<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?>
<?xml-stylesheet type="text/xsl" media="screen" href="/~d/styles/rss2enclosuresfull.xsl"?><?xml-stylesheet type="text/css" media="screen" href="http://feeds.feedburner.com/~d/styles/itemcontent.css"?><rss xmlns:atom="http://www.w3.org/2005/Atom" xmlns:openSearch="http://a9.com/-/spec/opensearch/1.1/" xmlns:georss="http://www.georss.org/georss" xmlns:gd="http://schemas.google.com/g/2005" xmlns:thr="http://purl.org/syndication/thread/1.0" xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" xmlns:itunes="http://www.itunes.com/dtds/podcast-1.0.dtd" xmlns:feedburner="http://rssnamespace.org/feedburner/ext/1.0" version="2.0"><channel><atom:id>tag:blogger.com,1999:blog-7362480557805596485</atom:id><lastBuildDate>Tue, 31 Jan 2012 18:35:05 +0000</lastBuildDate><category>motivation</category><category>Contest</category><category>UNiSZA</category><category>Education BEN</category><category>Gamelan</category><category>Heart Conversation</category><category>Teknologi</category><category>Public Relations</category><category>Holiday</category><category>Keluarga</category><category>Sains</category><category>AVAIL</category><category>Kenangan</category><category>Soal Agama</category><category>Umum</category><category>Borak2 santai</category><category>UDM</category><category>Kesihatan</category><title>Writing to Share</title><description /><link>http://nadhirah1989.blogspot.com/</link><managingEditor>noreply@blogger.com (Nadhirah Ahmad)</managingEditor><generator>Blogger</generator><openSearch:totalResults>455</openSearch:totalResults><openSearch:startIndex>1</openSearch:startIndex><openSearch:itemsPerPage>25</openSearch:itemsPerPage><atom10:link xmlns:atom10="http://www.w3.org/2005/Atom" rel="self" type="application/rss+xml" href="http://feeds.feedburner.com/TheChroniclesOfNadhirah" /><feedburner:info uri="thechroniclesofnadhirah" /><atom10:link xmlns:atom10="http://www.w3.org/2005/Atom" rel="hub" href="http://pubsubhubbub.appspot.com/" /><itunes:owner><itunes:email>noreply@blogger.com</itunes:email></itunes:owner><itunes:explicit>no</itunes:explicit><itunes:subtitle></itunes:subtitle><feedburner:emailServiceId>TheChroniclesOfNadhirah</feedburner:emailServiceId><feedburner:feedburnerHostname>http://feedburner.google.com</feedburner:feedburnerHostname><item><guid isPermaLink="false">tag:blogger.com,1999:blog-7362480557805596485.post-2074835927699330981</guid><pubDate>Tue, 31 Jan 2012 13:07:00 +0000</pubDate><atom:updated>2012-02-01T00:42:03.672+08:00</atom:updated><category domain="http://www.blogger.com/atom/ns#">UNiSZA</category><category domain="http://www.blogger.com/atom/ns#">motivation</category><category domain="http://www.blogger.com/atom/ns#">AVAIL</category><title>TIGA Jenis Kegembiraan</title><description>&lt;div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Semalam, dua rombongan bas dari Terengganu pergi ke Wisma Avail di Puchong untuk jamuan sempena Tahun Baru Cina. Walaupun bas yang saya naiki beberapa kali terhenti termasuklah ketika di puncak Genting, alhamdulillah kami sampai juga. Bukan sekadar jamuan, semestinya juga diselitkan majlis ilmu. Saya ingin berkongsi salah satu input yang saya dapat dari SCM Azman Bidin.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Terdapat TIGA jenis kegembiraan.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
1) &lt;b&gt;Kegembiraan berbentuk sementara&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Ramai yang mencari kegembiraan melalui ini. Contoh, serabut dengan masalah maka pergilah berkaroeke. Habis karoeke, gembira semua siap, balik tidur. Namun, bila bangun esok, kena fikir balik masalah itu.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
2) &lt;b&gt;Kegembiraan berdasarkan materialistik&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Mungkin ada di antara kita mengukur kegembiraan dengan material. Contoh, kalau saya ada rumah besar yang ada lift, kat luar tu ada kolam renang, tentu saya akan gembira. Maka dikejar-kejar untuk mendapat kegembiraan itu. Yang akhirnya bila sampai dah dapat semua tu, gembira tu tak ada lagi makna. Dan akhirnya kita meninggal, tinggalkan semuanya.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
3)&lt;b&gt; Kegembiraan dengan melakukan sesuatu untuk melihat orang lain gembira yang disertai niat ikhlas&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Pernah dengar ustaz hasrizal yang terkenal dengan "Erti hidup pada memberi"? Ya, bagi saya inilah kegembiraan yang paling bermakna. Kita melihat orang bahagia dan gembira dengan sedikit perkongsian atau pertolongan dari kita, itulah yang memberi kemanisan kegembiraan. Tiada nilai. Nak bagi orang lain rasa pun tak boleh. Hanya individu itu sendiri yang boleh merasai manisnya.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Jadi kita cuba lebihkan memberi. Bukan hanya berbentuk sedekah. Tetapi juga dalam bentuk berkongsi produk yang kita guna supaya dia mendapat kesihatan yang lebih baik dan juga dengan berkongsi peluang untuk mereka mencari rezeki. Berkongsi ilmu dengan orang lain supaya sama-sama mahir dalam suatu ilmu juga memberi kegembiraan. Tak hairanlah seorang guru akan gembira bila lihat anak muridnya mahir dalam subjek yang diajarnya.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://picturesofbabies.org/happy-baby.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="213" src="http://picturesofbabies.org/happy-baby.jpg" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Oh ya! Hari ini keputusan semester sudah keluar. Alhamdulillah. Terima kasih Allah. Saya bersyukur tetapi itu tak bermakna saya tak akan berusaha dengan lebih gigih. Ya. Saya belajar kerana Allah. Saya pohon keberkatannya. Keputusan saya adalah pemberian saya pada ibu bapa saya (walaupun saya tak tahu mereka gembira ke tak dengan keputusan saya). Itulah yang mendorong saya untuk belajar lebih bersungguh-sungguh.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;b&gt;Dan saya percaya kegembiraan dengan erti memberi, yang akhirat kita dapat, dunia pun dapat. InsyaAllah!&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;b&gt;&lt;br /&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7362480557805596485-2074835927699330981?l=nadhirah1989.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</description><link>http://feedproxy.google.com/~r/TheChroniclesOfNadhirah/~3/iM2oO29h6XM/3-jenis-kegembiraan.html</link><author>noreply@blogger.com (Nadhirah Ahmad)</author><thr:total>2</thr:total><feedburner:origLink>http://nadhirah1989.blogspot.com/2012/01/3-jenis-kegembiraan.html</feedburner:origLink></item><item><guid isPermaLink="false">tag:blogger.com,1999:blog-7362480557805596485.post-2929322533559837847</guid><pubDate>Sat, 14 Jan 2012 17:27:00 +0000</pubDate><atom:updated>2012-01-15T01:32:18.952+08:00</atom:updated><category domain="http://www.blogger.com/atom/ns#">Soal Agama</category><title>Berziarah Tapi Berdosa</title><description>&lt;div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Sebenarnya memang dah lama nak taip tajuk ni. Sejak hari raya tapi tertangguh. Sehinggalah hati rasa tersentap sebab benda baik tak perlu tangguh.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Begini, saya lihat ramai yang masa balik kampung tapi tak menjaga batas-batas yang sepatutnya. Bila hari raya, biasanya rumah nenek tu kan penuh dengan saudara-mara. Bila saudara-mara ada, ada yang tak sedar &amp;nbsp;yang ada saudara yang kita tak boleh bertepuk-tampar, bersalam dan sebagainya.&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Bila kita mesti menutup aurat dengan seseorang itu maknanya kita pun tak boleh juga bersalam dengan dia. Maklumlah raya. Semua orang nak bersalam sehingga terlupa yang niat baik untuk bermaafan menjadi suatu dosa sebab menyentuh orang yang diharamkan untuk kita sentuh.&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Saya bagi contoh-Minah. Minah ada mak ayah. Minah sudah berkahwin dengan Abu.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Bila pulang ke rumah Minah, Minah perlu menjaga auratnya dengan:&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
- Abang ipar, adik ipar lelaki&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
- Bapa saudara yang menjadi bapa saudara Minah kerana ikatan perkahwinan&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
- Atok saudara yang menjadi atok saudara Minah kerana ikatan perkahwinan&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
- Sepupu&amp;nbsp;&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Bila pulang ke rumah Abu, Minah perlu menjaga aurat dengan:&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
- Abang ipar, adik ipar lelaki&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
- Biras (lelaki)&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
- Anak saudara Abu (lelaki)&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
- Bapa saudara Abu&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
- Atok saudara Abu&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
- Sepupu Abu&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Bila kena menjaga aurat, umumnya ialah rambut, lengan, betis pun kena tutup. Bersalaman pun tak boleh. Gurauan fizikal pun ada batasnya. Si lelaki pula nak masuk rumah yang ada sanak-saudara perempuan pun kenalah bagi tahu. Bukan redah je masuk menyebabkan perempuan terkejut dan berlari cari tudung.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
To make it simple, when a marriage happens, a woman's aurah is only halal to her husband and parents in law and grandparents in law and great-grandparents in law and great-great grandparents in law &lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;"&gt;(if exist)&lt;/span&gt;.&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://www.icesoul.net/art/albums/userpics/10001/conteng005.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="320" src="http://www.icesoul.net/art/albums/userpics/10001/conteng005.jpg" width="237" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
Moga perkongsian saya bermanfaat. Mohon pembetulan jika tersilap.&lt;/div&gt;
&lt;div&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7362480557805596485-2929322533559837847?l=nadhirah1989.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</description><link>http://feedproxy.google.com/~r/TheChroniclesOfNadhirah/~3/J3hr_HhV8TE/berziarah-tapi-berdosa.html</link><author>noreply@blogger.com (Nadhirah Ahmad)</author><thr:total>2</thr:total><feedburner:origLink>http://nadhirah1989.blogspot.com/2012/01/berziarah-tapi-berdosa.html</feedburner:origLink></item><item><guid isPermaLink="false">tag:blogger.com,1999:blog-7362480557805596485.post-8576088675076122918</guid><pubDate>Wed, 11 Jan 2012 11:24:00 +0000</pubDate><atom:updated>2012-01-12T21:39:19.669+08:00</atom:updated><title>Flying Like A Bird</title><description>&lt;div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
So, today I'm free like a bird. Wheee... Not exactly. I had to go the faculty to settle few things. And then hanged out with Aina. We were aiming to TTC. But, like always. We ended up in Giant. So, before we went to "berfoya-foya", I needed to settle on postage thingy and posted a parcel to Limbang. Limbang is in Sarawak. And then bought 3 fax carbons that were so expensive. Cost me RM 78! Pergh. So, don't fax me rubbish. It will waste my fax carbon.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Then, it was time to hang-out. Hoyeh! We were looking for baby clothes. Boy and girl. So, went to a few shops in Giant, and went to a shop- Anakku. At the entrance, big sign 50% sale. Okay, good news. There were a few cute dresses but I still aimed for that 50%. So, the tag told me the romper was RM 36. And 50% will be like RM 18. Punya semangat kira. Okay lah. Baju kecil, harga macam tu. Bought 1 for boy, and another for girl.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-tRBp-kwdveo/Tw1vwCjiXRI/AAAAAAAABPc/8-V_aJKpu5s/s1600/DSC00418.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://2.bp.blogspot.com/-tRBp-kwdveo/Tw1vwCjiXRI/AAAAAAAABPc/8-V_aJKpu5s/s320/DSC00418.JPG" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Off I went to the cashier. And, tit... scan bar code. RM72. Wadehek. I asked. Ain't any discount? No no. The discount is for another basket. Owh my. If I knew that earlier, I will not be buying. RM 36 for such romper was so expensive. I mean, the romper doesn't look expensive. So, if I want to buy something expensive, it is important to look expensive. Ada je yang buy 2 for RM40 but I thought yang ni sale. So sale means beli. Woha! And then, I also love the towel. RM 23. Tapi tak sale. So tak berminat nak beli. I said to myself, RM 36 for 2 rompers were more affordable. Besides, it's Disney and Disney products are good quality.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-p4JlT3dsBSc/Tw1vsnQRGdI/AAAAAAAABPU/XVGsMvLL-M0/s1600/DSC00420.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://1.bp.blogspot.com/-p4JlT3dsBSc/Tw1vsnQRGdI/AAAAAAAABPU/XVGsMvLL-M0/s320/DSC00420.JPG" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;"&gt;Cantik tak? Just say yes, okay! Lol&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;
I was so frustrated. I mean, it's not about the price. But, I felt like I was cheated by the sign. And I could buy something better for that price. I could have more choices for RM 36. Aina cheered me up by filling up my tummy with food. Thanks Aina. And, I love the prawn wantan. Nice!&amp;nbsp;And somehow, I ended up gobbling all the food. Well, not literally lah.&amp;nbsp;Maybe I was stressed about the '50% sale thingy'.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Then we went to the arcade. Rasa macam sosial jap. Lol. Bought 3 tokens and the machine was slow. Ketuk2 baru nak keluarkan token. Main Daytona USA. Aina was being humble by saying, "aku tak reti la main daytona ni. Aku pernah main dah". Pergh. Sekali main, elok je pintas aku. Ni macam kes kawan aku di SMKA Tok Jiring. Setiap kali exam mesti cakap tak tahu apa-apa jawab. Tapi elok je dapat 11 A. Not funny okay!&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Morals of the story is please check and recheck before buying to avoid from feeling temporary happiness. You felt so happy like woha I saved a few ringgit due to 'sale' but ended up other way round. Save la sangat konon. Btw, thank you Aina for your time and hope that 'mouse' is useful. And seriously that Anakku shop use pelaris or in a positive way-good marketing. Haha.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;object class="BLOGGER-youtube-video" classid="clsid:D27CDB6E-AE6D-11cf-96B8-444553540000" codebase="http://download.macromedia.com/pub/shockwave/cabs/flash/swflash.cab#version=6,0,40,0" data-thumbnail-src="http://3.gvt0.com/vi/wBSkeGHZhdM/0.jpg" height="266" width="320"&gt;&lt;param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/wBSkeGHZhdM&amp;fs=1&amp;source=uds" /&gt;



&lt;param name="bgcolor" value="#FFFFFF" /&gt;



&lt;embed width="320" height="266"  src="http://www.youtube.com/v/wBSkeGHZhdM&amp;fs=1&amp;source=uds" type="application/x-shockwave-flash"&gt;&lt;/embed&gt;&lt;/object&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;"&gt;Hope we always connect to the Quran&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7362480557805596485-8576088675076122918?l=nadhirah1989.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</description><link>http://feedproxy.google.com/~r/TheChroniclesOfNadhirah/~3/hlohGqaHzFE/half-day-out.html</link><author>noreply@blogger.com (Nadhirah Ahmad)</author><media:thumbnail url="http://2.bp.blogspot.com/-tRBp-kwdveo/Tw1vwCjiXRI/AAAAAAAABPc/8-V_aJKpu5s/s72-c/DSC00418.JPG" height="72" width="72" /><thr:total>4</thr:total><enclosure url="http://www.youtube.com/v/wBSkeGHZhdM&amp;fs=1&amp;source=uds" length="1162" type="application/x-shockwave-flash" /><media:content url="http://www.youtube.com/v/wBSkeGHZhdM&amp;fs=1&amp;source=uds" fileSize="1162" type="application/x-shockwave-flash" /><itunes:explicit>no</itunes:explicit><itunes:subtitle> So, today I'm free like a bird. Wheee... Not exactly. I had to go the faculty to settle few things. And then hanged out with Aina. We were aiming to TTC. But, like always. We ended up in Giant. So, before we went to "berfoya-foya", I needed to settle on </itunes:subtitle><itunes:author>noreply@blogger.com (Nadhirah Ahmad)</itunes:author><itunes:summary> So, today I'm free like a bird. Wheee... Not exactly. I had to go the faculty to settle few things. And then hanged out with Aina. We were aiming to TTC. But, like always. We ended up in Giant. So, before we went to "berfoya-foya", I needed to settle on postage thingy and posted a parcel to Limbang. Limbang is in Sarawak. And then bought 3 fax carbons that were so expensive. Cost me RM 78! Pergh. So, don't fax me rubbish. It will waste my fax carbon.&amp;nbsp; Then, it was time to hang-out. Hoyeh! We were looking for baby clothes. Boy and girl. So, went to a few shops in Giant, and went to a shop- Anakku. At the entrance, big sign 50% sale. Okay, good news. There were a few cute dresses but I still aimed for that 50%. So, the tag told me the romper was RM 36. And 50% will be like RM 18. Punya semangat kira. Okay lah. Baju kecil, harga macam tu. Bought 1 for boy, and another for girl. Off I went to the cashier. And, tit... scan bar code. RM72. Wadehek. I asked. Ain't any discount? No no. The discount is for another basket. Owh my. If I knew that earlier, I will not be buying. RM 36 for such romper was so expensive. I mean, the romper doesn't look expensive. So, if I want to buy something expensive, it is important to look expensive. Ada je yang buy 2 for RM40 but I thought yang ni sale. So sale means beli. Woha! And then, I also love the towel. RM 23. Tapi tak sale. So tak berminat nak beli. I said to myself, RM 36 for 2 rompers were more affordable. Besides, it's Disney and Disney products are good quality. Cantik tak? Just say yes, okay! Lol I was so frustrated. I mean, it's not about the price. But, I felt like I was cheated by the sign. And I could buy something better for that price. I could have more choices for RM 36. Aina cheered me up by filling up my tummy with food. Thanks Aina. And, I love the prawn wantan. Nice!&amp;nbsp;And somehow, I ended up gobbling all the food. Well, not literally lah.&amp;nbsp;Maybe I was stressed about the '50% sale thingy'.&amp;nbsp; Then we went to the arcade. Rasa macam sosial jap. Lol. Bought 3 tokens and the machine was slow. Ketuk2 baru nak keluarkan token. Main Daytona USA. Aina was being humble by saying, "aku tak reti la main daytona ni. Aku pernah main dah". Pergh. Sekali main, elok je pintas aku. Ni macam kes kawan aku di SMKA Tok Jiring. Setiap kali exam mesti cakap tak tahu apa-apa jawab. Tapi elok je dapat 11 A. Not funny okay! Morals of the story is please check and recheck before buying to avoid from feeling temporary happiness. You felt so happy like woha I saved a few ringgit due to 'sale' but ended up other way round. Save la sangat konon. Btw, thank you Aina for your time and hope that 'mouse' is useful. And seriously that Anakku shop use pelaris or in a positive way-good marketing. Haha. Hope we always connect to the Quran </itunes:summary><feedburner:origLink>http://nadhirah1989.blogspot.com/2012/01/half-day-out.html</feedburner:origLink></item><item><guid isPermaLink="false">tag:blogger.com,1999:blog-7362480557805596485.post-8733196557970884891</guid><pubDate>Sun, 08 Jan 2012 10:26:00 +0000</pubDate><atom:updated>2012-01-08T18:28:32.018+08:00</atom:updated><category domain="http://www.blogger.com/atom/ns#">Soal Agama</category><category domain="http://www.blogger.com/atom/ns#">motivation</category><title>Hasil dan Usaha</title><description>&lt;div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Agak lama tak makan di McD. Baru ini ada yang mengajak. Namun, alhamdulillah masih boleh menolak. Itu salah satu azam saya tahun lepas. Boikot McD. Kedudukannya ditengah2 persimpangan utama di Kuala Terengganu amat menarik orang ramai. Parking senang. Drive-thru pun ada.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Dulu amat menggemari aiskrim nya. Sejak dapat buat home-made McFlurry Oreo dan 4 hari makan McFlurry home-made itu sampai naik muak. Tak sanggup lagi rasanya nak hadap walaupun sebenarnya agak setaraf dengan rasa McFlurry asal.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Ada yang mempertikaikan kenapa perlu boikot. Di bawah ada petikan yang jelaskan sebab saya boikot. Dan ini merupakan tindakan dari pandangan peribadi saya.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;span class="Apple-style-span" style="font-family: Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 12px; line-height: 16px;"&gt;According to the Chicago Jewish Community Online (website of the Jewish United Fund of Metropolitan Chicago), McDonald's Corporation whose global headquarters is based just outside Chicago is a major corporate partner of the Jewish United Fund(JUF)/ Jewish Federation of Metropolitan Chicago. McDonald's Corporation was honoured during JUF centennial celebration in 2000 as a first tier corporate partner to the cause of Zionism.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;span class="Apple-style-span" style="font-family: Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 12px; line-height: 16px;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;
&lt;span class="Apple-style-span" style="font-family: Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 12px; line-height: 16px;"&gt;&lt;div style="margin-bottom: 15px; margin-top: 10px;"&gt;
Through its Israel Commission, the JUF "works to maintain American military, economic and diplomatic support for Israel; monitors and,when necessary, responds to counter negative media coverage of Israel".&lt;/div&gt;
&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Lagipun, kita ada banyak lagi pilihan lain dan selagi tak terpaksa. Yang mana boleh kita buat, kita buat. Kot-kot nanti para syahid di Palestin tuntut kenapa tak tolong masa mereka kena serang. Boleh lah angkat tangan cakap, "aku boikot McD". Tak tahulah membantu ke tak jawapan tu. Tak kisahlah, janji niat kita itu biarlah baik.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Walaupun setakat berapa kerat je yang boikot, yang membeli itu jauh lebih ramai, tak apa lah. Masa zaman nabi Ibrahim a.s. Seekor burung cuba ambil air menggunakan paruh dia untuk padam api bila nabi Ibrahim dibakar. Walaupun air yang dalam paruh dia tu tak membantu mana pun untuk memadamkan api yang besar itu. Tapi burung ini tetap usaha sebab dia rasa sekurang-kurangnya dia bantu nabi Ibrahim, bukannya duduk diam bila Allah bertanya pada dia nanti.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-0Ncv2OtbB8I/Tq6umhByAcI/AAAAAAAAAaQ/myRn3ppIpkk/s1600/HubbuL+IlahiYah.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="238" src="http://1.bp.blogspot.com/-0Ncv2OtbB8I/Tq6umhByAcI/AAAAAAAAAaQ/myRn3ppIpkk/s320/HubbuL+IlahiYah.jpg" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;"&gt;Setinggi mana hasil itu tak penting. Yang lebih penting ialah nilai usaha kita.&amp;nbsp;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7362480557805596485-8733196557970884891?l=nadhirah1989.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</description><link>http://feedproxy.google.com/~r/TheChroniclesOfNadhirah/~3/FrQbA9DN0Fo/hasil-dan-usaha.html</link><author>noreply@blogger.com (Nadhirah Ahmad)</author><media:thumbnail url="http://1.bp.blogspot.com/-0Ncv2OtbB8I/Tq6umhByAcI/AAAAAAAAAaQ/myRn3ppIpkk/s72-c/HubbuL+IlahiYah.jpg" height="72" width="72" /><thr:total>4</thr:total><feedburner:origLink>http://nadhirah1989.blogspot.com/2012/01/hasil-dan-usaha.html</feedburner:origLink></item><item><guid isPermaLink="false">tag:blogger.com,1999:blog-7362480557805596485.post-1037923241865866502</guid><pubDate>Sat, 07 Jan 2012 10:29:00 +0000</pubDate><atom:updated>2012-01-07T19:02:04.293+08:00</atom:updated><category domain="http://www.blogger.com/atom/ns#">motivation</category><title>Pada Allah atau Manusia?</title><description>&lt;div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Asyik bahagia je kan. Mesti lah kena ada waktu yang sukar supaya kita dapat rasa lebih bersyukur bila diberi sesuatu kebahagiaan. Banyak betul ujian yang Allah bagi menjelang peperiksaan. Ujian untuk mengukuhkan keupayaan fokus, keupayaan saya mengawal hati, melatih diri saya untuk buat tindakan yang betul bila sesuatu di luar jangkaan berlaku dsb.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Aku pernah rasa tak best sebab tak ada adik beradik untuk aku luahkan masalah. And I came across a quote, "&lt;span class="Apple-style-span" style="color: #333333; font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 18px;"&gt;Banyak meluahkan perasaan kepada Tuhan, kita kurang mendapat jawapan tetapi banyak mendapat ketenangan. Banyak meluahkan perasaan kepada manusia, kita banyak mendapat jawapan tetapi semakin kurang beroleh ketenangan"- Ustaz Hasrizal.&amp;nbsp;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;span class="Apple-style-span" style="color: #333333; font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 18px;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Baru sahaja menghadapi peperiksaan untuk subjek ketiga. Hanya tinggal satu lagi subjek yang membuatkan saya begitu gerun. Saya hanya mampu bertawakal setelah saya berusaha. Everytime I study, I felt like I know nothing. The more I read, the more I repeat, the less confidence I gained. That snaps my mind. "Ilmu Allah itu luas." Baca dari pagi sampai malam mesti ada je rasa yang tak pasti, tak tahu.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-8sI0CYD4X4Q/Td40Zz1rKZI/AAAAAAAAAOY/RVVTQb0hR0c/s1600/makan+imtihan.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="265" src="http://3.bp.blogspot.com/-8sI0CYD4X4Q/Td40Zz1rKZI/AAAAAAAAAOY/RVVTQb0hR0c/s320/makan+imtihan.jpg" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;"&gt;Gambar tiada kaitan, hanya gambarkan emosi perut sekarang&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Semester ini, setiap kali sudahnya exam, mesti saya mula cam mana yang salah. Dan yang saya salah itu markahnya pula tinggi. Fikir-fikir balik. Mungkin ni denda Allah bagi. Ya, saya manusia biasa. Sentiasa buat silap. Semoga output yang saya capai nanti, diberkati Allah.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hey Nadhirah! Tengok blog ni. Macam bahagia tak pernah wujud. Well well well. Masa bahagia, tulis blog ni jadi tak berapa rajin sebab ada benda yang lagi seronok nak buat. Contoh, orang yang baru dapat anak. Mesti rasa nak update blog, tapi buat benda yang lebih membahagiakan dulu seperti main gigit-gigit kaki anak yang baru lahir tu. A blog can wait. But moments can't.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;"&gt;p/s: Sekejap aku, sekejap saya. Argh. Tak kisahlah. Janji maksud sampai.&amp;nbsp;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;
&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;
&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7362480557805596485-1037923241865866502?l=nadhirah1989.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</description><link>http://feedproxy.google.com/~r/TheChroniclesOfNadhirah/~3/VE8xAupbkqo/pada-allah-atau-manusia.html</link><author>noreply@blogger.com (Nadhirah Ahmad)</author><media:thumbnail url="http://3.bp.blogspot.com/-8sI0CYD4X4Q/Td40Zz1rKZI/AAAAAAAAAOY/RVVTQb0hR0c/s72-c/makan+imtihan.jpg" height="72" width="72" /><thr:total>2</thr:total><feedburner:origLink>http://nadhirah1989.blogspot.com/2012/01/pada-allah-atau-manusia.html</feedburner:origLink></item><item><guid isPermaLink="false">tag:blogger.com,1999:blog-7362480557805596485.post-3547816046060498403</guid><pubDate>Thu, 05 Jan 2012 18:11:00 +0000</pubDate><atom:updated>2012-01-06T02:32:50.046+08:00</atom:updated><category domain="http://www.blogger.com/atom/ns#">motivation</category><title>An Opportunity to be Strong</title><description>&lt;div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Do you know that there are those who dislike seeing you at the top? &lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;"&gt;(Padahal aku bukan dapat 17A1 masa SPM pun. Haha)&lt;/span&gt; Benda tu nak hadapi memang sakit. Tapi bila kita dah lalui sekali, insyaAllah kali yang berikutnya, kita lebih pandai mengatasinya. I remembered how bad it was when people envy me when I was in Year 6. They did this and that but Alhamdulillah Allah let the truth out at last.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
And this semester, I had the some sort of the same thing. Though I was hurt, but I still pity the person for doing that to me. Well, I don't know her motive. What I was doing didn't even affect her. I asked the experts on their opinion on the issue. However, I admitted there was a part of where I did a mistake. I thought everyone is open-minded. Clearly, I was wrong.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
However, as I said. I held no grudge towards her. And I hope she will not do the same thing again to others. We are growing up. I came across a quote saying that those who hurt you are not mean. Allah just send them to you to make you a better person. Indeed! I thank Him. For that had made a stronger person. And I learned a lot.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
It is easy to say. Be strong. Be strong. But in reality it s not as easy. But, believe Him. We are capable, but just have to push beyond the limit.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
As an only child, I mostly face things on my own. I have my loved ones. But, I realised that Allah lends them to me. And I am not sure how long will He lend my loved ones. Everything we have can be just taken away in blink. Even our life....&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://gamentrain.com/blog/wp-content/uploads/2011/05/strong.gif" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="254" src="http://gamentrain.com/blog/wp-content/uploads/2011/05/strong.gif" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
I am writing just to share my thoughts, in case it might be helpful.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7362480557805596485-3547816046060498403?l=nadhirah1989.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</description><link>http://feedproxy.google.com/~r/TheChroniclesOfNadhirah/~3/VfBf4pJwl9g/opportunity-to-be-strong.html</link><author>noreply@blogger.com (Nadhirah Ahmad)</author><thr:total>1</thr:total><feedburner:origLink>http://nadhirah1989.blogspot.com/2012/01/opportunity-to-be-strong.html</feedburner:origLink></item><item><guid isPermaLink="false">tag:blogger.com,1999:blog-7362480557805596485.post-3734057074206106363</guid><pubDate>Fri, 23 Dec 2011 07:47:00 +0000</pubDate><atom:updated>2011-12-23T15:57:05.833+08:00</atom:updated><title>PTPTN beri Perlepasan Bayaran untuk Pelajar Sarjana Muda</title><description>&lt;div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
*grrrrr.. Telinga merah. Hot!*&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Selama ni aku rasa macam beruntung gila tak perlu ambil PTPTN sebab tak perlu bayar pinjaman selepas grad nanti. Dan aku memang tak berkenan dari dulu tentang 3% atau berapa peratus entah yang beliau tetapkan untuk pembayaran balik tu. So, I felt weee... I don't have to pay extra.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Yesterday, dady said to me. "rugi awak tak ambil ptptn". I was like, "why. I dont have to pay extra money. And saves time from fill-in those forms and going through all those regulations".&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Jawapan &lt;a href="http://www.ptptn.gov.my/web/english/FAQ-english/repayment/exemption" target="_blank"&gt;disini.&lt;/a&gt; So, for those who is taking PTPTN, fight to be exempted form payment! Aku dah terlepas peluang ini. Jadi mana tahu kalau rezeki anda kan. Rasa nak ketuk je kepala PTPTN sebab tak bagi tahu awal-awal. Tapi aku faham, ni konon surprise lah ni. pergghh&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;"&gt; (gaya org frust).&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Another news, Yayasan Terengganu ada bagi tawaran RM5k to first class students. My dad's son got it. Tak tahulah ada ke tak lagi tahun depan. Tapi aku rasa selagi belum PRU, insyaAllah diaorg semangat nak bagi tawaran ini. Masa nak ambil duit tu, buatlah konon-konon touching dan excited nak undi kerajaan &lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;"&gt;(memandai je)&lt;/span&gt;.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Walaubagaimanaun, ni sampingan sahaja. Betulkan niat belajar. Takut benda ni semua tiba-tiba ditarik balik, nanti ada yang fras lalu kemurungan.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
P/s: dah dapat first class tu, reti-reti la bawa aku berlanja makan. &lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7362480557805596485-3734057074206106363?l=nadhirah1989.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</description><link>http://feedproxy.google.com/~r/TheChroniclesOfNadhirah/~3/FXkA2qDKwy4/ptptn-bagi-perlepasan-bayaran-untuk.html</link><author>noreply@blogger.com (Nadhirah Ahmad)</author><thr:total>0</thr:total><feedburner:origLink>http://nadhirah1989.blogspot.com/2011/12/ptptn-bagi-perlepasan-bayaran-untuk.html</feedburner:origLink></item><item><guid isPermaLink="false">tag:blogger.com,1999:blog-7362480557805596485.post-6538012165593394602</guid><pubDate>Thu, 22 Dec 2011 17:40:00 +0000</pubDate><atom:updated>2011-12-23T01:51:18.646+08:00</atom:updated><title>Kasih Seorang Ibu</title><description>1:28 am. Bunyi moo moo. Kata mum, ibu dan anak lembu sedang mencari satu sama lain. Kuat gila suara dua beranak ini. Aku pula tiba-tiba buat mistik konon rasa seram sejuk. Yelah, mana taknya. Pukul 1:28 am pagi kot.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;
Mum terus mengulas. Tu baru anak lembu yg hilang. Maknya dah sibuk mencari. Apatah lagi kalau manusia yang hilang. Mesti mak lagi risau mencari anak yang hilang itu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tersentap. Kasihnya seorang ibu pada anaknya. Walaupun sakit nak lahirkan anak, tapi tak serik. Even myself, although I clearly know the pain, but the love and excitement to be a mother in the future is there. Bab rasa sakit tu, konon-konon pejam mata buat-buat tak nampak. Nak nervous part sakit tu, lain kalilah fikir.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Secara tak langsung, tercampak sedikit motivasi untuk berusaha lebih bersungguh-sungguh untuk peperiksaan akhir semester 7. Sekadar untuk membuat dia gembira. Jauh sekali dapat manyamai jasanya. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;- Posted using BlogPress from my iPad&lt;br /&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7362480557805596485-6538012165593394602?l=nadhirah1989.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</description><link>http://feedproxy.google.com/~r/TheChroniclesOfNadhirah/~3/v-XKRcOzIek/kasih-seorang-ibu.html</link><author>noreply@blogger.com (Nadhirah Ahmad)</author><thr:total>0</thr:total><feedburner:origLink>http://nadhirah1989.blogspot.com/2011/12/kasih-seorang-ibu.html</feedburner:origLink></item><item><guid isPermaLink="false">tag:blogger.com,1999:blog-7362480557805596485.post-8256063049758060656</guid><pubDate>Tue, 20 Dec 2011 18:26:00 +0000</pubDate><atom:updated>2011-12-21T02:26:07.534+08:00</atom:updated><title>Morals for Today</title><description>&lt;div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
20-12-2011. I had gone through a lot of things. From the morning till night. A bad day with personal problems, work issue, and getting low grades for my quiz giving low carry marks. The last time I could remember when I burst into tears in class was when I was in form 5. Well, I couldn't hold it anymore. My decent friend told me that I am a positive person. At times, I can be a typical woman.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Morals for today. First, life is not like a pencil where you can draw and sketch or perhaps scribble things onto a paper. It is not as simple as that. When you do something wrong, you just can't erase or click undo. Sucks right?&amp;nbsp;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Second, don't stop people to succeed. Be a balance person. I know we humans may have our dark side. But, put in a positive way. Don't let the dark side conquers you. It's not worth it. Trust me!&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Third, sometimes people need time. And that also sucks. How I wish we're machines. At least for now.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Fourth, don't cry too much. You may easily fall asleep. Zzzzzzz &amp;nbsp;*dozing off*&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7362480557805596485-8256063049758060656?l=nadhirah1989.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</description><link>http://feedproxy.google.com/~r/TheChroniclesOfNadhirah/~3/viaCUKg5QRc/morals-for-today.html</link><author>noreply@blogger.com (Nadhirah Ahmad)</author><thr:total>2</thr:total><feedburner:origLink>http://nadhirah1989.blogspot.com/2011/12/morals-for-today.html</feedburner:origLink></item><item><guid isPermaLink="false">tag:blogger.com,1999:blog-7362480557805596485.post-2197137504619863251</guid><pubDate>Fri, 16 Dec 2011 18:06:00 +0000</pubDate><atom:updated>2011-12-17T02:06:35.321+08:00</atom:updated><category domain="http://www.blogger.com/atom/ns#">Education BEN</category><category domain="http://www.blogger.com/atom/ns#">UNiSZA</category><title>A Student's Sorrow</title><description>&lt;div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Sepanjang hidup bergelar belajar, kali ini baru rasa nak menangis risaukan pelajaran. 2 minggu lagi nak final. Tapi, ya Allah. Banyaknya saya tak tahu. Banyaknya belum ingat.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
So far, I only see hope in Research Methodology and Critical Thinking. Tapi hanya 2 subjek yang A tak cukup! Translation tak tahulah macammana. Progress test baru ni, banyak yang saya tak tahu. Jahil sungguh cara saya menterjemah. Entah berapa markah yang dapat.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Statistic paling membimbangkan. Walaupun saya suka statistik, tapi disebabkan banyak yang saya tak faham, ini sedikit sebanyak memathkan semangat. Apa boleh buat, cuba untuk faham apa yang dipelajari. Dengan Dady yang buat terkejut tadi bila saya cakap formula tak diberi dalam exam dan dia kata tapi banyak nak kena ingat ni, buat saya down. Oh dady! Ada 3 test statistic minggu depan. Tak tahu nasib. Pertama kali saya langsung tak dapat membuat jangkaan akan keputusan semester ini.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
I have survived the last six semesters with flying colours. Two more, and I wish that the colours never fade. I am hoping a lot. I am hoping miracles. I am hoping help. I am hoping strength. &lt;i&gt;Moga panas hingga ke petang&lt;/i&gt;, amien....&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/5/5c/Double-alaskan-rainbow.jpg/400px-Double-alaskan-rainbow.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="168" src="http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/5/5c/Double-alaskan-rainbow.jpg/400px-Double-alaskan-rainbow.jpg" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7362480557805596485-2197137504619863251?l=nadhirah1989.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</description><link>http://feedproxy.google.com/~r/TheChroniclesOfNadhirah/~3/W02PEwm1hDI/students-sorrow.html</link><author>noreply@blogger.com (Nadhirah Ahmad)</author><thr:total>0</thr:total><feedburner:origLink>http://nadhirah1989.blogspot.com/2011/12/students-sorrow.html</feedburner:origLink></item><item><guid isPermaLink="false">tag:blogger.com,1999:blog-7362480557805596485.post-8667199770484019471</guid><pubDate>Mon, 12 Dec 2011 16:57:00 +0000</pubDate><atom:updated>2011-12-15T01:25:17.220+08:00</atom:updated><title>Do You Realise?</title><description>&lt;div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"&gt;
Babies love to explore new things and never give up to learn. They cry when they are frustrated, but still keep moving on, until they manage to develop step by step. All of us begins from being a baby. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
So, why give up now?&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;center&gt;&lt;a href="http://photo.blogpressapp.com/show_photo.php?p=11/12/12/1258.jpg"&gt;&lt;img border="0" height="281" src="http://photo.blogpressapp.com/photos/11/12/12/s_1258.jpg" style="margin: 5px;" width="210" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/center&gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7362480557805596485-8667199770484019471?l=nadhirah1989.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</description><link>http://feedproxy.google.com/~r/TheChroniclesOfNadhirah/~3/Ur0TXG4Wyws/do-you-realise.html</link><author>noreply@blogger.com (Nadhirah Ahmad)</author><thr:total>0</thr:total><feedburner:origLink>http://nadhirah1989.blogspot.com/2011/12/do-you-realise.html</feedburner:origLink></item><item><guid isPermaLink="false">tag:blogger.com,1999:blog-7362480557805596485.post-5548598117306063797</guid><pubDate>Sat, 10 Dec 2011 08:42:00 +0000</pubDate><atom:updated>2011-12-10T16:47:17.196+08:00</atom:updated><title>Baking Time</title><description>My BP is very low today. 80/54. And I had such headache leading myself to put my books away. And I don't know how to sit still. Ive no appetite for rice. So these are the outcomes.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;center&gt;&lt;a href='http://photo.blogpressapp.com/show_photo.php?p=11/12/10/37.jpg'&gt;&lt;img src='http://photo.blogpressapp.com/photos/11/12/10/s_37.jpg' border='0' width='281' height='210' style='margin:5px'&gt;&lt;/a&gt;&lt;/center&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7362480557805596485-5548598117306063797?l=nadhirah1989.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</description><link>http://feedproxy.google.com/~r/TheChroniclesOfNadhirah/~3/UNPlRAC2P3Q/baking-time.html</link><author>noreply@blogger.com (Nadhirah Ahmad)</author><thr:total>3</thr:total><feedburner:origLink>http://nadhirah1989.blogspot.com/2011/12/baking-time.html</feedburner:origLink></item><item><guid isPermaLink="false">tag:blogger.com,1999:blog-7362480557805596485.post-8601096729635149194</guid><pubDate>Sun, 04 Dec 2011 14:08:00 +0000</pubDate><atom:updated>2011-12-04T22:24:29.089+08:00</atom:updated><category domain="http://www.blogger.com/atom/ns#">Borak2 santai</category><title>A New Life Brings Happiness</title><description>&lt;div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Congratulations to my dear friend, Nurul Izzah for her new born. Ain't she cute? Keluar-keluar dah chubby. Putih melepak. May the baby be a good daughter to her parents and a good muslimah. Bestnya dapat anak comel macam ni. Anak comel macam ni, sepuluh pun takpe &lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;"&gt;(ye ye je aku ni).&amp;nbsp;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;"&gt;&lt;/span&gt;Dear baby, kelahiranmu ditunggu-tunggu, disambut dengan gembira. Bertuahnya kamu mempunyai ibu-bapa yang menyayangimu sepenuh hati mereka. Kekalkan tauhidmu seperti yang telah kau akui ketika berada dalam alam rahim.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-LLQQwNXFvp4/Ttt_5tSA_QI/AAAAAAAABPA/DxZi8U5CNRo/s1600/391996_2543656923865_1627009784_2529303_568840827_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="200" src="http://4.bp.blogspot.com/-LLQQwNXFvp4/Ttt_5tSA_QI/AAAAAAAABPA/DxZi8U5CNRo/s200/391996_2543656923865_1627009784_2529303_568840827_n.jpg" width="150" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;
p/s: looking at current, wondering the future. I'm thinking that I'm making a good decision.&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7362480557805596485-8601096729635149194?l=nadhirah1989.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</description><link>http://feedproxy.google.com/~r/TheChroniclesOfNadhirah/~3/0MNSXhQmbH8/new-life-brings-happiness.html</link><author>noreply@blogger.com (Nadhirah Ahmad)</author><media:thumbnail url="http://4.bp.blogspot.com/-LLQQwNXFvp4/Ttt_5tSA_QI/AAAAAAAABPA/DxZi8U5CNRo/s72-c/391996_2543656923865_1627009784_2529303_568840827_n.jpg" height="72" width="72" /><thr:total>3</thr:total><feedburner:origLink>http://nadhirah1989.blogspot.com/2011/12/new-life-brings-happiness.html</feedburner:origLink></item><item><guid isPermaLink="false">tag:blogger.com,1999:blog-7362480557805596485.post-8464934207757138792</guid><pubDate>Thu, 01 Dec 2011 17:23:00 +0000</pubDate><atom:updated>2011-12-02T01:52:32.755+08:00</atom:updated><title>Wake-up Call</title><description>&lt;div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Sedar tak sedar, tak sampai sebulan lagi nak peperiksaan akhir semester. Cepat masa berlalu. Persiapan terumbang-ambing lagi. Tak pernah lagi sekalut ini semenjak berada di UniSZA. So much to be done. So much to be planned.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Baru ni agak kurang rehat mudah skit penat. No wonder, my BP was 90/66. So, I will make sure I've enough rest, avoid stress, and not too workaholic. Yep. When I'm with assignments, I am reluctant to stop to eat.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Mohon dipermudahkan semua urusan, amien...&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_E74OcuMgFfE/TSO435FLgOI/AAAAAAAACEY/d1HW9SATIdY/s1600/wake-up-call.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="307" src="http://2.bp.blogspot.com/_E74OcuMgFfE/TSO435FLgOI/AAAAAAAACEY/d1HW9SATIdY/s320/wake-up-call.jpg" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;"&gt;
p/s: tgk akhir rancangan Ustazah Pilihan tadi. Imam Muda Asyraf kata lelaki tak beremosi seperti perempuan dan itu lah yang penting dalam kebahagiaan rumah tangga. So, kepada lelaki yang emosi lebih-lebih tu? *no comment*&lt;/div&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7362480557805596485-8464934207757138792?l=nadhirah1989.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</description><link>http://feedproxy.google.com/~r/TheChroniclesOfNadhirah/~3/HcDu0qZJcFg/wake-up-call.html</link><author>noreply@blogger.com (Nadhirah Ahmad)</author><media:thumbnail url="http://2.bp.blogspot.com/_E74OcuMgFfE/TSO435FLgOI/AAAAAAAACEY/d1HW9SATIdY/s72-c/wake-up-call.jpg" height="72" width="72" /><thr:total>2</thr:total><feedburner:origLink>http://nadhirah1989.blogspot.com/2011/12/wake-up-call.html</feedburner:origLink></item><item><guid isPermaLink="false">tag:blogger.com,1999:blog-7362480557805596485.post-6722255214459487938</guid><pubDate>Mon, 28 Nov 2011 14:33:00 +0000</pubDate><atom:updated>2011-11-28T22:40:42.227+08:00</atom:updated><title>It's Never Easy</title><description>&lt;div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
*mod sakit-sakit badan*&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
Main badminton tak sampai 2 jam, tapi sakit fuh! 5 hari lenguh kaki dan sakit pinggang. Nasib baik lengan boleh lah tahan skit.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Petang tadi, hampir demam. Research punya fasal. Nasib baik bila accepted rasa macam okay skit. Seriously i felt like sleeping for 5 hours. I am really exhausted with lots of work. Work and work. Meaning it is coming to an end of semester.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Walaupun tidur tak cukup, sebab buat kerja. Selalu fikir positif yang kejayaan takkan datang dengan senang. Plus, I don't want to feel guilty asking Allah for help. Kalau buat kerja acuh tak acuh, malu kot nak minta dengan Allah lebih-lebih. Hehe.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7362480557805596485-6722255214459487938?l=nadhirah1989.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</description><link>http://feedproxy.google.com/~r/TheChroniclesOfNadhirah/~3/N-ntZXpKl1s/its-never-easy.html</link><author>noreply@blogger.com (Nadhirah Ahmad)</author><thr:total>2</thr:total><feedburner:origLink>http://nadhirah1989.blogspot.com/2011/11/its-never-easy.html</feedburner:origLink></item><item><guid isPermaLink="false">tag:blogger.com,1999:blog-7362480557805596485.post-3758581127564394148</guid><pubDate>Sat, 26 Nov 2011 13:02:00 +0000</pubDate><atom:updated>2011-11-26T22:05:53.996+08:00</atom:updated><category domain="http://www.blogger.com/atom/ns#">Education BEN</category><category domain="http://www.blogger.com/atom/ns#">motivation</category><category domain="http://www.blogger.com/atom/ns#">AVAIL</category><title>Planning and Goal Setting</title><description>&lt;div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Salam Maal Hijrah. Lepas tu mesti tanya, azam apa tahun baru. Dari dulu sampai sekarang, begitulah routine yang biasa didengar. Nak senang, jawab azam tahun baru ialah melunaskan azam tahun lepas. Tahun depan, jawab macam tu lagi. On and on. &lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Bagi saya, lebih terkesan bila ditanya apakah yang telah dicapai? Satu tahun begitu panjang waktunya. Tapi jika kita fikir balik, apa yang aku dah capai ye sepanjang 1432h. Tersentap seketika. Adakah nikmat waktu disia-siakan begitu sahaja? &lt;/div&gt;
&lt;blockquote&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
"Maka yang mana satu di antara nikmat- nikmat Tuhan kamu yang hendak kamu dustakan?" -arrahmaan.&lt;/div&gt;
&lt;/blockquote&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Untuk mengetahui apa yang kita capailah, &lt;b&gt;PERLUNYA AZAM&lt;/b&gt; atau &lt;b&gt;GOAL SETTING&lt;/b&gt;. You state your goals that you believe you can achieve in a year, then you work your plan towards it. The plan may need to precise to monthly or weekly. &lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Contoh (kali ni cnth dalam Avail. Asyik sebut akademik je. I'm not nerd)&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
By the &lt;b&gt;end of next year,&lt;/b&gt; I WANT TO ACHIEVE AT LEAST 5k MONTHLY. From that, develop plans. &lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;b&gt;Monthly goal&lt;/b&gt;: At least 2 QM with total Group BV 40000. &lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;b&gt;Fortnight goal&lt;/b&gt;: Personal group touch.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;b&gt;Weekly goal&lt;/b&gt;: 4 home parties and at least 1 product talk. Bring prospect or existing distributors to COP. &lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;b&gt;Daily goal&lt;/b&gt;: Contact 3 prospects and ensure at least 1 closing. &lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Do you see the flow? From goal, you work the plan and then you will see the flow. InsyaAllah with planning, time is hardly wasted. And the most important thing is &lt;b&gt;YOU ACHIEVE WHAT YOU WANT&lt;/b&gt;. Tak kiralah benda tu aspek fizikal atau rohani. The flow is still the same.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Contoh lain:&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;b&gt;YEARLY GOAL&lt;/b&gt;: Nak kahwin tahun depan &lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;"&gt;(bak kata Kak Ngah saya, perkahwinan itu ibadah, jadi tahun baru kena mula dengan niat ibadah. Haha)&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Then, make the goal specific. Bila merisik, bila bertunang &lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;"&gt;(ehem2 kepada si lelaki)&lt;/span&gt;. Apa perlu buat. Apa perlu belajar. Apa persiapan.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Alhamdulillah, masa rasa letih dengan semester 7. Datang tahun baru. Jadi kena goal setting balik! Terus semangat nak work out plans. Sesungguhnya yang paling mengetahui dan mengenali apa yang dicipta ialah Pencipta itu sendiri (ALLAH). Belum sempat aku masuk gear 2, Dia bagi motivasi untuk aku boost gear 4.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://www.psychologytoday.com/files/u45/goal_puzzle.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://www.psychologytoday.com/files/u45/goal_puzzle.jpg" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
The bonus of being a muslim, the hijrah new year comes before Jan 2012. So, we muslims some sort have an extra time to achieve what we want since we start our goal a month before others (non muslim).&lt;b&gt; So we should gain more!       &lt;/b&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7362480557805596485-3758581127564394148?l=nadhirah1989.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</description><link>http://feedproxy.google.com/~r/TheChroniclesOfNadhirah/~3/suEpqV2Q3lo/planning-and-goal-setting.html</link><author>noreply@blogger.com (Nadhirah Ahmad)</author><thr:total>0</thr:total><feedburner:origLink>http://nadhirah1989.blogspot.com/2011/11/planning-and-goal-setting.html</feedburner:origLink></item><item><guid isPermaLink="false">tag:blogger.com,1999:blog-7362480557805596485.post-3323453134497239239</guid><pubDate>Thu, 24 Nov 2011 14:25:00 +0000</pubDate><atom:updated>2011-11-24T22:36:03.757+08:00</atom:updated><category domain="http://www.blogger.com/atom/ns#">motivation</category><title>How Baby Teach Adults?</title><description>&lt;div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Kenapa bayi nangis? Because she wants to express her feelings. But, since we now can use our mouth to shout to talk to moan or anything, we tend to forgot the best way to express- cry.&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
Walaupun muka menangis adalah buruk, tapi seorang bayi tak kisah. As long she can express the inside!&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://www.askamum.co.uk/upload/8197/images/10005406.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="207" src="http://www.askamum.co.uk/upload/8197/images/10005406.jpg" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
Babies wait for someone to cuddle her to cool her down. But, when she's tired of waiting she just shut up and end up sleeping. Simple but basic things in life....&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7362480557805596485-3323453134497239239?l=nadhirah1989.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</description><link>http://feedproxy.google.com/~r/TheChroniclesOfNadhirah/~3/2M0YWL-Cp-M/how-baby-teach-adults.html</link><author>noreply@blogger.com (Nadhirah Ahmad)</author><thr:total>2</thr:total><feedburner:origLink>http://nadhirah1989.blogspot.com/2011/11/how-baby-teach-adults.html</feedburner:origLink></item><item><guid isPermaLink="false">tag:blogger.com,1999:blog-7362480557805596485.post-4673294557551179044</guid><pubDate>Thu, 24 Nov 2011 09:00:00 +0000</pubDate><atom:updated>2011-11-24T22:20:12.878+08:00</atom:updated><title>Kejayaan Bukan Hanya Petik Jari</title><description>&lt;div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;br /&gt;
*mod asap keluar dari telinga* &lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: center;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
saya sungguh tak faham. Saya rasa bila saya berada di rumah, mak ayah outstation, dan dipertanggungjawab untuk menjaga rumah dan seorang atuk lebih banyak kerja jika berbanding saya berada di hostel. Di hostel, saya hanya perlu jaga diri sendiri sahaja.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Saya langsung tak rasa komitmen saya menghalang tanggungjawab saya sebagai pelajar. Bagi saya, ini cara saya melatih diri saya untuk menjadi seorang isteri di mana hal rumah saya kena jaga dan hal kerja (sekarang belajar) pun saya kena jaga. &lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Okay, sekarang cuba anda jelaskan kenapa orang yang berada di hostel tidak boleh menyelesaikan kerja pada waktunya. Infact, when I was in KL every weekends for three weeks in a row, I still managed to do my assignment and also to study. Alhamdulillah, I got full mark for the quiz. I am not trying to show off about my marks, but the point is it soes not matter how busy a person is, as long as you TRY TO MANAGE YOUR TIME.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
It is towards the end of the semester, and group assignments are lining up waiting to be completed. So, group work means team work. And each member has to give their cooperation. So, hopefully, EVERY MEMBER can gives their commitment and effort to complete their work. Jangan kerana kita seorang, habis orang lain kena susah. Kerja last minute, waktu tidur entah ke mana, kualiti kerja pun tak ada. Markah pun setakat yang ada. Result pun tak seberapa. Tapi kalau ada sebab yang munasabah seperti kawan sekelas aku yang babynya main2 hide and seek (contraction tapi belum opening) tu takpelah. Kejam kot aku paksa orang buat kerja time tergolek sakit. &lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Jika orang lain yang lebih busy, boleh siapkan kerja, cuba muhasabah balik. Mungkin bukan kerana kerja yang berlambak, tapi masa yang kita takpandai atur. Atau habit yang sengaja menangguh kerja. Benda yang kita nak bukan datang petik jari macam tu je. It comes with a plan and  sacrifices. Tak ada orang yang berjaya kat luar sana tu, yang tak pernah berkorban apa-apa. Even royal family kena berkorban tak dapat normal life minum kat kedai kopi, pergi jalan2 atau main game di video arcade Giant sebab nak dapat duit dan kedudukan. Peringatan untuk diri sendiri juga yang kadang- kadang tangguh kerja. &lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Perghhh.. Siapa yang segroup dengan aku ni, mesti tertekan lepas baca post ni. Haha!&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
- Posted using BlogPress from my iPad&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7362480557805596485-4673294557551179044?l=nadhirah1989.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</description><link>http://feedproxy.google.com/~r/TheChroniclesOfNadhirah/~3/MCFdFVK9xPM/kejayaan-bukan-hanya-petik-jari.html</link><author>noreply@blogger.com (Nadhirah Ahmad)</author><thr:total>4</thr:total><feedburner:origLink>http://nadhirah1989.blogspot.com/2011/11/kejayaan-bukan-hanya-petik-jari.html</feedburner:origLink></item><item><guid isPermaLink="false">tag:blogger.com,1999:blog-7362480557805596485.post-6991332311733798568</guid><pubDate>Thu, 24 Nov 2011 04:22:00 +0000</pubDate><atom:updated>2011-11-24T12:39:48.975+08:00</atom:updated><category domain="http://www.blogger.com/atom/ns#">Education BEN</category><category domain="http://www.blogger.com/atom/ns#">UNiSZA</category><category domain="http://www.blogger.com/atom/ns#">Kenangan</category><title>Badminton Tournament</title><description>&lt;div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Konon nak beli trainers, tapi fikir-fikir balik. Tak payah lah. Pakai kasut casual je. Tu lah saya, nak beli benda, mesti fikir 16-17 kali dulu. Sampai letih fikir. Bukan kerana masalah kewangan tapi berfikir sama ada benda tu sampai tahap membazir atau tidak. Kalau beli benda yang kita selalu guna takpe. But, buying something that you end up using once or twice a year seems to be a waste of money to me. Disebabkan membazir adalah amalan syaitan, jadi saya cuba elak jika boleh dielakkan.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Last night, my batch had a badminton tournament. I realized how unhealthy I am. I had a year without exercise. Perghhhh.. Maka hari ini sakit habis seluruh badan. Dahlah tak ada orang nak tolong picit. Sengsara seorang diri. Lain kali, bayaran tournament kena include pekej urut badan. By the way. I lost! Kesian partner aku.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://www.davaobase.com/blog/wp-content/uploads/2010/08/badminton-shuttlecock.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://www.davaobase.com/blog/wp-content/uploads/2010/08/badminton-shuttlecock.jpg" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&amp;nbsp;Conclusion:&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
- I perform better without stress. I prefer tennis atmosphere where the audience has to be in silent mode.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
- I can be easily distracted&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
- Orang dah kahwin, tak leh main. Sebab? In case ada baby kot..&amp;nbsp;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7362480557805596485-6991332311733798568?l=nadhirah1989.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</description><link>http://feedproxy.google.com/~r/TheChroniclesOfNadhirah/~3/Si5Ld0xKsTs/badminton-tournament.html</link><author>noreply@blogger.com (Nadhirah Ahmad)</author><thr:total>5</thr:total><feedburner:origLink>http://nadhirah1989.blogspot.com/2011/11/badminton-tournament.html</feedburner:origLink></item><item><guid isPermaLink="false">tag:blogger.com,1999:blog-7362480557805596485.post-6221754427642335406</guid><pubDate>Tue, 22 Nov 2011 17:01:00 +0000</pubDate><atom:updated>2011-11-23T01:28:46.210+08:00</atom:updated><title>Coping Stress</title><description>&lt;div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://www.nikerunning-shoes.org/images/Nike%20Womens-Air-Max-90-white-white-black-red-plum.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" src="http://www.nikerunning-shoes.org/images/Nike%20Womens-Air-Max-90-white-white-black-red-plum.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Ya Allah! When it's about the end of the semester, we received our new main project. I am so stressed!&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Last night, I noticed a change in me. I am starting to love to shop. And I am considering a jeans jacket (since it's tropical winter in Malaysia) and another trainers. I used to see in TV that people who stress tend to shop and I used to think like, what the heck! That does not make any sense at all. But, now I understand. Buying yourself something it's like a way to satisfy yourself. A bit of happiness will reduce the stress. But, it just temporary. Kena berbalik pada yang Esa juga..&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7362480557805596485-6221754427642335406?l=nadhirah1989.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</description><link>http://feedproxy.google.com/~r/TheChroniclesOfNadhirah/~3/l6gbGqdPP14/coping-stress.html</link><author>noreply@blogger.com (Nadhirah Ahmad)</author><thr:total>2</thr:total><feedburner:origLink>http://nadhirah1989.blogspot.com/2011/11/coping-stress.html</feedburner:origLink></item><item><guid isPermaLink="false">tag:blogger.com,1999:blog-7362480557805596485.post-6187587884735249871</guid><pubDate>Mon, 21 Nov 2011 15:54:00 +0000</pubDate><atom:updated>2011-11-22T01:50:31.092+08:00</atom:updated><title>Penghayatan Disebalik Sukan</title><description>&lt;div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
First time to write a post on football. I guess Malaysians will be sleeping with a smile tonight. Pertama kali tak tinggal langsung TV sebab bola. Berbaloi TV3 buat montaj khas yang cantik untuk final bola sepak sukan SEA dan pembaca berita utama pakai jersey sangatlah comel dan unik!&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-Xo_RJ5fy0Po/TjDHZMH-L4I/AAAAAAAACXY/xbQtv8xqupk/s400/harimau-malaya.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="165" src="http://2.bp.blogspot.com/-Xo_RJ5fy0Po/TjDHZMH-L4I/AAAAAAAACXY/xbQtv8xqupk/s200/harimau-malaya.jpg" width="200" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Tahniah Malaysia! Pulang hotel elok-elok ye. Kunci pintu nak tidur. Kot-kot ada yang tak puas hati serang bilik pula. Kepada pelajar-pelajar Malaysia yang pergi stadium, jaga diri baik-baik. Semangat hang nak pi kelas esok dengan muka bangga jadi rakyat Malaysia.&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Just want to share a FB status written by a Malaysian studying in Egypt. &amp;nbsp;The last sentence made me giggle. No offence. Lol. But you brought us to the FINAL. Thank you..&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;blockquote class="tr_bq"&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;span class="Apple-style-span" style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; line-height: 14px;"&gt;Walaupun dalam keadaan Mesir sedang mengalami sedikit ketegangan menjelang pilihanraya, kita semua sangat perlu bersyukur kerana kerajaan Mesir tidak memutuskan talian internet seperti revolusi awal tahun ini. Boleh tengok Malaysia menang pingat emas Sukan Sea. Tahniah!&lt;/span&gt;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; line-height: 14px;"&gt;But, Fakri..ko memang flop of the match la malam ni. Dari mula game sampai habis game tak habis-habis buat bingai.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;/blockquote&gt;
&lt;blockquote class="tr_bq"&gt;
&lt;/blockquote&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;
Salah satu matlamat sukan SEA adalah mengeratkan silaturahim sesama negara. Jadi, semua rakyat Malaysia ke Indonesia ke, jadikanlah sukan sebagai platform untuk berkenalan antara satu sama lain, bukan BERMUSUHAN.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Dear Indonesians, please stop mocking us Malaysians and also too our country. You are a big country with such big population. If anything happens, we will be ready to help you. Be open minded! Malaysia pun sama. Jangan kutuk-kutuk sangat orang lain. Tak professional. However, I'm certain there are still many Indonesians that are kind and open-minded. And this reminds me of Glasgow where Malaysians and Indonesians are together in A COMMUNITY.&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;object class="BLOGGER-youtube-video" classid="clsid:D27CDB6E-AE6D-11cf-96B8-444553540000" codebase="http://download.macromedia.com/pub/shockwave/cabs/flash/swflash.cab#version=6,0,40,0" data-thumbnail-src="http://2.gvt0.com/vi/GUCVXg5EcBY/0.jpg" height="266" width="320"&gt;&lt;param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/GUCVXg5EcBY&amp;fs=1&amp;source=uds" /&gt;








&lt;param name="bgcolor" value="#FFFFFF" /&gt;








&lt;embed width="320" height="266"  src="http://www.youtube.com/v/GUCVXg5EcBY&amp;fs=1&amp;source=uds" type="application/x-shockwave-flash"&gt;&lt;/embed&gt;&lt;/object&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7362480557805596485-6187587884735249871?l=nadhirah1989.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</description><link>http://feedproxy.google.com/~r/TheChroniclesOfNadhirah/~3/purOWdJIqic/when-tiger-roars.html</link><author>noreply@blogger.com (Nadhirah Ahmad)</author><media:thumbnail url="http://2.bp.blogspot.com/-Xo_RJ5fy0Po/TjDHZMH-L4I/AAAAAAAACXY/xbQtv8xqupk/s72-c/harimau-malaya.jpg" height="72" width="72" /><thr:total>6</thr:total><enclosure url="http://www.youtube.com/v/GUCVXg5EcBY&amp;fs=1&amp;source=uds" length="1156" type="application/x-shockwave-flash" /><media:content url="http://www.youtube.com/v/GUCVXg5EcBY&amp;fs=1&amp;source=uds" fileSize="1156" type="application/x-shockwave-flash" /><itunes:explicit>no</itunes:explicit><itunes:subtitle> First time to write a post on football. I guess Malaysians will be sleeping with a smile tonight. Pertama kali tak tinggal langsung TV sebab bola. Berbaloi TV3 buat montaj khas yang cantik untuk final bola sepak sukan SEA dan pembaca berita utama pakai j</itunes:subtitle><itunes:author>noreply@blogger.com (Nadhirah Ahmad)</itunes:author><itunes:summary> First time to write a post on football. I guess Malaysians will be sleeping with a smile tonight. Pertama kali tak tinggal langsung TV sebab bola. Berbaloi TV3 buat montaj khas yang cantik untuk final bola sepak sukan SEA dan pembaca berita utama pakai jersey sangatlah comel dan unik! Tahniah Malaysia! Pulang hotel elok-elok ye. Kunci pintu nak tidur. Kot-kot ada yang tak puas hati serang bilik pula. Kepada pelajar-pelajar Malaysia yang pergi stadium, jaga diri baik-baik. Semangat hang nak pi kelas esok dengan muka bangga jadi rakyat Malaysia. Just want to share a FB status written by a Malaysian studying in Egypt. &amp;nbsp;The last sentence made me giggle. No offence. Lol. But you brought us to the FINAL. Thank you.. Walaupun dalam keadaan Mesir sedang mengalami sedikit ketegangan menjelang pilihanraya, kita semua sangat perlu bersyukur kerana kerajaan Mesir tidak memutuskan talian internet seperti revolusi awal tahun ini. Boleh tengok Malaysia menang pingat emas Sukan Sea. Tahniah!&amp;nbsp;&amp;nbsp;But, Fakri..ko memang flop of the match la malam ni. Dari mula game sampai habis game tak habis-habis buat bingai. Salah satu matlamat sukan SEA adalah mengeratkan silaturahim sesama negara. Jadi, semua rakyat Malaysia ke Indonesia ke, jadikanlah sukan sebagai platform untuk berkenalan antara satu sama lain, bukan BERMUSUHAN. Dear Indonesians, please stop mocking us Malaysians and also too our country. You are a big country with such big population. If anything happens, we will be ready to help you. Be open minded! Malaysia pun sama. Jangan kutuk-kutuk sangat orang lain. Tak professional. However, I'm certain there are still many Indonesians that are kind and open-minded. And this reminds me of Glasgow where Malaysians and Indonesians are together in A COMMUNITY. </itunes:summary><feedburner:origLink>http://nadhirah1989.blogspot.com/2011/11/when-tiger-roars.html</feedburner:origLink></item><item><guid isPermaLink="false">tag:blogger.com,1999:blog-7362480557805596485.post-743737733491231404</guid><pubDate>Sun, 20 Nov 2011 06:54:00 +0000</pubDate><atom:updated>2011-11-20T15:38:43.220+08:00</atom:updated><category domain="http://www.blogger.com/atom/ns#">motivation</category><category domain="http://www.blogger.com/atom/ns#">AVAIL</category><title>SERVANT Alaf Baru</title><description>&lt;div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Orang sering target untuk kerja dengan kerajaan. Katanya, banyak kelebihan dan saya sendiri tak pasti apakah kelebihannya. Jadi Vice Chancelor, dapat pakai Perdana. Well, to me the there will only be satisfaction if the Perdana is fully yours.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Hairan kenapa orang Melayu khususnya nampak kerja kerajaan sebagai satu-satunya peluang untuk menyara hidup. Kalau dalam bahasa Inggeris, kakitangan kerajaan ialah &lt;i&gt;&lt;b&gt;government servant&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;. Dan saya memang rasakan benda ni benar. Bagi yang memikul tanggungjawab berat khususnya, diri mereka seperti dicipta hanya untuk memenuhi keperluan lain. Sehingga masa dengan keluarga sendiri sangat sedikit. Walau bagaimanapun, ramai orang masih nak mengejar untuk memikul tanggungjawab tersebut. Ataupun mungkin sebenarnya mengejar untuk mendapatkan jawatan tersebut sebagai tiket mendapat layanan istimewa. &lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;"&gt;*mod tak faham dengan dunia*&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
I can't deny the fact that my dad is a government servant, and he's hoping to retire as soon as he achieve his goal. He said it's better to gain income in business, to be specific -in AVAIL. He said he took 25 years to gain a 5-figure income. 12 years schooling + 5 years undergraduate + 2 years master degree + 3 years &amp;amp; 8 months of PhD and that does not include years of working experience. Different with AVAIL, and my mother had been in AVAIL for 5 years and gaining a much-much bigger income than my dad. Infact, to get &amp;nbsp;5-figure in AVAIL, you can just take 2 years. And to get 4-figure is just so easy. So, AVAIL is some how a &lt;b&gt;shortcut&lt;/b&gt;. Plus the satisfaction you get when you help people with their health.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
My parents never force me with my future. They used to. When I was a school kid. But, now everything is all up to me. My classmates generally aims to be servants but I prefer to be the minority. Minority may looks abnormal because it is different with the majority. But, being different is not wrong. Frankly, those who succeed in life, are those who are different. For example, Thomas Edison. His teacher gave up teaching him as he always ask &lt;i&gt;weird &lt;/i&gt;questions and his mother was the one who taught him. And look at what he become.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
To those working in govenment sectors, who regularly complains due to tones of work. You may need to think again. It is YOU that willing to be &lt;b&gt;servants. So, why be a SERVANT when you HAVE CHOICE? &lt;/b&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;"&gt;Or maybe you have a personal goal to achieve.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://www.toonpool.com/user/997/files/king_exercise_touch_toes_servant_244825.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="228" src="http://www.toonpool.com/user/997/files/king_exercise_touch_toes_servant_244825.jpg" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7362480557805596485-743737733491231404?l=nadhirah1989.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</description><link>http://feedproxy.google.com/~r/TheChroniclesOfNadhirah/~3/sXenEFI_6O0/its-better-to-be-minority.html</link><author>noreply@blogger.com (Nadhirah Ahmad)</author><thr:total>5</thr:total><feedburner:origLink>http://nadhirah1989.blogspot.com/2011/11/its-better-to-be-minority.html</feedburner:origLink></item><item><guid isPermaLink="false">tag:blogger.com,1999:blog-7362480557805596485.post-2528981539887769144</guid><pubDate>Sat, 19 Nov 2011 14:15:00 +0000</pubDate><atom:updated>2011-11-19T22:45:08.837+08:00</atom:updated><category domain="http://www.blogger.com/atom/ns#">Heart Conversation</category><title>Life in My View</title><description>&lt;div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Yeah, it is so tough to go through the hard times, but have you ever wonder that life is nothing without all that? You can only feel the sweet essence of success if you go through the hard times. It's like you can only appreciate and see the delicious taste of real milk after you are given an expired milk. I have been tolerating and sacrificing a few things to get what I want. Although when I achieve I didn't get fame or anything, the satisfaction is there.&amp;nbsp;For me, it's fine to weep when you striving so hard for something. As long as what you are aiming will give someone a smile.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://upload.wikimedia.org/wikipedia/en/0/07/Lifetitle.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="180" src="http://upload.wikimedia.org/wikipedia/en/0/07/Lifetitle.jpg" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;br /&gt;
But there are also things that I want that requires time in order to get it. So I cry hoping for the sun to shine after having long rainy days. One of the worst part in life is to achieve what you can't control. But, I have Allah who knows my dreams. So, I start letting him do his part after I did mine. I &amp;nbsp;believe that He will make my dream a reality when He knows that I'm ready. He knows me better than myself. &amp;nbsp;After all, He created me!&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
For those who are out there, don't ever give up! Do work hard on your part, and then let Him sort things for you. He plans the universe very well, so planning a human life is so easy squeezy for Him. Just sharing a peace formulae.....&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7362480557805596485-2528981539887769144?l=nadhirah1989.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</description><link>http://feedproxy.google.com/~r/TheChroniclesOfNadhirah/~3/KifAohN6Gfk/life-in-my-view.html</link><author>noreply@blogger.com (Nadhirah Ahmad)</author><thr:total>3</thr:total><feedburner:origLink>http://nadhirah1989.blogspot.com/2011/11/life-in-my-view.html</feedburner:origLink></item><item><guid isPermaLink="false">tag:blogger.com,1999:blog-7362480557805596485.post-175551134261092746</guid><pubDate>Thu, 03 Nov 2011 14:59:00 +0000</pubDate><atom:updated>2011-11-03T23:03:32.815+08:00</atom:updated><category domain="http://www.blogger.com/atom/ns#">Kenangan</category><title>The Date 1.11.11</title><description>&lt;div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Nice date. Once in a lifetime! And that date happened to be my birthday. I didn't expect anything. I guess a part of growing up is when your birthdays no longer means cakes nor gifts.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
This year, I happened to be missing my cake moments. Imagining myself surrounding with friends and proudly hold the beautifully designed knife to divide a whole into fractions.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Allah turned my imagination into reality. My classmates gave me pranks before singing Happy Birthday with a nice tiramisu ice cream cake. Argh, it had been ages when I said to myself that I would love to try an ice-cream cake but turned up thinking and thinking as I usually have a limitation in eating cakes. The max is a piece which explains my 44kg weight. &lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;"&gt;(pic will be upload later)&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
In the afternoon, I received a call. Wow! Surprise delivery. A box of 25 chocolates. The chocolates look so beautiful and again I think and think whether I want to eat it or not. So, next time others have to think twice before giving me cute food.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;
&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-rHLLStbPlKw/TrKr7rtU2KI/AAAAAAAABO4/lkkNkmOxdfU/s1600/385395_10150394920263249_772058248_8245277_1230254325_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="150" src="http://3.bp.blogspot.com/-rHLLStbPlKw/TrKr7rtU2KI/AAAAAAAABO4/lkkNkmOxdfU/s200/385395_10150394920263249_772058248_8245277_1230254325_n.jpg" width="200" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
Two splendid surprises for my birthday! I thank my friends for putting so much effort to make me happy. Appreciation. Appreciation and lots and lots of appreciation from me!&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
22 years of life. A big number yet I asked asked myself. What are my achievements? Are those years are for nothing? I am still nothing at the age of 22. Oh my.....&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;
&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;
&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7362480557805596485-175551134261092746?l=nadhirah1989.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</description><link>http://feedproxy.google.com/~r/TheChroniclesOfNadhirah/~3/wtVX0VM8XPU/date-11111.html</link><author>noreply@blogger.com (Nadhirah Ahmad)</author><media:thumbnail url="http://3.bp.blogspot.com/-rHLLStbPlKw/TrKr7rtU2KI/AAAAAAAABO4/lkkNkmOxdfU/s72-c/385395_10150394920263249_772058248_8245277_1230254325_n.jpg" height="72" width="72" /><thr:total>7</thr:total><feedburner:origLink>http://nadhirah1989.blogspot.com/2011/11/date-11111.html</feedburner:origLink></item><item><guid isPermaLink="false">tag:blogger.com,1999:blog-7362480557805596485.post-3304768075829894455</guid><pubDate>Fri, 28 Oct 2011 13:38:00 +0000</pubDate><atom:updated>2011-10-28T22:25:02.748+08:00</atom:updated><category domain="http://www.blogger.com/atom/ns#">Heart Conversation</category><title>After Being Silent...</title><description>&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Lama tak update. Ada banyak topik dalam fikiran, tapi untuk menaip tu rasa macam baik aku taip assignment. Kali ini, saya akan menaip apa sahaja yang dalam fikiran.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Post sebelum ni, saya post tentang kasut kan. Yup! Saya dah beli pun. Kepuasan lah bila beli pakai duit sendiri dan ini pertama kali saya guna duit sendiri untuk membeli kasut. Bila balik, testing senyap-senyap dalam bilik. Bila nak ke Shah Alam baru Mum perasan anak dia pakai kasut baru. Cuak jugak takut Mum marah. Tapi dia ok je. Ceh! Letih je aku cuak sorang2 dalam bilik.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 207px;" src="http://1.bp.blogspot.com/-uO7-bl5ExwM/Tqq5ZcIjkNI/AAAAAAAABOw/dwWllEgyWyY/s320/Puma%2BWomens%2BEspera%2BShoes%2BBlack%2BSole.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5668546927699136722" /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Dulu aku rasa macam malas nak dapat income sendiri. Sebab Mom Dad ada anak sorang je. Jadi tugasnya menyara aku je lah kan. Jadi aku berpendapat, kalau aku tak guna duit diaorang, jadi macam membazir je cari duit penat2 &lt;span class="Apple-style-span"  style="font-size:small;"&gt;(pandai je buat hukum&lt;/span&gt;). Memang aku ada income Avail sendiri, tapi malas nak keluarkan untuk guna. Dan bila aku cuba guna duit income Avail sendiri untuk membeli benda yang kita nak, fuh! Extra satisfaction. Tak menyesal langsung!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Baru ni saya beli cover IPad. Serius mahal barang-barang IPad. Casing pun seratus lebih. Cover skrin pun 30 lebih. Aish.. Dahlah IPad tu sendiri memang dah mahal. Macam kereta pula rasa. Lagi mahal kereta, lagi mahal maintenance.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Beberapa minggu ni ulang alik Selangor dan Terengganu. Setiap weekend pergi Selangor kerana komitmen keluarga dalam bisnes Avail. Dan ambil peluang untuk makan Tutti Frutti hari-hari sampai terbatuk-batuk.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Dengar dalam Al-Kuliyyah tadi. Ramai duk ikthiar nak 'pagar' rumah tak nak ada gangguan syaitan. Sibuk cari ustaz situ sini. Hakikatnya, diri sendiri dulu kena ada pendinding. Tak guna kelilang dinding rumah letak ayat Quran tapi dalam rumah tak pernah dengar alunan penghuni membaca ayat Al-Quran. Ayat Quran tak berfungsi bila digantung. Ia untuk dibaca. Jadi sama-sama kita membaca Al-Quran setiap hari.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Pernah tak anda rasa terpengaruh dengan sekeliling. Tengok dating, aih.. Nak dating juga. Tunggu kahwin lah. Dad tanya, bersedia dah ke? Dalam hati menjawab, "kalau bersedia, nak bagi ke?".  Ramai yang menjadikan dating sebagai suatu benda wajib dalam percintaan. But, love is not about that. If you feel that way, you still have to figure out the definition of true love!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 230px;" src="http://3.bp.blogspot.com/-FhFJ6Vu0Bxs/Tqq3iGp-qaI/AAAAAAAABOk/rwT4ulWo5Nk/s320/312133_186274201451469_186122461466643_392737_766125129_n.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5668544877529311650" /&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt; &lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7362480557805596485-3304768075829894455?l=nadhirah1989.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</description><link>http://feedproxy.google.com/~r/TheChroniclesOfNadhirah/~3/sxdbeKgz2h0/after-being-silent.html</link><author>noreply@blogger.com (Nadhirah Ahmad)</author><media:thumbnail url="http://1.bp.blogspot.com/-uO7-bl5ExwM/Tqq5ZcIjkNI/AAAAAAAABOw/dwWllEgyWyY/s72-c/Puma%2BWomens%2BEspera%2BShoes%2BBlack%2BSole.jpg" height="72" width="72" /><thr:total>5</thr:total><feedburner:origLink>http://nadhirah1989.blogspot.com/2011/10/after-being-silent.html</feedburner:origLink></item><language>en-us</language><media:rating>nonadult</media:rating></channel></rss>

