Kristi Himmelsfärd har jag trott var den resa som Jesus gjorde när han, efter att ha hängt på korset, gav upp och stack från den grymma jorden. Lite googlande visade dock en annan bild av det hela. Här har det hunnits med att dö på korset, återuppstå och utbilda lärjungar i 40 dagar innan den ovan omnämnda flygturen gick av stapeln. Det är bara att inse att jag har bibliska kunskapsluckor och att jag egentligen inte alls borde få vara ledig en sådan här dag.

Jag släpper religionen och ägnar travet all min uppmärksamhet. Åby med dubbla OS kan ju betraktas som rena himmelriket för den som gillar svårlösta lopp. Egentligen borde man avstå spel helt eftersom det ser krångligt ut hela vägen. Men en liten bong får det bli innan köksbygget drar igång.

I DD1 lär det bli trängsel över upploppet mellan gooparna. Jag löser det med Björn och sedan en helt annan. Har en nästan religiös tro på Safir Brick. Den blir spik på en liten V65 och garderas på dubbeln endast med lillpojken goop.

I DD2 famlar jag efter insikt. Sjunnesson på innern var mitt första val med tanke på OS. Men sedan har jag läst på lite och fick komplettera med 2,4,5 också. Tjacke Gold har så här i skrivandets stund kanske blivit den jag tror mest på.

Nu skall jag åkalla gudarna och mumla mystiska besvärjelser till tonerna från mina handverktyg.

Nicklas Svalmark

DD1
Bosse Eklöf vinner detta bakom Remelden. Tävlar jämt och fint och gillar tuffa utmaningar. Tar dock med några fler eftersom kallbloden aldrig springer som jag vill. Månprinsen, Feseth Nils och ett par till åker med på stora bongen.

DD2
Mazerati IT vinner väl hur enkelt som helst men jag chansar bort den. Knepig häst bakom bilen och årsdebut gör att jag vågar. Satsar istället på en chansspik. Castor Race med katten Jansson i vagnen borde ha bra möjlighet att vinna. Om Mazerati inte fungerar alltså. Finns väl egentligen några till men jag nonchalerar det faktumet och lämnar in.

2,4,5,8,10
3

Rak
10
3

Var ju iväg på en tripp till Bornholm med havsöring i sikte. Jag lyckades bara reta firrarna att simma med in medan polarna hivade upp silverblanka fiskar i parti och minut. Frustrerande så jag blev tvungen att hitta ett öl och ginfokus…

Bornholm var imponerande. Vackert, många lättillgängliga fiskeplatser och vansinnigt gott om fisk. God bira och hyfsat boende till bra pris gör också att det säkert blir flera resor.

Ingen av fiskarna nådde över tre kg men de ni ser här på bloggen var strax där under.

Den där förbannade köksrenoveringen tar långsamt knäcken på mig. Fint blir det men det känns som man aldrig blir färdig. Bloggen har legat i träda och jag kan inte säga att jag just nu skönjer mera tid för den. Skriver ett par rader idag bara för att det är så förbenat tråkigt att slippa snickerier.

Men nu kommer jag inte undan längre.

Nicklas Svalmark

Men så är det hur som helst. Jag funderar allvarligt på att lägga ner bloggen. Det travmässiga finns det många andra som skulle kunna producera i större kvantitet och med högre kvalitet. De seriösa blogginläggen låter sig inte frammanas hur som helst och det är väl tveksamt om det finns någon större uppskattning heller. Och då måste man givetvis som författare fundera på både det ena och det andra. Är det till exempel värt all tid som krävs för att skriva de lite mera seriösa inläggen när det kanske inte är det som läsarna vill ha?

Jag har fått en sjukt skön möjlighet av Stefan att få husera fritt på denna blogg. Känns nästan oförmätet att ens fundera på att avsäga sig den chansen. Men jag känner konstant ett ansvar att producera travtexter som bottnar sig i ett avsevärt större engagemang för sporten än vad jag hinner uppbringa. Och när jag vet att det finns personer som skulle kunna göra just detta känns det som om jag står i vägen för seriösare travbetraktelser än vad mitt liv mäktar med just nu.

Jag skall ta ett snack med mäster alltomtrav och se hur han vill ha det. Hur som helst kommer det att bli någon form av förändring.

Nu skall jag ta en grymt efterlängtad fredag och bli lite smålullig. Det är jag värd!

Dubbeln ikväll.
1
2

Nicklas Svalmark

Idag bestämde jag mig för att nu skall jag ta mig tusan ha en dubbel åtminstone. Men när klockan var dags att hämta kidsen hade jag ännu inte ens koll på var tävlingarna skulle gå. På vägen över torget insåg jag att tobaksaffären som jag nyss passerade var typ sista chansen för dagen att hinna lämna in. När man kommer hem och det är måndag så skall det stekas plättar och spelas schack och tittas på Pingvinerna från Madagaskar och lilla sportspegeln, så då hinns det inte.

Jag lade om kursen och ställde mig vid spelhörnan inne på tobacken. Va mycket blaj det stod om varenda kuse märkte jag då. Och TV-monitors sprutade ut information så det bara snurrade i skallen. Det är möjligt att en väg till framgång med spelet skulle vara att lyssna och läsa allt det där, men efter en hel dag med surrande möten så fixar inte hjärnan den uppgiften.

Jag rev åt mig en kupong och bestämde mig för att strecka en favorit och en tredje eller fjärderankad. Då Svanen var favorit i båda loppen kändes det som en adekvat lösning. Och då den ena av hästarna inte startat sedan jag fyllde 44 så bestämde jag mig för spik på den andra. Således fick jag en rak dubbel enligt följande:
9
1

Sällan har väl vetenskap och travlogik varit så frånvarande vid ett spel.

Nicklas Svalmark

Grabben sätter långsamt upp schackpjäserna på det nyinköpta spelet. Schackets tjusning har väckts på frita och efter en tids tjatande har vi äntligen skaffat oss ett bräde. På min tunga ligger en liten förmaning om att vit kung ska stå på ruta E1. Men jag sväljer den. Vi spelar istället som han ställer pjäserna. Känner att han inte behöver ha den tillrättavisningen också. Rannsakar man sig själv så inser man att man redan är på tok för frikostig med kritik och förmaningar. Istället sippar jag på vinglaset. Fick fatt på en riktigt smaklig flaska för 59 kronor. En sån där ”Flax Catch” som man skickar ner i korgen när man passerar rödvinshyllorna på väg mot ölavdelningen.

Omnipotens är som sagt vanskligt. Man måste varligt hantera sin omgivning och emellanåt undvika maktens lockelser. Grabben tittar på mig och frågar efter namnet på den där schackspelaren som bodde på Island. Bobby, säger jag. Bobby Fischer. Han ler, snurrar runt brädet så han får den vita uppställningen och understryker noggrant att han nu är Bobby.

Han får gärna vara Mr Fischer, tänker jag och bestämmer mig tyst för att vara Boris Spasskij. Samtidigt anar jag en svag svettning i handflatorna. Läpparna känns torra trots rödvinets virvlande kyssar. Planen är skolmatt på fyra drag. Jag böjer mig fram över brädet och synar hans första, naiva, försök som schackspelare.

Vad i helvete tänker jag bakom vinångorna när jag ser den okunniga öppningen. Inte nog med att han slumpmässigt ställt ut pjäserna på första raden, han utnyttjar inte bondens fulla potential utan går bara ett steg initialt. Och till på köpet så han blottar kungen. Så där kan du inte göra, hör jag mig själv säga med en riktigt tråkig röst. Han hajar till och ser tveksam ut med den där blicken som spikar sig fast i själen och får mig att önska att man kunde sudda sagda ord.

Kanske lite rörd av alkoholen börjar jag tänka på den gamla tummade porrblaskan som satt fastkilad bakom muggen på toaletten utanför stora mjölkkylen på Arla där jag startade min karriär som arbetar någon gång i mitten av 80-talet. Eller egentligen tänker jag mest på känslan av skam man hade när man smög ut därifrån. Oavsett om känslan sprang ur ett hastigt avhjälpt ungdomligt överskott av längtan efter erotiska äventyr eller om man inte begagnat sig av blaskans suspekta innehåll utan bara fjölat i godan ro så var den allmänna opinionen utan tvekan övertygad om vad som hade hänt där inne. Och det väckte skammen i själen. Precis samma dåliga känsla som ramlar över mig nu när jag ser hans frågande ögon. Han sitter med bonden i hand och tänker ångra draget.

Jag står inför mitt livs viktigaste schackparti och håller på att sumpa det innan jag ens gjort mitt första drag. Framför mig sitter en motståndare av sådan kaliber att jag aldrig kan besegra honom bara genom att vinna. Om jag vill ha denna seger måste jag prestera mycket bättre än några inövade kombinationer. Jag måste finna djupet i spelet, bortom brädets ramar. Jag måste hitta motivet bakom och varligt försöka analysera konsekvenserna av våra drag och framför allt behöver jag i mig själv förstå vad jag egentligen vill uppnå.

Att reagera surt när han i sin glada okunnighet sätter upp pjäserna fel och gör ett i min värld helt tokigt första drag är ingenting annat än patetiskt. Och när jag tänker på det lite noggrannare så inser jag att reaktionen kommer ur att min schacknorm är ruckad och att min plan att snabbt och enkelt ta inövade kombinationer till hjälp och slå hans kung inte längre kommer att fungera. Hans naiva glädje har redan krossat min strukturerade strategi. Hans spralliga inställning utmanövrerar mina planer på en Sicilianska öppning och jag sitter ta mig fan och blir irriterad. Och inte nog med det. Jag sårar honom genom att inte kunna låta bli att pysa ur mig några surkart.

Grabben har ju ingen insikt i schackspelet och oavsett hur han flyttar sina pjäser är han chanslös. Vad som händer på brädet styr jag fullkomligt över. Att bara vinna skulle vara för lätt, ändock var det min första längtan. Men det är ju inte den trångsynta berusningen som detta parti handlar om. Istället är detta ett test på hur jag använder min omnipotens. Makten som jag har att rista tunna streck i ett oskrivet kartblad. Möjligheten jag har att lyfta en ung människa över smetiga surkart och vingbeklädd kasta honom ut i en värld där han kan skapa sina egna normer utifrån en barndomsinventering.

Jag mumlar något otydlig och innebörden är att han visst kan göra sitt drag. Skyller på att det var länge sedan jag spelade och att jag kom ihåg fel. Han ser lättad ut och vi fortsätter under tystnad. Han spelar snabbt. Mellan dragen minns jag plötsligt att Bobby Fischer hade förespråkat den här typen av schackspel. Han ville införa ett slumpmässigt uppförande av pjäserna på första raden för att tillföra spelet en ny dimension och tona ner vikten av öppningsfasen. Och den fortsatta insikten är att grabben sitter framför mig med sin naiva spontanitet och spelar schack på samma sätt som en av de största spelarna genom tiderna kom fram till efter femtio år. Och jag höll på att radera denna kreativitet bara för att det utrymmet inte fanns i min norm. Jag var för en stund ovarlig med min makt över barnets utveckling och blind för möjligheter.

Vad händer nu då, frågade han plötsligt. Han satt med min kung i handen. Jag hade varit upptagen med tankarna och inte noterat att han kunde slå den. Jag tog mig för pannan och drabbades för en stund av regelvärken. Men några lärdomar hade jag skaffat mig och jag lyfte min ”Flax Catch” i höjden och räckte fram höger hand. Du har vunnit, svarade jag. Han tar min hand samtidigt som ögonen glittrar. Sedan springer han ut i köket och meddelar resultatet för lillebror och mor.

Vill du ha revansch farsan, säger han efter sin segerceremoni. Jag nickar långsamt och försöker vrida runt brädet så jag får de vita pjäserna. Han hindrar mig. Jag säger att man turas om och nu får han minsann spela svart. Han böjer sig ner efter en bonde som hamnat på golvet och tar en näve ostbågar.
-Bobby Fischer spelar alltid vitt, säger han och ställer slumpvis upp pjäserna igen.

Nicklas Svalmark

I DD 2 ler jag fint och säger Omelette. Störd senast och felade. Borde ha grym vinstchans idag då Jagger och Liability kommer knäcka varandra.

Nicklas Svalmark

Nä nu tar vi fram våren.

Nicklas

Idag ska den sitta. Tycker att ranken ser spännande ut. Har hittat ett par ”bortglömda” streck som kommer med på de tio kombinationer jag spelar.

I DD1 har Stig H´s 1 Nero Capar blivit streckfavorit. På min rank är den inte ens med på fem hästar. Sådant gör mig en aning fundersam, men jag följer den egna ranken och streckar dessa.
3,5,6,7,10

Det mest häpnadsväckande är att 5 Justalittlespot håller en stark andraplats. Och det faktum att förutom 3 Jaguar Broline så är samtliga under 25% på strecken. Är det en totalt knasig rank, eller står vi inför ett riktigt öppet lopp där vem som helst kan vinna? Hästarna ovan är rankade i den ordningen de står skrivna. Inte bara nummerföljd således.

I DD2 blir 1 Albright svår att gå ifrån som tipsetta. Vann trots galopp senast vilket är starkt. Sedan kan man ju fundera på varför den galopperade. Har ej sett loppet. Att 2 Suntory Royal glider in som tvåa på ranken skall bli intressant att följa. Trodde personligen att 11 Citrin skulle komma högre upp, men den är med i botten.
1,2,3,12,4,7,10

Spelförslaget blir följande:
3,5,6,7,10
1,2

Chans
5
2

Nu ut i solen.

Nicklas Svalmark

Uppsatsen heter ”Strategiskt spelande för en positiv avkastning”.

Håll till godo.

Strategiskt spelande för en positiv avkastning

Skall justera min egen rankmodell en aning. DD1 satt ju som andrarankad och en allt för avgörande poängviktning av galopprocenten sänkte nr tre i DD2 till en allt för låg rank. Arbetar på en ny viktning och ser redan vid en liten justering att hästen kommer upp på en klar tredjerank. Slarvigt av mig. Men jag lär mig långsamt.

Nicklas Svalmark

I DD2 har vi en öppnare tillställning. Lövgren blir här rankad som nummer nio med sin 7 Pater Pontus. Tveksamt spelvärde på en dubbel Lövgren således. Det är ju just den typen av spel som många gånger är överbetrodda. Lika så spel på dubbelslag. Med en stark favorit i DD1 från bricka fem är det troligt att det blir mycket spel på 5-5. Oavsett detta så har min rank placerat nr 1 Indro Love och nr 5 Calvin Fortune i en ganska så klar A-grupp. Lite uppseendeväckande med tanke på att det inte stämmer alls med de tidiga strecken. I en tydlig B-grupp hittar jag 10,4,3. Inget att orda om det egentligen. Däremot undrar jag en del över hur nr 9 Armando Kievitshof kan vara streckad på 50%. I min rank kommer den trea från slutet. Kanske ett faktum att vara observant på.
A: 1,5
B: 10,4,3
C: 8,2
D: Övriga

Spelförslag:
DD1: 5
DD2 1,2,5

Håll till godo.

Nicklas Svalmark