Vägen mot Vasaloppet!

Ett slut på bloggandet...

2013-04-11T20:52:00.002+02:00

Jag har väl känt det ganska länge och nu blir det med all säkerhet ett slut på bloggandet.

Startade bloggen 2010 som motivation för mig själv att genomföra Vasaloppet. Det var riktigt roligt och intressant att från scratch lära sig så mycket som möjligt om skidåkningen. Men nu har jag kommit till en punkt i livet där träningen inte längre kommer i första hand. Vasaloppet är med andra ord inte samma viktiga mål för mig längre och då har bloggen spelat ut sin rätt.

För er som vill följa mig på andra sätt så loggar jag varje träningspass på Funbeat. Där kan du se exakt vad jag tränar och så skriver jag alltid något om passet. Sedan mikrobloggar jag också på Twitter (om än ganska sparsamt).

Klicka på länkarna överst på sidan eller klicka på länkarna nedan:

Funbeat
Twitter

Tack alla läsare som följt mig! Det har varit skitkul att få så mycket gensvar över en sketen träningsblogg :) Allt har sin tid och min tid i bloggvärlden är med all sannolikhet över.

Vårhelvetet är här...

2013-04-02T21:46:00.002+02:00

Är uppe i Borlänge nu under påskveckan och försöker njuta av det fantastiskt soliga vädret... Tyvärr är det så att våren är min sämsta period på året. Blir alltid allmänt orkeslös och det känns som mina lungor ska sprängassamtidigt som jag blir spyfärdig så fort man gör något mer ansträngande.

För två år sedan kollade jag upp detta och fick astmamedicin för det. Men jag tycker tyvärr inte det har hjälpt speciellt mycket utan det måste vara något annat. Igår var jag ute och pimplade och orkade förfan knappt gå till sjön genom snön. Idag försökte jag mig på lite Skiergintervaller. Det tog tvärstopp och jag fick avbryta passet :( Nej, egentligen borde jag kolla upp detta en gång för alla för det påverkar mitt humör otroligt mycket att vara så orkeslös. Det brukar hålla på i ~1-2 månader sedan försvinner det.

Aja..annars är det helt unikt bra förutsättningar för skidåkning häruppe just nu. Har faktiskt hunnit med två lugnare skidpass i Bergebo som är helt fantastiskt för årstiden!

Nej, den där jävla våren kan ta och försvinna nu!

Blogguppehåll!

2013-03-25T18:20:00.000+01:00

Har som ni märkt haft ett litet blogguppehåll nu på lite mer än 3 veckor. Har väl egentligen inte haft något vettigt att tillföra på senaste tiden men är ändå förvånad över det stora intresset som finns för denna blogg! Det har faktiskt hänt en hel del sedan sist:

Är en av de få utvalda som lyckades fixa en vasaloppsplats.
Lyckats komma över ett par handplockade kontraktsskidor från Atomic
Ska byta klubb till Tureberg

Jag förstod direkt efter förra årets hysteri att Vasaloppsplatserna skulle ryka riktigt fort så jag hängde på låset kl 08.00 den 17:e när startplatserna släpptes. Men att det skulle ta 10min kunde inte ens jag förutspå... Jag gillar ärligt talat inte denna hysteri men det var väl egentligen bara en tidsfråga innan det skulle bli såhär. Tittar man på alla världens stora och populära lopp ser det ju likadant ut. Tex New York Marathon är ju så Überpopulärt att där lottas platserna ut... Birkebeiner tar ju bara någon minut innan det blir fulltecknat... Berlin marathon... Ja, listan kan göras lång!

Sedan har jag ju två par tävlingsskidor som tyvärr inte riktigt levererat. Det här med att få skidor som går bra känns som ett rent lotteri. Kanske har jag bara haft otur men att lyckats pricka in ett bra par från en vanlig skidhandlare tror jag är svårt. Lyckligtvis har jag precis fått tag i ett par handplockade kontraktsskidor (Atomic world cup feahterlite) från en elitåkare. Han behövde rensa lite i skidparken eftersom han skulle få nytt till nästa säsong. Det ska bli sjukt spännande att se hur de går! Skidorna har riktigt hårda och höga spann så det återstår att se om jag orkar trycka ner dom i diagonalen. Om inte annat får det bli ett par stakskidor.

Sedan kommer jag inför nästa vinter göra ett klubbyte. Har ju kört för Sundbyberg denna vinter. Bytte till dom mest pga träningskompisen Andreas men även för att man kan få sina startplatser betalade om man grejar topp 1000. Dock så finns vissa ytterligare krav för att få pengarna tillbaks vilket jag inte riktigt känner att jag hinner nu med familj och allt. Sedan har jag knappt varit involverad i Sumpan som förening utan mest tränat med Andreas och Pontus som kör för Tureberg. Därför beslutade jag och Andreas att helt enkelt byta till Tureberg istället och försöka väcka den föreningen till liv igen. Trots allt finns Stockholms 2:a och 3:e bästa vasaloppsåkare i Tureberg vilket är imponerande!

Dom tre Turebergsmusketörerna efter ett fint långpass i vårsolen.

Att det sedan kommer gå att åka skidor i Sthlm till påsk är helt unikt! Jag har faktiskt kört några pass nu på senaste tiden och ska försöka klämma in ett par skidpass till påsk eftersom man drar till dalarna då.

Avslutar med två bilder från målgången av Stafettvasan. Ser väldigt glad ut trots att jag körde loppet som en röv.

Vilken skidhelg!!!

2013-03-03T21:37:00.000+01:00

Men i första hand gläds jag otroligt mycket över mina kompisars bedrifter på Vasaloppet! Har varit väldigt roligt att följa loppet från soffan den här gången.

Måste bara börja berätta om träningskompisen Pontus lopp! Vet ju att killen har kapacitet men det han gör idag är sjukt! Han gör riktigt dålig backe från led 1 och ligger endast på plats 627 i Smågan. Sedan börjar det smått otroliga! Han kör resten av loppet solo och plockar nästan 400 placeringar och går i mål som 231:a man! Hade han lyckats i backen och fått några bra ryggar är jag övertygad om att han grejat elitledet...! Att jag tränat med den killen under året och även pressat honom på många pass känns just nu helt osannolikt!! Men det gör även att man faktiskt börjar fundera lite över sin egen kapacitet...

Björn gör en heroisk insats från led 3! Är på plats 1529 i Smågan och gör sedan en galen upphämtning... Plockar 636 placeringar och går in på plats 895! Hatten av!

Klubbkompisen Andreas gör också en dålig backe men plockar totalt 238 placeringar längs vägen och grejar äntligen topp 1000! Plats 956! Andreas har haft mycket otur med sjukdomar under hela året och det är grymt starkt att han åker så pass bra! Om han får vara lite mer frisk och spolar kröken till nästa år är det topp 500 som gäller :)

Mandus har efter en extremt kort träningsperiod i Norge prickat formen och dunkar in på plats 650!!

Fia gör sitt bästa lopp någonsin och kommer in som 35:e dam!

En av mina närmaste kompisar Jonas Friberg plockar i sitt första lopp totalt 755 placeringar och går i mål som 3726:a.

Kan egentligen fortsätta hur länge som helst... Tex kompisarna Jimmy och Roger gör återigen riktigt bra lopp! Dagens ros går också till en annan av de närmsta kompisarna Marcus som Vasadebuterade från led 10 och gick i mål på strax över 10h :)

Johan Olssons lopp på VM är bland det värsta jag sett! Det ska inte gå!

Det är bara att ta av hatten för dessa grymma prestationer och det gör mig otroligt inspirerad att utvecklas som skidåkare!

Stafettvasan...race report.

2013-03-02T13:07:00.001+01:00

Körde sista sträckan av stefettvasan tillsammans med ett par tjejer från jobbet. Kul att få ta lite del av vasaloppsstämningen trots allt!

Allting blev väldigt stressat. Åkte i god tid för att slippa stressa men väl framme vid hökberg var det brutala köer för att komma fram. Så när jag efter många om och men äntligen hittade parkering så hann jag bara byta om och sedan kom vårat lag! Så helt utan uppvärmning eller förberedelser bombade jag iväg.

Valde att för första gången köra ovallat på tävling och eftersom det skulle vara plusgrader valde jag mina skidor med grövst struktur. Det visade sig vara ett felval för snön var allt annat än blöt. Det var alltifrån isigt till sockrig och pudrig snö så glidet varierade ganska kraftigt. Det som nästan bromsade mest var de stora mängder skräp i spåren efter torsdagens stormvindar i Dalarna. Det var helt otroligt mycket srkäp och är så glad att jag valde att köra ovallat annars hade man haft med sig halva skogen med sig i mål!

Här kommer sträcktiderna:

Mellantider

Split	Klockan	Tid	Sträcktid	min/ km	km/h	Plac.	Plac. Strä.
Smågan	10:05:32	01:05:32	01:05:33	05:58	10.07	1219	-
Mångsbodarna	11:10:26	02:10:26	01:04:54	05:00	12.02	1209	1186
Risberg	12:08:51	03:08:51	58:25	05:19	11.30	1262	1315
Evertsberg	13:23:41	04:23:41	01:14:50	06:15	9.62	1265	1185
Oxberg	14:39:09	05:39:09	01:15:28	05:02	11.93	1307	1280
Hökberg	15:35:52	06:35:52	56:43	06:19	9.52	1317	1197
Eldris	16:07:01	07:07:01	31:09	03:07	19.26	1188	56
Mål	16:35:16	07:35:16	28:15	03:09	19.12	1072	27

Jag åkte som sagt från Hökberg in i mål. Trots min till synes ganska kraftiga forcering är jag faktiskt långt ifrån nöjd med min insats. Dels kom jag rätt ifrån bilen ut i skidspåren och började tokköra i början vilket gjorde att jag var helt slut redan efter 2km. Sedan blev känslan tyvärr inte speciellt mycket bättre utan jag tyckte jag körde sämre och sämre.

Ändå är det intressant att se min placering på sträckan. Mellan Hökberg-Eldris hade jag 56:e bästa tid av ca 1600. Trots att känslan sedan var sämre hade jag helt plötsligt 27:e bästa tid mellan Eldris och in i mål. En del av förklaringen är att jag sista ca 5km kom på att det gick snabbare att köra utanför spåren. Synd att man inte fattade det tidigare!

Nu har jag haft en allt annat än optimal vecka inför denna tävling men är ändå besviken på mig själv. Orkar liksom inte ens hålla trycket i stakningen trots att man bara kör en timme. Här blottar sig min största svaghet nämligen helt flacka banor. På flacka banor finns inga utförslöpor där man kan återhämta sig. Trots att jag är explosiv i stakningen bokstavligen suger jag på att bara mata på utan återhämtning. Orkar helt enkelt inte... Därför passar faktiskt lite mer kuperade banor mig mycket bättre.

Känns för tillfället väldigt skönt att slippa köra Vasaloppet imorrn!!

Propagandapass och start i Vasastafetten...

2013-02-24T21:42:00.001+01:00

Har ju sportlov nu så är givetvis uppe i Dalarna och göttar mig. Dagens skidpass i underbara Bergebo var nästan löjligt fint... Soligt väder och spår i världsklass!

Det blev totalt 2h åkning och 33km. Första timmen körde jag lugnt tempo och försökte använda alla tekniker Speciellt diagonalen kopplade jag på ofta. Använde för första gången mina klisterskidor och dom funkade ganska bra. Andra timmen bytte jag till mina ovallade Rossignol och körde bara stakning i klart tuffare tempo. Kul var att sista 5km körde jag tillsammans med Björn som jag stötte på i spåren. Han verkar vara i bra form så hoppas han får till det på Vasan!

Annars kändes kroppen ganska bra idag och klart man känner sig sugen på att köra Vasaloppet. Däremot kändes beslutet ganska enkelt när jag inte lyckades seeda upp mig till led 2. Tyckte det var otroligt tjockt förra året från led 2 och har ingen lust alls att gröta i led 3 :)

Dagens klart roligaste anekdot från dagen mitt möte med Daniel Tynell. Han tränar ofta i Bergebo och efter mitt första varv såg jag att han också var på plats. Av en slump började vi köra iväg samtidigt och han körde första biten exakt samma runda som jag. Vi slog följe en liten bit tills det faktiskt gick alldeles för sakta så jag blev tvungen att köra om. Kunde inte låta bli att byta några ord med honom och det visade sig såklart att han värmde upp. Men ändå roligt att kört om honom när jag dessutom körde i lugnt A1-tempo :) Han ser riktigt stark ut i år och jag hoppas att han tar hem Vasaloppet!

Just det, min tävlingssäsong vill inte riktigt ta slut än. Det är ett tjejgäng på jobbet som skulle köra Vasastafetten men pga skada kommer jag köra sista sträckan på fredag. Ska faktiskt bli riktigt kul! Den sista sträckan är på 19km så jag kommer antagligen köra ovallat och full blåst hela vägen. Ska bli roligt att få köra ett "kort" lopp där man kommer orka trycka på hela vägen.

Dagens sista grej är att jag har börjat stålsickla mina skidor. Kommer skriva en längre rapport om det senare. Men jag gled iaf ifrån Björn idag som hade HF-vallat sina skidor och det säger en del...

Att glädjas med andra...

2013-02-20T22:00:00.000+01:00

..Nu när man själv inte kör Vasan blir det extra roligt att följa alla kompisar från Soffan.

Något som är kul är att de flesta jag känner som ska köra verkar vara i bra form. Speciellt kompisen Pontus som jag tränat med hela förra året. Äntligen lyckades han i Bessemerloppet klara led 1 gränsen! Han har haft oflyt för på första loppet Grotfallsrundan missade han led 1 med 28s. Sedan har han haft en period med sjukdomar och gjort några sämre lopp men äntligen fick han nu visa vad jag sett hela året. Att han är grym! Det som är ännu grymmare är att hans trasiga rygg gör att han enbart kan staka och ändå grejar gränsen!

Har ju benämt karln som "broilern" pga hans urstyrka och kroppshydda :) Varje pass där han deltagit har kroppen fått rejält med smisk! Det som faktiskt känns rätt bra för min egen del är att trots hans urstyrka i skidspåren har jag kunnat pressa honom på många av de passen vi kört ihop. Så vet ju att jag har en rätt bra kapacitet som jag inte kunnat visa i vinter bara. Nu vet jag visserligen inte om man kommer få chansen att kunna visa det på ett bra tag heller men det vore för jäkla ballt att någon gång i framtiden kunna greja led 1.

Lite träning här och där...

2013-02-17T19:12:00.000+01:00

Har lyckats få ihop en hyfsad träningsvecka. Två pass stryka och två pass skidåkning. Bla idag fick jag till ett fint långpass med kollegan Jonas ute på Täby konstsnöspår.

Har aldrig tidigare kört där och trots att jag hört en del negativt om anläggningen var det ändå helt okej. Det ~5km långa spåret var helt platt men det gav bra stakträning, speciellt i de partierna med motvind. Det blev 7 varv och totalt nästan 38km. Vi körde ca 2/3 av varje varv lugnt för att sedan gasa på den sista 1/3. Trots att mina skidor inte alls gick lika bra som Jonas par är jag imponerad över hans utveckling som skidåkare för han hade inga problem att följa när jag tryckte på. Trots att min vinter har varit allt annat än optimal träningsmässigt känner jag verkligen av mina begränsningar som skidåkare. Har faktiskt inga problem med flåset längre utan det är mina mukkler som tar helt slut efter ~1,5h. Det är något jag måste jobba på inför framtiden, att helt enkelt bli mer tålig för längre pass. Jag antar att det enda sättet är att få till regelbundna långpass som funkade så bra under hösten.

Sedan så är jag inte riktigt nöjd med min stakning denna vinter. Det känns som jag sluggar för mycket och inte får tillräckligt med kraft i varje stavtag. Jämför jag med Jonas så åker han mycket större och lugnare än mig. Men positivt att det finns mycket att förbättra! På något sätt känns det som att min styrka finns där men jag får inte riktigt ut den i skidåkningen.

Kroppslig berg-och dalbana...

2013-02-11T22:03:00.000+01:00

...är något jag upplever deluxe just nu! Igår gjorde jag nog mitt sämsta träningspass på flera år. Var i Ursvik, hade vallat fel för femtioelfte gången denna säsong och hade nog pb i dåligt glid ever! Lade på en kletig valla för runt 0:an men när jag kom till ursvik visade det sig att det var -5 och pudersnö... Dessutom har inte min skidåkning känts så dålig sen jag började åka typ 2010. Det var ett riktigt misärpass rakt igenom...

Det har sina förklaringar. Efter Bergebo Skimaraton för en vecka sedan (då jag tog ut mig totalt) följde en natt med i stort sett obefintlig sömn... Som många vet så återhämtar sig kroppen NADA om man inte sover... Man lär falla i sömn för att kroppen ska börja sin uppbyggnadsprocess. Ni som just nu lärde er detta kommer hädanefter bli sjukt stressade när ni får insomnia nästa gång :) Så efter den nedbrytningsprocessen var det knappt så att jag orkade ta mig igenom jobbet den veckan utan gick på autopilot. Orkade träna först på fredagen med dåligt resultat och sedan följde söndagens misärpass.

Sedan hux flux idag på gymmet kändes kroppen tipptopp... Har redan börjat tänka i uppbyggnadssyfte och dagens pass var ett sådant och det gick skitbra! Bla körde jag ett monsterset chins: 2-3-4-5-6-7-8-9-8-7-6-5-4-3-2st, alltså totalt 79st! Kändes riktigt lätt och blev trött först de kanske sista 4 seten. Mellan varje chins-set lade jag in 8st dips i TRX (som i ringar), alltså 15 set á 8 reps, totalt 120st! Det sjuka var att jag inte kände mig nämnvärt trött i varken triceps eller bröst förrän kanske sista setet.

Från att gå från misär till tipptoppform är för mig ett stort mysterium... Så här hoppig har aldrig min form varit någonsin och för att inte bli tjatig vet ju de flesta om varför. Det har varit en större omställning än jag kunde tro att bli far. Men förra veckans misärkänsla har nog enbart att göra med att jag inte fick sova något efter loppet. Det kommer nog ta en stund innan man får kontroll över hur kroppen beter sig nu med alla nya rutiner. Tror alla tränande föräldrar känner igen sig nu och jag tar gärna emot bra tips :)

Annars känns det bra att ha en intakt styrkegrund nu när konditionsbiten inte alls är densamma. Min skidåkning bygger mycket på explosivitet och ska göra allt för att inte tappa denna grund. Nu gäller det att försöka komma igång med konditionsbiten igen och det får helt enkelt ta den tid det tar.

Lite perspektiv + bilder från Bergebo Skimaraton...

2013-02-06T20:49:00.000+01:00

Om man någonsin ska tro på ödet är det väl denna säsong. Känt mig sjukt taggad inför skidsäsongen och mycket beror det på att jag var i grym form efter en väldigt bra träningshöst. Jag hade hoppats på att kunna köra en hyfsat normal säsong trots att vi skulle bli föräldrar och nu i efterhand var det väldigt naivt men hur ska man kunna veta?

Åkte till grotfallsrundan efter att i över två veckor knappt sovit eller tränat. Att det dessutom började strula med stavbrott direkt och avslutades med DNF pga kramp kanske redan då borde tagits som ett tecken.

Inför Bergebo Skimaraton i söndags lyckades jag få till en riktigt bra träningsvecka och kunde på så sätt forcera fram någon slags form. Men tyvärr misslyckades jag kapitalt med skidorna och efter halva loppet märkte man tydligt avsaknaden av långpass sedan innan jul. Trots min kämpainsats med urusla skidor missade jag led 2 med mindre än 3min. Kanske var det meningen från början att jag skulle ge upp denna säsong?

Insatsen i Bergebo har ändå gett mig självförtroende för hade man bara haft normala skidor hade jag lätt klarat led 2 trots avsaknaden av träning efter jul. Undra vad man hade kunnat göra om kunde tränat på som vanligt? Däremot har kompisarna hetsat och trott att jag skulle vara en led 1-åkare. Trots att jag var bättre än någonsin innan jul så kände man själv att så inte var fallet. Skulle nog absolut kunna hänga på Led 1-åkarna kanske ett halvmarathon men just nu är ett marathon för långt för en sprinter som jag. Men nog har jag absolut kapaciteten för det i framtiden.

Nu i efterhand är det rätt självklart att jag ställer in. Har precis blivit förälder för första gången, jobbar heltid och läser 7,5 högskolepoäng denna vårtermin. Att däremellan klämma in en vasaloppssatsning finns just nu inte och framförallt inte mentalt. Ska bli så otroligt skönt att slippa jaga skidmil nu framöver och bara åka iväg och träna när jag känner för det.

Det fanns massvis av bilder från Bergebo Skimaraton på hemsidan och visst lyckades man fastna på ett par av dom.

Inspektion av skidor innan start... Jag och Jimmy sittandes och Andreas i grön mössa. Foto: Domnarvets Goif

Starten har precis gått, jag skymtas precis bakom Andreas som är den gröne åkaren i mitten högst upp. Foto: Domnarvets Goif

Jag efter ~2,5km av loppet. Foto: Domnarvets Goif

Jimmy på samma ställe med konstig stavföring :) Foto: Domnarvets Goif

Andreas i grön dräkt vid första varvningen. Foto: Domnarvets Goif

Jag i spetsen av klungan vid första varvningen. Foto: Domnarvets Goif

Jimmy tvillingstakar med en tjej vid ~13km. Ser nästan lite romantiskt ut :) Foto: Domnarvets Goif

Att åka med sandpapper under skidorna...

2013-02-04T20:18:00.000+01:00

...det summerar mitt Bergebo Skimaraton 2013. Däremot var allt annat kanon. Körde tillsammans med Jimmy och Andreas och träffade även på Björn innan starten och det var en skön stämning! Att vädret var underbart + att banan var riktigt fin och utmanande gjorde inte saken sämre. Riktigt grymt arrangemang av Domnarvets Goif!

Jag förstod tidigt att det skulle bli samma förutsättningar som på Vasaloppet 2012. Dvs klistergrund som man skulle täcka med burk. Tyvärr hade jag helt enkelt inte tid att preppa mina klisterskidor varken under veckan eller i helgen. Så valet stod återigen mellan mina Ross och Fischer som redan var färdigpreppade. Trots avsaknaden av klisterskidor var jag ändå rätt säker på att jag inte skulle göra om misstaget från Vasaloppet där jag lade för tjockt med klister. Lade således en sjukt tunn klistergrund som jag sedan täckte med burk. Dock kändes täckningen inte bra men jag fick liksom inte till det bättre. Det var först när jag såg hur Andreas skidor såg ut under som jag insåg hur illa läget var. Vid skidtestet så högg klistret i något djävulskt och det frös i under så fick lite smått panik. Återigen gick mina Fischer bäst vid glidtesten. Försökte platta ut fästzonen så mycket jag kunde innan start men det såg fan inte bra ut...

Det var bara att gilla läget... Vi stod längst fram i startfållan och jag kom iväg ganska bra och tyckte inte alls tempot var jobbigt. Hade siktet på att hänga med kompisen Andreas. Dock så klantade jag till det rejält redan efter 1km då jag lyckades vurpa och det tog ett tag innan jag kom upp. Från att ha Andreas endast ett 20-tal meter framför mig var han helt plötsligt 200m framför. Sedan börjar det eviga gnetandet... I två varv försökte jag forcera ifatt den klungan utan att lyckas pga uselt glid. Varje varv drar jag ifrån alla runtomkring mig på banans tuffare partier men skrattretande nog gled alla ikapp och förbi mig utför. Det gjorde att jag aldrig kunde hålla någons rygg. När det var tuffare partier gick det helt enkelt för sakta och jag körde ifrån men sen gled de ikapp och förbi utför och så gestaltade sig hela loppet... Dödsstöten då jag insåg att man aldrig skulle komma ifatt Andreas var precis i början av 3:e varvet. Var de ca 200m bakom men så lyckas jag göra dagens andra vurpa och trasslar in mig rejält. Det tar en stund innan jag får koll på utrustningen och kan köra iväg och tappar säkert 45s. När jag sedan kommer ut på den beryktade Igeltjärnsvägen som går svagt uppför i ca 3km så istället för 200m är det nu säkert 600m framför och då blev jag rätt knäckt mentalt.

Har aldrig lyckats ha superskidor på någon tävling förut men det här var löjligt. Så dåligt glid jämfört konkurrenterna har jag aldrig haft och det var som att ha sandpapper under skidorna. Speciellt en kille kommer jag ihåg som följde mig i tre varv. Jag var egentligen en mycket bättre skidåkare än vad han var men han hade sinnesjukt bra skidor och behövde fasen bara göra hälften av mitt jobb. Trots att jag nästan maxstakade vissa partier på platten bara gled han retfullt enkelt ifrån mig.

Känner att jag hade bra tryck i två varv (varje varv är 10,3km) och börjar bli trött på tredje för att ta helt slut på sista. Allt jagande ensam med uruselt glid börjar ta ut sin rätt och det känns som jag knappt kommer framåt. Tittar man på mina varvtider syns det också väldigt tydligt...

1:a varvet: 31:15
2:a 31:35
3:e 33:20
4:e 35:41

Kände själv att jag nästan väggade och det syns rätt tydligt! Fick ju ett träningsavbrott på nästan tre veckor där jag sov minimalt och gick ner 3-4 pannor pga noll aptit. Det har tagit mer på mig än jag kanske trodde och pallar helt enkelt inte ett helt lopp. Det är svårt att spekulera hur mycket jag tappade på skidorna men känslan säger att det var massvis. Min fysiska form är heller inte i närheten av det jag hade precis innan jul. Hade man haft den formen + bra skidor hade det egentligen kunnat bli hur bra som helst...

Nu stapplar jag i mål på 2:11:51 och är 23:50 efter vinnaren Adam Steen. Tveksamt att det är en led 2 tid men det ska det inte kunna vara med tanke på hur tufft jag hade det med glidet.

Andreas däremot gör en grym insats och går i mål på 2:08, Jimmy krigar trots sjukt liten träningsmängd (endast 13mil i vinter) och går in på 2:23 och Björn hoppstakar in på 2:15.

I snacket på fikan efteråt är det himla intressant. Jag vet sedan innan att Andreas är riktigt stark uthållighetsmässigt och brukar bli starkare ju längre tiden går. Men Jimmy sa något väldigt slående om vilka olikheter vi har fysiskt. Han tyckte första varvet var det värsta och han hade det jobbigt med tempot och kom väl egentligen inte igång förrän slutet av loppet. Jag funkar helt tvärtom, är pigg som en mört i början för att sedan tvärdö :)

Ska fasen se till att lära mig hur man gör när man täcker klister med burk för jag är tydligen helt värdelös på det :( TAR TACKSAMT EMOT TIPS!

2:11:51..

2013-02-03T21:01:00.000+01:00

...blev det på det 41,2km långa Bergebo Skimaraton. 23:50 efter vinnaren Adam Steen. Är riktigt nöjd med min fysiska prestation men tyvärr har jag aldrig någonsin upplevt så dåliga skidor som idag. Det var som om jag hade sandpapper under skidorna jämfört med mina medåkare. Kände ju att jag var en klart bättre skidåkare än många runtomkring mig och körde alltid ifrån under de lite tuffare partierna men alla gled om och förbi när det gick utför :( Gjorde dessutom två riktiga praktvurpor varav jag skrapade upp hakan på den andra :)

Aja...kommer en längre rapport imorgon!

Inför Bergebo Ski Marathon...

2013-02-02T13:39:00.001+01:00

Imorrn smäller det. Årets sista skidtävling innan jag satsar på papparollen. Vet inte riktigt alls hur kroppen kommer kännas. Förra veckan kändes det riktigt bra igen men sen denna vecka som har varit skral sömnmässigt har kroppen känts otroligt tung. Jag kör så det ryker så får vi se hur kroppen mår. En jättefin och krävande bana som väntar imorrn med mycket mer traditionell skidåkning än många andra banor. Dock sjukt slitande före men ska se till att inte göra om misstaget från Vasan där man lade för tjockt med klister!

Testade stora delar av banan och trots att jag tog det sjukt lugnt hade jag ett snittempo på 3:52 min/km. Det är snabba spår men förhoppningsvis så kanske man för en gångs skull lyckas pricka formen. Sedan man har blivit pappa har både bristande sömn och träning gjort att kroppen antingen varit fågel eller fisk. I vanliga fall har formen varit hyfsat konstant men nu pendlar det enormt. Hoppas man kan få en fin avslutning på säsongen!

Långpass på Ekerö...

2013-01-27T20:17:00.000+01:00

...tillsammans med kompisen Jimmy idag. Äntligen ett långpass... Antalet sådana 2013 har det inte blivit många av. Dagen bjöd på riktigt trögföre och hade även lagt lite för tjockt med fästvalla som bromsade ytterligare. Kroppen kändes inget vidare heller så det var skönt att vi körde väldigt lugnt tempo mestadels av passet. Vi var ute i totalt 2h 8min och kom strax över 3mil.

Passets ljusglimt var mina nya stavar! Min ena Madshus CR 100 UHM sprack längst ner redan efter 100m på Grotfallsrundan och var sådär sugen på att lägga så mycket pengar på nya stavar igen. Så efter många positiva omdömen om stavarna från Racewax slog jag till. Det är helt sjukt, stavrören kostar bara 750kr och när jag jämför vikt, styvhet och pendel är de i stort sett identiska med mina svindyra Madshus-stavar för ~1/3 av priset!

Nu köpte jag mina Madshus-stavar begagnat och jag skulle aldrig lägga så mycket som 2-3000kr för en stav. Riktigt gött att veta att det finns billiga alternativ som är minst lika bra som de dyrare märkena. En stav knäcks sjukt lätt och det är rent vansinne att köpa en stav för 3000kr när du ska köra seedningslopp. Masstarterna är galet trånga och oddsen är låga för stavbrott! Nu fick racewax rätt mycket reklam men det är dom värda.

Hoppas jag känner mig piggare nästa söndag! Ska bli riktigt roligt att köra nu när det är så många kompisar som kör loppet.

Liket lever...

2013-01-24T22:12:00.003+01:00

Det verkar som att säsongen inte riiiktigt är över än... Det är nämligen så att vi åker upp mot Borlänge nästa helg och av en slump körs Bergebo Ski Marathon då :)

Bestämde mig för att köra eftersom så många kompisar kör. Bla träningskompisarna Jimmy, Andreas och även Björn. Ska bli roligt att köra ett lopp helt utan krav tillsammans med polarna.

Trots att säsongen blivit som den blivit skulle jag tycka det var skönt att iaf få chansen att göra ett helt lopp utan massa strul. Har faktiskt hunnit med tre skidpass sedan Grotfallsrundan för snart två veckor sedan och visst har jag fortfarande speeden kvar i skidåkningen. Men tyvärr är det så att den totala avsaknaden av långpass gör att jag knappast kommer hålla under ett helt Skimarathon. Men kommer starta längst fram med både Björn och Andreas som satsar stenhårt mot led 2 så tar deras ryggar så får vi se hur länge kroppen pallar. Att fega är ej min melodi!

På dagens pass i ett svinkallt Ursvik så kändes kroppen ganska bra. Däremot fick jag kramp i benen redan efter 1 mil. Har varken kört benstyrka eller löpning på bra länge och min kropp bryts ner så sjukt fort. Jag funkar så att jag måste köra mycket och ofta för att underhålla kroppen annars tappar jag direkt.

Började med två varv runt ursviks 5:an och eftersom slingan är kuperad försökte jag trycka på i diagonalen så så ofta och mycket jag bara kunde. Första varvet gick på 18:07 och andra varvet då jag tryckte på mer gick på 16:45. Trots isskyla och normalföre så är mitt andra varv det överlägset snabbaste här i Ursvik. Fortsatte sedan passet med två varv endast stakning. Sjukt jobbigt uppför alla backar men bra uthållighetsstyrketräning. Varven gick trots allt på 18:30 styck och då gick jag upp för de två brantaste saxbackarna.

Lite småkyligt var det allt :D

Får se vad det blir av denna lilla minisatsning mot Bergebo då...

Lägger ner skidsäsongen...

2013-01-20T20:16:00.000+01:00

Har bestämt mig... Jag lägger ner skidsäsongen... Givetvis beror det på att vi har en nyfödd hemma. Har väl varit lite naiv och trott att jag ska kunna träna på ungefär som förut och satsa på både seedningslopp och Vasalopp. Men omställningen att bli förälder har varit större än man någonsin kan tro. Har tidigare kunnat satsa väldigt mycket på mig själv, alltid skött sömnen och tränat 5-6 dagar i veckan. Att helt plötsligt inte kunna sova hälften så mycket i över tre veckor har satt sina spår. Vardagen går utmärkt att klara men så fort man kunnat träna har kroppen inte alls varit med mig utan det har känts som att träna med handbromsen i.

Pga sömnbristen så har återhämtningen varit allt annat än optimal. Försökte ju mig på Grotfallsrundan förra helgen. Det sket ju sig totalt redan efter 100m sedan tog jag ut mig ordentligt och blev tvungen att bryta men kom ändå upp i 38km skidåkning. När man gör en sån urblåsning av kroppen behöver man bra återhämtning, själv fick man tre timmars sömn natten efter. Så var helt färdig de nästkommande dagarna. Så det är framförallt där det inte funkar, orkar helt enkelt inte träna och det vore dumt att träna speciellt mycket för då blir jag sjuk direkt.

Nu börjar jag visserligen jobba imorgon och då kommer jag få sova mer och kanske få in lite mer struktur i träningen. Men jag kommer också behöva avlasta Sandra så mycket som möjligt nu när hon kommer ta det största ansvaret hemma. I och med det ser jag direkt på kalendern att det blir svårt att få ihop det fram till Vasan. För mig är Vasaloppet förknippat med dödsångest, så jobbigt är det att genomföra det. Om jag inte kan förbereda mig som jag vill för ett såt mastodont-prestation får det vara. Det jag mest kommer sakna är inte själva loppet utan det är själva stughänget och vasaloppshetsen dagarna innan som är trevligast :)

Det är ju lite synd för har aldrig någonsin tränat på så bra som jag gjort i höst och har känt mig otroligt stark. Hade givetvis varit spännande att se vad man skulle kunna prestera om man hade kunnat genomföra säsongen. Där kommer nästa grej som inte funkar. Det är så sjukt stort att ha blivit pappa att just nu är fokus på andra grejer än att träna och prestera. Hade våran lilla Junie kommit tex i somras tror jag vi hade hunnit få in rutiner så man hade kunnat klara sig igenom säsongen på ett bra sätt. Men nu kom hon mitt i smeten för all träning och tävling. Vad jag vet kommer Vasaloppet också köras nästa år!

Har iaf i helgen kunnat träna med två av mina bästa vänner Marcus och Jonas som man pluggade tillsammans med som yngre. Riktigt kul att de gör framsteg i skidspåren och det ska bli spännande att se vad dom kan göra i vinter! Kommer nu resten av vintern försöka sparra och hjälpa alla kompisar som ska köra Vasan istället.

Tre glada grabbar trots isskyla i helgen!

Mitt mål i vinter blir att lära känna vår lilla tjej istället :)

Kommer med spänning att följa alla träningskompisar i vinter och jag ska mysa ner mig ordentligt i soffan den 3:e mars och följa alla vasaloppsåkare! Det är den största förlusten med att åka Vasaloppet, man missar årets mysigaste tv-händelse :)

Därmed kommer jag också göra ett uppehåll i bloggen. Knappast intressant att följa en inställd väg mot Vasaloppet.

Grotfallsfiaskot - berättelsen...

2013-01-13T23:11:00.001+01:00

...vet inte riktigt var jag ska börja men kan väl börja från början. Åkte mot Grotfallet tidigt och var bland de första på plats. Träffade också Björn och senare träningspolarna Andreas och Pontus som jag hängde med innan start. Efter ett glidtest mellan mina nya Ross och mina gamsla Fischer RCS visade det sig att mina Fischer gled klart bättre så valet föll på dom. Är just nu lite besviken på mina Ross som inte alls gick något vidare...

När jag tidigt lade ut skidorna i starten var det glest mellan skidorna men sedan när starten närmade sig hade var det så sjukt tätt mellan alla åkare så jag anade trubbel inför starten. Starten gick och ja... Allt som kunde gå fel gick fel. Någon trampade av min stav redan efter 100m.... Fick stanna... Halva startfältet gled förbi... Fick tag i en riktig skitstav utan dess like lika styv som en kokad spagetti ungefär. Efter 500m till så lossnar stavremmen på den nya staven sönder. Får stanna igen, resten av startfältet glider förbi... Får efter en stunds letande tag i en snäll gammal gubbe som lånar ut sina gamla aluminiumstav från 70-talet som dessutom är 1dm för kort... Ni kan ju gissa hur styv denna är... Pga att man nu är så långt bak och båda spåren på banan är helt fulla med åkare så går det inte att åka på. När jag sedan får luckor försöker jag forcera så gott det går men får ingen tryck med ena staven. Alla högerstavar är slut på de två följande vätskekontrollerna. Åker över 1,5 mil med antikstaven innan jag får tag i kompisen Andreas som lånar ut sin stav. Är redan då helt slut av allt forcerande. Hittade inte en enda åkare som jag kunde ligga bakom utan alla här kör för sakta så jag får göra allt grovjobb själv. Som smolk i bägaren hade jag noll fäste redan efter första varvet... Förstår inte riktigt varför men borde antagligen lagt några fler lager fäste. Så banans enda långbacke blev en riktig pina resten av vägen. Sedan glidet... Det kändes bra i början men sedan dog skidan allt eftersom. Hann ju bara lägga på ett enda sketet lager LF och det höll väl i typ 5km. Efter det så gled jag inte ifrån en enda person längs spåret. Dödsstöten kommer strax efter sista varvningen vid ca 31km. Efter allt forcerande ensam så ger magen upp och börjar tokkrampa så jag bryter...

När man får en så pass dålig start så bryter man ju ihop mentalt. Jag orkade liksom inte kriga på något alls egentligen och ville bara hem typ. Men trots alla problem så det jag kanske är mest besviken på är att kroppen inte alls svarade som jag ville. De senaste veckornas sömnbrist och sparsamt tränande har tagit ut sin rätt. Kroppen ville inte alls köra något tävlingstempo och att jag får kramp i magmusklerna redan efter 3 mil är fruktansvärt knäckande.

Så faktiskt lutar det nu starkt åt att jag skiter i den här vintern. Jag är precis nybliven far och att ha en liten nyfödd hemma tar väldigt på krafterna. Jag kommer varken ha tid eller ork att kunna träna på i vinter som jag vill. Faktiskt var känslan under loppet att allt jag ville var att komma hem till bebben. Tiden med sitt nyfödda barn får man aldrig tillbaks och det gäller att ta vara på den. Sedan har jag ingen aning om hur det kommer funka sedan när jag börjar jobba igen så den här stressen av att man måste komma ut och träna känns inte rolig. Det måste kännas roligt och meningsfullt det man gör annars får det vara.

Dessutom så knäcktes min 2500kr-stav längst ner och ekonomin just nu är lite tung efter bilservice och andra grejer. Så några nya dyra stavar finns inte med i budgeten :(

Kommer antagligen satsa på familjen i vinter och försöka komma igen starkare till nästa år.

Grotfallsfiaskot..

2013-01-13T16:00:00.001+01:00

DNF... Stavbrott efter 100m, 3 stavbyten senare + kramp i magen efter 3 mil bröt jag loppet. Kommer antagligen lägga ner den här skidsäsongen också. Kommer ett längre inlägg senare om både lopp och mina tankar om denna vinter.

Status inför grotfallsrundan imorrn...

2013-01-12T14:08:00.001+01:00

Skidorna är klarvallade men pga tidsbrist blev det inte riktigt som det var tänkt. Hann bara lägga ett lager hård HF på mina Rossignol Xium och ett lager stenhård LF på mina Fischer Rcs. Toppat båda skidorna med ett inkorkat lager racewax-pulver. Rillat en gång med julgransmönster. Som tur är blir det svinkallt imorgon och antagligen hårda spår så glidvallningen kommer inte ha lika stor betydelse. Som fäste har jag först värmt in ett lager toko grön base sedan blandat klassisk swix blå och rode blå super, 5 lager totalt. Blir spännande att se vilken skida som går bäst imorrn. Ross:en har en universtalstruktur i slipen medan fischer har en finare struktur för kallare före. Nu får vi hoppas att formen också infinner sig!

Mycket på G nu!

2013-01-09T23:31:00.001+01:00

Är just nu uppe i Dalarna och visar upp lilla pärlan för nära och kära. Lyckats köra mitt första ordentliga skidpass sedan 23:e december också! Äntligen! Blev 35km i Bergebo idag på kvällskvisten. Trots skral snötillgång häruppe i Borlänge så var spåren som vanligt fantastiska i Bergebo. Stockholm har mycket att lära gällande att spåra!

Finns inte så mycket tid över nuförtiden så bloggen är inte prio ett. Kör som sagt också Grotfallsrundan på söndag och det får gå som det går. Minimalt med sömn och rätt dålig träning de senaste två veckorna har gjort sitt. Ska bli skönt att ställa sig på startlinjen helt utan krav. Kanske går det som allra bäst då?

Livet som nybliven småbarnförälder och skidmotionär...

2013-01-03T22:07:00.000+01:00

...är helt underbar! Man vill knappt slita sig från vår söta lilla Junie härhemma. Däremot inser man ju att träningen blir svårare och svårare att få till.

Världens stoltaste farsa!

Hade förhoppningar nu under den första pappatiden att kunna smyga iväg till de närliggande spårsystemen här i stan men nu har ju i stort sett all snö smält bort. Så det har blivit lite diverse träning här i närheten av hemmet, bla gym, stakexpander och idag skidåkning på en närliggande äng där det fortfarande fanns snö.

Är så himla skönt att kunna vara hemma både på jullovet och sedan två extra veckor pga de första pappadagarna. Pga det finns det nu lite tid över för träning men jag undrar hur det blir när jag börjar jobba igen den 21/1? När man har slutat jobbet vill man ju inget annat än att komma hem... Får försöka kompromissa så gott det går.

Kommer antagligen ställa upp i mitt första seedningslopp snart. Grotfallsrundan går den 13/1 i Grängesberg/Dalarna. Förhoppningsvis funkar det med familjen... Däremot har jag ingen aning om hur formen är eftersom det knappt har blivit någon skidåkning på sista tiden och antagligen inte blir så mycket fram tills dess. Jag får helt enkelt åka på rutin och glädje :)

Att bli pappa - The story!

2012-12-29T21:02:00.000+01:00

Den 27/12 kl 10.24 kom äntligen vår lilla prinsessa till världen!

Precis nykläckt.

Stoltare mamma får man leta efter!

Vi som tycker oss vara macho för att man kör diverse långlopp får nog tänka om. Sandra kämpade med fruktansvärda konstanta värkar i över 9 timmar utan energitillförsel. Där snackar vi prestation! Har man aldrig varit med under en förlossning förstår man inte vilken fysisk prestation det är...Makalöst! Jag har också hoppat flera SM-finler m.m. men så nervös man var i torsdags har jag aldrig varit förut. Känslan när hon kom ut till oss slår allt jag någonsin varit med om i livet. Overkligt stort!!!

Träningen har givetvis det inte blivit så mycket av denna vecka men det har ju funnits annat viktigare att fokusera på :) Men nu har vi efter 2 nätter på BB äntligen kommit hem och allt går superbra. Är däremot nästan psykotiskt trött... Har knappt sovit en blund på 3 nätter och inser ganska snabbt att det här med 8 timmars sömn får man nog bara drömma om de kommande åren...

Myspys deluxe!

Tror bestämt någon är rätt lik farsgubben sin som liten :)

Så himla skönt att kunna vara hemma nu ända tills den 21/1 mha pappadagarna. Ska försöka smyga igång med träningen igen och får helt enkelt känna av läget härhemma och anpassa träningstimmarna efter det. Vi får också se hur det blir med denna säsongen, men vad gör det när man har världens sötaste lilla rumpnisse att komma hem till varje dag!

Får se hur mycket bloggande det blir nu i framtiden också. Det kommer knappast bli någon barnblogg, den saken är säker :)

Skidåkning för 3:e dagen i rad...

2012-12-23T16:51:00.004+01:00

...och 4:e passet skidåkning på 5 dagar med totalt 7,5 mils åkning. Har fått igång kroppen nu efter sjukdomen förra veckan. Dagens pass bestod återigen av två varv på "5:an" i Ursvik, exakt samma som i fredags. Tycker föret var ganska jämförbart med i fredags men trots att jag tryckte på klart mer idag blev det bara ~40s snabbare vilket känns lite som en besvikelse.

Men det måste givetvis ha att göra med den ganska tuffa träningen de senaste dagarna. Tyckte ändå att kroppen kändes ganska fräsch och faktiskt så är Ursviks-"5:an" riktigt tuff med många backar.

Den största skillnaden nu iår är att jag återhämtar mig betydligt bättre efter en backe och orkar köra på hårt nästan direkt. Bara förra året så var jag helt slut efter en lång backe och det tog en stund innan jag kunde köra på igen. Det känns riktigt gött!

Redan 22,5 mil på snö hittills! Alltså över en tredjedel av det jag fick ihop totalt förra vintern!

Nu blir det vila imorrn julafton, sedan får vi se om man ens kan träna eller behöver åka till BB :D

Überpass med Pontus...

2012-12-22T14:17:00.000+01:00

Dagen till ära hade jag bokat in ett långpass med kraftkarlen Pontus på Bisslinge golfbana. Testade för andra gången mina nya fina "Ross"-skidor. Förra gången jag testade skidorna så hade jag kasst fäste och var osäker på om det berodde på föret eller om skidorna var för hårda... Idag däremot hade jag bra fäste! Puh! Riktigt goa skidor som förhoppningsvis kommer gå som ett spjut när jag vallar upp dom. Tyvärr fick jag några små repor på belaget men det är omöjligt att undvika.

Det hade snöat hela natten och det var ett ganska ordentligt snöfall under hela passet så föret var riktigt riktigt trögt. Tyvärr var stavfästet heller inte direkt optimalt och det gjorde det än mer tungåkt. Man fick med andra ord ingenting gratis idag. Pontus har haft en stressfraktur i ryggen så han får än så länge bara staka och även om Bisslinge är väldigt platt så märkte jag direkt vilken stor fördel det är att kunna använda benen.

Tempot var som vanligt riktigt högt hela passet. Det är mycket snack om hur viktigt det är att köra A1 (lugn intensitet och låg puls) och eliten bedriver största delen av sin träning i just A1-tempo. Men med Pontus blir det alltid åka av och det bästa är att man verkligen får utmana sig själv. Finns inte en sportkepa att jag skulle ha orkat göra ett liknande pass själv och tror seriöst att A1 för oss "icke elit" inte är lika viktigt. Det är klart att har du 30h träning/vecka som eliten har så måste du köra A1 annars bryter kroppen ihop.

Trots att Pontus är Übergrym på att staka så kunde jag köra ifrån honom i de få partier där det gick uppför, speciellt i detta tröga före. Märkte också att när han låg först kunde jag nästan ligga och vila bakom när man kunde lägga på frånskjutet i de partier som gick svagt uppför. Däremot så bestämde jag mig för att också bara staka de sista 8,5km. Då lade Pontus in tre stötar där han tryckte på ordentligt i de lite tuffare partierna och då kunde jag tyvärr inte riktigt hänga med honom. Men jag vet sedan innan att han är starkare än mig i ren stakning, speciellt när det går uppför... Trots att jag anser mig vara rätt explosiv så kunde jag inte hålla hans rygg. Riktigt imponerande av karln!

Passdata:

Sträcka: 31,35 km	Hastighet: 15,31 km/h
Tempo: 03:55 min/km	Snittpuls: 0 slag/min
Kaloriförbrukning: 2503 kcal	Träningseffekt (TE): 0,3
Runda: 2012-12-22 Allévägen 64, 192 76 Sollentuna, Sve...

Känner mig som en tagliatelle nu efteråt och får se om man ens kommer ur soffan på resten av dagen :D

Godmorgon Ursvik...

2012-12-21T09:42:00.001+01:00

Morgonpass i Ursvik idag, 2x"5:an" i lugnt och kontrollerat tempo. 20 min på första varvet och 19 på andra. Snöfallet gjorde föret lite trögt. Skönt morgonpass!