UNIVERSUM NOLL

That's all folks!

noreply@blogger.com (Patrik Stigsson) — Mon, 04 Jul 2022 09:12:00 +0000

Denna musiksidas första inlägg lades ut torsdagen den 9 juli 2009. Det har varit en fantastiskt stimulerande och rolig tid. Men nu är den över.

Materialet kommer att ligga kvar som ett referensbiblioteket att botanisera i. Det finns tusentals tämligen unika tips, reflektioner och inspel.

Nedan kan du läsa Jan-Erik Zanderssons sista betraktelse.

Stort tack till dig som följt sidan under åren. Och glöm aldrig att ...

Allting på jordens rund måste förgå

Men vår fru Musica

men vår fru Musica,

hon skall bestå!

Jan-Erik Zandersson:

Nu när jag lagt ner sysselsättningen att skriva om musik på denna sajt upphör, vad ska jag göra med anteckningarna som skulle blivit en spalt - 56 skivor har jag skrivit stödord till, vissa måste jag erkänna att jag inte riktigt kan placera längre, andra tyder på utsvävningar i det limbo Ruben & Sixtens frånfälle placerade mig i (och som verkar vara en permanent del av mitt fortsatta liv), eller i alla fall någon form av känslovakuum musiken antingen förstärkte eller helt enkelt inte kunde rå på (nej, jag lyssnade inte på Bach under flera veckor, något som annars varit närmast en behövlig, genuint efterfrågad daglig dos). Vissa fragment är nästan färdiga, som det här ur en tänkt inledning:

Det brittiska skivbolaget Silva Screen, som bara utger soundtracks och tv-seriemusik, men med den äran, bröt en barriär när de presenterade sitt senaste släpp ”The Adventures of Robinson Crusoe (Original Television Soundtrack)” av Robert Mellin och Gian-Piero Reverberi: det var första gången jag sett att någon tar mer betalt om du vill köpa nedladdning (även i usel mp3-kvalitet) än om du vill köpa cd:n! (Nedladdningen kostar €11.99, cd:n €10.99 (och en knastrande dubbel-lp:n multum, som vanligt, ojämförligt och omotiverat mest: €29.99).). Notervärt är också att musiken till den nya versionen av Dune på filmduken, trots att det är Hans Zimmer som skrivit musiken, bara finns att köpa som cd-r! Kulturskymning! Inget annat än kulturskymning!

Jag tänker mig att det kan vara intressant att skriva om prog från oväntade länder:

Prog från Kuwait? Jomen, Bader Nana varierar sig mellan skivorna, den fjärde och senaste finns här

Den klassiska musiken berör jag bara ytligt och har kanske inte helt tagit till mig dB Productions-skivan med ännu ett inhemskt ”fynd” från förra sekelskiftet, av det motsatta könet: ”Kammarporträtt: Laura Netzel”.

Jag var också lagom entusiastisk till Karin Rehnqvist/Ellen Lindquist-skivan på norska Lawo. Bäst av de klassiska, om den nu ska karakteriseras som sådan, var The Gothenburg Combos senaste skiva i sin snart helt egna genre med gitarrmusik-från-hela-världen-men-egentligen-från-Göteborg ”Nomad” (egen utgivning).

Elektronisk musik på kassett kan jag inte låta bli när jag får den, som God Tons ”Ettor. Nollor.” (egen utgivning) eller Joel St. Juliens ”Empathy” (Land & Sea) eller, den bästa i trion, Lehnbergs ”Smygsmärta” (Lamour).

En annan kassett fick mig att göra färdigt texten direkt:

Sven Fredriks självbetitlade kassett (Lamour) får mig att ställa frågan: känner Svenska kraftnät till det här, hur deras ockerdebiteringar (värre ju längre söderut du kommer i landet) används av en trummande musiker? Kanske kunde kassetten hetat ”Kraftfält berättar” i stället för att nu föra en obetitlad tillvaro, det här är inget annat än otvungen postrock, statslös sådan, som i realiteten kunde varit producerad var som helst i världen, även Portland. Ibland kraftfullt och harmoniskt som vore han Necromonkey, det finstämnda göre sig icke besvär, men hur ofta, egentligen, kan du nynna en postrocklåt efter bara en genomlyssning? Säger en del om kvaliteten, där Darwin får spela en roll, händerna går omedvetet till den stora volymkontrollen på förstärkaren, den vrids märkbart åt höger, högtalarelementen får en workout som gör dem väl, dammet får inte tillfälle att lägga sig – för mitt i börjar det med pumpande, dunkande techno som om själve djävulen släppts lös, som ett Sven Fredrik-firande av skivbolaget Tresor. Oväntat, lysande. Och så håller det på. En kassett att dela ut till menigheten med frågan ”vad är det här?”

Den uttalat progressiva musiken finns givetvis med, med flera titlar. Isildurs Bane & Peter Hammills ”In Disequilibrium” (egen utgivning) har jag bara skrivit hyllande stickord till, med en tydlig riktning mot tonsättare Mats och en tänkt slutmening:

”På omslaget återfinns även Van der Graaf Generators genialiske motor som skrivit de texter som finns till styckena på skivan, men musiken är inte hans, den är bara Mats’, så jag lämnar Hammill därhän; det här är en skiva med Isildurs bane, inga andra.”

Ja, kejsaren är naken och Peter har inget här att göra.

En annan höjdare var Simon Steenslands ”Let’s Go To Hell” (Transubstans Records) vars otämjda egensinne tilltalar mig rätt in i den där lilla förkalkning jag har mellan hjärnhalvorna, där jag allt mer tror att viss resonans ger mig de glädjekickar bara bra musik kan ge.

Svensk ambient av internationellt snitt finns på Slim Vics ”Mörkrets narr” (Lamour) och han var, trots sin vinylvurm, klok nog att låta det här nästan åttio minuter, spröda stycket väldigt klassisk ambient (som möbelmusik) återges på cd. Han låg också bakom Gävle-Stockholm Dubs ”Ingemansland” (Lamour) som defintivt inte var dub, utan bra ambient mot IDM-hållet.

Bandet Urtidsdjur hade jag rätt mycket kontakt med i samband med att de gav ut sin självbetitlade debut-lp, de ville så gärna bli recenserade men också uppskattade för allt jobb de lagt ner på sin musik. Ett tag efter släppet hade vi mer e-postkontakt och de hade en idé att utge även en helt instrumental version av lp:n, vad tyckte jag om det?

Jag exemplifierade med den danska Grammis-vinnande progskivan från Dizzy Mizz Lizzy som också, året efter eller så, utkom i en begränsad upplaga med all sång borttagen, och grabbarna i Urtidsdjur bestämde de sig för att göra sammaledes, om än bara digitalt. Jag fick den ”skivan” och tre låtar som blev över från debuten och, nästan som i det danska fallet, blir det nästan än bättre utan sång och text, märkligt nog, kanske mest för att fokus flyttas från vad som sägs till vad som spelas och hur det görs, men utan att peka ut ursprungsversionerna som ”sämre”.

Eivind Aarsets ”Phantasmagoria, Or A Different Kind Of Journey” (Jazzland) har jag bara noterat som ”bäst” och likande gula lappar måste suttit på väggen när jag lyssnade på skivan första gången och jag kan bara hålla med mig själv, det här är så smärtsamt innovativt att man undrar hur hjärnvindlingarna hos Eivind rör sig.

Filmmusik i form av tv-seriemusik gillade jag: Långbacka/Bådagårds ”Glaciär” (L/B Productions), 38 minuter digitalt, så typiskt lp-lång, instrumentalmusik i tydlig folkton, passande nog med tanke på var tv-serien utspelar sig.

Gammal konsert tog jag också till mig, när CEX33 Viltvarnings ”Live At Fasching 2002 – Vild Life Alert!” dök upp.

Freedom Trees ”Modern Acoustic World Jazz Rock” (Music Makes You Happy Records) har jag skrivit plustecken för, svänget på Galento Sound Service vol 2.:s ”Folk Modern Music” må vara mindre unikt men det hindrade inte att jag gillade det jag hörde (även om jag längtar tillbaka till herr Galentos egna mer filmiska instrumentalskivor från svunna tider).

Plus i kanten fick Poliversos ep ”Sunbound” (ett band från Dresden), liksom Audiolepsias ”Waves & Particles” (egen utgivning), Shurakays dubbel-cd ”Overseas Tales”, The Sun Or The Moons ”Cosmic” (egen utgivning) och Time Is A Mountains ”III”, alla så där okända för de flesta men som bara är fynd på fynd i recensionsskivehögen.

Där finns också Forgonias självbetitlade debut (egen utgivning) och uppföljaren ”The Mountain” (egen utgivning) som är så självklart bra prog att alla som köper ännu en liveplatta med Yes, ännu en box med King Crimson, mer skåpmat från Porcupine Tree, borde lyfta blicken, dra kreditkortet och köpa de här skivorna i stället.

Att gamle studioräven äntligen hamnade på skiva var också en välgärning, även om media varit väldigt tysta om Ulf Andersson Quintets ”Turdus Merula” (PB7), annars ett skivbolag som brukar få eller ta plats.

Osslers ”Regn av glas” (ST4T) formulerade jag mig också kring, åtminstone en inledning:

(…) infriar mina högt ställda förväntningar, det här är en skiva som en rysk docka, där det finns mer och mer ju fler tanter man skruvar av på magen. Och det är så mycket bättre än många internationella försök att göra den här sortens landskapsförvridande musik, kanske blir jag färgad av att texterna är så onödigt begripliga.

Också det var en hundskiva, ser jag.

Lucifers ”IV” (Century Media) fick jag i samma brev från PR-Liza och konstaterade lakoninskt i anteckningsfilen att visst är det rätt anmärkningsvärt hur många hårdrockare som är troende kristna, även om de nu valt Guds egenhändigt skapade motståndare som favorit bland gudomarna? Hur skivan lät? Ganska rak, melodiös hårdrock som borde fått mer inspiration från 70-talets dito för att bibehålla mitt intresse, som rockabilly spelad av ett dansband (The Hubcaps, t.ex.); en haltande jämförelse, men ändå.

Fler skivor tyckte jag om och ville återvända till för att skriva om, som Charlotte Greves ”Sediments We Move” (New Amsterdam/Figureight), Memory Pearls smärtsamt vackra, finstämda instrumentala ”Music For 7 Paintings” (Atlin Village), Modern Stars ”Psychindustrial” (Miacameretta Records), Irans småspretiga men väldigt intressanta ”Persis” (Aagoo Records – ett favoritskivbolag), Delwoods självbetitlade (Honest House) och postrocknestorerna Larsens senaste nedslag ”A Chronicle” (Witty Books).

En annan av de som kunde betitlas ”periodens bästa” var den överraskande lp:n out of the blue från Cassius Lambert (egentligen Pelle Lindsjö från Abbekås), ”Vendi” (Kaprifol Recordings), där han gör onämnbara och outgrundliga saker med sin elbas och är fortfarande en kille med talang som formligen rinner ur öron och ur händer/fingrar. På sina tidigare skivor skrev han jazzrockande prog för olika stora ensembler och är också basist i rocktrion CB3 (en gång i tiden utskriven som Charlotta’s Burnin’ Trio, med klart proginspirerade, hyfsat långa, kraftfulla instrumentalstycken med landets sexigaste gitarrist i täten). Vad han också är, är en av landets i särklass mest intressanta musiker, det är bara det att vi inte är så många som upptäckt det än.

Och så fanns det nitton skivor från ryska R.A.I.G. med prog, spacerock, hårdrock och stoner, skivor som jag verkligen, i de allra flesta fallen, skulle varit själslig sponsor åt, men så blev det inte:

twkc: ”B2”
dirtpill: ”somedevil”
Grey Mouse: ”Animalism”
Grey Mouse: ”A Moment Of Weakness”
Grey Mouse: ”Blind & Ugly”
Grey Mouse: ”Trip”
Juice Oh Yeah: s/t
Ciolkowska: ”Psychedelia”
Crust: ”Stoic”
The Grand Astoria: ”From The Great Beyond”
Disen Gage: ”The Reverse May Be True”
Mother Sea And The Old Serpent: ”Chthonic”
Remote: ”The Gift”
Dogs Bite Back: ”Back? Forward!”
The Moon Mistress: ”Silent Voice Inside”
Transnadeżnost’: ”Monomyth”
Pree Tone: ”Brekka”
Gangrened: ”We Are Nothing”
The Watchdogs: ”The Stone And The Horde”

Jan-Erik Zandersson

Zandersson september 2021

noreply@blogger.com (Patrik Stigsson) — Thu, 23 Sep 2021 10:54:00 +0000

Även den som tycker sig vara inlyssnad på den progressiva rocken är givetvis inte det, det inser jag varje gång jag beställer en hög fullkomligt fantastisk men för mig tidigare okänd musik från Johnny på Record Heaven, landets troligen bästa skola i prog för den som vill lära sig mer om den här sortens musik och hitta inspelningar du inte visste fanns. www.recordheaven.net är platsen där du hittar skolbänkarna, det är bara att slå sig ner.

En höjdpunkt i sommar har varit norska vokalkvartetten Mjus skiva – tyvärr så här långt bara digitalt, men riktiga skivor lär vara på gång – ”Mju:Son” (egen utgivning) som är tolkningar (i många fall textsatta) av vår egen genialiske Björn J:son Lindhs musik från fyra av hans åttiotalsalbum.

Det är en kongenial idé gruppen fått och jag har inte ens invändningar mot att de omfamnar Björn litet extra med egna texter, det passar så bra ihop med det han och Janne Schaffer (och andra kompisar) skapade innan han så tragiskt gick bort, definitivt i förtid.

Texterna är inspirerade av originaltitlarna, men som även de transformerats: “Lake District” har blivit “Ved vatna”, “96 fjärilar” har blivit “Sommarfuglvenger”. Gaute Øvereng, en av sångarna, bas, i kvartetten (som i övrigt är Irene Åbrekk Kalvatn, sopran, Anne Marta Vinsrygg Vadstein, alt, och Svein Ola Lillestøl, tenor) har skrivit texterna och gjort arrangemangen, allt godkänt av Björns efterlevande (och av Schaffers fejja att döma, imponerat på Janne, som skriver att Björn själv hade varit stolt över tolkningarna).

Det här är en sommarstark upplevelse för oss j:sonianer, all heder åt våra norska vänner som gjort denna fina, fina skiva, deras andra.

Skes ”Insolubilia” (egen utgivning) är definitivt bland det bästa som hänt den gånga sommaren, solsken, ledighet och en komplett utgåva av Snobben-stripparna oräknat.

Först en platsbestämning: Trots att det finns 25 musiker på skivan, är detta italienska klaverspelaren Paolo Botta (solodebuterande 2011 med ”1001 Autumni”, med i band som bland annat Yugen och Not A Good Sign) och skriver själv att

”the style can be described as 70s Symphonic Prog meets Avant/RIO and Canterbury”

till vilket jag vill lägga en balja italienskt, progressivt rödvin, för det här känns så välplacerat i den italienska prog:ens intelligenta huvudfåror, men smaksatt och eldig.

Det femdelade verk som ger skivan sin titel är en mäktig historia, här är det verkligen ett möte mellan melodisk, attraktiv symfonirock och något mer franskt RIO, den stora musikerbesättningen har att göra i dessa skiftande känslolägen och jag är väldigt imponerad över hur fullgången både det verket och skivan som helhet är.

Själv pratar Paolo om inspiration från allt från Gentle Giant till Änglagård, men det jag mest hör, förutom en hoper italienska progföräldrar som ler i den himmel dit gamla skivor förpassas när tycket och smaken förändrats, är mer dagens unga progmusiker från medelhavsområdet, skolade både i skivsamlingar högaktuella 1972 och på musikhögskolorna i dag, blandat med sådant som till exempel Isildurs Bane (när de inte samarbetar med trötta farbröder som Peter och Steve) bjuder på, inte minst vid den årliga IB Expon, denna prog:ens tidiga julafton i Halmstad i november.

Vill du höra en av senare tiders fulländade, klassiska progskivor, då skaffar du den här (och kanske även debuten, som nu är återutgiven med en bonusskiva i form av en konsert, eller varför inte något med högintressanta Not A Good Sign?). Mer musik att bygga myten kring den progressiva musikens oantastlighet.

Ännu ett debuterande ungt band i proggenren i USA (närmare bestämt Pittsburg, PA) är Haven State med 36 minuter välljud på ”Adapt” (egen utgivning, tyvärr bara digital så här långt).

Kvartetten består av Josie Banks, sång, Cody House, gitarr, Brendan Mickoloff, bas, och Luke Martucci, trummor.

Redan 2018 kom deras ep ”Stratus” och på nätet jämförs Josies kraftfulla röst med Concrete Blondes Johnette Napolitanos, vilket gjorde mig nyfiken och alls icke är fel när det hettar till (och Jim Mankeys band nappade jag på när deras debut kom 1986, helt enkelt för att Jim var med i den första uppsättningen av Ron & Russell Maels band Sparks, men en låt som ”Joey” från deras tredje lp, ”Bloodletting” (1990) är en av de där eviga låtarna som aldrig försvinner, aldrig blir dålig; du vet, en sådan där som, när du hör den första gången, får allting runt omkring dig att stanna, låten tar över tidsflödet helt och du har mött ännu en vägvält som kört över dig känslomässigt, Wikipedia berättar att

”Napolitano mentioned in her book Rough Mix that the song was written about her relationship with Marc Moreland of the band Wall of Voodoo”

och eftersom Stan Ridgways band är ett annat favoritband, så – men åter till ämnet…).

Stundtals ger detta en känsla av Mars Volta på semester, gitarren och sången styr, trummorna och basen står för det avkrokiga och rytmiskt spännande, men se det som något positivt.

Visst var Mars Voltas’ hänsynslösa vänsterfilsmusik något att längta tillbaka till, men här ger det utrymme att andas, man hör till och med vad Josie sjunger, även om det är flera lager sång allt som oftast. Avgjort avigt i en väldigt snygg ljudbild, vänder och vrider på sig, står sällan stilla, de hinner onekligen med mycket på kort tid, definitivt på temat ”tiden går fort när man har roligt”.

Vi fortsätter med härdande men utmärkt impro-post-bop från The Splendor, deras fjärde skiva, ”Royals” (Hoob Records), är en karta över frimodighet och en känsla för småskalighet, något som behövs när kvartetten (Lisen Rylander Löve, sax, Fabian Kallerdahl, piano, Josef Kallerdahl, bas, och Lars Källfelt, trummor) ångar på och ger rätt mycket mangel per skivminut när det vill sig, men det kan också vara smygande och försiktigt, grepp som de huvudsakliga komponisterna (kan man säga så om impro?)

Lisen och Fabian tagit till även i andra konstellationer jag mött dem i. Utmärkt spänstigt, ibland är musik som gummiband som kan ha olika funktion beroende på sträckningen, ungefär som alternativa grusvägar på landet som börjar och slutar på samma ställen, med med goda vägvalsmöjligheter däremellan.

John Derek Bishop under namnet ”Tortusa” har jag skrivit om här tidigare, både när han tog grundmaterial från Eivind Aarsets produktion och byggde ny musikmeccano av det, liksom när han och saxofonisten Inge Weatherhead Breistein skapade ambient i ett nedlagt bryggeri i Stavanger.

Nu finns skivan ”Bre” (Jazzland) att tillgå, tre år har det tagit att basera en även här ambient experimentskiva på brottstycken av ljud från akustiska instrument, med flertalet gäster, inte minst tre av hans idoler: Arve Henriksen, Eivind Aarset och Erland Dahlen – inga dåliga idoler och inga dåliga musiker att få med på denna ypperligt välkonstruerade skiva, där en sorts målmedveten ambient lämnar skivor vars innehåll verkar hänt i stunden långt bakom sig.

Det blir här, precis som i eam-skivorna jag skrev om förra gången, inte så intressant var alla ljud kommer från, utan det handlar om vad han mixtrar ihop baserat på alla ljud han inhämtat och knådat, men också de bidrag hans gästmusiker står för och denna rykande kittel gryningsmusik som är resultatet. Ofrånkomligt att det blir bra.

Alice Marias ”Edwins hus” (Dreamboat Music) är hennes debutskiva och det finns kopplingar till genialiske kompositören Tommy Galento Nilsson.

Det här är stilla instrumentalmusik av längd vi cd-tillskyndare uppskattar (med en varning för avslutningen som är ett rejält stilbrott (skrivet utan att värdera det som något positivt eller negativt – bara något överraskande)).

Pressmaterialet pratar om att det här är musik från skogen och säger nästan inte ett knyst om upphovskvinnan, vilket inte stör mig alls (och som är konststuderande och jobbar som undersköterska – kul att veta, men gör inget till eller från för att uppskatta hennes musik), viktigare är att den här närmast ambienta musiken anknyter till den tradition jag påminner om här då och då, den svenskt naturromantiska instrumentala som tar sig olika uttryck, men som antingen lånar brottstycken från de djupa skogarnas folkmusik (ingen jävla slättmusik här från t.ex. Skåne) eller bara stämningslägen som för oss nordbor startar den inre projektorn och den sepiatonade film där träd och övergivna hemman dominerar.

Klokt av Dreamboat att utge den här, framför allt att ha förstånd att släppa den på cd och inte bara i det svarta, digitala hålet.

God tons ”Droning” (egen utgivning) och de fem musikstyckena ”Drone_001” till ”Drone_005” är direkt falsk marknadsföring, för vi har alla vant oss vid att drånmusik i dag består av en sorts ljudmässig stiltje där inget egentligen händer, där vi förpassas till ett tillstånd, men där vi kanske/kanske inte noterar att drånandet närmast mikroskopiskt förändras i takt med att tiden går, men i många fall till ingen nytta alls.

God ton gör det så mycket bättre, eftersom hans instrumentala byggstenar blir ett stämningsskapande verk där du hela tiden följer med i förändringarna, oavsett om det handlar om tempi eller instrumentering eller melodi, och även denna skiva placerar sig någonstans i det skogklädda landskap där svensk musik utan onödig sång placerar sig, med en vilja att både behaga men, framför allt, berätta, och berätta om något annat än drånandets allt mer påträngande stasis. Utmärkt och en brant kurva uppåt för varje utgivning…

… som fortsätter, eftersom han redan åstadkommit en skiva till sedan ovanstående skrevs i konceptform: ”Staden”, där den illustrerande instrumentalmusiken fortsätter, men nu med en tydlig hälsning till hans egen stad, Stockholm och ljud och instrumentering från en hel annan tidsålder.

Här har syntar och mixerbord mejslat ut dagsporträtt ur minnesfragment, faktiska upplevelser och de ytor som representerar torg, gator och hus i denna vattendominerade storstad, med kollektivtrafikens blodomlopp som grund för musikresor till och från de aparta delarna av den kropp som är Stockholm.

Det blir en sorts motsats till förra skivan, eftersom vidderna, skogarna och det storslagna lugnet i ensligheten förbytts till den kravdrivande rörlighet som för evigt är förborgad i en stad och som nu, allt närmare post-corona, driver invånarna bort, de som kan, till andra platser där det finns luft, ljus och brist på oljud.

”I’m the passenger” tänker jag likt Iggy när jag lyssnar, ”and I ride and I ride”, samtidigt som omslaget på denna digitala utgåva antyder en annan strävan, där bilden är en mix av en stadsgata som dras genom en närmast himmelsk katedral (förra skivan, som jag placerade i trädkronorna, har ett öppet, inte särskilt upprört, hav på framsidan). Den känslan har jag aldrig fått på den röda linjen.

Användande av ålderdomliga rytmer (säg 1982 eller så, ibland nästan disco eller i alla fall synthwave) och bleka, enkla syntslingor ger en bild av en stad som är mer gammal fackverksplåt än något mer modernt, känns inte bara som en kollektiv resa genom stadens rälstentakler, utan också som en tidsresa till ett åttiotal när den kollektiva resan inte var tillräckligt individuell och till och med Porsches bilar var menlöst fula, ett decennium helt förskonat från elegans, skönhet, utvecklande arkitektur och minnesvärda former.

Lustigt nog lever ju musiken, i dess bästa delar, kvar, om man inte ser artisterna eller deras säljfilmer från dåtiden. Som sagt, ett nytt läge för God Ton, det här.

I en intervju på nätet förklarar italienska femmannabandet Pulsar Ensemble (bildat 2014 av Filippo Sala, som också skriver musiken) vad deras skiva ”Bizarre City” (egen utgivning), deras andra sedan debuten med ”Oddsquare” 2018, en digital liveplatta oräknad, egentligen är:

”Bizarre city is our imaginary city, entirely made of sound. It’s an ideal metropolis, where anything is possible. It can be dreamy, surreal, mysterious, chaotic and naive – it’s what you want it to be. The listener takes a journey through its nine neighborhoods, nine sonic worlds that articulate the extremely diverse nature of this space.”

Hur låter det då? Tja, enligt samma intervju är de influerade av band och artister som ”Tortoise, Mr. Bungle, Jaga Jazzist, Queens of the Stone Age, Don Cherry, Neu!, Big Beats Big Times, Radiohead, Pink Floyd, King Crimson, Talk Talk and many more”.

Hur låter det då? Det kan jag svara på själv: som en sorts väldigt flygfärdig postrock som lånar friskt från olika progressiva strömningar post 1972, ungefär, men mestadels med mer jazzkänsla än något annat (förutom i exempelvis låten ”Flipper” som är halvtung postpunk mer än något annat).

När jag lyssnade första gången, kunde jag få för mig att det var ännu ett av de innovativa banden som kommer från Norge. Fördomsfulla lilla jag, som inte är tillräckligt inlyssnad på samtida artrock från Italien (mer än sådant som t.ex. Black Spider släpper, som bär sina ränder från progressiv renässans med glöd från artister som är konservatorieutbildade). Utmärkt, ett intressant fynd.

Filip Bagewitz är en flitig gäst i de här spalterna och han är också en flitig gäst i en musik fjärran hans hemstad Göteborg på ”Silenced Dreams” (Suznak Records) där han har sin kvartett (Saman Alias, klarinetter, duduk och ney, Linus Klevebrant, bas, och Michael Andersson slagverk) med sig, andra skivan i den här konstellationen, fortfarande skriver Filip musiken som vore han en fullblodsarab, spelar oud och låter de småvindlande styckena också ta jazzfärg i kanterna, många gånger med slagverksarmadan drivande, trots musikvalet är det här så långt från musikalisk expropiering man kan komma, mer ett äktenskap mellan Mellanöstern och Andra Lång.

Även om den gode Joe Bonamassa radat upp liveskivor de senaste åren (vilket inte gjort så mycket, eftersom nordamerikanska skivbolags förväntningar på hur ett modernt (sic!) studioalbum (sic!) med blues ska byggas har gjort att dessa inte varit så intressanta alla gånger (ack, dessa jävla MOR-ballader!)), så är det dags igen: ”Now Serving: Royal Tea, Live From The Ryman” (Provogue).

Livealbum utan publik, värt att notera, men det som gör det intressant är att han numera har extranummer som förvånade åtminstone mig, högst oväntade men välfunna covers. Han slår ihop Jethro Tulls ”A New Day Yesterday” med Yes’ ”Starship Trooper” och låter gitarren bjuda Barre och Howe på innovativ konkurrens. Man börjar onekligen bli nyfiken på hur hans skivsamling ser ut där hemma på herrgården.

Och värda att nämna är också den rejält (mestadels, åtminstone) postpunkiga ”Fall Off The Apex” (À Tant Rêver du Roi/Black Bassett/Rockerill) med den belgiska duon La Jungle, deras fjärde studioalbum.

Spretigt och pulserande, infernaliskt dunkande eller bara partymusik för spastiker, med ljud och oljud (och just ”oljud” måste vara ett av de mest felaktiga ord som finns i det svenska språket, eftersom det inte syftar på tystnad utan motsatsen) om vartannat, jag vet inte vilken etikett jag vill sätta.

Händelserikt är i alla fall och i alla hänseenden, denna skiva som duon dels påstår är uppbyggd av fem låtar med mellanspel, dels ger deras bild av dagens samhälleliga verklighet (vilket gör den intressant på andra plan, eftersom den spelades in förra våren). En cd-motsvarighet till att sitta i högerstolen i en Chevrolet Camaro av 1973 års modell när föraren tror att polisen sover.

Alex Zethson Ensembles ”Some Of Them Were Never Unprepared” (thanatosis produktion) är ett lp-långt stycke uruppfört så sent som i år och den sortens musik jag förväntar mig att Caprice eller Bis eller något annat av de musikkulturbärande skivbolagen tackar ja till och utger, som fallet är i Norge och Danmark (men aldrig här, numera (nåja, Bis syndar sällan, de har en fortsatt intressant och rimligt spräcklig utgivning) – se vilken omfattande och fantastisk utgivning Caprice hade på lp-tiden; nu verkar de bara sitta och rulla tummarna för alla sina statliga miljoner; de verkar ha lika roligt som jag har när jag läser veckobrevet ”Musikindustrin” som namnmässigt sätter fingret på problemet: industri: det behöver inte vara bra, det behöver inte vara viktigt, bara det säljer och ger skivbolagen en massa monetas och de anställda kan ha långa, kul och på hjonen imponerande titlar på engelska).

Men åter till Zethson, som jag skrivit om tidigare och som kanske mer är känd som pianist/musiker (hos Kajfeš eller i någon Fire!-konstellation) och hans musik för preparerade stränginstrument och slagverk, enligt tonsättaren

”inspirerat av bland annat javanesisk gamelan-musik och akustisk drone samt av de minimalistiska tonsättarna och musikerna Arnold Dreyblatt och Tony Conrad; det har skapats med just dessa musiker i åtanke”

och det har han rätt i, med kanske tillägget om den minimalistiska rytmiken här.

Om jag vill lägga någon drånbenämning på det här, med mer genomtänkta förtecken än den oerhörda mängd som, framför allt från elektroniska media, sköljer över oss stackars intresserade, vill jag kanske inte, det är mer något åt det transskapande (repetetiv minimalism, remember?) hållet – och får jag välja, låter det mer Dreyblatt och mindre Conrad, strävan efter någon form av disharmoni är inte så uttalad i Zethsons musik, eller varför inte sådant som John Cale roade sig med när han var ny i New York eller kanske något från valfritt loft på nedre Manhattan vid den tiden?

En handfull klassiska skivor från Norge som avslutning:

”Soccorsi – Works by Morten Eide Pedersen” (Lawo), den första av planerade två skivor med hans musik. Pedersen (1958–2014) rönte ödet att inte ha någon av sin musik publicerad eller inspelad när han hastigt gick bort.

På den här skivan är det främst pianoverk (Signe Bakke spelar) som representeras (men också en gnutta kammarmusik), mestadels öppna verk från oavslutade sviten ”Tagebücher”.

Av den biografiska informationen framgår att han var en musikalisk hjälpande hand för många och det är kanske då det blir så att ens egen musik inte sprids. Men det förtjänar den. Den kommande cd:n är tänkt att bara innehålla verk för ensemble.

Jag vill också nämna ”Så kort ein sommar menneske har – sånger av Gisle Kverndokk” (Lawo). Gisle är född 1967 och hemma i Norge är han känd för sin musikdramatik: musikal och opera.

Här har han främst tonsatt poesi av norskarna Liv Holtskog och Herman Wildenvey liksom åtta sonetter av Shakespeare.

Framför gör mezzon Marianne Beate Kielland ackompanjerad av Nils Anders Mortensen på piano och det här blir en tidsresa till en långt mer romantisk, melodisk tid, för det här är samtidsmusik som hör hemma i en solig berså för hundra år sedan eller så, med båda tårta, kaffe och punsch framdukat. En minihyllning till det sångliga, på min ära.

Mer som har det vackra som förtecken är Nils Henrik Asheims ”Hornflowers” (Lawo), där Nynorska brasskvintetten under Christian Eggen (där var han, igen!) och fläckvis förstärkt av harpa och slagverk, spelar musik som helt uppenbart har förtecken som handlar som skönhet, estetik och hur aparta byggklossar kan bilda ett vackert bygge när de väl kommer på plats. Tonsättaren (född 1960) är välutrustad med priser i hemlandet och den här skivan ger brasskvintetten ett material som vore de den klassiska musikens frälsningsarmé.

- Jan-Erik Zandersson

Zandersson augusti 2021

noreply@blogger.com (Patrik Stigsson) — Sun, 29 Aug 2021 09:00:00 +0000

Till minne: Pekka Lunde 520702–210630.

”Alter Echo” med Dizzy Mizz Lizzy fick pris som den bästa danska rockskivan i fjol av den danska utgåvan av Gaffa – wow, en progskiva vinner pris i en tävling arrangerad av något som inte är en prog-tidning eller framröstad av enbart Marillion-fans. Men jag håller med; även om min kunskap om fjolårets rockutgivningar i Danmark är högeligen begränsad, så är det här en lysande platta, vilken inte blev sämre av den instrumentala version av skivan som släpptes härom månaden. Gån och köp.

Norrmannen (nu var vi där igen) Benjamin Mørk har köpt ett gammalt piano, en blåmålad flygel. Sedan har han roat sig med att sätta mikrofoner på olika ställen i det och spela in såväl mekaniken som själva pianoljuden (alltså det vi brukar kalla för ”pianoljud”: strängar som klubbas) och dra det ett par varv i sina elektroniska mojänger. Kvar finns en hybrid mellan sällsamma pianoljud och strofer, och sådant som är preparerat fast på annat sätt än när Cage tömde spik- och skruvlådan i sin flygel. ”Mechanical Piano” (Jazzland Recordings) heter denna stämningsladdade skiva med dessa små, mer eller mindre minimalistiska ljud ur denna kombination av elektronik, mekanik och ren musikalisk inspiration (och en cover på Ryuichi Sakamotos ledmotiv till Merry Christmas, Mr Lawrence passar så himla bra här). Remarkabel och ett utmärkt bevis på Cages motsats: att innovationen den här gången ger musikalisk substans och inte, som i Cages fall, bara en uppfinning.

Stearica från italienska staden Turin har jag skrivit om tidigare, till exempel skivan ”Fertile” som jag bland annat sade följande om:

”Omslaget har inga enhörningar eller främmande planet-vidder utan är monokromt intetsägande, men det är definitivt inte musiken, här handlar det om kraftfull, nästan arg, samtida prog som får sin glöd av de dagshändelser, de revolutioner som äger rum på gator och torg i länder nära eller långt bort, när människor får nog av förtryck – så det är tematiskt prog som också skulle kunnat haft ett ’g’ till i epitetet. Närheten till postrock i Mogwais anda finns nära till hands.”

Nu är de aktuella med den filmmusik de gjort till den klassiska stumfilmen Der Golem, wie er in die Welt kam (1920, regi Carl Boese och Paul Wegener), eller i alla fall tio stycken ur de fem delar filmen är uppdelad i: ”Golem 202020” (Monotreme Records).

Visst kan man med fog kalla filmen för en skräckfilm, även om budskapet är långt djupare så, inte minst i Gustav Meyrinks roman som låg till grund, och Stearicas musik passar utmärkt, även om de tonat ner sig jämfört med skivan jag skrev om ovan.

Det är en intressant subgenre, soundtracks till filmen som aldrig hade något, Matti Bye är ett utmärkt inhemskt exempel på någon som förfinat detta, liksom The Metrophonic Orchestra, som turnerat med Fritz Langs film Metropolis och lagt egen musik till (när jag såg dem hösten 2017 erkänner jag villigt att avslutningen av filmen och deras livemusik möttes på ett självklart sätt som gav mig gåshud). Gåshud ger förvisso inte Stearica, åtminstone inte i frånvaro av filmen, men bra är det, och ett intressant steg för bandet.

Drån, drån och åter drån. Det har blivit ett återkommande fenomen på skivor, att det drånas och att det inte är mycket av detta drånande som får ett musikaliskt innehåll utan anvisningar från upphovsmannen eller på-scen-sättande instruktioner och ritningar om

a) var ljuden kommer från/hur de har uppkommit och

b) vad de är tänkta att representera.

Minns du tidiga ambientskivor i Enos efterföljd? Inte behövdes det en manual för att förstå dem, de var ofta så välproducerade att det viktigaste var lyssnarens upplevelse, inte vad tonsättaren hade för avsikt, oavsett om det var musik av Tim Story eller Harold Budd.

Uppnåddes någon form av inre frid kombinerat med en bildskapande resa under lyssningen, kunde alla parter vara nöjda. Och här kommer då en drånljudande skiva till, Marta Forsbergs ”Tkać” (Thanatosis produktion), med två lp-långa stycken, där ”LED AND LOVE SOUNDS” baseras på violintoner Marta fryst i ögonblicket och som sedan sträckts ut, och ”Weave And Dream” spelas på en OP-1-synt, musikens drån ursprungligen för en ljud-och-ljus-installation.

Behöver du veta det för att få en positiv upplevelse? Både ja och nej. ”Nej” för att det alltid din egen upplevelse som räknas, ”ja” för att respektera tonsättarens avsikter och ”nja” för att du måste vara nyfiken på vad du hörde, både det du upplevde och varför du borde upplevt något (annat, kanske). Vidgar vyerna gör musiken i vilket fall som.

Det händer att jag inte håller med – eller, snarare, det händer rätt ofta att jag inte håller med. The Emerald Dawns musik kallas för neoprog och jag håller inte med.

Hittills har Cornwall-trion som blev en kvartett släppt fyra album på World’s End Records och jag har svårt att se att en neo-stämpel går att sätta på någon av dessa.

2014 kom debuten ”Searching For The Lost Key” med fyra stycken en bit ovan tiominutersstrecket och det är syntarna och en varierad gitarr långt fram i ljudbilden som dominerar, mestadels instrumentalt, med en något hemmabyggd produktion, det medges, men med smått symfonirockiga tendenser och gott om idéer, med inspirationskällor som H. P. Lovecraft och andra.

”Visions” kom 2017 och är rena tvillingalbumet när det handlar om det musikaliska innehållet, skulle jag säga, med gitarrer, syntar (och en uppdykande saxofon här, precis som på debuten) och åter symfoniska ambitioner, med viss svärta men ändå en sorts så-här-vill-jag-att-min-prog-ska-låta-attityd (och det är nu trion blev en kvartett), med bra driv och bra idéer.

Redan 2019 kom så ”Nocturne” och de håller sin linje, stämningsskapande prog, med samma bestyckning som på de två första skivorna, även här ett tjugominutersstycke som på andra skivan, där idématerialet får blomma ut (nu har det bytt basist, förresten), men det här kunde varit den tredje skivan i ett trippelalbum, de är till förvillelse lika och det handlar inte alls om att utvecklingskurvan planat ut, utan om ett konsekvent genomförande av hur de vill att prog ska låta, skulle jag säga eller åtminstone tro. Dessutom låter produktionen bättre den här gången. I år kom så den fjärde cd:n: ”To Touch The Sky”, där den sparsamma utvecklingen så smått fortsätter, inte minst att ge plats och utrymme för idéerna som fordom (första stycket 11 minuter, andra 15 och tredje 21), men det här börjar bli återhörandets glädje och igenkänningens trygghet och de har en helt egen liten, anspråkslös nisch inhuggen med lätta slag i prog-klippan. Dynamiken kanske är större den här gången, men det mesta känns igen, vilket ibland faktiskt är positivt, inte minst för mänskligheten i gemen, eftersom ingen uppskattar förändring, egentligen, på riktigt. The Emerald Dawn har hela tiden konsekventa musikaliska idéer i en given prog-form att förmedla, hela tiden påminnelser om att det invanda, det bekanta, även i en musikgenre som heter ”progressiv” har sin plats.

Om du sluter ögonen och lyssnar, kan det har vara inspelat när som helst. Du kan sitta på Fylkingen, i en studio vid Ircam eller bara höra något genom väggen från grannen när han spelar på sin Serge, en modulär synt.

Det sistnämnda är sant och byt ut Ircam om EMS, i alla fall för en del av materialet. Hade det funnits elektricitet på den tiden, kunde man sagt att det var förkristen musik.

Och vill man placera fältinspelningarna kunde Julien Boudarts ”Nome Polycephale: Ancient And Modern Myths vol. 1” (Carton Records) genomförts någonstans på verkstadsgolvet på Kockums i Malmö på sin tid och sedan behandlats elektroniskt, Sergen ger mestadels ifrån sig ljud som minner om sådant metall ger ifrån sig, oavsett behandling.

Boudart har hållit på med elektronisk musik på olika sätt i snart trettio år, på egen hand eller i olika konstellationer/band, gärna med politiska förtecken, men inte förrän 2020 släppte han sitt första soloalbum i eget namn.

Nå, det här handlar om att ta något uråldrigt och gifta det med ”vår tid, med global terror och förstörelse”, som han själv säger. Av musiken att döma var det mycket lugnare i urtiden och att det kunde låta så metalliskt långt innan man börjat utvinna metall är något som bara Fox Mulder kan svara på. Utmärkt eam är det, i vilket fall som.

Granne med Julien, åtminstone tematiskt och ljudligt, finns norska Tine Surel Lange och hennes debutalbum ”Works For Listening 1–10” (Sofa Music), väldigt intressant eam producerad i tre studior (Notam i Norge, MISC i Litauen och vår egen EMS), byggd av vardagsljud som processats till sedvanlig, åtminstone mestadels, oigenkännlighet.

Som vanligt när det gäller eam föreslår jag att du struntar i komponistens tankar och förväntningar och bara lyssnar med så öppna öron som möjligt, genom en så bra anläggning som möjligt (det är inte för inte att eam-konserter kallas ”högtalarkonserter”) och låter dina egna inre bilder skapas och växa.

När det här är som mest abstrakt är det allra bäst. (Ibland vill jag att pressmaterialet bara ska säga ”lyssna för fan, vad hör du?” – vilket förvisso stämmer, eftersom jag alltid lyssnar innan jag tar del av vad jag förväntades uppleva). Två utmärkta eam-skivor i rad, minnande om tider som svunnit hän i genren, det är en ynnest att få ta del av.

Så är det också med Bell Orchestres ”House Music” (Erased Tapes Records), den första skiva de släppt ifrån sig på eoner, att det räcker med att lyssna.

Sällan jag sett så mycket ord (bortsett från valfri recension på Pitchfork…) om ett cd-långt musikstycke från upphovsmännen själva, men det här är både intressant och intresseväckande, även om de lyckas få det att svaja under speltiden, men sammanfattningen som The Times (nu citerat på bandets skivbolags hemsida) gav i recensionen i våras räcker gott, åt mig och åt dig:

”Remarkably cohesive: a semi-classical/electronic/post-rock suite with the space to go off in all kinds of interesting directions.”

Just så. Jag kunde inte sagt det bättre själv.

Trots att lp:n kostar €50 och troligen är slutsåld, vill jag nämna ”Home” av och med

Boris Acket helt enkelt för att det är väldigt vacker musik, där drivkraften bakom kan förvåna: ”In the fall of 2018, Acket’s family was struck by personal distress, and to cope with these ill feelings, he would play music in his room with no specific result or goal in mind. ‘Behoefte-muziek’, as he calls it, which can be translated as ‘necessity-music’. By intuitively blending meditative synth repetitions, field recordings and electronic textures, Acket’s emotion, intuition and train of thought roam within a much-needed echo chamber. So, remarkably enough, a sonic world of his own making became the perfect sanctuary to escape in.” Förklaringar i all ära, ja, men vackert är det, synd bara att formatet han valt (skitdyr lp i illustrerad bok i liten upplaga) hindrar fysisk spridning, men du kan ju alltid köpa nedladdningen, om du lovar att det inte ska bli en vana.

Och om du, som jag, uppskattade Mighty Handfuls smått remarkabla skivor, blir du säkert intresserad, trots formatet, av att Gary Mackenzie släppt en digital trespårs-ep (som är tänkt att följas av två till), med bekanta fingeravtryck överallt på filerna.

Det är också läge att påminna om den holländska trion DeWolffs senaste skiva, ”Wolffpack” (Mascot), som är sedvanligt svängande som vore de landade från en skivstudio i en boogierockande stad i sjuttiotalets USA. Visst finns det utfyllnad, men det stör inte. Releasekonserten finns förresten här:

Jag vill också passa på att, om än även här i förbigående, tipsa om rejält svängande techno som vore den från Tresor en gång i tiden och inte släppt så sent som i mars i år: spanske Edgar De Ramons debut ”De Tu a Tu” (TUTU). Ett åttaspårsalbum konstruerat som technoskivorna var en gång i tiden, med en stämningssättare som inledning innan det första dansstycket bankar loss och avslutande ”Rave Again” är både en riktningsvisare och något som låter som Richard Strauss kunde skrivit, om han levt nu och inte då och stundtals gått på klubb.

Avslutningsvis vill jag gärna nämna, trots att den inte utgetts på riktigt, bara digitalt, av någon outgrundlig anledning, musiken till den malmöitiska tv-polisserien Tunna blå linjen (Playground).

Det är en intressant duo som skrivit den, Irya Gmeyner och Martin Hederos, och är mer än scenbakgrund, står, som så mycket av dagens film- och tv-musik, på egna ben i en växande genre av laddad, självständig samtidsmusik.

Och när vi är inne på ämnet Martin Hederos, vill jag också, helt hastigt, rekommendera Hederosgruppens lp ”Storstrejk” i väntan, t.ex., på något nytt med Tonbruket.

- Jan-Erik Zandersson

Zandersson juli 2021

noreply@blogger.com (Patrik Stigsson) — Fri, 09 Jul 2021 07:49:00 +0000

”Jag tycker inte om att bli imponerad av musik. Jag tycker om att bli berörd.”

– Bosse Skoglund, salig i åminnelse.

”Det här liknar ju ingenting!”

Det är inte ett utbristande en recensent tjänar på att göra. Visst kan det vara tråkigt för artister att bli jämförda med andra artister, men i den här spalten handlar det mest om en inplacering genremässigt horisontellt och vertikalt, inget kvalitetsomdöme vid jämförelsen med fordom artist/er (är en till mig sänd promo-cd eller -lp inte bra, kommer den helt enkelt inte med, även om det skulle vara en skiva som föll dig, till skillnad från mig, i smaken).

Samtidigt tror jag att många artister skulle växa någon centimeter om jag just skrev att det här inte liknar någonting jag hört tidigare, att man skapat något unikt (som ibland kan bli till av en ren oplanerad tillfällighet, som Brian Eno och Robert Fripps ”No Pussyfootin’” som båda påstår bara uppstod i stunden, utan planering eller mål) – och då tänker jag inte på sådant som är så unikt att ingen mer än en människa hört det tidigare, som Rosemary Brown som spelade de stora tonsättarnas pianomusik, men med twisten att det bara rörde sig om musik de komponerat efter sin död och som hon, som medium, fått direkt från källan…

Visserligen kan det uppfattas som slentrianmässigt att för n:te gången säga att skivan påminner/låter/verkar vara inspirerad av/har spår av Camel eller Yes eller King Crimson, men håll med om att det ger en viss riktning för valet när du väl står på Rundgång i Malmö och överväger att köpa skivan – det må vara prog alltihopa, men Camels ”Breathless” och King Crimsons ”Red” låter inte riktigt likadana.

Så om artister blir förnärmade av denna bekväma liknelsebevekelse, kan jag inte låta bli att visa vad lyssnarkompassen står på, väl medveten om att artistens reaktion finns på hela skalan att njuta av att bli jämförd med vad John Wetton gjorde eller känna att man inte fört musiken framåt sedan 1971 med den nya skivan man precis skickat iväg för recension. Men, som sagt, är det inte bra, är det inte här.

Men till skivorna, låt oss rafistulera bland senare tiders utgåvor:

Alberto Pinton Trios ”All The Difference” (Clear Now Records) är korthuggen improjazz med konstmusikaliska dofter i några spår.

Triosättningen är Vilhelm Bromander på ståas, Konrad Agnas (alla dessa Agnas!) på trummor och med upphovet själv på blås (barytonsax, klarinett, basklarinett, altflöjt; det sistnämnda ger en angenäm sälta).

Det blir som att bläddra i en gammaldags telefonkatalog, de musikaliska adresserna skiftar, men det finns en linje i den typografi bas och trummor stadigt levererar, jazzannonser går över i fetstilade företagsnamn som antyder att de lånat fjädrar från den samtida musiken.

Gula sidorna-känslan, av det avgränsade och tydliga, blir avbrutet intressant i dessa små, korta, upphävande förlopp. Ännu ett kapitel i Pintons utgivning, nästa kommer att vara annorlunda, likt tidigare nedslag. Är tryckpressarna reda för ännu en katalog?

Ancastes debut ”A Source of Light” (egen utgivning) – hur ofta lyssnar du på prog från Costa Rica?

Det må vara Andrés Castillos enmansband (förutom att han skrivit musiken, sjunger han, spelar gitarr, klaver (av olika slag, syntar såväl som piano), bas och har programmerat trummorna), men har har gäster med här och var, som spelar riktiga trummor, blåser sax, tar ett fiol- eller flöjtsolo.

Men till skillnad från många enmansprojekt märks det inte i utförande eller produktion att det är Andrés som lirar med sig själv, det här är tämligen renlärig prog med litet neoprogglitter, skriven och komponerad mellan 2016 och 2020.

Jag gillar det jag hör (bara trummorna som låter onaturliga allt som oftast), framför allt sättet att kombinera klaviaturens färgskalor och Wil Schades rökiga tenorsax i spåret ”Back To Life” antyder hur det här kan låta i ett livesammanhang (livesammanhang? Han får väl klona sig…).

Talangfyllt, -fullt och fullt tillfredsställande utan ett uns av självbefläckelse, aldrig enahanda, ingen noodling.

Enrico Degani & Fabrizio Modonese Palumbos ”Time Lapses” (Auand Records): någonstans på någon intensivvårdsavdelning ligger Dorothy och yrar om Oz, drömmer om en raspig röst som sjunger ”Over The Rainbow” med hjärtmonitorns pipande som håller rytmen.

Sedan blir det åtta stycken som har mer med filmmusik och postrock än ”jazz” att göra, men det är väl där vi är, duon har improviserat fram en massa musik som de sedan redigerat till åtta stämningslägen, där det finns en myckenhet i stillhet och filmer-startade-bakom-ögonlocken (och även spår som bryter den förtrollningen och påminner om verklighetens svärta).

Degnai är gitarrist så det är inte oväntat att det instrumentet, tydligt och rimligt igenkännbart, dominerar ljudbilden allt som oftast. Mastern är gjord av James Plotkin, bara det en kvalitetsstämpel på en vacker skiva som också avslutas av Dorothy på IVA:n i Oz, drömmande om något ovan regnbågen…

Pan/Scans ”Kosmonauter” (Cineploit) är Christian Rzechaks andra skiva under det namnet (den första, ”Cinematic Lies”, kom för fyra år sedan) och det här en på ett sätt småskrabbig tidsmaskin till en tid som egentligen aldrig fanns, för den lät aldrig så här, för här är ihällt några matskedar hur det lät i och före berlinskolan i Tyskland, litet fransk retrosynt, en del synthwave och så kryddat med hur en del av dagens sf-filmmusik låter (dessa jävla infödingstrummor! – absolut inte frekventa här och långt ifrån så ofta förekommande som i Ludwig Göranssons filmmusik). Efter gräddning och utplacering på skiva blir det en fin pudding att förtära i sex delar (ack, dessa lp-långa cd, där musiken inte luftas tillräckligt länge efter förtjänst!) som blir det Christian själv kallar för ”ett retrofuturistiskt science fiction-soundtrack”. Skönt när upphovsmannen vet vad han gör. Inget nytt, en del gammalt, inget blått. Helt ok och mer en hyllning än något annat.

Jazz utan åthävor, välspelat, med gitarren i högsätet, i en närmast audiofil ljudbild trots att det är live? Det finner man på Gustav Lundgrens (gitarr), Jorge Rossys (trummor) och Doug Weiss (bas) lp ”Live At Fasching” (Lundgren Music) där de uppträder tillsammans på just denna scen (en lp som kom inslagen som en julklapp till skillnad från hur det brukar vara med tjocka, skyddande pappkartonger – ett smart sätt att få distributören att använda silkesvantarna vid hanteringen, skulle jag tro).

Det är tämligen omöjligt att inte gilla den här samarbetstyngda trions musicerande (spanjoren Rossy har spelat med Chick Corea, Herbie Hancock, Wayne Shorter, Brad Mehldau etcetera etcetera; Weiss med Scofield, Al Foster med flera) och inledande ”Till pappa” av kapellmästaren själv (ett stycke skrivet bara dagar efter det att han förlorade sin pappa) ger ett avstamp för en eftertänksam och välspelad kväll på klubben i sällskap med allt från Miles Davis till ”Tea For Two”.

Det märks att trion nött varandra tidigare (första skivinspelningen 2016) och det måste också påminnas om att produktionen är rent audiofil, trots att det rör sig om en liveplatta, och att pressningen likaledes är fläckfri med oerhört tysta skivsidor, något som är ovanligt i dag.

Heder åt ett sådant hantverk, både vid inspelning, mastring och pressning. Och det som händer på scenen, självklart: dynamik utan dramatik.

The North Americans Are Coming! Ja, den där nordamerikanska, unga prog:en ger mersmak och jag har hittat fler guldkorn. Prog:ens tvättmaskin får de inlagda musikaliska tygstyckena av allehanda ursprung att tumla om, som på Gamma Repeaters ”Reverser In Neutral” (egen utgivning).

Kvartetten från Portland har gitarr och klaviatur i högsätet, trummor och bas står för de skiftande anslagen som blir inslag av den sorts influenser jag nämnde ovan, där skivsamlingen säkert är tät, med breda genreexempel från 1970 och framåt.

Inte en låt är den andra lik, vilket är befriande. Även här spelar texterna roll. Och Scott Jeffries, sångare och huvudsaklig gitarrist i bandet, tipsade om Moon Letters debut ”Until They Feel The Sun” (egen utgivning) och det tackar vi för, här bjuder Seattle-bandet på en given tidsresa till en enklare prog-värld med tvärflöjt och ”ringing guitars”, men ta låten ”Sea Battle”, där blir det händelsevis mer avancerat, så även här variation av rang och med en liten uppgradering av historieboken.

Sammaledes ett tips om Minnesota-bandet The Light In The Ocean, vars självbetitlade debut och uppföljaren ”The Pseudo-Scientific Study ofOceanic Neo-Cryptid Zoology” ger ett litet kraftfullare intryck än månbreven, som ett band Jonas Reingold skulle kunnat spela bas i, om du förstår vad jag menar.

Gitarren är framträdande, taktartsbytena inte ruskigt frekventa, men många innovativa passager, mestadels popsnörelånga, men avslutande ”Hamilton Big Boys” tar sig över tiominutersstrecket och får veckla ut sig litet mer. (Det finns också en liveplatta med dem på Bandcamp, inspelad i februari i år: ”Live at the Razzle Dazzle”, vilken låter fantastiskt lik albumen, med en förkärlek för de korta låtarna.)

Och om du tror att jag fortfarande tycker att ny prog från USA är något att hänga upp i julgranen redan så här års, tror du helt rätt. Nästa exempel är Austin-bandet Temple Gardens ”Redshift”, som kan sammanfattas som helt öronbedårande musik.

Som att tillbringa en natt på ett insiktshotell uppspikat på valfri betalvägg, psykedelisk rock på något så klassiskt och vedertaget som ett temaalbum, på science fiction-tema, gubevars. Eller kanske ett radiodrama. Ambitiöst och fantastiskt bra är det, jag lånar ur pressmaterialet, så du vet vad du har framför dig:

”The sci-fi concept of both the album and radio play follows a space patrolman named ’Miro’ who is exiled from a galactic armada due to a forbidden romance with his patrol ship’s AI guidance system. He goes on a series of adventures through the universe as he flees the terrible ’Galactik Kommandoh’ and seeks a way to hide from the all-seeing eye of the ’Matrioshka Brain’, a supercomputer the size of a planet that monitors the universe for the armada.”

Och som inte det räckte, alltså intrigen (och jag vill nog säga att det inte bara är ”psykedelisk rock” de lyssnat på, jazzrock har ekat i tonårsrummen, vill jag lova, ta bara låten ”Galactik Kommandoh”), så är de mer ambitiösa än så:

”The release of the 13 track album is accompanied by a 4 part ’radio drama’ mini-series inspired by the ’golden age of radio’ and radio plays like those by Orson Welles and others. The release of the album is also supported by a music video for ’Redshift’ and several 360 degree ’listening’ videos that put you in the driver’s seat of the patrol ship as you listen through the album’s leading singles ’Redshift’ and ’Vacuum Sky’.”

Ambitiöst är bara förnamnet, det här är väldigt bra. Här har du ett gäng skivor från Nordamerikas lovande unga i genren, bara att införskaffa och njuta. Ack, dessa ungdomar, vad ska det bli av dem?

Men vi ger oss bara norrut, till Kanada och Ontario och Bank Swallows självbetitlade debut (egen utgivning) – egentligen skriver de samman bandnamnet till ”BankSwallows” men kallar debutskivan ”Bank Swallows”.

Jaja. Kvartetten bjuder på en fin progupplevelse, där nästan allt är instrumentalt, med gitarrer i lager och med något så genretypiskt som en mellotron som löper som en röd tråd. Avslutande åttadelade sviten ”Nine Lives” (ett kvar?) får sträcka på vingarna, om uttrycket ursäktas, i mer än tjugo minuter, med gott om plats för solon (två av medlemmarna delar på dessa och har gjort det lätt för oss lyssnare att skilja dem åt genom att ha olika placering av dem i ljudbilden), en fantastiskt vandrande bas i Squire-land och utmärkt stämsång, en självklar avslutning på en väldigt rekommendabel skiva.

Wendra Hills ”Ungdomskilden” (Plydate Records) är den Oslo-baserade nästan-impro-duons (här som trio) andra skiva och mycket kretsar kring rytmer som bildar basen för på- och tillägg, bitvis enerverande suggestivt, med de stämningar och riktningar musiken tar. Hade tillkomstsättet varit mig okänt, hade jag nog hört detta som något mer genomplanerat än den bakgrundsbild som musikerna målar i pressmaterialet. Du möter dessa musikaliska infödingar från Oslo, Växjö och Førde men du vet inte riktigt vilken fjärde eller femte värld de tar dig med till. Fascinerande utan att vara tillgjort.

The Wood Demons ”Angels Of Peckham Rye” (egen utgivning), deras andra skiva, är som en liten sammanfattning av Canterbury-prog, Barclay James Harvest och något halvpastoralt, accentuerat av syntmattor och en smått orientalisk violin på några spår, liksom stämsång och den ofrånkomliga akustiska gitarren – och redan på fjärde spåret rycker du till när de eldar på med hårdrocksgitarrer och ylande sax i ”Starstruck” och du börjar undra hur det sett ut i skrivarlyan – och då svalnar allt igen, mellotronliknande syntar och pastorala stämningar infinner sig åter.

Och de är luriga, för när vi kommer till titelspåret är det mer välspelad, rent traditionell (vad jag nu menar med det) prog baserad på William Blake – och avslutande ”All Heaven Breaking Loose” är en rätt rak rocklåt, som om Eloy hade gjort den, förvisso. Men ändå. En skiva fylld av överraskningar och en härligt frånvarande linje.

- Jan-Erik Zandersson

MIN VÄN SÄLLSAM – en psykedelisk rock'n'roll-thriller, baserad på overkliga händelser.

noreply@blogger.com (Patrik Stigsson) — Thu, 03 Jun 2021 08:07:00 +0000

Vad får du om du blandar Absolut vodka, den psykedeliska drogen profetsalvia, The Beatles, indisk maffia och ett helgon med övernaturliga egenskaper?

1 En enkel biljett till psykakuten

X En månadslång baksmälla

2 Boken Min vän Sällsam

Den medelålders affärsjuristen Mats Mårtensson har aldrig kunnat släppa sin ungdomsvän Tarasios ”Sällsam” Andreadis. Denne mycket märkliga person försvann spårlöst dagen efter att de slutade gymnasiet.

Mats tänker på honom varje dag. Sällsam dyker också ofta upp i Mats nattliga drömmar.

Mats har för länge sedan gett upp hoppet om att få återse Sällsam. Men plötsligt får han ett livstecken från honom

Min vän Sällsam är boken för dig som tycker att dagens feelgood-romaner lider brist på sprit, sex, droger, action och psykedelisk rock.

En häpnadsväckande knivskarp, härligt märklig rövarhistoria berättad i full raketfart, kul och cool på en och samma gång, vild som en gammeldags hårdrockslåt på jukeboxen i en västgötsk sunkbar och galen likt en rabiessmittad hare som försöker rymma ur en asiatisk mikrovågsugn.

- Zac O’Yeah

Boken kostar 129:- + porto = 149:-

Beställ genom att maila: patrik.stigsson@gmail.com

Betalning sker med swish när boken kommer med posten

Zandersson februari 2021

noreply@blogger.com (Patrik Stigsson) — Sat, 06 Feb 2021 07:37:00 +0000

Det finns en uppsjö fina, pampiga boxar där musiken är uppsamlad, insamlad, uppsnyggad, kommenterad, kärleksfullt omhändertagen, förlöst i den bästa ljudkvalitet som går att uppbringa, fångad från originalband ur de djupa studiovalven.

Jag tänkte inte lägga in den förväntade passusen om att dessa små sköna ljudlådor oftast görs i upplagor så små att de mest väcker nasarnas lusta och lyssnarna oftast inte får en chans; undantagen finns och det finns även undantag åt andra hållet, boxar ingen levande själ lagt märke till (vem av er köpte exempelvis boxen med Splashs samlade musik?) – nej, jag tänker på de som inte behandlas vördsamt i sammetsklädda cd-boxar eller stenkaketunga vinyllådor, de som inte får den behandling som Bill Evans samlade produktion från ett skivbolag (eller ett annat) fått, eller samtliga konserter från en turné med Coltrane eller något åt det hållet, där både jazzbolagen och, inte minst, de klassiska mastodontbolagen, varit bra på att samla ihop allt tillgängligt på ett och samma ställe, under samma parasoll och på samma tema.

Det finns försök här i inlandet, och nu tänker jag på jazzen, där det även i de fall man från ett avslutat livs hela produktion kan blicka bakåt inte gör det på något ordnat sätt, vare sig det är Hallberg eller Domnérus, eller varken.

Själv saknar jag en given fyra-cd-box med Rune Öfwermans trios tre första lp med adderade singlar på den fjärde. Det är inte värdigt att trions första skiva bara finns ute i ett strömmat eländesuniversum av snuskigt komprimerad data i halvfärdiga ettor och nollor, när dessa viktiga skivor förtjänar att lyssnas på i den bästa ljudbild som tänkas kan.

Var är boxen med Bengt-Arne Wallins musik? När kommer allt tidigt med Georg Riedel att få den behandling hans musik förtjänar (det finns åtminstone äntligen en vettig biografi)? Britta Lindells fantastiska skivor med knepig eller bara knäppig musik remastrade i en fin cd-box för bevarande in i evigheten? Staten borde ta sitt ansvar, förstå att vi kräva dessa fonogram, permanenta relikskrin med musik värdig en resa med en Voyager-sond.

Men till skivorna:

Violent Silences ”Twilight Furies” (Open Mind) är Johan Hedmans fjärde album och det fläktar friskt här, med spår som är åt det tyngre hållet, vilket känns lite omotiverat när det blir som mest ”ilskt”, men också sådant som fjäderlätt för sig mot något något som är litet väl enkelt, eller rentav jazz utan -rock. Men när det är bra, är det bra, med en myckenhet av klaviaturer, lager på lager, som skapar ljudbilden och det som är mest attraktivt, som något sjuttiotalets syntfarbröder eller kanske någon ny romantiker i stället för en neoprogare kunnat prestera.

Nyligen lyssnade jag på Soniq Circus andra album för första gången på flera år och ibland är det så att ett album man tycker är bra när man hör det den första gångerna, växer upp tills man hör det igen, börjar skolan, skaffar moped, förlorar svendomen.

Så tror jag det kan bli med det här albumet också, att delar jag är positiv till i dag, kommer jag att vara positiv även om tio år, fast av andra skäl (men skivan hade förtjänat fler tagningar av Erik Forsbergs sång). Simon M. Svensson (kanske science fiction-författare in spe, på samma tema som Robert A. Heinlein, Arthur C. Clarke, Sam J. Lundwall…) på bas och Hannes Ljunghall på en del klaviatur medverkar också i detta som lätt kan uppfattas som ett enmansband.

Martin Küchens ”Det försvunnas namn” (Thanatosis) är tredje och sista delen i den trilogi han spelat in i olika kyrkor i Lund. Nu har han anlänt till Klosterkyrkan, en kyrka som får mina nackhår att resa sig när jag besöker den i dag, eftersom det var där jag såg Viggo Edén spela Bach dagen innan han dog, där cancern tagit sin tribut och kroppen var ett skal från tidens ände i pausen, men när han satt bakom cembalon och lät Bach flöda var det som Johann Sebastian fanns i environgerna och blåste kraft i hans själ, som när Rachel Podger anade att Bach glömde sig i skuggorna på orgelläktaren när hon fick skjuts i en konsert i en holländsk kyrka för många år sedan.

Men Küchen bjuder på något annat, med sina saxofoner och sin iPhone (!) i släptåg, han mixtrar och mixar ljuden från saxofonerna, inte bara tonerna, utan klaffarna, luften innan den sätter musiken i rörelse, med ljudinslag från sin lille digitale hjälpreda. Det via telefonen lånade materialet kommer från en av mina (förvisso många, jättemånga) favoriter, Chris Watson, och skivan ”Outside The Circle Of Fire” (Touch). Den här sortens privata världsbyggen är alltid intressanta att bli insläppt i, uppleva andras himlar, vetefält och dikningsföretag.

Om man är trummis i bob hund har man gott om tid för annat. Som soloartist har 1900-skivorna gett Christian Gabel uttrycksmöjligheter som en uttolkare av platsbelägen musik från platser som inte finns, fast kanske ändå, i någon Jules Verne-roman.

Eller så ska man lita på det han skriver i konvoluten. Det kan man inte i hans två senaste utgåvors fall, eftersom de, sorgligt nog, bara finns i etern som ettor och nollor, på hans eget bolag.

”Mikrofilm” är den mer avancerade av de två, där han tagit gamla kassetter från sin första medvetna musikanttid i den övre, ensiffriga barna-/ungdomsåldern, med synt från Casio och på en portastudio inspelade ljud nu återanvända i ett mer kontemporärt sammanhang, som en dubbeltydig resa mellan då och nu, trots att Gabel hävdar att nostagi inte är hans forte.

”Koda” är mer av ett samtida inslag, fullkomligt lysande ambientmusik (om man nu kan kalla musik ”lysande” som fungerar bäst när det är släckt), ett återbruk/insamlande av musik han gjort för olika konstinstallationer (konstigt namn, det där), filmer och närslutet.

Skimrande vackert, genomtänkt på ett annat sätt än annan samtida ambient, den som alltid verkar vara så himla lätt att göra, det finns algoritmer i datorn som hjälper den som vill skapa något rogivande.

Illusion of Gravitys ”Too Late” (egen utgivning) ger både och. Visst låter det bekant, som en swot-analys av modern prog.

Möjligheterna handlar om att prog-genren har trogna fans, funnits länge, har en väldigt förlåtande och bred attityd till musik. Hoten där ute, som du har svårt att påverka, är att få lyssnare i konkurrens med de andra 400 skivorna som släpps varje vecka i västvärlden, att någon tycker att det här inte bara låter bekant, utan upplevelsen är att man hört det förut.

Svagheterna ligger i uthålligheten, att spela musik och se strömningstjänsten som en marknadsförings- och inte en lyssnarkanal, eftersom den varken ger ett ljud värt namnet eller en märkbar intäkt för de flesta.

Styrkorna ligger i musik i sig, kvaliteten, historiemedvetenheten och framförandet, de genuina musikanterna. Det är rimligen den rutan i swot:en vi ska uppehålla oss i när det gäller Illusion of Gravitys skiva.

Debuten kom i slutet av förra året, men de har spelade ihop sedan 2013. Övning ger färdighet. Dessutom tycker jag skivan handlar om val, att de skulle kunna, spelskickliga som de bevisligen är, göra så mycket mer av det musikaliska materialet, men har insett att balansen ger ett större avtryck, avvägningarna mellan de instrument som tar plats i de olika styckena tyder på renodling och eftertanke.

Tungt är det mellan varven, men även detta är välvalt och inte störande som i hitte-på-genren ”prog metal” (som tillsammans med musik framförd på säckpipa, Mixed Medias båda lp och öststatsproducerad eurotechno tillhör det värsta jag kan höra), utan medvetna val, avvägningar mellan den vandrande basen, gitarrerna som växlar stämningar mellan fjällbäck och inferno, syntmattorna vars kanter inte behöver trimmas. Givetvis kommer de från Italien och som mycket av det jag hört på senare år därifrån finns det tydliga spår från landets många one-hit-wonder-progskivor från sjuttiotalet in i vår tid, med distinktionen att musikerna i dag som regel är bättre på sina instrument än sina genreförfäder, men utan att för den skull bli några garderobs-Santana.

Utmärkt, ett utropstecken och jag är förvånad att de italienska progetiketterna inte velat utge denna skiva.

Brueder Selke x Eric Maltz: ”Zero Crossing” (Flower Myth Records), en flyktig kassett med finstämd musik, som om spöken hade en rituell danstillställning i det övergivna fiskeläget på den lika övergivna höstliga kusten, smärtsamt vacker nattmusik som väcker minnen av ett dödens år vi bara vill lämna bakom oss, kanske en lägesbestämning för platser övergivna efter det att pesten passerat och pestens tid inte vill blekna ur minnet.

Dagens fäbless för mördare i böcker och på film, dokumentärer om människor vi helst borde glömma, av grafiska skräckskildringar är ointressanta scener när hjärnans egen filmduk spelar upp ett motståndslöst intrigskapande när musiken tar fart och plats. 18 minuter man inte glömmer i brådrasket, där minnena lösgör sig ur nattens dimmor och döda och försvunna än en gång äntrar vårt medvetande. Kör dem på repeat en natt på låg ljudnivå och du vaknar som en annan, mer skräckslagen människa.

Halsters fem-cd-box ”Virtuous Mondays” (Konvoj Records) påminner mig om skiktröntgen. I alla fall om man ser en sådan först och främst som maskinen som konstaterar att man är frisk och inte var det sjuka sitter, är upplevelsen inne i röntgenmaskinens (som inte är en röntgenmaskin) tunnel och de ljuden som omsluter en, att jämföra med att återstifta bekantskapen med Xenakis’ mest tongivande elektroakustiska musik eller något annat jämförbart från ett bättre ljudande sjuttiotal, bandexperiment som loopar.

Halster är en konstellation i Malmö (med delar av Ved som stadiga komponenter) som träffas varje måndag och spelar, ibland med gäster, ibland utan, improvisation handlar det om, men det går inte komma ifrån att den här magnifika boxen blir något annat än sådan impro som antingen är musiker som spelar mot varandra i ett rum eller sådan där bakgrundsberättelsen tar längre tid att berätta än verket är långt (vilket påminner mig om Terry Riley och LaMonte Youngs konsert när de skulle dekonstruera ett piano, om än inte samma motorsågsmassaker som Welin lyckades med en gång i tiden, men något som lät, under den korta framförandetiden, som något från en slöjdsal för okoncentrerade (och där radiointrot är längre än verket, med knorren att radioprataren inte är säker på när ljuden från den intilliggande konsertsalen bara är förberedelserna inför konserten och när i princip samma ljud utgör själva konserten)).

Med det vill jag ha sagt att det Halster, vare sig de vill det eller har planerat det eller ens själva hör det, levererar på de här många skivorna är impro med en medveten riktning.

Du kan inte hålla på och improvisera regelbundet utan att ge en form som åtminstone muskelminnet stöttar; fråga vilken barockmusiker som helst.

Och det är lätt att bli missförstådd, ta bara den alltid aktuelle Beethoven som pianist, att han var otålig med instrumenten och deras begränsningar, att han inte själv var nöjd med sin egen musik när han spelade den, vilket forskningen säger är en efterkonstruktion baserad på hans frustration från livets slutskede, när inte bara hörseln var det sinne i kroppen som övergav honom.

Tvärtom var han en mycket medveten musikant (hur biblioteket på musikhögskolan i Malmö fått för sig att gallra Tilman Skowronecks utmärkta avhandling Beethoven The Pianist (2007) är mig en gåta) och det var tre saker han såg som väsentliga vid framförandet (av sin egen musik, säkert av andras): tonlängden (pianot skulle ”sjunga”), tonens karaktär (som skulle vara personlig och inte ”träig”) och tonens styrka (1804 var han intresserad av fransk musik).

Alla tre utgör hans strävan, alla tre kan vi som lyssnare uppfatta oavsett uttolkare - men hur han ville ha det och hur vi uppfattar det ljudande är fortfarande något där en Styx med varierande bredd befinner sig mellan. Så ock improvisationsmusiken. Men det här är, i mina öron, väldigt intressant musik över fem cd med varierande karaktär. Och det skadar inte heller att boxen är rasande snygg att titta på.

Rituals ep ”Glimpses From The Story Of Mr. Bogd (Tempus Fugit) är det första livstecknet i skivväg på mer än ett dussin år och jag erkänner villigt: jag hade inte känt igen de gamla svenska prog:arna vid ett blindtest eller ens kunnat placera dem tidsmässigt.

En smula Flower Kings eller Neal Morse, en smula mer energi, aparta gitarrfigurer och inte så stora mått dynamik, men med de ofrånkomliga partierna med sång och akustisk gitarr och det lika ofrånkomliga spåret med en mer mystisk/teatralisk stämning - och det lika ofrånkomliga spåret med österländska influenser.

Och då är det här bara en ep.

Var det en lyckad comeback? Jag är kluven, avvaktar tills de två nya (!) fullängdarna är släppta (de här fyra spåren återfinns där (tre på den första och den fjärde på den andra), vilket gör ep:n något överflödig mer än på samlarmarknaden eller för den som är besatt av att höra hur Ritual låter just nu, i detta ögonblick, innan skivpressarna tagit sig an de två fullängdarna).

Men ljudmässigt är det en väldigt snygg produktion, inte minst med ett basljud som hade gjort Jonas Reingold glad. Bäst avslutande låten ”The Mice” som är en klassisk proglåt med stora perspektiv, en berättelse utan för många enhörningar och en bra mix av instrument och melodier (men visst vill man strypa den som fick för sig att ha med en tamburin - eftersom låten ska spelas live, utsätter de en stackars ljudkille i konsertlokalen för en oerhörd plåga att få tamburinen att inte märkas så jävla mycket som den brukar vilja från scen; tamburiner kan med fördel stanna kvar på förskolan för att lära kidsen hålla takten).

Men så är det: ep:n är en försmak på två kommande skivor som båda är delar av samma berättelse, ett konceptalbum i två delar, med andra ord. Jag gissar att de inte ens släpps samtidigt (för varför skulle man få gjort två skivor och inte bara en dubbel-cd?).

Ep:n gör därmed att jag till tre fjärdedelar bävar, till en fjärdedel är förväntansfull. Kanske inte riktigt så de tänkt det, bandet. (Värt att nämna att skivbolaget sedan tidigare är hejare på att återutge svensk prog, som just Ritual och Kaipa, men även andra favoriter från svunna tider som Anyone’s Daughter.)

Abu Neins ”Secular Psalms” (Progress ProductionsAbu Neins ”Secular Psalms” (Progress Productions”) är den mörka synttrions debutfullängdare.

Trion består av Dennis Lood (känd musikmogul i Malmö, med butiken Rundgång, skivbolaget Rundgång, otaliga evenemang och fingrar i alla tänkbara, kvalitetsmedvetna musiksyltburkar, liksom ett förflutet bland annat som basist i en av Ragnaröks bandkonstellationer), Erica Li Lundqvist och Anders Nordensson.

Det här är musik med många dimensioner, trots att anslaget är likartat över skivan finns det osvikliga små popsnöreslingor, ljudbildsdetaljer som skiljer ut den från annat mörkt som mest är statiskt och erbarmligt tråkigt (säger jag som för många, många år sedan tröttnade på Front 242 och Klinik och liknande (avgörande var inte alls Front 242:s konsert på gamla KB vid Erikslust i Malmö, men den gjorde mig inte gladare)).

För trots moll och mörker är detta, inser man, syntpop som kanske förklätts i något fjärran Page eller något syntband från Landskrona 1982, men ändå syntpop där gudföräldrarna är Robert Smith och Martin Gore (minimala syntar, 80-talsgitarr, gitarr som nog är en synt eller en synt som är en gitarr, rytmboxar – ja, du fattar).

Det är dåtid nu och avslöjar vad bandmedlemmarna har i sina svällande skivsamlingar och vad (och hur!) de spelade luftsynt på pojk- och flickrummen en gång i tiden.

Mörk syntwave utan att vara darkwave? Om man nu måste etikettera för att du ska hitta, förstås. Men strunta i om det är post-punk med gotiska förtecken eller om det bara är något budskapsbärande i cd-form (lp:n kommer senare), det enda jag vill påtala är att trion borde byta namn till Abu Ja, för de utgör själva en lösning på de problem texterna handlar om.

Livet är svart - hurra! Som ett soundtrack till pestens år 2020, planerat eller ej. Och det är väldigt välproducerat av Dennis Lood själv. Premasteringen gjordes av Carl Nordström )som för många år sedan gjorde en fantastisk skiva minnande om DJ Shadows ”Endtroducing”: han kallade sig Affictionados och skivan heter ”This Is What It Is”) och Joakim Lindberg (från MF/MB/) gjorde slutmastern. Låter fantastiskt.

En trio klassiska som avslutning: Först ”Unexpected Songs ”(Lawo) som är något så udda som ett album med samtida musik för countertenor. Allt oftare kläs barockverk med detta röstläge för att ersätta dåtidens kastrater och det finns nu en rad goda och mycket goda sångare, huvuddelen som även är utmärkta som tenorer.

Norrmannen Daniel Sæter bjuder på stycken i varierade instrumentbesättningar av välkända tonsättaren som Arne Nordheim och Egil Hovland, men stycken av nya bekantskaper för mig (Conrad Baden och Kjell Mørk Karlsen) nyttjar countertenorens höjd på intressanta sätt, inte minst Karlsens avslutande, innerliga ”My Soul Thirsts For God”.

”A Quiet Beauty” med musik av Johan Kvandal (Lawo) är en cd med Lina Johnsons (sopran) och Arfinn Tobiassens (orgel) personliga hyllning till kyrkomusikern Kvandal (som han var Vålerengens kyrka 1959–1974) och musik han, vad jag förstår, skrev under den tiden för sin kyrka, med folklig och gregoriansk inspiration.

Ett lyckokast, eftersom pressmaterialet talar om ”stor musik för en stor röst och en stor orgel (i ett stort rum!)” har man valt Vår frälsares kyrka i Haugesund och den pampiga 1800-talsorgeln där.

Innerlig musik som verkligen fyller alla skrymslen i vilken katedral som helst, med Lina och Arfinn som utmärkta inpiskare.

”Toccatacapriccio” med Mårten Falk på gitarr (dB Productions) är ett pärlband av svenska tonsättare jag uppskattar väldeliga, de som blev lätt tillgängliga via statliga skivbolaget Caprices försorg (och Sveriges Radio och Swedish Society, icke att förglömma), frekventa lp där många av deras viktigaste verk dokumenterades, något som dels ter sig som en utopi i dag när Musikverket i princip inte gör något som helst vettigt i fonogramväg (en och annan box ett och annat år tjänar som undantag); att det blev Bis som blev det skivbolag som utger alla Allan Petterssons symfonier och inte en riksupplaga från Caprice är en skam - men så har Robert von Bahr alltid varit en så mycket bättre musiktillskyndare än någonsin de i dag tydligt navelskådande byråkratstollarna på det där ”verket”. Men jag tappade tråden).

Mårten Falk är husgitarrist på dB Productions och har inte lämnat efter sig en enda cd som inte varit påfallande och övertygande bra. Så ock den här gången, när det mesta (utom två) av det som erbjuds dyker upp för första gången (och att man så mangrant tonsatte för gitarr under 1900-talet var mig fördolt).

Och alla de tunga grabbarna är i princip representerade: Erland von Koch, Gunnar de Frumerie, Carl-Olof Anderberg, Bengt Hambræus, Sven-Eric Johanson, Gunnar Bucht och Karl-Birger Blomdahl.

En underbar skiva, med en uppseendeväckande repertoar. dB Productions utgivningsrouletts nästa snurr inväntar jag med spänning, vad okänt ska Erik Nilsson då göra känt?

- Jan-Erik Zandersson

Musiken 2020 - redaktionens urval

noreply@blogger.com (Patrik Stigsson) — Wed, 13 Jan 2021 06:50:00 +0000

Det här är Universum Nolls urval av lyssningsvärd musik 2020. Den bygger på vår egen lyssningshistoria under fjolåret samt en genomgång av ett att antal årsbästa-listor från nätet, papperstidningar och tidskrifter.

Tio timmar.

Håll till godo.

Och glöm aldrig att:

Zandersson november 2020

noreply@blogger.com (Patrik Stigsson) — Thu, 05 Nov 2020 14:17:00 +0000

Uneasy listening. Musik fjärran misofonin (av grekiska μῖσος, "hat", och φωνή , "ljud", betyder bokstavligen "hat mot ljud". Själva tillståndet innebär att negativa känslor, såsom ilska, avsky och aggression orsakas av vissa specifika ljud) - men nära den musikaliska misantropin.

Musik som är långt mer än marginellt uppskattad. Det är olika sammanfattningar för det du möter på raderna nedan. Men sätt dig först i tidsmaskinen för att hamna i rätt stämning, en favorit i repris, Ved i Hammenhög 2010:

Tänk att inte låta som någon annan, slippa ”när jag hör det här påminns jag om Carla Bley” – tänk att få vara Carla Bley, att inte låta som någon annan.

Men hur skulle jag då presentera det? Hade du verkligen trott på mig om jag skrivit att ”det här låter inte som någon annan?” Eller är det så att den tiden är förbi, det finns så mycket musik här i världen att även sådant som känns nytt och helt eget lik förbannat påminner om något man redan hört, i olika stor utsträckning?

Och vad dväljer sig månne i en skiva? Hur smakar riktigt bra prog? Är det tryffel, eller som smörig mjölkchoklad från Marabou? Eller är det bara gudarnas föda, ambrosian som var och en upplever som himmelsk, men på sitt eget sätt?

Hooffoots andra fullängdare ”The Lights In The Aisle Will Guide You” (Paura Di Niente) har väldigt mycket att säga dig, många smaker, och åtminstone har bandet en väldigt tydlig (och lång) förklaring till varför saker och ting är som de är på skivan.

Låt oss börja med att citera detta, väl medveten om att dessa perspektiv både kan öka och minska din upplevelse av skivan (nu var det sagt, läs bandets filosoferande på egen risk, beroende på hur naken din lyssning ska vara när du väl köpt skivan), ramverksinplacerandet kan vara mysko, men ibland stärka och ibland rent av förklara, som de flesta fältinspelningar: berättar inte upphovsmannen var det är inspelat, varför det är inspelat, har du inte en aning om var mikrofonen placerades i världen och, inte minst, varför i hela världen den hamnade där.

(Den första fältinspelningen anses ofta Leo Hurwitz och Charles Pratts ‎”Here At The Water’s Edge (I): A Voyage In Sound” vara, musik till en film som kom på Folkways redan 1962. Den, och Annea Lockwoods cd om Hudsonfloden, från källorna till utloppet, tillhör mina favoriter, kanske för att de inte behöver förklaras så väldeliga.)

Nåväl, mittåt, åter till Hooffoot, så här skriver de själva:

”This album is intended to be your guiding light through days of darkness. The second album (CD and LP) by Swedish progressive jazzrockers Hooffoot mixes spontaneity with carefully crafted themes and the music falls into place as natural and prophetic as the album title; “The Lights In The Aisle Will Guide You”. Although not a concept album as such, maybe the four instrumental compositions on this album are all about navigating a world in flux? There is definitely a sense of constant change and movement in the music. Just like a spy novel from 1976–1979 you want to find out where it is all heading.”

Ja, musiken rör på sig, men eftersom jag läst få spionromaner från angivet tidsspann, kan jag inte relatera det andra – men den prog som är bildsättande i ditt sinne är den bästa progen, den som får din inre film att börja rulla.

Själv fastnar jag i berättelsen om varför omslagsbilden ser ut som den gör och vilket ögonblick i tiden den kopierar och ska förmedla, den berättelsen har helt dominerat mitt lyssnade varje gång jag spelat skivan. Och är den bra? Tack för att du frågade, svaret är ett odelat ”ja”.

Redan den förste oktober 2006 blev världen en bättre plats, när Television Pickup släppte sin första cd ”Da jag var lille, var alting større”, all musik av genialiska Katrine Amsler.

Vissa skivor ställer sig bara utanför tidens flöde och är alltid aktuella. (Katrine är fortfarande ett geni, vilket hennes senaste, och tidigare av mig omtalade, ”Laslafaria” som har det udda inslaget för en progskriva att jag kommer på mig att sjunga några av spåren i duschen.)

Samuel Hällkvists ”Epik, Didaktik, Pastoral” (Boogiepost) tillhör samma familj, både fysiskt och i den musikaliska tanken. Sams musik-dna är lika tydligt här, oavsett vilka kompisar han har med sig i studion eller på scenen.

Lika mycket Fripp som Gentle Giant som post-bop i trådarna som musiken hänger i. Och skopor av det där helt egna ur dna-spannen. Musik är den sil känslor ska strömma genom, där något ska fångas upp, något väntat, något oväntat. Vilket ska man spara? Det som fastnar i silen eller det som rinner genom den likt vatten över en utsträckt hand? Sådant tänker i alla fall jag på när jag hör, om och om igen, hans skiva och ser fram emot nästa IB Expo och nästa skiva med Isildurs bane (som spelas in just nu, även denna gång med sång, okänt av vem, men jag kan ju alltid hoppas på Meg Baird).

I en långt tidigare spalt skrev jag om The Mighty Handful, något av det mest ambitiösa i progväg som kommit i min närhet på länge dåförtiden (och för all del, den står sig mer än väl även nu): ”The Mighty Handful sprider de tre första delarna av ”Still Sitting In Danny’s Car” på två cd (egen utgivning) och ibland kan man liksom inte låta bli att släppa fram bandets egen sammanfattande tolkning av det man skapat:

’It takes listeners on a trek through three millenia of history, juxtaposes classic comic book stories with a failing relationship, looks at the events and people who influence us consciously or otherwise, searches for the perfect woman and takes minor detours via 80s hair rock and gin.’

Visst blir du sugen på att höra de två första skivorna? Det berättas genom storslagen prog, eftertänksamt lågmäld, elgitarr- eller klaviaturburen, närmast operaaktiga körer, storvulna drag liksom de där stilla och sådant som blir Neal Morse-rock eller något ur Flower Kings’ mer teatraliska ögonblick.

Ja, det är min själ en resa de drar ut mig på, även om det ska finnas två delar till att se fram emot, behövs en liten återhämtningspaus mellan de två första skivorna (del ett och två på den första, del tre på en andra), egentligen inte en lugn stund, bara mer och mer spänning runt hörnet.

Den som vill ha sin progressiva rock varierad, inspirerad och tacknämligt bekant men ändå inte, har, liksom jag, mycket att hämta här, alla tipsen i den stora progboken tas nästan till.

Rekommenderas varmt även dessa, ett verkligt fynd i vårens skivflod. Och det är definitivt de första progskivorna i min ägo som har en Vauxhall Cavalier på omslaget (alltså en Opel Ascona för oss som bor på det europeiska fastlandet).”

Ja, det handlar om

”Still Sitting In Danny’s Car 1: Once Upon A Lifetime”,

”Still Sitting In Danny’s Car 2: The Beacon”,

”Still Sitting In Danny’s Car 3: Rubicon” och

”Still Sitting In Danny’s Car 4: Slow Reveal”.

Bandet själv skriver så här om skivsviten, nu när alla delarna är utgivna:

”When your best friend dies, it’s natural that you reflect on their life, and end up with questions that have no ready answers. But what if you met Death, who makes you an offer you can only vaguely understand? What if you’re given the power to travel through time (in a 1985 Vauxhall Cavalier, obviously)… where would you go? What might you learn? And what might you be tempted to change? An album in five parts, Still Sitting in Danny’s Car recounts a narrative that touches upon issues of friendship, nostalgia, reading comics, loss, lust, lessons we might learn from ancient history, pubs, alcoholism, and the dilemmas that come with great power. It is both a quirky study of grief and a celebration of what it means to be alive.”

Det gör, tveklöst, att jämförelsen ovan med t.ex. Flower Kings och Neal Morse haltar något förskräckligt ju längre man lägger tyngd på sina musikaliska erfarenhetsben, för det här är så mycket mer, det här är en progressiv musiksvit om själva livet, om vardagen och om de små frågorna, men också om de stora, livet och döden och inte bara det som finns däremellan – och givetvis den stora, svåra, olösliga frågan: om den där Vauxhall:en dök upp, skulle du sätta dig i den, skulle du ändra något? Och skulle du vara densamme efteråt, om du valde att fara iväg?

Musikaliskt är det här inte bara helgjutet, utan det här är ett av de få mästerverken i progrockens samtid, fjärran posörer, enhörningslyrik eller tafatt kopiering av något som hände 1972.

Det här är omvälvande musik, det är en livsförändrande musiksvit, många gånger på samma sätt som när man lyssnar på de där som hade ett förbund med gud, som när man försöker landa i Beethovens nia (ledaren för symfoniorkestern i Kinshasa sade ”you can feel that there is something in this music but you can’t say exactly what”).

Jag tycker inte det är överord (nej, det är inte Beethovens nia; nej, liknelsen haltar; men jag blir fantastiskt berörd och upprymd av skivorna, med samma känsla i hårbotten som när någon dirigent har den goda smaken att följa tempoanvisningarna i Beethovens partitur och vi bara flyger iväg) och jag är förskräckligt imponerad över att gänget musiker fått ihop alla de här delarna till en helhet som är större än just delarna. Mäktigt och ett måste.

Samma, men ändå inte samma, är det på deras uppföljare ”Touchy Subjects”, som inte riktigt fortsätter på den inslagna musikaliska vägen, vi blir påminda om att om den föregående skivsviten på sista raden ingjuter hopp, är personerna som befolkar den nya skivan raka motsatsen.

Tyvärr är Matthew Howes, sångare och skicklig producent i bandet, för bra på att förklara deras utgångspunkter för att jag ska göra det (han var ju med när de gjorde skivan, det var inte jag):

”With Still Sitting In Danny’s Car we had a single, if rather expansive, narrative which was populated by largely sympathetic characters through whom we tried to explore issues of friendship, loss, identity, nostalgia and redemption. However, with Touchy Subjects each track is a standalone attempt to get inside the heads of a variety of subjects, some of whom perhaps deserve a modicum of pity and understanding, but almost all of whom warrant reproach on some level. Many of them just aren’t very nice people.”

Musikaliskt känner du bitvis igen dig från den förra, fabulösa sviten, men här är det avgjort mörkare, berättelserna tar andra vägar och det märks på arrangemangen och det musikaliska slutresultatet, som är hårdare och rakare, inte så genrehoppande som sviten, nästan hårdrock mellan varven, men som också får dig att inte ha samma hopp om mänskligheten efter genomlyssningen. Alls.

Det här är definitivt ett band som kan ta inträde till sitt lustiga hus – eller spökhus – eller kärlekstunnel.

Matthew Howes har en vardag i London också, en bit bort från The Mighty Handful, men det som ger bröd på bordet kretsar även det kring musik, som tv- och teaterproduktioner, som The Voie och Strictly Come Dancing.

Parallellt med TMH har han, som jag gissar alla musiker, samlat på sig eget material som ligger en bit bort från detta månghövdade progdjur, men utan för den skull att vara helt normalt topplistefoder, tvärtom är de inkännande och engagerande texterna kvar även på hans soloskiva ”Love And Other Demons” även om ett genomgående tema nog inte känns av, varken för honom eller dig, förrän hela skivan är genomlyssnad, även om hans nick åt Gabriel Garcia Marquez ter sig rätt självklar i sättet att berätta. Ack, dessa begåvade människor – dessutom skickar han långa, ruskigt trevliga e-brev också…

Så du kan inte vara en progintresserad människa om du inte tar dig an The Mighty Handful och det bandet är också större än sina delar och större än Matt, mer än lovligt utförlig cv för medlemmar och gäster hittar du här.

En av periodens absoluta höjdpunkter i recensionshögarna är tyska (från Rheda Wiedenbrück) duon Taumels ”There Is No Time To Run Away From Here” (egen utgivning).

Den här lp:n definierar, vare sig duon Jakob Diehl (piano/Fender Rhodes) och Sven Pollkötter (trummor) vill det, de mörka rum, de fuktdrypande källarhålor coronapandemiskräcken rör sig i, nära att väcka dödsångesten, här underskönt framfört förstärkt av Boris Nicolai på gitarr och, i synnerhet, Manuel Viehmann och hans flygelhorn.

Ta bara andra spåret ”No Time” eller ”Away”; vackrare än så blir det inte i höst. Det är stilla, sprött, melodiskt så man går sönder, som små rekvier med bara ursnitt ur dödsmässorna, som avslutningen av Katrine Amslers ”Funeral March”. Och det kommer mera, det här är bara den första delen av en serie kallad ”T R A U M”, som ”ska utvecklas över flera album”, som duon skriver – med vikten lagd på långsam minimalism i den här instrumentala kvartettformen. Skaffa. Lp:n släpps bara i 100 exemplar.

En annan höjdpunkt under perioden kommer härifrån. Döda havets ”Tid och rum” (Gaphals) bjuder på storartad prog på svenska på sin andra skiva, med utmärkta arrangemang som är långt från något pretentiöst, har bra sång, texter med innehåll och inte det på engelska uttryckta trams som snart är regel från många svenska progband.

Alltså strålande, faktiskt ibland pampig prog när de drar på epiken, sniffande på artrocken, med svenska vardagstexter på relationstema, snygg, enkel poesi, alltså inte något aerie faerie nonsense, och med melodier som sätter sig i örat; oväntat utmärkt, får väl skaffa debuten från 2016 också, det här var en ren nyhet för mig och för en gång skull stämde nästan promobladets beskrivning av band och musik (dessa blad som blir allt flersidigare och många gånger längre än resulterande recension).

Lp:n är bara en dryg halvtimme, jag vill ha mer, den trollband mig på ett lustigt sätt framför stereon och skivsidorna tog slut för snabbt, när musiken svalt mig.

Bandet består av Staffan Stensland Vinrot, sång och gitarr, Peter Garde Lindholm, gitarr, Julia Stensland Vinrot, klaviatur, Martin Pettersson, trummor, och Lawrence Mackrory, bas.

Staffan är den som startade bandet får några år sedan, men med erfarenhet av mycket musicerande sedan tidigare; medmusikanterna är också meriterade, från dödsmetall till saker som inte låter så konfrontatoriskt. I en intervju berättas att

”det mesta kommer dock ur rock och metall. Staffan själv har spelat många olika stilar, bland annat reggae och i bandet Lastkaj 14. Grunge och melankolisk rock har alltid lurat i utkanten med lite influenser för honom”

och det sistnämnda känns litet förklarande, för om det mestadels upplevs som progrock för mig, finns det andra saker i låtarna som är litet skitigare, närmare två-g-proggen, med bibehållna melodier och samhällssvärta bland relationstankarna. Utmärkt är bara förnamnet. Nästa år, när det är Slottsskogen goes progressive, då hoppas jag de står på scen där.

Nu är Mattias Risberg och hans meriterade grupp Minings igång igen, ”Zauberberg” (Kullen reko) är den andra delen i den planerade trilogin som var tänkt att slutföras live i år, men en viss pandemi stängde den dörren.

Meriterad, ja, med bland andra Stackenäs, Berglund, Fredrik Ljungkvist, men den här gången är det Jennie Abrahamson som sjunger, viss skillnad, ja, jämfört med Miriam Wallentin som bestod oss sången i den första delen.

Och man blir lika hänförd av den här berg-och-dal-banan i lantlig idyll (fast inspelad i studio i Tjockhult den här gången) som denna företrädesvis progrykande skiva är, ännu en möte mellan modern jazz och progressiv rock som ger den senare vinsten på ren ärekränkning och energi.

Det här är absolut inget i närheten av Flower Kings eller det genrepolerade, här är det King Crimson-frenesi och något Morgan Ågren mycket väl hade kunnat banka skiten ur (Jon Fält kan vara frenetisk bakom batteriet, men inte på samma sätt, nej), men ännu ett sporrsträck genom ett kompositoriskt, mångfärgat landskap som är lika mycket Risbergs som hans ensembles. Utmärkt.

Tung tvåmannaprog från Italien, lockar det? Trummor och gitarr (och litet elektronik kopplad till sistnämnda) ger de två namnlösa italienarna Raìses debutskiva ”CREPA!” (egen utgivning) kraft och tyngd så det sprakar om högtalarna, men den här hårda men melodiösa progen är ack så lockande, särskilt som något att lyssna på när man absolut inte vill varva ner, utan tvärtom behöver göra det motsatta, musikaliskt uppåttjack när det är en onödig utmaning som står för dörren.

Även det här är oväntat och innovativt, där de två avslutande tiominuterslåtarna aldrig tänjer på tålamodet. Riff, tyngd och något som håller dig vaken om nätterna räcker gott. Spela och spela igen. Som om Mars Volta var bakfulla och fick för sig att ge sig ut på en picknick en högsommardag, men ändå skulle visa solen vem fan som bestämmer. Ungefär så.

Och det är nästan vackert att konstatera att ungdomen ser till så prog-genren kommer att leva vidare. Black MIDI är ett givet exempel, liksom alla musikstudenter i Italien eller delar av gänget på Havtorn i Malmö.

Och så skivdebuterande Rainbow Face med ”Stars’ Blood”, en femtio minuter lång förträfflighet som bara finns digitalt än så länge, skriven till största delen av Jake Rose i trion från Portland, Oregon i USA.

Bandet bildades 2015 och består av Jake Rose, gitarr och sång, Dominique Reveneau, bas, och Salvador Altamirano-Farrell, klaviatur och ljuddesign, plus en bunt musikaliska vänner (som olika trummisar, men även blås och stråk) – och jag kan inte låta bli att gilla bandfotot på deras bandcampsida, där de står och är coola, det sistnämnda får de hjälp med av var sin glasstrut.

Och bli inte lurad av den nästan canterburyaktiga inledningen, det tar fort fart med slingor som växer till sig och börjar värma upp högtalarkonerna, med mellotron och en myckenhet gitarr på första låten ”Pirates”, över ”Purgatory” där gitarrfigurerna börjar bli skeva och intensiteten skruvas upp och så lugnar det ner sig i ”Lord, Give Me Strength” för att klä på sig hela prog-genrens utrustning i det påföljande tolvminuterseposet ”Waves” där gitarren står i centrum, bygger upp en stämning med starka melodier, dämpar, ökar och lämnar lyssnaren smått andlös (det här är en välproducerad skiva).

”That Old Gang” börjar olycksbådande, men försiktigt, även här blir det en mäktig stegring där jag börjar förstå vad Jake skriver, att bandet tillbringat de tre senaste åren med att bygga ”a wall of sound” – men så blir det rena Howard DeVoto-popen som avbrott mitt i låten, innan väggen reser sig igen.

”The Fighter Pilot” blir helt avgjort ”postpunken goes prog” och näst sista spåret, ”Back In The Bottle” är en perfekt konsertavslutare, med en bedövande vacker melodi och rent episka gitarrer och syntar, ”Message By Bullets” avslutar skivan och det överträffar resten av skivan i melankoli, Jake låter som om han och stråkar och piano stod i en gammal radiostudio och musiken ljuder som vore den från en 78-varvare genom i en burkig högtalare när vi är på väg ut från konsertlokalen.

Jag måste erkänna, inte minst om man ska lita på det första intrycket, att det var väldigt, väldigt länge sedan jag hörde en så stark debut i vår kära genre, det här lät så mycket mognare, spelskickligare och mer genomtänkt än ett första albumsläpp. Den är värd mer än $8 på Bandcamp. Gå’n åstad och skaffa den. Jag skickar med en garantisedel där det står ”du ångrar dig inte”.

Så dags för OJKOS feat. Andreas Rotevatns ”alea iacta est” (Odin). Låt oss få alla beskrivningar ur världen. Rotevatn är kompositören, men alla i det sexton man/kvinns starka bandet komponerar.

Titeln är givetvis det gamla citatet ”tärningen är kastad” som jag tycker passar illa här, den här skivan känns inte oåterkallelig, att den är utskjutsad i världen på en norsk flakmoppe på vinst och förlust, även om jag förstår Andreas tanke att det kändes så första gången han och ensemblen stod på scen med den nyskrivna musiken (och den nya ensemblen).

Och bandnamnet är en förkortning av ”orkesteret for jazzkomponistar i Oslo”. Till det ska läggas att Rotevatn bär sina inspirationskällor utanpå, och de hörs, känns igen, vare sig det handlar om afrikansk musik blandad med Steve Reich, att han pratar om jazzrock och Camel, Stravinskij eller Gil Evans.

Det gör inget, för ensemblens spel (mycket bleckblås!) ger det här karaktär och en sorts nyfunnen själ. Vem kan i dessa tider inte höra något annat, något äldre, när man hör musik?

När hörde du musik du uppfattade som geniunt ny senast? Nej, just det, men jag ser källorna mer som en vägvisare, som säger att ”du, det här är nog något för dig, eller hur?”.

Åtta låtar på 26 minuter. Stonerrock från Göteborg från killar som säkert har långt hår och Wrangler-jeans. Spelar ingen roll. Spacehunters självbetitlade självutgivna och fortfarande inte på skiva finnandes (bara digitalt, tyvärr) är finfin stoner med riffglädje, ett jävla sväng och en tyngd som känns kärleksfylld, kanske också för att de letar och finner melodier och närmar sig både något envetet motoriskt ibland liksom folklig prog. Förtjänar att hamna på skiva gör den i vilket fall som. Riktigt bra.

Urtidsdjurs självbetitlade debut-lp gör att två-g:ig progg luskat sig in här.

Det låter som en gammal Volvo PV rullat upp utanför Silence-studion i Koppom med bandet, spel- och inspelningssugna, men så är det inte alls. Men, det är sådana vibbar jag får, även om kvartetten från Uppsala knappt var födda (eller ens var det) när det stora röda huset renoverades, kylan kröp längs de dragiga golven och skivorna producerades, en efter en, med Bo Hansson som (ständig) gäst eller inte.

Det fina är att den luriga Turid-försiktigheten försvinner både här och där på skivan, redan andra halvan av andra låten börjar man blåsa bort spindelväven och trampa på olika knappar i boxar kopplade till elgitarrerna, för att redan i påföljande spår vara i Agusa-land, med elektrifierad folkmusik som aldrig varit det, påminnande om Veds låt ”Sture External” i riff, basgång och trumtakt.

Snyggt producerat är det också, med en fin, bred och djup ljudbild. Man kan inte låta bli att gilla den här lp:n, även om Neil Young nog stämmer dem för inspirationen både här och där, trots att önskad cover inte kom med (Nisse tillät inte det).

Seb Bruns ”Ar Ker” (Carton Records) är 34 minuter musik ”för trummor, metall och elektronik”. Seb är trummisen och han spelar allt själv, marinerad som han är i såväl electronica som friformsjazz, men han sjunger också inledningsvis när skivan börjar treva sig fram i cd-spelarens innandöme, innan det blir allt mer kraftfullt men aldrig dissonant, bara distat och uppkrämat och lyssnaren upplever en båge, för allt faller tillbaka vartefter vi närmar oss de sista minuterna och det vita bruset ökar. Intressant och speciellt.

Det gäller att ha tålamod ibland. Norska (vad annars?) Taskaha (sångaren Rick André Holmen påstår att bandnamnet/skivtiteln är en variant på ”takk skal du ha” och, ja, säger man det tillräckligt snabbt, så…) bildades 2014 och först nu utger de (själva) sin självbetitlade debut, gitarrbaserad prog med en anstrykning av neo liksom rejält tyngre tag och med mental ohälsa som genomgående tema, så onödigt lämpligt i dessa tider när både fler drabbas av det och fler tar det på allvar.

Bandmedlemmarna har lirat i andra konstellationer sedan nittiotalet och en variant av debutskivan var klar redan för ett par år sedan. Det gäller som sagt att ha tålamod. Här finns bra melodikänsla, gitarr och sång får utrymme, och de ansluter sig till dagens sätt att kombinera melodiös hårdrock med ett inte alls inställsamt berättande. Intressant, ännu ett utslag av något som behövs, och, som sagt, med betydelseladdade texter, som omväxling, samt med en knappt kvartslång avslutande, genretypisk svit att lägga på minnet.

Pymlico, norrmannen Arild Brøters bebis, har jag tidigare kallat ”rättrogen symfonirock” och när nu deras sjätte skiva ligger i cd-spelarens mystiska innanmäte, ”On This Day” (Apollon Records), nickar jag inte alls igenkännande till det jag redan skrivit om dem.

Visst, det finns ett rejält symfonirockande (och lagom långt) stycke, men det finns också musik som får dig att känna rytmen rycka i ben och svanskota och musik som är fusionjazz.

Den här gången blir det alltså ett mer variationsrikt album. På ett sätt undrar jag varför, kände han (de?) efter fem album att formen begränsade dem, att de villa göra annan musik mer lik den sjuttiotalets mindre strömlinjeformade genreband gjorde, som en blandning av Focus, Camel och Kayak, eller rent av tidig Gösta Berlings saga innan de började göra korta låtar?

Eller är det det faktum att de fläskar på med en massa blås som får mig att höra mer soul, mer funk (”Partners In Crime” kan anses vara mycket, men fan inte prog, mer Stax och jazz)?

I vilket fall är det här en underhållande – men snäll – skiva. Och tänker man på det, är det en omvänd resa jämfört med de flesta jag stöter på – alltså där jazzare lämnar just jazzens domäner för att bli mer fantasirik fjärran post-bopen och finner sig, som Tonbruket eller andra i samman kategori, varandes i ett mer progressivt landskap där precis allt kan hända; här är det precis tvärtom, här reser symfonirockarna till jazzrock à la Weather Report eller något sådant, med en gnutta dansant musik som krydda. Intressant som utvecklingsfenomen, tycker jag.

Norske saxofonisten Bendik Hofseths ”Trunks” (C+C Records) vandrar i ett stilla men undertryckt intensivt ECM-doftande landskap fyllt av träd (om jag förstår det rätt är detta den första av flera skivor på samma tema) i den berättande instrumentaljazzens liga, med nedslag som är åt fusionhållet. ECM-tanken kommer givetvis av att laguppställningen (Eivind Aarset, gitarr, Mats Eilertsen, bas, Helge Iberg, piano, Per Oddvar Johansen, trummor, och Mike Mainieri, vibrafon) är i särklass i jazzsammanhang (man kan förvisso peka på vilken norsk jazzare som helst och säga: ”världsklass”, men ändå (och även utanför genren, förstås)). Lysande långsamt och något att vila under granarna tillsammans med.

Vad får man om man är musiklärare på en skolan i trettio år (och inte minst levererat en eller annan musikal för eleverna att sjunga – eller tio!) och vill göra en konsert med sin egen musik som ett retrospektiv?

Jo, man använder skolans aula, bjuder in en publik och hinner precis genomföra konserten innan coronapandemin slår till. Och om nu Pymlico slutat spela symfonisk prog, har inte vår musiklärare med fru (och band) gjort det, en mer neoprog:ig version, men låt vara.

Musikläraren heter Hans-Jürgen Fuchs (och frun Ines), är Genesis-fan (älskar Tony Banks och hans sätt att skapa ackord, säger han) och skolan är Robert Koch Realschule i Stuttgart, där han också hittat sina medmusiker.

Den förste februari i år arrangerades konserten med stycken från de senaste tio årens skivor med ”Fuchs” (som han kallar duon (med sin fru), därav titeln ”One Lively Decade” (Tempus Fugit/SPV), och med ett nytt, kvartslångt stycke.

Tyvärr var skivbolaget snåla, annars hade hela konserten kommit med, nu är det bara hälften på en enkel-cd, men det ger ett fint intryck av traditionell prog med lagom många taktartsbyten, temposkiftningar och ett stort mått dynamik, allt medvetna, favoriserade grepp, liksom berättande texter, om hans släkthistoria eller om vad det är för något som gör att du kan vara nöjd med dig själv när du lägger dig på kvällen.

Hans-Jürgen är en muliinstrumentalist, men här står han mest bakom syntarna (liksom hans fru, som har en förkärlek för det som ska låta som en mellotron). Musik för nya traditionalister och gamla neoprog:are.

Vi har också lyssnat till: Jens Carelius ”Opsi” (Jansen) som är en trevlig, litet småskavande, popskiva, med ovanligt berättande texter (= bra texter) och intressanta arrangemang, många gånger storslaget anlagda. Högeligen intressant och stannar kvar i minnet.

/// Undergrünnens ”Ein revnande likegyldighet” (Jansen) bjöd på sjuttiotals-Fela-sväng med sextiotalsstuk. 35 minuter under vilka det inte går att sitta still. Febril, svettigt febril, musik.

/// Aiming For Enrikes ”Music For Working Out” (Jansen) bjöd på instrumentalmusik på just rubricerat tema, någonstans mitt emellan Exorcist GBG och Solar, om det nu är till någon vägledning. För det är svårt att ge en sådan. En sorts inlandssurfmusik.

/// ”Galento Sound Service vol 1” (Dreamboat Music), en tolva i bara 100 ex (det är onda tider) med tre låtar: ”What’s Happening?”, ”Sydney Saturday 73” och ”Bye Bye Bo”. Det är en bra bit från Tommy Galeto Nilssons fina filmmusik, men svänger på bra, instrumentalt, groovigt/funkigt minnande om äldre tiders nattklubbars disko för folk i bruna tredelade kostymer med såväl utsvängda brallor som utsvängda danspartners.

/// Bästa cd-singeln på sistone var en promo-ep: Rhys Fulbers elektroniska, nattliga framtidsambient/IDM på ”Resolve” (DistroKid) hade varit bättre som musik till Blade Runner 2049 än det som blev. Han är medlem i Front Line Assembly och i Delerium, började inte släppa något i eget namn förrän 2017, två fullängdare 2018 och 2019, några ep däremellan.

En liten påminnelse om klassisk musik, som: ”Svenska violinskatter” (eller som dB Productions föredrar att kalla den, ”Swedish Violin Treasures”) är nog mer att kalla för fynd än skatter, men det är oavbrutet engagerande musik som grävts fram, det mesta sedan tidigare odokumenterat på skiva (Fryklövs violinsonat påtalas vara ett undantag, dessutom inspelad vid två tillfällen).

Tonsättarna är Helena Munktell, Harald Fryklöf, Ika Peyron och Algot Haquinius (två av mig olyssnade sedan tidigare) och den i den här inspelningen oslagbara duon interpreter är Bengt Forsberg, piano, och Cecilia Zilliacus, violin. Grammis-material, utan minsta tvekan, och ännu en öronöppnade cd från dB med musik gömd i arkiven.

En annan utgåva på samma tema från samma jämrans kvalitetsmedvetna skivbolag på Limhamn är ”Rendezvous: Leipzig” (dB Productions) och är ett nytt kapitel i Erik Nilssons enträgna avdammande av Amanda Maier från Landskrona, här i form av var sin ungdomlig stråkkvartett av henne (i alla fall det mesta, eftersom inte allt fanns att tillgå och yttersatserna rekonstruerades av B. Tommy Andersson) och en likaledes, fast komplett, vad jag förstår, av brittiska, fem år äldre, Ethel Smyth, de träffades när de båda studerade i just Leipzig.

Spelar gör musiker ur Kungliga filharmonikerna uppe i Stockholm och gruppen tar sig an den här stundtals fjädrande om inte fjäderlätta musiken med kärlek och spänst. De kallar sig Maierkvartetten och är Johannes Lörstad och Patrik Swedrup, violin, Arne Stenlund, viola, och Klas Gagge, cello. Erik Nilsson gör en kulturgärning genom sitt oupphörligen nyfikna skivbolag. Vilken bortglömd tonsätttare ska han månne hitta nästa gång?

- Jan-Erik Zandersson

Zandersson juni 2020

noreply@blogger.com (Patrik Stigsson) — Wed, 03 Jun 2020 15:07:00 +0000

Välkommen till en spalt fylld av vederkvickande musik, cd som är civilisationens verkliga ljudböcker, fjärran prat, uppläsningar och begränsad fantasi. Visst är det därför självklart och ofrånkomligt, när man får reda på när begreppet ”ljudbok” nämndes första gången, att begreppet skapades av Alfred Bester i romanen The Demolished Man 1952 (på svenska som Ensam mot universum 1955) när den gick som följetong i kvalitets-sf-tidskriften Galaxy – givetvis är det science fiction-genren, den riktiga, fjärran fantasifoster som Stjärnornas krig, som skapar förutsättningarna för vår tids tankevärld, med ifrågasättanden och visioner; mer om det nedan.

Seán Clancys ”Forty-Five Minutes Of Music On The Subject Of Football” var en musikalisk tolkning av första halvlek av matchen i VM 1994 i USA mellan Irland och Italien. Det är den svenska gitarrkvartetten Krock som beställt verket och nu hoppas jag de vänder blicken mot valfri Malmö FF-match. Sant fascinerande lyssning. Så här säger tonsättaren själv i en intervju:

For example, a few years ago I wrote a piece called Forty-Five Minutes of Music on the Subject of Football for four electric guitars. I wrote this piece to draw peoples’ attention to the fact that our attention spans might be diminishing. As many people can still pay attention to ninety minutes of football, I wanted to see if there was anything intrinsic to the sport itself that accounts for this, or is it all extrinsic, related more to emotion intermingled with national pride. I chose to structure the piece on a particularly uneventful football match that lives on in the popular consciousness of many Irish people my age or older, which was the Ireland versus Italy game in USA 94.

After Ireland scored in the 11th minute or so, very little else happened in the match, so I wanted to translate this into music, to see if it would hold people’s attention as much as the match did. There is basically one block of material for Ireland, and its inversion for Italy. Each (musical) player passes their material to another at the corresponding point in time where possession had changed in the actual match, and this practice continues for forty-five minutes – the equivalent of one half of a football match.
Now, for the most part this music is undramatic and does very little. But at certain points – Ireland’s goal and some dodgy tackles for example – the music explodes. The musical material is exactly the same for these explosions as for the rest of the piece, but it becomes super-dramatic because I’m using distortion pedals and loud dynamics. The influence for this probably comes from Nirvana, who I would have been listening to around 1994 and who I wanted to allude to in the piece. They were really good at taking the same material and dramatising it through dynamic shifts that you hear on tracks like Smells like Teen Spirit or Radio Friendly Unit Shifter. Both of these songs have more or less the same basic material throughout, but the choruses are made more dramatic by the addition of distortion, heavier drums and more instruments.

Of course, I accept that, for many people, music is an intrinsically dramatic medium, and we have centuries of repertoire to substantiate this claim, but it is precisely for this reason that I would like to question it and maybe offer an alternative.”

BBC bjuder på fina nedslag i den elektroniska musikens historia i sitt eget arkiv:

Kent Eskildsen? Det är ett namn som dykt upp regelbundet i många år, oavsett om jag köpt obskyra elektroniska cd eller upptäckt att det faktiskt finns en bra, dansk genomgång av Tangerine Dreams levnadshistoria.

Och mer än så, han utgör en tydlig linje i den danska elm:en och har också stått på europeiska livescener med sin musik.

Ett alias har varit Timescape (namnet lånat från sf-författaren Gregory Benfords bok med samma namn, en uppenbar favorit för Kent bland de av Robert A. Heinleins ätteläggar som skriver så kallad ”hård” sf, där det vetenskapliga idéinnehållet på väg ut i världsrymden vanligen är starkare än personteckningarna) med bland annat

”Daughters Of Jupiter” (2005; ursprungligen ambientmusik använd som intro till Timescape-konserter),
”Travelling Light” (2007; kanske litet mycket åt Fønix-hållet och med – flämt! – sång!);
”Passage Of Time” (2009; rejält välgjord och kosmisk ambient, med ett extra utropstecken för Arthur C. Clarke-citatet ur First On The Moon (1970):

”It may be that the old astrologers had the truth exactly reversed, when they believed that the stars controlled the destinies of men. The time may come when men control the destinies of stars.”), ”

"Jarrelogic//Live” (2009; idel Jean Michel Jarre-covers från en konsert dagen före Jarres egen konsert i Herning; av någon anledning gav Kent tributsamlingen till Jarre han sammanställde 1998 samma titel/namn…) och
”Lost In A Moment” (2015; väl studsig och stundtals smått daterad electronica – även här med inslag av sång – där jag saknar de flytande ambient-tagen)

– vilket leder fram till färska cd:n ”Pripyat” (2019) och säger tack och lov inte att hans samtidsseismograf fungerar, utan här regerar sekvenserna och berlinskolrummet är fyllt av ekon av sådant vi minns men inte tror oss få uppleva igen post-Froese.

Och det är mer verkligt än så: 2011 åkte Kents bror Stellan till Tjernobyl och staden Pripyat och de videofilmer som finns på Youtube från besöket, ackompanjerade av Kents musik, ger mig rena Stålenhag-vibbar, hur naturen ganska raskt tar över när människan flyr sina misstag, även om det inte var längre sedan än 1986.

Det här kunde vara valfri plats på jorden i spåren av covid-19 och jag ryser inte vid tanken när jag ser det övergivna nöjesfältet där träd, gräs och stenar buskar fyller ut, höljer och döljer, snarare ser jag på det filmade med ett upphöjt lugn, vet vad som komma skall: moder natur kommer att klappa på våra dödskallekinder, skaka litet lätt på huvudet och ställa allt till rätta igen en gång när vi härjat färdigt.

För att följa Kent Eskildsen ännu närmare nutiden, spelar han nu i ett nytt progband, Fall Of Episteme, som släppte en självbetitlad debut i fjol.

Rötterna finns i det danska progbandet Atlantis som Kent och hans kusin (!), Flemming Kragh Pedersen, startade 1982 och som tydligen aldrig riktigt lagt av, utan bara varit mer eller mindre aktiva (dock aldrig så aktiva att de släppt en skiva, vad jag förstår, privata utgivningar oräknade).

Basisten Søren Foged från Atlantis fanns med i det nya bandet inledningsvis, bildat 2015 av honom och 2 x Rune: Nielsen, sång, och Eskildsen, trummor, innan Kent och Flemming anslöt.

Och dessa familjebildningar och dessa band går in i varandra, eftersom Fall Of Episteme under sin levnad både spelat eget material och återanvänt sådant Atlantis skapade. Hur låter det då? Förvånansvärt mycket åttiotal och neoprog, det var en överraskning, men de gör det väldigt melodiskt och man kan nog hävda att det är mer dåtidens Camel än dåtidens Saga jag hör, med fokus på gitarr och klaviatur och runt-tio-minuter-långa låtar.

Melodirikt, välspelat och på något sätt väldigt avslappnat levererat, utan pretentioner men med genremedvetenhet. Jag ser fram emot nästa – och inte minst att kanske äntligen få höra litet av Atlantis musik på skiva.

Musicmusicmusics nionde (!) fullängdare, ”Oversized” (Hoob), får sin titel förklarad av att trion Fabian (piano) och Josef Kallerdahl (bas) och Michael Edlund (trummor) har ett helt koppel gäster som, likt en visa runt midsommarstången, minsann kan spela viola da gamba, violin, basklarinett och flöjt!

Allt hänger ihop med ett särdeles sväng, oavsett om det är Fabians nyskrivna, fyrdelade svit eller när de gör covers på sig själva. Långt ifrån något som enbart borde fastna hos jazzare, som vanligt, när det gäller bra musik sprungen ur jazz och/eller utgiven på en jazzetikett

Dags för Hubro-hörnet. Vi börjar med Erlend Apneseths ”Fragmentarium” (Hubro) och pressreleasen inleds av hans citat

”I want it to feel like the past, the present and the future, all at the same time”

och det är jag rädd att han uppfyller, med råge, där det blandas folkmusik (ännu en hardangerfela!) och prog och jazz och eam, ibland i samma stycke, trots att skivan är lp-kort.

Känslan skivan ger är av att sitta på en sorts upplevelsestrand och få sig till livs musikalisk ebb och flod, intensitet som växer och drar sig undan. Erlends fela, Stein Urheim (igen) med gitarr som låter som så mycket annat än en gitarr, Anja Lauvdals piano, Hans Hulbæckmos slagverk, Fredrik Luhr Dietrichsons bas och Ida Løvli Hidles dragspel – allt låter som så mycket mer än så, det är hela tiden pendelrörelser, mellan mörker och ljus, mellan hopp och -löshet.

Erfarne pianisten Christian Wallumrød och hans Ensembles sjunde skiva, ”Many” (Hubro), har bryggts under fyra år och det som adderats till grytan är väldigt mycket elektroniska uttryck, både bildskapande och rent konkreta.

Hans kvintett (Per Oddvar Johansen, Eivind Lønning, Tove Törngren Brun och Espen Reinertsen) ger oss en den där smältdegeln där avantjazz och minimalism möts, stöts och blöts, där det elektroniska ibland verkar komma från den gamla Philips-studion eller något Stockhausen gjorde manuellt, liksom stillhet och kontemplation, men med blås som reningsbadar musiken.

Än en gång bara en lp-lång skiva, men här blir det en sorts ekonomi, att resurserna varken töms eller dras ut. Precis som skivan ovan låter det här som musik post-corona, för en annan, kanske bättre, värld.

Stein Urheims ”Downhill Uplift” (Hubro) får pressreleaseskribenten att fullkomligt gå bananer, den här sjätte plattan på favvoskivbolaget i Norge (med sig har han Ole Morten Vagan, bas, Hans Hulbæckmo (som hos Erlend ovan, cirklar i cirklar) och Kåre Opheim, slagverk och en jävla massa annat) spretar åt både ren jazz à la Coltrane, Tyner och Sanders eller åt jazzgitarr fjärran Django men nära Cooder eller Lowell George.

Sanningen är att det handlar såväl om jazz från de rum där det kräver sin man att träda in och lyssna med öppna öron, liksom han bjuder på rena ”poplåtar”, om uttrycket ursäktas, varvat.

Det blir som en skiva sammansatt av en epileptisk DJ, det spretar och brötar, men så kommer en låt med dagsaktuell text, ersätts av spirituell jazz och – ja, så håller det på, mestadels oväntat.

Kim Myhr & Australian Art Orchestras ”Vesper” (Hubro) hade premiär i juni 2018 vid Melbournes jazzfestival, ett tresatsigt stycke skrivet för orkestern under ledning av Peter Knight, det är uruppförandet som finns på skivan.

Myhrs gitarr har blivit allt mindre akustisk över tid och han närmar sig Aarset-land där inget låter som det borde längre, vanligen har han också fler musiker med sig än på de första, ofta solokvistiga, skivorna.

Och så den här konstmusiken. Vesper (latin för afton eller kväll) passar,

”(…) What interested me was the private spaces of night time, when the listener knows that nothing more will happen for the rest of the day. It’s an embracing and immersive space, where we can be at our most private and intimate”

säger Myhr och det är en sorts varierad tillståndsmusik där det både är drömmande och inneslutande, liksom expansivt mot ett mer vaket tillstånd. Bleck- och träblås, stråk och Myhrs egen tolvsträngade gitarr möter en myckenhet elektronik och Tony Bucks (från The Necks) varierade, transskapande slagverk. Låt mörkret falla.

Gard Nilssen Supersonic Orchestras ”If You Listen Carefully The Music Is Yours” (Odin) är debuten för hans sextonmannastorband, inspelad på jazzfestivalen i Molde i fjol.

Tre basister, tre trummisar och nästan ett dussin bleckblås, de flesta saxofonister. Det blir mycket låt av det, kopplingen till Nilssens favoritstorband, Count Basies, är inte riktigt nära, men fascinationen verkar finnas där (och Basies trummis Jo Jones (där 1934–1948) är hans trumslagarfavorit), även om jag mest kopplar Nilssen till gruppen Bushman’s Revenge bland de många (mer än 70!) skivor han utgett/varit med på.

Och det brölar på duktigt, antingen i full sättning eller i utstakade smågrupper under konserten, skrivet och improviserat, Nilssen talar om inspiration i form av sig själv (gruppen Supersonic) men också de givna i det här låtande formatet: Sun Ra, Coltrane och Mingus – och avslutande ”Bytta Bort Kua Fick Fela Igjen” har sina band till Fela Kuti.

Storbandens tid är långt ifrån förbi och med en startuppställning med idel känd adel (Hans Hulbæckmo, Goran Kajfeš, Ingebrigt Flaten, Per ”Texas” Johansson, Kjetil Møster och så vidare, etcetera, och så vidare) var det ett framförande jag gärna stått i publikhavet och känt vinddraget av.

Wakos självbetitlade cd (Øra Fonogram), deras fjärde, bristen på namngivande efter så lång tid är alltid förvirrande, samtidigt som gästerna den här gången också sprider en ny sorts musik för kvartetten kring sig, inte minst när det återfinns såväl en stråktrio som Jonas Kullhammars sax här.

Blandningen känns bitvis igen från tidigare skivor, att det är friform och litet klassiskt, men även ren rock här och var, men den här gången är det nordiska vemodet på litet större avstånd; där bandet pratar om ”zappaaktig barock och Sibelius” hör jag mer Jón Leifs. Inte dåligt alls, varken det eller skivan. Ännu en självklarhet i skivhyllan.

Eivind Aarset & Jan Bangs ”Snow Catches On Her Eyelashes” (Jazzland Recordings) är ett inslag lånat från himmelriket.

”Sömlöshet” ser duon som nyckelordet till skivan, vars embryo de hävdar finns i konserterna de gjorde när Aarsets ”Dream Logic” utgavs; Bang var producent.

Jag lägger gärna till ”sömnlöshet”, för det här är nattlig musik med bara en svävande förankring i annan, små rottrådar går till väsensskilda delar av den moderna musikhistorien och de samarbetspartners som passerat genom studiodörren, vare sig det är Molvær eller Hassell.

Musik för nätter som inte är oroliga men som inte ska tillbringas sovande, när det är för vackert eller för spännande för att bara lägga sig och glömma bort stunden.

Det är också musik som är andas ”tidlöshet”, denna känsla av att bli genuint överraskad av något som inte hörts tidigare men som kommer att vara lika överraskande om tio år, om tjugo (som nyligen återutgivna ”Vernal Equinox”, Jon Hassells debutalbum, som låter lika fräscht i dag som 1977 (den lp:n skaffade jag redan dåförtiden, helt till marken slagen av hans samarbete med Brian Eno, skivor som tjänade som insomningsmusik i tonåren och som gav tredimensionella drömmar om en science fiction-liknande, taktilt tillgänglig tillvaro i en värld lik den Brian Aldiss visat i romanen Drivhuset eller Poul Anderson i Nonstop)). Makalös skiva.

En gång i tiden var det den fantastiska berättelsen som var legio i utgivningen, den realistiska förde en tynande tillvaro, vilket var (och är) lättförklarligt: vem vill bli påmind om sin mediokra vardag, läsandet av ett skönlitterärt verk var ett tillfälle till eskapism.

Det hindrade inte fantastikerna att regelbundet använda det den goda, moderna science fiction-litteraturen (främst; sällan filmerna) gjort: till extrapoleringar, resa ett varnande finger eller bara, med en suck, säga att så här kommer det att bli, vare sig du vill eller inte.

Just dimensionen att låta eskapismen få en själ idémässigt och ett djup med bra personteckningar och miljöer gav oss ett fåtal men utmärkta sf-författare närmare nutiden, när vardagsrealism (även i facebookförskönad form) närmast är legio och eskapismen lever på detta märkliga underhållningsvåld (se där, ett ord som borde sakna innehåll och en plats i SAOL liksom i verkligheten – vad är underhållande med våld?

Se till så att du utsätter dig för det själv, så får du se hur kul det är), vare sig det är i fantasyvärldar i Tronspelen eller Stjärnornas krig eller folkhemsdeckare av knappt skrivkunniga författare som Läckberg och hennes efterföljare).

Men det är lätt att hålla reda på de goda författarna, här i landet har de inte varit många (Peter Nilson, Sven Christer Swahn, listan kan knappt göras längre), i utlandet inte heller där så ruskigt många, där språkproblem givetvis utesluter de flesta icke-engelskspråkiga, men ger oss åtminstone J. G. Ballard, Philip K. Dick, Marlen Haushofer, Wilson Tucker, Stanislaw Lem, Brian Aldiss och några till (som litterära one-night-stands som Michael Moorcocks Pyat-böcker eller Mother London, noveller av Henry Kuttner eller av William Tenn, slipstreamromaner av Julian Barnes etcetera).

Och så Ursula K. Le Guin (1929–2018). Tack vare genrekännare som Sam J. Lundwall och, framför allt, John-Henri Holmberg kom hennes böcker tidigt och ofta på svenska, bara ett par år efter originalpubliceringen i USA, på småförlag som Kindbergs, Delta och Lindfors, ofta i riktigt bra översättningar av Peder Carlsson, Torkel Franzén, Lena Jonsson, Mats Dannewitz Linder med flera, ofta med omslagsmålningen signerad Inger Edelfeldt.

1975 kom Mörkets vänstra hand (The Left Hand Of Darkness, 1969) på Askild & Kärnekull, det som måste anses vara hennes genombrottsroman (tillsammans med den första boken om Övärlden, som kom året före) om en planet där invånarna regelmässigt byter kön. Det är en fantastisk roman där hon bygger en värld och befolkar den på ett så påtagligt sätt att du känner dofterna, rör vid huvudpersonerna, lever och lider med dem och blir medveten om berättelsens tanke om hur liten roll könet spelar, hur vi, egentligen, borde värdera varandra.

Boken fick både Hugo- och Nebula-priserna för årets bästa roman, första gången en kvinna fått båda – och det var året efter hon tvingats publicera en novell i Playboy utan att skriva ut sitt förnamn, eftersom redaktören ville antyda en manlig författare.

Le Guin var egentligen opolitisk, skrev och sade hon, ändå tog hon regelbundet ställning, som när hon inte tog emot Nebulapriset 1977 för novellen The Diary Of The Rose i protest mot att The Science Fiction Writers of America hade slängt ut den polske författaren Stanislaw Lem som medlem, eller när hon gjorde The Word For World Is Forest som en (illa dold) protestparabel mot Vietnam-kriget.

I det sistnämnda fallet var det underliggande temat väl tydligt och stod i vägen för läsningen, ungefär som hennes undertryckta vrede i Always Coming Home, om en framtida civilisation, Keshfolket, som ser på det som varit, alltså vi, som ”the Sickness of Man” – kalkerpapperet mellan den boken och det vi européer gjorde mot den nord- och sydamerikanska urbefolkningen är inte särdeles tunt där heller. Den sistnämnda boken är litet extra intressant eftersom den första upplagan hade en specialutgåva med en kassett, ”Music and Poetry of the Kesh”, med musik av Todd Barton (häromåret återutgavs musiken på lp av skivbolaget Freedom To Spend).

Vilket för oss till Erik Dahl Ensembles ”Gethenian Suite” (Svalka) som är inspirerad av Le Guin The Left Hand Of Darkness.

Han skriver

... utgångspunkten har varit att skriva ett längre, sammanhållet verk. Jag har velat använda en utommusikalisk referens och tyckte det var spännande att utgå från en roman. Steget är inte så långt från filmmusik, men det är samtidigt en större frihet. Det är instrumentalmusik, så texten är bara antydd. Min känsla inför boken är däremot närvarande. Med min musik tolkar jag romanens olika bilder av planeten Gehten.

Då är vi nog något på spåret där, om det var ägget eller hönan som kom först – det är intressant att viljan att göra något kom före inspirationen från boken i sig, det omvända brukar vara fallet om man inte letar efter inspirationskällor för att iscensätta en metodidé.

Intressant är det också eftersom sättningen fiol, sax, klarinett, piano, bas och trummor (och varianter på dessa, plus litet elektroniskt fnulande) gör detta till en skuggrik kammarmusik med tydliga melodiceller som upprepas eller bara lämnas kvar.

Planetens dramatiska klimat, de obefintliga könsgränserna och den flytande könstillhörigheten, allas i grunden lika värde men mött med inledande oförståelse av besökaren från rymden med sitt enahanda genus, dramatiken i ränksmidandet och dynamiken i de plötsliga kasten och förståelsebarriären finns kanske inte i musiken, men det finns spår, när man nu som lyssnare vet hur tonsättaren vill placera musiken i medvetandet.

För det blir så med tolkningar, ibland är det lätt att tonmåla med risk att det blir övertydligt, men här antyds stämningarna, bokens budskap får en mer abstrakt form än när BBC för en del år sedan kondenserade detta till en väldigt driven radiodramatisering utan att bli onödigt dialogdriven eller när man tittar på den karta över planeten författarinnan själv tecknade en gång i tiden (vanligare i fantasy med den sortens världars stora begränsningar geografiskt (hur långt kan man gå på en dag, på en månad?) än inom sf:en). Om jag inte kände till kopplingen till romanen hade jag aldrig märkt den, däremot hade jag blivit underhållen av välskriven och hyfsat uthållig samtida kammarmusik av ett berättande slag.

Paul Jarret är en intressant musikant, gitarrist. Svensk mamma, född och uppvuxen i Paris, kommer från indierocken till jazzen, men med mycket svenskt/skandinaviskt i det musikaliska bagaget, inte minst i trion tillsammans med Loïs Le Van (sång) och Sandrine Marchetti (piano) vars senaste skiva, ”Vind”, just skapar ett vemod vi känner igen här uppe i den karga nord, men som kanske är mer ECM-exotiskt söder om landsvägen.

Och han har gjort mer, mycket mer, de senaste tio åren i olika konstellationer där jazz, rock/pop och konstmusik mötts (och nya Ghost Songs som verkligen gör modern jazz av progressivt slag i ett landskap nära e.s.t.), men framför allt släpper han en skiva med sin lilla ensemble EMMA (född redan 2015) och döpt skivan till densamma (Neuklang (dist: Border), släpp 19/6), en hyllning till hans arv, om våra svenska utvandrare till USA under det sena 1800-talet som försökte hitta ett nytt liv där fjärran de dåliga potatisåkrarna här hemma, och då särskilt hans mormorsmor Emma Jonasson som hamnade i New York City. Gitarr, ståbas (Étienne Renard), nyckelharpa (Éléonore Billy), skrammel och Hannah Tolfs sång blandar sig i en hemtam världsmusik som kretsar kring sådant jag hyllar ovan från Norge, där svensk traditionsmusik mixtras ihop med impro, repetetiv musik och minimalism, som en musik i stugor med lågt i taket, tomtar som vaktar i stallet, snön ligger djup, granskogen är tyst, bondfolket har fått besökare från andra delar av fjärran trakter som nu bjuder på en musikalisk soaré innan de ska dela sängplats på höskullen. Magiskt.

Det här är en skiva Paul och de andra i EMMA ska vara väldigt, väldigt stolta över, den har följt mig om nätterna i dessa tider av splendid isolation, påmint mig om min identitet, om jag någonsin tvekat.

Stefan Klaverdal är en av mina favoriter bland dagens tonsättare i det här landet, eftersom hans musik och experimenterande med formen aldrig blir annat än en blandning av något genomtänkt och nyfiket, aldrig jippoaktigt eller utanför-boxen-för-att-vara-utanför-boxen, utan med musikalisk integritet i botten, hur än botten ter sig.

På förra skivan agerade han rollen av att vara dendrokronolog, den här gången promenerar han på den gångstig som leder mot utveckling, uppåt, mot nirvana eller motsvarande – om man nu ska snöa in på denna, törhända, futila mänskliga strävan efter att aldrig i egentlig mening vara där man är, att inte leva i nuet, utan alltid sträva vidare.

Men jag lämnar ämnet, vad jag anser om stasis, förkovran eller utveckling hör inte hit, här är vi på Klaverdals väg och en skiva som ansluter sig till den stundtals tidlöst bekanta elektroakustiska musiken delvis gift med det som i dag förekommer i parti och minut: det där evinnerliga drånandet.

Skivan heter ”Transcendence In Sounding Rooms” (Dynamik) och den gör skillnad, eftersom det är mer uttänkt, mer motsägelsefullt, mer av en sorts motpolsmusik likt den man förr gjorde med en vass kniv och ett magnetband. Det skira i musiken får inte vara i fred.

Den schweiziska duon Bitter Moons debutfullängdare heter ”The World Above” (La Suisse Primitive) och är verkligen filmmusik på jakt efter en spännande film, kanske en science fiction-dito med tanke på hur retrofuturistiskt det låter.

Det är väldigt välkonstruerad, företrädesvis instrumental, musik utförd på analoga syntar (Simon Bernardoni står för spelandet på dessa plus har programmerat rytmerna, Reka Csiszer sjunger enkla melodier som förstärker känslan av att det gömmer sig en film här).

Utmärkt och på många sätt klokare genomfört än den fäbless för biblioteksmusik som råder. Det här är en skiva som påminner om att framtiden var då.

Nästa debutfullängdare pratades det om redan i början av december 2018 när parisbandet TH/S /S SH/T släppte sin först ep, men nu finns albumet här, med en titel som är lätt att komma ihåg: ”///” (Upton Park).

Instrumentalt är det här också, en sorts electro som är dansvänlig i den här trions händer (Loïc L spelar gitarr och synt, Xavier L spelar bas och synt, och Gilles D trummar på), som de påstår skiljer sig markant från när den spelas live, då låtarna spelas utan paus, som ett enda flöde.

Funkigt och dansant, med viss känsla för en mer tidsbunden electro – och kanske inte så långt från det som kommer på nästa skiva med Les Big Byrd nu när de bytt (nåja) till Exorcist GBG:s klavertrakterare Petrus Hård.

Klassiskt är det tunt med, men två från Norge vill jag nämna. Först ”Études Poétiques” (Lawo) som samlar verk av Signe Lund framförda av Rune Alver på piano. Signe vem? är den givna frågan. Det blir jobbigt med ens. Musikmässigt är hon en av Norges mest framstående kvinnliga komponister, levnadsåren var 1868–1950, stilen är tonal och stundtals melankolisk, något Alver är bra på att plocka fram på tangenterna.

Personen Signe Lund är däremot någon att förakta: hon blev medlem i nazistpartiet 1935 och förblev dem trogna till sin död. Lyssna och fundera på om det går att skilja sak och person i alla lägen.

Østerdalen är en av Norges största dalgångar. Den går från nord till syd genom Innlandet fylke och genomflytes av Glomma, som vid Åmot har ett betydligt tillflöde i Renaälven. Omgivningen utgöres i allmänhet av tämligen låga höjdsträckningar, vilka dock på sina ställen brytas av väldiga, pyramidformiga toppar, såsom Tronfjeld (1663 m). Själva dalen är glest befolkad, upptas av vidsträckta skogar, som erbjuder goda jaktmarker (i synnerhet för jakt på älg och skogsfågel) och är trots sin enformighet en rätt flitigt besökt turistled. Dalen stiger ganska mycket från syd till nord medan den sydligaste delen (Elverum) ligger endast omkring 180 meter över havet, har den nordligaste (Tolga) omkring 600 m höjd. Østerdalen, med Elverum som centralort, är även ett av de tre landskap i vilka Hedmark fylke indelas. Söder om Elverum kallas dalgången Glåmdalen.

Det är härifrån musikern Bente Illevold kommer och på skivan ”Klangen fra de dype skoger” (Lawo) har hon fått tre tonsättare att skriva musik inspirerad av denna ”enformiga” dalgång för hennes instrument, eufoniet (erfarne samtidsmusikern Anders Kragnes Hansen från Oslo sinfonietta bidrar med varierat slagverk).

Och visst är det de övergivna skogarnas musik vi bjuds på, dels av duon Rune Rebne & Ludvig Elblaus’ ”DSDHT” och Bjrn Kruses ”Bom-bombardino”. Märklig hemlandsmusik, med andra ord.

We also heard from: På sjunde året och fjärde släppet med Charlottas Burning Trio, alltså CB3, heter ”Aeons” och är debut på nytt skivbolag (The Sign Records) och med ny basist, Pelle Lindsjö (ivrigt omskriven i dessa spalter sedan tidigare under sitt alias Cassius Lambert), men med samma gamla (sic!) trummis: Natanael Salomonsson. Stonerjam av lp-längd totalt, avslutande ”Apocalypse” med jazzsax litet utanför boxen, men ”Acid Haze” kanske mest minnesvärd med sin långsamma doom. Summeringen blir förvånande: mer hårdrock än rymdrock den här gången.

Två nyutgivna skivor från Skivarp (finns det ett mer passande namn på en ort med en av världens bästa webbutiker för cd och lp?) vilar tungt på arvet från den senaste generationen sjuttiotalsivrare, en våg inledd av Graveyard och som nu gett både litet svängig hårdrock med uniformt utsvängda jeans, långt hår och för trånga boots som Stonewall Noise Orchestras ”Deathtripper” (Transubstans) och den än mer direkta avkomman i riffande Dimmas ”I morgon börjar allting om” (Transubstans).

Här måste också Vulkans nya ”Technatura” (egen utgivning) hamna, ett band jag regelmässigt tidigare hyllat, men vars utveckling den här gången hackar något (och då tänker jag inte bara på den genomkorkade idén att får för sig att ”growla” (sic!) i stället för att sjunga när andan faller på), att linjen uppåt bryts i en del av den nya skivan, medan andra delar infriar de tidigare plattornas löfte om att bandet är ett av landets bästa inom prog:en.

The Bloody Mallards ”Realm” är precis vad som anges på förpackningen: postrock. Traditionen från Portland följs. Kanske för noga. Inte en onödigt fantasirik skiva, det här, och då ska man veta att postrockgenren inte alls är så begränsande som kan man tro. Låter mycket som Feed Me To The Waves, som är postrock från Västerås.

- Jan-Erik Zandersson

Zandersson februari 2020

noreply@blogger.com (Patrik Stigsson) — Sat, 15 Feb 2020 12:53:00 +0000

Välkommen till ännu en spalt för krumelurer som du och jag.

Och innan du ens tänker tanken, vill jag påminna om att Caustic Casanovas nya skiva ”God How I Envy The Deaf” absolut inte handlar om mitt förhållningssätt till de ljud som självvalt strömmar emot mig eller den musik jag skriver om i de här spalterna eller någon önskan om flykt eller handikapp, men jag kan definitivt utlova en rad cd-lärande slutsatser om livet och döden och däremellan.

Minns du elektronmusikutredningen. Den var ett sätt att både få in den där ”nya”, konstgjorda musiken i skolan som en del av en självklar uppfostran, men också som en minst lika självklar del av folkhemmet. Det är ett rackarns tidstypiskt dokument, ”SOU 1977:30, Elektronmusik i Sverige: Betänkande av elektronmusikutredningen”.

Bakgrunden var att utrikesdepartementet tillsatte en utredning 750626 om elektronmusikens framtida utveckling i Sverige och till utredare utsågs Gunnar Bucht. Studieresor till de internationella eam-studiorna företogs och arbetsgrupper (fyllda av dåtidens kända elektronmusikkomponister och ljudtekniker) jobbade med frågan. Mest intressant var att läsa historieskrivningen över eam:s framväxt i riket och inventeringen av ”nuvarande studioresurser”. Förslagen i utredningen kring ”mer elektronmusik i skolan” och en förändring av Elektronmusikstudion i Stockholm (EMS) är mer förvirrande, kanske för att man såg framför sig en form av planekonomisk lösning för att bringa den nya musikformen till massorna.

Frapperande var att utredningen presenterades trots att EMS och dess dåvarande huvudman, Musikaliska akademien, inte velat delta, något som liksom sabbade alla de idéer Bucht och hans mannar (ja, tyvärr, inte en kvinna så långt ögat når, trots att det fanns några (få) verksamma) lade fram. På sitt sätt kul att denna smala, men fantastiska, musikform skulle utredas på detta sätt, synd att förslagen till sin natur och bakgrund var så Sovjet-doftande…

Men utredningen är också intressant läsning som historieteckning. Elektronmusikens födelsedatum sattes till 481005 då den franska radion gav den första konserten med

Pierre Schaeffer

konkret musik av Pierre Schæffer, men skribenterna erkänner att andra varit före och använt exempelvis ”buller” som underlag för musikskapande (som futuristerna Pratella och Russolo) och att det även före 1948 uppfunnits och använts elektroniska instrument (som Cahills dynamofon och Theremins theremin).

Den första svenska konserten med elektronmusik avhölls (givetvis!) på Fylkingen i oktober 1952 med musik av bland andra tre gånger Pierre: Schæffer, Henry och Boulez. Nästa konsert var inte förrän i maj 1956, då kritikerna var tämligen oförstående (Yngve Flycht i Expressen 560519: ”Det är en totalt avkönad, ja, avlivad ’musik’, som förhåller sig till organiserade tonföljder som ett barns joller till tal”).

Förste svensk att meka med elektroniska mackapärer var Rune Lindblad 1953, men det första stycket inspelat i studio var Bengt Hambræus’ ”Doppelrohr II” skapat i Köln 1955. Viktiga milstolpar var sedan Sveriges radio som i sitt program ”nutida musik” spelade elektronmusik första gången 1957, Karl-Birger Blomdahls ”Aniara” 1959 efter Martinsons science fiction-versepos och inrättandet av EMS 1966 (ursprungligen ”Stockholmsstudion för elektronisk musik”, en studio påbörjad i samarbete med ABF redan 1960).

Närmast som en fotnot nämns att Ralph Lundsten redan 1959 spelade in elektronmusik i det som skulle bli Andromeda-studion hemma i Saltsjö-Boo; intressant också att hans kompis Leo Nilsson var delägare där inledningsvis; 1976 hade denne byggt en egen, Studio Viarp i Förslöv – men de här gossarna nämns närmast i förbigående eftersom de varken tillhörde akademien eller var dåligt framgångsrika – ingen har väl utgett fler skivor av elektronmusik i Sverige än sympatiske Ralph, helt av egen kraft och utan inblandning från lärosäten och andra statliga sponsorer?

Det leder mig därmed sökt till Pekkaninis senaste skiva, ”Characters Of A Dream Play” (egen utgivning), där han, mestadels på egen hand i studion och med thereminen i högsätet, låtit sig inspireras av allas vår favorit-Ågust och hans Ett drömspel.

Leo Theremin ler nog i sin himmel och blir gissningsvis även nyfiken på vem den där Strindberg var. Det man också ska hålla i minnet vid lyssningen är att den här musiken inte riktigt är i linje med för tillfället pausade Trio Pekkanini där thereminen är en triomedlem, men att musiken ger mig bilder av all den teatermusik Pekka Lunde skrev under många, många år efter Ensamma hjärtan-tiden, såväl för fria teatergrupper som för Dramaten, Stockholms stadsteater, Angereds teater och Malmö stadsteater (när får vi höra all den musiken på skiva? Ett givet problem där vi i det här landet är dåliga på att förvalta all den originalmusik som skapas för scenkonst), trots att jag aldrig haft förmånen att få höra den. (Jag kan också ha helt fel.)

Pekka påminner om att han just i Malmö skrev musiken till uppsättningen av Ett drömspel runt 1990, men att det också är den enda kopplingen mellan då och nu. Själv ser jag inte en enda koppling mellan det jag hör och Augusts skådespel, men det är ELM i den vänligare traditionen med melodierna i högsätet och där det är svårt att påstå att det råder idébrist.

UNIVERSUM NOLL

That's all folks!

Zandersson september 2021

Zandersson augusti 2021

Zandersson juli 2021

MIN VÄN SÄLLSAM – en psykedelisk rock'n'roll-thriller, baserad på overkliga händelser.

Zandersson februari 2021

Musiken 2020 - redaktionens urval

Zandersson november 2020

Zandersson juni 2020

Zandersson februari 2020

Zandersson september 2 - 19. Bowie, Bushmans Revenge & Exoterm

Zandersson september -19

"Jag är besatt av musik ... "

Zandersson augusti 2 -19

Zandersson augusti - 19

Zandersson april -19

Tangerine Dream – oförlösta känslor i en melankolisk sagovärld

Zandersson februari – 19 del II

LAWO Classics NO

Zandersson februari - 19

Zandersson januari - 19

The Savage Rose 2019

Den bästa musiken 2018

Zandersson september - 18

I talk to the wind – en spellista

Here comes the flood – en spellista