UNIVERSUM NOLL

Dream Theater, Hovet 25 januari 2012

noreply@blogger.com (Universum Noll) — Sat, 28 Jan 2012 12:21:00 +0000

Första turnén utan Mike Portnoy tycks fungera mycket bra för gruppen Kommentarerna är över lag positiva. Men som vanligt måste flera recensenter leverera meningslösa påpekanden om att musikerna är skickliga på sina instrument. Med ord som “rappa hinderbaneövningar över tangenterna” och “spelskicklig övermänsklighet” och”Två timmars Dream Theater kan bitvis få det att klia i huden av ren duktighetsallergi” (Aftonbladet).

Som om spelskicklighet vore något negativt, något att skämmas över.

Vi har hört det förr och jag undrar hur dom orkar rabbla detta mantra ännu en gång. Total brist på fantasi och total brist på musikalisk kunnande är det. Trist att rockrecensioner fortfarande 2012 dras med denna sjukdom.

Universum Nolls Micke skriver så här:

Konserten med Dream Theater var mycket bra, med positiva överraskningar. Bla. spelade de några låtar akustiskt som jag gillade skarpt (tex Wait for Sleep). Dock saknade jag Mike Portnoy trots allt, och den publikkontakt han alltid medför! Mangini är mycket tekniskt duktig, men det kändes som han under hela konserten gömde sig bakom sitt enorma trumset (största jag sett sedan Neil Peart var här senast).

Annars var ljudet bättre än på länge, och LeBries röst höll över förväntan. Låtvalen hade tyngdpunkten på nya albumet, som brukligt, men var det som gjorde denna konsert enbart blev mycket bra istället för underbar i mina öron. Att de spelade Dark Eternal Night från Systematic Chaos blev dock ett stort tummen upp från mig!

Linnea Olsson i SvD skriver

Den eventuella chocken efter trumsnillet Mike Portnoys avhopp har lagt sig och ersättaren Mike Mangini är väl integrerad i bandet – inte minst tekniskt. Faktum är att samtliga medlemmar låter som sitt bästa /…/ Två låtar ruskar om: The dark eternal light med sitt charmiga cirkuskaos i mitten, samt On the backs of angels från senaste albumet A dramatic turn of events. Den senare har ett fantastiskt fint gitarrintro, och att den sätter en sådan fyr på publiken vittnar om en samspelthet band och fans emellan där blicken är vänd framåt.

Setlist

Dream Is Collapsing (från filmen Inception)
Bridges in the Sky
6:00
Build Me Up, Break Me Down
Surrounded
The Dark Eternal Night
Drum Solo
A Fortune in Lies
Outcry
Wait for Sleep
Far from Heaven
On the Backs of Angels
War Inside My Head
The Test that Stumped Them All
The Spirit Carries On
Breaking All Illusions
Encore:
Pull Me Under

Läs också en rapport från Rocksverige,

Fler konsertbilder från Gaffa.se, makebelievestudios.se, artrock.se

Radiotips Kalejdoskop: Kosmisk analog-techno, progressiv rock och svensk urskog

noreply@blogger.com (Universum Noll) — Mon, 23 Jan 2012 13:28:00 +0000

Henriette Kat

Universum Noll i SR P2 Kalejdoskop. Här är hela programmet:

Lyssna: Kalejdoskop med Patrik Stigsson

Från radions programsida:

Kalejdoskop svävar all världens väg med fransk jazz, tysk krautrock remixad, svensk electronica och progressiv rock. Christian Vander, som är mest känd från franska gruppen Magma, har gjort ett hyllningsalbum till sin store idol, tenorsaxofonisten John Coltrane och vi hör delar av den tributen. Det blir fem electronica-remixar av tyska sjuttiotalsgruppen Popol Vuhs musik. Och mer:

Stockholmsduon Roll The Dice levererar kosmisk analog-techno. Galento är också från Sverige och bjuder på rafflande ljud-äventyr från urskogen. Amerikanska Ukab Maerd gör tidernas snyggaste Tangerine Dream-pastisch.

För den progressiva rocken står de brittiska veteranerna Van Der Graaf Generator och trionHerd Of Instinct från Texas.
Fru Musica bor kanske inte i Belgien, men det gör Henriette Kat, som sist i programmet packar upp lena och udda röst- och syntpresenter.
Bättre än ditt bästa blandband mixar Kalejdoskop som vanligt allsköns musik, hejdlöst och gränslöst.

Campo Di Marte - Campo Di Marte (1973)

noreply@blogger.com (Universum Noll) — Sun, 22 Jan 2012 10:51:00 +0000

Ännu en lovande italiensk grupp som bara gjorde ett, starkt, album och sedan försvann. Denna gång från Florens.

‘

Uppfriskande låtidéer och härliga synt-ljud. Inslag av vacker tvärflöjt, franskt horn och bleckblås. Men också stundtals kraftfullt med en häftigt riffande rock-gitarr. Det blir aldrig tråkigt. Här finns inga transportsträckor. Musiken är precis så omväxlande och överraskande som åtminstone jag vill att progressiv rock skall vara. Pendlar mellan hårda rock-parter, akustiska delar och mer och jazziga parter. Sången är bra men spelar ingen dominerande roll. Det är till största delen ett instrumentalt album.

Sista låten är en hejdlös cover på Bachs preludium no 2 i c-moll.

Kanske lite yvigt och allt för högljutt trumspel, men i övrigt är det här riktigt, riktigt bra. I min bok en av de bättre italienarna från denna period.

En av bandets founding members Enrico Rosa flyttade senare till Danmark där han försörjde sig som studiomusiker.

Bandet återförenades 2003 för en serie konserter.Detta finns förevigat på dubbel-cd,n Concerto Zero, som också innehåller en liveupptagning från 1972.

Rekommenderas.

Bandets hemsida.

Spotify:

Enrico Rosa – Campo Di Marte

Enrico Rosa – Concerto Zero - Live 1972/2003

Låtlista

1. Primo Tempo (8:10)
2. Secundo Tempo (3:20)
3. Terzo Tempo (6:20)
4. Quarto Tempo (3:15)
5. Quinto Tempo (5:58)
6. Sesto Tempo (5:12)
7. Settimo Tempo (8:28)
Total Time: 40:43

Musiker

- Enrico Rosa / guitar, Mellotron, vocal
- Mauro Sarti / drums, flute, vocal
- Alfredo Barducci / horns, flute, piano, organ, vocal
- Carlo Felice Marcovecchio / drums, vocal
- Paul Richard / bass, vocals

Radiotips: Storverk och Art´s Birthday

noreply@blogger.com (Universum Noll) — Wed, 18 Jan 2012 09:53:00 +0000

Sveriges Radio har repriserat Maths Broborgs serie Storverk - Progressiv rock och symfonisk pop och programmen kan höras ett tag framöver:

Även P2,s suveräna satsning Art´s Birthday innehåller mängder med bra musik, som man bör passa på att ta del av. Du når ljuden här.

Blocco Mentale – Poa (1973)

noreply@blogger.com (Universum Noll) — Tue, 17 Jan 2012 12:59:00 +0000

En italienare från 1973. Fem killar från Viterbo.

Visa större karta

Gruppen gjorde bara denna enda platta "Πoa", som är grekiska och betyder gräs. Ursprungsvinylen, som pressades i 2000 ex, sägs vara värda enorma summor i dag. Texterna handlar om miljöförstöring och är ett tidigt exempel på tanken att vårt konsumtionssamhälle inte är hållbart i längden (redan 1973, således!). Så här skriver man i konvolutet.

"We'd like to talk about nature. With these few tracks we'd like to remind the little green world that is still around us. Maybe there could be a different world than the one we've created, maybe you could discover too all the values of life that we have been lately disregarding. With love."

Kanske inte någon superoriginell musik, den låter snarlikt flera andra italienska band från den här tiden (PFM, Le Orme, New Trolls), men ändå intressant och klart värt att höra. Om inte annat som ett enastående tidsdokument från det ljuva sjuttiotalet.

Låten Impressione är plattans höjdpunkt med fint hammond- och mellotronspel. Alla i bandet sjunger och stämsången håller hög klass. Tenorsaxofonen kommer stundtals nästan upp i David Jackson-nivå (VdGG). Pianospelet och tvärflöjten är också njutbara.

Bandet hade verkligen förtjänat en större framgång. När denna uteblev fortsatte man med en mer kommersiell inriktning under namnet Limousine.

Den som vill lyssna på smakprov och samtidigt i realtid få den italienska texten översatt till engelska kan göra det i youtubeklippet nedan.

Albumet finns även på Spotify: Blocco Mentale – Poa

Och missa inte detta underbara klipp där bandet presenterar sin ekologiska filosofi i italiensk tv. Tidsdokument, som sagt:

Tracks Listing

1. Capita (4:44)
2. Aria e mele (4:34)
3. Impressione (8:27)
4. Io e me (4:27)
5. La nuova forza (7:37)
6. Ritorno (5:34)
7. Verde (3:52)
Bonus on Mellow CD:
8. L`amore muore a vent`anni
9. Lei e musica
Total Time: 39:15

Line-up

- Aldo Angeletti / solist vocals, bass
- Michele Arena / vocal, drums
- Gigi "Roso" Bianchi / vocals, guitar
- Filippo Lazzari / vocals, keyboards and harmonica
- Dino Finocchi / solist vocals, sax and flute

Fjolårets bästa progrock – rösta!

noreply@blogger.com (Universum Noll) — Thu, 12 Jan 2012 23:14:00 +0000

Utöver Universum Nolls svenska omröstning som pågår här till höger, kan man rösta på några andra håll.

Sista chansen att påverka Classic Rock Presents Progs årsbästa-lista är i dag fredag 13 januari. Kategorierna är dessa:

BEST BAND

BEST ALBUM

BEST FEMALE VOCALIST

BEST MALE VOCALIST

BEST GUITARIST

BEST BASSIST

BEST KEYBOARD PLAYER

BEST DRUMMER

BEST REISSUE

BEST DVD

BEST EVENT

NON-EVENT

BEST VENUE

BEST NEW/UNSIGNED BAND

PROG HEARTTHROB 2011

PROG ICON 2011

Läs mer och rösta här.

Dutch Progressive Rock Page, vars omröstning är ännu mer ambitiös, rullar sin omröstning till 31 januari. Den när du här.

Skribenterna i CRP Prog levererar i kommande numret denna årsbästa-lista:

1. Opeth - Heritage
2. Steven Wilson - Grace For Drowning
3. Mastadon - The Hunter
4. Dream Theater - Dramatic Turn Of Events
5. Yes - Fly From Here
6. Mogawi - Hardcore Will Never Die But You Will
7. Steve Hackett - Beyond The Shrowded Horizon
8. Von Hertzen Brothers - Stars Aligned
9. And You Will Know Us By The Trail Of Dead - Tao Of The Dead
10. Anathema - Falling Deeper
11. Blackfield - Welcome To My DNA
12. Van Der Graaf Generator - A Grounding In Numbers
13. Radiohead - King Of Limbs
14. Peter Gabriel - New Blood
15. Amplifier - The Octupus
16. Touchstone - The City Sleeps
17. Kate Bush - Words For Snow
18. Tesseract - One
19. The Devil's Blood - The Thousandfold Epicentere
20. Nightwish - Imaginarum

Musikfilmer på Göteborgs Filmfestival 27/1–6/2

noreply@blogger.com (Universum Noll) — Wed, 11 Jan 2012 18:43:00 +0000

Uppdaterad 12te januari

Villa Thalassa – Helgen vecka 48

Rockbandet North America har satsat allt på sin musik i 17 år. Det stora genombrottet har inte infunnit sig ännu och det börjar kanske bli dags att lägga av. Men när allt är som mörkast får de plötsligt en inbjudan till en märklig talangjaktshelg i en stor pampig byggnad vid Öresund. Robert Lillhonga (Hata Göteborg, GIFF 2007) har i sin nya film Villa Thalassa - helgen vecka 48 verkligen sprängt gränserna vad gäller produktionsförutsättningar och kreativa ramar. I en manifestliknande arbetsprocess har hela långfilmen spelats in under tre dygn (helgen vecka 48) och klipprocessen pågår i skrivandet stund av fem olika klippteam som har maximalt 30 dagar på sig att få fram en färdig film. Resultatet presenteras på GIFF 2012.

Biljetter

Vinylmania

I de flesta skivaffärer (de få som fortfarande finns kvar) har vinylskivan gjort ett litet återtåg på senare år efter att i mer än två decennier marginaliserats av cd:n och de nedladdningsbara filformaten. Med den italienske regissören Paolo Campana reser vi runt världen och besöker vinylfanatiker i olika åldrar, världens idag största vinylfabrik i Tjeckien, träffar turntablemusiker i Japan och några av rockhistoriens intressantaste skivomslagsdesigners. Filmens tonvikt ligger på punk och postpunk, men många genrer och tidsepoker täcks in i denna initierade och mycket kärleksfullt gjorda dokumentär, som får sin internationella premiär på GIFF.

Biljetter

Times Like Deese

I bluesens hemland, Mississippi-deltat och dess bomullsfält, handlar dagens sångtexter om den ekonomiska krisen eller om USA:s första svarta president och de förhoppningar man har på honom. Filmen förmedlar att bluesen lever, även om musiken hos en yngre generation ibland tar sig andra uttryck, som rap och hip-hop. Detta är inte arkivbilder av gamla bluesgubbar utan musik mitt i nuet, som politisk kraft och som en påminnelse om hur afroamerikanerna en gång kämpade mot diskriminering och att det är lika viktigt att stå upp för sina rättigheter i dag. Som rapparen Enoch 7th Prophet uttrycker det: My president is black, but the plan stays the same

Biljetter

The Other F Word

De var upproret personifierat på 1980-talet, klädda i nitar och läder. Fortfarande turnerar många av Kalifornien-punkens stora och dess utövare ser likadana ut som förr, bara något äldre. Men medlemmarna i punkbanden Black Flag och The Red Hot Chili Peppers har blivit fäder och uppfostrare. Hur fungerar det att vara punkfarsa? Ena dagen skriker du f-ordet från scen, nästa dag är du klasspappa och ska leda barnen på rätt väg i livet. Vi möter ett antal män som står inför det stora avgörandet: att välja den stora eller lilla scenen. Ett både praktiskt och psykologiskt ställningstagande. Kan pappa vara punkrebell tatuerad från topp till tå?

Biljetter

When the Drum is Beating

I över 50 år har den omtyckta musikgruppen Septentrional burit folket genom sorg, diktatur, glädje, kaos, naturkatastrofer och drömmar om demokrati. Gruppens korsning mellan kubanskt storband och voodootakter förkroppsligar en särskild haitisk egenskap - förmågan att hitta skönhet på dunkla ställen. I denna passionerade och mycket livsbejakande dokumentär sammankopplas det berömda bandet och dess medlemmar med Haitis stormiga historia. Det är tack vare musiken som ett av de fattigaste länderna på västra halvklotet överlevt. Musik är liv, politik och kärlek.

Biljetter

Rakenrol

Rakenrol är en musikfilm om den filippinska indierockscenen. Odie och Irene vill bilda rock n roll-bandet The Hapipaks och erövra Filippinernas underjordiska rockscen. De måste först hitta en trummis och intervjuar en samling vitt skilda karaktärer, inklusive en skolmobbare, en barista med ett förflutet som punkare och en före detta barnstjärna som vill agera manager. Bandets utveckling, från födelsen till dess första entusiastiska fans och den första skivan, visar på ett upplyftande vis att musikscenen är likadan världen över. Filippinska ungdomars verklighet skildras på ett fantastiskt sätt i den här succéfilmen

Biljetter

Så jävla metal

Sverige är idag en av världens största producenter av hårdrock. Detta är berättelsen om de personer som gjort den svenska hårdrock- och metalscenen till vad den är idag. En historia om hur Sverige blev en världsnation i en av de starkaste och största populärkulturella företeelserna någonsin, full av ögonvittnesskildringar, anekdoter och, såklart, en jävla massa metal!

Biljetter

Nedan följer några filmer som saknar direkt musik-tema, vilka Universum Noll rekommenderar (utan att ha sett dem):

The Ballad of Genesis and Lady Jaye

Denna gripande dokumentär porträtterar kärlekshistorien mellan den banbrytande och ikoniska performance-artisten och konstnären Genesis Breyer P-Orridge och själsfränden Lady Jaye. I fokus står deras Pandrogyne-projekt som går ut på att bli två delar av en person, både kroppsligt och andligt. Filmad under en sjuårsperiod följer vi paret i en melodisk rytm tillsammans med smärtsamt vacker musik, intima bilder, fetischism och experimentella iakttagelser i en subversiv och bohemisk undergroundvärld. Regissören Marie Losier har skapat ett djuplodande och innovativt filmiskt konstverk med en ödesmättad känsla och trollbindande effekt. Vann Teddypriset för bästa dokumentär på Berlins filmfestival.

Biljetter

The Substance – Albert Hoffmann’s LSD

LSD, en drog som framför allt förknippas med 1960-talet och hippierörelsen. Albert Hoffman framställde substansen i sitt labb i det neutrala Schweiz redan 1943. Från början var LSD tänkt att användas i psykvården, men redan tidigt intresserade sig militären för drogen. Under 1960-talet blev Timothy Leary den stora förkämpen för LSD som ett sinnesutvidgande preparat. Nixon och Reagan slog tillbaka och blandade ihop LSD och Vietnamrörelsen. LSD blev en förbjuden drog. Hoffman blev 102 år gammal så han ledsagar oss genom hela historien. Idag är vi tillbaka där det började, LSD används återigen inom vården. En otroligt spännande historia om hur politiska konjunkturer påverkar helt andra områden, i detta fall medicinen.

Biljetter

Cave of Forgotten Dreams

På med 3D-brillorna för en hisnande resa 32 000 år bakåt i tiden med Werner Herzog som ciceron! I mitten av 1990-talet upptäcktes i franska Chauvet-grottorna de fantastiska och sensationellt välbevarade teckningarna där bufflar, lejon, hästar och renar spränger fram med en sensuell kraft som bär genom årtusendena! När legendaren Werner Herzog (Kaspar Hauser, Fitzcarraldo, Grizzly Man) lyckas utverka tillstånd att som en av få utanför forskarkretsen få filma inne i grottorna väljer han förstås inte en “National Geographic-approach” utan infogar målningarna i en vindlande filosofisk och fantasieggande essä om mänsklighetens väsen. Skönheten får vi på köpet.

Biljetter

I've heard a rumor from ground control - David Bowie turns 65

noreply@blogger.com (Universum Noll) — Sun, 08 Jan 2012 12:08:00 +0000

David Bowie: The truth is of course is that there is no journey. We are arriving and departing all at the same time.

Att David Bowie i dag blir folkpensionär, vilket en del svenska tidningar har fått för sig, är förstås rent nys. Musikaliska genier blir inte folkpensionärer.

För vad är egentligen David Bowie? Om inte den musik han skapat! Och därför evigt ung, magisk, vital, stark, enastående, oförglömlig och ödödlig.

När man skall skriva om David Robert Haywood Jones a.k.a. David Bowies betydelse för livet, universum och allting så riskerar varje formulering att falla platt till marken. Det enda man egentligen kan göra är att hänvisa till musiken. Till exempel till bbc Channel 6 spotify-spellista #Bowie6Music. Elva timmar lång.

Det påstås att även de största banden och artisterna maximalt har ett eller högst ett par mästerverk i sig. Att resten av produktionen är mediokra försök och på sin höjd godkända övningar, blandat med rena bottennapp.

Undantaget är David Bowie, som likt kung Midas förvandlar allt han rör vid till guld.

Själv har han sagt I always had a repulsive need to be something more than human, och man kan bara konstatera att han lyckats rätt bra med det.

Han har också sagt: I don't know where I'm going from here, but I promise it won't be boring. Ett motto som jag tycker lite fler av oss borde anamma.

För mig personligen är det som kallas Berlin-trilogin från sjuttiotalet (Low, Heroes och Lodger), hans allra starkaste album. Det var på dessa som han på allvar hjälpte till att ta rockmusiken till en mognare och mer utvecklad musikform. Men vi skall inte glömma att det var den tyska scenen med band som Can, Neu!, Kraftwerk och Amon Duul som gjorde förarbetet.

Bowie delade under denna period lägenhet med Iggy Pop i Berlin, använde en hel del droger och gjorde musiken i nära samarbete med Brian Eno. En rad andra tunga musiker hjälpte till med att göra albumen historiska. Vad hade låten Heroes tex varit utan Robert Fripps gitarrspel? Andra namn värda att nämna är Toni Visconti (producent), och Adrian Belew (gitarr på Lodger).

Wikipedia har en välskriven och faktafylld artikel om Bowie. Läs den.

Läs också: bbc, guardian, Golden Years: The David Bowie Story.

Radio: David Bedford till minne

noreply@blogger.com (Universum Noll) — Thu, 05 Jan 2012 09:35:00 +0000

Här kan du i trettio dagar höra Universum Nolls minnesprogram om David Bedford från P2,s Kalejdoskop.

Skriv gärna några ord i programmets kommentarsfält om du gillar det du hör.

Kevin Ayers - Lady Rachel

The Rime Of The Ancient Mariner

Circe's Island

The Song Of The White Horse

Konsert För Blockflöjt & Orkester

Lyssna: Kalejdoskop med Patrik Stigsson

Från programmets hemsida:

Kalejdoskop minns David Vickerman Bedford, brittisk musiker, kompositör och arrangör som avled första oktober 2011. David Bedford var en fördomsfri och gränsöverskridande musikalisk mångsysslare, verksam som avantgarde kompositör, rockbandsmusiker och arrangör av rockmusik för symfoniorkester.

Under sin karriär jobbade han med bland andra Camel, Elvis Costello, Roy Harper, Robert Wyatt och ska-bandet Madness. Han orkestrerade Mike Oldfields album "Tubular Bells" och "Hergest Ridge".

Bedford ansåg själv att han var den allra förste klassiskt skolade kompositören att på allvar börja samarbeta med rockmusiker. Ett exempel var när han efter att ha arrangerat Roy Harpersalbum "Valentine" vidareutvecklade dennes femminuterslåt "Twelve Hours Of Sunset" till ett 34 minuter långt kör- och orkesterverk.

Vid mitten av sjuttiotalet gjorde han en rad episka konceptalbum i progressiv rock-anda på Virgin Records, flera av dem med Mike Oldfield på gitarr. Han gjorde soundtracken till filmernaThe Killing Fields (1984) och Orlando (1992).

Samtidigt som Bedford var en efterfrågad partner i rockvärlden var han i sin övriga, mer klassiskt orienterade verksamhet, en nyskapare och provokatör. I ett av hans verk instruerades körmedlemmarna att inhalera heliumgas för att nå de högsta tonerna. I ett annat utrustade han publiken med varsin kazoo och lät dem delta i konserten.

I programmet hör vi exempel från de olika fält som Bedford beträdde. Från rollen som arrangör i Kevin Ayers debutalbum "Joy Of A Toy" (1969), över det egna konceptalbumet "The Rime Of The Ancient Mariner" (1975), som inspirerades av diktverket med samma namn, till den experimentella sidan i "The Song Of The White Horse" (1978), och slutligen den mer traditionella "Konsert för blockflöjt och orkester" (1998).

I "The Song Of The White Horse" blåser David själv i en sten som finns vid foten avWhite Horse Hill i Oxfordshire, England. Med rätt blåsteknik frambringar denna ihåliga trumpetsten ett kraftfullt, mistlursliknande ljud. Enligt legenden använde kungAlfred den store denna sten för att sammankalla sina trupper inför slaget mot danska vikingar vid Ashdown år 871.

David Bedford blev sjuttiofyra år.

David Bedford på Wikipedia

Progressive rock will never die – but you will. Best of 2011.

noreply@blogger.com (Universum Noll) — Fri, 30 Dec 2011 21:03:00 +0000

Årets bästa album var 40 år gammalt – Cans Tago Mago. Det kom i remastrad nyutgåva med originalomslag och en live-cd som bonus. A landmark release in the history of rock n roll skrev MOJO. Och det kan man ju bara hålla med om.

När årets bästa album har 40 år på nacken tvingas man tänka efter två gånger.

CRP Progs chefredaktör Jerry Ewing skriver … it´s a sad fact of life that we are now in an era when we will increasingly see our heroes taken from us.

Det är bara att nicka instämmande.

Detta år förlorade vi Ronnie James Dio, David Bedford och Bert Jansch, som lämnar stora tomrum efter sig. Universum Noll har fått förmånen att göra ett minnesprogram över Bedford som sänds i P2,s Kalejdoskop 3 januari 22.30 - 00.

Vi förlorade även Vaclav Havel, en tung europeisk kulturpersonlighet och politiker. Havel uppskattade Frank Zappa så mycket att han ville göra honom till kulturambassadör för Tjeckoslovakien. Amerikanska regeringen tvingade honom att bryta kontakten med Zappa, under hot om att han annars inte skulle få göra affärer med usa. Hans favoritalbum var Bongo Fury.

Zappa själv saknades förresten i år mer än nånsin. Ingen har axlat denne mans humor, intelligens och skarpt formulerade samtidskritik, som han visade prov på vid sidan av den geniala musiken. Det hade varit intressant att se hur han ställt sig till den Occupy Wall Street-rörelse som nu sveper över staterna. Som den rebell han var tror jag han varit där och stöttat demonstranterna med gratisspelningar. Vilka av dagens artister bistår öppet detta sunda uppror med sin närvaro och musik?

(Inom parantes sagt så kunde Zappa lika gärna kallat Occupy-folket bortskämda slynglar som borde växa upp och söka jobb på McDonalds. Han var en oberäknelig paradoxernas man).

Hjältarna försvinner en efter en. Men musiken de skapade lever vidare. Eller gör den det? Ibland undrar jag vilken av den musik som görs i dag som kommer att stå sig om 40 år. Som då fortfarande kommer att kännas fräsch och farlig. På samma sätt som Cans Tago Mago gör i dag.

När man tittar på vad som hänt musikaliskt i år så kan man som vanligt urskilja två kategorier. Dels traditionalisterna som ståndaktigt håller grytan med den symfoniska husmanskosten kokande, dels rebellerna som ger sig ut i vildmarken för att bryta ny musikalisk mark. Traditionen upprätthålls med den äran av tex italienska Gran Torino, amerikanska Glass Hammer och för den delen svenska Kebnekajse. Även Opeth får efter den relativt ofarliga Heritage räknas till denna kategori. Det förefaller som att traditionalisterna har dominerat detta år.

Svenska Tonbrukets Dig It To The End hör till den andra kategorin. Härligt genre-överskridande musik. Det är en platta som jag inte vet om jag skall stoppa in på jazz-listan eller på den med progressiv rock. Vilket är ett mycket gott tecken.

När vi snackar förvaltande av tradition så var ett av de roligaste albumen i år svenska gruppen Pegausus debutalbum Gormenghast. Bandet består av Rasmus Carlson på bas född 1994, Joel Selsfors på klaviatur född 1994 och Simon Selsfors på trummor född 1991.

Albumet är en konceptplatta byggt på Mervyn Peaks fantasyklassiker. Om än inte musikaliskt helgjuten i alla delar lyckas man fånga stämningarna i boken på ett bra sätt. Och det allra roligaste är förstås att detta är tre yngre killar som rakt av anammar sound, harmonier och koncept från det svunna sjuttiotalet. Om gruppen bara skaffar sig en karismatisk kvinnlig sångerska, i stil med District 97,s Leslie Hunt, så kan de gå hur långt som helst.

2011 var året då vi fick Progstreaming. En site där man gratis och strömmande kan lyssna på hela progrockalbum. Varje album ligger uppe i tre månader. Siten är en guldgruva för den som vill upptäcka och lära känna okända band från tex Italien och Spanien, där det görs förvånansvärt mycket bra progrock. Jag har en vag aning om att det också görs en massa föbenat bra sådan i Japan, som vi i stort går miste om. In med den på progstreaming 2012.

I samband med att Spotify lanserades i USA så lämnade Insideout, där ett otal progrock-band finns, tjänsten med buller och bång. Vilket gjorde en del av oss bekymrade och andra på något sätt upprymda.

Problemet med hur artister skall få rättvist betalt i den digitala eran är lika långt från en lösning nu som nånsin. Nedladdnings-siter som Rapidshare frodas som aldrig förr. För att inte tala om Grooveshark, där det mesta finns tillgängligt gratis och strömmande utan att artisterna kompenseras. Positionerna är låsta och Annie Lööf åkte på en rejäl snyting när hon vågade antyda att nedladdning för eget bruk kanske skulle kunna var okej.

Det finns ett enormt stort värde, socialt, kulturellt och rent mänskligt i att så mycket som möjligt av det som skapas och skapats fritt finns tillgängligt på internet och lätt kan användas, bytas och delas. Drömmen är ett internet som fungerar som ett enda stort bibliotek. Något som skulle berika hela mänskligheten. Och det är hela tiden åt det hållet som internet, i form av dess användares aktiviteter, spontant rör sig.

Att främja denna utveckling, samtidigt som musiker, författare, fotografer, konstnärer etc kompenseras ekonomiskt, är ett politiskt projekt inte många tycks se värdet av att driva.

På konsertsidan i år så fanns som vanligt flaggskeppet Slottsskogen goes progressive, som hölls inomhus, men som vi hoppas är tillbaka i Slottsskogen 2012. IB-Expo lyste upp höstmörkret. I år med Trey Gunn, Jakko Jaksyk och belgiska Aranis.

Stockholm fick sin första Prog Fest, en mycket lyckad sådan med kanonleveranser från både Gösta Berlings Saga, Brighteye Brison och Agents Of Mercy. I hård konkurrens med IB-Expo så var det årets konsertupplevelse för mig.

Roger Waters sa (förmodligen) tack och adjö med sin mega-uppsättning av The Wall i Globen.

Yes gjorde en ny platta och turnerade, Van Der Graaf Generator likaså. Pink Floyd remastrade hela katalogen och släppte den i box-form. The Progfather Peter Gabriel släppte ett akustiskt och mycket starkt album med sina egna låtar, New Blood. Kate Bush gjorde sitt första studioalbum sedan 2005.

Detta var också året när Opeth lämnade growlen och släppte ett progrock-album i traditionell stil - Heritage. Jag sätter en hundring på att vi hört herr Åkerfeldt growla för sista gången, även om många av hans gamla fans inte vill nåt hellre än att han skall börja kakmonstra igen.

Apropå Opeth så vill jag se Mikael Åkerfeldt som julvärd i SVT nästa år. Med tanke på det trivsamma och anekdotkryddade mellansnacket på årets konsert så skulle han med lätthet kunna framkalla den rätta jul- och familjekänslan.

Undertecknad bloggare presenterade ett urval av svensk progressiv rock i radions p2 på nationaldagen. Jag kan avslöja att samtal med radion pågår om att göra detta till en årlig tradition. Alltså ett återkommande radioprogram varje nationaldag där ny svensk progressiv rock presenteras. Man kan ju tycka att denna musikform åtminstone borde uppmärksammas i radio en gång om året.

Årets summeras i tre Spotify spellistor.

1. Best progressive rock

2. Best progressive metal

3. Best jazz & obscure

Ja, spellistan med den bästa progressiva rocken är åtta timmar lång. Är inte det Universum Noll sysslar med näst opera den svulstigaste av alla genrer? Med idel halvtimmeslånga låtar och sviter som bara fortsätter och fortsätter i all oändlighet? D`Accords Helike part I tex är 20.45. Brighteye Brisons The Rise Of Brigheye Brison 23.05. En annan lång låt är catalanska gruppen DocTorNos Guerrers de Mitjanitm på 24.13. Och det är bara tre i högen.

För den som uppskattar metall i största allmänhet har siten Pitchfork listat the top forty metal albums of 2011.

Som vanligt insåg jag först när jag satte ihop dessa listor hur mycket ohyggligt bra musik jag missat även detta år.

Vad vi har att se fram emot 2012? En hel del. Legendariska Änglagård släpper nytt. Efterlängtat av många. Diskussionerna om att få bandet till Slottsskogsfestivalen pågår som bäst.

Spanska Kotebel, ett av de band som letar nya musikvägar och vars motto är beyond rock, kommer med ett nytt album. Bådar av detta smakprov att döma mycket, mycket gott:

Chicagogruppen District 97 släpper en uppföljare till fina Hybrid Child och den kan bli hur bra som helst.

Och så får vi Squacket – Steve Hacket och Chris Squire i samarbete. Kan också bli kul. Eller också inte alls kul. Den som lever får se.

Svenska Ritual, som gjorde ett av de bästa progrock-albumen nånsin i The Hemulic Voluntary Band, släpper nytt i höst. Det ryktas om en dubbel-cd. Även svenska A.C.T kommer med ett nytt album i år.

Annat att se fram emot är Wilson - Akerfeldt som släpper Storm Corrosion. Storm Corrosion will be issued by Roadrunner in April 2012. Apart from Mikael and Steven, the album includes guest appearances by Gavin Harrison on drums/percussion, Ben Castle on woodwinds, and Dave Stewart on string arrangements.

Somewhere är en svensk grupp som debuterar 2012. En youtube - singel finns ute:

Klimatprojektet Crime Of The Century efter en idé av meteorologen Pär Holmgren och med musik av Tomas Bodin och Hasse Fröberg blir också intressant. Ett efterlängtat exempel på att musiker kan engagera sig i angelägna frågor.

Glass Hammer ställde på sin Facebook-sida frågan What non-prog song should GH cover, and make prog???? Vore det inte en fröjd att höra dem göra någon Abba-låt i progtappning?

Min årsbästa lista ser utan rangordning ut så här:

Brighteye Brison – The Magician Chronicles- Part I

Så här skall en slipsten dras. Vi snackar analoga ljud, stämsång, mellotron, teremin och hammondorgel. Och som pricken över i,et en grym saxofon. Ren och svävande musikmagi hela vägen.

Ske – 1000 Autunni.

Sant italienskt mästerskap. Ett album som summerar allt som hänt inom den progressiva/symfoniska rockgenren. Från PFM till Änglagård.

Van Der Graaf Generator - A Grounding In Numbers

Inledande Your Time Starts Now är årets vackraste låt. Man kan förvånas och kanske rentav förfäras över det faktum att det är tre snart pensionsmässiga gubbar som gör dagens allra mest spännande och utmanande progressiva rock. Men så är det. Det är bara att hålla med Peter Hammill när han en intervju konsterar: We´re sixty year old blokes now, to have this opportunity to push boundaries of music, boundaries of what a rock group can do, is fantastic.

Herd Of Instinct – Herd Of Instinct

Texastrio som bökar, stökar, förvaltar och experimenterar om vartannat. Bättre än det Fripp gör nuförtiden, men i samma anda. Intressantaste albumet i år.

Glass Hammer – Cor Cordium

Högst njutbar symfonisk rock. Just den här typen av musik blir inte mycket bättre än så här. Men den som vill ha nåt nyskapande göre sig inte besvär.

Can: Tago mago. 40th anniversary 2 cd edition.

Ja, det är en reissue. Men så bra att den egentligen borde vara med på alla årsbästalistor härifrån till evigheten.

Senogul – III

Spansk grupp med fagott i sättningen. Albumet kanske inte håller samma höga nivå hela vägen. Men inledande The Nighstalker och Pijamas berättigar bara de till en plats på listan.

Peter Gabriel – New Blood

Han kan gå på vattnet och bespisa en hel värld med sin musik. The Progfather gör här sina egna bästa låtar med orkester. Som att höra dem för första gången. Jag ber att få citera gruppen Big Big Trains blogg … the best song of the year was, by a long way, the new version of San Jacinto on Peter Gabriel's orchestral album, New Blood. The album as a whole is a curate's egg, but San Jacinto is simply breathtaking and features a jaw-dropping vocal performance. It includes several moments of astonishing beauty and I urge anyone who hasn't heard it to listen to it on a good system or on good headphones.”

Ethers Edge – Return To Type

Det här är en ganska paradoxal blandning mellan Genesis och Alice In Chains. Vackra stämningar byggs upp och rivs gång på gång sönder av en vass gitarr. Fängslande.

Trey Gunn – The Third Star

För alla som gillade King Crimson era Thrak är denna platta ett måste. Trey trakterar warr-guitar och chapman stick mästerligt. Många av låtarna har ett orientaliskt tema. Fripps lagvigda Toyah Willcox sjunger. Egentligen från 1996, men denna utgåva är remastrad och innehåller sex bonusspår.

One moment your life is a stone in you, and the next, a star -- Ranier Maria Rilke

Popol Vuh: Revisited & Remixed 1970 - 1999

Dubbel-cd där cd 1 består av klassiska Popol Vuh-låtar och cd 2 av remixade versioner med diverse electronica-artister. Popl Vuh var en tysk synt-baserad grupp som på 70-talet gjorde filmmusiken till Werner Herzogs filmer. Brüder des Schattens – Söhne des Lichts som användes i Nosferatu är den bästa skräckfilmsmusik som gjorts.

Jon Anderson - Open

Ett 20:54 långt, vackert, bitvis närmast sakralt kör- orkesterverk i fyra delar. Dynamiskt böljande mellan lugna och mer dramatiska partier. Akustiskt och elförstärkt om vartannat. En suverän rytmsektion och fina insatser på akustisk gitarr, elgitarr, fiol och tvärflöjt. Det bästa Jon gjort på år och dag.

Den bästa dvd,n var Scorseses 3.5-timmars dokumentär om George Harrison – Living In The Material World. Bästa boken Kajsa Grytts Boken Om Mig Själv. Om punk-gruppens Tant Struls uppgång och fall. Har ingenting alls med det vi kallar progressiv rock att göra, men är ändå ett stycke intressant svensk rock-historia. Partierna om hennes barndom kan man hoppa över.

Universum Nolls medarbetare Karl-Göran Karlssons årsbästa lista ser ut så här:

1. Steven Wilson ”Grace for drowning”
Årets absoluta mästerverk i Artrock-genren. Fullmatad dubbel-CD med en enda lång hyllning till 70-talets progressiva rockband, främst King Crimson. Trots det även fylld av de stämningar som vi är vana vid från Porcupine Trees tidiga 90-talsalster. Lysande insatser från medmusikanter, främst Jordan Rudess och inlånade jazzmusiker.

2. Opeth ”Heritage”
Opeth slår oss med häpnad när man släpper en platta full av ”pure prog” men ändå med tydliga tunga metalinfluenser. Så skönt att höra Mikael Åkerfelts härliga stämma oförstörd av growl. Oerhört djärvt att öppna med ett fantastiskt vackert pianostycke i folkviseton och med jazzkänsla som spelat av självaste Jan Johansson.

3. Agents of Mercy ”The black forest”
Ett härligt konceptalbum från Roine Stolts nya superband. Musiker i toppklass som presterar toppnummer efter toppnummer med fantastisk variation. Får en alldeles särskild prägel av sångaren Nad Sylvan som gör musiken till ett drama. Missa inte den underbara sången ”Elegy”.

4. Gazpacho ”London”
En inspelning av en magisk kväll på Dingwalls i Camden, London. En spelning med i stort sett hela repertoaren – alltihop alldeles magnifikt framfört. En speciell höjdare är låten ”Dream of Stone”.

5. Steve Hackett ”Beyond the shrouded horizon”
Den gamle Genesis-gitarristen är tillbaka bättre än någonsin. Låt på låt med underbara och framförallt akustiska passager. Ingen kan som han få till den magiska klangen på strängarna. Men han serverar även elgitarrsolon som ligger bra nära hans klassiska solo på ”Firth of Fifth”.

6. Paatos ”Breathing”
Efter ett tags tystnad återkom Paatos med en mycket stark platta fylld med fina låtar. Underbar sång av Sveriges bästa sångerska (?) Pernilla Nettermalm och allt som oftast i underbar harmoni med kompmusiken, gärna med den klassiska mellotronen.

7. White Willow ”Terminal twilight”
Norska White Willow är tillbaka igen och nu åter med deras tidigare fenomenala sångerska Sylvia Skjellestad vid mikrofonen. Det är en härlig musikalisk resa full av stämningar som påminner om Änglagård och Anekdoten.

8. Lunatic Soul ”Impressions”
Den sista (snyft) plattan i Riverside gitarristen Mariusz Dudas soloprojekt Lunatic Soul. En sorts ihopsamlad platta med låtar som blev över från de första två magnifika svarta och vita plattorna. Den tredje är lämpligt nog grå men dessa restlåtar är närapå lika bra som på de tidigare plattorna.

9. Blackfield ”Welcome to my DNA”
Steven Wilson och Aviv Geffen har gjort det igen – en härlig samling melankoliska och stämningsfyllda låtar som inte lämnar någon oberörd. Ändå trösterik och varm musik (liksom den föregående i listan).

10. Trettioåriga Kriget ”Efter efter”
En imponerande platta från ett gammalt klassiskt svenskt progband. Mycket trogen sitt unika originalsound och fylld av härligt varma låtar. Måste särskilt framhålla den underbara ”Barnet” och titellåten.

Fler årsbästalistor:

www.progarchieves.com

www.prognaut.com

www.progulator.com

www.artrock.se

Eftersom jorden enligt Maya-indianernas kalender och diverse andra trovärdiga källor går under 21 december 2012 så var detta min sista årskrönka. Jag tackar alla trogna läsare för visat intresse. Läs mer om jordens undergång här.

dn, svd,

Bokrecension: Chris McDonald - Rush and the Middle Class, Dreaming in Middletown

noreply@blogger.com (Universum Noll) — Thu, 29 Dec 2011 14:07:00 +0000

Gästrecensent Markus Enger:

Idén med boken verkar kul, att studera Rush och deras musik och koppla det till den Nordamerikanska medelklassen. Men räcker idén hela vägen?

För att tydliggöra utgångsläget: Jag kan inte kalla mig ett stort Rushfan, jag har några av deras plattor och uppskattar dom, jag har sett dom live inte mindre än tre gånger men jag har aldrig kommit att tillhöra deras mer fanatiska beundrarskara. Rush är ett schysst band men det finns andra band och artister jag fyra gånger av fem väljer att lägga på skivtallriken.

Icke desto mindre var det med en relativt stor nyfikenhet och förväntan
jag började läsa denna bok. Ganska snabbt falnade dock intresset.
Författaren Chris McDonald är, förutom ett Rushfan, en ethnomusicologist (finns det en svensk term?) och lärare vid Cape Breton University. Detta bidrar troligen till det avancerade akademiska språket som det inte är helt enkelt att ta sig an. Under läsningen av boken blev varje sida allt mer en kamp.

Chris McDonald analyserar både Rush som band och deras musik ur ett
medelklassperspektiv. Han lägger stor tonvikt vid deras uttryck för
eskapism i musiken och individualismen han anser Rush ger uttryck för. I
detta ser han likheter med de värderingar som präglar den Nordamerikanska medelklassen. Rush är så att säga en skapelse eller konsekvens av denna medelklass.

Men han går längre än så och analyserar även helt instrumentala låtar och ser hur dessa medelklassvärderingar gestaltas, dessutom kopplar han bandmedlemmarnas virtuositet på sina respektive instrument till
medelklassvärderingar. Ja, författaren lyckas efterhand faktiskt koppla
det mesta som har att göra med Rush och deras musik till medelklassen och de värderingar som där råder.

Som eventuellt framgår kan jag många gånger tycka Chris McDonald gör lite väl långsökta kopplingar mellan Rush och värderingar han menar utgör medelklassen i USA och Kanada. Ibland påminner det om uppsatser undertecknad själv skrev under studietiden då vissa teorier skulle appliceras på något fenomen. Med lite fantasi och kreativitet kunde man se lite vad som helst där man ville.

Det som gjorde mig lite besviken med boken är att sociologiska teorier
utgör boken tyngdpunkt och att Rush bara kommer in ibland för att exemplifiera teorierna. Jag hade hoppats på det motsatta, att boken skulle handla om Rush och att samhällsteorierna skulle kopplas på bandet. De intressantaste partierna är där författaren analyserar en låt från början till slut och visar på hur medelklassen genomsyrar den. Det är dock relativt få av dessa partier.

För att till fullo uppskatta denna bok skall man troligen vara både ett
stort Rushfan och ha ett stort intresse för sociologi, speciellt teorier
som rör medelklassen. Är man bara det ena av de två, eller som mig,
egentligen inget av det, får man kämpa med denna bok. I slutändan är det nog det akademiska och relativt svåra engelska språket som gör boken så tungläst och rent ut sagt tråkig. Många gånger hände det att jag läste ett stycke, trodde jag förstod medan jag läste, men när jag väl läst klart insåg jag att jag inte hade förstått det jag precis läst. Och så var det bara att börja om igen.

En mening från bokens baksida sammanfattar både bokens handling och det som gjorde den lite jobbig att komma igenom:

"McDonald explores the ways in which Rush's critique of suburban life -
and its strategies for escape - reflected middle-class aspirations and
anxieties, while its performances manifested the dialectic in prog rock
between discipline and austerity".

En mening jag tror mig förstå till fullo, men så blir jag tveksam och får
läsa igen. Och då är det här ändå en enkel mening jämfört med mycket av det mer akademiska språket som utgör bokens insida.

Glass Hammer: Cor Cordium (2011)

noreply@blogger.com (Universum Noll) — Wed, 28 Dec 2011 13:07:00 +0000

Eftersom detta är ett av årets mest njutbara album skall det recenseras på rätt sida årsskiftet.

Glass Hammer gjorde en av fjolårets bästa plattor i If. Nya Cor Cordium (som är latin och betyder hjärta av hjärtan) är ännu bättre.

Visst, det låter väldigt, väldigt, väldigt mycket Yes. Som vanligt när det gäller Glass Hammer. Framförallt Jon Davisons sång är nästan en kopia av det Jon Anderson gör. Och Yes är inte det enda band jag hör tydliga spår av. Ibland tror jag att både ELP och Gentle Giant har återförenats. Genesis får också en släng av sleven. Framför allt i den 18 minuter långa To Someone.

Men varför inte? Alla grupper kan ju inte tjurskalligt vända allt det gamla ryggen och gå ut i vildmarken för att bryta ny musikalisk mark. Några måste ju vara kvar hemma vid spisen och hålla grytan med den gamla symfoniska husmanskosten kokande. Inte minst när den smakar så bra som efter Glass Hammers varsamma kryddning.

Med så många blinkningar och rena efterapningar hade detta förstås lätt kunnat bli på gränsen till skrattretande. Men Cor Cordium är långt därifrån. Det är ett album som bjuder på stor och vacker dramatik, för att inte säga romantik, en flödande orgel, akustiskt piano, sitar, violin och diverse gitarrer. Och en musikalitet som känns lång väg.

Gruppen lyckas hålla intresset uppe alla albumets 62 minuter. Jag är hela tiden på helspänn inför vad som komma skall. Som en bra film där regin samverkar med både manus och skådespeleri är det välspelat, vackert och genomtänkt i alla delar. Även albumets art-work är stiligt. Det är gjort av Tom Kuhn.

Om jag har någon kritik så är det att jag personligen inte kan låta bli att tänka in Jon Anderson när han var som bäst som vokalist här. Med Anderson vid mikrofonen hade Cor Cordium räknats som lika bra som något av Yes allra bästa album.

Så är det alltså detta vi vill ha och behöver? Ett band nöjer sig med att bara apa efter de gamla sjuttiotals-gudarna? Svaret på den frågan är ett rungande ja. Åtminstone veckan mellan jul och nyår.

Låtlista

1. Nothing Box (10:53)
2. One Heart (6:20)
3. Salvation Station (5:08)
4. Dear Daddy (10:30)
5. To Someone (18:15)
6. She, A Lonely Tower (10:57)

Totalt 62:03

Line-up

- Fred Schendel / keyboards, steel guitar, backing vocals
- Steve Babb / bass guitar, keyboards, backing vocals
- Jon Davison / lead vocals, acoustic guitars
- Alan Shikoh / guitars (electric and acoustic), sitar

With:
- Randall Williams / drums
- Jeffrey Sick / violin on Dear Daddy
- Ed Davis / viola on Dear Daddy

Köp den från www.glasshammer.com

Hör den på progstreaming.

Universum Noll önskar God Jul & Gott Nytt År!

noreply@blogger.com (Universum Noll) — Fri, 23 Dec 2011 09:04:00 +0000

2011 har varit ett formidabelt år för progrocken. Allt tycks bara bli bättre. Musiken blir allt mer spännande och sprids till fler öron, konserttillfällena ökar och uppmärksamheten i press, och inte minst radio, likaså.

I mellandagarna kommer här på bloggen tillbakablickar, reflektioner, årsbästalistor och spotify-spellistor med årets bästa progrock och progressiva metall.

Stay tuned.

Spotify - UNIVERSUM NOLL ÖNSKAR GOD JUL

Brighteye Brison - The Magician Chronicles - part I (2011) - bättre än Beatles?

noreply@blogger.com (Universum Noll) — Wed, 21 Dec 2011 11:52:00 +0000

10.10 in i inledande The Rise of Brightey Brison kommer en tempohöjning och temabyte som är så djävulskt skickligt och raffinerat genomfört att jag sätter glöggen i vrångstrupen.

Vid det laget har jag redan hunnit med att flera gånger asgarva, häpna, inte tro min öron och konfunderad skaka på huvudet. Jag har hört en bombastiskt inledning och därefter ett halvdussin idéer som var och en skulle kunna bli en egen bra låt. Jag har hört det slutgiltiga akustiska gitarr-solot, ett saxofon-dito som skulle gjort Charlie Parker grön av avund och därtill textrader som I´ve got this addiction for great science-fiction.

Och det bästa av allt - då är det drygt tio minuter kvar av denna storslaget episka rymdresa (totalt 23.05 minuter, elva delar, från I Inception till XI Conclusion).

För en rymdresa är det. Albumet är enligt pressreleasen en avancerad science-fiction historia taking place in a galaxy far away, och kretsar kring the caracter who resides in the band name. Det är en fortsättning på låten The Battle of Brighteye Brison från albumet Stories (2006).

På Progopedia hittar vi följande bakgrunds-information

Bandets namn kommer av någon slags fantasiberättelse om ett möte med en rymdman som heter Rhaal-Uma-Rhog-Zzenzi som blir Brighteye översatt till engelska. Efter att bandet gjort repetitioner så ville bandet gå ut och röra på sig ett tag, under promenaden ramlar Kristoffer i bandet framstupa och alla undrar hur det gått, det är okej säger han men vem är det som står framför. Då står där plötsligt en rymdvarelse som tänker göra slut på bandmedlemmarna. De säger, ”döda oss inte vi spelar musik!” Brighteye säger att han inte gillar musik. Men efter att ha pratat ett tag så börjar han gilla bandmedlemmarna och känner plötsligt ett slags band till dem och låter dem leva . Brighteye tar dem med till ett ställe och berättar om sitt liv och att också var kapten på ett rymdskepp och kallades Brighteye Brison. Brigheye lämnar dem genom att upplösas och bandet har sitt namn.

Historien utvecklas utförligt i låt två, The Magicians´s Cave (12.18), där Figge Norling reciterar ganska långa textpartier. Den låtens inledande takter är bara de värda en avhandling på musikhögskolan. Det är däremot inte delar av sången, som på ett lite märkligt sätt faller ut ur ramen på albumet.

Albumet avslutas med Mind Fire Menace (8.24).

Brighteye Brison - The Magician Chronicles - part I är således ett verk som man både textmässigt och musikaliskt kan sjunka mycket djupt ned i. Även plattans cover-art är värd en längre tids studier.

Trots myllret av idéer och den kosmiska texten så blir det aldrig tungt eller överlastat. Allt genomsyras av en imponerande lätthet och lekfullhet. Vi snackar analoga ljud, stämsång, mellotron, teremin och hammondorgel. Och som pricken över i,et en grym saxofon. Maken till saxofonspel finns så vitt jag vet inte någonstans inom den progressiva rocken. Man får kliva över till jazz-landet för att hitta nåt liknande.

Rubriken för det hela är retro, men inte second hand. Musiken är i hög grad influerad av det flera av de klassiska banden gjorde på 70-talet. Men det är ingenting man tänker på när man lyssnar, och det är framför allt ingenting som stör (på det sättet det ibland kan göra med band
som rakt av härmar och stjäl mästarnas sound och ackordsföljder).

Många takt- och temabyten blir det, men de genomförs så smidigt att de inte märks. Oftast handlar det om ren och svävande musikmagi.

Det är ganska sällan man som musikbloggare får anledning att utbrista att det man hör är bättre än Beatles. Och jag gör det inte nu heller. Men lika bra som liverpoolkvartetten, det är det faktiskt. Tro det eller ej.

Behöver jag tillägga att det här är årets bästa album?

Köp här.

1. The rise of Brighteye Brison
2. The magician´s cave
3. Mind fire menace

Linus Kåse: Keyboards, saxophones, vocals
Per Hallman: Keyboards, vocals
Kristoffer Eng: Bass, taurus, theremin, vocals
Johan Öijen: Electric, acoustic guitars
Erik Hammarström: Drums

Kate Bush – 50 Words For Snow (Vinyl 2011)

noreply@blogger.com (Universum Noll) — Sat, 17 Dec 2011 12:53:00 +0000

Gästrecensent Markus Enger:

När ett nytt Kate Bush album släpps så är det en musikalisk världshändelse. När hon släpper två album under ett och samma år engagerar det hela det kända universum. Åtminstone den delen som uppskattar personlig, varm, annorlunda och genuint spännande progressiv rock.

Kate gav tidigare i år ut Director’s Cut, med ett antal omarbetningar av tidigare låtar. 50 Words For Snow är den första plattan sedan Aerial (2005) med nytt material. En tålamodsprövande utgivningstakt som vi inbitna Bush-fans tvingats acceptera.

Plattan är släppt på Kates egna bolag Fish People och är hennes tionde studioalbum. När den gick in på en femte plats på Englands försäljningslista blev hon den första kvinnliga artist som haft skivor på en topp 5 placering under samtliga av de senaste fem decennierna (1970-tal till 2010-tal). Inte så illa för en 53-åring.

På vinyl är skivan en dubbelplatta. Temat är snö. Den klockar in på cirka 65 minuter och består av sju låtar. På öppningslåten Snowflake sjunger Kates som Albert. Kate fyller på i refrängen i låten som handlar om en snöflingas färd nedåt och hur den till sist landar på en människa.

De tre låtarna på den första skivan är samtliga väldigt lugna och har en stillsam atmosfär. Här och där kan små aningar av jazz skönjas. Kates piano står för det mesta av bakgrunden. Steve Gadd på trummor kompletterar ljudbilden på ett perfekt sätt. Låtarna är långa. Kate tar god tid på sig och låter dem ta den tid de behöver. Ofta kommer jag på mig själv med att tro att nästa sångstrof skall börja, men istället får jag fyra takter till av stillsamt pianokomp. Sedan kommer sången.

Knappast någon partyplatta, således, men den är heller inte depressiv.

Andra plattan öppnar med det lite mer tempofyllda spåret Wild Man. Därefter sjunger Kate i låten Snowed In At Wheeler Street duett med Elton John. Även den är lite mer fartfylld. Kate har så vitt jag vet bara sjungit duett en gång tidigare, på Don’t Give Up, som hon gjorde tillsammans med Peter Gabriel.

Jag tillhör inte Elton Johns fanclub, men i denna låt tycker jag att han kompletterar Kate på ett mycket bra sätt. Låten handlar om ett kärlekspar som följt varandra genom historien men som aldrig fått varandra.

Titellåten kommer på sista sidan och är albumets mest udda låt. En man räknar upp 50 olika ord för snö, ivrigt påhejad av Kate (”C’mon man, you’ve got 44 to go”). En stillsam ballad med Kate och hennes piano avslutar plattan.

Även om det är lite högre tempo på vinylalbumets sida 3 och 4 är det hela ändå en relativt stillsam upplevelse. Kate har en förmåga att skapa musik där man känner igen henne från skiva till skiva. Samtidigt tar hon hela tiden ett steg vidare i sitt skapande. Varje platta har sin egen unika karaktär och liknar inte någon annan.

På 50 Words For Snow tar hon återigen ett stort konstnärligt kliv framåt och bjuder lyssnaren på nya grepp. Och ändå låter det precis som Kate Bush skall göra. På det hela taget ett mycket bra album. Faktiskt ett av Kates bättre.

Årets platta 2011? Mycket möjligt.

Tracklist

Side A

1. Snowfalke
2. Lake Tahoe

Side B
1. Misty

Side C
1. Wild Man
2. Snowed In At Wheeler Street

Side D
1. 50 Words For Snow
2. Among Angels

Spotify - Kate Bush – 50 Words for Snow

Sveriges Radio lägger ut material på Spotify och Wimp

noreply@blogger.com (Universum Noll) — Thu, 15 Dec 2011 11:40:00 +0000

Pressrelease från Sveriges Radio:

Nu läggs valda delar av Sveriges Radios innehåll ut på Spotify och Wimp på försök under ett år. Framförallt är det humor från P3 men också Ekots lördagsintervju och några utvalda Sommarprogram. Allt som allt cirka 700 ljudklipp till att börja med.
– Vi vill att vårt innehåll ska vara tillgängligt för publiken där den finns därför att alla har rätt att ta del av vårt innehåll. Den publik som inte kommer till oss måste vi möta på andra plattformar, säger Cilla Benkö, vice vd på Sveriges Radio.

– Detta är en naturlig utveckling för ett medieföretag som så starkt präglas av både trovärdighet och förnyelse, säger Cilla Benkö

– Det här är ytterligare ett steg att göra Sveriges Radios innehåll tillgängligt för alla lyssnare. Vårt material finns redan på många olika plattformar, t ex iTunes, appar i smartphones, sociala medier, inbäddat på mediesajter etc. Nu tar vi ett steg till närmare publiken genom vår närvaro på Spotify och Wimp, sägerTomas Granryd, kanalansvarig för P3.

Omkring 7 miljoner lyssnar på Sveriges Radio varje vecka. Men ett allt större antal tar också del av utbudet digitalt på andra sätt än via FM. Lanseringen på Spotify och Wimp är ytterligare ett steg närmare publiken och ett försök att nå de lyssnargrupper som idag inte självklart väljer, eller känner, till Sveriges Radios utbud.

Fakta:

Enligt färsk statistik (Svenskarna och Internet 2011) används Spotify av hälften av svenskarna. Bland unga, 16-25 år, används tjänsten av 86 procent.

Via Spotify och Wimp (en prenumererad musiktjänst som drivs av norska Aspiro) kan över 3 miljoner svenskar ta del av delar av Sveriges Radios utbud, Allt material finns redan idag tillgängligt på sverigesradio.se

Sveriges Radios samarbete med Spotify och Wimp är ett rent distributionssamarbete, företagen har ingen rätt att påverka och ha synpunkter på Sveriges Radios utbud.

Vid starten omfattas följande program av testet:

Brunchrapporten
Christer i P3
Cirkus Kiev
Deluxe
Ligga med P3
Tankesmedjan
Lilla Al-Fadji
Mammas Nya Kille
Sommar i P1
Sist med det senaste med Annika Lantz
Ekots lördagsintervju

Mer information

Cilla Benkö, vice vd
cilla.benko@sverigesradio.se
08-784 50 17

Eva Sahlin, vik presschef
eva.sahlin@sverigesradio.se
08-784 18 52

Agents of Mercy: The Black Forest (2011), och spelningen på Sweden Prog Fest 26 november i Bryggaresalen Stockholm.

noreply@blogger.com (Universum Noll) — Sun, 11 Dec 2011 12:33:00 +0000

Karl-Göran Karlsson:

Agents of Mercys (AoM) nya skiva ”The Black Forest” har nu varit ute i handeln ett par månader. Det är det tredje skivsläppet från det stjärnspäckade svenska progressiva rockbandet som nu kanske rent av är på väg att ta över från det tidigare närmast gigantiska flaggskeppet (åtminstone internationellt sett) The Flower Kings (TFK). Men steget från TFK är ju inte långt eftersom även AoM till stor del leds av Roine Stolt – gitarristen som en gång i tiden drog igång TFK som sitt soloprojekt. Roine har ju själv gjort sig ett stort namn inom Progrock-världen, bl a som medlem i supergruppen Transatlantic. Men, övriga AoM-musiker går verkligen inte heller av för hackor:

- Nad Sylvan: Sång och keyboards (Nad var en av skaparna bakom den fantastiska Genesis-inspirerade plattan Unifaun som släpptes för tre år sedan)

- Lalle Larsson: Keyboardsvirtuosen som även spelar med Karmakanic och släppt flera egna soloplattor, bl a under namnet Weaveworld.

- Jonas Reingold: Genial basist i både Karmakanic och TFK.

- Walle Wahlgren: Mycket duktig trummis som spelat med Lalle och Jonas sen ett bra tag.

Den nya plattan är ett s k koncept-album kretsande kring diverse mörka teman som skräck, grymhet, maktlystnad, lust och girighet – ofta med inspiration från historiska skeenden. Flera av låtarna är långa och genomarbetade och tidvis mycket dramatiska, närmast påminnande om musik till en skräckfilm. Det här är nytt i jämförelse med tidigare plattor och kanske innebär något av ett närmande mot stilen i TFK (åtminstone vad gäller längden på låtarna). Exempel på detta är den magnifika titellåten och spåret ”Freak of life”. Men alla låtar är verkligen inte lika dramatiska och ambitiösa. Exempelvis låten ”A quiet little town” är mer avspänd och närmast lite ’funky’. Här får musikernas experimentlusta och spelglädje lite mer utrymme.

Låten ”Black Sunday” har också lite mer traditionellt rock-stuk och en rätt oemotståndlig refräng. Men här finns gott om keyboard-understöd av den typ vi är vana vid i progrock-sammanhang. Dessutom finns här gott om de typiska gitarriff som Roine skämt bort oss med genom åren.

Roines influenser är än mer tydliga i det två låtarna ”Citadel” och ”Between Sun & Moon”, inte minst p g a att Roine själv står för sången. Jag frågade Nad varför inte han själv sjöng hela texten på den förstnämnda låten (Nad sjunger en del i slutet av låten – alldeles utmärkt för övrigt!).”Vi sjöng båda två vid inspelningen men Roine valde sin egen variant vid mixningen”. På frågan om Roine är den som alltid har sista ordet sa Nad att det verkligen inte stämmer. Kanske i TFK men inte här. ”Alla musiker ges stort utrymme och inflytande”.

Att jag ställde frågan om vem som skall sjunga beror på att jag ibland får lite svårt att känna identiteten hos just Agents of Mercy som band. Det är närmast omöjligt att inte tänka på TFK när Roine sjunger. Det här blir supertydligt i ”Between the Sun & Moon” – en otroligt bra låt som hade passat lika bra på ett TFK eller ett Transatlantics album. På något sätt är denna låt så otroligt typisk för Roine Stolt. Han har onekligen en alldeles unik stil in den progressiva rocken. Och han har verkligen också en härlig sångröst som närmast för tanken till John Wetton i tidiga King Crimson. Så – när man serveras en så här härlig låt så känns det futtigt att börja anmärka på saker som bandets identitet. Vi fans struntar nog egentligen i det här (vi har heller inget val!) så länge detta gitarr- och låtskrivargeni fortsätter leverera toppklassnummer år efter år oavsett i vilken bandkonstellation han spelar. Det är bara att buga och tacka, Roine!

Det finns ytterligare en stark låt att kommentera på den nya skivan – balladen ”Elegy” (”Klagovisa” i svensk översättning). En låt som avviker betydligt från allt annat. Jag får starka associationer till klassisk fransk balladtradition eller varför inte sånger i Jaques Brels anda (Nads sång påminner faktiskt inte så lite om Rickard Wolfs Brel-tolkningar). Här visar Roine som kompositör sin enorma bredd. Det är dessutom en väldigt sorgsen sång – kanske rent av förklarat av det faktum att Roines far nyligen gick bort (hela skivan är förresten dedikerad till Roines far).

När det gäller musikernas insats på plattan så finns inte mycket att klaga på. Nads röst och teatraliska framtoning passar perfekt i de lite mer dramatiska låtarna (t ex titellåten). Men även hans insats som balladsångare i ”Elegy” imponerar. Emellertid måste jag säga att för mig är det Lalle Larsson som imponerar mest på denna platta. I snart sagt varenda låt sätter han stora musikaliska avtryck med alla sina keyboards. Jag har ibland tyckt att de improvisationsbaserade utsvävningarna han ägnar sig åt (t ex i avslutningen av låten ”Journey” på plattan ”Dramarama”) slirar över lite väl mycket i atonala och disharmoniska partier. Men på denna platta finns perfekt balans mellan experimentlusta och harmoniska strukturer. Kanske får han också en hel del hjälp av Nad Sylvan i en del av Mellotron-partierna (lite svårt att genomskåda) som ger en extra tyngd. Men framför allt älskar jag hans sagolikt fina partier på kyrkorgel. Lyssna exempelvis på avslutningen av titellåten. Det är härligt att höra Lalle likt Rick Wakeman sväva ut på detta magnifika instrument. Det går knappast att få en mäktigare avslutning på en låt än det tunga slutackordet han presterar här.

Till sist några korta kommentarer till den spelning AoM gjorde på Sweden Prog Fest i Stockholm 26 november. Någon längre turné har man ännu inte varit ute på utan än så länge har man bara gjort enstaka promotion-spelningar och festivalinhopp. Exempelvis spelade man AoM på Slottskogsfestivalen i Göteborg i somras där man bl a spelade titellåten till nya plattan. På ProgFest spelade man återigen titellåten (nu satt den mycket bättre än i Göteborg) men även ett flertal andra låtar på nya plattan. Skall speciellt nämna ”Elegy”, suveränt sjunget av Nad och kryddad med fina solon från Lalle. Andra fina nummer var ”Duke of Sadness” och ”Journey” från plattan ”Dramarama”. Alla musikerna var i högform, inte minst Roine som spelade mycket mer inspirerat än då jag såg honom i Göteborg. Han fick också äran att avsluta spelningen med egen sång i extranumret. Men återigen måste man framhålla Lalle Larssons insats på scenen. Exempelvis fick han utrymme till en egen liten stund på elpianot efter att de andra musikerna tillfälligt lämnade scenen. Då visade han vilken fullkomligt makalös pianist han är. Jag hoppas de där fingrarna är skyhögt försäkrade!

22 skäl till att jag inte ser Yes i Solnahallen i kväll

noreply@blogger.com (Universum Noll) — Fri, 09 Dec 2011 11:51:00 +0000

Jag ser inte Yes i kväll därför att:

Jon Anderson och Rick Wakeman saknas, och ingen kommer att förklara vad det beror på.

allt för få i publiken kommer att tycka att det är stötande.

information om bäst före-datum och halten av konserveringsmedel i produkten saknas.

Benoit David har sålt sin själ till en kopieringsmaskin.

de inte kommer att spela Sweetness, I see You, Survival eller någon annan låt från den tidiga eran.

de borde framfört något av de klassiska albumet i dess helhet i ställer för nya albumet.

arenan snarare borde varit PRO,s samlingslokal än Solnahallen.

Yes i dag spelar regressiv rock, inte progressiv.

allt bandet gör för närvarande lång väg luktar behov av pengar.

alla tunnhåriga och gråhåriga herrar i publiken kommer att påminna mig om hur gammal jag själv är.

jag har hört Roundabout en miljon gånger, och detta kommer att var den sämsta versionen hittills

de inte besöker Göteborg på turne´n.

det de presterar på nya livealbumet In the Present - Live From Lyon låter som ett mediokert Yes-coverband.

jag kommer att oroa mig för att Stewe Howe ser så blek och sjuk och hålögd ut att han kanske inte kommer att kunna genomföra hela konserten.

jag flera gånger kommer att fråga mig om Chris Squire är nykter.

det redan finns (eller fanns) ett band som heter “Liket Lever”

bandet helt och hållet saknar humor och distans till det de håller på med.

detta förmodligen är deras sista turné, och jag vill se ett av mina favoritband gå i pension med flaggan i topp (jämför VdGG).

därför att jag inte vill känna samhörighet med den skara som hävdar att symfonirocken är en dinosaurie som bör försvinna från jordens yta.

Glass Hammers nya album innehåller bättre Yes-musik än Fly From Here.

Sweden Prog Fest, Stockholm 26 november 2011.

noreply@blogger.com (Universum Noll) — Fri, 02 Dec 2011 13:18:00 +0000

Så fick då Stockholm sin första Prog Fest. Åtminstone detta årtusende. Som vi sett i kommentarfältet här på UN så har det arrangerats liknande evenemang på nittonhundratalet.

De som arrangerade de festerna gav upp efter två år pga klen publikrespons. Låt oss hoppas att det som sjösattes i helgen inte går samma trista öde till mötes. Och förutsättningarna finns. Den progressiva rockens återtåg blir allt mer påtagligt för varje dag.

Låt oss alltså hoppas att det blir en återkommande årlig tradition, som om tre år är i kapp Sweden Rock, vilket en av arrangörerna, Mats Jonason utlovade.

För det var en sannerligen en mäktig och härlig konsert vi fick uppleva.
Först ut var Costes Cosmos, som blandade eget material med Samla Mammas Manna-dängor, och gjorde det bra.

Coste Apetrea själv började med att dra en parallell mellan denna festival och de legendariska festerna på Gärdet 1970.

Coste, som har ett förflutet i Samla Mammas Manna , knöt med de orden, och genom sin blotta närvaro, ihop musiktråden från förr med den dagsaktuella scenen. För även om Gärdet-festerna mer handlade om progg än progrock, och på ett helt annat sätt engagerade massor med folk, så har båda inriktningarna samma grundinställning: Musik är inte något man i första hand använder för att man vill bli kändis, klättra på karriärstegen eller tjäna massor med pengar. Man lirar för att det är kul och för att man har något man vill dela med sig av och berätta för publiken.

I ett krigszonsliknande rökmoln gick sedan Gösta Berlings Saga på. Stor dramatik! Gruppen gick rakt på nervsystemets innersta vrår. Och de lättade inte på greppet. Gösta Berlings Saga har skapat en alldeles egen sorts musik som man inte hört maken till förr. Rytmisk, suggestiv och intensiv med influenser inte minst från svensk folkmusik. Inte så konstigt att de är inkallade till NEARfest i staterna nästa år. Youtube-klippet nedan ger en fingervisning om hur brutalt bra det var.

Följande akt ,The Kingdom, som på scen byte namn till Willbow, hade säckpipa i sättningen och var kanske mer roliga än bra. Men de jobbade hårt för att ge publiken valuta för pengarna.

Och sedan Brightey Brison (efternamnet uttalas brajson och inte briison, som en del tror), som spelade delar av förra albumet, bland annat en mästerlig version av The Harvest, och smakprov från det nya The Magicians Chronicles Part I.

The Rise Of Brighteye Brison från detta nya album, som avlutade setet, var en nackhårsresande 23 minuter lång njutning. Det här bandet har allt som ett progressivt rockband skall ha, stämsång, finurliga och omväxlande arrangemang, klaviaturdueller, taktbyten och en saxofon som trotsar tyngdlagen. De oftast långa låtarna är som äventyrsresor. Det är musikalitet på allra högsta nivå. Att de dessutom levererade ett förvånansvärt bra live-ljud gjorde inte saken sämre.

Av diverse skäl var denne bloggare tvungen att dra före kvällens sista akt Agents Of Mercy. Men enligt en vanligtvis välunderrättad källa genomförde de en mycket stark spelning med fokus på låtar från senast albumet.

Kate Bush - Mistraldespair

noreply@blogger.com (Universum Noll) — Tue, 29 Nov 2011 14:41:00 +0000

Officiell animation av Kate Bush låt Misty, som är tredje spåret på hennes i dagarna aktuella tionde studioalbum 50 Words For Snow.

Beardfish och Magic Pie på Musikens Hus.

noreply@blogger.com (Universum Noll) — Wed, 23 Nov 2011 18:19:00 +0000

Det var verkligen synd att du inte var där, på Musikens Hus i Majorna, Göteborg, Västra Götaland, Sverige, Jorden, Universum…

Förra lördan alltså, den 12te november.

Du missade verkligen nåt rätt mäktigt. Du missade en härlig konsertupplevelse med två suveräna band. Två ganska olika band, men lika bra på var sitt håll, så att säga.

Magic Pie kom hela vägen från Moss I Norge, bara för att spela för oss.

Deras låtarna var tajta och samspelta med harmoniska melodier, fin stämsång, inspirerad sologitarr och arrangemang som man inte hört maken till sedan mitten av sjuttiotalet.

Och kan du tänka dig. De spelade en låt som var en halvtimma lång! Jo det är sant. En enda låt!

Och Beardfish sen – denna totalupplevelse, detta unika band som rakt från hjärtat bara öser ur sig allt de har. Utan divalater, utan några stressade rockmane´r. Som ur bakfickan halar fram det ena arrangemanget underfundigare än det andra. Som har låtar med trådar och ide´er som man inte hittar hos nåt annat band.

Och som själva inte verkar ha en aning om att de håller yppersta världsklass. Eller också bryr de sig bara inte.

Nästa gång får du faktiskt slita dig från dumburken och komma.

No copyright infringement intended

Cat Food # 34

noreply@blogger.com (Universum Noll) — Wed, 23 Nov 2011 10:00:00 +0000

Dags för Sweden Prog Fest nu på lördag. I Stockholm, Bryggarsalen från 17.00. Biljetter som kostar 350:- köper du här. Förberedelser pågår just nu för att Universum Noll skall direktblogga från detta event. Dock i skrivande stund inte helt klarlagt om logistik och teknik tillåter detta. Stay tuned.

Arrangörerna påstår att detta är det första evenemanget i sitt slag i Stockholm. Detta stämmer dock inte riktigt. Jag minns en liknande gala i huvudstaden för många år sedan med bland andra Anekdoten på scen. Nån som minns vilket år detta var och vilka andra band som spelade? Kan möjligen ha ägt rum i lokal Folkoperan.

I vilket fall som helst är detta ett steg i exakt rätt riktning. Universum Noll hoppas på stor uppslutning så att det hela blir en årlig tradition.

AGENTS OF MERCY
COSTE’S COSMOS
GÖSTA BERLINGS SAGA
BRIGHTEYE BRISON
THE KINGDOM

Läs Festival av rätta progvirket.

Nytt CRM Prog på gång:

Featured artists include Can, Nightwish, Peter Hammill, Michael Moorcock, The Pink Fairies, Here & Now, Ozric Tentacles, Cynic, Arena, The Devil's Blood, The Pineapple Thief, Haken, Pink Floyd, Kate Bush, Carl Palmer, Steely Dan, Roy Harper, Dec Burke, The Resonance Association, Bill Nelson, Yes, The Enid, Pendragon, It Bites, Katatonia, Sally Oldfield, Nektar, Caravan, Curved Air, Von Hertzen Brothers, Agents Of Mercy, Lunatic Soul, Ian Rankin, White Willow, Syd Arthur, Al Stewart, The Amazing Blondel, Blood Ceremony, North Atlantic Oscillation and lots more.

O

Ny progrock-kompilation på en dubbel cd. Ett urval av både gammalt och nytt. Ett urval som får godkänt i UN,s bok. Bra som julklapp till nån behöver lära sig vad det här är för musik.

Disc 1:

Cross Eyed Mary - Jethro Tull

Darkness (11/11) [2005 - Remaster] - Van Der Graaf Generator

Sympathy - Rare Bird

Bird Has Flown (2000 - Remaster) - Deep Purple

Country Pie / Brandenburg Concerto No. 6 (Live) [2009 - Remaster] - The Nice

Mocking Bird (2002 - Remaster) - Barclay James Harvest

If There Is Something (1999 - Remaster) - Roxy Music

Look At Me Now (2001 - Remaster) - Electric Light Orchestra

I Never Glid Before (2004 - Remaster) - Gong

The Psychedelic Warlords (Disappear In Smoke) [Single Version] [1996 - Remaster] - Hawkwind

Madhouse - Eloy

Ace Of Wands (2005 - Remaster) - Steve Hackett

The Yes No Interlude - Hatfield And The North

On Reflection - Gentle Giant

Disc 2:

Rubycon (Part One) [Excerpt] [2000 - Remaster] - Tangerine Dream

Blue (2008 - Remaster) - Kevin Ayers

Garden Party (1997 - Remaster) - Marillion

Dance Through The Fire - Pallas

Trail Of Fire - Oceansize

Monkey Business - The Flower Kings

Black Light Machine - Frost

A Crisis In Mid Life - The Tangent

Comatose - Ayreon

Future Perfect Tense - Sweet Billy Pilgrim

Frequency - IQ

Tightrope - Beardfish

The Wasteland - ...And You Will Know Us By The Trail Of Dead

Spotify - Various Artists – Prog Rocks! Eller köp den för 99:- på Ginza.
O

Läs färska intervjuer med Roine Stolt och Jonas Reingold.

O

Can: Tago mago. 40th anniversary 2 cd edition.

Ja, vad säger man? Jo, att det var bättre förr. Är det något album som skall uppmärksammas och och hyllas så är det väl detta. Ett litet steg för krautrocken, men ett stort steg för mänskligheten. Eller var det tvärtom? Fortfarande farligt bra och utmanande musik.

Includes a bonus CD featuring 50 minutes of unreleased live material from 1972, remastered in 2011.

A “landmark release in the history of rock ‘n’ roll” – MOJO Honours List winner of Classic Album Award

Spotify - Can – Tago Mago. Eller köp den här.

Läs en välskriven och förbenat bra recension Fulländning med tvärkonstnärlig sensibilitet från www.tidningenkulturen.se.

Ny video från Norge (känsliga personer varnas):

Nick D’Virgilio lämnar skäggen. Läs hans statement på hemsidan.

Kate Bush strömmar 50 Words For Snow

noreply@blogger.com (Universum Noll) — Thu, 17 Nov 2011 19:35:00 +0000

The Guardian ger den högsta betyg, och skriver “…50 Words for Snow is extraordinary business as usual for Bush, meaning it's packed with the kind of ideas you can't imagine anyone else in rock having”.

Så här säger svt,s kulturnyheterna:

I Sverige kommer albumet att lanseras med hjälp av SMHI:

Skivbolaget EMI: tar hjälp av SMHI när man lanserar Kate Bushs nya album. Mats W Andersson från SMHI i Malmö berättar om snö och det unika med varje snöflinga, samtidigt som skivbolaget bjuder in till förhandslyssning. (http://www.resume.se)

Du lyssna på hela albumet strömmande här.

Jon Anderson: Open (2011)

noreply@blogger.com (Universum Noll) — Mon, 14 Nov 2011 21:22:00 +0000

Jag trodde ärligt talat inte att Jon Anderson hade det här i sig… längre. Jag trodde sjukdom, åldrande och uppslitande konflikter med de forna kompisarna i Yes hade tärt så på hans allmäntillstånd att han förlorat sin kreativa ådra.

Att han tidigare varit kapabel till geniala musikaliska kompositioner är allom bekant. Men hans senaste försök, The Living Tree tillsammans med Rick Wakeman (2010), och Survival And Other Stories (2011) med musik av folk raggade via hans hemsida, har lämnat en hel del i övrigt att önska. Habila och småtrevliga anrättningar förvisso, men knappast nåt som fått mig att höja på öronbrynen.

Det gör däremot Open. Jag skulle kunna ösa på med en hel drös superlativer. Men nöjer med att konstatera att melodierna, harmonierna och … ja, rösten förstås, gör att man inte bara känner igen Yes från gruppens glansdagar, man skönjer även atmosfär och teman från Jons i särklass bästa soloalbum Olias Of Sunhillow (1976). Det skall dock sägas att det är en bit kvar till den Olias 2 som Anderson hintat om att han nån gång skall göra.

Det vi får är ett 20:54 långt, vackert, bitvis närmast sakralt kör- orkesterverk i fyra delar. Dynamiskt böljande mellan lugna och mer dramatiska partier. Akustiskt och elförstärkt om vartannat. En suverän rytmsektion och fina insatser på akustisk gitarr, elgitarr, fiol och tvärflöjt.

Jon berättar att han involverat sina grannar och folk från trakten där han bor :

I asked the local CalPoly 'A Cappella' group led by Robert Foster to come and help, then my wife Janee came in and sang like an angel…even my PR dude Billy James sang some parts.

Att det skulle vara amatörer inblandade märks dock inte alls. Det hela andas professionalitet i varje tum. Den här killen vad vad han håller på med och vad han vill. Han har åratal i diverse inspelningsstudios bakom sig och vet hur en prog-sten skall slipas.

Texten är det sedvanliga new-age-flummet (peace, love, light and freedom) och kan med fördel lämnas därhän. (Den är dock en smula mer tilltalande än det nykristna mässande Neal Morse ägnar sig åt).

Jon är helt klart ett stort tack skyldig Stefan Podell och Alexandra Cutler-Fetkewicz som orkestrerat det hela (Stefan Podell tillskrivs också additional music). Det hade varit intressant att höra de ursprungliga versionerna, som Jon enligt egen utsago med hjälp av en akustiskt gitarr fick ur sig på blott tre dagar. Arrangemangen tyder på en lyhördhet och fingertoppskänsla utöver det vanliga.

Ingen tvekan om saken, mannen är frisk, på gott humör och musikaliskt på helt rätt väg. Den här musiken härbärgerar tveklöst betydligt mer av Yes verkliga själ än vad materialet från den nya inkarnationen av gruppen gör. Jon is the real deal.

Och inte nog med det, han försäkrar att detta bara är början på en rad kommande liknande verk: … I feel so happy to present it (Open) as one of many I hope to create over the coming years.

Det ser jag fram emot!

Open finns endast tillgänglig via iTunes.

OPEN

Music/Songs/Lyrics: Jon Anderson ( Warner Chappell/BMI)

Orchestration and additional Music: Stefan Podell (Super Karate Tunes/ASCAP)

Four Movements:

1. Sun is Calling

2. Please To Remember

3. Who Better Than Love

4. Sun it Sings You/Given Chase

Produced by Jon and Jane Anderson

Cat Food # 33

noreply@blogger.com (Universum Noll) — Thu, 10 Nov 2011 09:52:00 +0000

Nyheter från den progressiva rockens gränslösa horisont.

Påminner om konsert nu på lördag i Göteborg med Beardfish och Magic Pie. Biljetter här.

De tio tyngsta albumen nånsin – kan du läsa om här.

InsideOut Music bjuder på en gratis sampler med det bästa från 2011. Innehåller musik med Pain Of Salvation, Steve Hackett, Leprous, Karmakanic och Beardfish med flera.

Du når den här.

Fabio Zuffanti är en synnerligen produktiv italienare som har haft lite tid över för att göra coverversioner av ett knippe välkända progrocklåtar, vilka han delar med sig av alldeles gratis:

Fabio Zuffanti - I will never do cover versions! EP by cestdisco

Amerikanska NEARfest planerar stor tack och avskedsfestival nästa år. Dags att börja spara till flygbiljett således.

NEARfest Apocalypse

June 22nd, 23rd & 24th
Zoellner Arts Center
Bethlehem, PA USA

Mind Fire Menace med Brighteye Brison från aktuella albumet The Magician Chronicles - Part I:

Den som vill fördjupa sig i slovensk progressiv rock kan göra det på The Rocktologist.

The development of Slovenian progressive rock, part 1

The development of Slovenian progressive rock, part 2

Svenska Dagbladets progrockexpert Dan Backman skriver på wimp-bloggen om Pink Floyd. Läs här.

White Willow - Kansas Regrets Official video:

Neal Morse släpper inför julen albumet A Proggy Christmas, välkända jusånger med en progressiv twist. För att få tillgång till albumet måsta man vara medlem i Morse Inner Circle.

Frank Zappas Live Barcelona från 1988 kan avnjutas i dess helhet på Youtube. Dryga två timmars konsert med stor orkester och mästaren i högform som domptör och dirigent:

Cat Food är en 41 år gammal låt med King Crimson. Den gavs ut som singel 1970, finns också som spår på In The Wake of Poseidon, och går i 19/8-dels takt. Del av texten lyder:

No use to complain
If you're caught out in the rain;
Your mother's quite insane.
Cat food cat food cat food again…

Cat Food är också namnet på regelbundna aktualitets-inlägg på Universum Noll.

UNIVERSUM NOLL

Dream Theater, Hovet 25 januari 2012

Radiotips Kalejdoskop: Kosmisk analog-techno, progressiv rock och svensk urskog

Campo Di Marte - Campo Di Marte (1973)

Radiotips: Storverk och Art´s Birthday

Del 3: Flöjtpiruetter och nya hjältar.

Del 2: Orgelmattor och rocksviter.

Del 1: Spökstråkar och stora ambitioner.

Blocco Mentale – Poa (1973)

Fjolårets bästa progrock – rösta!

Musikfilmer på Göteborgs Filmfestival 27/1–6/2

Uppdaterad 12te januari

Biljetter

Vinylmania

Times Like Deese

The Other F Word

When the Drum is Beating

Rakenrol

Så jävla metal

The Ballad of Genesis and Lady Jaye

The Substance – Albert Hoffmann’s LSD

Cave of Forgotten Dreams

I've heard a rumor from ground control - David Bowie turns 65

Radio: David Bedford till minne

Progressive rock will never die – but you will. Best of 2011.

Bokrecension: Chris McDonald - Rush and the Middle Class, Dreaming in Middletown

Glass Hammer: Cor Cordium (2011)

Universum Noll önskar God Jul & Gott Nytt År!

Brighteye Brison - The Magician Chronicles - part I (2011) - bättre än Beatles?

Kate Bush – 50 Words For Snow (Vinyl 2011)

Sveriges Radio lägger ut material på Spotify och Wimp

Agents of Mercy: The Black Forest (2011), och spelningen på Sweden Prog Fest 26 november i Bryggaresalen Stockholm.

22 skäl till att jag inte ser Yes i Solnahallen i kväll

Sweden Prog Fest, Stockholm 26 november 2011.

Kate Bush - Mistraldespair

Beardfish och Magic Pie på Musikens Hus.

Cat Food # 34

Disc 1:

Disc 2:

Can: Tago mago. 40th anniversary 2 cd ­edition.

Ja, vad säger man? Jo, att det var bättre förr. Är det något album som skall uppmärksammas och och hyllas så är det väl detta. Ett litet steg för krautrocken, men ett stort steg för mänskligheten. Eller var det tvärtom? Fortfarande farligt bra och utmanande musik.

Kate Bush strömmar 50 Words For Snow

Jon Anderson: Open (2011)

Cat Food # 33

White Willow - Kansas Regrets Official video:

Frank Zappas Live Barcelona från 1988 kan avnjutas i dess helhet på Youtube. Dryga två timmars konsert med stor orkester och mästaren i högform som domptör och dirigent:

Can: Tago mago. 40th anniversary 2 cd edition.