Thomas Tvivlaren - Med tvivlet som insats

Fram med snippan Bea T-Rex Justitia!

2010-03-20T13:16:00.003+01:00

När jag häromdagen dödförklarade Madame Beatrix Justitia och istället levandegjorde Bea T-Rex Justitia så kändes det på sätt och vis som the botten was nådd. Glocalnetlågt var redan passerat med ljusår med förslaget om kisseprov på barn utan föräldrars medgivande.

Ack vad fel jag hade!

Detta har hänt

Det moderata vidundret Bea T-Rex har grymtat ur sig en syn på det ämbete hon representerar som hemmahör någonstans kring medeltid alternativt häxprocessernas gyllene era. Har du missat gårdagens händelse där justitieministern uttalar sig om hur man möter brott mot sexköpslagen så titta först på detta:

Transkribering:

Jag skulle kunna tänka mig att ha väldigt grälla färger på kuverten och skicka hem till folk som var misstänkta för detta. För jag tror att det värsta som kan hända många av de som är ute och köper sex, det är att någon i omgivningen får reda på att de har varit ute i detta...

Om frun får reda på det, eller om grannen får reda på det...

Det borde vara... Ja... Gredelint eller vad vi nu ska hitta på för färg.

Men förstår ni alltså, det ska vara tydligt; du är misstänkt faktiskt för att ha varit ute och köpt sex. Det är inte tillåtet.

Det tror jag skulle ge mycket större effektivitet än ett par års fängelse, om jag är riktig ärlig.

Och det är lite grann, egentligen den här, att du får skämmas på torget.

Nu tycker jag vi gemensamt i detta nu tar varandra i händerna och sjunger en sång!

Effektiv über alles

Om jag, som Bea T-Rex Justitia, får vara riktigt ärlig, så är faktiskt också dödsstraff något som ger mycket större effektivitet. I synnerhet redan vid en misstanke om brott. Livstids dödsstraff vore kanske det bästa så är man på den säkra sidan. Vill man verkligen tweaka och optimera effektiviteten så varför inte ångvälta nyfödda? Vi måste ju trimma samhällsapparaten. Kosta vad det kosta vill.

För demokrati, rättssystem och rättssäkerhet handlar ju verkligen om effektivitet?

Nej, demokrati är till sin uppbyggnad allt annat än effektiv. Det ligger i demokratins natur att den varken kan eller ska vara så effektiv när hänsyn måste tas till mänskliga rättigheter och andra demokratiska fundamenta. Sådant trams får man verkligen ta med en nypa salt, tycks dock Bea T-Rex Justitia anse.

Oskuldspresumtion, rättshjälp, åklagares bevisbörda, domstolar, öppenhet, överklaganderätt?

I helvete heller. Skampåle, stupstock, tegelvägg och maskingevär!

Va' e problemet?

Tja, mot bakgrund av att vi trots allt har en skendemokrati i vårt avlånga land med ett bananmonarkiskt styre som under de senaste fyra åren lyckats införa såväl FRA-lag som Ipred och etablerat såväl ett demokratiunderskott som ett politikerförakt av sällan skådat slag så är ovanstående kanske inte så mycket att gnälla om?

Vi är ju trots allt svenskar. Knuten näve i fickan, skitsnack kring fikabordet, Jante och egentligen inte så mycket action. Snacka går ju!

Dans kring midsommarstången, Kalle (och Anna) Anka på julafton, köpa ut helgfriden på Systemet och sedan är svensken nöjd. Ös på med skiten bara! Häll den i våra gap för vi tuggar villigt i oss vad som än bjuds! Självklart ber vi först om lov innan vi börjar tugga.

[Så länge det inte är en nysvensk vill säga för då brukar varken midsommarstång, firande av julafton eller besöka glasbanken vara en option. Familjelivet avklaras ett par timmar på lördagen mellan morgonens och kvällens städpass för en månadslön som medelsvensson festar bort på ett par månader. Någon måste ju jobba i det här landet också. (Jag vet, det här är ett något vinklat stickspår men jag är gruvligt trött på att det slängs så mycket obefogad skit på gruppen invandrare i det allt mer Sverigedemokratiserade Moder Svea.)]

Jag tänker trots allt göra en ansats att spalta upp lite punkter som jag anser minst sagt besvärande med det senaste utspelet från den demokratiglufsande draken vi har till justitieminister och numera med rätta kan referera till som Bea T-Rex Justitia.

No. 1 - Juridisk aspekt

Vi börjar med den juridiska aspekten då denna rimligtvis borde ha störst vikt då den som trampat sönder klaveret är självaste justitieminister Bea T-Rex Justitia själv. Rättsstatens kanske viktigaste person. Åtminstone ur ett symboliskt perspektiv.

Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, artikel 6:2 lyder så här:

Detta är vad som brukar benämnas principen om oskuldspresumtion. Då Bea T-Rex Justitia talade om misstänkta så är denna princip i praktiken slaktad.

Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, artikel 8:1 lyder så här:

Kisstant Ask talade om "grälla färger" och "gredelin" som ett försök att aktivt skuldbelägga medelst skam. Hon åsidosätter då med råge privatlivets helgd som denna punkt talar om. Det blir inte bättre av att hon dessutom yrade om grannar som får antas skall låta sina skuldbeläggande blickar och sitt bakom-ryggen-tissel-tassel få den misstänkte att må extra dåligt. Skammen skall maximeras.

Å andra sidan, sedan när har Alliansen brytt sig om integritet? Inget nytt under solen m.a.o.

Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, artikel 14 talar om diskriminering:

Enligt denna punkt så är det alltså fel att diskriminera baserat på kön. Mig veterligen så talade justitieministern enbart om män och pappor. Ska vi säga att det blir fail även på denna punkt?

En justitieminister som inte tycks ha basal koll på mänskliga rättigheter?

Cirkusdiktator Bea T-Rex Justitia står stadigt i demokratins manége och ömsom grymtar och ömsom piskar. Får jag be om största möjliga tyssssssssstnad?

No. 2 - Humanistisk aspekt

Vad vittnar Bea T-Rex Justitias beteende om för människosyn?

Det vilar något riktigt äcklande över hela hennes uttalande.

Inte nog med att hon helt missat den juridiska aspekten enligt föregående punkt. Hon tycks nämligen också anse att det medeltida skamkulturella samhället hade sin charm. Glöm det humanistiska brottspreventiva perspektivet! Här ska fås resultat om det så måste ske genom att återgå till en tid då häxprocesser och dehumanisering var en naturlig del av samhället. En gång dömd, alltid fördömd.

Jag tror att det som väcker mest äckel är dock synen på barnen som simpel kanonmat i relation till sina pappor. För justitieministerns uttalande handlade uppenbarligen inte om brottslingar - förlåt, brottsmisstänkta - och människor ur ett könlöst perspektiv. Nej, det var en flirt med det numera klassiska "män är djur". Män är djur som inte bara ska sättas i bur, tycks vårt juridiska stjärnämne till demokratiskt stolpskott resonera.

Pappa är ett svin lilla vän. Sluta gråt nu ungjävel! Pappa är ett svin. Ty han är misstänkt för ett skamfyllt brott och då blir han per automatik ett djur som du, lilla vän, per automatik ska hata. Här finns verkligen ingen gråskala och du, lilla vän, mår bäst av att inse att din pappa är genomond. 100% kukförsedd och biologisk ondska. Lilla vän, lyssnar du inte? Jag tror det är dags att tala batongliberalska.

Nu är jag faktiskt trött på ditt bölande, förbannade snorunge!

Det finns andra kroppsvätskor av intresse för Tant Gredelin. Komsi, komsi lilla vän. Kissa lite för tant.

No. 3 - PR-aspekt

Ett etablerat och stort politiskt parti som (M) formligen öser pengar på PR. Precis allt ska PR-stylas. Allt måste PR-poleras. Allt från färg på slipsar till hur man talar och kommunicerar. Den konstlade volkligheten i ett nötskal.

För politiker har det tyvärr blivit viktigare hur man säger saker än vad man säger. Det gäller att alltid kunna ge svar. Även om svaret i själva verket är ett ickesvar och fullkomligt intetsägande. Orsaken till detta kallas mediaträning.

Människor med makt har mediaträning som stående inslag på sin utbildningsagenda. Man måste kunna hantera media. Problemet med detta är att den hantering som åtminstone för några decennier handlade mest om att göra ett så gott intryck som möjligt nu istället blivit ett verktyg för manipulation. Hur många gånger har man inte sett en intervju eller en debatt som skapat mer frågor än de besvarat? Detta är i regel en konsekvens av att man "hanterar" media och i förlängningen demokratin medelst manipulation.

Nåväl, det finns mycket mer att skriva om detta men för att komma till poängen:

Hur i hela fridens namn kan man som dundermediatränad justitieminister gödsla samhällsdebatten med det som föranlett detta inlägg? Hur går det till? Jag finner ingen passande liknelse men tankarna går till att köpa en Ferrari och en månadslång och privat förarkurs med Niki Lauda för att sedan åka hem till sig och sitt och nyttja denna kunskap genom att sätta sig i traktorn och ta en sväng på potatisåkern.

Det är värre banne mig.

Det är som att därefter lämna åkern, slira in i grannens trädgård och köra ihjäl dennes katt och därefter ringa på hos den f.d. husdjursägande familjen och utbrista "Fan vad dum kattskrället såg ut innan den dog... Kan man få sig en jamare förresten? Jag är kat(t)astrofalt muntorr".

Hur lyckas man med något dylikt?

Bea T-Rex Justitia glufsar.

No. 4 - Demokratiaspekt

Jag har tidigare varit inne på hur populism och opportunism numera är de tongivande ismerna inom politikens värld. Detta yttrar sig i att man istället för att bedriva aktiv dialog med de man skall representera låter PR-experter agera massmanipulatörer. Istället för att samtala så låter man detta mellanlager agera känselspröt och lyssna av den rådande opinionen. Eller i varje fall det som kan tolkas som en opinion eller i bästa fall kan lyftas som en opinion.

Demokratin har följaktligen reducerats ned till ett maktspel där man förnedrar inte bara sig själv utan även folket och framförallt demokratin. Denna förnedring bygger som så många gånger annars på det övergripande målet att tillskansa sig makt och dess attribut. Kosta vad det kosta vill! Kort och gott, makten som självändamål.

Denna organiska utveckling tror jag i det långa loppet är fruktansvärt destruktiv. Ty en sådan här utveckling manifesteras till slut i att den politiska kroppen mister den naturliga förmåga att lyssna (av) och förstå egentligen självklara saker. Det är lite grand som en person som dopar sig för att bli större och starkare. Till slut stängs den egna hormonproduktionen av och man blir i värsta fall beroende av livslång och extern tillförsel av de tidigare naturegna endokrina substanserna.

Översatt till den politiska kroppen så mister man basala funktioner. Det man tidigare aktivt och medvetet undvikit, dvs det demokratiska samtalet, går nu helt enkelt inte att föra även fast viljan - peppar, peppar - skulle uppenbara sig. Som ett funktionshindrat kolli sitter man orörlig och tvingas sondmatas med precis alla reaktionsmönster som önskas. Hej Bea T-Rex! Bea sneglar med död blick mot PR-Frasse. PR-Frasse injicerar lite spontan social intelligens och med viss svarstid kommer till slut ett metalliskt och känslobefriat "Hej" ut. En halv sekund senare kompletterat med "...a Sverige!". Fel dos PR-Frasse!

Den demokratiska grunden vilar på samtalet.

Det går inte att samtala när man glufsar.

No. 5 - Förtroendeaspekt

Närbesläktat med föregående punkt är förtroendeaspekten. Ett demokratiskt, fritt och öppet samhälle bygger på förtroenden. Så måste det vara av den enkla anledningen att frihet tarvar ansvar.

Utan förtroenden, inget ansvar. Utan förtroenden, ingen frihet.

Följaktligen så måste vi förstå att även om det finns mycket konkreta och gripbara orsaker till den repressiva utvecklingen (ett ämne för flera kommande inlägg) så bör också demokratiska styggelser som FRA-lagen, Ipred, det nu aktuella datalagringsdirektivet och ökade inslag av batongliberalism à la straff, kontroll, lagstyrning beaktas ur förtroendeperspektivet.

Våra folkvalda representanter har helt enkelt inget förtroende för folket. Tvärtom så misstror man folket. Detta manifesteras kanske bäst genom den stora vurmen för övervakning där födsel blivit en garant för brottsmisstanke. Ty med massövervakning som FRA och datalagringsdirektivet behandlas vi alla som kriminella. Från vaggan till graven. Medborgare, du har väl rent mjöl i påsen?

Förtroenden bygger på ömsesidighet.

Förtroenden kan förtjänas under en livstid men förbrukas på en sekund.

Förtroenden vilar på demokratisk respekt.

Misstanke med batongliberal konsekvens

Av ovanstående bör det klart framgå att något är rejält på sniskan med Bea T-Rex. Det saknas pommes på kebabtallriken. Hur mår Bea T-Rex Justitia egentligen?

Hur står det till med kisstantens pupillers storlek? Jag tycker mig faktiskt ana en muntorrhet som får Sahara att framstå som en prunkande oas.

Här föreligger klar misstanke om drogmissbruk. Detta måste stävjas medelst batongliberalism. Vi måste straffa, kontrollera och övervaka bort ondskan.

Hala ned trosorna kärring.

Achtung bitte! Fram med snippan och pissa!

Benito, den demokratiska sol-och-våraren

Men om vi nu ska beakta det skedda ur ett orsaksperspektiv för en stund. För oavsett om det är så att absolut ingenting kan ursäkta Bea T-Rex Justitias tilltag häromsistens så finns det faktiskt en medveten tanke med det som hänt. Att det bidde ett magplask säger bara att hopptekniken behöver förfinas. Det förklarar dock inte varför hoppet gjordes. Förklaringen är troligtvis helt i linje med den populistiska andan som jag redan snuddat vid i inlägget.

Expressen hade igår en artikel om Alliansens nya strategi för att ro hem valet i höst:

Det där i kombination med Bea T-Rex Justitias utspel ser väl ut som en tanke?

Vidare i inlägget står följande:

Moderaterna måste ta ett särskilt ansvar i alliansen för att vinna fler kvinnliga väljare.

Benito uttrycker det så här:

Jag vill att ordet trygghet ska förknippas med vad nya Moderaterna utvecklas till att bli bra på. Jag kommer att be Beatrice Ask och andra att förbereda en trygghetsreform inför valet.

Nu ska du bli kvinnornas Fredrik?
– Ja, jag hoppas att det vi har gjort och det vi ska visa upp inför valet kan göra mig till kvinnornas Fredrik, eller till stöd för Moderaterna och för alliansen. Det handlar om att se samhällsproblem så att fler kvinnor känner igen sig, och att man sedan gör något åt dem.

Vackra ord Benito! Men i sedvanlig ordning bara ord.

Äckliga populistiska utspel där man går över lik för att få väljare är bara osmakliga.

Något som låter fantastiskt tilltalande, och säkerligen extra mycket så om man är kvinna, är följande fortsättning:

Men jag menar också att trygghet ska finnas i hela samhället. Man ska kunna välja väg att gå hem och man ska få gå klädd som man vill. Det handlar om en allmän uppryckning i samhället.

Vem som helst kan väl skriva under på att det där vore högst trevligt om man det Benito säger kunde uppnås. Vad man dock, som alltid, måste fråga sig är hur något sådant kan uppnås?

Vi vet redan att denna regering infört FRA, Ipred och att datalagringsdirektivet bara ligger och väntar på att sättas i verket.

Så, än en gång, hur kan man garantera att "man ska kunna välja att gå hem och man ska få gå klädd som man vill", givetvis underförstått utan att råka ut för någon missdådare med otrevliga avsikter?

Tja, mot bakgrund av det jag nyss radade upp, samt justitieministerns fullkomligt rättsvidriga uttalande om att inskränka oskuldspresumptionen och införa en slags skampåle så tycker jag det logiska svaret på den frågan bör följa denna inslagna väg:

Medelst införandet av en regelrätt polisstat.

Det är dags att ta ställning

Om just du som läser detta är en representant för stereotypen av svensken som möter all orättfärdighet genom att knyta näven i fickan, muttra lite förstrött och sedan gå vidare med livet som om ingenting skett så är det helt ok.

Det enda jag ber är att du frågar dig vad för slags grundvalar din möjlighet att knyta näven i fickan, muttra lite förstrött och sedan gå vidare med livet vilar på?

Att inte behöva agera på sin åsikt är, tro det eller ej, också en konsekvens av frihet. En frihet som bottnar i det öppna demokratiska samhället.

Frihet innebär inte bara att göra utan även att avstå.

Med detta sagt, det finns stunder då det är en skyldighet att agera. Detta gäller exempelvis när de grundvalar friheten vilar på hotas.

Exempelvis när demokratiska representanter inför massövervakning à la FRA och datalagringsdirektivet.

Exempelvis när demokratiska representanter inför en gräddfil för privata intressen in i rättssystemet à la Ipred.

Exempelvis när den främsta demokratiska representanten för rättssystemet visar sig vara en juridisk analfabet och en fornhistorisk kvarleva.

Det är dags att agera! Det är dags att ta ställning!

Det är dags att slita upp knytnäven ur fickan och resa långfingret mot vårt demokratividriga styre!

Med tanke på den rådande vurmen för s.k. svenska värderingar som de mest värdekonservativa hycklarna till politiska partier nu spinner loss på så passar även jag på att rida på den möjliga framgångsvågen. Jag gör det dock ärligt och med äkthet och låter därför en riktig svensk, med riktigt svenska värderingar postumt tala:

Till skillnad från Jonatan och Skorpan så har vi främst framtiden att frukta. Samhällsutvecklingen till trots så behöver vi ännu inte vara rädda för fysiskt våld och den typen av repressalier som vi normalt förknippar med diktaturer.

Just därför så finns det ingen godtagbar ursäkt att inte nu göra det vi kan för att framtiden inte ska bli ett Törnrosdalen där Tengil styr och Katla dödar.

Det är dags att agera! Det är dags att ta ställning!

Hjälp! Jag vet inte vad jag ska göra?

Lugn bara lugn! Det finns mängder av sätt att ta aktiv ställning.

Word of mouth
Kort och gott, nyttja din yttrandefrihet. Prata och diskutera med vänner och bekanta kring frukostbord, fikabord på middagsbjudningen eller på fikapausen. Ett stort problem är nämligen att många människor lever i okunskap om vad som händer och sker. De vet helt inte vad det är som händer i vårt s.k. öppna och fria samhälle. Prata och uppmärksamma därför alla vansinnigheter som sker. Referera om möjligt till befintliga resurser i form av bloggar och liknande.

Gammelmedia
Skriv insändare, ifrågasätt när du ser något som är felaktigt eller när du tycker granskningen inte står i paritet med det som ska granskas. FRA-lagen är ett mycket gott exempel på detta då gammelmedia vaknade först fem i tolv. Ställ krav och kontakta ledareredaktion och styrelse för mediabolag! Vi klarar inte det här om inte gammelmedia tar det ansvar som följer på pressfriheten och dessutom uppbackas av grundlag. Det duger helt enkelt inte att lägga mer tid på vem Persbrandt slagit på käften än att demokratin är på god väg att misshandlas till döds.

Nya medier
Internet är ett fantastiskt verktyg som möjliggör att vem som helst med en nätuppkoppling, en inmatningsenhet (dator, mobiltelefon etc) och läs- och skrivförmåga blir sin egen lyckas tankesmed, journalist, åsiktscentral och demokratinod. Internet blir dock inte fantastiskare än vad du gör det till. Börja därför utforska de möjligheter och verktyg som står till buds. Utforska och upplev vid behov den vänskap och den kunskapsbank som Internet möjliggör och erbjuder. Starta en blogg!

Organisera dig
Det finns ett antal framträdande alternativ i medborgarrättskampen.

Jag är själv medlem i Piratpartiet och har så varit nästan sedan starten 2006. Jag ser det vi nu brottas med ett ur informationspolitiskt perspektiv där nätets möjligheter är fantastiska och mycket viktiga för en framtid och ett samhälle där integritet, kultur och kunskap uppvärderas. Piratpartiet är som jag ser det, det enda realistiska alternativet för att stoppa den repressiva utvecklingen. Vi har varit drivande i motståndet mot FRA, Ipred och datalagringsdirektivet och står upp för demokratin och dess fundamenta även i Den Nya Tiden.

Känner du trots denna min lovsång att du hellre vill verka inom andra organisationer eller politiska partier så kan du givetvis försöka påverka inifrån de etablerade partierna. Det finns alternativa organisationer som specifikt arbetar för intern förändring inom befintliga partier som förhoppningsvis och framöver kan ge resultat. Vad du än väljer så är det viktiga att du gör något. Bli en del av förändringen istället för att sitta still och på så sätt legitimera vansinnet vi nu upplever:

Centerupproret uppstod som en konsekvens av Centerns svek i FRA-omröstningen och verkar för att integritetscertifiera Centern och dess representanter.

Liberati verkar för en pragmatisk liberalism, dvs en hybrid mellan klassisk liberalism och socialliberalism, och med ett intimt samarbete med Folkpartiet.

Nätverket Svart Måndag är en partipolitiskt obunden organisation som kämpar för demokrati, integritet och frihet.

Sossar Mot Storebror grundades av en kärna FRA-fientliga socialdemokrater och arbetar för att stoppa utvecklingen mot ett storebrorssamhälle.

Ifrågasätt de etablerade politikerna
Det finns bra demokrativerktyg som underlättar direktkontakter med de etablerade politikerna. Gå ihop tillsammans med dina vänner och bekanta och ifrågasätt! Ett bra verktyg för mailkontakt är följande:

Riksdagsadresser - Maila din politiker i Riksdagen

Donera
Piratpartiet är i stort behov av ekonomiska resurser för att kunna driva den här kampen på bästa sätt. I princip alla inom piratrörelsen lägger sin tid och sin energi utan någon ekonomisk kompensation. Det är som det är och för egen del så känner jag att jag inte har något val. Jag vill kunna se min dotter i ögonen utan att skämmas när hon blir större. Däremot så är det oundvikligen så att det behövs pengar för att driva valkampanj. Ett mycket lovvärt initiativ har dragits igång för detta och har du pengar över som du gärna ser använda i ett gott syfte så rekommenderar jag att du börjar med att läsa följande inlägg:

Skivad Lime - Projekt 500 bäckar små

Andra skriver:
Anders Widén, Alliansfritt Sverige, Anna Troberg, Andrea Doria, Arkaismer, Arkaismer, Badlands Hyena, Beelzebjörn, The Cautionary Revelation of the Apocalypse, Deep Edition, DN
Enligt Min Humla, Full Mental Straightjacket, Futuriteter (I), Futuriteter (II), Futuriteter (III), Henrik Alexandersson (I). Henrik Alexandersson (II), HumbleBee.net, Inslag, Juggen, Juridikflickan, Liberal och långsint..., Liberati (I), Liberati (II), MaGniHaSa, Mattias Andersson, Mitt I Steget, No Size Fits All, Per Pettersson, Pezster, På Uppstuds, Sagor Från Livbåten, Satmaran. Scaber Nestor (I), Scaber Nestor (II), Smålandsposten, SvD, Svensk Myndighetskontroll (I), Svensk Myndighetskontroll (II), Svensson, Tomas Sida, Zac's åsikter på ett fat

Läsvärt: Opassande påtalar ett behov av hårstyling. Jag instämmer, lättkammad som jag är, och hoppas bidra på samma ämne inom snar framtid. Kapten TOQigs piratskepp pratar om martyrskap.

Links for 2010-03-19 [del.icio.us]

2010-03-20T00:00:00-07:00

Bloggers ordverifikation och SD

2010-03-19T13:13:00.003+01:00

Googles AI sträcker sig till Blogger?

När man på bloggar diskuterar frågor som rasism, främlingsfientlighet och Sverigedemokraterna så kanske man numera bör förvänta sig att Goggle, medelst sin sedvanliga artificiella intelligens à la Big Brother, anpassar sig därefter? Annonserna är kanske snart även i kommentarsrutan?

Eller sett från det troligtvis - och förhoppningsvis - sanna perspektivet, en ödets nyck i Bloggerformat:

Mer om SD, främlingsfientlighet, värdekonservatism:
TT - Höj abortgränsen från 18 veckor till 18 år!
AB - Debatt: SD:s familjepolitik extremast i Sverige
AB: SD fortfarande över 4%
SVD: Kvinna ber om hjälp att få dö
SVD Brännpunkt - Gösta Gahrton: Patienter har rätt till sin egen död
SVD - Göran Hägglund: Aktiv dödshjälp är oacceptabelt

Läsvärt: Hurra för Mikael Nilsson som blev först med att hoppa på Nej Till Datalagring-kampanjen! Är du riksdagskandidat för Piratpartiet och ännu inte uppmärksammat kampanjen så är det hög tid nu! Jag ber också att ni läser min kommentar till Anna Trobergs inlägg för att höja ribban och om möjligt göra saken än mer till vår. Anders Widén skriver om läkemedelsindustrins stöd till batongliberalismen. Kakbit gör en intressant spaning om spotifieringens konsekvenser. Slutligen, Rick Falkvinge som skriver om framtidsvisioner ingen trodde på.

Links for 2010-03-18 [del.icio.us]

2010-03-19T00:00:00-07:00

Tack Nätverket Gallimatiasskaparna!

2010-03-18T14:55:00.004+01:00

Gårdagens inlägg om Smålandsposten och deras förhållningssätt till verkligheten och demokratin renderade på morgonkvisten en kommentar. En anonym sådan.

Den anonyma kommentaren

En kommentar om ett inlägg som rör Nätverket Kulturskaparna borde rimligtvis ha bottnat i det jag skrev om, dvs demokratin, eller det som Nätverket Kulturskaparna, själva hävdar att de står för som kultur, upphovsrätt och ersättningar. Men icke:

När jag till slut lyckats dämpa sviterna av att ha konfronterats med kritik, ty jag är som allom bekant oerhört kritikkänslig (och icke att förglömma rättshaveristisk och konspirationsteoretisk), så började jag fundera. Efter sisådär en halv sekund av detta (möjligtvis mindre) så agerade jag följdriktigt på den tanke som infunnit sig. Jag hamnade än en gång i min statistik- och besökslogg:

Hoppsan vilken överraskning! Det där ger ju intryck av att ha gammelmedial anknytning, tänkte jag. Någon sekund senare så fick jag bekräftelse på mina farhågor:

Härvidlag briserar jag. Det är ostoppbart och återkommande och viralt. Som en filmad lavin på steroider som loopas. Jag blir som en bebis. Dock inte vilken bebis som helst:

Gota Media bekräftar TT

Ok, då har jag etablerat samband mellan den anonyma kommentaren och (någon på) Gota Media, dvs mediakoncernen som av en händelse råkar äga Smålandsposten.

Det är inget konstigt med att surna till över negativ kritik. Vi har alla känslor. Somliga har kanske lite för prioriterad känslokoppling i relation till det logiska tänkandet. Men känslor har vi alla och kritik är inte alltid så lätt att svälja.

Det konstiga är dock det sätt man (någon) bemöter kritiken på. Gota Media anser alltså att det främsta problemet med det tidigare inlägget om Smålandsposten var mitt geografiska kunnande? Mig veterligen ligger dessutom Jönköping och Gnosjö i Småland än so what's the fuzz?

Att inlägget inte ens nämner Småland ur perspektivet geografi utan enbart ur perspektivet Smålandspostens lokala spridning samt den till regionen tillhörande dialekten underlättar verkligen inte hur kommentaren från Gota Media framstår.

Jag tolkar att mitt inlägg bekräftas som giltigt t.o.m. av den mediekoncern som äger Smålandsposten.

Änn tacker, änn tacker...som man väl säger i Småland?

Värna hantverkstanken

Enligt ovan så hävdar Gota Media sig anpassa den publicistiska verksamheten "till de kanaler och former som varje tid kräver".

Jahapp.

Det gör man kanske bäst genom nonsensargumentation som den i kommentaren som hävdar den gammelmediala överlägsenheten vid jämförelse med den bloggande pöbeln?

Eller genom att inte ens nyttja Twitter för en aktiv läsarkommunikation och deltagarkultur för att inte tala marknadsföringskanal?

Eller genom att inte i större utsträckning nyttja nätet för rörliga bilder? 31 sändningar av sisådär kvalitet på Bambuser under nästan två år vilket resulterat i 4 följare varav minst 3 är branschfolk känns lite magert. Å andra sidan ett resultat i paritet med det presterade.

Sportsändningar, glad amatörism i all ära men finns det ingen idé bakom en sådan här satsning? Det andas lite för lite journalistiskt hantverk och lite för mycket tafatt teknikperspektiv. Här är en kamera. Här är ett Internet. Kameran har femtielva megapixels och Internetuppkopplingen är på 100 Megabit. Coolt!

Varför inte göra en återkommande sväng på stan en fredag och prata med "vanligt folk"? Det är ju de som är era kunder och - numera - era medarbetare. Det behöver inte vara mer avancerat än så som en början. Experimentera och låt kreativiteten flöda!

Det bör förtydligas att anpassningen inte enbart får bli en fråga om teknik. Jag skulle tvärtom hävda att det inte alls ska handla om teknik. Det bör istället handla om det verktygsnyttjande och de kommunikationsmöjligheter som tekniken möjliggör. Detta förutsätter förvisso teknisk insikt och förståelse. Detta förutsätter också att man lever som man lär:

Hemsidor, bloggar, Twitter har litet eller inget egenvärde. Det är användandet av dem från ett mänskligt kommunikationsbehov och verktygsperspektiv som renderar nyttan och värdet. Kanske är det för långt drivet att tala om hantverk men jag tycker ändå att det behövs någon slags närmande till hantverkstanken istället för att bara idissla häftiga buzz-words utan mening för någon annan än nätgeeks som undertecknad och ledningsfigurer utan koll men med ett intresse av att signalera detsamma.

Åh ballt, vi slänger in lite Twicker. Ursäkta? Jaha, Kwitter.

Åh ballt, Spotify är die endlösung! Då är det följdriktigt berättigat med lite Ipred.

Internet är inte en ny radiokanal

Den som inte uppfattat att nätet inte handlar om landvinningar ur ett strikt tekniskt perspektiv som ex. maximerad digital kommunikation har givetvis inte heller förstått att Internet är ett paradigmskifte.

Paradigmskiften handlar inte om att erbjuda flera kanaler på radion eller på tv:n. Det handlar inte ens om att gå från svartvit till färg-tv.

Snarare kan paradigmskiften beskrivas som att både radion, tv:n och de etablerade dödas och återuppstår på ett sätt som innebär att alla kan göra allt i radio och tv som tidigare bara var få förunnat. Detta blir sedan bara en del av helhetsförändringen som sker långt bortom radio och tv.

För så är det ju faktiskt med Internet och paradigmskiften. Internet påverkar precis allt och alla.

Allt.

Alla.

Då går det inte längre att utgå från en verklighet som inte längre existerar.

Den Nya Tiden kan varken definieras, beskrivas eller utvecklas genom dåtid och förutsättningar som inte längre är aktuella.

Internet - Maktförändraren

Internet är en fantastisk maktfördelare. Internet bidrar till genomlysning och ifrågasättande på en ny nivå.

Följaktligen påverkar även nätet marknaden och dess aktörer. Behovet av ekonomiska resurser har minskat. Den etablerade ekonomiska makten har försvagats.

Då masskommunikationsvägarna inte längre är få, styrda och kontrollerade påverkas även den politiska makten. Plötsligt är det möjligt att som enkel medborgare själv agera masskommunikatör och informationsspridare. Den etablerade politiska makten har försvagats.

Som en liten passus vill jag här flika in att när både den ekonomiska såväl som den politiska makten försvagats får det konsekvenser. De stora förlorarna attraherar varandra i en gemensam kamp mot det nya hotet. Tecknen på detta är otaliga och det är därför inte så konstigt att staten och kapitalet kanske aldrig suttit så omfamnade i båten som i dagsläget? När slutar folket ro? Båten sjunker ju redan...

Jag konkretiserar genom att ställa frågor istället för att försöka ge svar. Tankefrön att bära med sig under de närmaste åren om man så vill.

Vilken roll får de stora etablerade skivbolagen för musiken?

Vilken roll får de stora etablerade partierna för politiken?

Vilken roll får de stora etablerade mediabolagen för journalistiken?

Givetvis innebär Den Nya Tiden ett hot mot de som levt gott på tidigare system.

Givetvis innebär Den Nya Tiden en möjlighet för de som inte tillhört det tidigare maktetablissemanget.

Givetvis ska vi inte ringakta att den oundvikliga omdaningen kommer innebära en hel del blod, svett och tårar.

Men vi får inte och kan inte möta framtiden genom att inte utgå från Den Nya Tidens villkor.

När man söker stundens sorger glömma...

Till min förvåning och stora glädje så har Smålandsposten idag faktiskt levererat ett riktigt bra ledarinlägg. Man missar iofs marknadens censurerande och utslätande påverkanseffekt men helheten är välskriven och insiktsfull. Då jag tror starkt på att inte bara risa utan även rosa, så rekommenderar jag följande läsning...

Smålandsposten - Marcus Svensson: Litteraturen i barnhage

...i kombination med följande lyssning:

Läsvärt: Johanna sätter ord på mina egna tankar i relation till barnboksmoralismen. Scaber Nestor rapporterar om systemisk korruption inom EU för upphovsrättslobbyns fromma. Svensson skriver om batongliberalismens ytliga syn på skolan. MaGniHaSa skriver tankeväckande om frihet. Via SvD nås jag av ett nytt och lovvärt initiativ i relation till datalagringsdirektivet. Arkaismer skriver om dödshjälp. Futuriteter anammar modebloggandets ädla konst. Slutligen, via Vänstra Stranden hittar jag hederspirat Johan Lundberg.

Links for 2010-03-17 [del.icio.us]

2010-03-18T00:00:00-07:00

Är folkmord värdeneutralt? - Kultur - Expressen.se
A Whirlwind Tutorial on Creating Really Teensy ELF Executables for Linux
Sourze - Stefan Flod: Rasism tar död på kunskapssamhället
Omodernt med förbud mot sex mellan syskon | Lisa Magnusson | Krönikörer | Debatt | Aftonbladet
Omodernt med förbud mot sex mellan syskon
Gratis eller betalt är fel svar på fel fråga - Nätet med Mikael Zackrisson | Jeff Jarvis dagstidningar betaltjänster digitala medier Clay Shirky papperstidningar medier mediemakt sociala medier maktkamp affärsmodell | Veckans Affärer
http://www.ccdcoe.org/
Cooperative Cyber Defence
Centre of Excellence Tallinn, Estonia

Nätverket Gallimatiasskaparna

2010-03-17T23:05:00.004+01:00

Ett småländskt stridsrop

Från de småländska skogarna hörs ett stridsrop. Kulturarbetarna till frontlinjen! Budskapet ekar i trakterna av Gnosjö och Jönköping.

Eller kanske inte.

Kanske är det inte mer än en allt annat än interjektiv form av jasägande? Dialektalt förstärkt (eller försvagad) av knarrande gammeldags men ömsint småländska? Det är du och jag Alfred. Stackars griseknoen!

Det må vara hur det vill med den saken. Smålandsposten, Smålands gammelmediala högborg, har tagit ställning.

Ett ställningstagande för Nätverket Kulturskaparna.

Ett ställningstagande för kulturen. I varje fall om Emil, Alfred och griseknoen får beskriva det.

Ett ställningstagande för verklighetsflykt. I varje fall om jag får beskriva det.

Smålands Fox News?

Smålandspostens ledarredaktion beskriver sig själva så här:

Gemütlich! Än en gång känner jag trivsamheten smyga sig på. Emil och griseknoen. Och så Alfred förstås!

Fast trivsamheten vill inte riktigt få fäste. Det andas helt enkelt för mycket värdekonservatism i den där beskrivningen. Kombinationen värdekonservatism och nyhetsmedia gör att jag i tankens värld istället brummar iväg i stridsvagn till Bill O' Reilly och Fox News i USA. Emil och Alfred hamnar under larvfötterna och griseknoen blir del av en texansk barbeque-buffé.

Det småländska Nätverket Gallimatiasskaparna

Likt sin amerikanska förebild så har man ett förhållningssätt till sanningen och verkligheten som är högst diskutabel.

När stora skivbolag ställs mot obemedlade ungdomar uppstår en dynamik som inte direkt gynnar försvaret för immateriella rättigheter. Det gamla ställs mot det nya, de stora mot de små. Sympatierna hamnar vanligen hos David, inte hos Goliat.

Nej, nu blir det snickarboa direkt! Vad har jag sagt om den förbannade "ungdomsgenerationen"? Tja, har du missat det så ska du läsa här:

Thomas Tvivlaren - Nolltolerans mot missbruksproblemen i Rosenbad

Färdigläst? Bra. Då fortsätter vi.

Låt oss först slå fast att fildelningen växte fram ur tekniska möjligheter att ta del av ett enormt kulturutbud utan att betala för det. Musik, film, böcker, kartor har funnits tillgängliga. Till det kan läggas en senfärdighet hos lagstiftaren att möta den tekniska utvecklingens utmaningar, vilket delvis kan förklaras av opinionskänsliga politiker.

Låt oss först slå fast att kulturen växte fram ur människors önskan om att dela med sig, interagera och förmedla känslor och tankar på ett djupare plan. Musik och film placerade på ett säljbart fysiskt media är en parentes i kulturhistorien. Till det kan läggas en senfärdighet hos lagstiftaren att anpassa sig till Den Nya Tiden, vilket delvis kan förklaras av politiker som glömt bort vilka de egentligen representerar samt en upphovsrättsindustri som istället för att tänka nytt tillåtits att mot betalning sova bort de senaste 15 åren.

Ur debatten har det väckts en medvetenhet hos den fildelande generationen. Det uppstod ett behov att bygga ett försvar för gratiskulturen. Det har skett genom att ifrågasätta upphovsrättens utformning.

Då ingen debatt förekommit, ty lobbyister lyssnar per automatik inte, har det väckts en medvetenhet hos den bortskämda upphovsrättsindustrin. Det uppstod ett behov att bygga ett försvar för upphovsrättsprofitörerna. Det har skett genom att ifrågasätta demokratins utformning.

Många går så långt att de inte vill erkänna immateriella rättigheter överhuvudtaget.

Många går så långt att de inte vill erkänna demokratiska rättigheter överhuvudtaget.

Kort handlar det om att upphovsrätten anses vara ett intrång i äganderätten, ett tidsbegränsat monopol. Även integritetsaspekten är stark.

Kort handlar det om att demokratin anses vara ett intrång i upphovsrätten, ett vinstdödande monopol. Även integritetsaspekten är svag.

Om upphovsrätten ska upprätthållas av staten måste det ske med en kontroll och övervakning som inte står i paritet med lagbrottet. De medborgerliga rättigheterna ställs mot ekonomiska intressen.

Om demokratin ska upprätthållas av staten måste det ske med en medborgarrättslig respekt och ett ansvar som inte står i paritet med vinstintressen. De upphovsrättsliga intressena ställs mot demokratiska rättigheter.

Så ser det efterkonstruerade teoretiska försvaret ut.

Så är det.

Under senare tid har debatten emellertid kommit att präglas av kulturarbetarnas bild av utvecklingen. Skapandet av konst, litteratur, musik blir lidande när intäkter uteblir.

Under senare tid har debatten emellertid kommit att präglas av medborgarrättsrörelsens bild av utvecklingen. Skapandet av konst, litteratur, musik blomstrar när Internet bejakas.

Nu har också det nya nätverket Kulturskaparna bildats, som via organisationsanknytningar samlar 50 000 författare, bildkonstnärer, musikskapare, skådespelare, artister, regissörer, musiker och journalister.

Sedan några år finns också medborgarrättsrörelsen och Piratpartiet, som utan organisationsanknytningar samlar minst 50 000 författare, spelutvecklare, musikskapare, skådespelare, artister, regissörer, musiker och journalister m.fl.

Även om det är betydelsefullt med lagstiftning, liksom ett branschansvar att möta efterfrågan och anpassa sig till ny teknik, handlar bottnar frågan om värderingar.

Även om det är betydelsefullt med en reformerad lagstiftning, liksom ett branschansvar att möta efterfrågan och anpassa sig till Den Nya Tiden, handlar frågan om demokratiska värderingar.

Ska opinionen vinnas för att bryta med pirataktiviteter är det viktigt att de som berörs lämnar sina berättelser och beskrivning av hur deras verksamheter påverkas.

Ska opinionen vinnas för att bryta med demokratinedrustningen är det viktigt att de som berörs röstar lämnar sina berättelser och beskrivning av hur deras liv påverkas och röstar på ett parti som respekterar demokratin och förstår Den Nya Tiden.

Den enskilde kulturarbetaren är David, som möter Goliat i form av pirater på nätet.

Den enskilde medborgaren är David, som möter Goliat i form av upphovsrättsindustrin och demokratiföraktande ledare som lever i en svunnen tid.

Utgångspunkten är heller inte den sämsta. I en Sifo-mätning nätverket beställt svarar hela 81 procent av de 1 000 tillfrågade att de anser att de som skapat texter, bilder, filmer och musik också bör få ersättning när deras material används via internet.

Utgångspunkten är heller inte den sämsta. I valet till Europaparlamentet 2009 fick Piratpartiet drygt 7% av rösterna och i höstens val finns möjligheter att partiet kommer in i Riksdagen.

Den moraliska frågan kan också vidgas till att handla om respekt för lagstiftningen. Det är en sak att inte erkänna upphovsrätten på ett filosofiskt plan. En annan att gå emot demokratiskt fattade beslut.

Den moraliska frågan kan också vidgas till att handla om respekt för demokratin och väljarna. Det är en sak att inte erkänna demokratin på ett filosofiskt plan. En annan att gå emot demokratiska utfästelser i form av vallöften om att inte jaga en hel "ungdomsgeneration".

Djävulens advokat åt Jesus

Jag tänker nu göra något anmärkningsvärt med tanke på att f.d. Smålandsposten, nuvarande Nätverket Gallimatiasskaparna, vilar på en kristen och värdekonservativ grund som jag inte delar. Jag tänker agera djävulens advokat. Jag tänker göra det för att åtminstone delvis backa upp Herr Kristendom himself.

Jesus är med mig. Jag är med Jesus.

Om Jesus, som jag tolkar honom, skulle komma tillbaka så skulle han aldrig någonsin liera sig med ett gäng värdekonservativa ordbajsare på en blaska i Småland. Jag menar titta på honom! Skulle han mot förmodan ta sig in till redaktionen skulle han skyndsamt bli utslängd därifrån som den skäggige och lakansbeklädda slashas till hippie han troligtvis skulle framstå som. Åtminstone efter att kulturredaktionen konstaterat att det inte var Tomas di Leva som var på besök.

Ut antikrist! Det här är en tidning med kristen värdegrund, inte någon efterfest till Woodstock!

Ta även en titt på de som normalt företräder och anammar religion och värdekonservatism i politiken. Är de inte främlingsfientliga så är de otroligt fokuserade på nymoralistiska regelverk där man inte alls utgår från att förändra sig själv för att bli en bättre människa. Nej, är det något som ska förändras så är det alla andra. Ty själva är de redan, om inte fulländade så i varje fall, ägandes vad fulländningen omfattar.

De som inte tycker, agerar och beter sig som De Rättfärdiga har inte bara fel utan måste aktivt fås att styra in på herrens gudomliga väg.

För övrigt den väg som kantas med lik och asfalterats med brist på hänsyn och acceptans.

My kinda Jesus

Att som undertecknad vara ateist, om än med vissa agnostiska störningar (som jag inte tänker gå in på nu), underlättar inte när man ska prata Jesus. Men om jag får höfta till det lite från ett positivt perspektiv så upplever jag ändå Jesus som en rätt reko snubbe med mycket ansiksbehåring och lite lynnigt humör. Han delar med sig, ogillar girighet, är inte fördomsfull utan frotterar sig med samhällets olycksbarn som sjuka, fattiga och horor. Han tycks, trots sin pappa på molnet, ändå ha ett förakt mot överhet. Det skulle iofs också kunna hänga samman med att envisa rykten gör gällande att Nasarets brevbärare var förvillande lik Jesus och att mamma Maria shoppade mycket på postorder.

Jag lämnar det åt historikerna.

Frånsett inställningen till sponken och avsaknaden av en gura så upplever jag Jesus som en förlaga till Cornelis.

Läs mer relaterat till Nätverket Kulturskaparna:
Unionen missbrukar sitt förtroende
Unionen och Kulturskaparna - Uppföljning
Unionen bryter mot egna stadgar

Andra skriver:
Same Same But Different - Öppet brev till Journalistförbundets Styrelse
Same Same But Different - Svar från förbundsstyrelsen

Skulle du köpa en bil av den här personen?

Klart du skulle! Om du hade råd (och inte kunde ladda ned en).

Du är nog inte ensam. Janne Lindgren är en klippa och en tillgång för vilken verksamhet som helst. Behöver du rekrytera så tycker jag du ska ha Janne i åtanke och även läsa vad Webbhackande och Opassande skriver.

Räcker inte det så tycker jag du ska fundera på när du senast anställde någon som medverkat i ett direktsänt internationellt nyhetsinslag?

Läsvärt: Farmor Gun funderar kring att vara både demokratisk och effektiv. HumbleBee.net poängterar hur och vem som vinner valet. IDG tar upp vad sociogram är kapabla till. Thomas Hartman skriver om varför Piratpartiet behövs. Carl-Johan Rehbinder levererar ett skrattframkallande inlägg med en helt ny vinkel på Alliansens logga. Anna Troberg skriver bra om de strån hon tänker dra till stacken. Jag ska fundera kring mina strån och tycker alla bör göra detsamma.

Links for 2010-03-16 [del.icio.us]

2010-03-17T00:00:00-07:00

Unionen bryter mot egna stadgar

2010-03-16T22:42:00.005+01:00

Jag har under dagen haft inofficiell kontakt med en av Unionens kommunikationsstrateger på Facebook men då ditt mitt senaste mailsvar skickades till förbundssekreterare Leif Nicklagård antar jag tills vidare att densamma också är den som fortsatt kommer att stå för svaromål på officiell nivå. Dagens kommunikation har dessutom inte tillfört något nytt. Jag väljer därför att inte återge denna. För den som inte följt den här inläggsserien tidigare finns de tidigare inläggen att läsa här:

Unionen missbrukar sitt förtroende
Unionen och Kulturskaparna - Uppföljning

Jag har däremot grävt fram ny information av vikt i relation till Unionens ställningstagande för Nätverket Kulturskaparna. Denna styrker med råge min tidigare ståndpunkt.

Efter en mycket liten arbetsinsats hittade jag nämligen fram till Unionens nätsida för stadgar. Där hittade jag även en PDF som beskriver såväl stadgar som övergångsregler. Övergångsreglerna har att göra med att Unionen uppstod då Sif och HTF slogs samman för några år sedan.

Nåväl, så vad innehåller stadgarna för matnyttigt?

Direkt finner jag något mycket intressant:

Av detta bör vi kunna dra slutsatsen att det definitivt inte ingår i Unionens intresse att demontera demokratin genom att censurera och filtrera den främsta kommunikationskanalen i vår tid, dvs Internet. Yttrandefrihet, meddelandeskydd etc anses så värdefulla för Unionen att den första punkten i stadgarna garanterar värnande av dessa.

Slutpoängen med att förbundet är partipolitiskt bundet tolkar jag även som att man inte bara vill undvika politisk koppling utan även markera detta ur en självständighetsaspekt.

Unionens deltagande i Nätverket Kulturskaparna har alltså redan torpederats. Eller har det det egentligen? Det är ju trots allt bara tre till Unionen anslutna fackklubbar som gått med i det senaste tillskottet av demokratifientlig upphovsrättslobby. Åtminstone var det så förbundssekretare Leif Nicklagård resonerade.

Den här punkten gav mig lite huvudbry. Skulle möjligtvis "på alla nivåer" kunna implicera att ekonomiska intressen även kan omvandlas till politiskt agerande. Jag väljer dock att tolka detta som omöjligt. Dels kan inte demokrativärnet som antyds inledningsvis ignoreras. Dels bör rimligtvis även det partipolitiska oberoendet tala emot detta.

Nu blir det intressant. Inte nog nog med att det finns en sammanhållningsklausul. Man påpekar även att man må medlemsnivå skall rätta sig efter förbundets stadgar. Detta är givetvis inget konstigt men i sammanhanget tjänar det som ett viktigt förtydligande.

Spänningen stiger. En medlem som grovt bryter mot förbundets värderingar och stadgar, ex. de som rör värnandet om demokratin, kan bli föremål för uteslutning.

Sist punkten av relevans för mina tidigare propåer rör stadgeprioritet. Av ovanstående framstår det klart och tydligt att det är förbundets stadgar som har företräde framför sådana som etableras på klubbnivå.

Efter detta ska det bli mycket intressant att höra Unionens svar på mina senaste frågor.

Läsvärt: Även Sofia Mirjamsdotter har tagit en mycket läsvärd dust med sitt tidigare fackförbund, Journalistförbundet. Till samma inlägg finns en intressant kommentar av Anders Mildner. Anders Mildner har f.ö. tidigare skrivit om Nätverket Kulturskaparna. Arkaismer skriver dagens kanske roligaste men samtidigt insiktsfulla inlägg om trailerparkterrorismen. Anna Troberg har skrivit om gammelmedial bevakning av tuppfäktning. Elin Grelsson får mig att inse att det verkar vara ett elände att vara kvinna. Stefan Flod rapporterar att kampanjen Rösta Demokratiskt fortskrider. Slutligen, Alliansen i barnbokstappning.

Bea T-Rex Justitia - Demokratidinosaurie

2010-03-16T15:01:00.004+01:00

Madame Beatrix Justitia har i dagarna tagit föraktet för rättssystemet och demokratin till nya rekordnivåer. Regeringens lagförslag innebär nämligen att ungdomar under 15 år skall få drogtestas utan föräldrars medgivande. Av denna anledning så finner jag det inte rimligt att spela vidare på sadoepitetet.

Ursäkta mig sadister!

En människa med sadistisk läggning agerar medvetet och kontrollerat. Dessutom anammar sadisten i regel ett underförstått regelverk som bygger på ömsesidig respekt och stoppkontroller såsom överenskomna ord. När partnern, masochisten, känner att det går för långt så nyttjas ordet som en stoppkontroll och på så sätt avbryts den sexuella leken innan den går överstyr. Det kan givetvis tänkas att Alliansen och Beatrice Ask hade tänkt sig "vi kan inte jaga en hel ungdomsgeneration" som en sådan slags stoppkontroll. Problemet blir ju då att medan hela jämrans folket skriker så fortsätter ändå sadismen.

Jag har insett att det är orättvist mot sadister att associeras med Ask. Detta föranleder för övrigt min initiala slutsats.

Madame Beatrix Justitia är död

Justitieminister Asks beteende ser alltmer ut som det man borde kunna ha förväntat sig av en köttätare av fornhistorisk tid. Som en köttätande best i en charkuteributik glufsar hon i sig inte bara delikatessdiskens innehåll utan även själva disken, en bit av inredningen och 3/4 av personalen. Det ser inte bra ut. Inte minst mot bakgrund av att det bara fanns en anställd. Som dessert inser en och annan kund att dålig timing med mathandlandet bör undvikas. På vägen ut från butiken svänger Ask med den 3-meterslånga och väldiga svansen så att grannbutikerna får en ofrivillig Gevaliastund:

I brist på ursäkt rapar justitieministern irriterat.

Demokratiförakt går nämligen hand i hand med bristande folkvett.

Länge leve Bea T-Rex Justitia!

Madame Beatrix Justitia finns inte mer. Madame Beatrix Justitia byggde nämligen på ansatsen att det fanns medvetenhet och logiskt tänkande bakom den politiska och PR-stylade skruden. Så var inte fallet. Ty även om stödet för FRA-lagen, Ipred, datalagringsdirektivet skulle kunna tolkas som baserat på medvetenhet och logik - ur ett demokratisadistiskt perspektiv - så visar nyliga yttranden på att det istället handlar om impuls och reflex. Där är en människa. Glufsa! Mätt.

Madame Beatrix Justitia är död.

Länge leve Bea T-Rex Justitia!

Bea T-Rex och "alla dömda"

Döm om min stora förvåning för justitieministern hävdar sig kunna lyssna. Hon påtalar nämligen följande som respons på om det är rimligt att drogtesta ungdomar under 15 år utan föräldrars medgivande:

Alla dömda man träffar säger 'varför var det ingen som reagerade tidigare?' Och jag vill att man även utan föräldrarnas tillstånd ska kunna fatta beslut om ett drogtest. Det är det förslaget vi har lagt fram, säger justitieminister Beatrice Ask.

Alltså, "alla dömda" har uttalat sig. "Alla dömda" har lyssnats på. "Alla dömda" undrar varför ingen reagerade?

Jag håller helt med om tanken att det är extra viktigt att snabbt åstadkomma ett orsaks- och verkanssamband för unga brottslingar. Det bör rimligtvis inte få ta år mellan det att ett brott begås, brottet uppklaras och domstolar utmäter straff.

Men bör ungdomar under 15-år behandlas som brottslingar pga bruk av droger? Vilken drogterapeutisk skola stödjer sig justitieministerna på när hon anammar integritetskränkning av underåriga? Vilken människo- och demokratisyn vilar hon sitt resonerande mot?

Den bedrägliga retorik justitieministern använder sig av undviker helt enkelt att föra på tal att den reaktion som "alla dömda" hävdar uteblivit, inte nödvändigtvis innebär selektiva, godtyckliga och integritetskränkande polisingripanden. Retoriken blir inte mindre konstig med tanke på att polisen konstant hävdar sig ha resursbrist. Är det då verkligen lämpligt att överföra mera ansvar på denna, av flera skäl, redan ansträngda samhälleliga funktion?

Hur tänker egentligen Bea T-Rex?

Att döma av retoriken så hävdar jag bestämt att det kan föreligga viss muntorrhet (inte munterhet) hos Bea T-Rex själv.

Bea T-Rex glufsar integritet

Lagrådet har uttalat sig negativt om regeringens lagförslag. Man anser dels att det är integritetskränkande att tvinga någon att kissa medan en främmande människa tittar på. Dels hänvisar man även till proportionalitetsaspekten, dvs att det normala straffet för eget bruk av narkotika brukar stanna vid dagsböter, och följaktligen står integritetskränkningen inte i proportion till brottet.

Detta får vår dinosaurie till justitieminister att göra en regelrätt tankevurpa:

Men jag delar inte den bedömningen, därför att syftet med att kunna ta reda på om en väldigt ung person brukar droger är att kunna ge rätt stöd och behandling. Det handlar ju inte om vilket straff det är för brottet riktigt.

Gör ni samma tolkning som jag så säger alltså justitieministern att ändamålet helgar medlen. Integritetskränkt? Bea T-Rex lyssnar inte på det örat. Polisen som batongförsedd socialassistent? Bea T-Rex lyssnar inte på det örat heller.

Bea T-Rex Justitia är en dinosaurie och dinosaurier lyssnar inte på potentiella munsbitar.

Bea T-Rex Justitia agerar på impuls och glufsar reflexmässigt i sig integritet.

Bea T-Rex hjärta Hornstull Hooligans

Händelsen med hur Jesper Nilsson behandlades av Hornstull Hooligans i det s.k. gategate har väckt stor uppmärksamhet och upprördhet bland gemene man. Jag har skrivit om händelsen i följande inlägg:

Den bananmonarkiska rättsstaten
Hornstull Hooligans kommer ut ur grottan
Hornstull Hooligans - Kampsång
Hornstull Hooligans - Förebilder

Händelsen har gjort att lagar som möjliggör godtycke och oansvarigt agerande av vår poliskår har ifrågasatts. Det är av yttersta vikt att den demokratiska intentionen efterlevs även i praktiken och detta har lett till insikten att lagar som kan nyttjas som svepskäl à la "är du muntorr" ifrågasätts.

Bea T-Rex är dock av en helt annan åsikt och jag tror inte det beror på att hon aldrig nyttjar tunnelbanan. Att lagrådet uttryckligen ifrågasätter det lämpliga i att poliser skall kunna hota yngre 13-14-åringar med drogtester biter inte alls på vår juridiska dinosaurie:

Och skulle det vara så att någon polis använder möjligheten att utföra drogtester när det inte är befogat, då får vi hantera det i särskild ordning. Så det tycker jag inte heller är något argument.

Finns det något argument som biter på en dinosaurie? Det känns som att det precis som för hennes fornhistoriska förebilder krävs en större naturkatastrof för att argumentera med Bea T-Rex.

Det justitieministern säger är ju faktiskt att incidenter som den som drabbade Jesper Nilsson är något som går att rycka på axlarna åt. Skitsamma! Shit happens? För vad menar hon med att "hantera det i särskild ordning"?

Problemet är ju just att ett hanterande, dvs en konsekvens som hindrar fortsatt felaktigt agerande, i princip omöjligörs när polisen har lagunderstödd auktoritet och dessutom kan åberopa "muntorrhet" och storlek på pupiller för ett gripande. Hela historien med Hornstull Hooligans visar på att om inte Jesper Nilsson haft sinnesnärvaro och civilkurage nog att filma det som hänt så hade Nilsson själv suttit illa till i det rättsliga efterspel som ännu inte är avgjort. Hornstull Hooligans motanmälde reflexmässigt (än en gång detta dinosauriebeteende) för att se till att den dagens munsbit, dvs Jesper, skulle förstå hur landet ligger. När dinosaurier är hungriga ska det ätas. Lunchen ska knipa käft!

Även Bea T-Rex är hungrig.

Även demokratin är en munsbit.

Bea T-Rex valfläskar

Om nu någon missat det så vill jag förtydliga att i höst är det val till Riksdagen. Bea T-Rex har definitivt inte missat detta. Ty Alliansens agerande ser alltmer ut som en populistisk anpassning till det parti som de flesta etablissemangspartier nämner med avsky men de facto rullat ut mattan för genom att själva agera populistiskt lite för länge och lite för aktivt. Sverigedemokraternas valkampanj, för det är Sverigedemokraterna jag avser, sponsras därmed indirekt av de etablissemangspartier som gör en travesti av vår demokrati. Följande står att läsa på SD:s hemsida:

Nu vet vi alltså att det är en nationalistisk politik som Bea T-Rex representerar. Åtminstone enligt Sverigedemokraternas definition. Åtminstone enligt Alliansens och Bea T-Rex Justitias agerande.

Populism och opportunism är normalt sett äcklande och visande på demokratiförakt.

Populism och opportunism som bygger på dehumanisering och demokratisk nedmontering är avskyvärd!

Andra skriver: Amanda Brihed, Bloggokrati, Bromma Socialdemokrater, ConnyT, Gerdaus skolblogg,
Hornstull & världen, Humblebee.net, Lars-Erick Forsgren, Liberal och långsint, Lucky, Per Pettersson, Pezster, Svensk Myndighetskontroll, Tango för enbenta, Scaber Nestor, Scaber Nestor, Silvertörne, Svensk Myndighetskontroll, Svensson, Yami och pandorna

Läsvärt: Svensson bankar med rätta på skrämselpropaganda. Jinge är inne på samma spår. Badlands Hyena spinner vidare på kungahusets P-böter och kräver besked från SlösO. Mitt I Steget noterar nysvenska. Anders Widén undrar vem som var terroristen och försöker även samla ihop sitt författande. Henrik Alexandersson meddelar att Obama alltjämt går copyrightlobbyns ärenden. Slutligen skriver Ershag om att straffa kunder.

Links for 2010-03-15 [del.icio.us]

2010-03-16T00:00:00-07:00

Unionen och Kulturskaparna - Uppföljning

2010-03-15T21:21:00.002+01:00

Jag har nu fått svar på det mail jag ställde till Unionen angående deras deltagande i Nätverket Kulturskaparna. Förbundssekreterare Leif Nicklagård svarar så här:

På detta svarade jag enligt följande:

Fortsättning följer med allra största sannolikhet.

Läsvärt: Viktualiebrodern skriver intressant om Nätverket Kulturskaparna ur ett arkitektoniskt perspektiv. Klara är helt kukfixerad. Elin skriver bra om Scheike-gate. MaGniHaSa skriver mycket tänkvärt om pengar och våld i sitt inlägg döpt Realism. Futuriteter gör en bra spaning om patienthänsyn. Full Mental Straightjacket skriver om I2P. Slutligen är Badlands Hyena elchockerande.

Med Orwell under huden

2010-03-15T16:55:00.003+01:00

Med tanke på rådande samhällsutveckling mot ett allt omänskligare klimat och en integritetssyn från ledarhåll som är under all kritik så är det inte alls så konstigt att det som hänt och alltjämt händer i form av FRA-övervakning, trakasserier av redan svaga och sjuka, Ipred, datalagringsdirektiv etc också får konsekvenser på ett vardagligt och personligt plan. Små men påtagligt olustiga iakttagelser i min egen vardag kommer jag därför dedikera detta inlägg åt.

Bossens beteende

För ett par år sedan berättade en chef att han bevittnat ett brott. Eller mer korrekt, de som begått ett brott hade förlagt delar av sin flyktväg framför näsan på honom då han befunnit sig ute sent en kväll i Stockholms innerstadsdjungel. Det som lämnade ett bestående intryck var inte händelsen per se utan att chefen inte brytt sig om att ställa sig till polisens förfogande. På den tiden, dvs ca ett par år tillbaka i tiden, så tyckte jag att det var mycket märkligt och nästan lite irriterande. Klart man måste ta sitt ansvar och ställa upp för rättssamhället på det sätt som går och kan, resonerade jag.

Idag så förlikar jag mig allt mer med min dåvarande chefs beteende. Jag vet inte exakt vad hans beslut bottnade i och kanske var det bara ren lättja. För egen del så beror det dock på att mitt förtroende för demokratin, vårt politiska ledarskap och rättsstaten fått sig en rejäl smäll.

Ledarskap är förtroendebaserat

Gott ledarskap bygger förtroenden. Gott ledarskap skapar förtroendefulla människor. Gott ledarskap är positivt och gör att de man leder som minsta gemensamma nämnare har en vilja att vara med i förändring och på ett djupare plan göra vad de kan för att åstadkomma resultat och belöna det förtroende de uppryms av och som de även givit.

Dåligt ledarskap fungerar på motsatt vis. Dåligt ledarskap raserar. Dåligt ledarskap respekterar inte förtroenden. Dåligt ledarskap skapar ingen känsla hos de som leds att göra mer än det absolut nödvändiga. Dåligt ledarskap tarvar tvång och regleringar ty den som inte trivs, inte får förtroenden och inte blir respekterad har ingen anledning att agera på ett sätt som gynnar den kontext man verkar inom och är en del av. Detta gäller på ett litet företag såväl som i samhället i stort.

Dåligt ledarskap är - hårdraget - inget ledarskap.

Dåligt ledarskap lägger grunden för vi och de.

Vi har dåliga ledare

Så vad har vi för tecken på dåligt ledarskap? Finns det speciella milstolpar som tydliggör detta dåliga ledarskap?

Det finns flera men jag tänker bara lyfta ett par av de värsta exemplen.

Milstolpe 1: FRA-lagen

FRA-lagen ledde, efter många om och men, fram till den största aktivt levande demokratiska yttringen i modern tid. Det var en demokratisk yttring som kanaliserades i en motreaktion. Vi gick man ur huse och formligen slet upp de annars så knutna nävarna ur byxfickorna. Ung som gammal, vänster som höger, människa som hund begav sig ut på integritetsbarrikaderna. Nog var nog och då var det nog!

För den som inte var med den där magiska dagen utanför Riksdagshuset så kan ingenting jag skriver ge rättvisa åt den känsla som var snudd på gripbar där och då. Det var demokrati i sin ädlaste och vackraste form. Dock med magert resultat.

Vi, folket, gav uttryck för en sanslös politisk protest.

De, våra ledare, gav uttryck för demokratiförakt.

Milstolpe 2: Privatsnutlagen Ipred

Fredrik "Benito" Reinfeldt gick som så många andra etablissemangspolitiker till val 2006 valfläskandes "vi kan inte kriminalisera en hel ungdomsgeneration".

Enligt Benito så har ju så heller inte skett. Ty i Benitos värld så är det legitimt, som demokratisk representant, som förtroendevald, som landsfader att bedriva otrohetsretorik med de han är satt att leda och de han har ett förtroende att leva upp till.

Så vad är då otrohetsretorik?

Jo, att helt enkelt tala sanning men på ett bedrägligt vis à la "men lilla gumman, det förstår du väl att jag inte var otrogen med Lisa i fredags?". För så var det ju verkligen inte. Att däremot Lisas köksbord hållbarhetstestades på tisdagen och att lilla gummans och lilla gubbens säng på torsdagen delades av lilla gubben och Lisa förtäljer inte historien. Lilla gumman var då passande nog bortrest på konferensresa. Men otrogen var inte lilla gubben. Åtminstone inte i fredags.

För precis så resonerar Fredrik "Benito" Reinfeldt. I dennes värld är det legitimt att tala sanning medelst godtycklig och bedräglig tolkningsfrihet och utelämnandes både helhetsperspektiv och förtroendeaspekt.

De, våra politiska ledare, jagar inte en hel "ungdomsgeneration".

Någon annan, bl.a. Sonys lobby, har istället fått jaktlicens att agera privatsnutar.

Vi, folket, får snällt gilla läget. Lite smällar får man ta? Det går inte att göra en omelett utan att knäcka några ägg?

Demokratisk respekt

De nyssnämnda milstolparna visar på en demokratisk respekt och en demokratisk förståelse som är långt bortom demokratins intention.

Vad spelar det för roll att vi har allmän och lika rösträtt när storföretag, juridiska personer (som saknar rösträtt), är de enda som lyssnas på?

Vad spelar det för roll att vi officiellt är en demokrati men i praktiken inte ens värnar sådana självklarheter och demokratiska fundamenta som meddelandeskydd, budbärarimmunitet, yttrandefrihet och personlig integritet?

Vad spelar det för roll att lagen skall vara ett formellt eko av folkets informella grundvärderingar när folkets värderingar anses vara fel?

Vad spelar demokratin för roll när den förvandlas till ett tomt ord?

Orwell tränger under huden

Initialt nämnde jag hur mina egna värderingar förändrats i takt med rådande demokratifientliga samhällsutveckling. Jag har på kort tid noterat ett antal händelser som givit uttryck för detta.

No. 1 - Opinionsundersökningen

Ett stort brev damp nyligen ned i brevlådan. Stora brev är spännande. Ty de normala postförsändelserna brukar allt som oftast vara mindre och plånbokstömmande. Men det här var ett stort och spännande brev.

Det stora brevet visade sig relatera till en opinionsundersökning innehållandes en flersidig svarsblankett:

Hade jag fått denna svarsblankett i min hand för bara några år sedan hade jag tagit emot den positivt. Inte för att deltagande i SCB-undersökningar ger vuxenpoäng, för vuxenpoäng räknar i regel inte vuxna.

[En liten passus är på sin plats. Det verkar ha blivit norm att vara kille eller tjej från vaggan till graven. Själv ser jag inget fel i att vara kvinna eller man och jag anser inte att det bör kopplas till ålder utan mognad, dvs förmåga till frihetsnyttjande och ansvarstagande. Det finns många kvinnor och män inom piratrörelsen som ur ett strikt åldersperspektiv kan klassas som kille eller tjej men som ur ett mognadsperspektiv är högst manliga eller kvinnliga. Förväxla för övrigt inte omognad med att behålla och underhålla barnet i sig. Utan detta stagnerar vi och slutar leva. Förväxla inte heller manlighet och kvinnlighet med något naturligt ont eller gott.]

Nej, min positiva inställning hade bottnat i att jag tycker det är kul att vara med i den demokratiska och samhälleliga processen. Just i detta fall så hade jag dessutom en hel del åsikter och synpunkter så intresset borde varit på topp.

Så var dock inte fallet.

Jag litar inte längre på staten. Jag litar inte längre på dess representanter. Jag litar inte längre på vår demokratiska process.

Varför ska jag lita på någon som inte litar på mig?

Varför ska jag ha förtroende för någon som inte har förtroende för mig?

Hur kan jag förväntas ha förtroende för ett samhälle där födsel per automatik leder till brottsmisstanke?

Kort och gott, den här opinionsundersökningen är den första jag inte bara lämnat obesvarad utan noga rivit i bitar.

För övrigt var svarsblanketten inte bara miljömärkt utan även integritetsmärkt. Problemet var dock att i samma andetag som man hänvisade till sekretess och lagskydd så påpekade man att kompletterande uppgifter rörande bl.a. yrkesroll redan inhämtats. Förtroendegivande och integritetsvänligt så det förslår.

Även om man bortser från detta så associerar jag numera alltid den här typen av överslätande integritetssvammel till något specifikt. För att tala i klartext: PKU någon? Känner du inte till PKU-registret och hur det respekterats av våra s.k. integritetsvärnande myndigheter så rekommenderar jag följande läsning:

TT - Sockerfritt integritetsförakt

Jag störde mig också på följande text i svarsblanketten:

Om nu mitt svar är så fantastiskt viktigt så ber jag att få påpeka att opinionsundersökningar kräver etablerade förtroenden hos allmänheten. Det innebär att alltid värna demokratiska fundamenta. Det omfattar inte bara mig utan även Harald och alla andra medborgare.

Framförallt omfattar det vår regering och riksdag.

No. 2 - Julklappen

Den andra händelsen är från dagarna innan julhelgen. Jag hade just kommit ut från Hötorgets t-banestation och var på väg uppför rulltrappan mot Malmskillnadsgatan. En bit därifrån fanns nämligen utlämningsstället som hade det som sedermera skulle paketeras till en julklapp.

Jag står där i rulltrappan och ser plötsligt att vid rulltrappans slut finns en stor övervakningskamera monterad. Utan att egentligen tänka så vänder jag reflexmässigt ned ansiktet. Jag känner obehag. Helt utan någon rationell anledning. Jag menar, jag ska ju bara göra en akutinsats för att få julklappsbestyren ur världen och sedan vända hemåt igen. Men där står jag och känner obehag.

Rulltrappan är lång och jag vänder mig bakåt, än en gång utan någon rationell anledning. Då växer obehaget än mer. För nu inser jag att det rena mjölet i min påse blivit om inte svart så i varje fall grått. Som bekant är det inte jag som avgör mjölets färg utan den som övervakar. Att bete sig som jag gjorde där i rulltrappan ser för den som övervakar potentiellt misstänkt ut. Vad är det jag har att dölja? Att svaret på den frågan är "min oskuld" gör inte saken bättre. Kameran har ju redan etablerat skuldspotential. Jag har "betett mig". Att jag inte hade vett nog att "bete mig normalt"! Smart Thomas! Ditt dumma nöt! Ditt valboskap!

När jag senare på kvällen reflekterade över detta så kändes allt bara pinsamt och präglat av paranoia. Ändå bestod en känsla av gnagande obehag som jag inte kunde förklara eller förstå.

Kanske berodde det på lokus? Att jag befann mig i ett område av visst polisiärt intresse?

Kanske berodde det på att det dagarna innan skrivits om övervakningskameror i relation till kriminalitet i tunnelbanan?

Mina rationaliseringar var överflödiga för självklart förstod jag. Jag var dock inte beredd att acceptera det jag då innerst inne förstod.

För det jag sedermera både förstått och accepterat är att övervakningssamhället inte längre är en fantasi eller något abstrakt som ligger i framtiden. Så där lite om och när och beroende på.

Övervakningssamhället är inte längre något jag bara intellektualiserar eller något jag enbart skriver om och protesterar mot.

Övervakningssamhället är här.

Övervakningssamhället känns!

No. 3 - 1984

Just känslan är viktig att beakta. Det är ofta den som skiljer den som förstår ett skeende på ett logiskt plan från den som upplevt detsamma. Känslan återkommer också i den tredje händelsen.

Filmatiseringen av Orwells 1984 har jag sett flera gånger. När jag nyligen såg om den så hade det passerat några år sedan sist. Det märktes på ett sätt jag inte hade förväntat mig.

Den dystopiska handlingen upplevde jag denna gång på ett djupare plan. Det som började som en smula olust utvecklades under filmens gång till en djup obehagskänsla. I slutscenen när huvudkaraktären Winston Smith kapitulerar för storebror även mentalt så kände jag mig fysiskt illamående. Obehagskänslan höll faktiskt i sig större delen av dagen och även detta kopplar jag till insikten om att övervakningssamhället är här och nu.

Det går inte att distansera sig mot det som ingår i vår vardag.

Det som skrämmer mest är inte dess effekter utan att så många alltjämt är likgiltiga.

No. 4 - Säljare av mobilabonnemang

Jag har större delen av mitt vuxna liv haft en hatkärleksrelation till säljare. De negativa känslorna (hat är ett för starkt ord att använda) bygger, kanske inte helt förvånande, på att säljare kan vara otroligt jobbiga, påträngande och respektlösa. De positiva känslorna bottnar i att säljare ibland erbjuder rejält bra argumentationsmotstånd. Om man som jag är intresserad av argumentation och, som i allt annat jag har ett intresse av, önskar förkovra mig i det så är det inte helt enkelt att hitta sparringpartners som kan bistå i den utvecklingen. Somliga säljare är därför fantastiska kunskapskällor och de är inte bara gratis utan ber i många fall om att få gå en dust.

Jag vill tona ned bilden av en boxningsring och ett par testosteronstinna orangutanger som maskerats till fighters. Min egen erfarenhet av argumentation ansikte-mot-ansikte är nämligen att det alltid gäller att hålla huvudet kallt och hålla känslor i schack. Därmed inte sagt att känslor skall uteslutas för i alla liknande sammanhang finns en styrka i att kunna beakta dem och spela på dem - inom de räjonger som är hederliga. Vi är trots allt människor av kött och blod med både hjärna och - kanske framförallt - hjärta. Egentligen ingen skillnad mot argumentation på nätet utan kanske bara ett förtydligande av att det är viktigt.

För att komma till saken, i större matvaruaffärer och köpcentra är det vanligt med säljare av mobilabonnemang. De här människorna är sällan av intresse ur mitt förkovransperspektiv då de allt som oftast är oerfarna löneslavar. De bygger dessutom sin säljteknik på att ta ett snabbt och rejält kliv in i den potentielle konsumentens privata sfär och sedan spinna vidare på den minimala chock - eller i varje fall kontrollförlust som kan uppstå av detta. Samma psykologi som gatubedragare använder på turistorter världen över fast i något mer rumsren form. Svårt att möta om man inte själv kan knepen. Annars förhållandevis enkelt.

Sättet min reaktion förändrats till dessa säljare under senare tid är till en där jag helt dödar all potential för fortsatt interaktion. Om jag tidigare slösade ett antal meningar med ett försök till ett leende i mitt anlete så har detta numera reducerats ned till one-liners. Den typiska frågan "Ringer du med mobilföretag X idag?" möts därför av fortsatt gång, en halv blick och svar som:

Kanske det.

Vad ringer du själv med?

Vem frågar?

Visst kan man knyta denna reaktion till allmän leda med den här typen av säljaktiviteter. Jag har dock alltmer förlikat mig med att det jag triggas av är det faktum att en utomstående tar sig friheten att jaga personlig information om mig. Det spelar ingen roll att den information man gräver efter är blygsam och för de allra flesta människor ointressant.

Det handlar om principer.

Jag delar gärna med mig av mig och min person men då ska det ske baserat på förtroenden och på mina villkor.

Medborgarens reaktionsförändring

Aktiva reaktionsförändringar
De exempel på händelser jag nämnt i detta inlägg där reaktionsförändringar synliggjorts bygger alla på förändrade aktiva reaktioner. Jag har identifierat dem pga att min aktiva reaktion i en specifik situation förändrats mot tidigare erfarenheter och liknande situationer. Men finns det måhända även passiva reaktionsförändringar? M.a.o. förändringar som dämpat reaktioner?

Jag tror det.

Passiva reaktionsförändringar
Hur har den strida strömmen av integritetskränkande initiativ påverkat oss ur ett vidare perspektiv? Jag hävdar att vi passiviserats.

Vi har redan vant oss vid demokratiföraktet och den tillhörande integritetsmisshandeln. Vi reagerar knappt längre när vi hör talas om nya integritetskränkningar. Med "reagerar" menar jag att det som tidigare möttes med upprördhet och känslostorm har nu anpassats enligt självbevarelsedriftens mekanismer. För det är tyvärr så att om oförrätter begås återkommande och, om inte vardagligen så i varje fall, regelmässigt så blir det nödvändigt att hantera detta genom att dämpa den reaktion de utlöser.

Men avtrubbning, ty det handlar om avtrubbning, är ingen långsiktig lösning. Det är symptombehandling som i sig själv är nedbrytande om den får fortgå.

I värsta fall leder det också till att vi agerar selektivt och tappar våra definitioner och principer. Risken för detta ökar givetvis när det är så starka krafter vi kämpar mot och de attacker vi utsätts för är så många att vi ofta inte har något annat val än att välja våra strider.

Förvridna reaktionsförändringar
Inte nog med att våra reaktionsmönster förändrats såväl aktivt som passivt. Jag tror också att våra reaktioner helt enkelt förvridits. Med detta menar jag något mer specifikt och gripbart, för de aktiva och passiva reaktionsförändringar som redan avhandlats tyder ju redan på ett förvridet reaktionsmönster.

Det jag avser är sådant som intensitet och proportionskoppling i relation till reaktioner.

Det mest nyliga exemplet på detta är hur beskedet mottogs om att ACTA stött på patrull i Europaparlamentet. Applåder och hurrarop!

Ett annat relativt nyligt exempel är att överföringen av SWIFT-data till USA stoppade. Även detta möttes av glädjestormar!

Missförstå mig inte! Självklart ska vi fira delsegrar. Självklart ska vi glädjas åt framgång. Självklart var även jag strålande glad åt detta!

Det jag menar är att denna typ av glädjeämnen måste betraktas ur ett helhetsperspektiv. Gör vi inte det så kommer vi ofelbart att hamna i ett tillstånd av förvriden reaktionsförändring.

För så här är det:

I en annan tid och på en annan plats hade en aktivitet jämvärdig FRA-lagens införande lett till att Riksdagshuset stormats och de antidemokratiska medlöparna giljotinerats.

I en annan tid och på en annan plats hade initiativ som ACTA och överföring av SWIFT-data renderat riksrätt och arkebusering för landsförräderi.

För att ni inte ska svälja tungan av oro så ber jag att få förtydliga att jag självklart och inte på något vis menar att vi ska ta till vapen eller göra revolution. Jag vill bara att vi av respekt för demokratin, framtiden och historien som facit måste kalibrera synen på det krig som nu utkämpas. Gör vi inte det så befarar jag nämligen att framtiden i sitt sköte kommer ha historiska återupprepningar som vi alla helst hade undvikit.

Det är ett mycket högt spel med stora insatser som nu förs. Att våra demokratiska representanter inte tycks inse detta är inte ett giltigt skäl för oss att glömma detta faktum.

När demokratins grundvärderingar inte respekteras och dess representanter inte lyssnar är det istället berättigat att vi vaknar ur slummern och ifrågasätter.

Är det rimligt att låta den fria världens diktatorer slippa ansvar? Bristande ansvar måste få konsekvenser. Hur utkräver vi detta ansvar och vilka konsekvenser ska det få?

Läsvärt: Kapten Josh Blodöga listar punkter. Gårdagens lågvattenmärke står UNT och Lars Nilson för som varken förstått det här med nätet, dess funktion eller remixkultur. Trots Sundsvalls Tidnings anmälan har Transgenus dock redan återuppstått. Även Cybernormer skriver om Transgenus och undrar vad som händer om man smurfar ett kön? Sista inlägget om Transgenus står Opassande för. Jinge visar en Mohammedbild. JörgenL skriver mycket bra om representativ demokrati. Då mitt inlägg behandlar förtroenden lyfter jag även JörgenL:s alltjämt aktuella inlägg om detta. Utan att ta ställning till det som föranlett uppmärksamheten (jag har inte hunnit läsa det) så tycker jag det är fullkomligt underbart att transparensen bibehålls även om det innebär att gräla offentligt. Vi är så jäkla bra! Sist men inte minst ska ungjävlarna sluta knarka medelst repression.

Links for 2010-03-13 [del.icio.us]

2010-03-14T00:00:00-08:00

Kulturnyheter från TT - Timbukturemixar och live-looping

2010-03-13T18:12:00.004+01:00

Det är dags för mer kulturnyheter från TT. Denna gång är det Timbuktu och remixkultur samt live-looping som ska avhandlas.

Timbuktu - Remixkultur

År 2005 släppte Timbuktu albumet Alla vill till himmelen men ingen vill dö. För övrigt ett av det årets bättre album. Här är titelspåret:

Efter viss YouTube-zappning hittade jag fram till Frida Appelgrens, f.d. Muranius, softa version av nyssnämnda låt. Skånskan till trots förmedlar hon en helt annan känsla:

Jag är väldigt förtjust i remixkultur och när den dessutom yttrar sig med demoscensattribut så är det lite av julafton för undertecknad. Exakt detta fann jag nämligen i den tredje versionen av Timbuktus låt. Denna gång tolkad av chipmusikern Dubmood:

Live-looping

Live-looping möjliggör för multi-instrumentalister (Googleöversättning) att själva framföra vad som tidigare krävde (minst) ett helt band av musiker. Detta kan yttra sig i smått fantastiskt underhållande framträdanden och jag har tidigare skrivit om Reyn Ouwehands insats på BIT Live 2008:

Live-looping kan också åstadkomma underverk för musiker som kan konsten att använda sin röst och kropp på bästa sätt i kombination med instrument. En god vän tipsade om Theresa Andersson som briljerar i sin Birds fly away:

Mer om Timbuktu: Officiell hemsida, Wikipedia, Last.fm, MySpace, TT - Timbuktu tillrättavisar totalitära, SvD - Konsert på Berns

Mer om Frida Appelgren: MySpace

Mer om Dubmood: Wikipedia, MySpace, Facebook

Mer om Theresa Andersson: MySpace, Wikipedia (Googleöversättning), Expressen

Tidigare Kulturnyheter från TT:
Kulturnyheter från TT - Diablo Swing Orchestra m.m.
Kulturnyheter från TT - Alela Diane

Läsvärt: Chefen över Internet är krasslig. Iväg och tipsa om pick-you-uppers! Bossen hann innan sjukdomen slog till tipsa om en mycket intressant frågeställning och att en gaggig åldring fyller 200 år! Caspian Rehbinder gör en intressant reflektion kring hårdrock, mjuka celler och solkig kärlek. Ershag och Oscar Swartz får mig att fundera på om det inte bara är stavningen som är gammelmodig på Upsala Nya Tidning? Anna Troberg har svar på tal. Slutligen, har du skrivklåda och/eller sitter på en piratrelaterad nyhet eller artikel? Tveka då inte att höra av dig till Piratnytt!

Links for 2010-03-12 [del.icio.us]

2010-03-13T00:00:00-08:00

Unionen missbrukar sitt förtroende

2010-03-10T23:20:00.005+01:00

Via Opassande nås jag idag av nyheten att ännu en lobbykampanj med upphovsrättsliga förtecken sjösatts under namnet Nätverket Kulturskaparna.

Språkförbistring och associationsförvridning

I sedvanlig ordning när det gäller sådana här företeelser så är det en ymnig flora av jurister som utgör främsta ansvarsbasen. Juridik var tidigare inte det jag förknippade med skapande, kreativitet och kultur. Under senare åren har dock denna association uppstått och numera så kräks jag nästan när jag hör orden "kreatör", "musiker", "artist", "kulturskapare" etc. Inte alls för att jag avskyr verkliga musiker, artister och kulturskapare ty jag är verkligen en stor älskare av nästan all form av kultur. Nej, anledningen till denna min obehagskänsla beror på att "kulturskapare" m.fl. ord numera associeras till Henrik Ponténs eller Monique Wadsteds nuna och Sonys logotyp.

Sa jag att jag nästan kräks? Bättre illamåendeinducerande medel än Sony och deras lakejer finns faktiskt inte.

Fack me!

Nåväl, så efter att ha skummat igenom detta nya lobbyinitiativs hemsida och funnit de sedvanliga aktörerna (kulturskapare!) som kompositören CopySwede, avantgardeartisten Sami och den store dramatikern STIM så möts jag av det jag aldrig någonsin tidigare förknippat med den här typen av lobbyism. Längst ned på listan över medverkande organisationer finner jag nämligen följande:

Fackförbundet Unionen bedriver alltså upphovsrättspolitisk lobbying!

Fackförbundet Unionen råkar även vara min arbetsrättsliga representant.

Unionen i svarskuld

Jag beslöt att höra av mig till Unionen för att få en förklaring:

Hej Unionen,

Nu vill jag väldigt gärna ha ett svar och det å det skyndsammaste då detta kommer att ligga till grund för min, och troligtvis väldigt många andras, fortsatta medlemskap i Unionen.

Idag lanseras nätverket Kulturskaparna.

Med buller och bång har man (ni?) propagerat för att infrastrukturleverantörer, dvs Internetleverantörer, "ska ta sitt ansvar" och på något sätt medverka till att "kulturskapare" ska få betalt? Betalt för vad och på vilket sätt och under vilka förutsättningar?

Ovanstående frågor är intressanta att få svar på men det viktigaste är dessa:

1) Varför har Unionen så aktivt tagit ställning för denna konstellation "kulturskapare" (hur mycket kultur har ex. Copyswede skapat?)?

2) På vilket sätt är det Unionens uppdrag att ta politisk ställning genom att bedriva lobbying inom detta område?

Jag har full förståelse för att ni värnar era medlemmar och ser till att arbetsrättslagar och liknande anställningsrelaterade regler följs och respekteras.

Jag har dock absolut ingen förståelse för att ni tar politisk ställning och aktivt deltar i ett projekt som nätverket Kulturskaparna.

Som värnare av demokratiska fundamenta och motståndare till de attacker mot Internets grundfunktion och potential som fantastiskt yttrandefrihetsinstrument och allmän frihets- och maktspridare så skulle jag givetvis uppskatta om ni aktivt tog ställning för piratrörelsen, Electronic Frontier Foundation, mänskliga rättigheter, Piratpartiet etc.

Däremot skulle jag som medlem i Unionen motsätta mig något sådant så länge som det inte har relation till er kärnverksamhet.

Jag förväntar mig därför en snar och utvecklande förklaring!

OBS! Denna förfrågan och ert kommande svar kommer även att publiceras på min blogg som ni finner här:

http://www.thomastvivlaren.se

Transparens

Något jag normalt stör mig på i relation till lobbyorganisationer är att man i regel satt i system att motverka genomlysning och verklig debatt. Antipiratbyråns s.k. blogg med ymnig och selektiv censur av kommentarerna är ett sådant mycket konkret exempel.

Nätet möjliggör transparens på ett sätt som vi tidigare bara kunde drömma om. Det är inte längre gångbart att luta sig mot någon auktoritet eller stort och respekterat opinionsinstitut som Sifo. Jag vill kunna läsa undersökningar eller annat uppbackningsmaterial själv! Jag är inte intresserad av att någon hävdar si eller så utan jag vill själv kunna läsa, ta till mig, kontrollera, dra slutsatser och vid behov ifrågasätta. Sifo konstaterar si eller så. Jaha? Show me the data or f**k you!

Tolka nu inte detta som att jag ifrågasätter Sifos trovärdighet. Däremot så ifrågasätter jag alla lobbyingorgan och egentligen allt med puls som har en åsikt. Punkt. När lobbyister inte anstränger sig för att maximera transparensen så blir jag ledsen och kinkig. Hallå? The Internets? Hur svårt är det att slänga ut en PDF och länka till denna? LinkLuv?

Därför är det glädjande att det faktiskt finns både en PDF och en länk på Nätverket Kulturskaparnas hemsida. Dock inte, om jag uppfattar det rätt, till själva Sifoundersökningen men i varje fall till en rapport som jag uppfattar som någon slags sammanfattning. Bra så!

Som man frågar får man svar

Frågorna som använts i undersökningen är i många fall intetsägande och tolkningsbara på ett sätt som inte alls ligger i linje med den poäng som Nätverket Kulturskaparna vill göra, dvs att gemene man minsann tycker en bredbandsskatt vore fina fisken.

Det är inte särskilt konstigt att allmänheten upplever att en facil månatlig summa känns trevlig som en slags digital avlat med upphovsrättskyrkorna som frälsande förlåtare. Traditionell beskyddarverksamhet har alltid varit lockande för de som utsatts för den och ställs inför ett otrevligt ultimatum. Eller konkretiserat så är det långt mycket trevligare att hosta upp några hundralappar/månad än att ett gäng Sonylobbyister (kulturskapare!) trampar in över tröskeln och beter sig som de har förstånd till och maktbegäret tarvar.

Vad är det som Nätverket Kulturskaparna för fram i sitt debattinlägg på SvD och vad är det som DN, sin vana trogen, missar?

Nätverket Kulturskaparna lyfter fram följande huvudpoänger i sin rapport under första punkten Resultatet i korthet:

81 procent av svenskarna tycker att kulturskapare ska få betalt när deras verk används och sprids via internet.

Det här tolkar jag som ett skälighetssvar främst kopplat till ett för stort tolkningsutrymme. Eller menar verkligen 81 procent av svenskarna att kulturskapare (CopySwede!) ska få betalt varje gång de lyssnar på hur Per Gessles text kryllar av folk som sitter på en sten och dinglar med sina ben? Ska verkligen all kultur beslås med en kostnad varje gång den sprids? Men den som sprids via Jamendo då? Visst spelar jag dum men jag anammar bara svarsmetod efter frågemetod.

Vad är det egentligen man avser med termen "används"? Att ens nämna ordet i samband med kultur lämnar åtminstone i min mun en mycket fadd smak.

Jag "använder" inte musik. Jag "använder" inte film. Jag får däremot en upplevelse och möjligtvis en känslostimulans men jag tänker aldrig någonsin acceptera att någon s.k. kulturskapare (Sonylobbyn!) reducerar ned detta till ett "användande".

Min relation till kultur är inte den mellan mig och rörmokaren utan möjligtvis som den jag har till mina bästa vänner. Vad har du använt idag då? Tja, jag började använda Beethovens Månskenssonat och en fet mugg svart kaffe men det fungerande inget vidare. Sedan traskade jag över till Knut och använde honom. På eftermiddagen tränade jag och då använde jag Rammsteins Du Hast. På kvällskvisten använde jag Bach och Goldbergvariationerna och därefter dök Sophia upp och då använde jag henne en stund.

Använda? Förbannat trams och vedervärdig kultursyn!

77 procent av de svarande tycker att det vore bra om företag och andra aktörer utvecklade fler och bättre lagliga alternativ till fildelning.

Nähä? Varför passar man inte på att fråga om folk tycker det vore bra med fred på jorden? När man ändå håller på så varför inte fråga om det vore bra om folk fick nuppa lite mera och jobba lite mindre?

71 procent av de svarande tycker att det vore bra om internetleverantörerna tecknade licenser med upphovsrättsinnehavare och erbjöd sina kunder att ta del av texter, bilder, film och musik på internet genom nya abonnemangsformer.

No shit Sherlock! Jag skulle vilja ha en abonnemangsform där varje musik, bild och film jag "tog del av" (använde!) resulterade i att oetablerade artister bereddes möjlighet till att utveckla sitt kulturskapande. Då menar jag inte den typ av kulturskapande som innebär paragrafläsande och lagvrängande à la Sonylobbyismen. Dessvärre ser jag inte riktigt hur detta skulle gå att få till i praktiken. Mig veterligen finns det ingen teknik i världen som kan generera pengaflöden av nätverkstrafik.

Framförallt så vill jag aldrig mera ge en spänn till någon av de stora upphovsrättsprofitörerna, ex. Sony, som agerat vedervärdigt i relation till sina kunder (användare!) och dessutom gjort allt för att demontera ned demokratiska fundamenta som ex. rättssäkerheten.

Precis som när jag köper en ny dator och tvingas betala för det senaste Windozeoperativet trots att jag aldrig nyttjar det så vill jag inte heller hamna i en situation där jag göder människor och företag, ex. som Sony, som jag avskyr och som vill mig illa.

Selektiv sammanfattning

Vad man dock inte anser vara viktigt att föra fram i sin kortfattade resultatssammanfattning är svaren i relation till en statlig Internetavgift:

Bland de svarande tycker majoriteten, 52 procent, att det är vore dåligt om staten införde en avgift på internettrafik. 41 procent tycker att det är ett bra förslag.

Det intressanta med detta svar är att det delvis motsäger den slutsats som Nätverket Kulturskaparna själva dragit och för fram. Den positiva synen på nuvarande upphovsrätt och relaterad betalningsvilja är trots allt inte så stor när man gör avgiften obligatorisk. Ty en skatt går inte att komma ifrån och detta får man trots allt anta att de som svarat insett.

Lobbyism handlar om att få betalt för att propagera för en viss ståndpunkt så vem är egentligen förvånad?

Upphovsrättsligt stöd?

Jag tycker inte heller om hur antaganden förs fram på ett sätt som ger en bedräglig framtoning. I detta fall så drar man stora växlar på att "upphovsrätten ska gälla på Internet". Och? Jag garanterar att det inte finns många som vill ta bort upphovsrätten i detta avlånga land. Däremot anser vi inom Piratpartiet att den måste reformeras för att vara i takt med sin tid och även respektera de värden vi per automatik förknippar med det fria demokratiska samhället.

Missa för övrigt inte Rasmus inlägg: Copyriot - Kulturkreationism

Unni skriver också klokt: Unni Drougge - Ett fritt kulturliv

Läsvärt: En delseger för ACTA-motståndet och transparensen inom EU är uppnådd vilket Henrik Alexandersson sammanfattar. Henrik skriver även bra om rätten att kritisera religioner. Missa inte Olof Bjarnasons beräkning om hur lite frihet kostar! Full Mental Straightjacket gör en intressant reflektion om att gå ur STIM. Scaber Nestor noterar att Israel gör för att Israel kan. Slutligen, Klara Tovhult som tar upp krockande frågor.

Centern valfläskar om integritet

2010-03-07T22:38:00.002+01:00

Centern gjorde häromdagen ett utspel i SvD om datalagringsdirektivet. Med viss förvåning noterade jag att det togs emot positivt av många piratvänner. Själv ser jag det bara som ett utspel som bekräftar att integritetsfrågan och Piratpartiet definitivt är att räkna med i höstens val till Riksdagen.

Det uppenbara

Det som direkt avslöjar detta utspel som valfläsk är följande:

Å andra sidan är det inte, som vissa tror, möjligt att bara sopa problemet under mattan och blankt vägra genomföra direktivet.

Att vägra genomföra direktivet - med vilka medel som helst precis så som värnandet av själva demokratiska systemet borde stipulera - handlar inte om att "sopa problemet under mattan". Tvärtom så är just det verkligt ansvarstagande.

Att acceptera styggelser som FRA-lagen eller datalagringsdirektivet, det är att sopa under mattan!

Centern fuskar med läxläsningen

I synnerhet Centern borde härvidlag förstå att lagförslag och direktiv som inskränker den demokratiska plattformen bör inte, kan inte, får inte hanteras som vilken-fråga-som-helst. I ljuset av FRA-debaclet så borde just Centerpartiet ha lärt sig den läxan.

Min förhoppning är att väljarna genomskådar detta för vad det är: rent och skärt valfläsk!

Det inte fullt så uppenbara

I Centerns utspel finner vi också följande passage som berör hur direktivet stoppas från att genomföras i Sverige:

Ett sätt att uppnå detta på är att förändra direktivet så att det görs frivilligt för länderna att genomföra.

Så vad är problemet med ovanstående? Det låter väl prima om vi i Sverige slipper datalagringsdirektivet?

Absolut.

Men enbart om man inte förstått sociogramanalysens styrka.

Till skillnad från direktriktad avlyssning (inte massavlyssning), dvs som sker mot en specifik person, så är sociogramanalysen inte beroende av exakt och detaljerad personinformation.

Detta innebär att man som enskild individ kan försvåra och begränsa sociogrammens styrka, men det går inte att praktiskt helt skydda sig från dem. Sociogramanalys innebär nämligen att man utgår från rent-mjöl-i-påsen-argumentet fast upphöjt till två, dvs det är någon annan som avgör hur rent mjölet i din påse är och det är dessutom andra som ligger till grund för denna bedömning.

Med sociogramanalysen så kartläggs i praktiken hela ditt nätverk och dina kontakter med syfte att få en bild av dig som individ. Skydda dig bäst du vill men så länge inte hela din vänskapskrets och ditt kontaktnät anammar samma förhållningssätt till kommunikation så kan du glömma att slippa bli kartlagd. Dina vänner är helt plötsligt dina potentiella fiender. Vi skapar ett samhälle där paranoian institutionaliseras i hela samhällsstrukturen. Vem kan jag lita på? Svaret - med rent-mjöl-i-påsen-argumentet i bakhuvudet - är givetvis, ingen förutom dig själv. Detta dessutom under förutsättning att du anonymiserar hela ditt liv och avsäger dig ditt sociala liv.

Har man inte förstått ovanstående så ser man givetvis en frivillighetsklausul i relation till datalagringsdirektivet som en lösning.

På sin höjd är det en form av symptomlindring.

Man kan väl inte begära mera av ett parti som begagnar integritetsglasögon vid principvärnande?

Tack till OlofB för sociogramillustrationen!

Andra skriver: Annie Johansson, Lakes lakonismer, Lena Ek, Linander tycker!, Livskraft och politik, Silvertörne, Svensk Myndighetskontroll

Läsvärt: Viktualiebrodern gör en intressant iakttagelse till ännu ett Centerrelaterat utspel. Dynamic Man konstaterar att Australien censurerar censurnyheter. Full Mental Straightjacket lustifierar över ACTA. Skivad Lime skriver mycket intressant om exemplarförsäljning i en hyperdistribuerande värld. Slutligen Svensson som påminner mig om min olästa boktrave.

Detaljkunskap om transaktioner önskas

2010-03-07T18:56:00.002+01:00

Ett kort inlägg med TT som avsändare och svärmen som mottagare. Hur får man lättast tag i detaljer kring följande transaktioner?

Danowsky & partners advokatbyrå:

MAQS Law Firm:

Ifpi:

Sony Sverige:

Läsvärt: Falkvinge kan tänka sig att rösta för en liten del av datalagringsdirektivet. Jag nickar bifall till Anna Trobergs förslag och Falkvinge hoppar på med en egen tolkning. Lars-Erick gör en kompletterande invändning till nyssnämnda och har även ett intressant inlägg om grundlag och integritet. Ett äldre inlägg tycker jag också är värt att lyfta på nytt. Det är Majestatis Pluralis som uppmärksammar de remissinstanser som regeringen nyttjade för datalagringsdirektivet. Sonys lobbyorgan APB var inte helt oväntat bland dessa.

Kulturnyheter från TT - Alela Diane

2010-03-07T17:33:00.002+01:00

Det är dags för kulturnyheter från TT igen. I årets första Rocky Magasin läser jag om musikern Alela Diane som av artikelförfattaren Oskar Ponnert beskrivs som en äkta artist. Jag är benägen att hålla med. Artikeln och Alela Diane är intressant i allmänhet men också ur ett piratperspektiv.

Internets betydelse

På frågan om Internet förändrat musiken svarar Diane:

Ja. Det är ett annat sätt att upptäcka musiken. Jag vet att Internet har hjälpt min musik att komma fram. Utan Internet hade det gått mycket annorlunda. Fargo Records hittade mig på nätet till exempel.

Inga nyheter för den som har följt musikbranschen ur ett piratperspektiv istället för det von Oben och verklighetsfrånvända som de stora skivbolagen som Sony m.fl. i the big four alltjämt nyttjar sig av och propagerar för.

Konsertens betydelse

På frågan om Diane är beroende av konserter ges svaret:

Det är en bisarr och förvirrande business det här, men man kan bara göra sitt bästa. Jag tjänar mest på att turnera, ja. Trevligt på ett sätt, för det är ju logiskt: man ser att folk är på min konsert. De vill se mig sjunga och jag får betalt för det. Det är bra. Det är inte lika bisarrt som andra inkomster från musik. Man vet att folk lyssnar om de kommer på konserterna.

Inte heller det här är någon nyhet. Däremot är det givetvis skrämmande för de stora skivbolagen som alltjämt lever och agerar i tron att exemplarsförsäljning är det som skall vara primärt ekonomiskt drivande.

The Pirate's Gospel

Sist men inte minst så hittade jag per omgående fram till en av Diane's låtar som även den andas piratism. Den har lite symboliskt titeln The Pirate's Gospel:

Mer Alela Diane:
Alela Diane - Officiell hemsida
MySpace - Alela Diane
Wikipedia - Alela Diane
DN - Po Tidholm: Alela Diane på Södra Teatern

Tidigare Kulturnyheter från TT:
Kulturnyheter från TT - Diablo Swing Orchestra m.m.

Läsvärt: Vänsterteknik undrar om vi ska utesluta kompromisser? Jag tycker självklart att i frågor av binär och principiell natur måste vi göra det. Opassande påpekar att den öppna debatten inte är smutsig per definition. Futuriteter skriver om trovärdighet. Badlands Hyena tar upp problemet med gatpojkar. Slutligen så trycker Henrik Alexandersson plattan i botten.

Trafiktips från TT - Bloggplattform

2010-03-01T23:16:00.002+01:00

http://www.flickr.com/photos/atwatervillage/ / CC BY-NC-SA 2.0

Jag tror mig ha identifierat ett behov hos många av mina bloggande (pirat)vänner som jag härmed ämnar göra mitt bästa för att tillfredställa. Detta är nämligen första delen i en serie inlägg om trafik. Nej, det blir inga kommentarer om köer vid Eugeniatunneln eller rapporter om förseningar för spårbunden trafik. Nu blir det snack om riktiga och viktiga trafikproblem.

Hur ökar man trafiken till sin blogg?

Jag ber att få påpeka att jag på intet sätt är någon SEO-expert utan utgår helt och hållet från mina egna erfarenheter på området. Att tänka till vad gäller vilket verktyg du ska använda för ditt bloggande är en liten men viktig investering. Tänk på att bloggande är en sysselsättning som du kommer ägna dig åt under lång tid framöver. Det är mitt antagande med tanke på att du läser ett inlägg om trafikoptimering. Välj därför en slipad bajonett och inte en flisig smörkniv (nej, jag är varken stridis eller macho och bättre liknelser välkomnas i kommentarsfältet). Om inte annat så spar det tid och minimerar frustration.

Bloggdarwinism

En bra bloggplattform bör vara framtidssäkrad i så måtto att den är smidig, anpassningsbar och har ett hyfsat stöd i form av underhåll och vidareutveckling. Vi börjar bakifrån enligt min högst subjektiva syn på detta.

Blogg.se
Blogg.se är ett svenskt initiativ till bloggplattform. Av vad jag har sett är det mycket förekommande bland svenska fashionistor och modebloggare. Nu vill jag inte hävda att detta i sig är ett varningstecken. Eller det gör jag iofs (inget illa menat Isabella men du kör ju på annat). Nyssnämnda menat som att den tekniska kompetensen bland denna grupp bloggerskor får antas vara under medel och kanske inte förenat med saker som framtidssäkring och anpassningsbarhet.

Plattformen tycker jag från ett upplevelseperspektiv känns lite allmänt slapp, trög och oflexibel. Framförallt så är det en liten aktör på en arena som alltmer tycks delas upp av ett par dominerande giganter. Vill man leva farligt så är det dock en plattform att köra vidare på.

Typepad
Typepad är i Sverige och den politiska bloggosfären mest känt för att Oscar Swartz använder det som bloggplattform. Ur ett marknadsföringsperspektiv så har man verkligen gjort sig personberoende om vi nu ska fästa någon som helst vikt vid detta. Jag känner inte till så mycket mer om Typepad men det spontana intrycket är att plattformen står sig slätt mot de främsta konkurrenterna.

Blogger
Blogger har hängt med länge och uppbackade av ägaren Google är man alldeles oavsett plattformens nuvarande skick en aktör att räkna med. Med Google i ryggen kan mycket hända så jag skulle inte räkna ut Blogger riktigt än.

Just ja, Thomas Tvivlaren körs på Blogger vilket också bör nämnas som en omständighet. Välj själv om den är positiv eller negativ.

And the winner is...
Wordpress är numero uno som enkel bloggplattform. Öppen källkod grundar för portabilitet och en livfull kultur med stort stöd genom både antalet användare och antalet utvecklare. Kort och gott, ett val som har det mesta man kan önska och förvänta sig på kort såväl som lång sikt.

CMS-plattformar
Bloggande kan givetvis bedrivas på mer avancerade system som CMS-plattformar som Drupal och Joomla. Om du står i begrepp att välja en dylik tror jag dock du har tillräckligt med egen kunskap/resurser för att avgöra vad som är lämpligt ändå.

Andra skriver:
Blogger or Wordpress? Which Blogging CMS Platform is Better When Creating Blogs?
Choosing the Right CMS Platform for Your Website (from an SEO perspective)

Läsvärt: Sugbloggen pratar juridisk retroaktivitet. Josh demonstrerar än en gång varför man inte ska servera ett uppslag med fundamentalistisk klangbotten på silverbricka i dennes närvaro. Det blev verbaliserad slakt även denna gång! Opassande funderar kring vad som sägs och vad som menas. Slutligen, Christian Engström som anser att EU-kommissionen ska sluta hävda att äpplen är apelsiner.

Mer wordness åt folket

2010-03-01T18:37:00.004+01:00

Wordnesskampanjen förde mycket gott med sig och fick dessutom trevlig uppslutning. Det är därför hög tid med en uppföljning på detta ämne.

Svar tarvar frågor

En mycket viktig erfarenhet från kampanjen är vikten av att nyttja synergin i deltagarkulturen. Hade jag inte ställt frågan om varför jag får dåligt med kommentarer så hade jag missat de pärlor till svar jag nu fick.

GUI - Var är kommentarsfunktionen?
En kommentar från Leffe på OlofB:s inlägg gav direkt en ledtråd till kommentarsbristen:

Anledningen att jag aldrig någonsin kommenterat (tror jag hmm) på Thomas sida är att layouten är så icke-kommentarsvänlig.

Jag var på väg häromdagen, men jag hittade på fullt allvar inte rutan man ska fylla i text eller länken man ska trycka på.
Efter ca 2 sekunder ger jag upp och skriver ungefär det jag tänkt skriva på någon annans blogg där jag tyckte det passade hyffsat in. (inser att jag just har dumförklarat mig själv men jag är iaf ett ärligt pucko)

Kort och gott, om man som läsare inte ens hittar kommentarsfunktionen hur ska jag då kunna begära att få någon kommentar?

Att Leffes självpåtagna dumförklarande inte hade bäring utan var ett helt berättigat ifrågasättande backades upp av David som med en mer rättfram kommentar på mitt inlägg förde fram samma åsikt:

Alltså, folk har nog en poäng om varför du får så få kommentarer.

Jag har ju kommenterat här rätt ofta, men jag är tvungen att leta efter den där sabla kommentera-länken varje gång. Den är puttenuttig som fan, och drunknar i all annan text.

GUI - Färgkombinationer
Juggen framförde synpunkter på färgkombinationerna som används på bloggen:

Thomas, jag tycker att din blogg är svårläslig eftersom det är ljus text med svart bakgrund, vilket gör att åtminstone jag upplever liknande fenomen som när man tittat in i en kamerablixt. Vad sägs om att ändra färgerna lite nu när du ändå trixar med utseendet? :)

Mia hoppade på samma kritikspår:

Jag måste dessvärre hålla med Juggen om att det inte gör någon större nytta att ändra textfärgen. Det är den svarta bakgrunden och de skarpa kontrasterna som gör att man blir trött i ögonen... och har svårt att få syn på enskilda element på sidan.

GUI - Knappnavigering
Mia hade även synpunkter på de ändringar jag hade hunnit med att göra för att styra upp problemet att hitta kommentarsfunktionen:

Förresten, lite ren kuriosa: i och med att du ändrade från länk till bildknapp för att lämma kommentar så försvann möjligheten att hitta dit via "sök i sidan"-funktionen - jag upptäckte att jag själv ofta använder "Ctrl-F " för att hitta rätt.

GUI - Wordness-knappar
Bim hade en intressant kommentar i relation till agerandekostnad:

Att sedan enkelt kunna nå ut till FB, twitter mm är ju bara ett enda stort plus i kanten - men var går gränsen för att det blir för mycket för läsaren så de tröttnar i röran av alla knappar? Det är också frågan - informationen dränks de med på alla sätt numera... vissa börjar tröttna på allt och vill gärna göra det så litet som möjligt, än mindre knapptryck... Tjänar vi på det, eller inte?

M.a.o. den agerandekostnad vi sänker genom att lägga till wordness-knappar för Pusha, Twitter etc kan leda till backlash ur ett helhetsperspektiv. Ty även om knapparna i sig sänker agerandekostnaden så kan tillförandet av dem leda till information overflow där de istället upplevs stresshöjande. Det där är något att ha i bakhuvudet så att inte helheten missas.

Skrivsätt
Jag förärades även en kommentar från Steelneck som i sedvanlig ordning ägde substans:

Vikten av kommentarer på bloggen. En blogg är inte riktigt en blogg om det inte går att kommentera, även om det kanske inte tillhör definitionen, så har det blivit så.

Bloggar har en social aspekt och handlar ingalunda om envägskommunikation, bloggen har i mångt o mycket tagit över en del av usenet och mailinglistor (som jag anser hade ett överlägset UI som kunde tråda sig i oändlighet), tillsammans med forum. Man skulle kunna säga att en blogg är ett forum där bloggaren sätter agendan. Kommentarerna är ofta precis lika viktiga som bloggningen, ibland viktigare. En bra och engagerande diskussion är också självgenererande, i detta sammanhang tänker jag ofta på Sweets gamla slagdänga "Everybody wants a piece of the action".

Jodå, jag har nog läst en å annan gång på din blogg, men jag kan inte komma ihåg att jag någonsin lagt en kommentar. Jag funderade lite på varför och kom fram till att det för mig handlar om din stil. Du skriver på ett "konstaterande sätt" där det för mig inte känns som att jag har något att tillägga, inget att reagera på, inte något som triggar min skrivklåda. I detta finns nog också anledningen till att jag aldrig skaffat egen blogg, även om jag övervägt saken många gånger. Men efter att FRA-lagen infördes övervägde jag tom. att säga upp min uppkoppling och mail slutade jag att använda, idag känner jag mig tom. lyckligt lottad som aldrig skaffat mig nalle och därmed skaffat mig det beroendet, faktiskt en sorts frihetskänsla. Sidospår. En egen blogg skulle bara ge mig skrivkramp. Jag kommenterar istället när jag känner för det, det är på något sätt kravlöst, en egen blogg skulle kännas som ett jobb och då rinner all min inspiration ut. Jag kan inte vara kreativ på kommando, i alla fall inte när det gäller skrivande.

Stort tack till samtliga för denna ovärderliga respons!

Konsekvens

Det den konstruktiva kritiken hittills utmynnat i är att jag dels förbättrat/förenklat kommentarsfunktionen i så måtto att det nu går att kommentera från varje inlägg på huvudsidan. Det finns även kommentarsmöjligheter dels i början (i huvudet) och i foten på varje inlägg. Jag har även försökt sänka agerandekostnaden genom att dels komplettera med en TweetMeme-knapp i huvudet samt ersatt tidigare wordness-funktionalitet i foten på varje inlägg med Sexy Bookmarks (som efter lite hackande gick att implementera i den äldre Blogger-plattformen som jag harvar i).

Steelnecks kommentar om skrivsätt har jag givetvis tagit till mig. Sättet jag bygger mina inlägg (och som jag redogjort för i en kommentar) lämnar till sin natur inte mycket utrymme för kompletteringar. Det jag däremot ska försöka anamma är att lyfta frågeställningar. Jag är inte helt klar över hur detta ska gå till än men tankefröet är sått. Kommentarer om detta är givetvis hett eftertraktade!

Problematiken med färgkombinationer tänker jag undersöka vidare. Spontant funderar jag på om det kan gå att få till dynamisk funktionalitet för olika färgteman och det är i varje fall min första ansats för att lösa detta problem. Har någon tidigare erfarenhet av detta på Bloggerplattformen?

Ändringarna har hittills renderat följande utseende:

Dumma frågor är de som inte ställs

Bitten Nicander förde fram en viktig synpunkt på Facebook:

I din blogg känner jag mig så "okunnig" bland alla välinformerade människor.. :-) jag är ju bara "amatörpirat" och knappt det! :-) Det är inte ens alltid jag fattar allt du skriver.. men jag lär mig nog en del på kuppen! :-) Och det är roligt att läsa!

Det är så otroligt lätt att snöa in när man har specialämnen som man förkovrar sig i minutiöst. Jag är givetvis inte ensam om att ta mycket för givet och se somligt som självklarheter vilket givetvis även yttrar sig i mitt skrivande. Detta är ett reellt problem för givetvis ska det inte vara så att man måste leva och andas "piratism" för att kunna hänga med. Därför uppskattar jag Bittens kommentar mycket då den sätter fingret på ett otillfredställt behov.

Jag hoppas också att lyftandet av detta leder till att de av er som känner igen sig i hennes tankar tar modet till sig och framöver vågar fråga när det är något som inte är solklart. Se det ur perspektivet att ni garanterat inte är ensamma om era funderingar och att ni faktiskt bidrar till piratrörelsen genom att påtala just förklaringsbehovet. För om inte ens de redan frälsta förstår bör vi nog förvänta oss att många oliktänkande är oliktänkande just pga brist på förståelse.

Kort och gott, tack Bitten!

Wordness som livsnerv

Från Bitten till Bitte.

Bitte skriver om wordness betydelse för bloggandet och gör en skarp iakttagelse:

Viktigt initiativ som säkert kommer att uppskattas av många! Kommentarer är bloggandets livsnerv som lyfter både skrivandet och en själv emellanåt.

Internet är en wordness-konstruktion

Cloudadvisor framförde dels wordness och en intressant reflektion:

TT har fått en ny virtuell vän efter att ha visat bra prov på Wordness (på inlägg från undertecknad). Utan "wordness" hade vi nog inte sett Wikipedia bli den framgång som det är, för att ta ett konkret exempel. Ska jag bli extremt konkret är hela Internet en "wordness-konstruktion" med öppna RFCLuvs med enkel och tydlig struktur. Alla som har något att tillföra har en röst.

Jag gillar verkligen tanken med Internet som en wordness-konstruktion och RFCLuv är en klockren synonym för den struktur som lägger grunden till nätets sociala potential.

Det är en paradox av sällan skådat slag att Internets ursprung är ett försvarsprojekt.

Symboliken är stark: Vänskap och öppenhet - wordness - är det bästa försvaret.

Personligt perspektiv och bloggtyp

Stefan Trolle gav uttryck för det personliga perspektivets betydelse i relation till wordness:

Tjo. Jag är ju en sån här som väldigt ofta bara lurkar (svengelska) så jag ska väl kanske ta åt mig. En av anledningarna är väl att man kommer till sidan när det redan finns 10 kommentarer och det man möjligen tänkt skriva har någon annan redan skrivit. Jag har nog sett kommentarsfälten mer som en diskussion runt ämnet snarare än ett sätt att visa uppskattning.

Typen av blogg gör givetvis att wordness hanteras annorlunda och, kanske i synnerhet inom politikerbloggosfären, ibland förbises. En vardagsblogg som till sin natur är mer personlig gör givetvis att personlighet även genomsyrar kommentarsfälten och den respons som inläggen får. Jag inbillar mig i varje fall att det är lättare att ge wordness till någon som skriver känslosamt om privatlivskaos och krossade hjärtan än datalagringsdirektiv eller oskuldspresumtion (lagtexter och medborgarrätt är hett!).

Jag drar i varje fall slutsatsen att något slags personligt signum därför är viktigt. På sätt och vis upplever jag att jag redan har ett personligt signum, även bortom mitt konstaterande skrivsätt.

Stefan passar även på att ge mycket trevlig wordness:

Det känns som du blandar journalistisk arbete på väldigt hög nivå, med debattinlägg på lika hög nivå på den här bloggen, och det är väldigt uppskattat. Heltidsanställda journalister producerar väl en sån här artikel i halvåret, alternativt fullständigt meningslösa artiklar om de skulle hålla samma uppdateringstakt som du. Hoppas flattr eller liknande kan slå så du kan få lön för det du gör snart.

Stort tack Stefan!

Det kommer mera om wordness framöver fast ur ett nytt och större perspektiv.

Andra skriver: Inquietum es cor nostrum donec requiscat in Te, Mymlan, Tofflan, Volym och Styrka - På mitt sätt

Uppdaterat (2010-03-01, 20:30): Kommentarslegenden Steelneck heter Steelneck och absolut inget annat. Tack till Mia med falkögat!

Läsvärt: USA och närmare bestämt Utah tar ett giant leap mot polisstaten för nu ska missfall kriminaliseras. Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson har nu definitivt förklarat partiets syn på integritet och hur mycket snacket om värnandet av den var värt. Max, Lage, Carl och Mehmet är välkomna till ett parti som tar integritetsfrågan seriöst. Även Falkvinge tar upp MP:s svek och skriver syrligt men väl. Futuriteter ordar om bakmumsande och Sonys priskartell. Slutligen skriver Webhackande om IKEA-korruption.

Kulturnyheter från TT - Diablo Swing Orchestra m.m.

2010-02-28T21:13:00.004+01:00

Det är dags för lite kulturnyheter från TT. Jamendo, punk, integritet och dinosaurier kommer avverkas.

Diablo Swing Orchestra

Via Jamendo hittade jag det mest innovativa och nyskapande soundet jag hört på mycket länge. Den svenska gruppen Diablo Swing Orchestra beskriver sig själva som avant-garde metal. Det är nog inte en så tokig definition ty det är i princip omöjligt att placera gruppen i något musikaliskt fack. Min egen spontana klassning blev så här:

Nemokratis försök gick inte heller av för hackor:

Förhoppningsvis har jag väckt er nyfikenhet på bandet och om inget annat kan jag nästan lova att ni får er en överraskning när ni lyssnar:

Mer info om Diablo Swing Orchestra:

Jamendo
Officiell hemsida
Twitter
MySpace
YouTube
Last FM
Last FM

Musiknyheter skriver också om gruppen.

Jamendo Radio

När vi ändå är inne på Jamendo så stötte jag på Fredrik Schiller, glädjande nog en läsare av denna blogg, på nyssnämnda musikskatt till site. Fredrik har utvecklat ett tillägg till Google Chrome som förenklar uppspelning av musik från Jamendo. Tillägget heter Jamendo Radio och verkar redan ha rönt en hel del uppskattning. Jag har inte själv testat tillägget men ämnar göra det så snart jag har installerat Google Chrome.

Ebba Grön håller än

Jag har under veckan haft en liten Ebba Grön-revival och trots idoga försök har jag inte lyckats lyssna sönder dem denna gång heller. En av mina favoriter är Scheisse vars text jag identifierar mig mycket med i dessa tider.

Ebba Grön - Scheisse:

Texten:

Ta mina armar, ta mina fötter, ta mina ben.
Ta våra sånger, slå med batonger, ta allt ni ser.
Vinn, segra, försvinn.
Achtung bitte.
Jag har mina tankar,
jag har mina tankar,
jag har mina tankar.
Mina tankar är vapen som slåss,
mina tankar är vapen för oss.
Mina tankar är det sista som ni tar.
Ta allt det goda, ta allt det onda.
Bourgeoise Scheisse.
Inte förstått nånting, inte förstått, bara snackar och snackar...
Det är inte som förr,
ni är dom döda, vi är dom nya, ta fram det nya.
Jag har mina tankar,
jag har mina tankar,
jag har mina tankar.
Mina tankar är vapen som slåss...
Ta himmel och helvete, ta allt det röda, ta allt det gröna,
Realisera bort våra hjärtan.
Indoktrinera, lobotomera.
Inte förstått nånting, inte förstått.
Jag har mina tankar,
jag har mina tankar,
jag har mina tankar.
Mina tankar är vapen som slåss...

OK Go och dinosaurien EMI

I The New York Times hittar jag ett mycket intressant debattinlägg av Damian Kulash J:r, sångare och gitarrist i bandet OK Go. Kulash J:r berättar ingående hur EMI (en av the dinosaurierna i the big four där bland andra även Sony ingår) totalt misslyckats i sin relation med den nya tiden. Man har försvårat s.k. viral marknadsföring genom att förbjuda inbäddning av den musik som skivbolaget har på YouTube. Intressanta siffror på hur detta påverkat OK Go finns i artikeln. Kulash J:rs avslutning får avsluta kulturnyhetsrapporteringen för denna gång:

In these tight times, it’s no surprise that EMI is trying to wring revenue out of everything we make, including our videos. But it needs to recognize the basic mechanics of the Internet. Curbing the viral spread of videos isn’t benefiting the company’s bottom line, or the music it’s there to support. The sooner record companies realize this, the better — though I fear it may already be too late.

Läsvärt: Pirate Party International behöver volontärer. Gör en insats om du kan! Surgubben spelar golf. Rick Falkvinge, vår gyllene piratmus, gnager på vår samtids gissel genom att hoppa på tåget. Jardenberg konstaterar att transparens är boten mot kass journalistik. Christian Engström fick ett oväntat samtal från Keyzer Söse som för övrigt har blivit med blogg. Slutligen slår även MaGniHaSa och Johan Westerholm ett slag för musiken.

Han, hon & hon (d.y.) - Del 3 - Associationer

2010-02-26T18:15:00.002+01:00

Han och hon (d.y.) tittar på ett tv-program där handlingen, en middagsbjudning flankerad av en speakerröst, för tillfället utspelar sig hemma hos en thailändska. Åsynen av en Buddhastaty i miniatyr väcker ett behov hos den mycket yngre generationen att påvisa kunskap.

Hon (d.y.): Buddha var en muffins.

Same, same but different.

Tidigare inlägg i serien Han, hon & hon (d.y.):
Del 1 - Pizzan
Del 2 - Sockerbagaren

Läsvärt: Piratrörelsen intar nu även djurriket. Törs jag spekulera om att Musse Pigg ligger risigt till? Josh är verkligen inte Trotskijst. Viktualiebrodern får mig i sedvanlig ordning att tänka till och även denna gång är det en förtroenderelaterad diskussion. Futuriteter gör en mycket klar och läsvärd reflektion över det tysta samtycket. Loke gör via Vetenskapsradion en intressant spaning som jag tolkar som ett biologiskt stöd för sharing is caring.

Flattr tarvar wordness!

2010-02-25T22:31:00.007+01:00

Detta är mitt inlägg för den wordnesskampanj som uppstod ur en Buzzussion (Buzzdiskussion) häromdagen.

Bakgrund

Jag uttryckte missnöje med att responsen varit sisådär på mina inlägg om TV4, Jenny Östergren och hur de respekterade pressetiken. Men relativt omgående blev jag varse att problemet kanske egentligen bestod av att vi helt enkelt behöver fokusera på vad OlofB träffsäkert döpte till wordness. Så här yttrade det sig:

Min definition

Wordness är helt enkelt att, på de sätt vi kan, ge uppskattning, dvs det har sitt ursprung i "Word!".

Efter lite eget tankebollande så blev min slutsats att definitionen bör utvidgas till att omfatta alla former av respons och feedback. Ty även - eller kanske i synnerhet - kommentarer som ifrågasätter och invänder är ju viktiga. Något ja-sägeri finns ingen anledning att uppmuntra.

Så konkretiserat anser jag att wordness är ett samlingsnamn inte bara för den initiala betydelsen utan även OKness, Greatness, Butness, Disagreeness, Balltness, Rördness, FuckYouness...Fleksnes(s) och Loch Ness.

Exempel

Här följer några konkreta exempel på mina egna erfarenheter. Jag har ansträngt mig för att hitta negativ wordness men inte funnit så mycket.

Negativt
Vi inleder med en anonym kommentar som mest bevisar att kommentatörsnamn även kan placeras i kommentarsfältet:

Är det något jag älskar så är det att bli sågad längs med fotknölarna fast med stil och finess. Ludophile lyckades verkligen med detta:

Positivt
Vi inleder de positiva kommentarerna med lite Buzz-wordness från Kakbit och Opassande:

Efter ett nyhetsmässigt scoop där jag lyckades med bedriften att förekomma etablerad press med ca ett dygn fick jag denna respons från Falkvinge:

Björn Felten har återkommande anammat wordness så jag nästan rodnat. Här är ett exempel:

Wordness à la Carl Johan Rehbinder följer här:

Kampanjen för Glenn Rune Gallefoss i kampen mot Timbaland och Universal resulterade också i wordness. Denna gång via Facebook:

Det sista, men verkligen inte minsta, exemplet på wordness kommer från Marco Baxemyr:

Hur visar man wordness?

CommentLuv
Att kommentera och på så sätt ge feedback är ett lätt och smidigt sätt att visa wordness.

LinkLuv
För de som bloggar är länkkärlek ett bra sätt att sprida wordness. Detta möjliggör ju också mer omfattande sätt att utveckla sin feedback. Fick just idag ett ypperligt exempel på detta. Stort tack MaGniHaSa! Även Futuriteter har nu förärat mig liknande wordness! Stort tack J-O!

PushLuv
Buzz och Facebook har det kanske smidigaste sättet att visa uppskattning, dvs genom en "Like"-knapp. Internetliga institutioner för detta finns ju också som det svenska Pusha och dess förlaga Digg. Här passar jag på att slå ett slag för den svenska piratrörelsens främsta pusher. Tack Urban!

ShareLuv
Att sprida länkar till inlägg och annat man uppskattar är definitivt en form av wordness. Twitter har förädlat detta genom sina s.k. "retweets".

Word of mouth
Traditionella rekommendationer vänner emellan är kanske den äldsta formen av wordness och givetvis applicerbar även på nätlivet.

Orsaker till wordnessbrist

Teknik
Fallerande teknik är en källa till missad wordness.

GUI
Användargränssnitt som är svårförståeliga undergräver wordness. Ett klockrent exempel fann jag i OlofB[eta]:s kommentarsfält. (Leffe: Ska se vad jag kan göra åt det!)

Information overflow
Den direkta effekten av information overflow är att sållningsmekanismer ökar i betydelse. Med sållningsmekanism avser jag något slags verktyg/nav med godartad filtrering.

Problemet är att dessa kolliderar med insamlingsmekanismer som ex. RSS-läsare. Vi använder RSS-läsare för att hålla oss uppdaterade med allt som händer. Är ni som jag så leder detta till att ni rätt snart sitter med fler bloggprenumerationer än ni initialt hade som antal inlägg en vanlig vecka...

En form av sållningsmekanism är Knuff. En tanke blir då att man kombinerar sållning med insamling genom att helt enkelt slussa RSS-flödet från Knuff.

En kombinerad sållnings- och insamlingsmekanism tycker jag Twitter representerar. Sökningar på twittertaggar etc tror jag mycket på och där kommer troligtvis anpassningar att ske som möjligör mycket avancerade kombinationer och sållningar. Data-mining i wordness tjänst!

Hur kan vi på bästa sätt sålla och informationssamla? Kanske är wordness i sig själv lösningen? Det kombinerar ju väldigt många vägar för feedback som borde tas till vara på något vis.

Vi lär se fler lösningar på detta framöver. Tips om sådant emottages givetvis tacksamt!

Agerandekostnad
Relaterat till föregående punkt är vad jag kallar agerandekostnad. Internetliga handlingar och ageranden har blivit dyra. Mia och jag hade en givande diskussion i kommentarstråden hos Aningen Udd för ett tag sedan. Mia kom med denna insiktsfulla synpunkt:

Sidospår: är det inte otroligt fascinerande hur fantastiskt dyrt ett klick blivit, rent känslomässigt? För mig har det gått så långt att jag skippar det mesta som ligger mer än ett klick bort. Be mig t.ex inte skriva in en URL i adressfältet – skicka en länk som jag kan klicka på! Ett klick har blivit en hög tröskel och jag står bara ut med att ta mig över en sådan för att komma till något jag inte är väldigt angelägen om att nå. Tänk så det kan bli…

ADHD-induktion
Mia skriver också förnämligt om vad jag kallar ADHD-induktion eller i hennes tappning brist på tankefokus:

Jag har inte råd att slösa med fokus för det kostar mig dyrt och om jag ska fokusera på något måste det vara på något jag vet är mödan värt. Där kan det möjligen föreligga behov av att justera listan på vad som räknas som vinst och värde. Det kanske finns fler värden än de jag har på listan idag?

Detta är relaterat till både information overflow och agerandekostnad. Jag ser dock denna poäng som en möjlig undermedveten skyddåtgärd som sker av ren (biologisk?) självbevarelsedrift. När informationsflödet är så enormt stort som det är nu och kommunikationsvägarna blir fler och fler kanske vår kropp försöker antyda något? Nog är nog ditt spån. Typ.

Hur underlättar man wordness?

Här är det givetvis lämpligt att utgå från hur man visar wordness.

Låg agerandekostnad
Utan att gå in alltför mycket i detalj så är allting som sänker agerandekostnaden positivt. Stabil teknik, GUI:n som är lättförståeliga, mellanledsreduktion som leder till "inte mer än ett klick bort" som ex. att ha knappar och liknande för Twitter, Pusha och andra liknande spridningsnav.

Lyfta kommentarer
Att uppmuntra till kommentarer och visa wordness till de som kommenterar är viktigt.

Det finns ett antal kommentatörer i den svenska bloggosfären som gjort sig ett namn trots att de inte har egen blogg utan "bara" kommenterar. Några av mina favoritkommentatörer är Anders Andersson, Anders Troberg, Hans J och - legenden - Steelneck. Stort tack till er alla! Bloggvärlden hade inte varit vad den är utan er.

Flattr tarvar wordness!

Så varför lägga så mycket tid och energi på det här med wordness?

Det uppenbara är givetvis att wordness är viktigt! Mer wordness leder till ett roligare och mer livfullt nät- och bloggosfärklimat. Uppskattning och feedback tjänar som belöning, motivation, kvalitetskontroll och ger synergieffekter. Utan wordness missar vi dessutom det viktiga samspelet som brukar definieras deltagarkultur. Deltagarkultur är på sätt och vis wordness.

Det inte fullt så uppenbara är att wordness lägger grunden för ett Internet med stor framtidspotential där kreatörer kan få ekonomisk belöning på ett smidigt sätt. Konkretiserat så är wordness ur ett ekonomiskt perspektiv Flattr!

Som nog få missat har Flattr redan smygintroducerats hos ett fåtal privilegierade bloggare. Flattrs idé är så enkel och så genial men den förutsätter att vi börjar anamma ett beteende som präglas av wordness!

Här och nu bör vi därför fundera på hur vi själva ser på detta med wordness och vad vi faktiskt gör för att införliva det i vår vardag.

Wordness to the people!

Andra skriver: Olof B[eta], Sin Trenton, Andreas Froby, Maloki.

Uppdatering (2010-02-25, 23:40): Glömde länka till andra som skrivit om wordness. Kompletterat nu!

Uppdatering (2010-02-26, 15:40): Missade att länka till Mias läsvärda text om tankefokus vilken jag även citerade från här ovan.

Uppdatering (2010-02-26, 20:00): Även Futuriter visade stor wordness i riktning åt mig vilket jag nu givetvis uppdaterat inlägget med!

Läsvärt: Kakbitschock: Slagsmål med SD och sedan polisen på halsen. (Kvällstidningsrubriker funkar.) Riktigt glädjande är att IDG:s blogg har lyft Piratpartiets debattsvar till Sonys lobbyist Henrik Pontén. Read and weep! Anna Troberg briljerar verkligen idag. Först uppmanas till deltagande via en underhållande text som på något sätt påminner om något. Därefter bankas Sonys lobbyist Dilsa Demirbag-Sten till Dilsa Demirbag-Grus då hennes nyttjande av 10-åringars tankeförmåga som argument ser ut som en simpel projicering. Yami och Pandorna tipsar om ett inlägg från BoingBoing där en pappa som plåtade sitt eget barn i ett köpcentrum blev pedofilstämplad av en vakt. Slutligen, via Christian Engström och Full Mental Straightjacket nås jag av att allas vår Keyzer Söse är tillbaka i poliskåren efter att ha haft ett knäck hos Warner Brothers.

Informationspolitiken omfamnar skolan

2010-02-24T22:29:00.002+01:00

Via Mattias Bjärnemalm och Ravenna hittar jag Folkpartiets senaste utbildningspolitiska utspel.

Jag blev verkligen inte imponerad av utspelet och besvikelsen blev inte mindre då artikelförfattaren var integritetskämpen Camilla Lindberg.

Integritet är integritet och utbildning är utbildning så det handlar väl egentligen mest om att man aldrig ska förväxla person med vad personen tycker eller tyckt tidigare i andra frågor. Lindbergs ställningstagande i integritetsfrågan står på egna ben trots allt.

Vad som däremot omfamnar såväl integritet som utbildning är informationspolitik.

Piratpartiets kursändring

För sisådär ett halvår sedan var jag tvungen att överge en dittillsvarande käpphäst.

"Piratpartiet har som mål att avskaffa sig själv."

Så resonerade jag och säkert många med mig. Helt enkelt för att integritetsfokuset varit som det varit. Värnandet av demokratiska självklarheter och nödvändigheter gjorde att vi axlade försvarsrollen. Yttrandefrihet, meddelandeskydd, integritet och rätten till ett privatliv må vara gamla visdomar men de är alltjämt visdomar.

Det som fick mig att ändra min syn på Piratpartiets existensberättigande är dels egna insikter och rena aha-upplevelser i relation till de fantastiska möjligheter som informationspolitiken bjuder. Jag har därför kompletterat försvarsrollen med en byggande framtidsroll. En roll som präglas av positivt framtidstänk, byggande och rent allmänt ett möjlighetsfokus. Kort och gott, informationspolitik version 2.0.

Det som faktiskt nästan skrämmer mig är hur insikterna om informationspolitikens potential blir allt flera, allt mer betydelsefulla och frekvensmässigt accelererande. Vi lever helt enkelt i en fantastisk tid sett ur perspektivet potentiell utveckling och samhällelig blomstring!

För att krasst sammanfatta nyssnämnda med ett partipolitiskt perspektiv: De rödgröna och Alliansen, ni hade er chans men gjorde bort er kapitalt.

Piratpartiet är här, vi har ingen avsikt att försvinna och vi kommer att bita er i arslet på sätt vi inte ens själva har full föreståelse för i nuläget.

Det är inget hot.

Det är ett löfte.

Snuttifikation vs helhetsseende

För att återgå till Folkpartiets utspel så andas det brist på just informationspolitiskt helhetsseende. Man ger uttryck för att inte ha förstått vad det är man egentligen diskuterar. Intrycket av att det är ett utspel i mängden för att locka väljare blir därför tongivande.

Utbildningsväsendet som är en så betydelsefull del i kunskapssamhället hanteras som om det man egentligen vill uppnå är skITkunskapssamhället.

Datorer och nätet är verktyg. Verktyg lär man sig genom praktisk användning och inte nödvändigtvis som en konsekvens av ett problemlösningsbehov. Verktyg har i regel inget egenvärde, dvs de måste aktivt nyttjas för att leda till hantverk.

Min egen förkovran inom IT-området är en direkt konsekvens av att jag som barn intresserade mig för spel. Spelintresset ledde vidare till en önskan om att förstå hur man gör spelen vilket i sin tur lade grunden till ett brinnande intresse och en god förståelse för datorer och programmering.

Med detta sagt så vill jag poängtera att verktyg aldrig är en lösning. Rätt använda kan det dock leda till mycket bra lösningar. Jag vill också poängtera att en lärarroll i Den Nya Tiden även fortsatt måste bygga på kunskaper inom pedagogik etc. Det viktiga är att få lärare att själva leva som de lär i relation till IT. Förstå genom att göra, leva och agera enligt det de ska lära ut. Lite klämkäckt: Learning by doing.

Här hade jag kunnat fortsätta utveckla mina tankar men inte helt förvånande så visade det sig att svärmen hunnit före. I sann piratanda så anammar jag kopimi och låter kommentatören Jon förnämligt klä mina tankar i ord:

Mer IT i skolan är en självklarhet, grundskolan har fortfarande mycket att göra innan de kommer upp i den nivå som behövs i dagens samhälle. Däremot är jag jag är högst tveksam till att göra det till ett separat ämne. Jag ser inte IT som något separat från resten av utbildningen utan som ett verktyg som ska användas (mer) i de övriga ämnena.

Till exempel så borde maskinskrift och tangentbordsfattning ingå i svenskaundervisningen med början någon gång runt årskurs två, ungefär som handskrift och handstil var när jag gick i lågstadiet. Kritisk informationssökning är däremot en självklar del av samhällskunskapen och naturkunskapen på mellanstadiet och framåt, ungefär som jag fick lära mig att söka i ett bibliotek. Att kunna underhålla en CMS baserad hemsida är en lika grundläggande del av svenskaundervisningen som att kunna skriva uppsatser och essäer.

Den enda form av IT jag inte ser som en del av något annat ämne är den del av IT som går ut på att förbättra IT, d.v.s. programmering och liknande. Och vist vore det bra om det var med i den obligatoriska grundskoleutbildningen, men det ser jag i så fall som något jämförbart med ämnet Teknik på högstatiet...

Viktiga utbildningsfrågor

Istället för att snöa in på attributen för Den Nya Tiden, dvs datorer och Internet som krassa fysiska symboler så bör lärandet bottna i behov och möjligheter och hur man aktivt använder de nya verktygen.

De nya verktygen tarvar gammal kunskap
Att kunna läsa, skriva och hantera ordet har gått från att ha varit viktigt till att vara helt oumbärligt.

Att kunna i synnerhet engelska är en nödvändighet.

Att kunna flera språk är en stor bonus då hela världen blivit granne.

Belöningssystem i anslutning till tankens modus operandi
Divergent tänkande (översättning) måste få högre prioritet. I ett samhälle där informationen alltid ligger en knapptryckning bort behöver vi inte fokusera på encyklopedisträvan och korvstoppning.

Lärandet bör avpolitiseras
Arbetslinjens oskrivna lagar för utbildningsväsendet bör överges då de i praktiken är kontraproduktiva i Den Nya Tiden.

Det vi behöver i dessa tider är inte förmågan att tycka så som statens eller industrins intressenter tycker dagsläget tarvar utan vi bör istället möjliggöra för framtida samhällelig och ekonomisk blomstring och då gärna genom historiska tillbakablickar. Vi måste helt enkelt bli bättre på att utgå från människan och individen.

Entreprenörskap, som också varit på tapeten att införa som ämne, är exempelvis inget självändamål utan följer i regel på förmågan att tänka fritt och stort och visionera i en miljö som främjar kreativitet. Maximerad kunskapsspridning och kulturell förkovran i kombination med ämnen som filosofi, beteendevetenskap och socialpsykologi är därför långt viktigare än entreprenörskap per se.

Demokratin bör hamna i blickfånget
Viktigare än att lära sig vad demokratin innebär är att se hur den efterlevs. Mer learning by doing m.a.o.

Viktigare än att söka information är lära sig lyssna och att förstå vad som egentligen sägs. I detta hänseende vore retorik, argumentation, maktkunskap och andra besläktade ämnen långt viktigare än det luddiga "IT".

Viktigare än att lära sig använda den programvara som dominerar marknaden är att använda programvara som ligger i linje med öppenhet, transparens och inflytande. Ja, open-source har faktiskt en demokratisk dimension! Skolväsendet blir i detta perspektiv också en påverkande demokratisk kraft ty det som "alla" kan blir ofta norm.

Visionen för denna delpunkt är att garantera kritiskt tänkande och aktivt deltagande.

Uttryck och kommunikation
Vi måste anamma remixkulturen och de nya sociala medierna. Uppsatser och projektarbeten som tidigare resulterat i en lunta kalhygge blir multimediamotsvarigheter med ljud och rörlig bild som kompletterande inslag (tänk redovisning via blogginlägg). Detta förutsätter givetvis också en reformerad upphovsrätt. Upphovsrätten får inte stå i vägen för de nya möjligheter som Den Nya Tiden för med sig.

Skolans villkor
Jag vet att detta kan uppfattas som en avstickare från traditionell vänster/höger-befriad piratpolitik men jag nämner den ändå som ett tankefrö.

Ett fokus på lärandet och kvalitet i utbildningen försvåras i många avseenden när fokus hamnar på affärsverksamhet. Jag tror inte alls på skolan som leverantör och elever som kunder. Det finns en gigantisk paradox i detta då ett av marknadens grundvillkor utgår från att "kunden har alltid rätt". Skolväsendet bör inte decimeras ned till en marknadsföreteelse där de till dessa nästan naturlagsmässiga attributen, enligt marknadskrafterna tillgång och efterfrågan, inverkar menligt på den utbildningskvalitet som lagstadgat erbjuds. Det hör i mina måhända vänstermelerade ögon inte till Den Nya Tiden på något sätt och vis.

Konkurrens genom sänkta kravnivåer, erbjudanden om resor och datorer, sanktionerad segregation och strukturella incitament att tarva på betygssättarprinciper är bara några exempel som går stick i stäv med utbildningsväsendets grunder och fundamenta.

Utbildningsväsendet behöver mer och inte mindre stabilitet.

Afk vs irl

Bristen på informationspolitiskt helhetsseende kan bäst beskrivas och förstås genom att vi återblickar till förra årets kanske mest uppmärksammade pirathändelse. Jag avser rättegången - eller skenprocessen vilket är mer med sanningen överenstämmande - mot The Pirate Bay. Det viktigaste som skedde under den farsen till rättsystemiskt skådespel var nämligen ett lysande exempel på ords potential och dess betydelse ur ett vidare perspektiv:

- När träffade du Gottfrid Swartholm IRL? undrar åklagaren.

- Det minns jag inte riktigt, men vi säger inte IRL. Vi föredrar att säga AFK, säger Sunde.

- Okay, så jag är lite gammalmodig alltså, säger åklagaren.

Ovanstående är inte bara ett unikt exempel på att jag håller med åklagare Roswall. Ovanstående är framförallt ett paradigmskifte i paradigmskiftet.

Det som händer i den där till synes lustifierade konversationen kommer att stå i framtida historieböcker och är definitivt inte pinsamt.

För att förstå detta är en förklaring av de nämnda förkortningarna nödvändig.

Irl: Irl eller in real life (översatt: i verkliga livet) är den tidigare definitionen av att vara offline.

Afk: Afk eller away from keyboard (översatt: inte vid tangentbordet) är den nya definitionen som sätter fingret på just att vara online eller offline och att det tidigare uppdelandet i "verklighet" och "virtuell verklighet" inte bara är irrelevant utan helt felaktigt.

Nätet är verkligare än verkligheten

Förstår man inte varför skillnaden mellan förkortningarna är gigantisk så har man i regel inte förstått Den Nya Tiden och dess frågor heller. Man har då per automatik diskvalificerat sig som trovärdig röst i relation till Den Nya Tidens frågor. Det man inte förstår eller kan ska man helt enkelt undvika att försöka representera eller utgå ifrån. Se bara på Carola!

Precis detta påvisar Folkpartiets utspel. Man betraktar fortfarande IT och Internet som något perifert. Något man kan välja bort. Något som är "på låtsas". Vi slänger in lite IT här så är det bra. (Om ändå!)

Man är irl.

Använder du oftare din Internetbank än du besöker ditt bankkontor?

Har du ett nätverk av människor som du känner främst via nätet?

Har du mer kontakt med dina vänner via nätet än du har rent fysiskt?

Skickar du mail men nästan aldrig pappersbrev som tarvar frimärke?

Har du svarat ja på de flesta av frågorna ovan?

Du är afk.

Distinktionen mellan verkligheten och den virtuella verkligheten är en historisk kvarlåtenskap; en illusorisk chimär.

Konsekvenser av irl

Det är inte nödvändigtvis fel att vara gammelmodig. I dessa bryttider mellan gammalt och nytt så är även de mest uppdaterade gränsande till gammelmodiga. Utvecklingen sker här och nu och går snabbt. De nya insikterna kommer ständigt vilket min inledning om informationspolitikens potential ville ge uttryck för.

Vad som däremot är minst problematiskt och i värsta fall katastrofalt är om gammelmodigheten yttrar sig i att vara irl när Den Nya Tiden tarvar att vi är afk.

Detta gäller framförallt människor i ledarposition med inflytande och reell makt. Per automatik så innebär nämligen att vara irl istället för afk att ledarskapet minst försvåras och troligast omintetgörs. Makten och inflytandet gör då att bristen på ledarskap får oerhörda konsekvenser för de man representerar och är satt att leda. Jag konkretiserar:

Att vara irl gör att man inte ser något problem med att brevhemligheten är grundlagsskyddad samtidigt som man omintetgör dess Internetliga ersättare via FRA-övervakning.

Att vara irl innebär att man inte ser något problem med att meddelandeskyddet är grundlagsskyddat samtidigt som FRA-övervakning renderar den lagliga uppbackningen meningslös.

Att vara irl innebär att slåss mot väderkvarnar ty fildelning är inte avhängigt vare sig piratrörelse, Piratparti eller lagstiftning utan bara Den Nya Tiden.

Att vara irl innebär att tro sig vara en del av "det nya" samtidigt som man förtränger "det gamla". Demokratiska fundamenta är fortsatt nödvändiga och kanske än mer i fokus i dessa dagar.

Att vara irl är gammelmodigt.

Att vara irl är den okunniges privilegium.

Att vara afk som ledare innebär att ansvarsfullt möjliggöra ledarskap och realisera det förtroende man givits av de man leder.

Vädjan

Jag tänker faktiskt vara så fräck att jag inte går in ytterligare på det som ämnet berör. Det finns mer att säga men jag vill främst få er att förstå att informationspolitik har så fantastiskt många bottnar och sådana möjligheter att det vi redan idag inser blott kommer att vara en liten del av helheten framöver.

Jag tänker istället vädja till er som läser detta att hålla ovanstående resonemang i era tankar. Låt dem gro, ifrågasätt och bolla med vänner, bekanta och svärmen. Tänk! Tänk!

Kanske leder detta aktiva tänkande till att ni inser att de som utger sig för att se helheten och inte är "ett simpelt enfrågeparti" i själva verket har både öronproppar, skygglappar och stundtals hämmad alfavågsaktivitet?

Kanske leder tankarna till insikten att den verklighetsbild ni trott er vara sann i själva verket är falsk?

Kanske leder tankarna till insikten att de som styr skutan varken har karta, navigationsutrustning eller skepparexamen?

Kanske leder tankarna till insikten om att de som leds har mer kompetens än de som leder?

Kanske är ett ord. Tankar är abstrakta. Praktisk handling talar alltid mer än ord.

Kanske är det ditt delansvar att åstadkomma förändring?

Andra skriver: Christer Sörliden, Folkhjälte, diva & ledamot, Fredrikbloggen, Gerdaus skolblog, Komrevolutionen, Kristina Alexanderssons blogg, Lars Björndahl (M), Liberal Approach, Liberala Ungdomsförbundet Lund, Magnus Blogg, MKFC Stockholms Folkhögskola, Nina Larsson, Roger Jönsson, Voter.se bloggar

Läsvärt: MagNiHaSa briljerar ånyo om konsten att föra på tal. Futuriter spinner vidare på pirataktivismspåret. Den här gången är det Sonys lakejer som får erfara att sharing is caring! OlofB drar igång kampanjen om Wordness och jag hänger på så snart jag kan. Gör det du med! Carl-Johan Rehbinder bjuder på fantastisk fotokonst. Jag håller verkligen med Johan Westerholm ty visst är det en av de bästa någonsin! Sen vet jag inte varför jag tycker det här är så kul men det gör jag. Slutligen gör Christian Engström en sammanfattning om vad som ligger i kön i EU.

Hornstull Hooligans - Förebilder

2010-02-23T23:31:00.004+01:00

En uppföljning är på plats i relation till övergreppen av Hornstull Hooligans eller Gategate som det också kallas. Temat för inlägget är förebilder.

Förebilder för Bodström/Beatrix-samhället

I världens mest ofrihetliga demokrati, Storbritannien, plågas man av en lagstiftning som möjliggör selektiva gripanden. Lagstiftningen är givetvis sprungen ur det fenomenala terroristhotet vi upplever (bu!) och går under benämningen Terrorist Act. (Såg jag förresten inte Bin Ladin utanför köksfönstret nyss? Nej, det var en isbjörn som jagade en pingvin.)

Det är i synnerhet Section 44 i Terrorist Act som är utsatt för kritik. Tidigare i år klassades den som olaglig av Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna. Vad nyttjandet av den kan leda till beskådas i denna skrämmande film som känns extra aktuell mot bakgrund av Hornstull Hooligan-skandalen.

Förebilder för polisen

I det ymniga kommentarsflödet hos Tuggarna finner jag glädjande nog ett par positiva kommentarer som jag därför lyfter genom kopimi:

Polis från norr kommenterar:

Jag tycker att det är fantastiskt bra att du vågar och orka driva den här saken. Bara utifrån den lilla filmsnutten framgår med all tydlighet att de två polismännen gjort bort sig. Och tyvärr verkar de inte fatta att dom gjort bort sig heller, utan väljer (i panik?) att skriva en ytterst svag anmälan gentemot dig. Det är bara att beklaga. Hade dom varit smarta hade dom ställt sig i skamvrån, med mössan i handen och bett om ursäkt. "Vi hade en dålig dag och sinnet rann över. Förlåt. Det ska inte hända igen.". Tagit konsekvensen och sedan gått vidare.

Det är sådana här händelser som skadar Polisens förtroende på ett sätt som näst intill är omöjligt att reparera. Se bara på de kommenterar som landat här i din blogg. Det skriks om "bögar och flator", som om de grupperna också ska behöva lida för två personers felsteg. "ACAB" (All Cops Are Bastards) skymtade jag också. Fantastiskt grov generalisering! De två poliserna har genom en handvändning försvårat Polisens arbete i hela landet.

Att bli fotad på jobbet är inte så kul. Vad skulle ni tycka om att ha en fotograf som följer dig över axeln hela dagen? På min avdelning har vi diskuterat saken mycket och det vi kommit fram till är följande: Det är bara att gilla läget! Därför är det otroligt märkligt att dessa två polismän inte gjort samma slutsats som vi gjort. Jag får känslan av att de är två relativt oerfarna konstaplar. Men det kan jag så klart inte veta med säkerhet.

Jesper. Du har min mejl. Är det något jag kan hjälpa dig med eller om du vill bolla några funderingar, tveka inte att kontakta mig.

Jag hoppas att saken får ett lyckligt slut.

Polis Norrköping kommenterar:

Bra jobbat grabbar... stolt över att vara er kollega...
/En kursare.

P.s. Kommenterat med stor ironi!!!

Förebilder i HBT-rörelsen

Visste ni att det finns en stödorganisation för homosexuella poliser? Det visste i varje fall inte jag så jag slår ett slag för att sexuellt likaberättigande skall omfamnas av kårandan genom att länka till dess site: Gaypolisen

För övrigt kanske behovet av en dylik stödorganisation på sätt och vis är talande? Mig veterligen är det få andra yrkesgrupper som har stödorganisationer av sexualläggningskaraktär. Gayingenjörer? Gaysnickare? Gaysköterskor? Gaychaufförer? Not likely.

Förebilder för Hornstull Hooligans

För några decennier sedan togs initiativ inom polisen att fokusera på gatu- och narkotikabrottslighet. Drivande bakom detta var, f.d. länspolismästare Hans Holmér, för evigt ihågkommen som mannen som schabblade bort utredningen av mordet på Olof Palme. Detta ledde till att i synnerhet vaktdistrikt 1 (VD1) på Norrmalmspiketen utmärkte sig à la Hornstull Hooligans. Gruppen fick många anmälningar om övervåld och detta i kombination med att de missbrukade nyttjandet av civil klädsel och ofta bar baseballkepsar renderade dem namnet baseballigan.

Mest uppmärksammat - och det som satte P (som i polis) för gruppen - blev Rolf Machnows dödsfall. Machnow var en missbrukare som om jag förstått det rätt slog ihjäl sig själv. Enligt baseballigan.

Han kanske hade kamera på sig och verkade muntorr?

Hur som haver, jag hittade även ett radioprogram om gruppen som säkert kan vara av intresse i synnerhet med tanke på att ämnet med kåranda som går över styr aktualiserats: P3 - Baseballigan

En f.d. polis från Norrmalmspiketen, Mikael Lundh, som sadlade om har en hel del intressant att förtälja: Michael Lundh; JK har rätt om ljugande poliser

Michael Lundh ses även i en intervju hos Canal7.

Föredömliga informationskällor

Ett par intressanta siter i anslutning till ämnet auktoritärt övervåld har jag också funnit:

Vaktbloggen
Upprättelse

Föredömligt korkat

Avslutningsvis, polisens arbete är beroende av välvilja från folket. Man måste helt enkelt ha förtroende från de man är satta att skydda annars är rättssystemet hotat. Med detta sagt och med de senaste veckornas händelser i färskt minne tycker jag vi kan ta oss en rejäl funderare på hur begåvat det är att ens fundera i termer som att lagstifta om civilkurage?

Civilkurage är beroende av en inre trygghet och har därmed förtroendegrund.

Hur mycket trygghet upplever du med en samhällsutveckling som har rädslan som grund?

Hur mycket förtroende skapar man genom att bygga ett övervakningssamhälle?

Civilkurage handlar inte om lagar. Civilkurage handlar om ledarskap.

Läsvärt: Skivad Lime skriver också om demokratisk nedmontering. Bring Back Boats har en fenomenal text om krig och vardag. Opassande fortsätter sin inläggsserie om myter i relation till Piratpartiet och har nu kommit till PP struntar i alla andra frågor. Blogge skriver om Gud. Slutligen, Dresscode: Black om lillebror.

Pirataktivism - No. 1: Varumärkesattack

2010-02-22T23:47:00.004+01:00

Det här den första delen i en inläggsserie som jag hoppas blir väldigt lång. Den handlar om aktivism och inte vilken aktivism som helst utan pirataktivism. Ska det hända något får vi göra det själva. Nu startar vi!

Historien som facit och problemlösare

Alla som känner till Ernst Röhm räcker upp en hand.

Inte en hand? Jo där har vi någon på främsta raden. Du som ler så väldigt med den gråa tröjan, de gråa byxorna och det gråa håret. Jasså du vet inte vem Ernst Röhm är? Men du räcker upp handen? För att du tycker om att tycka allt fastän du inte har så många svar, säger du? Där ser man. Vi fortsätter.

Men om jag säger Sturmabteilung då?

Se där, nu blev det lite fler händer.

SA och brunskjortor då?

Titta, nu är nästan alla händer uppe! Den halvunge mannen i lammullströja där i hörnet med armen sträckt och i 45-gradig vinkel med horisontalplanet ombedes slappna av. Du är mörkrädd säger du? Här finns absolut inget att vara rädd för. Jaha, du är allergisk också? Jo, det är politiskt korrekt att slappna av men du kan väl prova i varje fall? Ursäkta? Du heter Jimmy? Trevligt med långväga besök! Amerikan förstår jag? Svensk sade du? Med "ie" på slutet? Jaha Jimmie. Se där hur vår kultur berikas på de märkligaste sätt och vis. Nu fortsätter vi.

Nu vill jag att alla som känner till Adolf Hitler räcker upp en hand.

Det var visst inga problem! Jimmie? Jimmie? Ja du! Kan du vänligen sluta nynna? Tack.

Då tar vi den sista handuppräckningen. Alla som känner till Nazityskland räcker upp en hand.

Inga problem där heller. Men Jimmie, nu tror jag du måste förstå att vi befinner oss i möblerade rum s.a.s. Kan du fixa det där? Ursäkta? Ja, det är synnerligen politiskt inkorrekt men ta och kamma dig nu för h-e!

För att rekapitulera... Nej Jimmie, inte kapitulera utan rekapitulera.

För att rekapitulera, ord är betydelsefulla. Associationer är också betydelsefulla. Därav följer att de ord vi associerar till betydelsefulla händelser eller personer blir av stor vikt. Potentiellt så kan det få avgörande betydelse för vår historieskrivning.

Alla känner inte till Ernst Röhm men alla känner till Adolf Hitler.

Alla känner inte till Sturmabteilung (SA) men alla känner till Nazityskland.

Både Ernst Röhm och SA hade en betydande roll för Hitlers och Nazitysklands framgång men den senare lade i megalomanisk ordning beslag på hela äran. Åtminstone ur ett historieperspektiv. (Jag hör invändningarna men förstör inte min pedagogiska poäng nu.)

Vad som däremot är viktigt att komma ihåg är att Adolf Hitlers minne i mångt och mycket hänger ihop med illgärningar av ex. SA. De konkreta våldshandlingarna begångna av SA m.fl. visade den verkliga Hitler. Hitler själv älskade att figurera som en landsfader av volket ömsom klappandes barn, ömsom målandes, ömsom retoriskt briljerandes. Hans minne kännetecknas dock mest av Röhms m.fl. illdåd. Följaktligen så är historiebeskrivningen så som vi känner den helt beroende av att vi kopplar samman Röhm med Hitler för att på så sätt få fram den riktiga Hitler.

Med detta sagt så bör vi verkligen ställa oss frågan vad det är vi egentligen håller på med inom piratrörelsen?

Minusresultat

Många av oss har hängt med från begynnelsen eller ännu längre. Piratpartiet drog igång 2006 och jag personligen har haft piratrelaterade tankar långt innan dess. Som jag tidigare nämnt så har jag sällan haft äran att lära känna så mycket begåvade människor med så olika bakgrunder och erfarenheter, åldrar och kunskaper.

Kanske just därför så är det otroligt konstigt att vi inte har haft så stor framgång. Med framgång menar jag ur ett strikt resultatperspektiv. Visst, det är en otrolig bedrift att ha nått så långt som vi trots allt har gjort. Ca 50 000 medlemmar, representation i EU-parlamentet, genomslag i opinionen, integritetsdebatten på agendan etc. Allt det här är berömvärt och egentligen helt fantastiskt av en gräsrotsrörelse. I många avseenden är vi unika inom svensk politik. Ja, faktiskt även ur ett globalt perspektiv.

Så vad är då problemet? Tja, se dig omkring. Vi är massövervakade via FRA. Snart går de flesta av oss omkring med spårsändare. En industri som slarvat med i princip allt från omvärldsanalys till kundinriktat affärsfokus tillåts att med juridisk uppbackning och den beslutande maktens goda minne förvandla ett demokratiskt föredöme till korporativistisk sophög.

Våra resultat som rörelse och politiskt parti, dvs vår tillväxt och uppbyggnad, är fenomenala. Våra reella resultat, dvs vad vi vill uppnå, återstår och situationen har som konstaterats förvärrats sedan 2006! Vi lider av minusresultat.

Problemorsaker

Så vad beror detta på och vad finns det för förklaring?

Tid
En stor del av förklaringen ligger i att saker i allmänhet tar tid. Att väcka opinion tar tid. Att engagera tar tid. Att förändra tar tid. Tiden är mot denna bakgrund kanske vår största fiende. Jag säger inte detta för att jag inte tror på piratrörelsen och informationspolitiken ur ett längre perspektiv. Tvärtom så är jag övertygad om att we ain't seen nuthin' yet. Vår politik och våra frågor kommer att fortsatt aktualiseras men även breddas.

Tiden är dock vår fiende ur perspektivet att har man väl genomfört stora förändringar som FRA-övervakningen så följer också en automatisk attitydförändring. Påföljande åtgärder i samma orwellska riktning blir något vi lojt accepterar. Äh, FRA övervakar ju oss redan så vem bryr sig? Det är ju melodifestival på lördag!

Den redan grovt misshandlade har inte sinnesnärvaro nog att bry sig om en käftsmäll hit eller dit.

Systemberoende
Framför allt så är det dessvärre så att har ett övervakningssystem baxats igenom så är det mycket svårt att avinstallera det. De som verkar inom systemet är beroende av det och de som beslutar över det tycker fördelarna är mumma. Detta oavsett hur demokratifientligt det än är. Kanske t.o.m. i synnerhet om det är just demokratifientligt?

Resurser
Vi har inte haft resurser på långa vägar motsvarande de som de etablerade partierna har. Allt har vi fått bygga från grunden mer eller mindre undantagsmässigt regelmässigt genom att människor lagt sin fritid och sin energi på att åstadkomma detta. Det är först under senare tid som det börjar vända och vi skapat ekonomisk uppbackning i form av crowd-sourcing etc.

Etablissemangspolitisk kapitulation
De etablerade partierna har inte förstått informationspolitikens potential eller ens vad en demokrati förutsätter för att förtjäna att kallas demokratisk. Hur detta yttrat sig är vi plågsamt medvetna om så jag tänker inte lägga mer tid på denna punkt.

Det som nämnts hittills är sådant som vi inte har kunnat kontrollera i någon större utsträckning. Det är därför inget att gråta över. Visst är det frustrerande, men låter vi tankarna fokusera på det vi inte kan göra något åt så får vi verkligen ingenting gjort.

Finns det då något vi kan kontrollera? Har vi kanske reell makt som är outnyttjad?

Vår maktpotential

Vi har ett antal styrkor som i många avseenden är outnyttjade ur ett aktivistiskt praktiskt perspektiv:

Vi är många.

Vi kan nätet.

Vi äger nätet.

Dessa styrkor kan rätt använda bli explosivt sprängstoff.

Den tröttsamma väderkvarnsfajten

Utan att ha sin fiende väl definierad så tenderar man fajtas med väderkvarnar. Man slåss och fäktas men inte mycket mer händer än att man själv blir uttröttad. Därmed är det dags att återkomma till det jag inledde inlägget med, dvs det är hög tid att vi fokuserar på vår riktiga fiende och därmed åstadkommer verklig skada.

Know thy enemy

Allt för mycket energi och tid har lagts på att spela fiendens spel på fiendens planhalva. Så vad betyder detta? Svaret ligger i definitionerna bakom det nyliga yttrandet.

Vår fiende är inte Henrik Pontén. Han är bara kanonmat och fungerar som sköld. Likt en samvetslös legoknekt tar han de uppdrag som betalar något. Hans ord och handlingar är till salu vilket ligger i lobbyismens natur à la "anything goes as long as it pays".

Vår fiende är inte Antipiratbyrån. Likt en målvakt i ekobrottslighet så förflyttar APB bara ansvaret och allmänhetens blickfång på ett högst bedrägligt men fungerande sätt. De riktiga skurkarna går dock fria.

Medan Pontén och gänget springer in och ut i den politiska maktens boningar och lyckas lobba igenom både det ena och det andra så hänger vi efter som en svans till synes utan kontroll. Svansen sitter som bekant där den sitter så vore det inte bättre att slippa skitlukten från och med idag?

Vår fiende är upphovsrättsjättarna.

Spruta eld om du vill besegra draken

Det är gammal vedertagen poliskunskap att för att lösa brott underlättar det att tänka som en brottsling. På liknande manér är en förutsättning för att få rätsida på upphovsrättsmaffian att vi börjar tänka som dem. Notera, att tänka som dem är inte samma sak som att agera lika bedrägligt som dem. Däremot måste vi förstå hur de tänker.

Att förstå upphovsrättsmaffian kräver på sin höjd att man kan andas och gå samtidigt. Kort och gott, deras ögon och tankar blockeras av dollartecken.

Vi kommer åt dem genom att ta bort det som blockerar deras förmåga att se och tänka. Fast hur ska vi lösa det? Vi har ju inga resurser och pengar eller tillgång till svängdörrar i Rosenbad eller Riksdagshuset? Som redan redovisats har vi andra styrkor som vi kan och ska sätta i verket.

Kedjans svagaste länk

En kedja är inte starkare än sin svagaste länk. Hittar vi den svaga länken så hittar vi angreppspunkten. Så vad är den svaga länken?

Vi anammar lobbyisttänk: Vilken är upphovsrättsmaffians symboliskt viktigaste aktör?

Personligen tänker jag först och främst på The Big Four. För att gå ned på länknivå så anser jag att Sony är den svagaste länken. Anledningen till detta har paradoxalt nog att göra med att de har sina tentakler i så många varierande verksamheter. Det är också avhängigt våra styrkor och därmed vår maktpotential.

Låt mig utveckla. Att vi är många, kan nätet och äger nätet kommer mycket väl till pass om vi angriper en fiende som har en bred och diversifierad verksamhetsportfölj. Lyckas vi åstadkomma generell skada för hela företaget så drabbar det potentiellt sett alla dess verksamheter. Sony har också lagt grunden för att förtjäna en rejäl näsbränna genom tidigare oförrätter som ex. sitt ökända rootkit.

Res non verba

Så om vi vill sluta snacka och börja agera vad ska vi då göra?

Vårt attackobjekt är varumärket Sony. Sony Ericsson. Sony Bravia. Sony Vaio. Sony Playstation. Sony BMG. Son(n)y vad-som-helst.

Visionerat, Sonys varumärke skall - om vi allihopa agerar konsekvent, genom vår kunskap om nätet och genom att nyttja att vi äger det - snart vara naggat i kanten. Förhoppningsvis långt mer än så.

Vi konkretiserar.

Integritetshandel
Inköp av någon Sonyprodukt är kort och gott tabu. Platt-TV, dator, laptop, netbook, musik, film, tv-spel, guldfisk... Nåja. Poängen är i varje fall att vi här ska nyttja vår direkta konsumentkraft.

Integritetslänkning
Här kommer vi in på praktisk nytta med den poäng som min inledande historiska reflektion innehöll. Mer Röhm för att få fram den riktige Hitler. Länka in Henke och tillhörande knektverksamhet till varje ny produktrelease. Artiklar om produkter från Sony skall följas med blåslampa. Lite marknadsföring à la tell-it-like-is har väl ingen dött av? Än.

Integritetslobbying
Även här anammar vi poängen med den historiska inledningen. Mer Sturmabteilung för att beskriva det riktiga Nazityskland.

Skrivs blogginlägg om Henrik Pontén så kompletteras detta enligt "Henrik Pontén, Sonys lobbyist". Refereras Antipiratbyrån blir kompletteringen "Sonys lobbyorganisation, Antipiratbyrån" eller kort och gott "Sonylobbyn". Vi måste släpa fram trollet i ljuset för att det ska spricka.

Nyssnämnda gäller även alla som kommenterar inlägg i bloggar, i gammelmediala nättidningar etc, etc. Kommentarer är viktiga. Sonyfiera därför även dem.

Utalar vi oss i radio eller tv är det samma riktlinjer. "Bl.a. Sony vill ju" eller "Sony använder" eller "som Sony tycker".

Sony. Sony. Sony. Sony. Sony. Nämnde jag Sony?

Gammal ost #1 - Selektivitet

Hur många känner du som dömts för "illegal" fildelning? Hur många känner du ens till som dömts för "illegal" fildelning? Håll detta första tal i minnet ett tag.

Hur många känner du som fildelar? Hur många gånger har de fildelat? Multiplicera svaren på dessa båda frågor så får du ännu ett tal.

Jämför nu det första talet med det andra. Maken till selektiv lagstiftning får vi nog leta efter. Lagstiftning får inte vara selektiv utan måste vara förutsägbar. Den måste också vara proportionerlig, rättssäker och demokrativärdig men det är selektiviteten vi håller oss till.

Som betalt för gammal ost så är det väl då alldeles utmärkt om vi riktar in oss på Sony först och främst. Sony is the shit. Bokstavligen. Precis som det fåtal stackare som hittills dömts för fildelningsbrott i Sverige så är därför Sony värdig en liknande selektiv behandling.

Klaga inte på oss Hasse Breitholz! Dä va' ni som börja'!

Vi bara kopierar.

Gammal ost #2 - Prioritering av folkviljan

Som jag tjatat om på sistone så är det folket och dess värderingar som ligger till grund för lagboken och inte tvärtom. Så måste det vara i ett fritt demokratiskt samhälle. Så är det inte nu.

Som betalt för gammal ost så får vi därför demonstrera i praktiken vad som händer och sker när de vi givit vårt förtroende och delegerat vår makt inte förstår att deras roll är avhängig lyssnande och lyhördhet. Representativ demokrati innebär just det. Eller så var i varje fall grundtanken om jag förstått min samhällskunskapslärare i skolan. När de som måste lyssna inte lyssnar så höjer man volymen tills ingenting annat hörs.

Ursäkta? Jag hör inte riktigt för det låter så väldeliga.

Ni bad om det!

Vi bara kopierar.

Inspiration

Lite inspiration för att sätta fart på tankarna är på sin plats. Tänk om alla dessa eminenta bloggare hade anammat det som det här inlägget föreslår redan igår i sina inlägg: Annarkia, Anna Troberg, Blågrön Röra, 301: Christofer Andersson, Copyriot, Cybernormer, Dagens Nyheter, Enligt Min Humla, Full Mental Straightjacket, Futuriteter, IMike, Intensifier, Leo Erlandsson, MiNimaliteter, Olof B[eta], Opassande, Per Ankersjö, Polisstaten, Sugbloggen, SvD, Thomas Tvivlaren, Unni Drougge, Upsala Nya Tidning, You're No Different To Me

Troligtvis har flera inlägg missats. Men jag tror ni fattar galoppen. Många av oss sprutar ur oss inlägg som på ena eller andra viset har att göra med Henrik Pontén eller APB. Många bäckar små...

Målvisualisering

Inte en googling på "Sony" ska kunna göras utan att berättigad skit dyker upp.

Idag ser det ut så här:

Om ett år ser det ut så här:

Alla som inte följer ovanstående är om inte våldtäktsmän så i varje fall Antipiratbyråns hantlangare. F'låt! Jag menar Sonylobbyns hantlangare!

Res non verba.

Länksamlingshjältar: OlofB[eta], Sin Trenton, Sugbloggen.

Läsvärt: Terobi skriver tänkvärt om Online/Offline och Rosenbad vs Sony. MaGniHaSa bjuder sköna toner. Isak Gerson vill att vi ska säga ett mantra. Slutligen, Lars-Erick gör en intressant spaning om gammelmedial trovärdighet.

Nyheter med vädret från TT

2010-02-22T13:36:00.002+01:00

Nyheter

Vädret

Det har visst blivit lite svalare.

Läsvärt: Opassande rapporterar bl.a. att ett nytt ACTA-dokument läckts. Jag hade helt missat Unni Drougges mästerliga inlägg om Sonylobbyn.

TV4 och demokratiskt ansvar - Del 3

2010-02-21T23:02:00.003+01:00

Här följer tredje delen av min inläggsserie om TV4, Jenny Östergren och respekten för pressetik och demokrati. Har du inte läst de tidigare inläggen finns dessa här:
TV4 och demokratiskt ansvar
TV4 och demokratiskt ansvar - Del 2

Jag tog kontakt med Jenny Östergren via Twitter för att få en kommentar.

TT (2010-02-20, 18:28):

@jennyostergren Har du några synpunkter på press och medias förhållningssätt till jävsituationer? http://bit.ly/9AjFgB

JÖ (2010-02-20, 18:33):

Fast i debatten fick jag inget intryck av tidsbrist och oavsett om hennes agerande hade varit fläckfritt - vilket jag inte är rätt person att avgöra - så ändrar det absolut ingenting vad beträffar mitt ifrågasättande av hennes roll som oberoende och självständig. (Det där med PP och "egentid" hade iofs varit intressant att höra mera om...)

Jag utvecklar därför min fråga (2010-02-20, 18:38):

@jennyostergren Fast har du inga betänkligheter mot bakgrund av din relation med Strömstedt, dennes åsikter och dina egna?

TT (2010-02-20, 18:42):

@jennyostergren Jag menar då ur rent förtroendeperspektiv och rollen som demokratisk garant. Du måste ju förstå att det ser sisådär ut...

TT (2010-02-20, 18:45):

@jennyostergren @tv4se Ni råkar inte ha någon policy i relation till jäv? För att inte hamna i förtroendekris menar jag.

Efter detta händer inget på ett tag men till slut får jag ett mycket märkligt twitter (2010-02-20, 20:20):

"Vi" är alltså inte samma person. Spontant känns det som "vi" försöker dra en vals. Jag twittrar frågande (2010-02-20, 20:22):

@jennyostergren Vem är vi då?

Jag får inget svar så jag förtydligar mitt twittrande (2010-02-20, 20:26)

@jennyostergren Du får gärna utveckla vad du menar. Menar du att du inte är TV4:s Jenny Östergren?

Situationen känns alltmer märklig så jag försöker med nytt twitter (2010-02-20, 20:29)

@jennyostergren Vore tacksam om du bekräftade med tanke på dina 1500 följare nog tror att du är "rätt" TV4-Jenny.

Jag får inget svar men däremot händer saker "under ytan".

En Twinglyanmälan har gjorts mot mitt inlägg på någon av de gammelmediala nätställen jag länkat (2010-02-20, 20:31):

"Någon" försöker alltså att begränsa spridningen av mitt inlägg. Det här finner jag en smula märkligt med tanke på att jag i inlägget och i allmänhet trots allt försöker respektera objektivitet och rimlig journalistisk heder (bortom den som tabloidpress ofta tillämpar) - så lekman jag är.

"Någon" behöver givetvis inte vara Jenny Östergren men med tanke på hur sällan jag trots allt fått dylika anmälningar mot mig så känns det suspekt. Det är lite för snabbt agerat på ett inlägg som inte på något sätt borde kunna uppfattas stötande ur ett allmänt perspektiv.

Jag försöker än en gång få klarhet i om jag twittrar till rätt person och vänder mig därför till svärmen (2010-02-20, 21:14):

Kan någon bekräfta eller dementera att @jennyostergren är TV4-Jenny: http://bit.ly/9AjFgB

Kring 22-snåret märker jag att Östergren trots allt inte är afk utan tvärtom är fullt aktiv. Aktiv med att radera Twitterinlägg vill säga:

Mot bakgrund av att jag bara ställt en enkel fråga finner jag hennes agerande besynnerligt. Tanken infinner sig; har hon inte "rent mjöl i påsen" som det så vackert brukar heta när man hävdar sin rätt till integritet och önskan att slippa massövervakas? Jag hade som bekant hunnit skärmdumpa det borttagna twitterinlägget vilket jag påtalar samtidigt som jag önskar en förklaring (2010-02-20, 22:07):

@jennyostergren Bara så du vet så har jag allting loggat. Maila mig om du vill ge en förklaring, för det kommer se riktigt illa ut. #tv4fail

Först nästan ett par timmar efter det senaste twittret kommer ett officiellt livstecken från Östergren. Även denna gång är det förbryllande och jag hinner dessvärre inte ta en skärmdump från Twitters sida utan bara från min klient (2010-02-20, 22:13):

Förvirringen är nu total.

För det första så nämner Östergren pojkvännen och sig själv ur ett förväxlingsperspektiv vilket aldrig varit aktuellt. Det var en bekräftelse på att hon var rätt person jag var ute efter och ingenting annat. Strömstedt är just i detta läge en bifigur så honom hade jag i detta skede inget intresse av.

För det andra uppfattar jag det som att hon slänger in "jag stackars värnlös kvinna"-kortet. Men ärligt talat, är det någon som har uppfattat Jenny Östergren som värnlös? Hon är programledare för TV4:s Morgonsoffa med ett antal hundra tusen tittare varje dag. Hon har inga problem att ryta till ens när det innebär uppfriskande tillgrepp av könsord i direktsändning. I Aftonbladets intervju som följde på kukchocken säger hon dessutom följande:

Det jobb som vi har är också utsatt. Vi får väldigt mycket kommentarer om hur fula eller dumma vi är – men jag tar inte Anders på kuken för det.

Det borde alltså vara rimligt att anta att Östergren har ett rejält lager extraskinn på näsan.

För det tredje uppfattar jag att avslutningen var en antydan till "nu e re bäst att du passa re". Vad betyder egentligen "kopplar in vår säk"? Kopplar in säkringen till något elsystem? Kopplar in säkerhetsavdelning ligger väl dock närmast. Undras just om det är TV4:as eller den säkerhetsavdelning som Strömstedt agerar underskrivare åt och Östergren tycks sympatisera med? Den senare är ju i varje fall på hugget i dessa tider och vill ju nu ha än mer befogenheter. Mer, mer och mer. Sonylobbyn i ett nötskal (APB är en sköld. Sony är lämpligast att varumärkesbestraffa.)

Nej, här måste stämmas i bäcken (2010-02-20, 22:14):

@jennyostergren Fast den där storyn håller ju inte Jenny.

Nu är det dock locket på igen så efter en halvtimme förekommer jag eventuell respons (2010-02-20, 22:48):

@jennyostergren Allvarligt talat, jag är inte farlig och tror du det så får du väldigt gärna peka ut vad du baserar det på. Hör av dig!

"Vi" har dessvärre inte hört av sig än. Det finns mer att berätta men jag rundar av här. Det kommer dock ett kompletterande inlägg i denna serie framöver.

Som sista ord rekommenderar jag ett inlägg av Jenny Östergren som kanske kan läsas mot bakgrund av det jag skrivit: Väskan är packad.

Läsvärt: Missa inte Hannes inläggserie, nu kommen till del 6. Livbåten är tillbaka med en skrämmande men briljant sammanfattning av sakernas tillstånd döpt Normalisering. Opassande fortsätter förnämligt sin argumentationsserie och har nu kommit till "pirater skyddar kriminella". Mary har en intressant retorisk miljövinkel på Sonylobbyns vansinnigheter. Copyriot om det svenska Hadopi. Badlands Hyena skriver om mardrömmar. Sist men inte minst, OlofB som med en illustration förenklar förståelsen för varför Sonyrepresentanter måste ge sig.

TV4 och demokratiskt ansvar - Del 2

2010-02-21T00:06:00.004+01:00

Efter det föregående inlägget beslöt jag mig än en gång för att vända mig till de press- och yrkesetiska reglerna för guidning om vad som egentligen gäller i den här typen av journalistiska frågor av tvivelaktig natur.

Under Yrkesregler finner jag ett antal punkter med bäring för det aktuella fallet. Redan inledningen bekräftar det jag antagit och utgått ifrån i mitt undermedvetna:

En stark journalistisk integritet är avgörande för trovärdigheten. Den som granskar samhället måste också själv kunna tåla att bli granskad.

Att journalisten visar hänsyn i arbetet på fältet är viktigt för allmänhetens förtroende. Tilltron till medierna och dess medarbetare bygger på att yrkesreglerna följs.

De första punkterna rör journalistens integritet.

Punkt 2:

Acceptera inte uppdrag, inbjudan, gåva, gratisresa eller annan förmån - och ingå inte avtal eller andra förbindelser - som kan misstänkliggöra Din ställning som fri och självständig journalist.

Med det aktuella fallet som grund tolkar jag den senare delen av denna punkt som att Östergren borde ha beaktat sin romans med Strömstedt, dennes åsikter i upphovsrättsfrågan och sina egna åsikter i frågan och dragit slutsatsen att hennes roll som moderator i debatten mellan Sauk och Engström var högst olämplig. Om hennes agerande i debatten var olämpligt eller ej känns därför ovidkommande då de privata relationerna och de åsikter som sammanhör med Strömstedt och henne själv är av partisk natur.

Punkt 4:

Använd inte ställningen som journalist, eller presskortet, till att utöva påtryckning för egen eller andras vinning eller till att skaffa privata förmåner.

Här kommer vi in på själva agerandet under debatten. Huruvida detta kan anses vara partiskt får någon annan bedöma. Som tidigare uttryckt upplevde jag det så men jag framförde själv alternativa och möjliga förklaringar till detta varför den föregående punkten är den som bör äga mest relevans i detta.

Reglerna innehåller också en sektion för riktlinjer mot textreklam. Man ska vara särskilt vaksam och kritisk vid bl.a. följande situation:

när utomstående intressenter, t ex PR-byråer, lobbyister, forskare, företag, myndigheter eller organisationer, bidrar med information och upplysningar. Det gäller särskilt inom områden där lagen inskränker rätten att publicera reklam, till exempel för läkemedel, tobak, alkohol och reklam riktad till barn

Niklas Strömstedt är självklart en sådan intressent och då i synnerhet mot bakgrund av att han satt Östergrens känslor i svall. Det är mänskligt att sänka garden för vad man tolererar och accepterar under kärleksrus och detta tycker jag verkar ytterst besvärande för TV4 och Östergrens räkning.

Med tanke på Östergrens prestation i debatten tror jag vi kan utgå från att hon inte varit alltför påläst i ämnet. Det märkliga argumentet om "studietekniker" kändes i synnerhet malplacerat. Av denna anledning är det inte orimligt att anta att Strömstedt fungerat som en "utomstående intressent" och de facto av lobbykaraktär då han själv figurerat med sin underskrift i en debattartikel om Ipred. Östergrens egen syn på Ipred och Piratpartiet bekräftar detta.

Sammanfattningsvis, Östergrens roll som moderator i debatten var olämplig. Denna slutsats anser jag de ovanstående utvalda pressetiska reglerna ger stöd för.

You ain't seen nuthin' yet!

Uppdatering (2010-02-21, 08:50): Jag missade länkningen till Surgubben vilket nu är korrigerat.
Läsvärt: Surgubben rapporterar att Amnesty är starkt kritiska till övervakningsexporten till Libyen. Piratjuristen vill att vi ska skriva under för en förändring av libel-lagstiftning i Storbritannien. Det tycker jag vi ska! Aftonbladets läsare tycks för övrigt älska Jenny Östergren pga hennes förmåga att bruka könsord i morgon-TV. Projo skriver personligt och intressant och efterlyser kommentarer från människor med ADD.

TV4 och demokratiskt ansvar

2010-02-20T16:46:00.006+01:00

År 2008 medverkade Christian Engström i TV4:s morgonprogram. Ämnet för debatten var den kontroversiella Ipred-lagen och motpol för dagen var skådespelaren Stefan Sauk. Det hade kanske inte varit så mycket att orda om vore det inte för att en av programledarna, Jenny Östergren, till synes agerade assisterande motpol. Titta på filmklippet och notera följande händelser:

Ca 02:50 avbryts Engström när han försöker förklara en av grundförutsättningarna för att ens kunna debattera fildelning, dvs att fildelning inte är stöld.

Ca 04:28 motsäger Stefan Sauk Engströms påstående att "kulturskapare inte får lön den 25:e". I min värld så associerar jag också kulturskapare till armod och allmän ekonomisk kräftgång och definitivt inte regelbundna inkomster som vilken "vanlig" knegare med arbete som helst. Men istället för att ifrågasätta det Sauk säger så bistår programledare Östergren istället med ett svamligt motargument om "studiotekniker" som inte alls hade med det som då diskuterades att göra.

Ovanstående är kanske inte så mycket att orda om. Det kan ha varit ett olycksfall i arbetet eller helt enkelt brist på kunskap.

Jag väljer därför att låta nåd gå före rätt.

Det kan också vara så enkelt att jag är part i målet. Som piratpartist så gör jag mitt bästa för att förhålla mig objektiv till saker och ting men samtidigt kan jag givetvis inte sticka under stol med att min politiska hemvist per automatik gör mig subjektiv på ett konceptuellt plan.

I så måtto att jag är kritisk mot falska argument och grundlösa åsikter presenterade som fakta inbillar jag mig att jag respekterar objektiviteten med bravur. Givetvis tar jag tacksamt emot bevis eller tecken på motsatsen! Ingen tjänar i ett längre perspektiv på att leva i en förfalskad verklighet och det gynnar varken mig eller Piratpartiet om jag kommer undan med dylikt.

Däremot så gör mina åsikter att jag givetvis får ett ökat fokus på integritetsfrågor eller informationspolitik. Detta är inget konstigt utan högst naturligt. För som Sverigedemokrater lystrar efter allt negativt som har med svartskallar att göra (dock lite mer klädsamt maskerat som "islamister" och "muslimer"), så lystrar vänsteranhängare efter saker som rör de mindre bemedlades situation i samhället, ekonomisk ojämlikhet i allmänhet och marknadsaktörer "som skor sig". Det Nya Arbetarpartiets sympatisörer agerar enligt denna tes med fokus på saker som "bidragsfusk" och skattetryck. Som jag återkommande nämnt så är populismen och opportunismen kanske de främsta ismerna i dagens politik vilket också påverkar lystrandet i allmänhet. Kort och gott så lystrar huvuddelen av nyssnämnda skara - om än i varierande grad - på nästan allting som för stunden kan nyttjas för att (bedrägligt) leda till makten.

Med detta sagt, och för att återgå till diskussionen om Ipred mellan Sauk och Engström, så kanske min åsiktsmässiga grund ledde till att det jag poängterat ovan saknar egentlig grund. Min sympati för Engström (som varande piratpartist) gjorde att mitt fokus på oförrätter mot honom (och då indirekt mitt parti och vår politik) uppförstorades. Jag köper att jag ur detta perspektiv säkert kan beslås med bristande objektivitet.

Vad jag dock inte köper är bristande objektivitet hos maktens representanter i allmänhet och då i synnerhet i officiella sammanhang. Ett sådant exempel är poliser som inte håller sig objektiva i relation till sin roll och det förtroende som delegerats dem. Detta har som bekant nyligen aktualiserat via polisfirman Hornstull Hooligans.

Om vi nu håller oss till media och pressen så är deras främsta roll - vilket grundlagsskyddet påtalar - att inte bara respektfullt förhålla sig till utan faktiskt representera objektiviteten. Deras roll som granskare av makten och därmed demokratisk fanbärare tarvar objektivitet. Utan objektiviteten undergrävs förtroendet hos de man representerar, dvs folket och i förlängningen demokratin.

Objektivitet är att närma sig ett ämne opartiskt och därmed även agera på ett sätt som förebygger detta. En förmåga att hålla sig kontrollerad och inte låta känslorna ta överhanden upplever jag som värdefull om man har en roll som förutsätter objektivitet. Jenny Östergren visade dessvärre prov på motsatsen häromdagen då hon i en diskussion om sextrakasserier på Dramaten talade från hjärtat. Dramatenchefen pratade om skådespelares utsatthet i media vilket föranledde Östergren att ge svar på tal:

Kanske kan även detta ursäktas som ett olycksfall i arbetet? För lite sömn och stressobalans kan få den stabilaste att brisera med rätt trigger. Man kan även invända att det inte var något olycksfall alls. Läser man kommentarerna till artikeln på Aftonbladet så verkar många vara positiva till Östergrens rättframma respons.

Jag väljer därför att låta nåd gå före rätt.

Om jag inte är felunderrättad så hölls debatten Engström vs Sauk i november 2008. Tidigare under året hade en romans mellan Jenny Östergren och Niklas Strömstedt blommat ut:

Den senare är en svensk folkkär artist och musiker måhända med sin storhetstid överstånden. Att en moderator i en debatt om Ipred, upphovsrätt och fildelning har en intim relation med en av skivindustrins gunstlingar tycker jag känns en smula besvärande ur perspektivet objektivitet.

När jag nu redan agerat djävulens advokat ett par gånger i inlägget så kan jag lika gärna fortsätta på den inslagna vägen. För ärligt talat, äkta kärlek är ju varken enkel att finna eller underhålla så vem är väl jag att förneka Östergren de energivande känslor som kärleken kan föra med sig? Niklas Strömstedt behöver ju faktiskt inte ha en inställning till Ipred, fildelning och nuvarande upphovsrätt som går stick i stäv med Engströms åsikt bara för att han är etablissemangsartist och skivbolagsrepresentant. Följaktligen är det kanske en smula långsökt att bergsäkert hävda att Strömstedt påverkat Östergrens ställningstagande i frågan?

Jag väljer därför att låta nåd gå före rätt.

Men hur var det nu med Niklas Strömstedts syn på Ipred?

Jo, den var så aktivt ställningstagande att han stod som medundertecknare till en debattartikel i frågan. Artikeln rubricerades som ett rop på hjälp enligt "Politikerna måste våga stå upp mot piraterna". Att ställningstagandet de facto var aktivt framgår också av uppföljningen där Strömstedt får frågan om han helt och fullt står för vad som står i artikeln och då svarar:

Ja, det gör jag.

Fast ärligt talat, att Niklas Strömstedt aktivt tar ställning för den s.k. privatsnutlagen Ipred måste ju inte innebära att hans kärleksobjekt Jenny Östergren har samma inställning. Jag menar, jag själv har ju faktiskt haft relationer med både rökare och moderater trots att jag innan detta haft riktigt svårt med blotta tanken på att kyssa askkoppar (vilket jag överkom) eller att uppskatta sedvanlig moderat politik (vilket jag inte överkom). Några av mina bästa vänner har också hyst en liberal eller moderat ådra. Politik behöver inte vara en vänskapsbarriär.

Men kan jag så kan väl Östergren! Hon är ju dessutom programledare med objektivitetsansvar. Som förmildrande omständighet tycker jag också är att Strömstedt ju faktiskt visade sig vara en smula smygpirat och jag är verkligen inte rätt person att fördöma sådant. Inget kan väl i dessa tider vara mer naturligt då kopieringen är själva grunden för informationseran? Det är absolut ingenting att be om ursäkt för utan en självklarhet om man har grundläggande förståelse för Den Nya Tiden. (Har man inte det så har man faktiskt ingen legitimitet som tyckare.)

Jag väljer därför att låta nåd gå före rätt.

Så vad tycker då Östergren om saker och ting? Östergrens syn på bloggosfären tycks i varje fall inte ligga i linje med min egen erfarenhet. Det kanske beror på att jag är en del av det hon beskriver som "rå bloggosfär"? Detta trots att jag själv inbillar mig vara ett lamm i fårakläder för det mesta. Det vore mycket uppskattat om de som tar sig tid att kritisera "bloggosfären" i andemeningen homogen och stinkande avskrädeshög åtminstone kunde försöka beskriva dels hur de definierar ordet och dels ge konkreta exempel på vad som föranleder kritiken.

Å andra sidan kan synen på bloggosfären ha varit kopplad till en missuppfattning och ett fördomsfullt antagande om personerna bakom bloggarna. Det tycker jag följande åsiktsförändring antyder:

Jag är mest imponerad över att det finns en människa på riktigt bakom alla bloggar. Och hur inläggen så här dagen efter blir än mer betydelsefulla eftersom det faktiskt är Marie, Henrik och Frida som tycker. Och de är alldeles vanliga typer som borstade tänderna i morse innan de hällde upp kaffet och läste tidningen på toa och sen tog de bussen till jobbet och kanske var de fortfarande lite trötta. Som vanliga snälla människor. Inga iskalla åsiktsmaskiner. Jag är något gammeldags på den punkten inser jag.

Då återstår hur det egentligen förhåller sig med Östergrens personliga åsikter kring fildelning, upphovsrätt och Ipred. Tja, det tycker jag följande kommentarer kan ge en antydan om.

Östergren om The Pirate Bay och Piratpartiet:

Varför tar Pirate Bay killarna betalt för att göra reklam på Pirate Bay? Cash som baseras på den trafik som genereras av att andra har producerat attraktiva verk. De har enligt åtalet tjänat så pass mycket pengar att de känt sig nödgade att skatteplanera i olika paradis.

Det är väl bra om de tjänar pengar på att göra en välgärning för folket. Ungefär så försvarade Piratpartiet sig i Nyhetsmorgon i morse.

Idealism är tydligen bara till för upphovsmän.

Östergren om Ipred med Internettroglodyt Jan Guillou som bekväm sköld:

Grått är mjukare än svart och vitt i ipred debatten och fortfarande har ingen svarat på frågan om varför just film och musik ska vara gratis?

Jag väljer därför att avsluta här.

Andra skriver om Ipred och Niklas Strömstedt: Beta Alfa, Jinge, Kulturbloggen, Åsiktsfrihet

Läsvärt: Svensson är något på spåret. Westerholm har hämnd i tankarna. Det proggressiva USA om Obamas demokratiska ambivalens. Aftonbladet lyfter ett tabu. Nyheter24 fortsätter föredömlig men skrämmande rapportering om polisiärt rättshaveri. Slutligen, Swartz spinner vidare på Hornstull Hooligans.