Välkommen till Rubens Maskinhistoriska Samlingar

Racet går - När Mariestad firar år

2016-02-19T00:32:00.005+01:00

"Ångtävling, den första i Världen" står det i annonsen

Högtalarna sprakar ,... VÄLKOMNA osv, hörs över hela hamnområdet för nu har Björn Berggren tagit till orda. Det ska bli ett race mellan Ång-lokomobil, -lokomotiv, och Ångbåt.

Speaker inför dagens stora evenemang är Björn Berggren, allmän festfixare och nu under jubileumsåret 1983 jubileumsgeneral. Mariestad firar 400 år så han är världsberömd i hela stan, och snart har hans karisma och kapacitet vederfarits även Göteneborna och resten av Skaraborg.

Det hände mycket i "majesta" det året och denna veckan i början på juli är det ångbåtsmöte. Nordiska ångbåtsträffen avhålls i Hamnen. 11 ångbåtar fanns på plats men racet skulle var mellan ångaren Bohuslän och loket BJ-74 från Berslagarnas Järnväg som kommit upp från Göteborg. Och så RUBENS från Götene med sin nyrenoverade Munktells lokomobil. Det är som gjort för ett race. Solen står högt och himlen är klarblå. Hur ska det gå, vem kan vara snabbast de 50 metrarna tro,.... start från stillastående. Det spekulerades och vi hade egentligen inte riktigt någon klar uppfattning. Tiden var inne men starten dröjde, och dröjde och dröjde,.. Vi hade rusånga, säkerhetsventilerna blåste och vad är det som händer,... eller varför händer inget? Det blev nog minst en timma sent och det var loket som vart försenat genom en SJ miss. Folkmassan på ett par kanske tre tusen pers väntade ivrigt i värmen. Nu gällde det att hålla intresset vid liv så att man inte började att trappa av, så Björn Berggren fick bekänna färg med att snakka sig igenom denna väntan. Men "hålla låda" det kan han så det hela löste sig.

BOOOMMM,...

NU var det då dags,..... Ett kanonskott från Bohuslän var startsignalen och Rubens skenar iväg. Lokomobilen tar snabbt ledningen och så väcks hoppet hos oss. Men det var då vi erfor hur maskinen fungerade under ledning av axelregulatorn. När maskin kom upp i varv så var det nog och inget mer att göra. regulatorn slog ifrån all vidare tillförsel av ånga. Bakom kom loket som nu kommit i rullning och på vänster bakom oss Bohuslän. När vi hade kört halva sträckan var loket förbi och Bohuslän jämsides och därmed var vi slagna både i tid och stolthet. På nio sekunder var löpet avgjort lokomobilen har inget mer att ge, så även Bohuslän ångar förbi och ger oss jumboplatsen. Ett sådant nederlag hade inte Sverige sett sedan ryssarna brände och härjade i början på 1800 talet. På 9 sekunder var det över och Björn Berggren och Mariestadsborna jublade över skådespelet. Triumfen och nederlaget var vad som blev kvar och den sotbemängda publiken började att ge sig av. Vaniljglassen blev som lakritsglass och Björn Berggrens vita hatt från morgonen var nu närmast ett begravningsutstyrsel, av färgen att döma. Men Jubileumsgeneralen sken och kunde inte nog verbalisera hur fantastiskt spännande detta var. Bra jobbat alla. Fantastiskt minne.

Bilderna är erhållna av S-E Rydkvist.

Svar JA! ,......

2016-01-30T18:30:00.000+01:00

Jo, frågan gällde just utseendet eller konstruktionen om så är för lokomobiler i konsten. Får de se ut precis hur som helst?

Lokomobil på affisch Tekn. Mus.

Lokomobil för ångplogen 1868

Rent generellt kan jag ibland bli lite jobbig som självpåtagen "lokomobilpolis" eller "Bultballe" som någon irriterat kallade mig när jag påpekade en avvikelse från originalet. Alltid är det i samlandet och de museala sammanhangen originalet som utgör facit och vilket man förhåller sig till. Men i konsten där verkar det som om man har rätt att göra lite som man vill? Där gäller tydligen det fria skapandet i den meningen att man är obunden inför återgivningen av de historiska föremålen och där står man sig som polis slätt. Det är nu inte så mycket kritik utan närmast ett konstaterande kanske, att man där verkar helt befriad från behovet att illustrera och återge någon större korrekthet av sina alster, gentemot originalet. Det tidigaste jag har noterat är från lantbruksmötet i Stockholm 1868, med ångplogen som inramar hela illustrationen.

Förvisso finns retuscherarna eller förfalskarna, som tvärt emot med största noggrannhet försöker rearrangera en bild till något annat än vad det var från början. Det är möjligen en större konst, men inte som sådant omnämnt i sammanhanget.

Här ett utmärkt bevis på en konstnärligt utförd förvanskning av lokomobilerna på Säbyholm. Från originalet enligt övre bilden har den färglagts, fått sotskåpet förlängt, en andra hastighet på vinschen tillförd, tendern omritad och en man bort vid plogen.


Lokomobil av tändstickor

Det är således inte någon ny företeelse utan någonting som tycks ha pågått i all tid och inte lär det försvinna heller utan snarare öka, allt efter som generationerna tappar den verkliga kontakten och betraktar lokomobiler och antika maskiner alltmer diffust. Missbruket av ordet "ångvält" i modern tid kan ju gälla som ett tydligt bevis på den utvecklingen.

Taklampa i form av lokomobil hos en bekant. Två kreativa verk skapade i all frihet obundna från krav av autenticitet.

YGS ÅNGSÅG, vi finner Bolinder - Lastas med frostbitna kinder

2016-01-28T23:04:00.001+01:00

från Färila hembygdsförenings fotosida.

Bolindersmaskinen från Yg nu hos RUBENS

I år är det 30 år sedan vi plockade ut ångmaskinen i Ygs ångsåg, Ygskorset Färila, Ljusdal. Det tog år innan vi blev vid den. Sen skulle den bort och det fort. Men lasta den gick inte förrän det var fruset så den fick lov att dras ut på gården i väntan på vinter.

Kommunen som ägde den gick nog ingen förbi lokalt, i sitt sökande efter en villig vårdnadstagare men hittade ingen intresserad. Tiden rann ut och när väl beslutet var fattat blev det brått. Per omedelbart bums skulle den väck för maskinhuset skulle rivas innan vintern. Maskinhuset var förresten det enda som stod kvar efter den pampiga sågen som en gång varit Färilas största arbetsgivare. Om den brunnit eller rivits sågen vet jag inte. På Färila Hembygdsförenings bildsidor finns flera bilder från sågen, och från vilka jag lånat några historiska vyer hit.

Ångsågen och sågverksarbetare. Ygs ångsåg grundades 1888 av två Ytterygsbönder och var under 1900-talets början Färila största arbetsplats. Färilla Hembygdsförening

Ovanstående bild är från den dagen vi Far och jag tog ut Ångmaskinen. Genom att lyfta så vi under 2 rälsbitar sköv vi ut den med en SJ typ vevdomkraft. Vi tog ledigt ut den på dan, det mest arbetsamma var resan dit och hem. Arbetet med att ta ut maskinen sker i Oktober. Transporteringen kunde ske först sedan sjön frusit så lastningen sker i 12 minusgrader. Lastningen var förberedd genom att vi placerat maskinen i höjd med ett trailerflak så det gick rätt smidigt att sedan bara dra över den från bädden till trailern. Komunens representanter från tekniska kontoret var på plats och garanterade att vi kom upp ur dalsänkan genom närvaron av en lastmaskin. På följande bild så har maskinen lastats och det frusna gänget kan dela på sig och vi fara hem. (1986)

Att borra en brunn - tog en stunn 2

2015-06-14T09:54:00.000+02:00

I en tidigare blogg den 31 Jan 2015, ( http://rubensmaskinhistoriska.blogspot.se/2015/01/att-borra-en-brunn-tog-en-stunn.html ) skrev jag om Brunnsborrningen och här är en liten fortsättning eller komplettering.

Brunnsborrningar var förr utfört av flera olika företag här i Götene. Här är några bilder som visar dessa borriggar som man transporterade omkring med och ställde upp allteftersom. Har nu senaste dagarna varit i färd med att skanna av en rad bilder tagna av en av huvudaktörerna själva, Brunnsborrare Axel Lindqvist. Han var väl närmast född in i uppgiften då hans Far, Conrad Lindqvist grundade firman som i min tid hette Götene Djupborrningar. När och så, Conrad Lindqvist började känner jag inte till men var under hela denna 1900 tals epok en av de stora och tongivande lokalt. Det är riktigt spännande att erfara hur man med dessa tidigaste träbyggda konstruktioner presterade djupa hål på ungefär 90 / 110 mm i diameter och över hundra meter djupt. Platsen man var på växlade men man kunde nog bli kvar månadsvis på samma plats ibland. Idyllerna växlade också därefter. Ljudet runt arbetet kan vi inte, men div känslor som omgärdardade arbetet kan man som praktiskt arbetande människa nog föreställa sig. Solskensdagar liksom isande kalla marsdagar. Dagar när det inte gick som det skulle utan borrstången fastnade på stort djup, vått, lerigt och klenigt. Ja det måste varit sega män. Jag är personligen enormt glad över dessa bilder som ställts oss tillhanda och önskar att jag tagit mig tid och anslutit som ung praktikant vid något hål. Men Tack till Axel Lindqvist, som genom sin dokumentation ger oss som inte var med på riktigt, en inblick i vyerna för arbetet.

Ett möte jag aldrig glömt - har jag i mitt minne Gömt

2015-04-03T12:09:00.000+02:00

Möten man inte glömmer

Genom åren så är det många möten med människor som etsat sig fast av olika anledningar. En del låter sig enkelt beskrivas andra kräver sitt sammanhang. Detta möte utspelar sig vid ett större evenemang Rubens var engagerade vid. Vi hade i uppgift att under några dagar demonstrera stenkrossning med en Munktells lokomobil och en Svedala stenkross. Samtidigt lite neråt planen var Uno i full sprutt med ångvälten. Han pustade, frustade och rök så det uppstod väldig nyfikenhet bland alla som samlades. Det var fint väder, mycket folk, trångt, och trivsamt.

I bland alla dessa människor händer lite olika saker och där rör sig en kvinna som trots allt som sker, fångar allas uppmärksamhet. Hennes yttre är mycket tilltalande, hennes gång iögonfallande då hon riktigt glider fram. Det är som om alla andra närmast henne lämnar väg för henne, som om de vore rädda. Kanske alla är rädda för henne, för framför henne går en man som verkar vilja hålla avståndet. Han har många kompisar som noggrant följer honom när han skyndar sig mellan de utställda maskinerna. Alla hans kompisar har solglasögon på sig och ser allvarligt omkring sig. Kanske att han förargat någon efter som de är så på spänn och så vaksamt ser omkring. Kanske att de skyddar honom från denna kvinnan som förföljer honom några meter bakom, så där 5-10 meter, hela tiden. Hon kanske är ute efter honom och han försöker hålla sig på avstånd. Men kvinnan ser inte arg ut, hennes utstrålning är mild och varm.

När han med kompisarna kommer fram till mig och jag försöker förklara lite om min stenkrossning nickar han och lämnar någon mindre kommentar. Han har nog bråttom för strax går han igen. Kvinnan som förföljer honom stannar upp och håller igen något, för att sedan komma fram emot mig när han går iväg. Kanske att hon tänker fråga vad han sa, eller är hon bara nyfiken på min stenkross? Hans kompisar var nog nyfikna och spionerade på henne, för då hon kommer ända fram, nära in på mig, så är flera av hans kompisar också där. Artigt frågar hon saker och jag kan lugnt demonstrera hur en utvald sten passerar igenom stenkrossen. Hon tittar intresserat, vänder sig emot mig och ler behagfullt. Jag känner mig fumlig i hennes närvaro, möter hennes blick, hennes mörka ögon fångar mig, jag rodnar och hon avslutar med orden, -Tack det var intressant, vänder sig om och stegar iväg. Stegar iväg igen, efter honom, han med alla kompisarna

Undrar fortfarande vem denna kvinna var: Tycker att jag sett henne på TV efteråt några gånger men har aldrig mött henne igen. Någon tog en bild av ögonblicket då våra blickar möttes i denna korta sekvens som blev till ett för mig oförglömligt möte.

SENSATIONELLT FYND i lera - tar RUBENS till ny era

2015-04-01T00:02:00.001+02:00

kopia på dagens artikel i, NLT och Sklt, mfl rikstäckande tidningar.

Dit skall jag - till Målilla, på motorns dag

2015-03-27T13:11:00.000+01:00

Det är snart dags igen och i år är temat

MODELLFORDON

MUNKTELLS anno 1871 - som vi inte tidigare sett

2015-02-05T22:17:00.001+01:00

EN OVANLIG MUNKTELLS – Ett steg i rätt riktning

Ett tilläggsblad till Munktells Historieskrivning.

För några år sedan återupptäcktes några gamla bilder från Lantbruksutställningen i Göteborg 1871. Bland bilderna finns en Munktells lokomobil avbildad vilken har visat sig vara ett viktigt bidrag till kunskapen om Munktells lokomobilernas tidiga utveckling. I följande redogörelse ger Tore Blom, från Rubens Maskinhistoriska Samlingar i Götene en beskrivning av vad som bilden tillsammans med annan forskning blottlägger.

Det var på, Kungl. Skogs och Lantbruksakademien som bilderna återupptäcktes och där en bild återger en mycket ovanlig och intressant Munktells lokomobil. Dokumentation om lokomobiler från den här tiden är sällsynta, och ett så klart och rent foto är unikt och oerhört värdefullt för oss som gräver i vår maskinhistoria. Ur Munktells perspektiv är bilden oskattbar och bekräftar Munktells, eller som det då hette, Eskilstuna Mekaniska Verkstad, som ett företag i framkant på utvecklingen.

(med vänligheten av Kungl. Skogs och Lantbruksakademien)

Vid lantbruksutställningen i Göteborg 1871 ställde Munktells ut ovanstående lokomobil på 4 NHK. Troligen är det lokomobil Nr 205. Den har alla kända drag från1870-80 talen men

är försedd med ett helt nytt koncept där cylindern är inbyggd i ångdomen. Kanske är det en prototyp, som inte fick några efterföljare förrän långt senare.

Lokomobilen på bilden visar många av de tidstypiska dragen från 1870 tal och framåt. Med stor tydlighet kan vi se ytterligare detaljlösningar som går igen i dessa tidiga maskiner, men det som verkligen gör maskinen intressant är just avvikelsen från det normala. Den stora avvikelsen är att lokomobilen har en ångdom i vilken cylindern är inbyggd. Ett utvecklingssteg som ligger betydligt tidigare än vad som tidigare var känt. Det är naturligtvis en god idé då cylindern därigenom inte blir utsatt för yttre avkylning så som annars sker, med kondensering av ånga mot den svalare cylinderväggen som följd.

Munktells ställde vid 13;e Svenska Lantbruksutställningen i Göteborg 1871 ut två lokomobiler om 4 och 8 nhk. Lokomobilen på bilden har identifierats som den mindre av de två och har analyserats grundligt för att om möjlighet också kunna fastställa dess tillverknings nummer. Helt klart är det inte men en kvalificerad gissning är att det är lokomobil nr 205. Totalt byggdes bara 5 stycken 4 hk lokomobiler under den aktuella tiden. Utöver nr 205 var det lokomobilerna nr 213-216 vilka också alla är sålda inom ca ett året efter utställningen.

Möjligen var lokomobilerna 213-216 också konstruerade på samma sätt och att bilden föreställer en av dem. Men grundtipset är lokomobil nr 205. Kanske utställningsmaskinen var en prototyp som inte fick någon egentlig efterföljare förrän långt senare.

Här i en förstoring av bilden från 1871, ser vi cylinderdomen i närbild. Hela maskinen utstrålar ett gediget maskinbygge. Notera klykan för den nedfällda skorstenen överst på konsolen för gejden. En lösning vi inte tidigare noterat.

Med cylindern i direkt kontakt med ångrummet som här sker, uppvärms den utifrån i paritet med temperaturen på den verksamma ångan inuti cylindern. Det är naturligtvis till stor fördel för ekonomin och reducerar risken för vatten i cylindern. Detta system med så kallad ångtröja blir senare standard och en självklarhet på alla ångmaskiner. Jag tror att vi här ser Munktells första modell med ångtröja men vet inte hur vanlig konstruktionen var därefter, fram till att det blir standard för Express lokomobilerna på 1880 talet.

Bild, Munktells lokomobil klass E, nr 792 om 4NHK tillverkad 1884. Cylindern är på denna maskin i princip konstruerad på samma sätt som maskinen från 1871, med cylinderblocket som ångdom och därmed finns ånga som omsluter och värmer upp cylinderloppet på utsidan. Detta system med så kallad ångtröja, blev standard allt eftersom. Lokomobiler klass E var med de första men i och med klass H 1897 blev det standard definitivt, på samtliga Munktells modeller.

Munktells har nu inte hittat på detta själva utan det sannolika är att man har gjort en egen version av ett koncept vi först finner hos Richard Hornsby 1849. R. Hornsby´s lokomobil var försedd med en dom liknande förhöjning av ångpannan över fyrboxen, vari cylindern placerades. R.Hornsby var inte ensam om den lösningen utan flera andra företag var inne på samma linje, bl.a. Ransomes som var en annan marknadsledande lokomobiltillverkare.

Munktells version av denna idé, med en separat cylinderdom skruvad till pannan på samma sätt som cylindern annars skulle vara ger ett mer gediget intryck och hela maskinen ser överlag väldigt välbyggd och attraktiv ut.

Richard Hornsby´s lokomobil från 1851, med cylinder och slidskåp inbygd i pannans ångdom, i formen av en förhöjning över eldstaden. Konstruktionen som presenterades redan 1849 var möjligen förebilden för Munktells lösning enligt maskinen visad i Göteborg 1871.

Grundmodellen för Munktells framgångsrika lokomobiler har sitt ursprung i den modell som konstruerades i slutet på 1860 talet. Den är senare känd som klass G, och skulle visa sig som den bästa i längden. Men även om G modellerna, senare transformerad till klass H, kom att bli en oslagbar vinnare, så var den vägen inte helt rak utan hela tiden utsatt för konkurrens och omprövningar.

Tillverkningen av lokomobiler var generellt vid den här tiden väldigt trevande. Standarden hade inte satt sig riktigt och få saker var givna, varför nya idéer hela tiden framlades och prövades mot gamla. Tiden 1870 tal brukar benämnas experimentens tids era. Utvecklingen var givetvis internationell varigenom influenserna från andra marknader, främst England var påtaglig. En viktig faktor i utvecklingen var de återkommande lantbruks och industriutställningarna, där nya idéer och lösningar presenterades och blev tillgängliga för skärskådning av både inhemska och internationella konkurrenter.

Fotot från 1871, har bidragit till att ytterligare förtydliga Munktells trendkänslighet och hur man bevakade och tog till vara de framsteg som gjordes.

Nu var detta inte varken första eller sista gången Munktells anammar andras idéer. Att ta vara på vunna erfarenheter och kopiera goda lösningar är naturligtvis ett framgångs koncept. Inte är det väl hela förklaringen men av viss betydelse kanske, inför det faktum att företaget finns kvar, 180 år gammalt och att Munktells lokomobil klass H, är ansedd som världens mest bevarade lokomobil. Ingen annan modell från något fabrikat finns kvar i sådant stort antal som denna.

Tore Blom