Utan kolhydrater

Testar IFTTT

2012-12-16T22:12:00.001+01:00

via Facebook http://www.facebook.com/photo.php?fbid=10151183821526334&set=a.118490756333.102192.606086333&type=1

Maten eller träningen? Dagens krönika i BT! | Jonas Colting – Hälsokonnässör

2011-09-21T16:00:00.000+02:00

Maten eller träningen? Dagens krönika i BT! | Jonas Colting – Hälsokonnässör: "Tyvärr tycks många motionsidrottare leva efter devisen att konditionsträning är en ursäkt att frossa i socker både före, under och efter träningen. Och det är just den kolossala mängden socker och kolhydrater som genom insulinpåslaget skapar både ohälsa och övervikt."

'via Blog this'

Malmömilen avklarad, barfota längdrekord

2011-06-21T22:01:00.000+02:00

10k är det längsta jag sprungit barfora. Det närmsta jag kommit är 7k i fivefingers inför broloppet 2010. Då stressade jag nog fötterna för jag fick ont och var tvungen att krypa till korset och snöra på mig mina löparskor på broloppet.

Inledde dagen med vattenfasta för att känna mig riktigt taggad till loppet. Då slipper man också håll. Man blir hungrig i dubbel bemärkelse.

Startade absolut sist, efter rullstolarna. Efter 100m stötte jag på Projekt Barfota så vi slog sällskap fram till 4,9k. Vi snackade om ditten och datten, mest barfota löpning förstås. Tempot var relaxed.

Vid 4,9k skildes vi åt och jag gav allt på Sydsvenskansprinten, ett lopp i loppet. Min tid på dessa hundra meter blev 14,5s och det resulterade i plats 64 utav 1118 herrar som valde att sprinta. Vinnaren hade tiden 10s blankt! Man bör dock tänka på att vi hade flygande start när man jämför med Usain Bolt :)

Efter sprinten blev jag mycket andfådd. Jag fick lunka på medan jag hämtade andan. Vi var då ute i Västra hamnen längs vattnet och det var fin gräsmata att springa på. Märkte då också att en, som jag trodde, läkt gammal blåsa hade spruckit och såg nu lite fånig ut där den hängde och slängde i takt med mina steg. Det sved lite men annars kändes det bra. Misstänker att det var maxtempot på sprinten som fick blåsan att gå upp.

Resten av loppet försökte jag springa med lite mer lyft i knäna (läs: fortare). Eftersom jag startade sist hade jag ett visst job att navigera mellan långsammare löpare. Det får man ta när man startar sist. Rätt bra kick att springa om folk dock. Blir precis det motsatta om man blir omsprungen.

Rätt som det var ropade en gammal tant: 2km kvar! Va? kan det stämma? Jag får nog aktivt börja kolla efter kilometermarkeringarna så jag kan börja öka lagom till slutet. Mycket riktigt var vi snart frammet vid 9k-markeringen. Då öka jag lite till och gjorde också min snabbaste km, 4.21 enligt GPSn.

Framme på upploppet ökade jag ytterliggare och sprang nästan på maxtempo de sista hundra meterna. Missade helt att det stod flera personer och hejade på mig.

Så länge jag sprang stördes jag inte av min blåsa men efteråt sved det mer. Jag fick hjälp att sätta på ett plåster av riktiga sjukvårdare. Typ Knattarna-plåster som täckte halva blåsan men bättre än inget.

Eftersom jag inte ätit på hela dagen passade jag på att unna mig äpple, banan och något sliskigt skit liknande powerbar.

På det hela taget var det ett trevligt lopp som jag gärna springer igen.

en sprucken blåsa

2011-06-18T17:27:00.001+02:00