Vilken underbar dag...

När jag tänker tillbaka på min barndom…

2011-08-09T04:00:00.001+02:00

…Minns jag skräckbilder tydligast av allt. Min sjukskrivning sträcker sig fram till den 23:e oktober – om jag minns rätt. Efter det så blir det väl att försöka komma ut i arbetslivet igen, vilket hursom blir bättre än att sitta här och tyna bort. Och när lusten faller på så får man se till att börja gymma iväg fläskringen man har byggt upp runt midjan.

Jag sökte…

2011-06-02T20:59:00.001+02:00

….Och jag fann ett resultat som sa till mig ‘can you find in your heart to forgive me?’.

I won’t forget you.

2011-05-25T01:30:00.001+02:00

Jag önskar att de gamla, lätta tiderna skulle komma igen. Hur ska jag klara av att komma någonstans i livet om jag känner att jag kan hantera men inte passa in i samhällets ‘normala’ sfär? Nåväl, jag lever nog vidare som jag alltid har gjort, tar tillfällena i hand och dansar lite foxtrot. För när ingenting kan hjälpa mig att se möjligheterna så skall hundarna föra mig vidare.

Mitt i livet står jag snart tomhänt och tömd på ting att älska. Fingeravtryck på själen försvinner inte så lätt och mina ögon kan berätta rosenröda godnattmardrömmar med blott en blinkning. Felet med mig är… Eller, felen är rätt ord. Felen med mig är att jag aldrig har fått se det ihärdiga ljuset, den vita stranden under soluppgången eller känt handen som dragit mig upp ur tjäran.

Vad allt detta betyder lämnar jag till läsaren att avgöra. Är lite halvstenad just nu på grund av trötthet. Men det här är väl ännu ett meningslöst inlägg inom loppet av tre timmar. Gore.

Bor3d.

2011-05-24T23:53:00.001+02:00

Ooooooch jag blir tillsagd att skriva något för att någon har tråkigt. Men vad? Ingen vet, ingen vet. Sitter bara här och lyssnar på musik och funderar, som vanligt. Ska man ta sig en sväng till Systemet nån dag kanske? Vädret bjuder inte på värme just nu.

Vad händer med all ny musik som kommer ut? Den som kommersiellt fungerar är ju renrasig skit. Nä, man taggar för In Flames ‘Sounds of a Playground Fading’.

Jag vet att jag är fast här.

2011-05-17T21:33:00.001+02:00

Ibland känns det som om jag bara tar utan att ge någonting tillbaka. Det finns de som ställer upp för mig, på alla möjliga vis. Men jag blir fundersam över om jag någonsin kommer kunna ge igen, vare sig det gäller pengar eller vänskapliga tjänster. Blir lite illa till mods för att jag till slut ser mig själv som värsta freelodaren. Men kanske är det så att alla får tillbaka något någon gång.

På fredag får jag pengar för första gången sen Dagen D, blir att handla mat och försöka betala lite räkningar. Och att försöka hålla sig borta från Judas öde. Men det ska nog inte bli några problem, vet att jag bara behöver komma igång ordentligt igen för att hitta tillbaka till livet. Jag är ju ändå en semi-optimist som tror att allt löser sig så länge det inte har vandrat iväg mot helvetesmånen.

Det är snart juni, alla taggar för en massa olika festivaler, somliga ska sommarjobba och andra ska bara sitta hemma och fingra på diverse småsaker. Men jag sitter still och inväntar Happy. Låt oss ligga i gräset under midsommarens stjärnklara absinthimmel.

Men nu gör det bara ont att chansa.

2011-05-16T21:48:00.001+02:00

Möjligtvis blir det så att jag till trots sätter igång med skrivandet nu fram emot sommaren. Motivationen leker berg-och-dalbana med mig just för tillfället så inga löften ges. Ungefär som att jag brukar lova saker – vilket jag väldigt sällan gör. Med blicken fäst i fjärran huttrar jag i kylan som är framtiden. Jag säger inte att jag är likgiltig, bara lite frånvarande.

De närmaste veckorna känns rätt ovissa med tanke på hur läget egentligen är, som vanligt så skiter jag nog i allt tills ovänliga händer börjar dra i mina lemmar. De vill ha in mig i sina nattsvarta rum fyllda med tortyrredskap byggda för sinnesrebeller. Nog borde det vara just de ögonblicken som får mig att vända – och det gör de också. Men i värsta fall så vänder jag åt fel håll.

Har för vana att skriva saker som inte alltid är så klara, förnuftiga eller önskvärda. Eller kanske är de på något plan det. Jag har inte reflekterat över hur den här texten får mig att se ut. Aldrig ens tänkt på att det jag skriver kan såra någon, om det nu gör det. Jag vet inte. Jag skriver inte för att döda eller återuppliva pulserande stiltje.

Kan dock hjälpa till lite på traven, hittade idag Det Vackra Livet, en duo bestående av de två bröderna Ekström från bandet The Mary Onettes. De spelar atmosfärisk indie-pop med vårigt höstliga texter som får mig att tänka på en blandning mellan Håkan Hellström, Peggy Lejonhjärta och Andreas Grega. Det självbetitlade albumet kommer med största sannolikhet stå bland de bästa detta året.

► Ladda ner “Det Vackra Livet” här.

En rörelse i ögonvrån.

2011-05-15T20:47:00.003+02:00

Och så var det ju det där med orden, meningarna och paragraferna. Min luslästa internetdagbok som egentligen inte är mer än “luminous thoughts of a disranged mind” slår på stort i vardagsstressen. I kartonger med frimärken på ligger mina hjärtan. Livet har tagit ännu en vändning, eller man kanske borde kalla det för ett nytt inslag – för en direkt vändning kan jag då inte säga att det är.

Är osäker på vad jag ska skriva, det intresserar mig inte att just nu bara sitta och flumma runt endast för att ha något att fylla ut med. Så jag håller mig kort. Bra låt:

Och en handfallen sinnesfridssökare.

“Watch angels in the morning become a devil's afternoon. I will panic in the evening underneath the
crashing moon.”

Det tjänar inget till att dröja kvar mer…

2011-01-17T20:58:00.001+01:00

…Vid det som hänt igår. Ja, det är vad det är och kommer nog inte bli mer än förväntningar och drömmar. Som en början på det nya året har varenda jävel kommit in i någon typ av relationshybris där man söker efter nya upplevelser och en relativt uppenbar självutveckling. Den sura odören av missuppfattningar och självständighet dyker upp lite här och var; Lögner och osäkerhet framstår i regel som en del av vardagen.

Själv så har jag släppt lite på allt, planerar för framtiden men vet inte själv vad jag egentligen vill. Först och främst siktar jag mot att få bukt med min hälsa, börja gymma och sluta med nikotinet, alkoholen och de nedstämda tankarna. Försöker vara så social som möjligt i skolan, knyta kontakter och lära känna nya personligheter. Änsålänge flyter det på bra tycker jag.

Det måste vara något med den här vintern som talar för förändring till det bättre. Någonting som jag har problem med att sätta fingret på. Men för en gångs skull så känner jag att jag inte helt har stagnerat i en vardag som blivit alltför möglig, fast till viss del önskar jag att den hade utspelat sig på ett annat sätt. Nu stundar det för hopp.

Sommaren är efterlängtad; Åh så önskad. Jag vill ha festival och solstrålar i ögonen, underbara dagar med vackra människor och gryningar som bevittnas med melerade ögon. Att vakna levande bland gråtoner är inte min grej, därför skall jag färga dem som regnbågar.

A wallpaper for lost souls.

2011-01-05T18:26:00.001+01:00

You want me to act like
we never kissed.
You want to forget.
Pretend like we never met and I’ve tried. Believe me I’ve tried.
But I haven’t yet.

You walk by and I fall to pieces.

Something for the faint of heart.

2010-12-21T23:44:00.001+01:00

Jag har inte haft behov av att skriva av mig de senaste dagarna därför har det varit lite glest. Jag känner inte att jag behöver göra det nu heller men förhoppningsvis flyter någonting upp till ytan under tiden som jag skriver. Det är ju after all lov i skogen. Och för att vara ärlig har jag orkat absolut ingenting sen det började. Finns tusen saker som jag borde sätta igång med såsom städning, kattannonser och att försöka laga en riktig måltid mat (men tomt som det är i skåpen, så blir det problematiskt).

Pengarna kommer inte än, vet inte riktigt när de kommer. Om de nu kommer överhuvudtaget. CSN säger mig ingenting änsålänge. Fuck, jag älskar att inte veta när pengarna kommer, får en att bli lagom självmordskandidat. Men det löser sig alltid till slut, eller nåt. Annars känner jag mig bara tveksam till allt, samtidigt som jag vet vad jag vill, vad jag önskar. Men ‘utan pappas pengar eller support, kan det stora lyftet bli för stort’ som Magnell skrev. Det finns inte mycket som kan ge mig det där lilla extra för att jag ska vakna till liv och hoppa upp med glädje.

Därför är det ganska kul att ett SMS eller en kommentar på Facebook kan göra så mycket, även om det bara är alldagligt prat. Ibland är det bra med katter.

Det vankas jul i var stuga och jag känner personligen ingen mer hets än att jag ska hetsäta julmat. Den bästa dieten för att bli smal måste vara att inte ha några cash och brist på mat. Spagetti och ris blir det hädanefter. Jag har inget att skriva… Bleh… Rädda mig från mina ord, och alla meningar som ingen förstår.

A sleeping beauty…

2010-12-15T23:12:00.001+01:00

…Lies beside me. Sista skolveckan på hela året. Imorgon är det redovisning av rymdarbetet som gäller, har valt att skriva om något som inte är alltför vanligt (medan de andra skriver om månen, planeter och solen) så faktar jag till det med lite soleruptioner och hur de påverkar vardagslivet på jorden. Det må låta som ett föga intressant ämne men när man väl gräver ned sig i det så ploppar det upp både en och annan intressant onödighet.

BTW så fick jag svar från Morgan Hogrell igår angående frågorna om hemlöshet. Han skickade med två dokument som jag får ta mig tid att skumma igenom någon dag, har en viss känning om att jag blir tvungen att maila honom igen för lite mer insider-info. Men för återstoden av kvällen ska jag bara chilla och titta på lite TV tills man däckar i soffan, som alla andra kvällar.

Nästa vecka blir det något sisådär halvtaskigt julfirande. Hem till far och käka julmat, kanske dricka lite glögg och spela kort. Men jag är less på julen, för mycket kristet bajs som smyger sig på. Får mig att tänka på hur indoktrinerat Sverige en gång var i religionens blodfläckade klor. Jag följer inte religiösa tankesätt, för mig räcker det med konspirationsteorier och blågrå vardagsmystik.

Om jag inte redan har nämnt det eller om du, Gud förbjude, har missat det så har Dr. Landmark både Bambuser och Youtube samt en söt liten Facebook-sida. Bambuservideos finner du under bilden på den tjocka gubben → och FB-shiten hittar du längre ner i sidospalten. YouTABB existerar här. Nu tackade jag för ännu en händelsefylld kväll, jag hoppas att vi ses igen. I like you better when you can’t keep warm.

Nattvakt.

2010-12-10T02:55:00.001+01:00

Vi talar inte längre. Vi tittar inte längre. Och jag har inte ens hunnit se dina spår i snön.
Den snö som jag hade velat dela med dig. De grader under nollstrecket som pinar mig,
känns varma. Men jag vet att jag fryser.

Kylan är det värsta och jag står handfallet fastfrusen, springande i slow motion
likt i en dröm. Jag är jagad och jägaren är jag själv. Det är svårt att undgå, att någon som du
har lyckats infiltrera mig – filtrera mig – rensa mig.

Och så… Låter jag det fortgå. Jag låter dig likvidera mig, förkasta mig, förgöra mig,
ogöra mig, träffa mig, ruinera mig, hata mig, döda mig. För att till slut… Glömma mig.
Men jag står kvar, grundad på nytt med en föråldrad fasad.

Det är du som läser mellan raderna som förstår. Du vet hur det är att stå på randen till en
oändlighet. Hur det känns att behålla hoppet fastän det inte finns någonting att kämpa för.
Samtidigt som avskyn för dig själv är din skugga.

Du har fastnat i mig. Fastnat så hårt att orden jag så gärna vill säga sakta somnar in,
en dvala utan dess like. Du har väckt mig men ändå sövt mig. Du har hållit mig vaken
hela nätter. Jag saknar det.

Kanske känns det fel att stå i centrum för mina tankar, men jag rår inte för det, tyvärr.
Förlåt för att jag inte har gett dig ett förnuftigt förlåt. Förlåt för att jag säger förlåt.
Förlåt för att jag säger det igen. Förlåt för alla upprepningar.

Förlåt för att något lovande gick sönder. Förlåt för att jag grämer mig över strängar
som brast. Vi spelar numera i disharmoni. Och jag hatar det.

Did you know how you would move me?

2010-12-05T16:49:00.001+01:00

Well, I don’t even think so. But the moment's magic swept us away and it’s so close but we’re so far away. It’s so close but we’re so far away. Ännu en helg har passerat obemärkt, jag har tryckt på knappar för att forma ord, meningar och sammanhang. Jag kan inte påstå att jag är helt färdig med allt jag skulle ha gjort, men det är inte långt ifrån. Det segaste av allt är nog engelskan som inte riktigt vill hjälpa mig. Brist på fantasi har gjort att bokrecensionen av Cormac McCarthys ‘The Road’ har stagnerat på lite mer än en sida. Jag antar att jag rätt och slätt har tröttnat mer och mer på inte ha någon mänsklig närvaro, att inte få prata eller skratta.

Jag är såpass sällskapssjuk att jag har börjat konversera med kattungarna… Jesus vill alltid ligga i mitt knä när jag sitter framför skärmen och degar, kommer nog vara antingen henne (ja, det är en hona) eller Gucci som jag behåller. Blehbleh. Funderar lite smått på hur i hela friden jag ska kunna få till en produktiv omgivning som inte gör att jag bara förlorar motivation till att göra något värdefullt.

Apropå värdefullt så finns det mycket som är helvärt att hålla fast vid, men där misslyckas jag – why? Hur kan någon ens läsa den här bloggen när 95% av den består enbart av whine-inlägg? Herre Boll, smärta smärta smärta – cut cut! Tears of blood MF! xoxo… Bind om mitt huvud ett kallt band. Jak er inget pauwser. Place Your Bet$ (DOWNLOAD THE F-IN ALBUM). Hejdo. Adjö & mortuus sum vobis.

Jag faller med snön…

2010-12-02T15:28:00.001+01:00

Jag trotsar min täppta näsa, de röda ögonen och den vibrant värmande känslan av feber för att sitta här en liten stund – fila på de hundratals inlämningar som ska in nu innan jullovet. Laddar upp med en kopp kamomillte och min lilarosa (fråga mig inte) morgonrock, tillsammans med pasta och ketchup får det utgöra dagens energipaket. Yrsel drabbar mig emellanåt men går över lika fort.

Jag känner mig instängd i mitt eget hem trots att jag vet med mig att det är här jag borde vara för att någon gång bli frisk. Jag hatar vintern. Därför har jag i sysslolöst tillstånd fotat lite. Mitt självförtroende ligger någonstans under soffan just för tillfället; Tycka och tänka är fina grejer det. Jag har en känsla som säger mig att jag är ful, äcklig, värdelös och dålig, dum i huvudet som vägrar tala. “Jag ser mig själv och grips av vedervilja och skräck.”

Visa fullständigt album

Dessa bilder var från när jag köpte pizza (som om det inte syns), det var den mest fetingpackade brödbit jag någonsin lagt ögonen på. Det märktes att bagaren inte hade använt färska råvaror, det rann och droppade om den. På tok för mycket tomatsås var det på den också. Samt att den var stark som stryk.

Nästa bildkollage har jag fotograferat här hemma, på små fula kattungar som har svårt för att lyssna, en pisse som gillar att vila i ett skitigt handfat och andra meningsfulla motiv. Jag börjar bli som alla andra tråkiga muphflon som inte gör annat än tar bilder på sina djur. Får försöka finna någon som faktiskt vill vara med och knäppa roligare saker. Inte så lätt som det låter.

Visa fullständigt album

Telia. Ibland även Felia.

2010-12-01T19:00:00.001+01:00

Välkommen till Bredbandstelefoni - teknisk support
18:27:05 Chatten är placerad i kö
18:27:15 Din handläggare Lisa har kommit in i chatten
18:27:15 Lisa Välkommen, jag heter Lisa, vad kan jag hjälpa till med?
18:27:33 Landmark Godkväll, jag undrar om mitt abonnemang har blivit aktiverat än?
18:30:13 Lisa Ligger för inkoppling idag
18:30:19 Lisa Så det är ett par timmar kvar
18:30:33 Landmark Brukar det kopplas in vid tolvtiden?
18:30:41 Lisa Oftast,
18:30:45 Lisa det kan variera.
18:30:51 Lisa Men imorgon kommer den garanterat fungera
18:31:38 Landmark Oh, kanon. Förresten, hur lång tid tar det för Mina Sidor att ändras så att det står att jag har abonnemang etc?
18:32:11 Lisa Det bör vara uppe imorgon det också
18:33:07 Landmark Okidoki, då hoppas jag på det. Tack för hjälpen och ha en fortsatt trevlig kväll!
18:33:26 Chatten är avslutad. Vi jobbar ständigt för att bli bättre. Vill du medverka i vår kundundersökning så klicka på länken https://survey.cg.teliasonera.com/survey/start.jsp?id=4B53A24D-A7CF-4E72-A8CA-662D07C5C111.
Dina synpunkter är viktiga för oss. Vi tackar för din medverkan och önskar dig välkommen åter.

Telia är så trevliga. Det är blott en dag men jag tänker ändå gnälla lite. Jag valde explicitly såhär:

Önskat inkopplingsdatum: 2010-12-01
Tidpunkt: Förmiddag

Nu ska jag återgå till att göra mitt, vilket är te + läxor = love it. Herregud, jag är så ensam. Lyssna på den här medan ni pillar på framtiden.

I don't care if you're contagious.

2010-11-30T23:20:00.001+01:00

Jag har skrivit länge, med kortare och större avbrott. Dessa texter finns tillgängliga på nätet någonstans, dock säger jag icke var. De visar i små doser hur jag tänkte för några år sedan. Har tagit mig friheten att censurera namn, platser och webbadresser. Tilläggas kan även att dessa inlägg inte innehåller någon direkt faktabaserad information. De är helt enkelt egna uppfattningar/upplevelser från tid och rum.

Under tusen års tårflöde. ► 2007/02/27 | kl. 11:01

Mina handlingar sätter mig i helvetet, likgiltigheten slår till och fäller samvetet mot fotfästet, som jag tappar och aldrig mer kommer att återfå. Ljudet av ett dödat hjärtslag söker sig fram till dörren. Där springorna lyses upp av en kraft, starkare än kärleken i mina tankar. Mot människorna jag har älskat siktar jag min blick, sen för jag pistolen mot tinningen.

Jag trycker av.

Anmälning? MIsshandel? ► 2005/07/16 | kl. 18:31

Jag har blod på händerna, mina knogar är svullna och jag har en spricka i ögonbrynet, tack så mycket för det. Han har allvarliga aggressionsproblem, det är nog ett faktum. Jag och [censur1] stod i rummet och grälade, helt plötsligt kommer [censur2] in, knuffar henne på mig så att vi nästan faller omkull och säger att vi ska hålla käften, jag frågar vad fan jag har gjort. Då, helt utan anledning, försöker han slå till mig i ansiktet med ett knytnävslag, han missar.

[Censur1] får hålla tllbaka honom för han försöker slå fler slag. När han misslyckas tar han upp ett pennställ och slänger det i ansiktet på mig. Ännu ett pennställ, men det missar. Han går ut. Jag säger till [censur1] att hon ska ge mig telefonen, för jag ska ringa 112. Hon misstycker och jag får ett aggressivt utbrott, jag börjar slå näven i väggen, det blev ett märke. Tydligen är inte väggarna så bra här...

Han får CP-ryck och kommer in igen, ger sig direkt på mig, men med [censur1] i vägen kommer han inte nära, så han slänger någonting på mig, nåt svart, stort som en kaffekopp. Han träffar ovanför höger öga, det börjar blöda, han fortsätter sina våldsamma försök att skada mig, när han nästan är utknuffad ur rummet så, av alla saker som finns att göra, drar han ner min skärm i golvet. Högtalarna som satt på den lossnade, den högra gick sönder till den grad att det inte gick sätta fast den på skärmen igen.

Han dampar sönder och sen vågar han skrika att JAG och [censur1] ska gå ut ur lägenheten. WTF?! VI GÖR FAN INTE MOTSTÅND ENS!!! Jag ska anmäla honom för misshandel och vad man än kan anmäla honom för att ha försökt paja min skärm. Här är bilder på hur jag ser ut just nu: [censurWebb] Och en grej till, en kvart innan detta hände, så hade han tydligen knäckt näsbenet på [censur1] så hon var helt nerblodad. Nu har jag iallafall lite grejer att ta upp med socialen. Meeow egen lägenhet here I come XD

Ska vi svälja de här? ► 2006/04/18 | kl. 20:34

Idag känner jag mig tom, tom som i ingenting. Tankar som visar sig vara mer eller mindre oroande dyker upp i mitt huvud, likt solstrålar som skiner igenom trädkronorna och utplånas av vinden. Jag har känslor som jag inte kan förklara, bilder av dig som jag fingrar på. Utan att ens veta något om det så är jag säker på att ingen har varit en bättre vän. Jag kan föreställa mig hur ditt hår luktar, hur dina ögon visar en utväg. Något som kallas för hopp. Vad skulle du göra om du kunde se bortom stjärnorna? Se allting som har hänt dig, mig och de tre vise männen. Vad skulle du göra om du visste att du skulle dö i en kall, fuktig källare en frusen aprilkväll?

Det finns något som inte på långa vägar visar sig för dig. Det finns något som kallas för "ett sant jag". Men det är inte jag som är falsk, det är du. Men faktum är att jag vet vad som är fel. Det är mig det är fel på, alla personligheter som jag har förbrukat har inte bidragit till mitt svek. Sagan har blivit berättad ett flertal gånger. Delar har blivit nedskrivna och offentliggjorda men det är alla parter som tillsammans blir boken och historia. En bekännelse. Hur jag är idag beror på allt det, på alla de som har spelat roll. Idag är jag inget, en skugga av mitt forna jag. Klär mig i svart, lyssnar på svart musik, tänker svart. Jag är likgiltig, det är inte dig det är fel på.

Stora känslor, stora ord men allt av vikt jag säger har jag stulit ur en bok.♥

Stop there’s no doubt. ► 2005/02/27 | kl. 01:40(?)

You need more than a good friend. Kanske det? Alla behöver väl någon, att lita på, bry sig om. Någon som bryr sig om och litar på en. Alla behöver men det är inte alla som har. Om någon påstår att den inte behöver någon, så ljuger den. Så simpelt är det. Och jag whinar inte >_> Tänker på att ingen förstår mig, någonsin. Vad än jag säger så tar andra det som något annat. Antingen är jag inte tillräckligt ’clear’ eller så är alla bara för tröga för att fatta.

Misstänker att det är det första, enbart mitt fel. Men som vanligt får man skylla sig själv. Whinar fortfarande inte <_< Som sagt ingen förstår och om jag ska vara ärlig så mår jag inte speciellt bra. Jag vet varför men jag tänker inte berätta för någon, det blir alltid så att man blir ’let down’ och slängd åt hundarna. Jag har helt enkelt för stora förväntningar på livet om jag varje gång tar motgångar så hårt att jag nästan förverkligar mina tankar.

Folk kommer antagligen läsa det här och inte förstå och för de som tror sig förstå blir jag stämplad som ’whiner’, en person som bara sitter och tycker synd om sig själv hela tiden. Det är väl det jag gör?! Tänkte väl det. Efterbliven som jag är så försöker jag alltid säga saker jag inte vågar säga rakt ut genom texter som den här eller på andra, mer eller mindre, uppenbara sätt.

Hur du tolkar allt allt är upp till dig men jag förväntar mig inte att någon ska förstå, speciellt när jag råkar upprepa mig såhär klockan tjugo i två på natten. Tyck synd om mig LOL. Eller kanske inte. Men ta mig på allvar iallafall!

Att ligga still i snön. ► 2009/02/22 | kl. 17:19

Du har tystnat och för dig sjunger endast svalorna. Du har tappat dina krav på människor i en alltför djup brunn och tron på sanning kryper bortåt.

Vi har haft det på känn ett tag nu, att snön smälter till slut är inget nytt men är det samma gamla snö som brukar smälta? Har snön som faller fallit innan? Har djur kämpat för att ta sig igenom samma iskristaller som ligger här utanför mitt fönster? Är det sant att vi en dag blir gamla?

Jag vill träffa dig på toppen av K2, på botten av Marianergraven, jag vill vandra med dig över höglandsslätterna och kriga för oss i Sibirien. Men ännu en gång har du tystnat.

Vad vi efter dessa hoppfulla och självutlämnande texter kan redogöra för är att det finns bättre saker i livet att slösa sin tid på än självömkan och förtroende för andra. Till viss del känns det som att jag inte har förändrats på något plan överhuvudtaget. På andra märker jag själv att det krävs erfarenhet för att bringa förståelse och styrka. Jag står med vetskapen om att existensen inte alltid känns värd att hålla fast vid. Men utan kamp lär man sig noll. Som Annika Norlin så väluttryckt skriver det i en av sina låtar; “Unge, saknar du att inte vara astronaut? Nej, man saknar inget som man inte haft.”

Don’t bite my head off, jag är inte mer än människa. Inte du heller. Tänk på det, acceptans och respekt är något som krävs av dig för att andra skall kunna ge det i gengäld. Men det finns tillfällen då alla någon gång brister i omdöme och handling, men inte utan anledning. Jag kan acceptera och respektera de som vill bli lämnade ifred, de som har agerat i desperation och de som, på ett hänsynslöst och i grunden självdestruktivt sätt, har låtit den de älskat gå sin egen väg på grund av kärlek. Kan du det?

Förluster & comebacks.

2010-11-28T20:51:00.001+01:00

Jag borde laga något att äta men jag orkar inte. Borde ha något att skriva. Men det har jag inte. Skulle leka med tanken men den dog ut. Försvann in i en dimma. Kan inte släppa taget. Vill inte. Vet inte. Känner du också så?

Vi blir påverkade av andra. Iakttagande sitter vi som skuggor för att försöka koppla med ett syfte. Men det finns inget, ingenting är värt att kämpa för. Ögon är vilseledande. Känner du också så?

Det pågår ett inbördeskrig som är omöjligt att vinna. Delad smärta är sann smärta. “Hennes mun är som ett sår”. Känner du också så?

Snusare får vårtor.

2010-11-25T20:25:00.001+01:00

Foto: Robert Henriksson / SvD / SCANPIX

Nu ska staten försöka få stopp på snusandet.

Så skriver BT i en kort liten notis/artikel där Folkhälsoinstitutet vill ta i med hårdhandskarna vad gäller snus. De dementerar uppgifterna om att snusning skulle vara bättre än rökning, och det finner jag är konstigt. Alla som använder nikotin i någon form vet vad det kan leda till i det långa loppet. Nu är det ju faktiskt så att rökning ökar risken för många trevliga sjukdomar som t. ex. KOL, olika sorters cancer och hjärt/kärlsjukdomar. Med snusning blir man egentligen bara ful i käften. Samt att bukspottskörteln har för vana att drabbas av cancer.

Åter till poängen med detta inlägg. Bilden ovan syns på BTs artikelsida och jag tycker att de kunde ha varit lite mer selektiva i sitt val. För det första måste Robert ha fotograferat den sliskigaste snusaren han kunnat hitta. Eller så har någon failat med FåtåHandlandet. Titta så prillan väller ut över tänderna. Inte nog med det, kvinnan (pga babyfejjan) har två feta vårtor i ansiktet. WTF? De borde ha varnat för känsliga läsare.

Tråk.

2010-11-24T21:49:00.002+01:00

Denna fina höstvinterafton har jag inte åstadkommit något alls. Försökt lösa problem som har med Facebook att göra, utan resultat. Maja ligger nästan på tangentbordet och smörar för att hon troligtvis är missnöjd med maten som erbjuds här hemma. Dumma katt.
Till helgen händer ingenting, jag hoppas på att det skramlar in lite pengar på konton antingen imorgon eller på fredag så att jag kan köpa in lite groceries – svälter halvt ihjäl här. Och på MSN är ingen rolig. Kattungarna grinar för att jag råkar sparka iväg dem när de är intelligenta nog att springa framför fötterna på en. Får trippa omkring som nån jävla fjolla tills jag har köpt mig ett par night vision goggles.
Bara för att jag har så lite att göra en vardag som den här så har jag, istället för att göra läxor eller andra nödvändiga sysslor, gjort de här (↓) bilderna på de album jag har. Helt enkelt ‘intresseklubben antecknar’.
Nu fick jag det första klagomålet på min nya vackra avatar med mitt raveface. Ownage.

Har du den där känslan?

2010-11-23T21:48:00.001+01:00

“Vilken menar du?
Jag menar den där känslan,
Av att någonting
Avgörande hände när jag var ouppmärksam.
Att någonting försvann.”

Brist på saker att skriva idag så det blir nog bara att rekommendera en blogg istället. Eller två. Eller tre. Klicka på bilden för att flyga dit.

Ami [Inside Pain]

Inside Pain fylls ut av Ami Andersson, en ung kvinna med flera olika åkommor; Depression, panikångest och “tydliga borderline personlighetsdrag”. På sitt väldigt personliga klotterplank skriver hon av sig om behandlingar, frustrationen som upplevs när det aldrig blir bättre och om hur hon med sina erfarenheter kan hjälpa andra.

Den 27 april i år publicerade hon sin bok ‘Varför får jag inte prata högt om inside pain?’ via Vulkan. I dagsläget har hon börjat med ny medicinering som, enligt henne själv, hjälper mucho bien. Jag hoppas att hennes personlighet inte ändras så pass mycket att hon glömmer hur det en gång var och blir som alla andra människor. Gå med i hennes FB-grupp här.

xnicx [pop-to-core]

Ah, denna fina tillstymmelse till blogg. xnicx lägger kontinuerligt upp nya diskografier av diverse rockband. Det kan hända att jag länkat dit innan men det förtjänar att göras igen, för det här är en absolut favorit för er som gillar emo, metalcore, deathcore etc.

Ja, nu orkar jag inte skriva mer om det. Fråga mig inte hur jag vareviga gång kommer in på saker som har med depressioner och annat svart att göra. Jag fascineras av och kan relatera till det, antar jag. Sen finns det ju annan skit som man kan glo på om man vill, t ex bloggen om en fjortonårig mamma som födde igår, eller en snoskig liten balkananpöjk. Sen har vi ju Hugo Rosas, som bara ser… Fel ut.

Nära.

2010-11-21T20:00:00.001+01:00

Den här veckan har varit lite småjobbig på många olika sätt; Skolarbeten, redovisningar, spelningar, fester och pinsam tystnad. Nu är dags att sammanfatta perioden.

Numera ska jag fortsätta vara i studion under tillvalet på måndagar vilken kan resultera i nya trevliga kunskaper om ljud/musikredigering i studiomiljö. Vi får se om det kommer något gott ur det. I övrigt har vecka 46 egentligen varit som alla andra veckor, till skillnad från fredagen som man har taggat för hela tiden. Jag mötte upp ett par viskande och fnissande brudar – som verkade måttligt intresserade av alla blinkande lampor – utanför Lisebergshallen runt 17-18 och vi inrättade oss i den långa kö som sträckte sig förbi Rondo och vidare. Efter några minuters väntande började ledet slutligen röra på sig och efter en kvart ungefär så blev vi muddrade av de söta små dörrvakterna vid entrén.

Väl inne i lokalen så letar jag reda på platserna. Sektion F, rad 6, plats 17. När jag nu sitter där fullt påpälsad med vinterjacka och halva köret så kommer jag om en stund upptäcka att det blir varmt när 200+ pers samlas på samma ställe inomhus. Första band ut är Funeral for a Friend.

Något som gjorde mig riktigt besviken var att Escape the Fate inte spelade, var ju ändå det som jag såg fram mest emot. Anyways, efter FfaF så var det paus i en dryg halvtimme, folk stormade omkring för att köpa Cola, öl och snacks (vad man nu ska med det till på en rockspelning) och skillat som Liseberg är så tog de inte kort. Folk laddade upp och helt plötsligt stod Bullet for My Valentine på scenen och plinkade gitarr.

Efter konserten drog vi vidare mot stationen för att invänta skjutsen tillbaka till Borås, snön yrade omkring en och fastnade på allt den såg. Hemresan var lugn, det var mörkt och i en hastighet på hela 70km/h rullade vi fram. Alla var trötta och skämtade lite förläget om allt möjligt. Och till råga på allt så var det inte så värst långtifrån att vi fick bensinstopp på motorvägen, tummen upp. Men jag anser ändå att det var en bra kväll, nu kan jag adda två band till min lista över “sett live”-akter.

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska skriva mer. Känner för att ta en paus från allt och alla. Bara reflektera över vad jag vill och vad jag borde. Orkar inte med den här förbannade tystnaden och mörkret som kramar om det svenska landskapet allt hårdare. Snön är kall, för kall. Vindarna blåser åt fel håll. Jag lever i en post-apokalyptisk tillvaro där det enda som hörs är kråkornas gälla skriande.

Det är bara en månad kvar till jullovet, jag antar att jag borde längta dit men det gör jag inte. Framtiden ser för oviss ut för att upplevas med optimism i förväg.

► Blindside – Nära
Så låt dig träffas i hjärtat, låt det få blöda
Om jag kunde skulle jag ta tillbaks de ord som var döda
Om hans liv fick bli din föda
Om ditt hjärta fick blöda
Vilket val du än tar
Står jag kvar

Fredag.

2010-11-19T09:33:00.000+01:00

Woop, sitter i skolan och glor. Har skrivit några frågor till olika enhetschefer på individ- och familjeomsorgen i Borås för att ställa roliga frågor om hemlösheten i staden. Kan bli intressant att se vad de svarar. Men nu orkar jag inte skriva mer för att jag är så uttråkad. Vill att skoldagen ska vara slut nu. Tagga fredag!

I’m so fucking great.

2010-11-16T23:27:00.001+01:00

Yah, yah – jag kickar på rytmen, skruvar upp musiken
Letar mig sakta fram ibland alla liken
Jag spottar och fräser som en kanin
När mina beter sig som svin som druckit vin med ett grin i Wien med trumpet och mandolin och Gasolin

Jag har skickat in första revisionen av bokrecensionen, känns gott. Jag känner för en matbit. Och den där lilla artikeln om GBG-shiten skriver jag någon annan dag, har inte inspiration för det just nu. Men wha… Äta, sova, skola, äta, sova, skola, äta, sova, skola, resa, BFMV. Thumbs up for the knackdocker!

Sen gick det inte :PpPpPPPppPP

2010-11-11T21:55:00.001+01:00

Jag vet att några läser den här bloggen med jämna mellanrum och kan inte anta mer än annat att det främst är quinnor, för det är ju ändå de som är storkonsumenter av bloggar i alla former (dock främst mode & design). Men ikväll blir jag tvungen att göra er besvikna, ty det är städafton i stugan. Idéerna sprudlar och rinner femfaldigt över kanten. Det kommer något som jag kom på igår, vet inte om någon har varit före mig men det märker vi kanske.

I övrigt är jag idag på ett ovanligt bra humör, är ovetande om why men hell man, varför undra i onödan? Tummen upp för morgondagen, tills jag vaknar. Fick en smärre chock idag, stegade ut i köket när jag hade kommit hem efter pizza och meningslösa handelsbesök – en grupp med äckliga vandaler hade pippat sönder där. De var små och röda, de hade vingar och äter väl i stort sett allt.

Därför har jag nu slängt in den senaste veckans disk i maskinen, torkat av bänkar, spis och bord samt öppnat fönstret i hopp om att de små flugkräken ska frysa ihjäl. Om inte annat så gör jag det. Därför, kära vänner och ovänner lämnar jag er nu med ett nästkommande ämne; Bombhot GBG och USAs ambassad. Tänk på den du.

Och jag går bara ner mig…

2010-11-09T21:47:00.001+01:00

…För det är så jag säger det. Du är det finaste jag vet. Och så sitter jag här igen med en melankolisk känsla i luften, något har gått sönder. Jag åkte inte till skolan idag för att jag försov mig ganska rejält, vilket antagligen beror på någon skum sorts panikångest som gör att jag inte kan somna. Man ligger, vrider och vänder sig utan att kunna få ro för att tankarna lever sitt egna kaotiska liv – kanske hjälper det att banka skallen i väggen riktigt hårt?

Jag vet inte riktigt var jag borde vara just nu, varsomhelst förutom hemma ensam. Kattungar hjälper inte, det enda de gör är att se söta ut och få hela lägenheten att lukta kattskit. Jag vet inte vad jag borde göra, kanske sluta för en gångs skull – sluta känna. Sluta bry mig. Sluta med allt.

Men jag vet att det inte går, jag vet så jävla väl att allt som händer just nu beror enbart på mig och mina inbillningar, de som uppstår när jag är för rädd för att förlora det som betyder något för mig. Och handlingsförlamningen, den är värst, jag stagnerar och står där stum. Helt oförmögen att handla förrän jag ser något som indikerar på att verkligheten inte är vad jag tror att den är.

Jag förväntar mig ingen förståelse eller sympati, det är inte anledningen till att jag skriver det här. Den är snarare mer åt det självöppnande hållet, för jag är medveten om att jag är en stängd individ som har för vana att aldrig säga något alls vad gäller mina egna tankar. Men det jag inte säger, visar jag istället. För jag går bara ner mig när något betyder. Och det tar sig uttryck i tystnad, undvikande, bortstötande och självbedrägeri.

Jag är rädd. Något fattas mig. Det kunde ha varit så mycket vackrare. I am haunted by Murphy’s law… Sömn finns inte.