UNIVERSUM NOLL

Grattis Loreen – men Albanien hade bästa låten

noreply@blogger.com (Universum Noll) — Sun, 27 May 2012 09:56:00 +0000

Hur långt har vi inte avlägsnat oss från Sillstryparns Doing the omoralisk Schlagerfestival!

Kan det vara ett tecken på att man börjar bli gammal när man klarar av att se eurovisionsfinalen i dess helhet? Och när man dessutom uppskattar flera av bidragen, finns det då anledning till Zeuhl-terapi?

Okej, jag skall inte överdriva. Det mesta var förstås skräp. Men många av bidragen i år hade ett allvar och en tyngd som jag inte tidigare sett eller hört. Den typ av glättig dagis-pop som tex Herreys Diggi-Loo-Diggi-Ley stod för sågs nästan inte till alls. Kanske smittar Europas nuvarande ekonomiska depression av sig på schlagerkompositörerna och artisterna?

På många håll syntes ärliga uttryck. Loreens Euforia var ett av dem. Barfota, osminkat, naket. Mycket hjärta och äkta liv.

Det allra tyngsta bidraget stod dock Albanien för. Låten Suus sjöngs av 25-åriga Rona Nishilu och förde tankarna till både Nina Hagen och Björk. Framfördes föredömligt på originalspråket albanska.

Kraftfull och med en mäktig svärta – låten handlar om en bilolycka i Albanien där flera barn omkom – kommer den än mer till sin rätt i videon nedan.

Suus kom på femte plats.

Visit offical Facebook page.

MoeTar: From these small seeds

noreply@blogger.com (Universum Noll) — Wed, 23 May 2012 14:03:00 +0000

Låter som att Frank Zappas okända dotter från något one-night-stand ute på amerikanska bystan börjat göra musik. Moeatar säger att deras musik är Symphonic Rock, Art Pop, Genre Destroying. Gott så. Det finns allt för få genre-förstörare i den här världen. Ju fler desto bättre. Och därför hejar jag på Moetar.

Progarchieves:

Their music style can be referred to as effort to melt together sound of Led Zeppelin, the complexity of Zappa, and pop feelings of The Beatles…

- Moorea Dickason / Vocals
- Tarik Ragab / Bass
- Matt Lebofsky / Keys
- Matthew Heulitt / Guitar
- David M Flores / Drums

Bandets hemsida.

Sigur Rós strömmar nya Valtari

noreply@blogger.com (Universum Noll) — Tue, 22 May 2012 21:16:00 +0000

Sigur Rós, need I say more? Få band har en sådan integritet som denna isländska grupp. I dag räcker det nästan med att vara därifrån för att nå framgång på den internationella musikscenen.

Nya albumet heter Valtrari. Inledningsspåret heter Ég anda. Det betyder jag andas.

Sångaren Jónsi Birgisson kommenterar albumet så här: "The last two albums are more upbeat. Too joyous, too festive! … It's time for us to take a left turn and do something more experimental. It feels like a new beginning."

Du kan höra albumet strömmande här.

Albumet släpps 28nde maj.

Åkerfeldt & Wilson – Storm Corrosion (2012)

noreply@blogger.com (Universum Noll) — Wed, 09 May 2012 20:39:00 +0000

Så såg det då till sist dagens ljus, detta av många länge emotsedda verk av dagens båda fixstjärnor inom den progressiva rocken. En stor del av senaste numret av tidningen Prog ägnas herrar Åkerfeldt och Wilson. Och recensenten i samma tidning pratar om albumet som “ … utterly brilliant”.

The Guardians omdöme är “Storm Corrosion is an unequivocal triumph.” (Läs hela recensionen).

Att Storm Corrosion kvalar in som ett av årets bäst album är odiskutabelt. Men om det står kvar som ett av årtiondets bästa är mer tveksamt.

Läs Universum Nolls recension av Storm Corrosion på Kulturbloggen.

Fler recensioner:

CD: http://smarturl.it/stormcorrosionint
Digital: http://smarturl.it/stormcorrosion

Spotify Storm Corrosion – Storm Corrosion

Fredagsfilm: Am I experienced?

noreply@blogger.com (Universum Noll) — Sat, 28 Apr 2012 08:42:00 +0000

Veckans fredagsfilm dyker upp först på lördag. Men den är desto bättre.

Med utgångspunkt i en filmsnutt han hittar på en loppmarknad, där Jimi Hendrix strax före sin död uppträder i Göteborg, gör filmaren Hans-Erik Therus en resa i Hendrix fotspår.

Filmen, som är personligt berättad och mer än en vanlig dokumentär, innehåller bland många godbitar även smått sensationella bilder på, och intervju med, Bo Hansson där denne berättar om mötet med Hendrix.

Info från svt:

I slutet av sextiotalet turnerade Jimi Hendrix flera gånger i Sverige och han gjorde djupa avtryck hos folk han mötte längs vägen. 1970 dog han bara 27 år gammal. Men vem var han egentligen? Filmaren Hans-Erik Therus följer i Jimi Hendrix fotspår och fram träder en person som tycks ha varit ensam och vilsen trots att han levde sina sista år ständigt omgiven av folk, ständigt beundrad och alltid mitt i strålkastarljuset.

Du ser den här.

Trailer:

Änglagård @ Bryggarsalen, Stockholm 22/4 2012

noreply@blogger.com (Universum Noll) — Mon, 23 Apr 2012 17:40:00 +0000

Så stod då vårt kära Änglagård på scenen ännu en gång. Väntan var alldeles för lång, men när konserten sattes igång glömdes all denna väntan, och man försvann ännu en gång in i gruppens förtrollande världar. Änglagård spelade både gammalt och nytt bla. ett nytt spår som kallas "Snårdom" som kommer finnas på nya albumet. Enligt Johan så är mixningen i full gång (två av de fyra låtarna är i princip färdigmixade, både cd och vinylmixning) och skivan skall om allt klaffar komma ut i början av Juni.

Intrycket av det nya materialet är att det håller Änglagårds vanliga höga klass, men känns än mer komplext än tidigare (går det??). Jag njöt i stora drag, och utan tvekan kommer detta album vara ett av de bästa albumen som utkommer 2012.

Namnet på det nya albumet är bestämt och titeln blir "Viljans Öga". Bilden nedan visar min t-shirt som också blir omslaget!

Universum Noll fick även möjlighet att språka lite med Tord Lindman som deltog i publiken denna kväll. Han uttryckte att han fick lust att vara med på scenen och spela, men då med förbehåll att bara deltaga på de gamla låtarna. "De nya låtarna är ju alldeles för svåra " (ej ordagrant citat, anm). Tord skvallrade även att han börjat med ett nytt eget projekt, något som onekligen låter spännande i mina öron.

Tillbaks till konserten. Änglagård blandade som sagt både gammalt och nytt, och det syntes att de trivdes på scenen tillsammans igen. Låtar utöver de nya spåren kan nämnas Höstsejd & Jordrök (som skapade kvällens röj). Kvällen till ära så ersattes Thomas Johnson av David Lundberg (normalt i Gösta Berlings Saga) på Mellotron och övrig klaviatur. Detta gjorde han med bravur! Sanningen är att hela bandet spelade mycket bra och med glädje. Inte minst märkes detta mellan låtarna då skratt och bus inte var långt borta "We got T-shirts! Please bye it, we need the money" (Jonas mantra mellan låtarna) ...

Då bandmedlemmarnas familjer fanns på plats och uppslutningen var lagom blev stämningen mycket familjär och alla som ville kunde språka med medlemmarna efteråt, få sina skivor signerade mm. Det kändes verkligen att man denna kväll fick uppleva något speciellt.

Kort sagt var detta en efterlängtad och minnesvärd afton! Vi kan bara hoppas att konserterna med Änglagård blir mer frekventa i framtiden!

Not. Då Änglagård uttryckligen inte vill att livematerial läggs upp i videoform innan skivan är släppt respekteras detta naturligtvis av Universum Noll. Vi fick dock lite bonusmaterial, se nedan.

// Micke för Universum Noll

Fredagsfilm: Lars Hollmer – Med Mjölad Hand

noreply@blogger.com (Universum Noll) — Fri, 20 Apr 2012 14:17:00 +0000

Detta är en officiell trailer för Cuneiform Records CD/DVD med Lars Hollmer – Med Mjölad Hand.

DVD, är inspelad 2005 och innehåller en solo-del, ett framträdande tillsammans med faggottisten Michel Berckmans från Univers Zero och en låt med Miriodor.

Med Mjölad Hand var det album Lars Hollmer jobbde med innan han avled. Cuneiform kallar honom “new music/avant folk legend”.

Kan föreställas från Amazon eller direkt från Cuneiform i maj.

This DVD is the only professional video footage ever released of Lars and it's a revelation (or a wonderful reminder) to see and hear what a gigantic sound he got out of his huge and beautiful Zero Sette accordion. The joy and humor and melody of his work and the enthusiastic response from the audience is wonderfully captured here

Läs mer.

Lyssna: SKE och Yugen - ny progressiv rock från Italien.

noreply@blogger.com (Universum Noll) — Thu, 19 Apr 2012 15:29:00 +0000

Ljudet finns tillgängligt i 30 dagar:

Lyssna: Kalejdoskop med Patrik Stigsson

Radiotips: Ny progressiv rock från Italien i SR P2 Kalejdoskop.

noreply@blogger.com (Universum Noll) — Tue, 17 Apr 2012 09:13:00 +0000

Från Kalejdoskops hemsida:

Kalejdoskop - Lång italiensk prog. Tisdag 17 april i P2 kl 22.30 – midnatt.

Den progressiva och utforskande rockmusiken har alltid haft högt anseende i Italien. På sjuttiotalet experimenterade grupper som Premiata Forneria Marconi, Banco del Mutuo Soccorso och Le Orme (alla fortfarande verksamma) med stilblandningar och udda uttryck i gränslandet mellan rockmusik och rymd. Två moderna grupper med samma attityd är SKE och Yugen som kastar sig huvudstupa mellan klassisk musik, symfonisk rock, avant-garde-musik, jazz och världsmusik. Och som gör det på instrument som kontrabasklarinett, teremin, mellotron, trombon, fagott, harpa och preparat piano.

Lyssna: Italiensk prog med Patrik Stigsson (trailer)

Yugen räknar med gästmusiker in 19 medlemmar. Som sina musikaliska influenser nämner gruppen Satie, Stravinsky, Schoenberg, Cage, Reich, Zappa, Henry Cow och Univers Zero. Det är händelserik musik med ett myller av detaljer, ovanliga taktarter, abstrakta fri-formspartier och tung, mullrande rock. Någon har sagt att Yugens musik i sin komplexitet stundtals får Frank Zappas "Black Page" att framstå som en barnlek. Klaviaturtrollkarlen i Yugen heter Paolo ”Ske” Botta. Paolo gjorde 2011 med sin egen grupp SKE albumet "1000 Autunni" – tusen höstar.

SKE spelar musik i samma anda som Yugen, men rör sig i mer välbekanta progressiva rocklandskap och med tydliga referenser till grupper som King Crimson, Gentle Giant och svenska Änglagård. Kalejdoskop bjuder på SKEs album "1000 Autunni" från 2011 och Yugens "Iridule" från 2010.

Medverkande musiker på de båda albumen med SKE och Yugen:

Palolo ”Ske” Botta - Klaviaturer
Simone Beneventi - vibrafon, marimba, klockspel
Paolo Botta - Hammond orgel, piano, synthezisers
Giacomo Cella - fagott
Valerio Cipollone - sopransaxofon, sopranklarinett, basklarinett
Enrica Di Bastiano - harpa
Elaine Di Falco - röst
Michele Epifani - cembalo
Maurizio Fasoli - piano
Mike Johnson – gitarr
Dave Kerman – trummor
Tommaso Leddi - mandolin
Elia Mariani – violin
Giuseppe Olivini - slagverk, teremin, shruti
Alberto Roveroni - trummor
Peter Schmid - kontrabasklarinett, basklarinett, tubax
Guy Segers - bas
Markus Stauss - alt-, tenor- och bassaxofon
Dave Willey - bas
Francesco Zago - gitarrer, mellotron, preparat piano
Fabio Ceriani "Ciro" - sansula, slagverk
Valerio Cipollon - klarinett and saxofoner
Enrica Di Bastiano - harpa
Maurizio Fasoli - piano
Elia Leon Mariani - violin
Nicolas Nikolopoulos - flöjt
Roberta Pagani - röst
Valerio Reina "Neth" - röst
Mattia Signò - trummor
Markus Stauss - saxofoner
Fabrice Toussaint - idiofoner, trombon, slagverk
Pierre Wawrzyniak - bas
Francesco Zago - akustisk och elektrisk gitarrA

Cat Food # 37

noreply@blogger.com (Universum Noll) — Sun, 15 Apr 2012 07:40:00 +0000

Nyheter från the world of Progressive Rock :

Tidskriften Classic Rock Presents Prog, som numera rätt och slätt heter Prog, kommer inom kort med nummer 25.

Steven Wilson & Mikael Åkerfeldt från Storm Corrosion pryder omslaget.

Återkommande i magasinet är numera Bloody Well Write, The Intro, My Record Collection, Q&A, The Albums That Built Prog, The Outer Limits, Time And A Word, The Musical Box, Take A Bow och Brainstorm.

I detta nummer kan vi läsa om Anathema, Tony Banks, Billy Cobham, Emerson, Lake & Palmer, Manfred Mann, Hawkwind, Simple Minds, Procol Harum, Ian Anderson, Robert Fripp, Astra, The Mars Volta, Jon Anderson, North Atlantic Oscillation, The Albion Band, Steve Thorne, Tangerine Dream, Electric Light Orchestra, Spiritualized, Talk Talk, Lindisfarne, Pallas, 10CC, Sweet Billy Pilgrim, Karnataka, Trail Of Dead, Field Music, Phaedra, Beyond The Bridge, Cyril Snear, Trojan Horse med mera.

Gratis 11-spårs CD "P2: Stormwatch", med musik från Pendragon, Hawkwind, Haken, Cosmograf med flera.

Tidningen har också en ny hemsida. Och finns på Facebook.

Kommande höjdarkonsert i Lidköping:

Legendariska svenska gruppen Änglagård har överraskande annonserat en spelning på Bryggarsalen, Stockholm, söndag 22 april.

Biljetter

Sedan bär det av till Gouveia Art-Rock Festival i Portugal, Sweden Rock Festival och 23 juni NEARfest, Bethlehem, PA, USA.

The Flower Kings kommande släpp Banks Of Eden (18 juni) har förärats med en trailer:

The Flower Kings won't let you go - they're back and they are greedy, looking for revenge and all the bad things you'd expect from a band named The Flower Kings. This time with more notes and more fluff in the 55 min.prog-assault than you can imagine. We know you cannot resist this overblown pretentious prog cake

Sista avsnitet av UR,s serie Låtarna som förändrade musiken handlade om London. Du ser det här. Trevlig intervju med Ian Anderson vid 20.25.

Dream Theaters kommande usa-turne har som support act Crimson Project, featuring Adrian Belew, Tony Levin, Pat Mastelotto, Markus Reuter, Julie Slick och Tobias Ralph. Gruppen kommer att spela King Crimsons musik.

Närmare ett komplett King Crimson kommer vi inte. Europa nästa får man hoppas.

Läs mer.

Nu på tisdag 17 april presenterar jag ny progressiv rock från Italien i SR P2 Kalejdoskop, 22.30 – 00.00.

Lyssna: Italiensk prog med Patrik Stigsson (trailer)

Kotebel: Concerto for Piano and Electric Ensemble (2012)

noreply@blogger.com (Universum Noll) — Sat, 14 Apr 2012 08:17:00 +0000

Spansk progrock fortsätter att övertyga. Förra året kom Senogul med genomtrevliga III, och nu är kungarna Kotebel tillbaka med det blytunga opuset Concerto for Piano and Electric Ensemble.

Det Kotebel gör hamnar under etiketten avant-prog. Influenserna sträcker sig från symfonisk rock över klassisk musik till jazz och världsmusik. På gruppens hemsida listas följande influenser: Genesis, Debussy, YES, ELP, Ravel, Messiaen, Thinking Plague, The Enid, Steve Hackett, Gentle Giant, King Crimson och Chopin.

Verket är komponerat av Carlos Guillermo Plaza. Det kräver tid för att sjunka in - men som så ofta väntar en skimrande skatt vid foten av regnbågen för den som orkar anstränga sig och lyssna mer än ett par gånger.

Det här är progressiv rock i frontlinjen 2012. Om någon grupp skall ha rätt att använda detta idiotiska genrenamn, så är det spanska Kotebel. Den som vill veta hur långt rockmusiken i dag på sina håll avlägsnat från den ursprungliga vers+refräng-modellen skall lyssna på detta album.

Albumet saknar sång. Som framgår av titeln är det flygeln, mästerligt trakterad av Adriana Plaza Engelke, som sitter i framsätet. Även gitarrer och electronic keyboards bidrar till att helheten blir större än summan av delarna. Mot slutet kommer även en saxofon in och ändrar dynamik och ljudbild på ett positivt sätt.

Det är mycket på detta album som är musikaliskt extraordinärt. Framförallt imponerar samspelet i de långa intrikata rytmiska partierna. Inte minst i Vivo Scherzando (lyssna tex från 1.40 och framåt) .

(Det slår mig i skrivande stund att omslagsbilden faktiskt ganska väl illustrerar hur musiken låter).

Även om jag tycker att det här är bra och fängslande musik så kan jag inte låta bli att längta lite efter Frank Zappa och den humor som alltid lurade runt hörnet i hans musik. Hur komplext det han gjorde än var så fanns där alltid en glimt i ögat. Detta saknar Kotebel helt. På gott och ont. Det de gör är så allvarsamt och seriöst att man stundtals kippar efter luft. Upplevelsen kan i brist på bättre liknelser jämföras med att äta en stor portion oxkött utan vare sig potatis, sås eller grönsaker. Hur genomstekt och välkryddad anrättningen än är, så blir den enformig i längden.

Betyget blir - trots invändningarna - årets hittills starkaste album-upplevelse.

Albumet kommer med en DVD – “’Making of…”.

Köp direkt från bandet.

Albumet på Spotify;

Låtlista

1. Concerto For Piano And Electric Ensemble (42:59)
I. Adagio Maestoso (12:03)
II. Lento Cantabile (7:13)
III. Vivo Scherzando (9:22)
IV. Allegro Moderato (14:21)
2. The Flight Of The Hipogriff (Part 1) (4:53)
3. Dance Of Shiva (6:58)
4. The Flight Of The Hipogriff (Part 2) (4:35)
5. The Infant [bonus track] (7:12)

Musiker

- Carlos Franco Vivas / drums & percussion
- César García Forero / electric, acoustic & Spanish guitars
- Jaime Pascual Summers / bass
- Adriana Nathalie Plaza Engelke / grand piano
- Carlos Plaza Vega / electronic keyboards

Gästmusiker:

- Fran Magus / saxes

noreply@blogger.com (Universum Noll) — Fri, 13 Apr 2012 06:58:00 +0000

Påskextra: Easter Island - Now And Then (1979)

noreply@blogger.com (Universum Noll) — Sun, 08 Apr 2012 07:38:00 +0000

Vi skulle i dag kunnat lyssna på Egg. Men Universum Noll önskar i stället GLAD påsk med detta mästerverk från 1979. Amerikansk grupp, och definitivt en av de bästa att komma därifrån vid den tiden. Mycket mini-moog, mellotron, fyndiga arrangemang och ett genuint retrosound gör detta till något alldeles extra. Fångar tidsandan perfekt. Den påminner en del om de stora brittiska banden dåförtiden, men gruppen skapar ändå ett helt eget och unikt sound.

Albumet släpptes i 300 vinylexemplar, vilket gör det till ett samlarobjekt av rang. CD-versionen från 1991 är också utgången.

Gruppen återkom 1999, men med endast en av ursprungsmedlemmarna kvar, och släppte albumet Mother Sun.

Hela albumet presenteras i youtube-klippen nedan.

progarchieves.com: This album has everything a prog fan could want. Beautiful melodies & themes, lush symphonic arrangements (with lots of mellotron),keyboard pyro-technics ala Emerson & Wakeman, nimble and inventive guitar parts, strong and distinctive singing and a tight rhythm section built on Rickenbacher bass & fluid, agile drumming. Highly recommended!

Låtlista

1. Wanderer's Lament (3:20)
2. Face To Face (5:49)
3. Genius Of The Dance (4:18)
4. Solar Sailor (6:20)
5. Winds Of Time (6:46)
6. The Alchemist's Suite: Prelude (1:31)
7. The Alchemist's Suite: Life Celebration (4:18)
8. The Alchemist's Suite: Telesterion (5:31)
9. The Alchemist's Suite: Resurrection (5:51)

Bonus Tracks on 1991 release
10. Summerland (4:49)
11. Now And Then (1:43)

Musiker

- Rick Bartlett / vocals
- Park Crain / bass, synthesizers pedals, percussion
- Mark Hendricks / drums
- Mark Miceli / guitar, vocals, synthesizer
- Ray Vogel / keyboards, Mellotron

Bandets hemsida.

Tre pärlor från 70-talsikoner - del 3: Kate Bush ”50 Words For Snow”

noreply@blogger.com (Universum Noll) — Wed, 04 Apr 2012 08:15:00 +0000

Karl-Göran Karlsson:

Efter att ha hållit sig borta från scenen i många år släppte Kate Bush denna härliga platta under förra året. Jag har alltid gillat hennes plattor och som ni redan märkt uppskattade jag väldigt mycket den duett hon gjorde med Peter Gabriel i låten ”Don’t give up” på en av Peters tidiga plattor. Kate har en otroligt fascinerande röst. Men ännu mer fascinerande är hennes kapacitet bakom pianot. På flertalet låtar på denna platta är det hon själv som ackompanjerar. Stilen är lugn och stämningsfull, närmast lite jazzig. Plattan inleds med en alldeles underbar låt, ”Snowflake”. Det finns ingen speciell melodi utan låten byggs upp av ett antal mer eller mindre fristående strofer som upprepas, liksom kompet på piano. Så enkelt men ändå så genialiskt. Man riktigt känner sig som snöflingan som glider ner svängande fram och tillbaka genom molnen. Meditativ och avslappnande musik för den som attraheras av det.

Även följande två låtar följer ungefär samma mönster liksom slutlåten ”Among angels”. D v s, sång till ackompanjemang av enbart piano och lite orkesterljud. Inga trummor eller elgitarrer. Men på mitten av plattan kommer några undantag. Man måste nämna titellåten som alltså räknar upp 50 olika beteckningar på snö till ett rätt svängigt lite halvjazzigt arrangemang.

Till slut måste man också nämna den mäktiga kärleksballad som ges i ”Snowed In at Wheeler Street”. Här sjunger Kate en känslig duett med självaste Elton John! Och det låter mycket bra och övertygande. Det är inte första gången Kate sjunger kärleksballader. Ni minns väl genombrottet i låten ”Wuthering Heights” som illustrerade kärleksaffären mellan Cathy och Heathcliff. Den här låten är faktiskt minst lika häftig, om inte rent av sjungen med ännu större nerv och känsla.

Återigen, missa inte denna underbara platta från förra året från denna kreativa sångerska och pianist.

Tre pärlor från 70-talsikoner - del 2: Andersson/Wakeman ”The living tree”

noreply@blogger.com (Universum Noll) — Tue, 03 Apr 2012 14:07:00 +0000

Karl-Göran Karlsson:

På sistone har det varit mycket skriverier om ett annat gammalt klassiskt 70-talsband – YES – som släppt en ny platta och turnerat i en tämligen omstuvad konstellation. Många har uttryckt sin besvikelse över denna YES-version, både rent musikaliskt och visuellt på konserterna. Framförallt har man saknat den givna frontfiguren i YES, sångaren Jon Anderson vars röst för många (inklusive mig själv!) helt enkelt varit själva själen i YES. Därför var det med viss förvåning man noterade detta skivsläpp 2011 (nästan samtidigt med nya YES-plattan) av de forna kollegorna i tidiga YES - Jon Anderson och Rick Wakeman. Det här är en skiva som verkligen domineras av dessa två herrar – Jon sjunger helt enkelt till ackompanjemang av Rick Wakeman. Men här och där är låtarna också smakfullt ackompanjerade av symfoniorkester. Jag tror till och med att Jon Anderson spelar harpa på flera ställen (väldigt snyggt!). Inte en trumma så långt man kan höra och kliniskt rent från elgitarrer. Hur bra kan detta bli då? Svar: Hur bra som helst! Hela plattan är en njutning. Framförallt imponeras jag av Rick Wakemans alldeles underbara spel på piano igenom varenda låt på plattan. Saknar inte trummor och gitarrer ett ögonblick! När det gäller Jons sång så kan man utan tvivel konstatera att rösten inte är helt lika stark som förut (den är märkt av de senaste årens sjukdom) men vad gör det när han ändå sjunger med denna enorma känsla. Det är mycket välbekanta toner för YES-fantasten och jag är säker på att alla gamla YES-fans kommer att älska den här plattan.

Vill först och främst lyfta fram titellåten (som finns i två delar, Part 1 och Part 2), en låt som sätter sig väldigt snabbt i huvudet och som man snabbt börjar nynna på efter ett par genomlyssningar. Jag älskar också den lite udda takten som påminner lite om en svensk polska. Ytterligare en underbart läcker liten låt är ”House of Freedom” där harmonierna riktigt sprudlar. Sen måste jag säga att den långa ”23/24/11” berörde mig djupt. Det är en mycket sorglig sång om det tragiska med krig och hur mycket elände detta ställt till i världen. Oerhört sorglig och tänkvärd. Jag fullkomligt älskar det långa slutet där Rick sakta marscherar ut i långsamma mollslingor. En lite mer upplyftande och positiv sång är ”Garden” som får en på gott humör igen. Som ni förstår är det här en platta som jag varmt rekommenderar. Det enda negativa som jag kan hitta är kanske att texterna ibland är lite väl religiöst flummiga men detta har vi ju nog vant oss vid vad gäller Jons verk genom åren så det kan man stå ut med.

Tre pärlor från 70-talsikoner - del 1: Peter Gabriel ”New blood”

noreply@blogger.com (Universum Noll) — Mon, 02 Apr 2012 15:41:00 +0000

Karl-Göran Karlsson:

Förra året bjöd på en mängd nya starka plattor inom Artrock/Progrock-genren och som lyssnare var det nästan svårt att hänga med. Lite i skymundan släpptes också ett antal plattor från en del gamla kända namn - plattor som jag själv inte riktigt fick kläm på förrän helt nyligen. Nog för att man fick information om dem när de släpptes men för egen del koncentrerade jag mig mest på ny musik från relativt nya artister. Trodde väl på något sätt att plattor från de gamla idolerna från 70-talet inte längre skulle vara intressanta (det finns ju tyvärr många exempel på det). Men så fel jag hade! Så till alla er som fortfarande mest lyssnar på de gamla idolerna och som har svårt att ta till sig ny musik – nu har ni världens chans att klara av båda sakerna! Ta en titt på detta och på följande två tips, som presenteras på bloggen de närmaste dagarna! Notera att de alla har en anmärkningsvärd sak gemensam – en nästan komplett avsaknad av trummor eller elgitarrer (med vissa undantag för det sistnämnda tipset).

1. Peter Gabriel ”New blood”

Den här mannen är ett musikaliskt geni av stora mått. För egen del kommer jag ihåg den smärtsamma dagen det meddelades att han skulle lämna Genesis. För mig och andra fanatiska Genesis-fans kändes det som domedagen. Nu blev det inte riktigt så illa men väldigt länge gick man och tyckte att det här var väl ändå onödigt och tråkigt. Men med åren har man fått respekt för att det fanns mycket starka personliga skäl till Peters uppbrott (något som han ju också uttrycker i låten ”Solsbury Hill”). Faktum är att idag kan jag tycka att det finns klara positiva konsekvenser av uppbrottet. Vilka fantastiska låtar han har presterat därefter – många av dem med klara politiska och humanistiska ambitioner i texterna. Alltså en helt annan profil på musiken än vad Genesis-konceptet erbjöd. Så vi kan nog faktiskt se rätt så positivt på detta idag. Särskilt gäller detta efter att ha lyssnat på hans senaste verk ”New blood”. Peter är smart - smartare än många andra gamla musiker från den tiden. Han är mycket sparsam med att släppa ny musik (på något sätt minskar nog tyvärr kreativiteten helt naturligt med åldern) och istället ägnar han sig åt att göra nya arrangemang på gamla kända låtar. ”New blood” handlar just om att få nytt blod i tidigare kända Gabriel-alster. Och vilken förvandling han har åstadkommit! Han kastar ut alla rocktrumset och elgitarrer och gör låtversioner enbart med ackompanjemang av en symfoniorkester (”New Blood Orchestra”). Tro’t eller ej, men det låter lika mäktigt (eller mäktigare) och svänger lika bra som någonsin tidigare! Lyssna exempelvis på det intensiva slutet på ”The Rhythm of the Heat” – helt genialiskt – eller den fina versionen av en av mina favoriter, ”Red Rain”. Men även de lite lugnare balladliknande sångerna har han lyckats fantastiskt bra med. Jag måste helt enkelt lyfta fram den helt fantastiska versionen av den fina hyllningen till den amerikanska indianbefolkningen – ”San Jacinto”. Kompet från stråkar och blås på denna version är helt makalöst vackert och Peters sång lika stark som någonsin tidigare. Det här är plattans absolut bästa nummer. Inte långt därefter kommer en annan lugn klassiker – ”Wallflower” – låten som skrevs som hyllning till Nelson Mandela och som har blivit något av en signaturmelodi för Amnesty International (där Peter även varit aktiv). När jag hör dessa två låtar i såna fantastiska arrangemang förlåter jag utan tvivel Peter hans avhopp från Genesis.

Skall jag säga något negativt så kan det vara att Peter tyvärr valt att sjunga den mycket starka låten ”Don’t give up” (handlar om den mentala smärta och uppgivenhet som kan drabba en vid arbetslöshet) ihop med Ane Brun. När jag hör henne sjunga längtar jag instinktivt efter originalet där Peter sjunger med Kate Bush. Det är något med sättet Ane sjunger på som stör mig och som inte alls passar in. Jag gillar mycket bättre när Peter sjunger ihop med sin dotter Melanie Gabriel på en del andra spår. Hon är ingen särskilt stark sångerska men har ändå en väldigt varm och spröd röst som passar bra i musiken. Förstår inte varför inte hon fick sjunga på ”Don’t give up”.

Men, i vilket fall – den här plattan får ni inte missa. Jag funderar rent av i banorna att detta verk rentav kan stå sig väldigt länge. För hur är det – hur många verk av dagens rockartister kommer att stå sig ända in i nästa århundrade på samma sätt som mästare som Mozart och Beethoven? Förmodligen inte många. Men flera av Peters låtar, och då särskilt i dessa orkesterarrangemang, kan mycket väl läggas till klassikerna.

Spotify startar Progify

noreply@blogger.com (Universum Noll) — Sun, 01 Apr 2012 06:47:00 +0000

Progify

Spotifys grundare Daniel Ek meddelar i ett pressutskick i dag första april att musiktjänsten inom kort lanserar en fristående gratistjänst kallad Progify, som enbart kommer att fokusera på progressiv rock och närliggande genrer. Finansieringen skall bygga på frivilliga bidrag från användarna.

Daniel, som själv är ett stort fan av Van der Graaf Generator förklarar:

- Många som växte upp med den här musiken är i dag medelålders och ganska välbärgade. En del är faktiskt rika som troll och mer än villiga att frivilligt stödja sina favorit-artister med ganska stora summor. På det sättet får vi in mer pengar än genom månadsavgifter och reklam. Med tanke på den hängivenhet och lojalitet som finns bland folk som uppskattar progrock så kommer detta att bli en succé.

Spotify har inlett ett samarbete med siten progarchives.com och i ett första steg kommer all musik som listas där att finnas tillgänglig på Progify.

Nästa steg blir att i samarbete med youtube tillgängliggöra konsertfilmer och liveupptagningar i HD-kvalitet och med 5.1 ljud. Även det utbudet skall bygga på donationer och frivilliga bidrag.

Robert Fripp, som är känd för sitt notoriska bekämpande av gratistjänster där King Crimsons musik finns med är försiktigt positiv. Fripp skriver på sin blogg:

- Även vi gamlingar måste hitta nya kanaler i den digitala eran. Sjuttiotalet kommer ju aldrig tillbaka, hur gärna vi än vill. Jag stödjer idén med Progify och kommer att sponsra projektet. Som en inledning tänker jag samla ett King Crimson all star team och spela in en uppföljare till Red. Arbetsnamnet på detta trippel-album med dvd och vinyldel är ”Blue” och kommer att innehålla en drygt timslång Larks Tounges In Aspic part XXXIV.

Fripp fortsätter: Steven Wilson höll upp ett krucifix framför mig när jag förde idén på tal, men jag tror nog han är övertalningsbar, annars får han inte mixa Blue.

Fredrik Reinfeldt, som har en välkänd kärlek till Pink Floyds musik säger i en kommentar:

- Jag fick ett tips om att det finns fler grupper som gjort musik i samma stil som Pink Floyd. Det finns tex en grupp som heter Yes. Det var deras mästerverk Owner Of A Lonely Heart som fick mig att våga ta steget och lämna Filippa.

- Jag kommer att se till att både allmänna arvsfonden och fjärde AP-fondens pengar används till att finansiera Progify.

Superentreprenören, filantropen och riskkapitalisten Niklas Zennström är också med på tåget. Från scenen på webbkonferensen Sim nyligen förklarade han:

- Om Progify kan hjälpa till att sprida min favoritgrupp Gentle Giants musik till fler människor, gärna i den yngre generationen, är jag fullt beredd att satsa en av de miljarder jag tjänade när jag sålde Skype.

Progify kommer att bli en i raden av svenska internet-innovationer. Övriga exempel är Videoplaza, Izettle, Spotify, Wrapp, Klarna och Berlinbaserade Soundcloud.

Fredagsfilm

noreply@blogger.com (Universum Noll) — Fri, 30 Mar 2012 12:29:00 +0000

En sant fascinerande och färgstark film av Andrew Thomas Huang. Filmen utsågs till bästa experimentella kortfilm vid festivalen Slamdance 2012.

Den som inte orkar tio minuter kan nöja sig med kortversionen.

Cross–Wake Up Call (2012)

noreply@blogger.com (Universum Noll) — Tue, 27 Mar 2012 11:39:00 +0000

Om någon bad mig lista värdens tio i dag främsta symfoniska rockband så skulle Cross finnas med på listan.

Nya plattan Wake Up Call sällar sig nämligen till den skara band som valt att föra arvet från denna kategori sjuttiotalsband vidare.

Två andra exempel är amerikanska Glass Hammer och norska Wobbler.

Gruppen Cross är i mångt och mycket liktydigt med Hansi Cross. Han är den som skriver materialet, sjunger, spelar gitarr, arrangerar och promotar.

På detta album har han med sig Lollo Andersson på bas och Tomas Hiort på trummor / slagverk. Samt en diger grupp gästmusiker, bland dem Hansis egen dotter Sabina på fiol.

Wake upp Call är gruppens nionde album. Det är således en rätt traditionell symfonisk rockplatta med flera smakfulla poänger. Samtidigt höjer den sig inte över mängden av liknande alster.

Allra bäst är de små melodiösa partierna med akustisk gitarr och synt. Som den korta Genesis-inspirerande Remembrance och delar av sjuttonminutaren Waking Up.

Låtlista:

Human Resolution (9:02)
Remembrance (1:10)
Falling Beyond (11:08)
Racing Spirits (4:33)
Waking Up (17:28)
Now (10:02)

Musiker:

- Hansi Cross / guitars, keyboards, lead & harmony vox, percussion
- Lollo Andersson / basses, taurus
- Tomas Hiort / drums, percussion

Gäster:

- Jock Millgaroh / lead and harmony vox
- Stefan Damicolas / harmony vox
- Mats Bender / keyboards
- Hanna Sundkvist / electric violin
- Sabina Cross / additional violin
- Lizette Von Panajott / processed female vox

Cross Discografi

"Uncovered Heart" (1988),
"Second Movement" (1990),
"Changing Poison Into Medicine" (1993),
"Dream Realities" (samling)
"Paradox" EP (1995),
"Gaze" (1996),
"Visionary Fools" (1998),
"Secrets" (2000),
"Playground" (2004),
"The Thrill Of Nothingness" (2009)
"Wake Up Call" (2012).

Andra röster om Wake Up Call:

metalexpressradio.com: Cross has released a solid album and deserves much praise for their work.

prognaut.com: Highly recommended!

seaoftranquility.org: Cross are one of the most spectacular, and, at the same time, seemingly one of the most underrapreciated bands on the modern progressive rock scene. /…/ … a lovely work from a band that never fails to deliver melodic, adventurous, and symphonic progressive rock of the highest quality.

Köp från progress records.

Spotify Cross – Wake Up Call

Cat Food # 36

noreply@blogger.com (Universum Noll) — Sat, 17 Mar 2012 09:57:00 +0000

Prog is what happens while you're busy making other plans:

Tidskriften Classic Rock Presents Prog heter from nästa nummer bara PROG, Ny layout, ny logga.

Detta nummer kommer med tidningen St. Cleve Chronicle & Linwell Advertiser med helt nytt innehåll från herr Anderson personligen.

On sale Weds 14 March. Brand new Prog. Celebrating 40 years of Tull's Thick As A Brick, plus TAAB2. Free brand new St. Cleve Chronicle newspaper, from the hand of Mr. Ian Anderson himself, plus exclusive new interviews with the Moody Blues, Genesis, Yes, Fish, Mars Volta, Flying Colors, Anathema, Landmarq, Gaazacho, Enochian Theory, Soen plus Tool, Dream Theater, Mastodon, John Wetton, Billy Cobham and prog loads more. Oh, and a spiffing free CD too.

Maria Calmestrand gör progrock-program i Radio Trollhättan. Det senaste handlar om Genesis, men endast åren 67-78, (vilket Maria är noga med att påpeka).

Denna länk starar en spelare där du först måste klicka på pausknappen, och sedan leta upp Måndag (12/3) kl.18:00-19:00.

Hårdrockens historia om progressiv metall ligger på svt-play tom 20 mars. Du ser den här.

Intervjuer med DT, Rush, Mike Giles, Steve Hackett, Bill Bruford, Chris Squire och Derek Shulman. En ström av ljuvliga konvolutbilder och klassiska filmbilder med Rush, Yes Genesis, och King Crimson med flera.

Trailer:.

O

Sist ut i Why Pink Floyd-serien har nu ”The wall - immersion box” släppts.

Nils Hansson ger den betyg 4 i DN.

‘

Årets kanske mest emotsedda album släpps 7 maj. Opeths Mikael Åkerfeldt och Porcupine Trees Steven Wilson i samarbete – Storm Corrosion.

Storm Corrosion is the long-discussed and highly anticipated collaboration between two of the modern progressive rock scene's most innovative and multi-talented artists: Mikael Åkerfeldt of Opeth and Porcupine Tree’s Steven Wilson. The pair will release Storm Corrosion on May 8 via Roadrunner Records.

Track Listing
1. Drag Ropes - 9:52
2. Storm Corrosion - 10:12
3. Hag - 6:28
4. Happy - 4:53
5. Lock Howl - 6:09
6. Ljudet Innan - 10:20

Du förbeställer här.

Legendariske trumslagaren Pat Mastelotto släpper i dagarna sitt första soloalbum – Recidivate. Med sig har han en förträfflig samling musiker: Steven Wilson, Robert Fripp, Stick Men, Terry Bozzio och Trey Gunn.

Läs mer.

Röda Kvarn i Lidköping 2ndra maj: Karmakanic med Morgan Ågren på trummor. Support - Johan Randén Trio.

Biljetter

O

Åttonde juli gäller för Night of the Prog Festival 2012. Två svenska band i år:

Steve Hackett & Band, Spock´s Beard (exclusive European show), Frequency Drift, Hasse Fröberg & The Musical Companion och The Flower Kings.

O

Till sist denna udda bild:

Cat Food är en 42 år gammal låt med King Crimson. Den gavs ut som singel 1970, finns också som spår på In The Wake of Poseidon, och går i 19/8-dels takt. Del av texten lyder:

No use to complain
If you're caught out in the rain;
Your mother's quite insane.
Cat food cat food cat food again…

Cat Food är också namnet på regelbundna aktualitets-inlägg på Universum Noll.

Rick Wakeman kommer till Sverige!

noreply@blogger.com (Universum Noll) — Wed, 14 Mar 2012 17:25:00 +0000

Han är en levande legend och han kommer till Rival Mariatorget 3, Stockholm, den 23 september. Biljetterna kostar 525:- (!?) och finns på Ticnet.

Spotify - Yes – Excerpts From "The Six Wives Of Henry VIII" - Live LP Version From Yessongs

Så här skriver arrangören Cosmos Live:

AN EVENING WITH RICK WAKEMAN

Nämn namnet Rick Wakeman för 20 olika personer, och sannolikheten är ganska hög att du får 20 olika svar!

I egenskap av klaviaturvirtous i klassiska symfonirockarna Yes, framgångsrik soloartist, och som eftersökt studiomusiker har han sålt över 50 miljoner skivor världen över.

Han har skapat musik utifrån Englands legendariska kung Henrik den åttonde´s tumultartade kärleksliv (han med de sex fruarna, ni vet). Han har skapat musik inspirerad av Arthurlegenden, och spelar på och har arrangerat tidernas kanske bästa singel; David Bowies "Life on Mars".

I England är Rick sedan många år även en populär radiopersonlighet och DJ, med flera egna radioshower.

Här i Sverige har Rick sedan några år tillbaka varit ett stående inslag i SVT´s "Grumpy Old Men" som ofta sänds i samband med stora helger. I programmet får kända medelålders män och kvinnor fritt uttrycka sitt förakt för julfirande med släkten, alldeles för långa barrundor med arbetskamrater på nyårsafton och annat påtvingat elände som hör våra stora helger till. Allt framfört med djup ironi och en nattsvart humor.

Humor och självdistans är någonting som präglar Rick Wakemans konstnärsskap. En konsert med Rick Wakeman är ofta lika mycket en musikalisk tillbakablick i humorns tecken, som en renodlad musikalisk upplevelse. Rick blandar klassisk musik från sin långa karriär med anekdoter från sjuttiotalets mastodontturnéer med Yes, studiojobb med Black Sabbath och mycket mycket mer.

Cosmos Live är mycket stolta över att få presentera en intim och oförglömlig kväll med Rick Wakeman på Rival!

Zeuhl botar schlagerbaksmällan

noreply@blogger.com (Universum Noll) — Sun, 11 Mar 2012 11:14:00 +0000

Jag upptäckte jag att jag inte kunde få Loreens Euforia ur skallen och tänkte att Zeuhl är nog det enda som biter. Och det funkade. En Zeuhlsöndag botar schlagerbaksmällan.

Enligt svenska wikipedia så kännetecknas Zeuhl av en blandning av progressiv rock, symfonisk rock, fusion, neoklassicism, delar av RIO och vokala element från afroamerikansk spiritual.

Den engelska wikin fyller på: Common aspects include dissonance, marching themes, throbbing bass, keyboards including piano, Rhodes piano, or organ, and brass instruments.

Själva ordet är kobaian, det språk som Christan Vander konstruerat för att använda i Magmas musik, och betyder himmelsk.

Man kan säga att Zeuhl börjar där de allra mest avancerade och experimentella delarna av tex King Crimson, Van der Graaf Generator och Gentle Giants musik slutar.

Lyssnar man på de olika grupper som omfattas av detta begrepp finner man att det här är en distinkt egen stil med vissa återkommande kännetecken. Tempo- och temaväxlingarna är legio. Musiken kan röra sig från oerhört strikt och minutiöst arrangerade partier till långa svävande improvisationer. I ena stunden är den stökig svår och obegriplig. I nästa svävande och vacker. En grupp som Magma har även långa malande och mullrande partier där inte mycket händer, men där rytmen alltid är snudd på hypnotisk.

Banden verkar hämta den mesta inspirationen ur det kollegorna i samma genre skapar. Magma är det obestridda moderskeppet runt vilket de andra kretsar.

Soleil Zeuhl Music är ett franskt skivbolag som ger ut Zeuhl. Och Bauta Records, men släpp som Förträngt Hushållsarbete – Offret Om Att Älska, är ett svenskt exempel.

Det finns en Facebook-grupp som enbart ägnar sig åt Zeuhl och den hittar du här.

En lista med “Zeuhl top albums” från progarchieves.

Spellistor Spotify – 1. Zeuhl / Magma, 2. Zeuhl Essentials

Citat Dominique Leone

“
Zeuhl sounds like, well, about what you'd expect an alien rock opera to sound like: massed, chanted choral motifs, martial, repetitive percussion, sudden bursts of explosive improv and just as unexpected lapses into eerie, minimalist trance-rock.

”

Om du alltså vill resa dig igen så följer här ett urval av i mitt tycke riktigt bra Zeuhl:

Kvinnornas progrock – lyssna!

noreply@blogger.com (Universum Noll) — Wed, 07 Mar 2012 18:08:00 +0000

Sophya Baccini

Vi firar internationella kvinnodagen med att krossa myten om att kvinnor inte gillar progressiv rock. Här är beviset:

Lyssna: Kalejdoskop med Patrik Stigsson

Låtlista:

1 INNA ZHELANNAYA - Drunk
2 INNA ZHELANNAYA - Naya Naya
3 JULIE SLICK – Mela
4. ARANIS – Overture
5. ROSE KEMP – Dirty Glow
6. SOPHYA BACCINI - La Pietra
7. SALLY OLDFIELD - Songs Of The Quende
8. DEBORA MARTIN – The Strenght of Stones
9. ANNIE HASLAM – Turn of The Century
10. KATE BUSH - Army Dreamers
11. KATE BUSH- Hello Earth
12. ARS NOVA – Ankh
13 SOPHYA BACCINI - Non E Lámore Il Tou Destino
14 SOPHYA BACCINI - Elide
15 SOPHYA BACCINI –Aradia

Rose Kemp

Ars Nova

TV-tips: 100 låtar som förändrade musiken

noreply@blogger.com (Universum Noll) — Sat, 03 Mar 2012 11:47:00 +0000

UR kör en rätt intressant serie om 100 låtar som förändrat musiken. Man besöker olika städer och rapporterar om musiken som sprungit ur dem.

Hittills har man besökt New York, Los Angeles och Norra England. Senaste avsnittet kretsade kring Berlin och Krautrocken. Man intervjuade Blixa Bargeld från Einstrurzende Neubauten och två medlemmar ur Faust.

Du ser programmet här.

100-listan räknas ned steg för steg och första platsen avslöjas först när sista programmet sänds. Du ser plats 100 – 41 här.

Universum Noll kan redan nu avslöja att nummer ett blir Strawberry Fields Forever. Förutsägbart visserligen, men finns det nån mer banbrytande och nydanande låt i rockhistorien?

Några nedslag på listan så här långt:

#46 Living In The Past (Jethro Tull 1969)

Under det hejdlösa experimenterandet i slutet av 1960-talet satte många grupper en ära i att bryta mot konventioner. Jethro Tull, ett band ledd av flöjtspelande sångaren Ian Anderson, var ett av de djärvaste och bröt medLiving in the Past med en av rockens allra mest självklara grundregler, att det ska vara fyra slag i takten. Living in the Past gick i den ovanliga taktarten fem fjärdedelar. Låten blev inte bara en oväntad hit, den såg också till att göra udda taktarter till ett standardverktyg för band inom den progressiva rocken, som Yes, Emerson, Lake & Palmer och Rush.

#58 Tanz Debil (Einstürzende Neubauten 1981)

Einstürzendes musik är lika malande och monoton som Faust och Kraftwerk, men dessutom med hembyggda instrument i stil med metallsjok. "Tanz Debil" är öppningsspåret på bandets debutskiva Kollaps och blev viktig för genren industrimusik som i sin tur ledde till industrirock och industrimetall med grupper som Killing Joke, Ministry och Nine Inch Nails.

#68 A Whiter Shade Of Pale (Procol Harum 1967)

Kring 1967 ville både popmusiken och musikerna "växa upp". Beatles, Beach Boys och Frank Zappa var bland de första som sökte nya vägar. Det gjorde också Procol Harum. Hammondorgeln och influenserna från Bach, med fallande basgång och barockliknande orgelmelodi, gjorde "A Whiter Shade Of Pale" till en populärmusikalisk milstolpe och inspirerade till framtida utflykter i området mellan pop, rock och klassisk musik.

#84 Another Brick In The Wall (Pink Floyd 1979)

Pink Floyd blev oerhört stilbildande med sin spacerock och senare konstrock. Många ser rockoperan "The Wall" med dess megahit "Another Brick In The Wall" som Pink Floyds allra största stund; andra anser att skivan är en aning tråkig och överarbetad. Men ingen kan komma ifrån det första banbrytande användandet av en nedstämd elbas, något som så småningom ledde till fem- och sexsträngade elbasar, allt större omfång på instrumentet och därmed till en mer framträdande roll för basisterna.

#93 Plastic people (Frank Zappa/Mothers Of Invention 1967)

När Frank Zappa fick igång Mothers hade han redan hunnit utsättas för senapsgas, bli åtalad för ”conspiracy to commit pornography” och försökt studera konstmusik på egen hand. Det kommersiella genombrottet kom inte förrän i början av 1970-talet men han expanderade ramarna för vad som kunde åstadkommas med ett rockband långt tidigare. Med innovativa gränstöjande låtar som "Plastic People" (med den odödliga textraden: ”Ladies And Gentlemen! The President Of The United States! He’s been sick, and I think his wife is going to bring him some chicken soup!”) och med de ständiga anfallen mot amerikansk medelklass skaffade han sig en hängiven undergroundpublik, inte minst bestående av musiker.

Grattis Pugh Rogefelt, 65 år i dag

noreply@blogger.com (Universum Noll) — Fri, 02 Mar 2012 08:41:00 +0000