Wanessie, människa eller myt?

Narkolepsi och massvaccinationen

2012-02-18T07:59:00.000+01:00

Det har ju stått en hel del om massvaccinationens bieffekter i pressen.

'Givetvis är det fruktansvärt att läsa om femåringar som önskar sig en ny hjärna på grund av narkolepsin. Men samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på alla de som drabbas av narkolepsi utan att för den delen har en vaccination att klaga på. De kommer leva hela livet med exakt samma svårigheter som de nu drabbade, men utan att för den delen ha möjlighet från ersättning från staten.

Bara en tanke.

FRAMTIDEN och allt det sär.

2012-02-06T18:17:00.000+01:00

Jag har funnit min drömutbildning. Är fasligt överlycklig. S lycklig att jag hade extra grädde i maten utan extra ångest.
http://webappo.web.sh.se/p3/ext/content.nsf/aget?openagent&key=sh_program_page_0_P2418#!/p3/ext/content.nsf/aget?openagent&key=projekt_och_sjalvstandiga_arbeten_1303201322125

Sweeeeeet!

~L~

Hen - den språkliga sjukdomen

2012-02-06T17:02:00.000+01:00

Ordet "hen" är uppe på tapeten igen. I och för sig vet jag inte om ordet någonsin lämnat tapeten, men ändå.

Jag kan förstå de genusspråkspoliser som vill att ordet ska börja användas, men jag tänker aldrig använda det själv.

För mig handlar ordet "hen" om en feghet, en tveksam omedveten kring könen, snarare än en medvetenhet. Att inte våga definiera ett kön utan att hänvisa till ett anonymt språkgrepp såsom "hen" istället för att faktiskt använda de genus som finns i språket är fel.

För det första tycker jag inte att man som förälder( för det är oftast de genus- och språkmedvetna föräldrarna som lägger energi på detta ord) har någon rätt till att påtvinga sitt barn en tveksam könsuppfattning. För det andra blir jag irriterad på de tämligen stora andel av "hen"-förespråkarna som helt klart hyser ett uppdämt förakt mot de klassiska "könsrollerna".

Det är som följer:

Två biologiska kön finns. (hermafrodit är endast en kompromiss emellan de två och inget tredje enskilt kön)

Triljoner upplevda könstillhörigheter och sexualiteter finns.

Transsexuell, transgender, intersexuell, queer, osv osv är inte kön, utan identiteter. "Hen" är inte begrepp för kön, det är inte ett genus. Det är en benämning på identiteten.

Och det är ju sant att de vill ha ett genusneutralt begrepp för identiteten. Men "varför?" är nog en bra fråga. Om nu problemet härstammar ifrån att man genom de genusladdade orden "han" och "hon" skapar en förutfattad mening av individen baserat på deras könstilhörighet, då är det väl inte orden i sig som är problemet? De bakomliggande orsakerna bakom dessa förutfattade meningar, det är dem man i sådana fall måste bekämpa. Om man nu måste det.

Jag tror flickor kan vara hårda, flickliga, rosa, svarta, gulliga och retsamma.

Jag tror pojkar kan vara mjuka, maskulina, feminina, blyga, extroverta, färgglada, tystlåtna.

Genusmedvetna föräldrar som ger sitt barn en genusneutral benämning gör sitt barn en björntjänst.

Faktum är att, ja, heteronormen existerar. De flesta har ett fullt utvecklat biologiskt kön och en könsmässig identitet som stämmer överrens med den biologiska. De är heterosexuella. De skaffar 2 och ett halvt barn och villa, volvo, vovve. Det är sanningen.

Ibland känns det som om genustokarna vill tro att människor lever för sina fördomar. Att alla tror att könen är såhär, eller heteronormen sådär eller hitom och ditom och gud vet vad.

Faktum är att de är de som är de mest fördomsfulla. Jag tror på individen. Jag tror på individualitet, frihet och att både kunna följa normen och motarbeta den. Ingen är homogen, ingen grupp enhetlig och inga fördomar helt utan grogrund.

Att så naivt tro att den fördomsfulla delen av befolkningen ska förändras från "heteronormen" genom att man byter han och hon mot hen, det är nog lite för förhoppningsfullt.

Personligen tror jag att hen nästan uteslutande kommer användas av feghet.

"Vad söt *mummel* är. Vad heter... öh... hen?"

kolhydratabstinens

2012-02-01T21:27:00.000+01:00

De första dagarna som jag genomled "förbudsdieten" mådde jag riktigt kasst.

Jag var svag, drabbades av yrsel och huvudvärk. Blodtrycksfall, ostadighet, en känsla av rent fysisk tomhet.... Bara tipptopp-effekter.

Min första misstanke var saltbrist. Jag drack mycket vatten för att hålla sockerbegäret i schack. Men i och med att jag slutat äta stekta smörstekta saker och bacon, smör, ost, bröd och andra ofta saltmättade ting har saltintaget snarare minskats. Jag åt lite extra salt dag tre efter att ha kommit fram till denna slutsats, men eftersom det var i samband med middagen kunde jag inte definitivt konkludera att det var saltet som fick mig att må bättre.

Jag har fortfarande toppar och dagar. Äter jag en bra frukost, t.ex. kokt ägg, gröt och/eller en hårdbrödmacka med skinka och grönsaker osv, håller jag energin uppe fram till lunch. Ibland får jag kraftiga energisvackor eller drabbas av ett fruktansvärt sug efter bröd. Sockerbegäret är nästintill borta, utan det är kolhydrater såsom bröd, potatis och pasta jag dagdrömmer om. Verkligen längtar efter.

Jag ska vara ärlig. Jag tror inte på LCHF. Jag tror på balans.
Att undvika socker är inte samma sak som att leva på majonäs, korv, bacon och ägg. Tarmen behöver fibrer för matsmältningen, musklerna behöver protein för byggas upp, de olika processerna i cellerna mineraler och vitaminer och hjärnan behöver kolhydrater. Att ensidigt ägna sig åt en diet som helt klart förbjuder essentiella beståndsdelar av kroppens processer är inte särskilt smart.

Däremot så betvivlar jag inte att det finns positiva aspekter med LCHF-liknande dieter såsom GI, Atkins etc. Att dra ner på raffinerat socker och vitt mjöl, och undvika blodsocker-"berg-och-dal-bana" har knappast några negativa bi-effekter. Men just den nästan rabiata inställning som många "fett-doktorer" uppvisar; den nästan informationsfientliga synen på kost gör mig oroad.

Människor rör sig olika mycket, är olika känsliga för laktos och gluten, har olika snabba blocksockerreglering, har olika välfungerande tarmfloror etc etc. Att envist glorifiera superdieten som får alla att må bättre oavsett förutsättningar är farligt. Alla har olika behov som behöver tillgodoses.

Jag tror att jag behöver mer kolhydrater än vad jag äter nu. Just nu är jag hungrig, lider fortfarande av känslan av rent fysisk tomhet även när jag precis ätit, längtar fortfarande efter en riktigt varm, ugnsgrillad macka med ost och tomat.

Anledningen till att jag gått ner i vikt är inte att jag undvikit kolhydrater. Det är att jag förbränt mer än vad jag fått i mig. En mycket enkel ekvation.
Jag har undvikit kolhydrater eftersom jag vill undvika blodsockerdansen. Jag vill inte vara sockerberoende. Men samtidigt tänker jag inte vara rädd för en av mina genom livet största energikällor; kolhydrater. Jag har alltid ätit väldigt mycket kolhydrater. Åt gärna mer än 3-4 potatisar till köttet, mycket pasta osv. Protein och kolhydrater är vad jag ätit mest av som liten. Kött sås och potatis. Har alltid ratat grönsaker.

Sen har jag inte alltid mått strålande, men defekten i kosten har nog mer varit mitt mycket stora sockerintag än något annat. Under mellanstadieåren var mitt sockerbegär gränslöst. Mina epilepsimediciner drev upp sockersuget rejält, och försämrad självkontroll är en vanlig bieffekt av bland annat Iktorivil, en av medicinerna jag tog. I kombination med att jag var ett aktivt barn med hög förbränning med ett redan väl uppbyggt sockerberoende gjorde det att mina sockereskapader var många. Jag snattade tillochmed godis vid två tillfällen. Allt för att tysta monstret i bakhuvudet.

Jag har inget emot en fettfattig diet. Inte heller en sockerfattig diet. Men grönsaker och frukt, kokt färskpotatis, nykokta majskolvar med smör och salt, pasta med spenat, hembakt rykande surdegsbröd och en kopp mörk, kryddig drickchoklad i vintermörkret: det är saker jag aldrig tänker utesluta. Dels för att jag inte ser någon egentlig vinst i att låta bli, och dels därför att det är så förbannat gott.

Och vikten, den fortsätter nedåt. Varför då?
Jo, för jag förbränner mer än vad jag får i mig. Och, det måste tilläggas, jag är väldigt noggrann med att få i mig tillräckligt med protein, vitaminer och mineraler. Kolhydraterna och fettet, de får jag i mig ändå. Men dem tänker jag inte nojja över.

Lovisa out
~L~

viktkriget, frukost och såntdäringa

2012-01-31T10:00:00.000+01:00

Sitter i soffan i vardagsrummet och äter frukost. Har nu uppnått en ny minimivikt:
66,4 kg!
Är mycket, mycket nöjd. Firar därför med en extra god frukost. Skulle egentligen helst ha ätit ett kokt ägg också, men vi hade inga hemma.

Frukost. Två rågrutsmörgåsar med LättOst(skinka) och grönsaker/leverpastej, persilja och grönsaker, en liten skål fil med fullkornsflingor, solrosfrön och en halv skivad banan, samt slutligen det obligatoriska kaffet. Mums!

Nytt pytt!

det är alltid lika kul med överraskningar.

2012-01-30T17:49:00.003+01:00

Framförallt när de så uppenbart beror på ren ignorans.

Blev så otroligt arg. Det är så respektlöst. Hur svårt är det egentligen att ungefär var 12:e dag skvätta en deciliter vatten eller två på min favoritväxt? Framförallt när de vet att jag inte är där?
Framförallt när någon i hushållet passerar förbi åtminstone 2 gånger per dag. 2*30 trettio dagar=60. 60 gånger denna månad har någon spatserat förbi mitt rum och glatt ignorerat det hela.
'
Jag är sårad, rent utsagt. Det fastslår alltför tydligt vilken plats i hushållet jag egentligen har. Jag är en inneboende, inte en medlem i hushållet.

De vattnar inte mina växter när jag är borta(tillåt mig att poängtera att jag har glasdörr och glasfönster till mitt rum. Passerar man förbi så SER man tillståndet på mina växter).
De kommer inte ihåg vad jag vill ha till frukost. (fastän jag påpekat väldigt många gånger att jag hellre äter gröt än ägg och bacon.)
De har delat upp lakanen och handdukarna i två olika lådor. Trots att de ursprungligen är köpta av pappa och tillhör pappas hushåll. Mina och deras. Mina lakan är nu en särskild kategori.
Det finns inte 4 tvättkorgar (med mörkt 40, ljust 40, mörkt 60, ljust 60 osv), utan två. Mina och deras. Mina kläder tvättas av mig. Och deras av dem. Inget fel med det.
De säger inte till i god tid innan de ska bort. (såsom i resa bort)
De frågar inte om jag vill med på saker.
De säger inte till i god om det kommer gäster. Ibland inte alls.
De har försökt bli av mig mig ur vardagsrummet genom att tycka att min playstation är för krånglig. Att koppla mellan den och TVn är för svårt. Så jag får flytta på mig. De erbjöd sig tillochmed att köpa en TV till mig. Till mitt rum. Där jag ska vara. Inte i det gemensamma utrymmet.
De har mer än en gång glömt bort att duka till mig.
De har vanligtvis toalettpappret och hushållspappret på samma ställe. De brukar dock ta samtliga toalettpappersrullar och bygga upp ett lager i sitt badrum av sådär 6 rullar så att det inte finns några kvar till mig. Och MITT badrum. Inte badrummet närmst mig utan MITT badrum. Jag bor i en egen del av huset. Jag har mitt egna nattlinne. Jag får köpa min egna frukost. Jag går upp själv. Jag äter själv.

Jag är en möbel, ungefär.

wii.

~L~

promenader, simning och viktnegång.

2012-01-28T23:46:00.000+01:00

Borstade tänderna och vaknade givetvis till.
Kände mig därför manad att skriva lite om vikten.

Jag har som bekant haft som mål att gå ner till 65 i ganska så lång tid. Förrförra bestämde jag mig för att gå ner från åtminstone 68-65. Dock gick jag under mitt första år som caféansvarig upp ganska så rejält. Som max tangerade jag 73 kilo. För en tjej på 167 centimeter innebär det, nästan oavsett storleken på benstommen, övervikt. Jag var till följd av mitt tunga jobb stark, men hade för mycket fett. Muskler i kombination med fett leder till ett rätt så... bastant intryck. Inga kläder passar, för att uttrycka det milt.

Nu efter dels en egenuppstartad period av nyttighet, men även den förbudsdiet som vi annammat här hos min mor (inget socker, inget vitt mjöl, så lite ris, potatis och pasta som möjligt osv) har viktnedgången verkligen satt fart. Initialt förlorade jag kanske 2 kilo på runt en vecka.

Just nu har jag en dietsemester på några dagar, då jag dels varit hos pojken i Borås, men även ätit middag på stan med syster yster(som nämns nedan). Dietsemestern innebär dock ingalunda några frosserier, utan endast att jag får unna mig något litet sött eller en lite rejälare middag. De dagar jag ätit något onyttigt har jag försökt att antingen äta extra nyttigt i övrigt eller att röra extra mycket på mig. Eller både och.

Kosten utgör givetvis bara en del av viktnedgången. Att förlora i fett och sedan behålla den nyvunna vikten utan att för evigt svälta sig är nog rätt svårt såvida man inte samtidigt motionerar.
Dessutom visar forskning på att individer som fått för onyttig kost under uppväxten i genomsnitt måste hålla sig till en mindre kalorimängd/dag för att bibehålla sin vikt än någon som fått en nyttigare matuppväxt. En gång tjockis - stor risk för alltid tjockis. (Välkommen till din hjärna).

Mina motionsval är rätt lågaktiva. I huvudsak är det två saker jag ägnar mig åt.

Promenader och simning.
Promenerar gör jag till jobbet eller om jag ska ner och handla, eller om jag ska hem till pappa från mamma och vice versa. Dvs, dit jag kan gå inom rimlig tid. Jag har alltid gillat att gå, så för mig är det ett rätt naturligt val.

Jobbet går jag till tre gånger i veckan och från jobbet en till två gånger, beroende på om jag får skjuts av någon medarbetare eller inte. Mörka, svinhala skogen är inte lika mysig kvällstid som den är på morgonen. Sträckan till NV tar ca 45 minuter. En promenad på 45min i för mig lagom tempo förbränner omkring 200 kcal.

Simma försöker jag göra 1-2 gånger i veckan. Min förhoppning är att öka siffran till 2-3.
Jag simmar vanligtvis 40 minuter. Simning är vilsamt för kroppen, men högeffektivt vad det gäller förbränning. Har för mig att en timme är omkring 550 kcal.

Jag är inte så mycket för ego-foton, och min kamera är dessutom i borås, så det är svårt för mig att bilddokumentera mina framsteg, men jag håller bloggen uppdaterad om hälsan och allt det där. Motivation är en viktig aspekt för att hålla sig till planen. Sviker motivationen... så smyger sig onyttigheterna väldigt snabbt tillbaka. Det är jag mycket medveten om.

Nu ska jag sova. På riktigt denna gång.

Vikt out!
~L~

The Blanks, The Blanks, Oxfiléplanka, syster yster och jobb.

2012-01-28T23:06:00.001+01:00

Idag har jag sett The Blanks med systra mi. De var makalöst bra. Är dock för stunden för bra för att försöka skriva någon recension. Ni får nöja er med vetskapen om att jag;

1. Skrattade väldigt mycket
2. Blev trött i armarna av alla applåder
3. Utan tvekan hoppade in och gav dem en stående ovation.

Jag tror faktiskt att det räcker.

Har jobbat idag, surprisingly not. Hetsåkte sedan direkt från jobbet med syster yster, åt middag bestående av oxfiléplanka m grönpepparsås samt en halv portion gino och en kaffe och sedan bar det iväg till föreställningen.

Är nu halvt utmattad.

I morgon blir det jobb jobb, sedan hem, ät, städ, prata med pojken, sova.

På måndag blir det simma, städa, elda upp mina nya simbrillor (de fick mig att se ut som en groda.... efter avtagning) och fundera på att flyta över till pappa. Har några låtar jag vill få inspelade till demos innan de ramlar ur skallen igen.

Nu sova säng säng.

Sömn out
~L~

sömnen, jobbet, hälsan

2012-01-27T23:41:00.000+01:00

Idag har jag:
Varit på jobbet i ca 4 timmar (varav 3 var egentligt arbete, väntade på leveransen)
Gått till och från jobbet (45 min/sträcka)
Simmat i 40 min.
Ätit för lite. (FY)*

Ätit en halv, äcklig, urklig, hemgjord bönsallad. Imorgon blir det en proteinbar och grönsaker istället, fy satan för okryddade bönor. Urk burk.

Nu ska sockerpinglan sova, ty hon har ett arbete hon bör orka med imorgon.

Puss och kram!

~L~

*Ska äta middag ute imorgon med systern då vi ska se The Blanks på Södra teatern, så tänkte kalorikompensera då istället.

pojkvän, viktkrieg och jobbabstiens

2012-01-26T21:02:00.001+01:00

Har tillbringat veckan nere in Borås med herr pojkvän. Pojkvän och jag har mestadels myst och spelat call of duty, men vi har även hunnit med en heldagspromenad till och från stan, middag på Vinci* och lite annat oknytt.

Nej. Jag har inte ögonbryn. Jag är en ögonbrynsbefriad människa. Lite som en albino, fast med pigment.

Extraordinärt osmickrande bild. Jag vet.

Jag söker fortfarande jobb, men problemet är i vanlig ordning att "söker" mer betyder "vill ha" än "Går aktivt runt och slänger CVn på potentiella arbetsgivare". Någon som har något på lager? Mina enda krav är fast lön och anständiga arbetstider. Och trevliga kollegor. Och okej arbetsmiljö, bra utvecklingsmöjligheter, bra arbetsuppgifter, inte för avlägset beläget, gärna bra lön, helst heltid fast med möjlighet till spontan ledighet och... Ja. Ni förstår problemet. Verklighetsanknytningen är inte riktigt helt hundra. Den glappar, så att säga.

Attans anamma att man är så oföretagssam. Nu ska jag ner och dricka te och fira att jag gått ner till 67,5 kilo.
WOOOP BITCHES! ;D;D;D;D;D;D *trollface*
Nej men allvarligt. Min förbudsfyllda diet har get resultat. Sen att jag går fram och tillbaka från jobbet ca 2 dagar i veckan (ca 45 min promenad dit) samt simmar 45min/vecka ger givetvis resultat. Jag jobbar relativt hårt för det. De resultat jag faktiskt har fått har till och med fått mig taggad på att införskaffa ett gymkort. Dock är det som så att jag för stunden inte har råd. Och med tanke på att jag bara tränade två gånger förra hösten när mamma köpte till mig, är det knappast troligt att hon känner sig benägen att sponsra mina dumheter igen... Ugg.

*Vinci, italiensk restaurang belägen vid Viskan i Borås. Trevligt ställe med god mat, och behjälplig personal. Öppet tis-lör, siesta sön-mån.

peas and carrots are in
sweeties are out
~L~

som HighFatLowCarb fast minus fettet. Lite som dagens barnprogram minus LSD.

2012-01-16T13:03:00.002+01:00

Är, som bekant, inne i en nyttighetsperiod. Sen är denna relativa nyttighet givetvis ett mycket passande ämne för diskussion, men någon form av nyttighet tänker jag ändå vidhålla att det är.

Jag har de senaste dagarna och veckorna försökt hålla mig undan socker och näringsrikhetsexcesser. Dessa excesser utgörs av
1: kakor på arbetstid ( problematiskt i och med att mitt arbete går ut på att baka, smaka, laga)
2: onyttiga ätbarheter på arbetstid (samma som ovan. Utgörs av gräddbaserad champinjonsoppa och smörgåsar med goudaost, brie och/eller salami. Nybakad foccaccia är också farligt har jag märkt.)
3: kakor på hemmaplan
4: onyttiga ätbarheter på hemmaplan

Jag har faktiskt, hör och häpna, varit sällsynt duktig på arbetstid. Dock har onyttigheterna utanför jobbet intagits i sociala sammanhang såsom a) middag med kompisfamiljen och b) chipsinnehållande mingel med flickorna;
så det har varit lite pyssligt att undvika.

Men för stunden har jag inga sociala ätarsammanhang eller liknande i kalendern och jobbar inte förrän fredag, så fram tills dess borde jag gå rätt säker. Ska försöka komma iväg och simma i veckan också, förhoppningsvis redan imorgon.

Har sedan, samtidigt som jag undvikit onyttigheter, ägnat mig åt nyttigheter såsom att gå till jobbet. Promenaden till jobbet tar 40-45 minuter. Förbränner enligt de kaloritabeller jag hittat någonstans mellan: 150 kcal - 2 ostmackor+ ett glas mjölk - 250 kcal.

Seriously?

som PMS fan

2012-01-12T23:50:00.000+01:00

Jag vet, jag är så sjukt jävla oregelbunden. Fastän jag gillar att skriva och vanligtvis har alldeles för mycket fritid dör inspirationen ut. Och resultatet blir; som ni, säkert hela tre läsare, har märkt, en blogg helt utan regelbundenhet.

Har precis kommit hem efter tre veckors mycket intensivt slit. Eller, tja, tre åtminstone mycket intensiva veckor.
Först jobbade jag mellandagarna, 26-30, 1-3, 5-8, vilket innebar tretton dagar jobb på två dagar ledighet (om jag räknat rätt, men det har jag säkert inte för jag är trött och dålig på huvudräkning), något som var rätt tungt och definitivt rätt slitsamt. Sedan blev det resa ner till pojkvännen i Borås på mån 9, hemresa idag tor 12. 3,5n dagar som mer blev 2,75 pga fantastiska SJ.

Resan ner blev helt baklänges, tbh. Först var tåget närmre 1h40min sent in till stationen pga nerflugen kontaktledning. Sedan blev vi ståendes vid katrineholm i 30 min, sedan någon till station i sådär en timme till. Resultatet blev hursom att jag var åtminstone 3,5h sen till Herrljunga. Där skulle det finnas en buss som skulle ta oss vidare till Borås, Varberg etc. Den var givetvis inte där. Vi väntade och väntade och till slut ringde någon driftig äldre herre till SJ som uppenbarligen inte hade ngn som helst aning om denna buss. De skulle dock fixa en. Ett annat tåg till Borås från Herrljunga gick dock 19:29, och flera av oss hoppade på den istället för att vänta på SJ:s ickeexisterande extrabuss.
I stället för 15:32 kom jag alltså fram till Borås 20:03. Inte riktigt okej, SJ lilla. Inte okej alls.

Dagen idag sovs till stor del bort eller ägnades åt brottning och kaffedrickande, men vi hann en snabb runda i stan innan tåget hem då jag sprang runt med CV:t och andan i halsen och försökte göra ett bra intryck. Två CV:n gav jag ut iaf, och vi frågade även på Espresso House men till dem ansöker man på nätet.

Nu ska jag sova, arbetsdag imorgon.

Puss, porr och
peace out
~L~

2011-12-06T23:18:00.000+01:00

Satt här och kände mig sjuklig och olycklig, sen kom jag på att jag kunde ta av mig tjocktröjan. Då gick febern, mysteriskt nog, ner. Humm.

Jag är fortfarande inne i min nyttiga period.

Jag har haft en del problem med sockerdemonerna de senaste veckorna. Efter varje middagsmåltid, varje kväll framför tvn eller datorn så sätter sockersuget igång med gräslig slagkraft.

För stunden försöker jag därför att hitta sätt att kuva, eller åtminstone beveka, den.

Igår var det fruktsallad på päron, äpple, mandarin och lite hallon, med rostade solroskärnor. Rostade med endast lite salt och helt utan olja på låg värme.

Idag blir det äpple med kanel, stekt på låg värme under en längre tid så att äpplena blir sådär härligt mjuka och mumsiga. Utan smör och socker såklart.

Bara ren frukt är nyttigt i förhållande till de andra saker sockerdjävlarna vill lura i en stackars oskyldig tös. Mina frukostsmoothies brukar jag också göra helt utan extra socker, på 3% vaniljyoghurt.

Förhoppningsvis tar min okuvliga längtan efter snask och lugnar ner sig. Om jag kan få sockerbehovet att associera med frukt, nötter och annat nyttigt istället för smågodis, bullar eller choklad kan jag nog bespara mig själv en framtida hjärtinfarkt eller fem.

frukostsmoothie!

2011-11-09T12:05:00.001+01:00

Min nyttiga livsstil gick det ju lite sådär med; inledde episoden av nyttighet med en dunderförkylning och allmän bitterhet.

Då det är för kallt och min cykel saknar framlampa kan jag inte längre cykla till jobbet. Sen blir det dessutom snart frosthalka, och det ska inte jag utsätta morgontrötta mig för.

Då jag har både en brännskada på armen och ett stygn (dock borttaget nu, men skadan ska ändå vila) på fingret kan jag inte heller plaska runt i bassängen, vilket jag hade förhoppningar om.

Alltså har jag under de första två veckorna av min nyttiga nya livsstil;
Inte motionerat alls.
Ätit för onyttigt.
Varit sjuk.
Föraktat den nyttiga livsstilen.

MEN! Nu är det nya tag!

Har därför ätit åtminstone nyttig frukost nu de senaste dagarna och gick i sisådär en timme igår, så lite hälsosam har jag varit iaf.
Idag gjorde jag en mumsig smoothie till frukost.

Den innehöll;
En mango (eller 3/4 av en, den var inte helt frisk)
1,5 dl frysta hallon
2 dl yoghurt (mild vaniljsmak, 2%)
Ett äpple
Tre msk havregryn

Den äter man ungefär 2 dl av tillsammans med lika mycket yoghurt och så strör man lite müsli, havregryn eller nötter över. Det gör att receptet ger 4-5 portioner.

Har räknat ut att en port är omkring 120 kcal. Man äter 1 till 2 portioner, eller kanske 1 port och en smörgås. Hursom blir det omkring 2-300 kcal, vilket är ganska lagom för en nyttig frukost.
Massa fibrer och vitaminer, och inte massa onödigt socker. Om nom!

Peace out
~L~

Uppdaterad lista.

2011-11-02T19:22:00.000+01:00

Har problem med tentorna då kurserna är avklarade, men jag har ändå möjlighet att avsluta dem i sinom tid.
For dummies däremot... Ugh. Känns lite tidsoptimistiskt att hinna med dem och psykologiboken på bara två månader. Menmen.
Klara av samtliga tentor i min kurs "Spel och lärande" (Umeås universitet). Börja med delmomenten: ~~From monsters to Tamagotchis~~, Spel i undervisning - The Fairy in the Teacher, Spelkultur och hälsa - Staying fit among Warlords and Ms Pacman.

Komma upp i 100 subscribers på youtube.
~~Få högre än E i min hemtenta i litteraturvetenskapen.~~
~~Fuldansa spiknykter bland folk.~~
~~Gå ut helt osminkad minst en dag i veckan, under en två månaders tid.~~
Läsa färdigt samtliga av mina böcker om speldesign. (Game design, theory and practice: Rouse, Game Project Management: Hight &; Novak, The ultimate guide to video game writing and design: Dille &; Zuur Platten, ~~Creating emotions in games: Freeman)~~
Läsa färdigt Pedagogiskt ledarskap samt Hur man leder kreatörer.
Läsa färdigt min Hebrew for dummies och lära mig skriva och säga enklare meningar på hebreiska.
Läsa färdigt min Arabic for dummies och lära mig skriva och säga enklare meningar på arabiska.
Läsa färdigt min Latin for dummies och lära mig skriva och säga enklare meningar på latin.
Läsa färdigt min C++ för dummies och lära mig skriva enklare kodning i C++.
Läsa färdigt min Java for dummies och lära mig skriva enklare kodning i Java.
Läsa ut min 800-sidors psykologibok och kunna summera huvuddragen.
Skriva färdigt min romanidé.
Omforma romanidén till ett spelanpassat manus.
Revidera och skicka in min novell från trean till (minst) ett förlag.
Kontakta företaget och spelutvecklarna bakom Amnesia: The dark descent/ Penumbra och fråga dem om förslag på utbildning och vägar att gå.
Tala med studievägledare om möjligheter att skapa en egen linje.
Söka ett jobb som affärsbiträde.
Söka ett jobb på ett café.
Söka ett jobb som barnvakt.
Gå på minst en arbetsintervju.
Få högsta betyg på en tenta.
~~Finna en person värt besväret och berätta vad jag känner~~
~~Resa utomlands minst två gånger~~.
~~Lära mig uppskatta rött vin.~~
Lära mig virka efter mönster.
~~Tjäna 30 000.~~

Spara 20 000
Aktivt investera 15 000
Tjäna 1000 på fonder.
Lära mig noter.
Skriva min första låt med noter.
Skriva ett kortare symfoni-stycke.
~~Göra en video och ladda upp den av endast mig och gitarr. Utan backup vocals. Där jag syns. Oavsett om mina finnar också gör det.~~
~~Kunna spela tre Poets of the Fall-låtar felfritt på gitarr.(Carnival of rust, 4U, Illusion and dream)~~
Läsa färdigt Sagan om ringen-trilogin.
Fråga Susanne om sångpedagog-session., ej möjligt pga att hon inte jobbar
Gå ner fem kilo.
Bestämma mig för och börja på den utbildning jag vill ha.
~~Framträda live inför ett större sällskap av människor jag inte känner.~~
Få godkänt eller högre i samtliga kurser jag läser under våren.

Komma upp i 40 inlägg på någon av mina andra bloggar.

Bollocks.

2011-11-02T16:31:00.000+01:00

Tja, så gick det med hälsoveckorna. Blev dundersjuk och kom brutalt av mig. Är nu dessutom dunderskadad.

Fawk.

Om MOTIVATION.

2011-10-25T15:15:00.001+02:00

Har kommit in i en sån där "hälsosamhets"-fas. Jag ramlar in i dem titt som tätt, något som kommer ganska så naturligt efter tio års krig mot självuppfattningen. Att gå förbi spegeln och varje gång tänka "nejmen vad fet du är idag" har sina negativa bieffekter på självskänslan. Och eftersom inre krig är påfrestande både på det emotionella och fysiska planet och både för den inre och de yttre relationerna känns det som en bra idé att sluta älta och börja kämpa. Jag kan tillbringa resten av livet med att klaga eller så kan jag sparka mig själv i arslet så jag faktiskt gör någonting. Som med så mycket annat; jag ångrar hellre det jag gjort än det jag inte gjort.

Dagens samhälle ställer stora krav på de yttre attributen. Oavsett om det gäller utseendet, relationerna, familjen eller karriären. Vi måste vara maxade. Likt narkomaner strävar vi efter någon slags tillvaro av tillfredsställelse, men vi sliter oss själva i stycken på väg dit. Det är alltid något som kan renoveras, någon löneförhöjning som ka förhandlas, något mer uppdrag man kan åta sig, någon mer skjutsning till träning, något mer spinningpass man hinner med varje vecka. Det finns alltid mer. Men vi måste kunna stanna upp. Måste kunna bli nöjda.

Tragiskt nog tror jag inte det finns någon direkt bot. Det är upp till var och en att inse att en yttre perfektion bara är bullshit. Oavsett hur många tv-serier om anorexiska trettonåringar och flerbarnsföräldrar som gått in i väggen vi ser kommer drivet efter piedestalen vara för starkt för många. Jag är inte bättre än dem. Men jag vill försöka bli tillfreds med mig själv. För min egen skull.

Ett av de råd som ofta ges till aspirerande författare, folk som försöker sluta röka, bita på naglarna eller de som vill gå ner i vikt är att informera sin omgivning om det. Då blir det sociala trycket och dess förväntningar något positivt som fortsätter driva en framåt trots att man kanske inte känner att man har motivation längre.

Och egentligen handlar förändringar till det bättre om att skapa en vana. Först är det den brinnande fasen; den med idéerna och förhoppningarna, då när du känner dig PÅ G. Nu jävlar!

Sen kommer den träiga fasen när motivationen börjar blekna. Träningen börjar kännas som ett tidsdödande projekt som inte ger resultat, naglarna är fortfarande lika korta och boken fortfarande bara fem dåligt skrivna A4. Det är här man ger upp. Projektet känns poänglöst, du kommer ingen vart och förmodligen var det en dum idé redan från början. Du har inte tid med det här. Misslyckandet börjar kännas som ett faktum.

Sist kommer fas 3. Om du orkar dit. Fas 2 tar gräsligt lång tid och ibland tar den aldrig riktigt slut. Det finns ingen tydlig gräns som när du överträder den glatt meddelar "FAS 3 BITCH UR S0 UB3R 1337"*
I fas 3 börjar det kännas som rutin, arbetet kommer naturligt. Du börjar se resultat och det känns inte längre som energikrävande att sätta sig ner och skriva eller åka till gymmet. Kanske har du kommit på lite nya lösningar som gör arbetet lättare och du har även fått positiv feedback av andra. Du känner dig tillfreds. Du är på väg. Och du kommer nå hela vägen fram.

Det är givetvis viktigt med stöd för att hålla lågan brinnande under hela åtagandet, men framförallt är det under fas 2 som det är viktigt. Det är där man ger upp. Det är under fas 2 som du både ångrar och är tacksam över att du så bulemiskt spridit ryktet om ditt projekt till halva vänskapskretsen. Det är inför dem du sedan måste stå och bekänna att du misslyckats, och rädslan för misslyckande är det som som får många att fortsätta långt efter att lustkänslorna tagit slut. Det är det sociala tryck som du i efterhand kommer vara glad för, även om det när du var mitt inne i det defintivt ångrade. Hade du bara varit tyst så skulle du kunnat ge upp utan att någon annan än du själv vetat om det. Och då är det mycket lättare att ge upp.

Så.

Hälsa. Here I come.

*Grattis och välkommen till fas 3. Vad bra du är!"

Peas out
~L~

Folk som inte kan sitt jobb

2011-09-18T08:15:00.000+02:00

Man blir så trött på folk som inte kan sitt jobb.
Ramlade in på Swedbanks kontor härom dagen för att åtgärda problemet med att min dosa temporärt sprungit bort. Då det finns något som heter bankID i mobilen som kan vara ett komplement till dosan ville jag givetvis ha det. Jag vet att min dosa inte är bortsprungen för alltid, men jag behövde komma åt internetbanken för överföringar och dylikt. Därför ville jag inte ha en ny dosa. Vore onödigt.

Killen bakom disken verkar tro att jag vill ha mobilbank. Och tjatar om att överföring mellan konto kan jag ta via telefonbanken.
Nej, det har jag redan.
Jahopp, men varför är du här då?
Jo, för jag vill ha sånt där bankID i mobilen.
MEN DET FINNS JU EN APP FÖR DET BARA ATT LADDA NER OCH SÅ.

Till slut lyckades jag tjata till mig att han gjorde en överföring från ett av mina konton till ett annat så att jag
kunde betala min gardasil-vaccination, fastän han framhärdade att
DET KAN DU JU GÖRA FRÅN TELEFONBANKEN.

Men till saken hörde det att jag aldrig använt telefonbanken till det, och att jag inte riktigt har koll på kontokoden till mina konton. Jag vill inte överföra pengar från/till fel konto.

Jag gick alltså därifrån, fortfarande utan tillgång till internetbanken, med en jävla massa papper och sen så prackade åbäket på mig ett nytt kort också. Fast utan att fråga. Mer;
OSÅ GAV JAG DIG ETT NYTT KORT, FÖR DET DÄR ÄR GAMMALT.
Det är väl gratis just nu men börjar stjäla pengar om några månader gissar jag.

Så ingen möjlighet att pröjsa räkningar, en massa papper extra och ett nytt kort jag aldrig ansett mig behöva. Dessutom har mitt leg försvunnit, jag tror killen glömde ge tillbaka det.

Suck.

Jag är inte den enda; CS 2.035

2011-09-01T14:37:00.001+02:00

http://www.sweclockers.com/artikel/14427-extern-lagring-utan-avgift-till-copyswede
http://www.sweclockers.com/artikel/14384-kompakt-motstand-mot-kopieringsavgiften
http://www.sweclockers.com/forum/52-nyhetskommentarer/1031827-kompakt-motstand-mot-kopieringsavgiften/index6.html#post11308396

Även på flashback hittade jag en del intressant.

Copyswede lutar sig mot upphovsrättslagen för att kräva in pengar från (bland annat) försäljning av CD-R, USB-minnen och externa hårddiskar.

I lagen står det en viss summa pengar per megabyte lagringskapacitet. (Att det står så gör ju att lagen blir föråldrad väldigt snabbt då utvecklingen springer iväg. Detta leder till ett otroligt smidigt förhandlingsläge för Copyswede...) Men i lagen står även att:Citat:

"Upphovsmännen har dock inte rätt till ersättning, om de tillverkade eller införda anordningarna skall användas till annat än framställning av exemplar av verk för privat bruk."

(med "tillverkade eller införda anordningar" menas USB-minnen, CD-R, DVD-R, externa hårddiskar etc)Lagtexten innebär att Copyswede inte kan kräva betalt för alla minnen som säljs. Istället har de via undersökningar kommit fram till hur stor andel av produkterna som används till att kopiera upphovsrättsskyddat material med en laglig förlaga.Mina frågor:Borde inte underlaget, dvs undersökningarna som ligger till grund, vara offentliga?"Och borde de dessutom inte göras om varje år för att spegla en korrekt verklighet?
Vem skulle kunna kräva att den processen blir mer genomskinlig? Lagstiftaren?

Jag misstänker att Copyswede missbrukar sin position och känner att det är dags att undersöka vad som kan göras för att bli av med detta missbruk.

Till alla ni, som liksom jag, inte vill stödja Copyswede

2011-09-01T14:30:00.001+02:00

http://www.komplett.se/k/ki.aspx?sku=646676#info

799 spänn. Jag ska shoppa lite tror jag.

Gräver. Copyswede uppdatering 2.034

2011-09-01T13:43:00.000+02:00

Jag tänker försöka få reda på Copyswedes förfaranden och samröre med beslutsfattande personer.

Gräva gräva. Ska se vad flashback och google kan bidra med. Och kanske några offentliga dokument också.

Roligt roligt roligt.

My Pitacassi-spider-sense is tingling.

Jag tror internetförföljelse av organisationer är min anger management. Men det drabbar ju ingen fattig. Detta är ju bara en blogg som endast min mamma, pappa, poesikompis och någon random läser. Det påverkar ju inget, eller hur? '

Vi får se.

Långben, spindelben, Copyswede och spindlarna i garderoben.

2011-09-01T13:37:00.000+02:00

ÅH! Denna njutning.

Copyswede ska få det roligt.

Det är en vinstdrivande organisation som arbetar i upphovsmännens syften och namn. Vem säger att de är ute efter att tjäna konstnärernas syften egentligen? Bevisligen har de saftiga inkomster och fasta anställda som vill ta del av kakan. Det känns troligare att vad som en gång varit en ideologisk drivkraft nu blivit en ekonomisk, och att hyckleriet som jag som bekant älskar så mycket, ätit sig in i själva mentaliteten och korroderat bort den ideologi som en gång fanns. Nu lever den kvar som ett spöke och en mask, men under ytan handlar ALLT om pengar. Fast det visste vi väl redan.
http://www.allabolag.se/7696020036

ÅR 2010

	Antal anställda: 20-49
	Omsättning: 100 000 - 499 999 tkr

Roligt? Definitivt.

Detta är en stor aktör. Jag ska gräva lite till. Lik i garderoben är roligt.

Roligt roligt roligt roligt.

Ingen jävel säger sig stå på konstnärernas sida med lögnen som enda sanning. Inte så länge jag skriver musik, klottrar bilder och fotar stenar.

Ingen jävel tvingar mig att betala en nonsensavgift för något jag aldrig gjort. Det är ju bara retarderat. Ge mig ett bra argument till varför jag ska göra det, men har copyswede inte det kan de ta sig i brasan. JAg ägnar mig inte åt välgörenhet. Mina surt förvärvade slantar ska gå till mig, och ingen annan. Punkt.

Visst, givetvis handlar allt om pengar. Jag tänker inte lägga ut för andras dumhet. Min hårddisk börjar bli full (nej, den varken sluddrar eller berättar dåliga vitsar) på bråte som jag själv skapat. Fan heller att jag pröjsar för att någon annan kanske skulle kunna använda motsvarande diskspace för att lagra olagligt införskaffat och/eller upphovsrättsskyddat material.

Med den logiken kan jag lika gärna börja fildela, jag har ju ändå betalt för det.

Jag föraktar verkligen idioti.
Verkligen.

Urk.

Äcklet;

2011-09-01T13:23:00.000+02:00

Det är ohyggligt. En styggelse!
Jag vrider mig av obehag,
mina inälvor känns som om de ämnar förvandra iväg sig idag
till Saharas öknar och rulla sig i sanden;
huvudet mitt stångas av antiloper med kolik;
jag ryser som av magsjuka nordanvindar ven genom mitt inre

Ack. Och ve.
Ja, ack och ve!
Osv osv.

Jag menar givetvis hyckleriet. Ack, det äckel det frambringar.
Organisationen Copyswede (vem fan kom på det namnet?) har lyckats lobba sig fram till obligatoriska avgifter för externa hårddiskar och minnesstickor. Detta då dessa kan brukas för att lagra upphovsrättsskyddat material. De KAN brukas för detta. Alltså ska gemene man pröjsa ifall denne vill bruka dessa tingestar.

För att kopiera min egen kommentar på SvDs artikel om detta:
Har noll upphovsrättsskyddat material på mina externa minnesstickor och hårddiskar. Sparar endast min egenhändigt inspelade musik (vilken tar en jävla massa plats) och mina egenhändigt fotade bilder (vilka tar en jävla massa plats). Min yta, mina pengar. Denna pengakåta piratjagande nonsensbranch kan ju ta sig i arslet. Ursäkta franskan, men det här handlar inte alls om att skydda upphovsrättsskyddat material, det handlar om att roffa åt sig en del av kakan utan att rädas fula tillvägagångssätt. Hyckleri... Eller, som Kalle Anka skulle ha sagt; "Suck! Kvack! Stön!"

För det första undrar jag över det juridiskt gångbara i detta argument. Hur kan man ens bevisa att det är de externa minneslagringsplatserna som brukas för detta ändamål, och hur kan man oavsett bevis eller inte därefter utkräva en avgift? Har man liknande avgifter på PC, MAC, Ps3, inspelningsbara boxar..?
Jag tror inte at de har några juridiska medel. Inte egentligen.
Lobbyismen har nått till Sverige.

Egentligen har den väl varit här länge, men den har inte framhävt sig själv alltför mycke och den har inte nått tillräckligt irriterande framgångar för att synas i medier. Nej, jag ska ta och googla lite på Copyswede och se vad för lik i garderoben jag kan finna. Vänta bara, era giriga små jävlar.

Ät laser.

Krig ut.
~L~

En tanke om man, och jag. Jaget och mannen. Da man, liksom. Äh, nvm...

2011-08-25T16:29:00.002+02:00

Jag skulle vilja skriva något långt och djupt, men om det är något jag har lärt mig genom åren så är det att det framtvingade sällan blir bra. Skapandet är en process och produkten en organism. Fungerar inte skapandet får man en defekt organism. En halt låt. Eller en roman med kromosomfel. Ni förstår poängen.

Nej, jag kan inte tvinga fram en idé. Man kan inte tvinga fram en idé. Har ni tänkt på skillnaden i dessa två uttryck? Det ena är ett koncentrat av vaniljsverige. Det andra är det inte. Gissa.

Att säga "man" följt av valfritt påstående är att beskriva en generell regel eller ett allmänt accepterat faktum. MAN behöver inte själv stå för det man sagt eller skrivit. "Man" är ett sätt att undkomma ansvaret. Att slippa stå för det man egentligen tycker. Det är ett offensivt självförsvar. Lite som taggtråd. Eller feghet. MAN kan ju tycka vad man vill om det, men jag tycker det är lite tragiskt. Semi-tragiskt.

Jag försöker därför i så stor utsträckning som möjligt undvika att använda det ordet i onödan. Jag kan stå för det jag tycker, och då får jag visa det också. MAN är inte en språklig sjukdom, utan endast ett symptom på den mer djupgående folksjukdomen som kallas feghet. Den är inte obotlig, men jävligt svår att bli av med. Framförallt när hela Svergie tycks lida av den.

Det har blivit en epidemi i det svenska språket att undvika ordet "jag" i så stor utsträckning som möjligt. Jaget är ett uttryck för egoismen, avsaknaden av självinsikt och den sjukliga individualismen. I alla fall enligt somliga. Men utan jaget försvinner individen. Vad fyller det för funktion att ha en åsikt över huvud taget om man inte har ett jag bakom att backa upp det med? Då blir det bara ett tyngdlöst påstående utan funktionalitet. Utan funktion, ingen existens.

Nu kanske det är objektivisten i mig som talar, men jag har svårt för att göra annat än förakta den avsaknad av självinsikt som det krävs för att uttala sig om individualistens egoism. Liksom hos både vänster- och högerdårarna är det just självinsikten som tycks fattas, men det är den som de anser sig överlägsna med. Blah. Semi-filosofiskt dravel. Jag ber om ursäkt. Har spelat för mycket Bioshock på sistone, och blickade dessutom på Fountainhead i bokhyllan när jag spatserade förbi hemma hos mamma tidigare idag.

Jag skulle nog bli en bra filosof. Filosofer, har jag lärt mig, har för mål att säga så lite som möjligt med så många ord som möjligt. Lite som politiker.

Man blir ju alldeles trött...

Peace out.

~L~

Dit och tillbaka igen: en hobbits äventyr

2011-08-25T16:28:00.000+02:00

Tja, vad ska man säga.
Mycket har förändrats.

En av punkterna på listan avklarad. Stolthet över detta; noll. Men det känns bra ändå.

Så vad har skett sen senast, i mitt kompakta universum?

1: fröken är inte längre singel. Fröken kommer nästa år vara sambo om allt går åt rätt håll.
2: fröken ska definitivt sluta som caféansvarig på Nyckelviken. För mycket går åt skogen, och jag orkar inte streta i uppförsbacke längre. Fröken vill jobba någon annanstans. Kloakrengöring vore kul att prova, som kontrast. Eller kontrast och kontrast, det är väl samma sak, fast mindre skit och bättre betalt. Man skulle tro att det gick åt andra hållet, men icke...
3: har fått finnar igen. Måste vara stressrelaterat.

Annars inget nytt. Och alla plötsliga förändringar till trots; frukta inte! Jag är exakt densamme som för en-två månader sedan. Bara lite äldre. Och ålder, har jag lärt mig, är bara en siffra folk använder sig av för att kunna generalisera hejvilt.

Nej, nu måste jag rita lite. Tcheersh!
~L~