till färg.
Är ungefär halvfärdig med denna. fortsättning följer imorrn :)

teckningar?

2012-10-05T12:32:00.005+02:00

Då var det dags igen.

har haft lite funderingar på hur jag ska kunna bli mer aktiv här, och jag har kommit fram till en sak.

Jag ska göra om den här bloggen till typ "portfolio" på bilder jag har ritat, eftersom jag nu bara lägger upp på FB.

Ska testa ett tag och se om jag blir mer aktiv bloggare av det :)

börjar med att slänga upp en bild redan nu :)

Långt kvar till fredag :-(

2012-08-07T12:43:00.001+02:00

Sitter på bussen på väg till jobbet nu :-)
3 dagar med hårt arbete väntar mig sen är jag ledig på fredag :-)
Känns dock ganska trist att inte vara ledig på helgerna...

Har kollat igenom alla säsonger av sex and the city nu och avslutade mitt maraton med filmerna. Helt underbar serie! Den har verkligen allt.
Känner sååå många gånger att man kan relatera till vissa av karaktärerna. Carrie, Miranda, Charlotte och Samantha blir precis som riktiga personer, känns nästan som ens vänner och det är lika sorgligt när en serie tar slut, man har ju ändå lärt känna karaktärerna.
Har känt att jag kan relatera extra mycket till carrie på ett sätt. Alla dessa jävla skor som man köper, spenderar myyycket pengar på som sen bara står i garderoben, men man är fortfarande lika förälskad i dem för att kunna sälja/slänga :-P

Alla som känner mig vet att jag älskar fina skor och hade jag haft överdrivet mycket pengar så hade jag även haft överdrivet med skor som jag aldrig hade använt ^^

Nu har jag kommit halvvägs, ska luta sätet tillbaka, höja volymen i lurarna och bara vara en stund... det är sååå skönt :-)

2012-08-06T23:34:00.002+02:00

Längesedan sist, men ibland känner man bara för att skriva av sig

Fullt med tankar som snurrar runt, vad ska man göra av livet? Mindre än ett år till studenten, vart fan tog tiden vägen?

Snart 3 år tillsammans med min älskling, ställer samma fråga igen...

Man kanske skulle ta vara på tiden lite bättre? Skämma bort sig själv mer? nja... tanken slår mig ofta, men tiden flyger fortare förbi än man hinner med. Det enda som händer är att tiden går lika snabbt ändå, dock står man fattigare än innan för allt "lyx" man har unnat sig. Hellre leva på en låg budget och vara lycklig ändå, än att slösa och inte ha någon budget alls att leva på? kanske det...

Idag har det varit lite tankar på en specifik sak...

Om en vecka, exakt en vecka så är det 4 år sedan den värsta dagen i mitt liv. Ni som känner mig vet vilken dag jag syftar på.

Alla har hela tiden sagt att "det blir lättare"

Har de haft rätt? nja, både ja och nej.

Vissa dagar är lite lättare under tiden andra dagar är svåra, nästan svårare nu än 4 år sedan.

Där finns ett tomrum och en saknad inom mig som jag inte tror att någonting någonsin kommer fylla helt. Vissa stunder vill jag bara gräva en grop och försvinna ner i, medan andra stunder är jag fylld av lycka.

Man blir lätt sinnesförvirrad när depressiva tankar går över till överdriven eufori på bara någon minut. När jag blir arg så blir jag väldigt arg, när jag blir ledsen så blir jag extremt ledsen och när jag blir glad så blir jag så överdrivet glad att jag nästan skrämmer mig själv. Så har det varit hela mitt liv, och jag kan väl säg att jag har blivit bättre på att hantera det, eller kanske bara blivit van.

Ibland kan jag känna mig som världens mest ensamma människa, trots att jag alltid har folk runt mig som finns där. Känns själviskt på något sätt, men det känns som att ingen förstår till hundra %. Hur mycket de än försöker och vill så kommer de aldrig förstå mina känslor helt, det är jag säker på.

Med tanke på att jag inte ens själv förstår dem...

Jag har en underbar sambo som gör allt i sin makt för att få mig att må bra, han är solskenet i mitt liv.

Utan honom hade jag aldrig klarat mig.

Utan honom hade jag varit ingenting.

Utan honom hade jag inte mått så bra som jag gör.

Utan honom hade jag aldrig fått veta vad kärlek är!

fredag...

2011-09-23T22:42:00.003+02:00

japp det är fredag, snart lördag, och nu ska jag sova.

Denna veckan har gått fruktansvärt fort och jag hoppas på att vara tillbaka i skolan på måndag.
Får se hur det blir med det, har fortfarande fruktansvärt ont.

Min fina underbara älskling ligger redan i sängen, har gjort sen han kom hem.
Hans rygg har gett med sig igen, så nu är det min tur att ställa upp för honom, som han har gjort för mig den senaste veckan.

Nu ska jag krypa ner i sängen bredvid mitt hjärta och bara finnas till, bara hålla om och visa honom hur mycket jag älskar honom.

Ett liv utan den människan hade inte varit värt att kalla liv.

Älskling, du är mitt allt och jag älskar dig mer än ord någonsin kan beskriva <3

Riktigt najs!

2011-09-18T09:15:00.003+02:00

Igår fick vi en dubbelsäng av älsklingens bror som hade köpt ny. Fick två helt underbara 90madrasser och en tjock 180 bäddmadrass :)

Sängstommen vi fick är en sån jag alltid har velat ha.
http://www.ikea.com/se/sv/catalog/products/S99849881#/S99849881/

inte helt fel att få den gratis :) nu bär det av till Höör där älsklingen ska hjälpa sin bror med renoveringen och jag ska väl... ligga på soffan och ta det jävligt passivt, för smärtan efter operationen har knappt lättat ngt...

Uppdatering

2011-09-16T23:58:00.003+02:00

jag skrev att jag skulle bli bättre på att blogga... det ska jag med!

Men efter operationen igår så har jag så ont. Lär inte bli mycket de kommande dagarna, tyvärr...

räknar sekunderna tills jag får ta nästa omgång panodil.

det värsta går nog över snart, men inte snart nog känns det som.

FYFAN jag vill bara lägga mig och sova igenom denna konstanta stickande, ibland huggande smärta.

men älskling, jag är så lycklig över att ha dig! Du har varit (och är fortfarande) en klippa för mig genom detta. Jag älskar dig mer än ord någonsin kan beskriva, jag gör allt för dig!

Längesedan sist...

2011-09-14T21:32:00.003+02:00

Japp, riktigt längsen.

mer än ett halvår sedan, inte riktigt OK...

men nu när man har en riktigt bra telefon så kan jag kanske försöka uppdatera från den? mja... lovar inget som jag inte vet om jag kan hålla.

I skolan idag hade vi en föreläsning, riktigt intressant!
En av lärarna har volontärarbetat 2 år i Vietnam och sammanlagt 9 år i Moçambique.
Hjälpt till att bygga upp samhällen från noll till nästintill självförsörjande.

Men, misären är ett faktum då fattigdom härjar.

Mina kära klasskompisar kom fram till den briljanta idén att starta en insamling av både pengar och kläder. Det ska bli så roligt att göra något vettigt, att hjälpa någon som behöver det.

Projektplanen tog ca. 20 minuter att slänga ihop, men så går det om man är 3 stycken som brinner för det man gör :-)

emilie autumn - thank God i'm pretty

2011-01-13T18:12:00.001+01:00

Thank God I'm pretty
The occasional free drink I never asked for
The occasional admission to a seedy little bar
Invitation to a stranger's car
I'm blessed
With the ability to rend a grown man tongue-tied
Which only means that when it's dark outside
I have to run and hide can't look behind me
Thank God I'm pretty

Thank God I'm pretty
Every skill I ever have will be in question
Every ill that I must suffer merely brought on by myself
Though the cops would come for someone else
I'm blessed
I'm truly privilaged to look this good without clothes on
Which only means that when I sing you're jerking off
And when I'm gone you won't remember
Thank God I'm pretty

Thank you God
Oh, lord
Thank you God
Oh, oh and when a gaggle of faces appears around me
It's lucky I hate to be taken seriously
I think my ego would fall right through the cracks in the floor
If I couldn't count on men to slap my ass anymore
I know my destiny's such, that I'm all stocking and curl
So everybody thinks that I'm a fucking suicide girl

Thank you God
For the occasional champagne I never asked for
The occasional admission to a seedy little bar
Invitation to a stranger's car
I'm blessed
With the ability to rend a grown man tongue-tied
Which only means that when it's dark outside
I have to run and hide can't look behind me
Thank God I'm pretty

Lov = Lan

2010-11-03T12:29:00.003+01:00

att lana 5 pers i en enrumslägenhet än... trångt :)
men dock trevligt!

idag ska det spelas i mängder, både musik och spel.
känner ju knappt för att gå utanför dörren idag ens, skitväder....

Älskling är på jobbet ATM, men inte jättelångt kvar innan han är hemma igen. Najs.

Lördagmorgon

2010-10-30T10:37:00.004+02:00

inte nog med att det är helg, det är även höstlov :)

Idag bjuder dagen på övningskörning, så håll er inne ;)

har även tvättid, inte det roligaste, meeeen... måste ju faktiskt göras ^^

nu...? MUSIK och lite ritning innan det är dags att sätta igång :)

http://www.youtube.com/watch?v=Hc3lqFySOAc

2010-10-29T20:17:00.004+02:00

Fredagkväll klockan är 20:17 och jag håller på att somna!
SORGLIGT!

sitter och lyssnar på fet musik!
(emilie autumn - Let the record show)

Är på ganska bra humör eftersom det är HÖSTLOV ♥
hur ska det spenderas? Jo, med lugn och ro och mycket sömn :)

min bebiskise sitter bredvid mig och myser, hon blev kastrerad igår och allt gick jättebra!
Älskling ligger i sängen och kollar på CSI Miami.

blir nog att joina honom snart och sova vääääldigt gott! :D

måndagar är som andra dagar, bara lite sämre...

2010-10-25T21:52:00.005+02:00

Idag var det skola :(

Efter skolan var det att träffa älskling och plugga...
STORT prov i naturkunskap på onsdag och det suger!

jag har varit väldigt dålig på att uppdatera på senaste tiden, ska dock försöka bli bättre på det
(även om jag inte har några följare)
Det är ju faktiskt ganska skönt att ha någonstans att skriva av sig och få ut all skit.

Precis hemkommen från mamma, alltid lika mysigt att träffa tanten :)

sitter just nu och lyssnar på en av tidernas bästa låtar någonsin,
Bruce Springsteen & The E street band - The River. <3

Jag är så trött på allt skitsnack. Vart man än går, känns det som om man aldrig blir av med det.

Ibland är det så skönt att fly till sin egen lilla värld och bara mysa i egna tankar.

Innan, hemma hos mamma, fick jag en massa foton som jag själv har tagit och som folk tagit på mig. Mysigt med flashbacks, även om det kan vara en hel del smärtsamt.

Känns som om det var igår som jag skrev här att jag hade blivit tillsammans med "M". Nu har det gått drygt ett år och jag är lika kär nu som jag var när jag skrev inlägget.
Ordet "föralltid" kommer jag nog aldrig våga använda,
men jag kan villigt erkänna att det känns som det.

Och älskling, jag vet att du checkar min blogg ibland, och jag vill kunna beskriva hur mycket jag älskar dig, men det går inte.
men iaf, såhääääääääär mycket *sträcker armarna ända bort till stjärnorna*.

snart dags att sova, skööööönt! Jag <3 mitt dubbeltäcke :D
sovmorgon imorrn YAAAY!!!

Att fela är mänskligt, att förlåta är gudomligt.

2010-10-16T23:27:00.003+02:00

Förstår verkligen inte allt detta snackat som pågått de senaste timmarna.

Vem har rätt att döma mig, eller någon annan för den delen på grund av gamla misstag?
Misstag gör vi alla, och kommer fortsätta göra.
Det är så man lär sig.

Och om man nu gör ett stort misstag och sårar någon, så är det mellan de två personerna.
Personer i omgivningen ska stötta varandra, MEN att gå till personangrepp är bara löjligt, barnsligt och fruktansvärt omoget.

Jag har full förståelse för att person "X" är väldigt arg och besviken på person "Y" i den här frågan.
Men, resten av alfabetet har ingen rätt att lägga sig i, Och allra minst gå till personangrepp
på internet och skriva skällsord och liknande.

Ska ni döma "Y" för hennes misstag, så snälla döm mina och alla andras i er omgivning med.

Alla har vi gjort fel.
Alla har vi gjort misstag.
Man kan inte mer än att säga förlåt och berätta hur mycket man ångrar sig.

jag tänker inte argumentera mer, ni vet vad jag tycker.
Och jag lämnar ingens sida.
Jag tänker inte försöka vinna en fight som inte är min.
Men jag kommer stötta "Y" till 110%.

tjohej

2010-04-18T16:43:00.002+02:00

jaha, detta som skulle vara en lugn mysdag blev något helt annat.
Sitter just nu nere på datorshopen och lyssnar på när killarna river en vägg...

känns lite... ja... känner mig nervös för att dom ska riva hela stället av misstag.

Btw så har jag fetesugmärket på min haka, såna ryck får min pojkvän då och då :P

jag lär överleva det med :)

skriver kanske mer sen, sötnosar ;)

2010-04-06T23:38:00.003+02:00

men kom igen, vad är det för samhälle vi lever i?
och vart har rättvisan tagit vägen? varför ska inte alla ha rätt till samma saker?

I morse när jag gick till skolan såg jag en katt ligga längs med vägen, blickstilla, det enda han gjorde var att andas.

När jag gick hem från skolan 4 timmar senare så låg katten kvar på samma ställe, jag gick närmre och såg att han var skadad och om man nuddade honom så skrek han av smärta.
han låg 2 meter ifrån stora vägen och hade förmodligen blivit påkörd av en förbipasserande bil. det gjorde så ont i mig.
hur kan man bara ignorera att man kör på något? och inte minst, hur kan man inte märka det alls? det värsta hade ju varit om personen i fråga bara fortsatt och vetat om att han skadat ett oskyldigt djur.

jag tyckte så synd om den fina lilla kisen, jag ringde min mamma och frågade vad man gör i en sådan situation, hon bad mig ringa till veterinären. sagt och gjort. Det enda svar jag fick tillbaka var dock att dom inte kunde göra något om jag inte betalade för en avlivning eller visade att katten var min och jag hade haft försäkring.

nu började det bli jobbigt och jag ringde polisen, men allt dom sa till mig var att det fanns 2 alternativ, antingen så försökte jag prata med veterinären igen, eller så kunde de skicka ut en kommunjägare, men det kunde ta upp åt ett dygn. Nej tänkte jag, den här katten lider redan som han gör, 24 timmar till går jag bara inte med på.

allt löste sig tillslut då vi fixade en avlivning.

men är det inte ett sjukt system? Det känns ju som om man blir straffad av att vara en djurvän. ska det verkligen behöva vara såhär? ska det verkligen gå så långt? eller ska man egentligen skylla allt på den personen som körde över katten?

jag känner mig bara som någon sorts jävla bödel som hittar en katt och sen tar livet av den. något mer som jag stör mig på är att katten har legat där väldigt länge, men inte en jävel har brytt sig ett skit. det gör mig så ledsen och arg.

varför kan det inte finnas något avtal med veterinärerna som säger att "hittar du en omärkt katt eller hund som är svårt trafikskadad så avlivar vi den gratis och avslutar lidandet"?

det som gör mig mest ont är att jag inte hade någon aning om vem katten tillhörde eller hette. Det enda jag visste var att katten inte skulle överleva av sig själv.

jag stör mig på att jag inte hade någonting att kalla honom för när han låg där på bordet hos veterinären.

jag kan utan tvekan säga att jag hatar det svenska systemet när det gäller vissa saker.