Jag har packat lättare än någonsin.
Inte mer än vad jag kan ha på mig faktiskt.

Planen är ju att fylla väskan med Berlins bäst bevarade vintage skatter.

Vi ses på måndag!

Och ja! Några av er undrade om reportaget, ni kan läsa det i sin helhet här!

 Jag stoppar näsan i den sista av mina alla-hjärtansrosor minst en gång i timmen.

Och mina ”måsten” är nu nere på nio stycken post-its. Och det bästa är att de tyngsta, den där det exempelvis stod hemtenta, är borta nu.

 Jag försöker att skapa mig en uppfattning om Berlin, för på torsdag då flyger jag ju dit.

 Och titta här! I lördags var vi med i Aftonbladets bilaga och visade vårt hem.

Så himla nöjd blev jag, sex hela sidor med fina bilder och mycket bra text.

Söndag.

Fattiga riddare var min farfars paradrätt.
Men han kallade dem för Vattiga riddare.
Han kallade iof sig själv för Varvar också.
Det är någonting med Finland och bokstaven F.

Idag är jag nere på 12 post-it lappar med måsten och vi fattar stora och spännande beslut.
 

Så blir det helst till Bon Iver.

Kanske för att jag inte hör orden i texterna,
Men det känns både smärtsamt och hoppfullt.

Inte som ett plåster på såren.
Inte som en klapp på axeln.

Bara som någonting som vi måste ta oss igenom, från början till slut utan att tveka eller tänka på en omväg.

Och den kloka vännen säger till mig,

Du är en sensitiv person och du reagerar på det sätt som kommer naturligt för dig. Men glöm inte att den känsligheten är också det som ger dig alla dina fantastiska positiva gåtor. Detta är bara baksidan av det myntet, som är ditt att förvalta. 

Och medan kaffet kallnar i handen så tar jag djupa klunkar av luft och fyller mig själv med den viktigaste av känslor.

Den att bli sedd.

Vi bjöd över vänner på middag.
Dennis lagade en grekisk linssoppa och jag bakade en cheesecake.
Nästa gång ska jag inte lämna den lika länge i ugnen, och inte äta lika mycket av smeten.

Efter två glas vin vaknade vi på onsdagen och var sjuka igen.

Jag fattar ingenting.
Tredje förkylningen för i år. Eller är det samma bacill?

Jag stoppar näsan i de finaste rosorna någonsin flera gånger om dagen och skriver min första hemtenta i filosofi.

Hur mår ni?

Egentligen vill jag ju berätta för er om varenda produkt i Lily Lolos serie som jag tycker så fasligt mycket om. Men jag måste ju börja någonstans och då väljer jag basen, dels för att jag tycker att basen är det viktigaste i en make up och dels för att jag tycker att det är i den änden man bör börja om man inte tidigare använt mineral make up.
Jag var själv ganska sen med att övergå från traditionell flytande foundation till mineral foundation, i alla fall med tanke på att jag precis utbildat mig till hudterapeut då och det mesta i min värld handlade om huden och produkter. Jag trodde inte att en mineral foundation skulle kunna mäta sig med flytande foundation, ”vadå puder”  tänkte jag ungefär, mig lurar man inte osv.
Året var 2007 när jag ändå bestämde mig för att det inte kunde skada att testa, och sedan dess har jag aldrig använt något annat.

Jag älskar mineral make up av några enkla anledningar.

1, Det skadar inte min hud.
2, Det går snabbt att applicera.
3, Det är ”förlåtande”, dvs man behöver inte anstränga sig så mycket för att få det jämt och snyggt. Jag skulle t om kunna göra det utan spegel om jag behövde.
4, Det ger min hud lyster och täcker utan att för den skull ge ett platt och livlöst intryck.
5, Det håller hela dagen och jag känner att jag kan röra vid mitt ansikte utan att det kladdar.

När man talar om bas brukar man oftast räkna in concealer, foundation och puder.

Personligen tycker jag att dessa tre tillsammans ger absolut bäst resultat, men jag vill ändå säga att väldigt många upplever att endast en mineral foundation räcker. Det beror väldigt mycket på vad man har för hudtyp.

Jag började med concealer först när jag träffade den som ni ser på bilden ovan, Lily Lolo concealer i nyansen Blondie.

I nu läget applicerar jag den under ögonen och i näsvingarna det första jag gör efter att min dagkräm absorberats av huden. Jag brukar oftast göra som så att jag rengör och återfuktar huden det första jag gör på morgonen, sedan låter jag krämen verka medan jag äter frukost och klär mig. Detta eftersom man helst inte vill att huden ska vara krämig när man applicerar mineral make up. Ett trick är att ta en bit toalettpapper och badda ansiktet med för att få bort överflödig kräm. Och om det behövs så kan du också se det som ett tecken på att du antingen använder lite mer kräm än vad du behöver, eller att du använder en kräm som huden inte tar upp, prova isf en annan. En riktlinje kan vara att undvika krämer som innehåller paraffinolja (paraffinum liquidum), läs innehållsförteckningen om du är osäker. Jag antar att ni alla kanske upplevt den där känslan när man smort sig med en kräm på morgonen och sedan känner hur den liksom rinner av när man duschar på kvällen, det är parafinoljan. En kort och bra beskrivning av paraffinolja kan ni gärna läsa här om ni är intresserade.

Tillbaka till concealern! Jag väljer som sagt att applicera den innan foundation, men det är en smaksak, många gör det hellre efter då de tydligt ser var de vill ha mer täckning. Man får prova sig fram.
Jag dammar på ganska rikligt av Blondie under ögonen de mornar då jag känner att jag hade behövt sova tre timmar till.  Och faktum är att det hjälper, jag känner mig piggare när jag ser piggare ut.
Lily Lolos concealers är även förpackade i samma smarta förpackning som deras foundation vilket gör att du slipper slösa hälften i handfatet. Enklaste sättet att applicera den är med hjälp av en concealerborste, tricket är ju att man vill komma ganska nära ögat och ända in i näsvingarna.

På Odd Lovin’ hittar du även Lily Lolo Corrector i nyanserna Blush Away och Peepo.
Blush Away har jag valt därför att jag under åren då jag arbetade som hudterapeut träffade många kunder som hade mycket känslig hud med ytliga blodkärl som var svåra att dölja med enbart foundation. För att täcka rött bör man använda en nyans som är grön hellre än med något som går ton i ton med huden. Blush Away är idealisk för personer som har känslig hy som lätt blir röd och personer med Rosacea. Men den är också perfekt för att dölja acneutslag. Du applicerar den med din conealerborste innan foundation på de områden där du önskar mer täckning.

Peepo  corrector är något gulare i nyansen, speciellt framtagen för att dölja mörka ringar under ögonen. För väldigt många spelar det ingen roll hur mycket man sover, dricker vatten eller använder ögonkräm, de mörka ringarna kommer att finnas där ändå. Det är genetiskt helt enkelt. Så istället för att kriga mot detta kan man investera i en bra corrector tycker jag.

Blush Away, Blondie och Peepo.

Lily Lolo mineral foundation är en foundation i puderform, du applicerar den med en Kabuki borste och hudens egen värme gör att pudret smälter och på så sätt ger en täckande effekt som samtidigt är puderlätt. Och det är just detta som jag tycker är en av de största skillnaderna med mineral foundation och annan foundation, den är lätt på huden eftersom den är fri från olja. En foundation med olja tenderar att torka ut huden och efter en halv dag börjar den oftast att krakelera runt ögonen och lägga sig i fina linjer, samtidigt som du bli blank i pannan.

Innan jag började med mineral make up kände jag sällan för att gå direkt från jobbet och vidare till en fest eller liknande, utan jag ville alltid hem och sminka om mig eftersom det inte kändes lika fräscht som det gjort på morgonen när jag applicerat basen. Med mineral foundation är det annorlunda, jag kanske tar upp min Kabuki borste och dammar runt lite i ansiktet och applicerar lite extra rouge, men aldrig längre att jag känner att jag skulle behöva börja om från början.

Tillskillnad från många andra foundations på marknaden har Lily Lolo en riktigt smart förpackning där du själv kan reglera mängden vid varje applicering. Som jag tidigare nämnde gör detta att dina produkter räcker betydligt längre.

Slå ut litegrann i locket och fyll din Kabuki borste med foundation, man brukar sedan säga att den ska appliceras med cirkelrörelser över ansiktet, personligen tycker jag inte att det är så hemsk noga exakt hur du gör, det är svårt att misslyckas. Själv arbetar jag inifrån och ut och ser till att den blandas med min concealer. Något som jag märkt gör skillnad är definitivt tiden jag lägger ner, till vardags kanske jag gör detta på en minut, ska jag iväg på fest så tar jag lite mer tid på mig och resultatet blir något mer täckande ju mer jag arbetar in min foundation i huden. Jag tycker också om att jag kan göra detta utan att jag nödvändigtvis måste stå framför en spegel för att få det jämt.

Lily Lolos mineral foundation låter huden andas och ger väldigt fin lyster (observera, lyster är inte detsamma som glitter). Du får ett ansikte som ser mer levande ut och mindre ut som en kaka. Dessutom skyddar den litegrann i solen, dock rekommenderar jag alltid en kräm under med högre SPF under sommarmånaderna.

På Odd Lovin’ finns Lily Lolo mineral foundation i fyra olika nyanser.
Porcleain, för dig med väldigt ljus hy, många som tidigare upplevt att de inte hittat en mineral foundation som är tillräckligt ljus just den där tunna typiska skandinaviska hyn älskar denna.
Blondie, är snäppet mörkare än porcleain, men inte mycket. Personligen kan jag använda bägge. Blondie har en balancerad underton vilket gör att den passar på de allra flesta hudtoner. Blondie är en av Lily Lolos populäraste foundations.
Popcorn, är en ljus till medium foundation med varm underton.
Cookie, är en medium foundation med balancerad underton för att passa de flesta hudtoner som behöver en något mörkare foundation.

Självklart finns det fler foundations från Lily Lolo, har du några önskemål eller upplever att dessa inte passar dig så är du välkommen att höra av dig så ska jag se om jag kan hjälpa dig att hitta rätt nyans. Är man osäker på nyans så kan jag rekommendera att alltid välja en som något ljusare hellre en som är något mörkare. En foundation ska inte ge färg till ansiktet, det blir sällan särskilt lyckat.

Behöver man borsten?  Kanske en av de vanligaste frågorna jag fick då jag jobbade på SPA. Och svaret är ja, till mineral foundation behöver du en Kabuki borste för att få bästa resultat. Det måste absolut inte vara just denna, har du en som du tycker om sedan tidigare av god kvalitet så fungerar självklart den också.

Lily Lolos Kabukiborste är vegan vänlig, dvs den består ej av äkta hår. Den är följsam, mjuk och samtidigt väldigt väl packad så att du riktigt kan ”buffa” in din foundation i huden.

Bra borstar är A och O, det kan kännas som en tråkig utgift men samtidigt så håller de i en evighet om du tar hand om dem.

Längre fram kommer ett separat inlägg om borstar och hur man rengör dem bäst.

Den tredje och sista produkten i basen är puder, från Lily Lolo har jag valt två olika puder som ger lite olika effekt. Det de däremot har gemensamt är att bägge fungerar som en avslutande produkt för att hålla din make up på plats så bra som möjligt hela dagen.
Långt ifrån alla känner ett behov av puder över sin foundation, men jag tror att det är få som känner att de klarar sig utan när de väl har börjat. Du applicerar pudret bäst med Lily Lolos puderborste, en stor och följsam borste som jag kommer att återkomma till i fler inlägg framöver då den även funkar utmärkt till shading, highlightning och bronzers.

Lily Lolo Flawless Matte   är ett oljeabsorberande puder, perfekt för dig som lätt blir blank i t ex t-zonen (panna, näsa, haka).

Lily Lolo Flawless Silk  är perfekt för dig som önskar extra lyster, själv applicerar jag denna lätt över hela ansiktet och lite extra på kindbenen.

Samtliga produkter finns på Odd Lovin’ och du beställer dem precis som vanligt, vi skickar produkterna dagen efter (om inte samma dag) som vi får en beställning så länge varan finns i vårt lager.
Bor du i Malmö eller i närheten så går det utmärkt att besöka oss i vårt showroom och handla, här finns även möjlighet att testa produkterna och få råd om färgval. Släng i väg ett mail bara så bokar vi en tid! Jag bjuder på kaffet!

Vi sov till lunch.
Träffade upp vänner och åt brunch på Element. Den vill jag nog inte riktigt rekommendera.

Det har snöat i Malmö och min man var klart ivrig att snöra på sig sina näbbstövlar.

Sedan åkte vi och tittade lite på det här ”fritidshuset” , men det var inte för oss, även om det är väldigt fint.

Jag tänker på en text jag läste, för många många år sedan.
Kanske var jag 14 år.

”…ständigt rinner en tår på min kind som inte vill falla.
Det gör ont i mig. Ont som när en istapp föds”.

Den tycks alltid komma tillbaka till mig.
Nu är jag vuxen.
Jag dricker svart kaffe utan varken socker eller mjölk.

Men mina känslor hänger fortfarande som tunga klasar utanpå min hud.
Och var gång då jag faller så är dom de första som möter marken.

Kanske trodde jag då, när jag var 14 år, att jag skulle växa och att det skulle gå över.

Jag lägger sällan min smärta i andras händer nu.
Förlitar mig inte på att någon annan ska kunna älska mig så högt att jag inte kan falla sönder och samman.
Jag tar inga genvägar längre.

Jag går med gråten i halsen.

Och vetskapen om att istappar alltid smälter i solen.

Lycka,
tar upp mycket av mina tankar just nu.
Vi diskuterar hur vida lycka skulle kunna vara meningen med livet eller inte på filosofikursen som jag läser.

Jag säger nej.
Jag tror att det finns många människor som lever stor del av sina liv olyckliga, och det skulle i så fall betyda att deras liv saknar mening.
Det blir väldigt begränsande.

Vet ni att det finns forskning inom psykologin som säger att vår förmåga att känna lycka är genetisk och påverkas föga lite av vår omgivning och inställning. Lite går den upp och lite går den ner genom livet beroende på sådant som inträffar men efter en tid återgår den alltid till utgångsnivån.
Jag kan ta det till mig. Jag har många gånger stannat upp och känt att jag trott att jag skulle bli lyckligare av att nå ett speciellt mål, eller blickat tillbaka och frågat mig själv ”varför var jag inte lyckligare då”.

Kanske är svaret att min lycka som helhet pendlar mycket mindre än vad jag trott.
Det är för mig en väldigt kittlande tanke.
Jag läste att någon av mina kursare tyckte att det lät begränsande och lite hopplöst.

Jag känner tvärtom.
Jag tycker att det är en otroligt befriande teori.

Jag går ut, vänder ansiktet mot solen och tänker för mig själv att, kanske blir jag aldrig lyckligare än just såhär.
Och med den tanken är det väldigt många måsten som genast dör.

Problemet med lycka, som jag ser det (eller jag vill hellre kalla det illusionen om lyckan, eller kanske den sociala konstruktionen av lyckan) är att den nästan aldrig infinner sig i nuet.
Tvärtom handlar den ofta om något som komma skall, ett mål som ska nås.
Om det så rör sig om längtan efter sommaren, drömjobbet, en bättre bostad, plattare mage eller bara något nytt att ha på sig tills på lördag.

Forskning visar dock att lycka kommer ur våra relationer och vår förmåga att känna empati.
Och det vet vi ju, det vet alla.
Egentligen.

Men den socialt konstruerade lyckan genomsyrar ändå större delen av våra liv.

Jag säger inte att man inte ska sträva eller längta.
Jag säger bara att kanske,
kanske blir du ändå aldrig lyckligare än vad du är just nu.

Och vore det egentligen så hemskt?

Kan det inte tvärtom vara så, att illusionen om lycka är det som hindrar oss från att känna lycka?

Jag kommer att fortsätta att skriva om ytan här på bloggen.
Om huden, håret, make up, naglar osv.
Dels för att jag upplevt att det varit uppskattat men också för att jag själv tycker att det är kul att dela med mig av det som kan, samt att  diskutera med er så klart.
Jag utbildade mig till hudterapeut 2005/2007 och arbetade sedan två år på ett SPA och ett år som assistent åt en hudläkare. Så stor del av mitt vuxna liv har handlat om huden och jag tycker att jag fått ganska bra kunskaper om både det medicinska och det rent estetiska.
Mitt eget förhållande till huden är jag väldigt glad över, kanske just för att det nog är det enda i mitt utseende som jag faktiskt aldrig känner mig missnöjd med. Sedan 2004 ungefär har jag tagit väldigt väl hand om min hud och prioriterat den högt vilket har lätt till att jag idag när jag börjar närma mig 30 strecket tycker att min hud är vackrare än vad den någonsin varit.

En vacker hy är inte detsamma som en ung.
Inte om du frågar mig.
För mig handlar det om att ge mina hud så goda förutsättningar som möjligt att åldras på ett sätt som jag själv tycker är önskvärt.
Det ska synas att man har levt, skrattat och gråtit, men för det behöver man inte tappa sin lyster.

De tidigare inlägg som handlat om ytan ligger numera under den boxen här till höger.
Jag har förstås även tänkt att presentera Lily Lolo produkterna närmare var och en för sig, berätta hur ni kan jobba med dem och i fortsättningen även visa detta.

Jag tänker att det kan bli kul att ta upp lite olika teman under kategorin YTA, dels sådant som rör produkter och omvårdnad, men även det som ligger på en känslomässig nivå. Eftersom vi nu skapat ett samhälle där normen säger att vi ska leva som 25 tills den dagen vi dör så får detta naturligtvis skönhetsindustrin att blomstra.
Jag vill gärna diskutera hur man hittar en gyllene medelväg, där man kan ta hand om sig själv och må som bästa där man befinner sig i livet, oavsett om det är 18 eller 65.
Jag vet att det är kvinnor i alla åldrar som läser min blogg, just därför tycker jag att det är extra roligt, och viktigt.

Men återigen,
Eftersom detta är min blogg så innehåller den mestadels min sanning, de råd och tips jag ger om huden här är baserat på det jag lärt mig och den erfarenhet jag har. Men jag är förstås inte allsmäktig på något sätt.
Det finns jätte många andra sanningar, man måste helt enkelt prova sig fram tills man hittar den man själv tror på.
Oavsett vad man väljer är det viktigaste att ha tålamod och vara konsekvent.

Vad tror ni om det?