Steinar Madsen, medicinsk direktör på norska läkemedelsverket säger:
– De har inte någon medicinsk verkan. De vanliga slemlösande hostmedicinerna har ingen bättre verkan än vatten.

Hans svenska kollega Jane Ahlqvist Rastad uppger att det inte går att säga om hostdämpande eller slemlösande medicin har någon bevisad effekt, oavsett om det är receptfria eller receptbelagda preparat.

I Sverige såldes hostmedicin för 427 miljoner förra året.

Åke Svensson, ställföreträdande verksamhetschef vid hudkliniken på universitetssjukhuset i Skåne säger:

“Det vi funnit är att de registrerade naturläkemedlen i Sverige faktiskt ger upphov till allergier i huden i mycket hög grad. Det viktiga är att upplysa medicinskt skolade och allmänheten om att det är långt mer bekymmersamt med naturläkemedel än vad man tänker sig.”

De aktuella naturläkemedlen rekommenderas bland annat av legitimerade läkare.

Åke Svensson säger vidare:

“Det händer att de rekommenderas av läkare, och det görs naturligtvis med gott uppsåt.”

Läs mer på http://www.aftonbladet.se/halsa/article13448876.ab

Burkarna skickades sedan oöppnade till Lantmännen Analycen AB – det laboratorium i Sverige som branschorganisationen Hälsokostrådet och Karolinska institutet rekommenderar.

Det visade sig i denna test att hela två stycken av dessa nio kosttillskott innehöll ämnen som är förbjudna i Sverige. Ytterligare ett innehöll sannolikt förbjudna ämnen. Nu stoppas försäljningen tills vidare.

Mats Garle, laboratoriechef för Karolinska universitetssjukhusets dopningslaboratorium säger till DN:
- “Preparaten är otillräckligt kontrollerade och kan innehålla ämnen som ger hormonförändringar. Hälsokostprodukter som innehåller prohormoner omvandlas till anabola steroider i kroppen är särskilt farliga för kvinnor.”

Läs mer på DN…

För fettlösliga vitaminer (A, D och E) rör det sig framför allt om nedbrytning genom oxidation. Vid industriell livsmedelproduktion tillsätts ofta en antioxidant exempelvis vitamin C (E 300) eller vitamin E för att förhindra oxidation. Antioxidanter är substanser som själva lätt oxideras och därför skyddar t ex fleromättade fettsyror och vitamin A mot oxidation.

Antioxidanter finns också naturligt i livsmedel exempel på dessa är bioflavonoider, karotener och selen. Antioxidanter samverkar ofta vilket innebär att den sammanlagda effekten blir större än effekten från var och en av dem. Framför allt i antioxidantrika livsmedel som frukt och grönsaker är denna synergieffekt särskilt viktig och framträdande. Detta är en av anledningarna till att det är bättre att äta frukt och grönt än kosttillskott.

De vattenlösliga vitaminerna (B och C) är känsliga för oxidation genom påverkan av syre, värme, ljus och surhetsgrad. Livsmedlets finfördelningsgrad spelar också in. De vattenlösliga vitaminerna urlakas och löses ut i kokvatten. För att ta till vara på de urlakade näringsämnena kan man använda spadet till sås eller soppa eller liknande.

Urlakningen till kokvattnet gör att man bör koka livsmedel i så lite vatten som möjligt, så att det knappt täcker. Övriga faktorer för en optimal behandling innebär så kort tid och så låg temperatur som möjligt. Detta gäller oavsett tillagningsmetod exempelvis kokning, mikrovågstillagning, ugnsstekning eller stekning.

För Beräknade livsmedel i “Sök näringsinnehåll i mat” har faktorer använts för förluster av vitaminer vid kall respektive varm tillagning. Siffrorna är generella och förlusterna är beroende av typen av livsmedel. Se tabell Retentionsfaktorer.

Vid varmhållning sker ytterligare en successiv sänkning av framför allt halten vattenlösliga vitaminer. Varmhållning bör därför ske under så kort tid som möjligt. Också utseende, smak och t o m lukt påverkas av varmhållning. För professionell hantering rekommenderar Livsmedelsverket högst en timmes varmhållning för potatis och högst två timmar för övriga livsmedel. Av hygieniska skäl ska en lägsta temperatur av 60 grader Celsius hållas.

I vissa fall kan tillagning och beredning vara positiv för vitaminer beroende på ökad biotillgänglighet. För t ex vegetabiliska livsmedel med betakaroten, ett förstadium till vitamin A, gör kokning att cellväggarnas proteiner luckras upp och karotenet i cellerna kan frigöras. Det är således positivt att koka morötter. Vid fermentering av grönsaker sker en ökning av framförallt B-vitaminer beroende på mikrobiella syntesen.

Källa: Livsmedelsverket

Användningen av industriellt framställda transfetter har minskat avsevärt sedan mitten på 1990-talet och alltfler livsmedelsföretag har helt tagit bort dem ur sina produkter eller håller på att göra det.

Svenskarna äter i genomsnitt cirka 2 gram, motsvarande en procent av energiintaget (kalorierna) transfett per dag. Av den mängden kommer cirka 1 gram från naturligt förekommande transfetter i feta mejerivaror och i fettet i nöt- och lammkött. Cirka 1 gram kommer från industriellt framställda transfetter. Den allra största delen av detta intag kommer från livsmedel som inte ingår i nyckelhålsmärkningen, som friterad potatis, bakverk och godis.

Nyckelhålsmärkta Produkter & Transfett

Nyckelhålsmärkta produkter innehåller inte, med några få undantag, industriellt framställda transfetter. Där de förekommer är det i små mängder. För att få märka livsmedel med nyckelhålet måste de uppfylla vissa villkor. Det handlar om fett, summan av mättat fett och transfett, socker, salt och fiber. Reglerna finns beskrivna i föreskrifter, LIVSFS 2005:9. Om du väljer nyckelhålsmärkta livsmedel begränsar du ditt intag av fett, särskilt mättat fett men även transfett.

Nyckelhålsmärkt Innehåller Mindre Fett

Eftersom livsmedel normalt sett innehåller olika mängd fett får nyckelhålsmärkta livsmedel innehålla olika mycket fett. Men de innehåller betydligt mindre fett om de är nyckelhålsmärkta. Nyckelhålsmärkt mjölk, lättmjölk, får till exempel inte innehålla mer än 0,5 % fett. Standardmjölk som inte är nyckelhålsmärkt innehåller 3 % fett. Nyckelhålsmärkt matfett, som lättmargarin, får innehålla högst 41 % fett. Margarin som inte är nyckelhålsmärkt innehåller vanligtvis mellan 60 och 80 % fett. Nyckelhålet visar alltså vägen till bästa val inom olika livsmedelsgrupper.

Gräns För Mättat Fett Inklusive Transfett

För tre produktgrupper finns det uttryckligen villkor för högsta halt av summan av mättat fett och transfett.

Det gäller:

• vegetabiliska alternativ till mjölk, till exempel havredryck
• bredbara produkter framställda på mjölk och eller vegetabiliska oljor, vanligen kallade ”spreads”
• matfetter, som lättmargariner

De två första grupperna innehåller jämfört med andra livsmedelsgrupper som får nyckelhålsmärkas, mer fett. Därför sattes en gräns för hur mycket mättat fett, inklusive transfett som får förekomma. I dessa får högst en tredjedel av fettet komma från mättat fett, inklusive transfett. Enligt uppgift från tillverkare finns exempelvis idag inget transfett i de nyckelhålsmärkta lättmargariner som finns på marknaden.

Gränsen är satt efter svenska näringsrekommendationerna (se nedan näringsrekommendationer för 2005) som anger att högst en tredjedel av fettet i kosten bör komma från mättat fett, inklusive transfett och att intaget av industriellt framställt transfett bör begränsas i möjligaste mån.

För den tredje gruppen, de vegetabiliska alternativen till mjölk, är gränsen satt så att denna typ av dryck inte ska innehålla mer mättat fett och transfett än mjölk. I dessa produkter ingår vegetabiliska fetter, där transfetter inte har bildats.

Svenska Näringsrekommendationer 2005

De Svenska Näringsrekommendationerna anger vad en person i genomsnitt behöver av energi och näringsämnen för tillväxt och alla livsfunktioner. De ska i första hand användas vid kostplanering. En kost planerad enligt rekommendationerna ger förutsättningar för god hälsa och minskar risken för kostrelaterade sjukdomar. Rekommendationerna ska användas för friska människor som är normalt aktiva.

Kostens sammansättning varierar från måltid till måltid och från dag till dag. Livsmedelsverkets rekommendationer gäller därför en genomsnittlig kost under en vecka. De viktigaste punkterna omfattar energigivande näringsämnen, dvs. protein, fett och kolhydrater, variationsrik mat och måltidsordning.

Dessutom finns detaljerade tabeller över önskvärt dagligt intag av vissa vitaminer och mineralämnen, referensvärden för energiintag samt separata rekommendationer för barn under tre års ålder.

Se mer information hos Livsmedelsverket.

Coenzym Q-10 tillhör en grupp av substanser, ubikinoner, vilka kan syntetiseras endogent (d v s kroppen tillverkar dem själv), och är livsviktiga för organismen. Coenzym Q 10 är ett ämne med antioxidativa egenskaper, som spelar en viktig roll i cellens energiomsättning och förekommer överallt i kroppens celler. De högsta koncentrationerna har påvisats i hjärtmuskel, lever, binjurar och skelettmuskel. Hos människa syntetiseras coenzym Q10 i alla celler från tyrosin (eller fenylalanin) och mevalonat (5).

Coenzym Q10 förekommer huvudsakligen i feta livsmedel som exempelvis vegetabiliska oljor, feta fiskar, kött och nötter. I grönsaker har coenzym Q10 påvisats i t ex spenat och broccoli samt i cerealier i riskli och vetegroddar. Oxhjärta innehåller coenzym Q10 i en halt av 50 mg/kg och anses vara det livsmedel som innehåller högst koncentration av coenzym Q10 (1,2). Coenzym Q10 förekommer också i kosttillskott, som ofta marknadsförs som livselixir. Enligt reklamen ska sådana preparat förbättra hälsan när ökat behov anses föreligga.

Gränsvärden

Gränsvärden har inte fastställts för coenzym Q-10.

Intag

Det är svårt att uppskatta det svenska intaget av coenzym Q10, eftersom det saknas tillräckligt med data om koncentrationer i de livsmedel som konsumeras i Sverige (1). Det kan nämnas att den danska Levnedsmiddelstyrelsen (nuvarande Födevaeredirektoratet) har uppskattat ett genomsnittligt danskt intag till mellan 4 och 6 mg/dag på grundval av kostundersökningar som utfördes 1985 respektive 1995 (2). Intag av hälsokostpreparat, som innehåller coenzym Q10 kan öka exponeringen påtagligt. Hur mycket – beror på vilket preparat man intar och hur mycket av detta man dagligen konsumerar. Exempel på av producenterna rekommenderade doser av coenzym Q10 som kosttillskott till friska personer är 10-30 mg dagligen (1, 2).

Känsliga grupper

Inga uppgifter finns om överföring via placentan (moderkakan) till fostret eller om utsöndring via bröstmjölk. Det kan därför inte uteslutas att gravida skulle kunna vara en känslig grupp (4). Det är inte heller känt om sjukdomstillstånd i lever och njure skulle kunna utgöra kontraindikationer för intag av coenzym Q10 som kosttillskott. På senare tid har man också uppmärksammat att det kan finnas risk för interaktioner mellan coenzym Q10 och vissa typer av läkemedel (t ex vissa typer av antikoagulantia och kolesterolsänkande preparat) (2, 3, 5).

Riskbedömning

Ett tillfredsställande underlag för riskbedömning saknas för närvarande. Det är därför önskvärt med förbättrad dokumentation av substansens oskadlighet. Livsmedelsverket har dock för närvarande inga data som tyder på att ett dagligt intag av 10-30 mg coenzym Q 10 skulle medföra risk för hälsoskadliga effekter. I kliniska studier av coenzym Q10 i doser upp till 100-300 mg/dag har man inte observerat några allvarliga biverkningar. Å andra sidan, nämns endast summariskt eller inte alls hur biverkningsrapporteringen utförts i dessa studier, vilket medför att det är svårt att värdera denna information (1, 2). Det är ännu inte klarlagt om friska personer kan anses ha behov av extra tillskott av coenzym Q 10. Ett ovanligt bristtillstånd som anses vara genetiskt betingat finns beskrivet hos några få individer (5). Dessutom finns uppgifter som tyder på att mängden coenzym Q10 kan sjunka vid ökande ålder, vissa sjukdomstillstånd och behandling med vissa typer av läkemedel (5).

Rekommendationer

Mot bakgrund av att det fortfarande saknas tillfredsställande underlag för riskbedömning bör den dagliga tillförseln av coenzym Q10 som “kosttillskott” inte överskrida 30 mg. Detta motsvarar ungefär den mängd som maximalt kan intas via födan (1). Eftersom dokumentationen är bristfällig rekommenderas inte Q-10 till gravida och ammande (4).

Övrigt

För klinisk användning (t ex vid vissa hjärtsjukdomar, kärlkramp, högt blodtryck) anses mycket högre doser av coenzym Q10 erfordras. All sådan användning betraktas som läkemedelsterapi, vilket innebär att preparaten ifråga måste vara godkända som läkemedel.

Referenser

1. Oskadlighetsbedömning av coenzym Q10. Hallström H, Vår Föda nr 6, 1993,
2. Efficacy and safety of dietary supplementation containing Q10. Overvad OK et al, Ugeskr Laeger 1997 Dec 1; 159 (49) :7309-15
3. Update on natural product-drug interactions. Scott GN, Elmer GW, Am J Health Syst Pharm 2002 Febr 15; 59 (4): 339-47
4. Kostråd vid graviditet och amning . Livsmedelsverket 1995.
5. Crane FL. Biochemical Functions of Coenzyme Q 10. J Am Coll Nutr Vol 26, No6, 591-598 (2001)

Aspartam är ett sötningsmedel som är uppbyggt av de två aminosyrorna fenylalanin och asparaginsyra.

Aminosyror finns naturligt som byggstenar i proteiner i vår normala kost. För majoriteten av konsumenterna finns det inga kända risker med att äta aspartam.

Det finns dock personer som lider av den medfödda sjukdomen fenylketonuri (PKU). Sjukdomen innebär att kroppen inte kan metabolisera fenylalanin och därför måste personer med PKU hålla sitt intag av fenylalanin lågt. Färdigförpackade livsmedel som innehåller aspartam måste därför märkas med uppgift om att de innehåller fenylalanin.

Sötningsmedlet Aspartam – Vad Är Rätt & Fel i Debatten?

Av Nils-Gunnar Ilbäck, Ulla Beckman Sundh, toxikologer, Leif Busk, laboratoriechef, Livsmedelsverket.

Ökar aspartam risken för hjärntumörer? Kan jag dricka aspartamsötad läsk om jag ammar? Varför står det “innehåller fenylalaninkälla” på förpackningen? Äter diabetiker för mycket aspartam? Livsmedelsverket får många frågor om aspartam. I denna artikel besvarar vi några av dem.

Sötningsmedlet aspartam (E 951) eller Nutra-SweetÒ togs fram 1965 och introducerades på marknaden i början av 1980-talet i både Sverige och USA (1). Aspartam (N-L-alfa -aspartyl-L-fenylalanin-1-metylester) framställs syntetiskt och är huvudsakligen uppbyggt av de två aminosyrorna fenylalanin och asparaginsyra. Dessa aminosyror ingår som “byggstenar” i många proteiner i vår normala kost.

Varför Använder Vi Aspartam?

Aspartam är främst avsett för människor som bör undvika socker och andra sötningsmedel som ger energi. Eftersom det är 100-200 gånger sötare än vanligt socker behöver endast mycket små mängder användas för att man ska uppnå tillräcklig sötningseffekt. Som andra proteiner ger aspartam ett energitillskott (17 kJ/g), men eftersom så små mängder används är energimängden utan betydelse.

Tillsatsen aspartam är godkänd som sötningsmedel till fruktyoghurt, glass, saft, sylt, marmelad, mos, gelé, läskedrycker, konfektyrer, kosttillskott, naturmedel, desserter mm. Dessutom får aspartam användas i så kallat bordssötningsmedel.

Så Mycket Får Vi i Oss

Man räknar i Sverige enligt uppgifter från HULK-undersökningen (Hushållens livsmedelsutgifter och kostvanor, 1989) med att en normalkonsument får i sig cirka 3 g fenylalanin per dag från födan. Tillskottet av fenylalanin från aspartamsötade livsmedel är därför marginellt (undantag kan vara personer som lider av fenylketonuri, se nedan).

En utvärdering av normalintaget av aspartam i USA visar att för huvuddelen av konsumenterna är intaget högst 3 mg/kg kroppsvikt och dag (3). Det har även gjorts ett flertal intagsstudier i Kanada, England, Tyskland och Finland (4). I samtliga studier ligger normalintaget för vuxna som högst upp mot 5 mg/kg kroppsvikt och dag, med ett något högre intag för barn. Det mest extrema intaget man registrerat är från diabetiker i Kanada under varma sommarmånader, då de kom upp till 11,4 mg/kg kroppsvikt och dag (90:e percentilen).

Detta innebär att aspartam svarar för mindre än 1 procent av det dagliga intaget av fenylalanin (3) hos både barn och vuxna.

Hur Mycket Aspartam Kan Vi Äta?

Den internationella expertgruppen JECFA (Joint FAO/WHO Expert Committee on Food Additives) som bedömer livsmedelstillsatser gjorde sin senaste bedömning av aspartam och dess nedbrytningsprodukt diketopiperazin 1981 (2). JECFA ansåg då att de djur- och humanstudier som gjorts gav ett tillräckligt underlag för att fastställa ett acceptabelt dagligt intag (ADI-värde). ADI-värdet (med en säkerhetsfaktor på 100) fastställdes från djurdata till 40 mg/kg kroppsvikt och dag. Det innebär att en person som väger 60 kg kan konsumera 2,4 g aspartam/dag (40 mg/kg x 60 kg).

Aspartamsötade läskedrycker får innehålla högst 600 mg/l. Det betyder att en person som väger 60 kg kan dricka fyra liter aspartamsötad läsk/dag. Ofta innehåller sötad lågkaloriläsk mindre mängd aspartam än den högsta tillåtna, vilket betyder att större mängder kan drickas utan att ADI-värdet överskrids.

Amning & Aspartam

Aspartam utsöndras inte i modersmjölk (4). Aspartamsötade livsmedel innebär inte någon risk för att foster eller spädbarn som ammas utsätts för förhöjda nivåer av fenylalanin (4). Den mängd fenylalanin som kan komma från aspartam är försumbar jämfört med den mängd som intas från livsmedel. Undantag kan vara gravida kvinnor med fenylketonuri och spädbarn som lider av samma sjukdom (se nedan).

Bryts Ned i Mag-Tarmkanalen

Som andra proteiner bryts aspartam ned i magsäckens sura miljö, där pH är ungefär 3. Det innebär att en stor del av aspartamet kommer att brytas ned i mag-tarmkanalen. Det möjliga upptaget av “helt” aspartam minskar därmed kraftigt. Det handlar därför framför allt om ett tillskott av nedbrytningsprodukterna metanol, fenylalanin och asparaginsyra.

Metanol finns naturligt i små mängder i frukt och fruktjuicer. Den mängd metanol som tillförs kroppen från ett glas aspartamsötad läsk är mindre än den mängd som finns naturligt i till exempel ett glas apelsinjuice. Många frågor har ställts om denna metanol kan påverka synen. Mängderna i livsmedel är dock försumbara.

Även fenylalanin och asparaginsyra finns naturligt i proteiner i födan. Upptaget i kroppen av dessa aminosyror skiljer sig inte vare sig de härrör från aspartam eller andra livsmedelskällor.

Vad Är Fenylketonuri (PKU)?

När aspartam bryts ned frigörs bland annat aminosyran fenylalanin. Det finns människor med en medfödd rubbning i ämnesomsättningen som gör att de har en begränsad förmåga att bryta ned fenylalanin. Sjukdomen kallas fenylketonuri, eller PKU, och den ärvs från båda föräldrarna. Denna oförmåga att bryta ned fenylalanin gör att aminosyran kan ackumuleras i sådan mängd att det blir skadligt. Speciell risk finns för foster, spädbarn och små barn hos vilka höga halter av fenylalanin kan leda till försämrad utveckling och även hjärnskador. För att förhindra sådana skador undersöks alla nyfödda i Sverige för att se om de lider av PKU. Nyfödda som har PKU måste under uppväxten hålla sträng diet för att minska intaget av fenylalanin. Även i vuxen ålder bör intaget av fenylalanin begränsas för många PKU-patienter. Detta är orsaken till att alla livsmedel som är sötade med aspartam är märkta med upplysningen att de innehåller en “fenylalaninkälla”.

Aspartam i Djurförsök

Aspartam är en av de mest testade av alla livsmedelstillsatser (1,2,4). Det har visats i djurförsök att tillförsel av mycket höga doser aspartam eller fenylalanin – långt över de mängder en människa intar genom konsumtion av aspartamsötade livsmedel – kan påverka halten av vissa signalsubstanser i hjärnan. Detta kan i sin tur påverka hjärnans funktion och djurets beteende. Mycket höga doser av aspartam (gäller även fenylalanin) har hos unga rhesusapor framkallat konvulsioner som liknar epileptiska anfall. Man har i djurförsök visat att aspartam inte har några effekter på fortplantningsförmågan och att det inte framkallar missbildningar på foster.

Resultat från djurförsök tyder på att aspartam inte heller är cancerframkallande. Sammantaget har man utfört tre carcinogenicitetsstudier på råtta. I samtliga studier handlar det om s k livslång exponering (två år för råtta) och med doser upp till 8 g aspartam/kg kroppsvikt och dag. Denna dos, omräknat till en vuxen människa, motsvarar cirka 2 400 burkar aspartamsötad läsk varje dag under en livstid. Utvärderingen av JECFA 1981 baserades på en tidig studie utförd på råtta (2). Slutsatsen blev att det inte fanns några fynd som talade för att aspartam skulle ha en cancerframkallande effekt. Efter denna studie har ytterligare två studier utförts och resultatet av dessa överensstämmer med den tidigare studien. Överlevnaden i kontrollgruppen var jämförbar med den i gruppen som fick aspartam. Det fanns inget dos-responssamband när det gäller tumörincidens. Faktum är att tumörincidensen var så låg som 2,8 procent i den aspartambehandlade gruppen, vilket är den spontanincidens man kan förvänta sig hos två år gamla råttor.

Klinisk Utvärdering

År 1983 undersökte expertorganet Centers for Disease Control (CDC) på begäran av Food and Drug Administration (FDA) ett antal misstänkta biverkningar som rapporterats av aspartamkonsumenter (5). Slutsatsen blev att det inte fanns några specifika symptom som var klart relaterade till konsumtion av aspartam. De rapporterade symptomen var milda och av sådan karaktär som är normalt förekommande bland befolkningen. Några nyare studier som skulle kunna ändra denna bedömning har inte presenterats. Risk för biverkningar finns dock hos personer som lider av fenylketonuri.

Ökning Av Hjärntumörer?

I press, radio och TV har det framförts att aspartam kan öka risken för att man ska drabbas av hjärntumör. Bakgrunden till detta är en amerikansk forskningsrapport av Olney och medarbetare som anger en koppling mellan aspartam och en ökning av antalet hjärntumörer i USA (6). Tolkningen av data i denna rapport har kritiserats av andra forskare (7).

Incidensen av tumörer i hjärnan och övriga centrala nervsystemet började öka under 70-talet i USA. Under mitten av 80-talet började ökningen plana ut och den trenden fortsätter in på 90-talet, där även en viss minskning i tumörincidens har registrerats. Även i Sverige, som jämfört med många andra länder har ett av de bästa och mest landsomfattande registreringssystemen för cancer, har man för hela befolkningen registrerat en avklingning i incidensökningen av hjärntumörer och tumörer i övriga centrala nervsystemet (8). Däremot har det presenterats data av Hardell och medarbetare som anger att incidensen av hjärntumörer ökat i Sverige i åldersgruppen 0-19 år under åren 1978-92 (9). Någon förklaring till ökningen inom denna åldersgrupp har forskargruppen inte.

Olney et al menar att den ökning av hjärntumörer som registrerats i USA sedan början av 1970-talet förändrades mellan åren 1983 och 1984, vilket han kopplar samman med att aspartam introducerades på marknaden i USA i början av 80-talet. Aspartam började användas i USA 1981 som sacketter eller strösötningsmedel för kaffe och te. Sedan 1983 får aspartam användas i all slags mat och dryck i USA. Användningen i USA har sedan 1982 ökat stadigt och år 1990 användes ungefär 5 ggr så mycket aspartam i USA som år 1982. Om den relativt låga användningen av aspartam i samband med introduktionen skulle ha ökat antalet hjärntumörer mellan åren 1983 och 1984 borde den kraftigt (5 ggr) ökade användningen synas tydligt i cancerstatistiken under 90-talet. Någon sådan tendens finns inte. Vid en närmare studie av cancerstatistiken från USA visar det sig alltså att introduktionen av aspartam sammanfaller med en avklingning av den ökande incidensen av hjärntumörer och inte med en acceleration som Olney et al framför. Aspartam har inte varit cancerframkallande i djurförsök och epidemiologiska data talar emot en koppling mellan aspartamanvändning och hjärntumörer. Det finns således ingen grund för antagandet att aspartam kan orsaka hjärntumörer.

Livsmedelsverkets Bedömning

Livsmedelsverket har inga speciella rekommendationer vad gäller konsumtion av aspartam, förutom de generella rekommendationerna att det av JECFA föreslagna ADI-värdet inte bör överskridas. En användning av begränsade mängder aspartam som sötningsmedel kan alltså betraktas som acceptabel från hälsosynpunkt.

Alla använda tillsatser ska kunna identifieras av konsumenten. Tillsatser ska därför anges i livsmedlens ingrediensförteckning med funktionsnamn, i detta fall sötningsmedel, och identitetsnummer, s k E-nummer. Numret för aspartam är E 951. I stället för E-numret får namnet aspartam anges. Som en upplysning till personer som lider av fenylketonuri ska livsmedel som innehåller aspartam även märkas med information om att de innehåller en “fenylalaninkälla”

Referenser

1. Slorach S. Aspartamets toxikologi. Vår Föda 1985; 9-10:503-07.

2. Joint FAO/WHO Expert Committee on Food Additives. Toxicological Evaluation of Certain Food Additives. WHO Food Additives Series 1982; 16:28-32.

3. Butchko HH, Kotsonis FN. Acceptable daily intake vs actual intake: the aspartame example. J Am Coll Nutr 1991;10:258-66.

4. Tschanz C, Butchko HH, Stargel WW, Kotsonis FN (eds.). The clinical evaluation of a food additive – Assessment of aspartame. CRC Press, New York, pp. 1-308, 1996.

5. Centers for Disease Control. Evaluation of Consumer Complaints Related to Aspartame Use. Morbidity and Mortality Weekly Report 1984; 33:605-607.

6. Olney JW, Farber NB, Spitznagel E, Robins LN. Increasing brain tumor rates: Is there a link to aspartame? J Neuropathol Exp Neurol 1996; 55:1115-23.

7. Levy PS, Hedeker D. Letter to the Editor. J Neuropathol Exp Neurol 1996; 55:1280.

8. Socialstyrelsen, Centre for Epidemiology. Cancer incidence in Sweden 1992. Sveriges Officiella Statistik. Tryckt 23 maj, 1995.

9. Hardell L, Tondel M, Flodin U et al. Ökad incidens av hjärntumörer: Studie på svenska barn och ungdomar i åldern 0-19 år. Läkartidningen 1997; 94: 728-31.

Fakta Om Aspartam

Sötningseffekt 100-200 gånger högre än socker.

ADI-värde 40 mg/kg kroppsvikt och dag.

En 60 kg person kan dricka fyra liter aspartamsötad läsk varje dag innan han kommer upp i ADI-värdet.

En läsk får innehålla högst 600 mg/l.

Introducerades i början av 1980-talet.

Produkten får därför inte säljas, såvida den inte först godkänns av Läkemedelsverket, med de krav på säkerhet och effekt som gäller för läkemedel.

Läkemedelslagen är till för att garantera att de läkemedel som säljs i Sverige är säkra och effektiva. Utan lagstiftning skulle det vara fritt fram för bedrägeri och kvacksalveri.

Det finns många läkemedel som har ett naturligt ursprung, även bland de som inte klassificeras som naturläkemedel. Det går däremot inte att ta ett naturligt ursprung som en garanti för att ett preparat är verksamt mot sjukdomar och ofarligt.

Kosttillskott eller läkemedel?

Läkemedelslagen säger att ett läkemedel är en vara som är avsedd att ges till människor eller djur i syfte att förebygga, påvisa, lindra eller bota sjukdom eller symtom på sjukdom.

Det är alltså inte produkten i sig som avgör om den skall klassas som ett läkemedel eller inte – det är avsikten som är det centrala i sammanhanget.

Det är inte tillåtet att sälja kosttillskott (av naturligt eller annat ursprung) med påståenden om att de lindrar till exempel ledvärk eller andra sjukdomsbesvär. Läkemedelslagen säger att sådana varor då klassificeras som läkemedel eller naturläkemedel, och måste godkännas av Läkemedelsverket innan de får säljas.

Litozin och glukosamin

Både ifråga om Litozin och glukosamin gjordes enligt Läkemedelsverkets uppfattning påståenden om medicinsk effekt, trots att tillverkarna sålde produkterna som kosttillskott. Läkemedelsverket är då skyldigt att förbjuda fortsatt försäljning. Det är förståeligt att konsumenter som har upplevt att de har blivit hjälpta av Litozin blir upprörda över att försäljningen upphör, men Läkemedelsverket måste följa lagen.

Glukosamin säljs idag via Apoteket som ett godkänt läkemedel, men för Litozin har ännu ingen ansökan om godkännande inkommit från tillverkaren.

Läkemedelslagen skyddar konsumenter

Läkemedelslagen är till för att skydda människor och Läkemedelsverket är skyldigt att bevaka att lagen efterlevs. Syftet med lagstiftningen är att patienter ska få tillgång till läkemedel och naturläkemedel som är säkra och effektiva att använda.

De läkemedel och naturläkemedel som säljs i Sverige har alla noga kontrollerats vad gäller säkerhet och effekt.

Konsumenterna har tackat ja till erbjudanden och inte uppfattat att det rör sig om en prenumeration.

Konsumenterna måste säga upp prenumerationen för att nya försändelser inte ska skickas.

För att säga upp prenumerationer ska enligt uppgift från Atlas Nutrition den svenska kundtjänsten kontaktas:

Epost: info@cross-nutrition.com
Telefon: 077-033 99 77
Fax: 077-033 99 76

Postadress:
Atlas Nutrition
Box 18
31060 Ullared

Konsument Europa arbetar inte med köp av varor och tjänster inom Sverige. Får du problem med Atlas Nutrition kan du däremot rådfråga din konsumentvägledare.