Välkommen till Rubens Maskinhistoriska Samlingar

Vi får bara lite gjort - menas Fredrik jobbar fort

2012-02-09T22:39:00.004+01:00

För att bevisa att vi fortfarande lever här i Götene så lägger jag ut en bild på dagens prestation på museefronten. Svarvningsarbetet på de nya kedjehjulen för IHC 8-16 Juior. Dessa kom Zachows över med för ett årsedan då de var helt slut som kedjehjul. När modellarbetet äntligen blev klart så vart modellen inlämnad till Gjuteriet i Lyrestad. Där låg det länge, allt för länge, innan vi flyttade över det till ett annat gjuteri under hösten och så vid jultid gjöts det upp två stycken ämnen.

Då vi hade andra arbeten i stora svarven sporadiskt som jag inte ville plocka ner fixtur för, så har jag inte kommit till att svarva dem förrän nu i dagarna. Den gamla Köpingsvarven från 56 är ett underbart redskap många gånger. Ett sving på 1200 mm ger möjligheter som är omistbara i våra sammanhang.

I övrigt har det inte hänt i stort sett någonting här i vinter utan andra delar i livet har tagit denna vintern i anspråk. Arbetet i verkstaden har varit kämpigt stundom. Själv har jag ägnat sig åt lite skogsarbete varvid ytterligare prestationer efter kvällsvard inte stod att uppbringa. Kan det vara åldern måntro?

Men på annat håll har det skett underverk, igen skulle man kunna säga. Där nere i Skåne hos gossarna i Höganäs där växer Fredriks, Nicholls & Sheppard fram som en pärla. Så sent som i slutet på sept eller var det möjligen in i okt? han kom för att hämta den? Nåväl vilket som så ser vi här hur den flitiga lampan lyst och kadavret återuppstår som fågeln Phenix.

Den importerade lokomobilen av Märket Nicholls& Sheppard vid
avhämtningen på vår gård under hösten. Och någon bättre förmyndare
kunde den nog inte fått.
Den var i stort behov av TLC. (tender,love, care)

Här är en dagsfärsk bild från dagens mail med denna lokomobilrenoverare

från Skåne. Heja Fredrik bra jobbat.

Oj Då - från1902

2011-12-15T21:35:00.002+01:00

1902 är Svaret

Från Munktellsmuseet har kommit datering på Tröskverket, E 1669. Levererad i Aug 1902 till A. Engström, Herrestad, Norra Wram. Uppfattar det som att Engström var den verkliga köparen och A.O. Olsson, Kågeröd, var agenturen som gjorde förmedlingen. Eller är där ett annat svar varför "köpare och mottagare inte är samma person eller adress? Någon?

Nu har vi svaret 1902 är året för leverans av
det gamla anrika verket.

Hjälp önskas

Frågan är nu således på fullaste allvar, Är detta det äldsta bevarade Munktells verket? Eller finns det något som är äldre, så i så fall var? Egentligen är det en egendomlig fråga tycker jag, för när Munktells som var så dominerande ifråga om tillverkningen på tröskverk, torde det väl kunna blivit något enda av de gamla verken som blivit ståendes? Vi hade gärna sett att det dyker upp ett ännu äldre, gärna då ett av modellen före denna så att vi komme ner på 1880 tal eller tidigare. Det var ju trots allt detta det huvudsakligen handlade om när lokomobilerna inköptes och fick sin utbredning. Vi känner till några Thermenius verk som daterar sig till 1890 tal men Munktells är det främst som frågan gäller, även om andra fabrikater också är intressant.

Munktells lokomobil klass H4 är matchar det
fantastiska gamla Tröskverket till 100%.

Matchar till 100%

1902 är strålande information. Vår H4 lokomobil är tillverkad det året om än levererad ett år senare men det är ett 100% igt par. Inte för att vi tänkt att ställa upp och tröska eller ens för utsällning men bara vetskapen om att det är "helt rätt" gör mig glad i mitt samlarhjärta.

Munktells Class E 3 - det äldsta som "e" ?

2011-12-13T18:21:00.004+01:00

Ja frågan är den, är Munktells tröskverket Class E no 1669, äldst?

Vi vet inte men vi vet heller inte något som är äldre. Faktum är att detta är det enda Munktells verk av Class E som vi känner till och kan vi utifrån det påstå att det är det äldsta Munktells verket som finns bevarat? Vilket årtal det är levererat har vi ännu inte koll på men det bör inom kort bli uppenbarat då vi har kontaktat Munktellsmuseet för dessa historiska uppgifter.

Munktells Ångtröskverk Class E. med 3 fot bred tröskcylinder.
Lämpligt för lokomobilerna i storleksordningen 11-13 effhk

Här har vi det klassiska tröskverket från Eskilstuna vid tiden före och efter förra sekelskiftet. Ett 3 fots verk var konstruerat till att passa företagets lokomobiler i de mindre storlekarna som H3-H4, eller 11 -13 eff hk. OBS om man beställde lokomobil och tröskverk samtidigt fick man drivremmen på köpet.

Precis så som tidens modell bjuder ser vi här transporthjul som har sfärisk hjulbana och de gamla fina navkapslarna. Till skillnad från de senare Modell M och N så har detta verket stående pärlsponts beklädnad mot att de senare har liggande panel. Undrar om man inte samtidigt ersatte pärlsonten med fasspont vid samma tillfälle?

Munktells Mekaniska Werkstads Aktiebolag var för långt
att skriva ut på företagsskylten, så det fick bli som
ovanstående skylt visar.

No 1669 visar på att det inte är något 1800 tals verk även om modelln härstammar från det tidigare århundradet. Den sista dec 1896, hade företaget sålt drygt 1000 tröskverk och 1911 hade man kommit upp till strax över 3700. Med vägledning av det så kan man tänka sig att det daterarsig till ca 1904-1906 kanske. Hade jag bara haft koll på de olika bolagskonstellationerna så kanske vi kunnat pricka helt rätt men det har jag inte lärt mig under alla år som Munktells företaget varit under lupp. Bolagsform och ägare har inte intresserat mig så som dess produkter gjort.

Class E 3 är patenterat redan 1887. Men fullt så gammalt är det inte.
Sannolikt är det levererat tidigt 1900 tal. Något Munktells tröskverk
från 1800 talet vet vi inte om ännu?

Tröskverket har fortfarande orginalrandning kvar på
framvagnen.

Vi har egentligen aldrig samlat tröskverk men de har samlat sig själva skulle jag vilja påstå. Tröskverk modellen M som kom efter denna var under lång tid ett sökt objekt då det ansågs vara det äldsta verk vi trodde oss kunna finna. Ett verk av Modell M fick vi tag på och då tillsammans med detta underbara gamla verk nere i Skåne . Förutom detta unika tröskverk så har vi ytterligare Munktells M, MTC, N. Bland de övriga fabrikaten av tröskverk i samlingarna finns också ett Marshall verk som uppfattas som unikt idag.

Mer på gång - Krimo och Champion

2011-11-21T19:22:00.003+01:00

Inventering
Redan i en av våra första inlägg på bloggen annonserade vi efter data på Champion och Krimo motorer.
http://rubensmaskinhistoriska.blogspot.com/2010/11/bloggen-en-dialog.html
Hittills har vi samlat en förteckning på ca 50 talet Krimo / Champion motorer. Vad vi menar med denna sammankoppling av de båda företagsnamnen är att de är skyltade vilket som., eller rättare sagt om Maskinfirman Champion har sålt motorn så har den förmodligen en Champion skylt. Motornumret är då att referera till som ett Champion nummer då det inte är självklart att det är samma som Krimos tillverkningsnummer. Det ser i nuläget ut som om att det under lång tid var detsamma men vi är inte helt säkra. Vi önskar mer tillverkningsnummer och framför allt Champion nummer för att kunna dra en säker slutsats.

Champion skyltad Krimo no 674 från Finland nu i vår sammanställning

I från öster

Nu idag på morgonen, ungefär ett år efter vårt första upprop så möttes vi av div information på mailen. Det var från Finland som det kom bla bilder på en där varandes Krimo med Champion skylt. Ytterligare information om några Krimo motorer har lovats från österled. Om de är Champion skyltade eller ej vet vi inte i nuläget men det blir intressant att se? Mycket tacksamt i alla fall.

Om bilder som de här kan levereras jämte div datan så blir
sammanställningen enklare och säkrare.

Det viktiga
Nu är det viktigt att alla förstår att detta inte är en fråga om att vi skall informera oss om var alla motorer finns så att vi kan fara och köpa dem nej inte alls. Information om motorerna kan vara 100% saklig och kompletta utan att vi vet var de finns. Så snälla var vänlig att inte se det som ett hinder för att lämna information om ev motors tillverkningsnummer och andra datan.
Informationen listas i tabellform enligt följande exempel och genom att sammanställa och jämnföra så kan man tolka vissa intressanta utvecklingsskeden. Att få fram tillverkningsår har dock visat sig mycket svårt på Champion och Krimo då väldigt få säkra datum har framkommit. Resultet kommer vi att redovisa i någon form framöver men än så tycker vi inte att det finns tillräckligt mycket data för att dra några slutsatser.
Vad vi tror oss kunna se, är dock att Champion har använt sig av samma nummerserie som Krimo under tiden 1914 till sent 20 tal. Men där börjar Champion att även sälja andra fabrikat, liksom att man gjorde innan Kristala motorfabrik startade 1913, varför frågetecknen är flera.
Med detta hoppas jag ni fortsätter att rapportera, datan på kända motore, nu befintliga eller bara kända. Ett inköpskvitto på en motor från ett visst datum med känt motornummer eller köparens namn kan vara av största värde för att fastställa en motors tillv /försäljningdatum. Relaterat till det kan man sedan tolka andra motorers tillv nummer. Desto fler ju säkrare.

Sandbäcken motorerna är under motsvarande lupp så vi mottar gärna information om tillverkningsnummer och andra datan för dem.

Tabellexempel på Champion Krimo listan vi bygger upp

Skyltad	Tillv. Nr	år	Mot/typ	Hk	N/G topp	V-pump	Bpump-tank	KamG-H	Spolkanal	insug
Krimo	65		kula	16		H		saknas	Lucka?
Krimo		1916	kula
Champion/Krimo			kula	16	G:a topp	V-oval	typA-2	låg	lucka	Vf
Champion /Krimo			kula	10	G:a topp	H-4kant	typ B-2	hög	lucka	Vf
Champion/Krimo			kula	6	G:a topp	H-4kant	typ B-2	hög	lucka	Vf
Champion/Krimo			kula	10	G:a topp	H-4kant	typ B-2	hög	lucka	Vf
Champion/Krimo			kula	16	G:a topp	V-4kant	A-2	låg	ingjuten	Vf
Krimo			4-takt		ej relevant	ej relev	ej relevant	ej relevant	ej relevant	ej relev
Krimo			kula	16	nya topp	H	TypA-1		ingjuten	Tank
Champion/Krimo			kula	20	nya topp	V	Atyp	låg	ingjuten	tank
Krimo			kula	8	G:a topp	H-4kant	TypB-2	hög	Lucka
Krimo		1914	kula	18	G:a topp	V-mitt	Typ-2	låg	ingjuten	Vf
Champion/Krimo			kula	25	nya topp		Typ A		ingjuten
Champion/Krimo			kula	16	nya topp	V-4kant	Typ A-1	låg	ingjuten	Tank
Champion/Krimo			kula	16
Champion/Krimo			kula	7-9	nya topp		Typ A		ingjuten	Tank
Champion/Krimo			kula	20
Champion			kula		nya topp	V	typ-A	låg	ingjuten

Uppbrottet 1967-69 - Bilder berättar

2011-11-14T22:45:00.007+01:00

Bilder berättar

Hittade bilder som jag inte visste fanns och allt blev så tydlig igen,...

Det handlar om en flytt av samlingarna, det handlar om revansch och ett ansvar, att få en möjlighet en gång till.

Den gamla lokaliseringen, på Kinnekulles östra fot mot Fullösa.
Här en bild från 1968 på Far och Wallkvists lokomobil från Holmestad
som här dragits fram inför flytten framför huset vi lämnade. Lokomobilen
som några år innan fick mor att hoppa högt och hota med skilsmässa om
han inte slutade att köpa upp en massa gammelt skrot.
Ruben Blom på Bilden är då 42 år.

Händelsen är den att efter Farfar hade fått en hjärnblödning 1946/47 så såldes Lars Olofsgård i Vättlösa, där RUBENS numera huserar. En personlig konkurs drygt tiotalet år innan, eller 1934, tvingade den då utblottade 6 barnsfamiljen ut från hus och grund. Därför blev övertagandet av Lars Olofsgård 1937 av största betydelse, så som en nystart med reparation av familjens ekonomi och heder. Optimism genomsyrade de första 10 åren och nya ekonomibyggnader byggdes. Bostadshuset som var från 1796 fick komma i sista hand. Men så, genom Farfars sjukdom blev det då tvärstopp i gårdens utveckling. Far som var yngst och ende sonen, och då 21 år gammal och inkallad, fattade beslutet att inte ta över gården. Ruben hade del av den mekaniska ådran som florerat i släkten och hade köpt sin första svarvstol som det då oftast hette, redan som 14 åring. Att bli jordbrukare ingick inte i hans världsbild, men beslutet att låta gården gå, kom han att ångra under lång tid.

Då heller ingen av mågarna hos gamle Blom var intresserade av att ta över, så såldes fastigheten. Köparen var norr ifrån och även om namnet nog var Andersson, så förblev det "Närkingen" i allas mun på grund av hans härkomst.

Ruben Blom gifte sig och byggde hus på foten av Kinnekulle. Men han trivdes inte, så det blev mer och mer outhärdligt och han kom inte till ro. Så när möjligheten kom, att köpa tillbaka de avstyckade ekonomibyggnaderna från Lars Olofsgård efter 20 år blev det räddningen för Far. Nu och där kunde han börja om, och få revansch för att han inte var klok nog att ta över när Farfar var tvungen att lämna. Ett beslut han ångrat och som växt från en liten magkänsla till ett allt starkare obehag. Nu skulle han bli fri från det, nu skulle han bli fri från vintrar som varade två månader längre där uppe på Kinnekulle berget, bli fri från håliga grusvägar som krävde framvagnsrenovering nära nog årligen, fri från mygg och fördömande bönder i byn som såg snett på allt han gjorde. Nu skulle han ta upp hammaren hans far släpte och axla manteln, ta mandat och föllfölja de planer om nya hus som vår Farfar och han själv hade arbetat på i sin ungdom. För det var dessvärre precis så, att efter Farfar hade slutat spika, hade det inte kommit i en enda spik på de 20 åren som gått. Då i 1947 var där nya tak, nu 1967 var de slut och det gamla huset var precis likadant nu som när de lämnade gården. Än en gång förutsatte sig en Blom att renovera Lars Olofsgården.

De något underliga hjulen är inte Munktells utan av något oidentiferat

fabrikat. De fanns på plats i Holmestad och var kvar efter den gamla

lokomobilen som Wallkvist haft. Han mindes inte fabrikatet men lovade

återkomma om han hittade boken som troddes vara kvar, efter hans far.

Vi hörde aldrig något därom men jag har Bolinders i Stockholm som förslag.

Huset vi lämnade på Kinnekulle var modernt och nu skulle det bli 1800 tal. Mor var nog tveksam men med löfte om att bara verkstaden kom igång så skulle huset nog renoveras.

Själva flytten påbörjades i det närmaste med det samma, men vi hade att först röja ur alla hus och inreda Verkstad i ladugården. Men det tog lite tid och det var många lass som skulle ner till söder Götene. Lokomobilerna var visserligen bara 6 till antalet men även det var en process.

Det skulle dock dröja tills 1969 innan sista flyttlasset gick, så först efter två år var vi på plats i Vättlösa.

Som en liten emotionell input kan nämnas att när de nya ägarna tog över det tidigare stället, då i juni överlämnades nycklarna och min nyckel stämplad no 2 efterfrågades. Jag var då 16 år och vägrade. -Det är nyckeln till mitt barndomshem, -Den får de inte, och jag har den fortfarande kvar hos mig.

Lokomobil no 2 i samlingarna, Munktells H4 lokomobilen från Björnegården

Lidköping, senare Gamlegården Österäng mfl, på väg ut ur det dålda för

en ny lokalisering. Far hade här i dessa provisoriska skjul renoverat den

mekaniskt. Att det skulle dröja till 1983 innan den renoveringen var

fullföljd föreställde han sig inte i detta läge.

En olycka kommer sällan ensam - ej heller Eureka

2011-11-13T13:08:00.004+01:00

Oj då, att det blev så - med ens, vi hade två

Det finns ett gamalt talesätt som låter, "En olycka kommer sällan ensam", och jag ber att få tillägga, "så heller inte Eureka" . Men visst är det fel för hur ofta köper man en Eureka eller två rara motorer på kort tid. Det är inte ofta men det finns något speciellt med detta att kommer en kommer gärna mera. Fenomenet finns ju redan perputierat ifjol då de öppna Beijer/Göta motorerna dimpte ner här i ett antal av 3 st i snabb följd.

Vi hade tidigare sedan den gamla tiden några stycken men det är ju närmast historiskt, daterande sig 1970-80 tal.

Men förall del när vi är tillbaka så långt i tid så minns jag hur länge vi sökte att finna de felande modellerna H5 och H12 av Munktells lokomobiler. Men så plötsligt var de där och när väl så en var säkrad så nog kom det ytterligare en eller fler. På besöksfronten är det likadant tycker vi oss se, ingen finner det värt att komma kanske på en hel förmiddag. Men så kommer det en bil med några och kommer det bara en så är det minst lika troligt att det strax är ytterligare en än att det inte gör det. Detta är en fenomen vi grunnat på ganska mycket. Det kanske kan förklaras med var vi sätter focus, men vad gäller besökarna så kommer de oberoende av varann så det måste vara något i förutsättningarna.

Eureka 25 - igen. På kort tid berikades Rubens samlingar
med två st Eurekor av den gamla öppna modellen. Därmed
kom det historiska intresset för Storebros motortillverkning
att intensifieras.

Historisk spaning

Men tillbaka till Eureka. Ytterligare en Eureka kunde i alla fall anslutas till samlingarna på kort tid så där nu finns hela tre stycken. Självklart brann det till och intresset stegrades och då vissa skillnader kunde iaktagas dem emellan så kom den historiska spaningen igång. Uppteckning av kända ex och broschyr samlandet och identifierings arbetet intensifieras, kontakter med likasinnade upptas i syfte att lära mera.

Det samlade resultatet är fasktiskt hela 10 stycken kända Eureka. Storlekarna 12 till 30 hk finns representerade. Tillverkningen pågick troligen 1912 - 32, dvs i 20 år. Det är då förvånande att det inte finns fler kvar men å andra sidan har vi just inte några produktions antal klart för oss. Att de tidigaste vi känner till är numrerade i en 800 serie och de senare med nr i 2000 serie, betyder inte att de måste ha tillverkat motorer i en komplett nummerserie där emellan. Allt som oftast finner vi att produktions numren lyfts och justerats upp några hundra eller att en siffra lagts till.

Vilket som, så har Storebros motor tillverkning fått en annan dimension och blivit intressantare efter att vi fått fatt på dessa Eurekor.

Kanske är det just de mäktiga svänghjulen som ger Eureka
sitt imponernade utseende. Ekrarna är svängda i dessa till
skillnad mot senare Storebro motorer vars raka ekrar är typiska
Och det gjutna stänkskyddet över vevslängen det är elegant.

Lokomobil på okänd ort - Nu antikvarisk import

2011-11-11T20:16:00.005+01:00

Okänd Munktells Lokomobil på bild

Denna fina bild på en Munktells Självgående lokomobil har vi importerat från

WALES. Fråga inte varför och hur den hamnat där ty det vet nog ingen men fråga

gärna, -Hur vi fick reda ni på bilden?. Svar, Jo det var vår vän från Allmogemarknad

Anders Halldén som tipsade om den på ebay. Tack Anders Halldén, hur var det sången går?

"That´s what friends are for"

Vad är det då på bilden förutom det vi redan nämnt? Ja uppskattningsvis är det en
självgångare av den största modellen betecknad SK6. Endast tillverkad i 18 ex så
det är en pärla. Var och när eller vilka som poserar i bild har vi ingen aning om? så
skulle det bära till att ni någon av våra trogna läsare känner igen någon så hör av er.
Vår maskin 5605, levererad till Insjön, senare till en tröskverksförening norr om
Ljungbyholm och sedan Gullabo, är det nog inte.
Att bilden är tagen i Sverige är bara ett antagande men det är väl därutöver bara
Danmark som kan komma i fråga men byggnaderna i bakgrunden ser allt svenska ut.

Någon som har vetskap eller ett antagande hör av er gärna till Tore,
0511 50535 eller info@rubens.se

Köpte en Storebro - Efter år av hopp och tro

2011-11-07T22:38:00.007+01:00

En bild på motorn i Meselefors för ca 15 år sedan. Inte föreställde

jag mig att det skulle dröja till 2011 innan vi fick bärja den. Under

långa tider trodde vi nog att vi inte skulle få bärga den alls.

Motorn i Meselefors är nu omhändertagen. I årtioneden har den stått där utmed vägen söder om Vilhelmina. Men nu inte mer. Under hösten kom äntligen det efterlängtade beskedet att att vi kunde komma upp och diskutera affär. Det tog oss nästan en månad till innan vi hade en vakant plats i almenackan så att resan kunde bli av. Men iväg for vi och kom överens gjorde vi. Motorn observerades första gången av Far redan på 1970 talet, när han passerade för att hämta lokomobilen i Tärnaby. Våra propåer under åren har så, tills nu, varit helt avvisade. Men när äpplet är moget så faller det.

Det gapande hålet i lastbilens kappell sväljer lätt motorn. Med ett par

balkar och en vinsch går lastningen mjukt och fint, helt utan intermezon.

Motorn är ju i ett för de flesta uruselt skick men som samlare har man ju den gudagåvan att kunna se bortom rostiga lagergångar och brustet gjutjärn. (Eller kanske det är en förbannelse att inte kunna låta bli när det är så dåligt skick?) Eller att kunna bortse och blunda från det och focusera på vad det varit och vad det kan bli igen.
Motorn är en av Storebros Bruks öppna "Eureka" och det är ju inte något överflöd på dessa precis. När motorn omhändertogs för var nog uppfattningen att det fanns 4-5 kända men vid närmare kontroll med några likasinnade var vi snabt uppe i de 10 st. Eureka av denna typen tillverkades av allt att döma i närmare 20 år så det är lite frågande varför det inte finns så många fler. Men vilket som så är det en häftig motor och

Torsten Granats fina motor på besök i Målilla har imponerat.

Mäktigt sa de gamle - FETT säget de unge men det är
samma sak - Torsten Granats imponerade Storebro.

passar bättre här - eller där, eller,...

2011-11-06T20:01:00.007+01:00

Var hör grejorna hemma egentligen?
Är det fritt att skaffa grejor och ställa på hög, eller är det bara vissa som får ta hand om det?
Är det där maskinen har köpts ny, eller där den varit i arbete längst, eller där den är tillverkad, eller har,... osv osv, som har störst rätt till den i ett visst läge? Ja nu menar jag inte juridiskt ekonomiskt osv utan moraliskt rätt att ha och visa och på så sätt berätta historiken som berörs.

Denna frågan är alltid aktuell och något som man konfronteras med emellanåt. Vi upplever att vi möter detta allt oftare vilket gör mig bekymmersam. Som verksam under mycket lång tid och inom så stor sfär som Rubens har varit blir det mer eller mindre omöjligt att inte träffas av dessa argument, som säger att någon annan har mer rätt än vi att ha, äga, köpa eller samla just den maskinen. Visst det kan lätt avfärdas med hänvisning till ren avundsjuka, men det är inte så kul att höra detta istället för ett erkännande. Var inne på detta ämne i en tidigare blogg under året men återkommer då det svider.

Senast i veckan var jag på besök i en gammal industri ort och passade då på att hälsa på i det arbetsmuseum som där skapats. Här har man med mycket kreativitet och med bl.a. regionala ekonomiska medel lyckats skapa en fantastisk anläggning. En verksamhet och en aktivitet som ger resultat. Hurra skulle man kunna säga.
Men detta borde inte förblinda och förminska andras versamhet vilken strävar mot samma mål. Eller har man även där nu kommit så långt att man anser att historien skall berättas av dem, om den skall berättas- andra göre sig inte besvär. Att vi ryckte tillfället och införlivade den hittills helt unika Fotogenmotorn som var tillverkad på nämnda ställe föranledde oss att mottaga kommentaren, "att den skulle inte ni köpt för den passade bättre här!"
Vid ett annat tillfälle konfronterades jag av den tydliga informationen av en tjänsteman (läs kvinna ) på Länsstyrelsen att, "Den lokomobilen borde inte vara vid Rubens utan där, (menandes ett arbetslivsmuseum, Som nu på senare tid är under utveckling"

Hur menar man? Vilken tanke har man? Och vilka budskap ger det till det arbete som uträttats här vid Rubens. Är inte vårt kulturabete totalt sett också en tillgång även om det inte stämmer med nämda sagesmäns senkomna projekt. Kan man förvänta sig att saker och ting bara skall läggas dem i händerna när det av vederbörande känns rätt. Saker och ting kan vara ordnade för länge sedan om än under andra argument och mål.

Som fotogenmotorn, den kunde man väl lätt skaffat om man bjudit till. De kände till den före mig och hade kontakt med förra ägaren i åtminstånde ett år innan jag hakade på. Motorn passar bra in i vår samlarbild som ett exempel på en tidig motor tillverkad lokalt jämte flera andra motorhistoriska argument.

Lokomobilen hade över huvudtaget inte funnits kvar idag, om far inte köpt den i början på 60 talet. Var var Tjänstemännen och arbetslivsmusee intressenterna då? Lokomobilen, köptes ny först till en gård, där den var ett antal år, verkade i nästa sammanhang under ca 40 år, och efter två kortare mellanspel, har den varit hos oss i 50 år under den tid den, räddats och renoverats demonstartionskörts under stor kärlek,

Betyder det arbetet som har gjorts inget bara för att de inte gjort det? Hur vet man att den bild som de vill förmedla, just nu, är det rätta pusslet som vår maskin skall läggas till? De olika segmenten har olika argument för och emot kanske, och kan väga olika, beroende på vem som bär fram dem. Inget är kanske mer legitimt än det andra.

Nä jag söker ödmjukhet och ett erkännande, även om vi inte råkar bygga på samma pussel som bär på vårt historiska arv som de. Med alla andras argumnet skulle INGET kunna vara kvar här. Ty vi har varken tillverkat dem, köpt dem nya eller brukat dom. Vi har bara tagit till vara och bevarat. Vi har värderat dem högre än alla andra i det tillfället det var avgörande.

Så vem har störst rätt ?

om Beijers vi vill - få fram lite till

2011-11-05T22:43:00.003+01:00

Vi försöker igen.

N.A. Beijer, Kristdala en motorman som var ute i de tidiga åren. För det är nu bekräftat att han tillverkade sin första fotogenmotor redan 1896. Detta och annan tidig 1900 tals historik om Beijer företagens första utveckling är nu under granskning. Vi har ställt oss några frågeställningar och arbetar nu helt utifrån gamla talesätt och påståenden om att det var så och såsom det alltid sagts. Vi som håller på med detta nu är

generationen efter de som hörde från de gamle, så nu gäller det att få klarhet i om det var så, och om det går att verifiera.

Att utröna vad som egentligen skedde där ute i Kristdala är ju inte så lätt men det som går att vederlägga skall vi försöka rama in och sammanställa, har vi tänkt. Vi, är i nuläget Rubens och Jimmy Pihl. Alla som är intresserade är naturligtvis välkomna att höra av sig till oss. Framför allt söker vi broschyrer, tidningsnotiser eller hänvisningar från tiden kring förra sekelskiftet som anger Beijers motortillverkning på något sätt.

Men det går även bra att höra av sig för att söka information.

I anslutning till detta teoretiskt betingade arbetet var det synnerligen lämpligt när så en av de absolut intressantaste Beijer motorerna vart erbjuden till Rubens och genom goda omständigheter kunde tillföras

Samlingarna. Vid Rubens finns redan tidigare en ansenlig samling intressanta Beijer motorer, så som den allra första motorn från 1896 bla, varför nästa länk i kedjan nu föll på plats.

Denna 4 hk NA Beijer är kanske den första typen av 2 takt motor
tillverkad av Beijers. Modellen kom att stå sig till långt in på 1920
talet med bara marginella utveklings ändringar. Modellen var även
stilbildande då även Alm vid Målilla senare kopierade motorn som
start på motor tillverkningen i Målilla.

N.A Beijer Mek. Werk. Kristdala står det på skylten till denna gamla
härliga motor som tros vara tillverkad 1903.

Lubrikator till Storebro sökes

2011-10-01T00:36:00.000+02:00

Sökes

vi har just köpt en Storebro motor som har endel dåliga detaljer. Bland annat denna typen av smörjpump skulle vi behöva.

Den befintliga lubrikatorn är sunderfrusen och i ett mycket dåligt skick.

varför vi söker en annan.

Rubens email är info@rubens.se

och vårt telefon nummer 0511 50535

adressen är RUBENS 533 91 GÖTENE

Lokomobiler och Träull - För besökarnas skull

2011-09-19T22:24:00.008+02:00

Motordagen Järnvägsmuseét Gävle 2011-09-17

Motordagen blev till en strålande tillställning, i solsken och aktivitet. Bredden på motorhistorisk aktivitet var om inte komplett så i alla fall ambitiös med bredd och djup. Spårbundna fordon var det i en massa olika former, kompletterade med traktorer och entrepenadmaskiner. Och grävde gjordes det, sten krossades det och den provisoriska 600 mm banan fraktade grävmassor till tippen. Naturligtvis var där en fin ansamling av veteranbilar och MC.

I andra ändan på området blev RUBENS lokaliserade med våra lokomobiler, träullshyveln och varmluftmaskin.

Gruppen som studerade och tog del av vårt bidrag på Motordagen
var konstant i antal intill stägningsdax. En ny publik som ställde frågor
och gjorde påståenden som ofta avslöjade att de såg något nytt.

Under hela dagen var det en jämn ström av mäniskor som stannade till en stund, några längre och andra återkomm både en och flera gånger. Vi fick intrycket av att många människor här gjorde sitt första möte med Lokomobiler. man uttryckte sin förvåning över att det fanns sådana maskiner? att de var så tysta och kunde framföras så graciöst. Uppenbarligen en ny publik sådan som vi inte så frekvent möter i Målilla och andra ställen. Meningen var att vi skulle rulla runt på området med båda maskinerna men intresset för hyvlningen var så stor att den blev i det närmaste lokaliserad till hyvelmotor hela dagen.

Höstens låga sol kastar långa skuggor men än värmer solen. Case
lokomobilen står och glänser här strax innan stängningsdax och leden
av besökare har tunnats ut.

Det var påbjudet ljudliga aktiviteter, med visslingar och brummanden. Motorerna från Calle Svalborg och Yngve Palmqvist hördes när de startades men våra lokomobiler är tysta i sammanhanget. Ångvisslorna de hördes men det måste finnas måtta på sådan lekfullhet, om inte annat för oss som står närmast. Träullshyveln imponerade som vanligt men det slog oss hur träullen har försvunnit ur människors medvetenhet rent generellt. Många, väldigt många, var det som undrade över vad den användes till? Då är det inte yngre mäniskor utan medelålders vilka man tycker skall ha mött detta förpackningsmedel under sin ungdom. Att man frågar vad det kallas är mer begripligt då vi nu befinner oss i en annnan del av landet som har andra namn än det generella som "träull" Det vanligaste alternativet var Krollspint eller Krollsprint men vi hade inte tidigare hört uttryck som "Norrlandstagel"
Att Varmluftmaskinen väcker undran och kräver sin förklaring är självklart. Järnvägsfolk borde veta men publiken var nog mer allmänna samhällsmedborgare än rälsrelaterade. Åtmindstånde av uppmärksamheten att döma för det är ingen hejd på förklaringsnöden när man kommer dit.

Bengt gillar Varmluftmaskinen. Mycket tillfälle för att prata
och lätt arbete, enligt honom själv. Här fyller Bengt på mer
vatten i tunnan då det vill gå varmt under en hel dags körning
och då tappar den effekt. Så när "Turbo Emma" trimmar sin
John Ericsson gör han det med vattenslangen.

Motordag i Gävle - inte att missa

2011-09-15T21:53:00.000+02:00

Nu drar vi till Gävle över veckoslutet. Motordagen på Järnvägsmuseet förväntas bli något alldeles speciellt.

Det lite långt att fara men vi hyrar en trailer på Fredag så att vi kan vara uppe fram på eftermiddagen. Det är ju inte var dag man är där faktiskt. Nä en gång bara har jag varit där under alla mina år.

Vi ses kanske där.

2011-09-14T20:35:00.001+02:00

En panorama vy över den tillfälliga lokomobilgatan intill rådhuset i Jönköping.
Denna bild är tagen strax efter regnet och ännu har inte publiken hittat ut på ytorna.

ALLMOGEMARKNAD 2011 är avklarad och lokomobiler på stan gjorde succé. Det blev lite avslaget då regnet kom när allt skulle börja. Åskan gick och det strilade kraftigt en lång stund. Det har varit mycket omväxlande väder på Allmogemarknaderna över åren men något riktigt regnväder har det aldrig varit tidigare.

På plats fanns Förstlingen 2 och det är full aktivitet vid 7-8 på morron när vi seglar in för att bygga upp karusellen. I rekord fart klarar vi det så här i slutet av säsongen så vi har ett par timmar på oss att bekanta oss med de resterande marknadsingridienserna. Mest förhåller vi oss till maskinsidan på samma gata och Deromé är på plats inom kort och hälsas välkomna av Anders Halldén, organisatör och kordinator.

Välkomna då Pôjka, hälsar Anders nestorn och museedirektören från
Deromé trämuseum. Deromé har med sig en lokomobil maskin komponerad
av lite ditt och datt av de nu bortgågna bröderna Svensson i Kisa.

Så kom regnet och allt blev förändrat, veden blev våt för

loket och alla skyndade sig att söka skydd.

Norrahammars bruksmuseum hade med sig en kur som kom
väl till pass när regnet var som värst

Naturligtvis verkar det dämpande på publiktillströmningen när regnet är över en i det ögonblicket som man beslutar om man skall fara in till marknaden eller inte. Åska och regn är ju inte vad man planerar uteaktiviter med barn och barnbarn i gärna. Men så som alltid blir det snart bättre och innan tolv var solen framme och eftermiddagen bjöd på solsken i stor omfattning.

Den dämpade publiktillsträmningen märkte vi av direkt i Karusellen, där det före middag inte var många turer vevade, och under hela dagen var det bra mycket mindre tryck på karusellåkandet i år.

Jönköping med mycke brus - Hemmavid kom det mera grus

2011-09-09T22:28:00.003+02:00

Allmoge marknad i Jönköping är nu på Söndag den 11. Det är en mångårig tradition sedan 10 år, för RUBENS att medverka i detta spel. I anslutning till museet och hovättstorget sker en massa aktiviteter. En rad industrimuseer är på plats och visar upp sig liksom olika hantverkare. Skådisar spelar olika roller av alla de slag. Undrar föresten om den försupna stackarn från Husqvrna för fjorton dagar sedan, hittar dit? Men det var nog bara vättervatten i "literputtellen" han vifta med.

Allt skall vara relaterat till 1800tal, helst 1850, men nog tullar man på gränserna lite. Vi har i alla år vevat karusell på gatan och även kört varmluftmaskin, ångmaskin, hyvlat träull och klyvit ved. Nu är det dags för Munktells och Case lokomobilerna att göra stan, och visst är väl de 1800 tal eller? ja i alla fall nästan, ..men det kunde de ju vara kanske, om än inte riktigt, ja menar ,... men det får gå.

Här är årets bidrag till marknaden Munktells och Case lokomobiler. Bilden är tagen i Danmark tidigare i år och det kommer att bli stadsvy för dessa nobla maskiner nu på söndag. Vi skall rulla fram på gatan där är det tänkt men under långas stunder blir det nog svårt av säkerhetssjäl. Då blir det till att stå still och koka vatten liksom.

Allt är 1800 tal men sådant är svårt även för de mest hängivna. Här
parkerar vi i alla fall på asvalten med stans skyddsbockar utan P-bot
vid en tidigare marknad.

Ytterligare en lokomobil kommer visst, och som jag uppfattat så är Derome´ Trämuseum med på stan här igen med sin lilla Munktells/Nohab maskin. Eller är det att rubricera som en Svensson från Kisa bygge? Lokomobil är det i alla fall

Sällskap har vi på gatan av ett ånglok, ja "Förstlingen 2" heter det ju. Kopian av Munktells första lokomotiv från 1853. Trevlig pjäs det där.
Allt detta borgar för att det skall kunna bli en god stämning i Jönköping även i år, men trångt måste det ju bli på denna gatan.

Förstlingen parkerar inte gärna, den kör fram och åter. Tur o Retur
tror jag visst det heter på för järnvägsfolk. För oss andra, vanliga,
handlar livet mer om Tur o Otur, mest otur tror jag.

Och sen har vi vädret???? Det får inte regna för det blir vått, kallt och otrevligt. Det borde de ordna med först av allt tycker jag.

-------------------------------------------------ooo0ooo---------------------------------------

På Hemmafronten har vi dock haft lite tur, för den senaste månaden har vi fått en del fyllnadsmassor. I veckan har vi tagit emot ytterligare matrial och de kör ju hit det så det kostar just inget bara man kan ta emot det. Det är inga enorma mängder men ett avsevärt tillskott. Det är tur, och det flyttar fram positionerna en aning. Nästa gång hoppas vi på mera grovt fylle. Med mera fylle så kan Rubens kanske få möjlighet att ställa upp den där lokalen vi så väl behöver. En lagerhall på 600m2 som skulle komma väl till pass nu när blå hallen är mer utnyttjad än någonsin.

Vi ses i Jönköping eller i alla fall i Gävle, nästa helg.

Träffen i ROLLAG är stor - Mycket större än du tror,

2011-09-06T22:03:00.000+02:00

http://pictures.jtbuice.com/Tractors...8849674_Q3tKRF

En av mina kontakter i USA har skickat mig denna länk från WMSTR, (Western Minnesota Steam Thresers Reunion) som har haft sin stora träff i Rollag. On the steam hill you know. Avery var temat i år och då pratar vi inte några futtiga BF Avery traktorer utan dess morfäder och farfäder. Lokomobiler och traktorer från 1910 talet. UHhh,.... Målilla motordagar är bara en avdelning i ett sådant sammanhang.
Jag har varit där och ska dit igen. ( men vad trött man blir )

2 engagemang kvar - då bildar Case o Beronius par

2011-09-04T07:58:00.002+02:00

Två bokade engagemang står kvar på programmet för i år och båda med träullshyveln. Detta är inte helt oproblematiskt då den skall drivas med något och en trailer kan inte ta med allt som man skulle önska. Därför måste man försöka komponera de maskiner som är med till en vettig uppställning.

Träullshyveln är lite besvärlig då den ursprungligen var avsedd för vattenkraft och varvtalet därför gärna blir för högt med maskindrift. På den gamla tiden På den gamla tiden, 80-90 tal när vi hade våra körningar med maskiner här i Götene var det alltid vår 16 hk Krimo som drog, nerställd på lägsta möjliga varv och en specialbygd växel. Det var krångligt och på resande fot så är det för mycke bök varför en rem från maskin till hyveln direkt är vad vi måste kunna klara. Med drift från Munktells H4 lokomobilen fick vi komplettera med en liten remskiva inför förra årets engagemang men det är ju till ingen nytta denna säsong, då den inte är med på årets resor.

Så i Danmark fixade Zachows detta med sin Marshall som hade en lämpligt dim remskiva men inför Jönköping och Gävle nu i höst måste vi klara detta med de maskinerna vi har till hands. Casen är den som kan komma ifråga och lördagens aktivitet var att förse Case lokomobilen med en liten remskiva och prova lite.

Från en taktransmision hittades en lämpligt dimmensionerad remskiva som modifierades till att passa på Casen. Och lördagens pass blev provkörning och med vissa inlärningssvårigheter kanske vi lyckats. Remskivan är inte bomberad någonting så det är ingen alldeles lämplig drivskiva men med lite tejp på mitten byggdes en temporär bombering upp.

Var så upptagen av detta med hyvleriet och anpassningen att hela det fortsatta tested med Mocking Bird visslan glömdes av, innan trycket hade falnat. Har fortfarande inte fått testat den så att det känns bra. Den är enormt svår att få till att låta vettigt. Den är ju så högstämd att det gör ont ju.

Lördag Engagemang - Söndag lok och Vagn

2011-08-28T22:12:00.005+02:00

Lördag - Huskvarna 100 år

Ja det låter osannolikt men så var den verkliga sanningen erfor vi nu i helgen då vi på lördagen manifesterade 100 års minnet av Husqvarna som stad i slottsvillans park. Verkligen trodde jag att den staden med sina etablissamenter var stad flera århundraden innan. Fabriken är ju således ett antal hundra år äldre än staden.

Efter välförättat värv så var karusellen på plats i god tid med marginal till evenemangets öppnande. Det är knappt att den syns men den står så fint mellan kastanj och lind, bortom bänkraderna mitt i bild. Fikanödiga vart vi och vad var naturligare än att söka sig upp till den imponerande byggnad som gett namn åt parken, nämnligen Slottsvillan. Å vilken härlig kåk. Precis i rätt stil men för en man av enkel klass endast för ytterst temporärt besök. Slottsdamen av idag tog emot och under hennes överinseende servades kaffe och kaka. Genom hennes försorg lotsades vi ut på balkongen med utsikt över parken där scenbyggeri och andra arbeten var i full färd.

För att bese utsikten eller möta karusellbyggarna, det vet jag inte men uppenbarade sig gjorde denna uppklädda "lady of the event" Hon får här representera alla damerna på tillställningen som var i "fashion of the year 1911" . Jo, där var herrar i hög hatt och fina kavajer, lika väl som den försupna uteliggaren. Allt i ett rollspel som Jönköping Husqvarna tycks ha utvecklat till en art i kulturlivet.

Arbetet med att bygga karusell har vi nu praktiserad under 11 år med hjälp av Tobias Gren. Spännande är att komma till nya ställen och möta nya förutsättningar. Kommer det att bli några barn? Att stå med karusellen och vänta på barnen är inte kul. Det skall vara kö då känns det meningsfullt. Här bygger Tobbe centrumpelaren på vilket allt är uppbyggt.
efter ytterligare 1,5 timmar är det hela på plats och de första barnen kan komma anstormande. Denna gång var det annorlunda. Det hela började med att alla engagerade skulle stå stilla i några minuter, frysta i det läge de befanns sig när fanfaren blåstes. Sedan skulle det blåsas liv i skådespelt på given signal, allt som i TV reklamen med Selma Lagerlöv och Gustav Wasa mfl.

Söndag - 1951 på VGJ spår

Åka tåg det är något som är spännande för de små, precis lika spännande som det var att ut och åka bil när en annan var liten. Här var allt rätt men biljettdatum läser 1951. Vi befinner oss alltså 60 år bakåt i tiden. Resan från Skara till Lundsbrunn ToR, efter ånglok är en nostalgitripp som borde ske lite oftare av en annan med anslag på nostalgin. Fantastiskt arbete de gör pojkarna där och så roligt att det var så pass många som var med på resan.

I väntan på avgång mot Lundsbrunn är det svårt att sitta still. pojkarna här skötte sig utmärkt och där var plats för endel stök och ropanden. Barn är ju barn så lite liv vill vi ha.

I Lundsbrunn växlar loket och passerar vagnarna för att komma rättändes för tågsetet. Redan vid anblicken i Skara var första kommentaren att tåget var på fel håll. Men det rättades således till i Lundsbrunn.

The Singing Eagle

2011-08-22T00:26:00.001+02:00

The singing Eagle

Ja det trodde jag att jag skulle få skriva efter dagens test av the Mocking Bird whistle men den sjöng föga utan det blev mest ett outhärdligt skrik i alla öron km vis härifrån. Till och med ett "dövöra" som undertecknad mådde dåligt av dett. Grannarna kom till för att se och det var i alla fall en av de possitiva effekterna. Ljudet var så skarpt och högt att det ljöd genom märg och ben varför det kanske skulle gå att "skära korv" med den uslingen som den nu är ställd.

Visst blev det en goding att se på när vi putsat upp den lite. Så även om vi inte
fick bukt med ljudet och fick Casen att sjunga så ger vi inte upp för det.

Nåväl det innerliga tjutandet som visslan gav upphov till vid 5 kgs arbettryck osv kunde nog ha justerats om inte Fredrik Zachow och hela hans gäng hade kommit. Nu var det ju emellertid meningen att de skulle komma så visst var de välkomna. Skruva upp klockan på visslan kan vi göra en anna dag ju.

Gänget från Höganäs hade annat i blicken och med focus på det så hanns inte pillandet med riktigt. Ja, Dan och sin "Donna" de snodde Casen en stund och for iväg över den Väsgötska landsbygden. Sådant får lätt konsekvenser och jag undrar om det inte är Dan som är den som "väntar" i det förhållandet.

The Mocking Bird - ornitologisk osanning i Götene

2011-08-18T20:15:00.002+02:00

SUBSAMLERIET igen

Som jag nämde i ett tidigare inlägg så är subsamleriet mycket av en bieffekt, ofta utan egen drivkraft initialt, men som dock gärna utvecklas till en självbärande ambition. Ångvisslorna är ju spännande och vackra, så den inriktningen är ju lätt förstålig. En riktig kick får man då jag som nu kom över en

Lunkenheimer "Mocking Bird"

Mockin Bird whistle, för ära och elegans.
Sjunger alla toner om du drar i dess svans

Dessa visslor har vi aldrig stött på tidigare så det var en glad överraskning och snart skall jag "ilde upp han" (dvs lokomobilen) bara för att få höra hur den låter. Enligt information så är den tillverkad före 1908 och var inte någon standard uppsättning på något specifikt ställe utan ett tillval, en extra utrustning för elegans och exklusivitet. Kommer att passa bra på " våras Case" Kanske det blir en serenad vid motorfestligheterna vid Järnvägsmuseet i Gävle den 17 sept.

"Mocking Bird" är ju inget som en annan, o-ornitologiska huvud, har begrepp om och en Googling gjorde oss ju inte så värst mycke klokare. Emellertid en Amerikansk trast som är en riktig härmis. Upp till 200 olika låtar på repertoaren kan de ha. Ja får nog vara glad om jag kan få fram " Köp varm korv - köp varm korv" eller var det var som blockflöjts karriären avbröts en gång i femte klass.

I bet, detta kommer att bli så mycke roligare att öva på - för mig ja,....

Motormännen på besök

2011-08-17T22:03:00.002+02:00

Motormännnens Lokalklubb i Skaraborg var på besök nu i kväll i samlingarna. Ett 20 tal personer fick vi nöjet att leda omkring i hallen och berätta om verksamheten och vissa utvalda maskiner. Stämningen var lätt och det var nära till skratt, vilket jag som värd gärna utnyttjar i min guidning. Fast Samlingarna har varit tillgängliga i snart 30 år så är det alltid några som aldrig varit här tidigare. Det det borde dom nog, i alla fall enligt dom själva - för ursäkt för det, ber man ofta om. Retligast tycker de som bor nära att det är, men om de inget säger kan ju ingen veta eller hur?
Så finns ju dessa underbara människor som har varit här flera gånger, vilka jag gillar allra mest. "Gamla besökare blir som nya" varje gång, eller?
Vi tackar ,....

Glada Motormänn, sett med guidarens ögon. Ordföranden Ulla-Britt Hagström
som leder "Männen" här till vänster i rött, ordnade med kaffet och underbara
havreflan, vilket underlättade stämningen.

13 - Till Salu - nu en JD 15-27

2011-08-10T09:48:00.000+02:00

Någon som behöver en JD 15-27?

Vi har en J-D 15-27, som vi kommer att avyttra. Den är ett bra objekt helt klart även om den behöver nya skärmar bla. Vi har just fått hem den och vi har inte försökt starta den.

Du som är intresserad hör gärna av dig för mer information och kanske ett besök för påseende.

Kontakta Tore Blom

0511 50535 eller info@rubens.se

Målillas Motorer och Ånga - är ett Klondyke för många

2011-08-09T18:21:00.001+02:00

Vi nådde Målilla strax före midnatt till Lördagen så avlastningen fick anstå till morronen därpå. Med vinschen så var det ganska bekvämt det hela även utan större rutin. Snart var maskinerna nere på marken och uppeldningen kunde påbörjas. Uppeldningen på detta lite annonyma industriområde är en aktivitet i det lugnare slaget. Få hittar dit, några förbipasserande ortsbor rastande sina hundar passerar då och då förbi. Någon cyklist likaså men inga åskådare av det som Parken bjuder kunde märkas. Putstrasor, skiftnycklar och oljor var alla destinerade en uppgift av respektive händer. Något sen eldat var det av olika anledningar och Zachows hann med flera visslingar med sin Marshall i försöken att få lokalisering på var vi var. - De möttes med först svaga svar från en hes pipa men inom sinom tid var trycket nog för en fullödig bekräftelse på att vi nog var på gång alltid. Något sena men i tid rullade vi fram till entreén för de medverkande och så var det SHOW även för oss.

Det är svårt att vara fotograf och verksam samtidigt. Allför få bilder
blir tagna så jag får lita på andra även denna gång. Några snäpp blev
det i alla fall enligt följande.

Lördagen bjöd på strålande solsken och värme för att förbytas mot
regn under natten. Ett kraftigt regn på tidiga morrontimmar gjorde
allting vått inklusive tändveden. Här en vy över maskinerna som man
först möter dem denna Söndagsmorron. Det är trots allt en idyll.

Småprat och kaffe på morron ser ut att vara modellen. Här är Pihl
(eller är det Carl Marx?) i samspråk med Sune bla.

Från Case lokomobilen får man en översikt, om än begränsad sådan.
Här närnast i bild Zachows Titan traktor, framför densammes lilla 3 hk
Marshall lokomobil.

Avslutningsvis en bild av objekten sett från objektets sida. Visst motorer
på rad så klart men även den fotograferande besökaren sett från
lokomobilen. Men, Vilka är vad? Motorerna för min kamera, besökaren för
arrangören och Casen lokomobilen för besökaren. Var kommer fotografen in?

En bra diskussion - är vår vision

2011-08-09T16:21:00.003+02:00

I mellan alla motorer i Målilla diskuterades ett antal, spörsmål, som Norrmannen säger. Det är nu som jag känner att vi börjar komma någon vart i motordiskussionerna. På dessa kvällar så samlas endel initierade och nu med de kontakter det ger så kommer emellanåt de intressanta diskussionerna igång. Jag är väldigt förtjust i detta resultat av motorträffarna och att få dryfta mina ideer och förutfattade slutsatser med likasinnades erfarenheter och tvärt om.

Ett av dessa saker vi samlades kring var Svedala.
Då hurvida Svedala motorn har några tillverkningsnummer eller ej. Bilägger bilder på vår stackare som jag hävdade hade ett nummer vilket jag så klart inte kunde utantill??

Krister var klar om att så inte fanns och nog har han rätt. Har just inte kollat vår motor, men då mina digitala bilder på den inte har något motornummer angivet så är det nog så att motornumret saknas. Igen så hävdade Krister att de aldrig fick något nummer så där finns ingen motor från Svedala som har motornummer. Stämmer detta undrar vi? Finns det någon lista på kända Svedala motorer. Men kanske ni läsare har ngn motor att läsa av så att vi kan få verifierat?? Det är väl Åbjörn Andersson då kan jag tro? Företagsnamnet för motortillverkaren vet jag inte exact.

Ett annat ämne för diskussion var Beijer-Göta då vi har hittat här i vårt lager en spolkanalslucka till en motor som har beteckningen A. Från vår undersökning av Beijer Göta under förra vintern så hade vi sett de luckorna med B eller ingen beteckning alls? Nu finns således en med A vad nu det kan betyda.
Betyder det att det är en tidigare version, möjligen? eller något annat??

Förslag på en teori framlades, vilken vore väldigt bekväm och följsam till de slutsatser vi kom fram till i artikeln om Beijer-Göta i senaste numret av Tändkulan men framlägger den inte här utan önskar att ni ytterligare spekulerar lite i detta.
Eller är detta möjligen till en annan motor?

Sandbäcken var även uppe till diskussion. Liksom versionerna från Beijer Kristdala och Krimo, av denna motor. Vi vet att motorerna kopierades av de båda men har inga tydliga tecken att se vilka som är vilka av de tre om inte skylten finns: Och kanske hjälper inte ens det? Denna motor skyltad Beijer enligt bilagd skylt, finns tvivel om dess originallitet? Motorn ser helt lik ut en äkta Sandbäcken? Tror vi, för vi vet inte var vi skall se skillnaden? Skylten är så sen som 1935 och omändrad i textningen och fäst med två okonventionella fästnitar osv. Varför det är som vi såg det helt ovisst om denna motor är vad som skylten säger?

En äldre motor inbytt av Beijers, med skylt från revidering och omnumrering är nog mitt tips? Om det är en "ÄKTA" Beijers eller en Sandbäcken klarar vi inte att se skillnad på (ännu) Någon som har något att tillföra så häng på? Vårt email är info@rubens.se

2011-08-05T19:13:00.000+02:00

På kö för Målilla, står man redan i Götene. Här är några "snabbshots" från eftermiddagens lastning inför Målilla evenemanget. Ok till största delen samma ekipage som det var till Greasted, och som kommer att gå till Jönköping och Gävle. Men det blir inte sämre för det.

Maskinen närmast i Bild är Munktells Klass SK6 självgående lokomobil från 1914. Den framför är så Case 9 hp från 1904.

Vi har nu fart iväg till Målilla motordag och om du har möjlighet så ses vi där. Kom fram och hälsa.

På Kö för Målilla

Den nyinköpta vinschen är på plats och får göra sitt gesällprov under lastningen. Den fixade att dra upp de båda maskinerna med enkel wire vilket var mer än vi hoppats på och förväntade oss. Men det tog oss en dag att applicera manicken. Här Tage som agerar montör, Uno som är övervakare båda följs av en dokumentatör, eller vad det kan heta om man tar bilder??

Lastat och klart, dags för start.