Jag var även och såg starten på ena deltävlingen i Schaatsen, när det var herrarnas start i Grand Prix 5 – LKAB Luleå Sprint. Herrarna skulle åka 50 km, och ett varv runt isbanan var 3,5 km om jag uppfattade det rätt – så det skulle ta cirka en timme innan de var i mål. Totalt stannade jag och såg de 3 första varven, sen blev jag så frusen av mig att jag kände att jag behövde in i värmen.

Vill du veta mer om vad som händer under Luleå on Ice eller andra aktiviteter i Luleå kan du besöka denna hemsida: Visit Luleå

Har du besökt Luleå on Ice någon gång? Eller är det något du skulle vilja göra något annat år?

Jag minns inte exakt när och var jag kom i kontakt med motivet – men jag har sedan tonåren intresserat mig mycket kring naturreligioner, som till exempel Wicca, och troligen har jag kommit i kontakt med både denna gudinna som motiv i samband med böcker och annat jag läst om ämnet. Trots intresset för naturreligioner är jag inte en utövande Wiccan, men har i stort detta som en livsåskådning och känner bland annat nära samhörighet med naturen – vilket antagligen är en bidragande faktor till att jag dragit mig till den här typen av symbolik / motiv och slutligen velat ha det som tatuering. Jag gillar även vad motivet kan stå för i stort också, oavsett tro, livsåskådning eller kön för den delen – att vi går igenom livet, blir äldre, utvecklas både fysiskt och mentalt. Livet är en resa!

För att återgå igen till det jag nämnde i början av inlägget, så var ju detta min första tatuering. Att tatuera sig kan ju vara väldigt speciellt, och upplevas olika för olika personer. Dagarna innan jag skulle tatuera mig gick jag runt med inställningen att jag bara ville få tatuerandet avklarat, och kände mig inte alls nervös först förrän runt timmarna innan inbokad tid. Det var först då det började upplevas ”på riktigt” att jag verkligen skulle tatuera mig, och att jag skulle göra en permanent utsmyckning på min kropp (eller åtminstone svårt att ångra sig sedan). Som stöd följde min sambo med mig, och som tur var la sig nervositeten ganska fort när jag väl tagit mig till tatueringsstudion.

Min tatuering är något jag kände mig väldigt nöjd över så fort den var färdig. Att tatuera mig gav även upphov till mersmak för tatueringar, och redan i stort sett samma dag som jag blev färdig med min första har jag haft lust att föra fler tatueringar (och kanske något större motiv också). Men vad för motiv, och var på kroppen, återstår att se – just nu har jag massvis med idéer på vad jag vill göra härnäst.

Jag tatuerade mig hos Christoffer som driver Risto Tattoo i Luleå. Vill ni besöka hans Instagram kan ni göra det här: https://www.instagram.com/risto_tattoo/

Har du någon tatuering? Eller har du funderat på att göra någon?

När jag går på vägen brukar jag gilla den stora variationen hur folk tar sig fram – går, springer, åker skridskor, cyklar (om de har en fatbike), sparkar osv. Ibland är det möjligt att se folk som åker snöskoter eller draksurfar på snön bredvid vägen. Det kan även se härligt ut när vänner, familj och folk stannar till vid de utsatta grillplatserna runt om på isvägen, kanske för att grilla något eller bara för att avnjuta solen och värmen från elden om de gör upp eld.

Under åren som isvägen hållits öppen har jag haft möjligheten att prova på olika aktiviteter både på och intill isvägen, främst via grundskolan och gymnasiet. Skolan kunde anordna olika utomhusaktiviteter antingen som en del av vår skolidrott eller särskilda friluftsdagar. Vid ett tillfälle fick vi exempelvis prova på att åka långfärdsskridskor – vilket var lite annorlunda än den vanliga skridskoåkning jag var van vid. En annan aktivitet på utsatta friluftsdagar var att ha med sig matsäck och gå till den närbelägna ön Gråsjälören, som ses från södra hamn, och pimpla.

Några korta fakta om isvägen:

Isvägen sträcker sig runt innerstaden från södra hamn till norra hamn, med några avstickare.

Isvägen är öppen från december – januari och är öppen till ungefär mars – april beroende på förhållandena.

Vägens längd är cirka 10 km, men den kan variera från år till år.

För den som vill låna en spark och att sparka runt på vägen finns några s.k. ”sparkeringar” med sparkar, placerade i hamnarna och vid Hälsans Hus.

Det går bra att promenera ut till den närliggande ön Gråsjälören och köpa våfflor av organisationen Lions för den som är sugen. När försäljningen är öppen är det en flagga uppe.

Källa: http://www.lulea.se/

Har du provat på att gå på isen och/eller gjort någon annan aktivitet på den?