Innan man lägger ut nya funktioner gör man en uppskattning av lasten och följer upp med lasttester i labbmiljö.   Tjänster som tex Loadimpact är duktiga på lasttester och minskar risken att man irriterar och förlorar sina besökare.

Gör om, gör rätt!

(en timme senare tycks även Aftonbladet ha uppmärksammat att det inte funkar)

Drygt en timme efter att avbrottet inträffas finns alltså ingen tidsuppskattning alls.

Nu är det kanske inte alla som har en laptop med 3G-modem som ens kan besöka sajten när det är strömavbrott, men Fortum har faktiskt också en hyfsad mobil-version av samma information.  Tyvärr hjälper det inte så mycket när den information man mest av allt vill ha helt saknas.

Det hade jag inte mycket för, annonslänken visade sig leda till en trasig sida.

Idag noterar jag att hela den sajten tycks vara nere, men annonserna rullar fortfarande.

Man KAN göra så. Men det är inte RÄTT.

Kom plötsligt på att jag inte testat WordPress egen android app, men det verkar fungera.

Bilden visar den minsta 220V-USB adapter jag sett.

Det är helt klart en tidig release, allt är ännu inte så integrerat som jag skulle vilja ha det, tex finns Dropbox inte med i share-menyn.  Inte heller finns en automatisk synkning av filer, det mesta är än så länge fokuserat på att komma åt filer i Dropboxen. Det går att ladda upp från Android till dropbox men känns lite provisoriskt.  Hjälptexten innehåller lustigt nog en väldigt iPhone-liknande blå bård längst upp, vilket sannolikt beror på att det är samma websida som visas som i iPhone-appen.

Men det är en bra början, jag förutsätter att det kommer mer funktioner med tiden.

Har du inte Dropbox?  Gå genast till dropbox.com och skaffa ett gratiskonto!

T ex har den en liknande contact-sync som Facebook for Android har, dvs den plockar in info från Twitter och synkar med kontakter i adressboken.

Nu har Twitter förstås inte så mycket profilinfo om sina användare som Facebook har, men i adressboken får man i alla fall in profilfoto från Twitter och telefonnummer om användaren uppgett det i sin profil.

När man bläddrar i contacts så får man upp en bild liknande denna:

Här syns det att denna (slumpmässigt utvalda, helt okända) kontakt i min adressbok fyllts i med info från dels Facebook-appen och dels från Twitter for Android.  Den visar senaste statusuppdatering från båda.

På samma sätt kan man direkt från ett twitternamn hoppa in i adressboken om man skulle vilja ringa upp eller nåt. (Gör folk sånt fortfarande?)

Rent generellt verkar det mesta supportat, men gränssnittet behöver putsas en del, tex verkar det bara finnas nya typen av retweet och jag hittar inte ens hur man gör för att besvara något ur flödet med ett DM.

Jag ska ge den några dagar, men det känns som jag kommer att fortsätta använda Twidroid senare, åtminstone tills det kommer en uppdatering av Twitter for Android.

Tyvärr hade de inte rätt linser i lager, men det skulle de beställa hem. Det skulle ta “några dagar” och jag skulle få ett SMS när de fanns för avhämtning.  Igår hade det gått 11 dagar och jag hade inte sett något SMS så för säkerhets skull ringde jag och kollade.

Nä, de hade inte fått någon leverans, men de skulle säkert komma “när som helst”.

När jag avslutat samtalet surfade jag genast till en av de många företag som säljer linser på nätet.  De säljer exakt samma märke som min optiker och priset är ungefär detsamma (några enstaka kr lägre, men då tillkommer fraktkostnad).   För att testa leveranstiden beställde jag två askar, dvs en månadsförbrukning.

De levererades idag och ligger nu på bordet intill mig efter mindre än ett dygn.

Den främsta konkurrensfördel en fysisk butik har över en nätbutik är service, men när man inte ens klarar det så finns bara en sak att säga.

FAIL.

Ok, den uppfyller inte så många punkter på min önskelista men nog skulle den göra sig bra på väggen för soff-surfande. Företaget tycks ha en egen Market för apps, något som inte känns helt rätt för en Android-baserad lösning, men det verkar som det går att köra standard-apps också. Frågan är hur många apps som anpassar sig väl efter skärmupplösningen (som förstås är full HD, 1920*1080).

Egentligen gjorde jag förstås allt det här via nätet, sittande vid mitt skrivbord och i soffan med laptop. I stort sett en helt vanlig dag. Om jag hade beskrivit den på det sättet för 15 år sedan hade de flesta läsare skrattat åt min science fiction.

Nu är det inte science fiction, det är en del av vardagen. Vi kommunicerar med varandra över nätet. Vi håller uppe, återupprättar och skapar nya sociala kontakter. Vi betalar räkningar på internetbanken och anmäler vård av sjukt barn hos försäkringskassan. Vi sköter och söker jobb via nätet. Vi letar leverantörer, jämför priser och handlar när och där det passar oss. Vi diskuterar hobbies, politik och andra intressen. Precis som vi också gör via telefon eller öga mot öga.

För en något yngre generation än min är allt det här självklart, de funderar inte över det. Hur skulle man annars göra.

Tyvärr finns det också en grupp människor som inte alls förstår hur det här kan vara en del av vardagen. De blir skräckslagna över tanken på att någon ägnar så många timmar av sin dag vid en dator. Om man okritiskt lyssnar på dem så måste man dra slutsatsen att jag är en nätmissbrukare som behöver behandling (som av en ren slump säljer de dessutom såna behandlingar!).

Trots deras högljudda och envisa mässande kommer jag inte att skriva in mig på behandlingshemmet. Däremot ska jag ta en promenad i solen, kanske tar jag en fika med en bekant. Sånt har jag nämligen mer tid för när jag kan sköta så mycket annat via nätet.

(edit: nu har snyfthistorierna nått Aftonbladet också)

Är det möjligen kineserna som påbörjat kriget mot Google?