Två kloka mediachefer, Thomas Matsson, chefredaktör för Expressen, och Sören Karlsson, chefredaktör för HD.se är inne på liknande tankegångarna när de debatterar betaltjänster.

Thomas Mattsson skriver:

Utmaningen är affärsmodellen, om man ska vara krass. Hur ska vi behålla gamla intäkter och hitta nya intäkter? Medieföretagen har tyvärr inte varit så framgångsrika med affärsutvecklingen. (…) Men, och det är viktigt att påminna sig om ibland, det är inte journalistiken som är problemet. Det är inte texter, fotografier, rubriker, rörliga bilder eller nyhetsvärdering som är problemet.

Sören Karlsson spär på med:

Men mycket talar för att det inte är priset (gratis) som är fel, utan produkten (dyrt producerade nyheter). Missförstå mig rätt - jag har verkligen inget emot tidningar, journalister eller god/dyr journalistik. Men jag fruktar att min bransch är på väg in i ett kollektivt önsketänkande, som mer har att göra med oförmåga att förändras i en ny situation än en realistisk analys.

Kloka ord. Visst kan man ha synpunkter på hur nyhetssajterna arbetar med sociala medier och att de riskerar att bli irrelevanta om de inte ser att de är en del av ett ekosystem. Men det är publicistiska frågor som alla som ansvarar för de stora sajterna i Sverige är intresserade av och försöker hitta lösningar på. Även om det går långsamt så rör det på sig.

Det är mycket värre med affärsutvecklingen. Tidningarna har tappat alla stora annonsmarknader när de flyttat ut på nätet. Bostadsannonserna gick till Hemnet, platsannonserna är spridda på andra aktörer och tidningarna spelar bara en marginell roll. Det samma gäller för motorannonserna. Radannonserna har gått till Blocket, som Aftonbladet fick köpa för att ta tillbaka kontrollen.

Utvecklingen är egentligen logisk. Det finns ingen koppling mellan att läsa nyheter och att leta jobb eller bostad. Att de hängde ihop tidigare berodde snarare på bristen på andra vettiga distributionsformer för annonserna än att de passade ihop med en nyhetstidning. Och av rädsla för att tappa traditionella intäkter har tidningarna inte vågat utveckla tillräckligt bra självständiga tjänster på nätet utan hela tiden försökt locka annonsören att sätta in en annons i tidningen också.

Jag tror nyhertssajterna även i framtiden kan tjäna pengar på eftertextannonser, men snarare genom att äga sajter som t.ex Blocket och låta dem vara egna varumärken. Det är en separat affär, att tjäna pengar på en nyhetssajt är något annat och där gör vi bäst i att glömma våra gamla guldkalvar.

Det kräver istället att vi börjar utveckla lösningar som ger våra annonsörer oöverträffad valuta för pengarna genom att de når precis den målgrupp de är ute efter och med format som fungerar. Det kan vara geografiskt zonade annonser, kontextuellt styrda annonser eller annonser som styrs baserat på tidigare beteenden. Vi måste lära oss allt om våra besökare och för att göra det måste vi äga våra annonsystem och beteendedatan i dem för att kunna analysera och optimera våra intäkter.

Vi måste också skaffa oss bättre kunskap om hur man gör en annons som besökarna lägger märke till och kopplar till något positivt. Bannerformatet börjar bli så misshandlat av alla dåliga kampanjer att man som van internetläsare sorterar bort dem omedvetet eller i värsta fall spärrar bort dem hellt med adblockers. Besökarna har tappat förtroendet för annonserna och ser dem som något som får datorn att säcka ihop eller som öppnar länkar man inte bett om. Det är ett stort problem på sikt och vi måste lära oss att göra annonser som visserligen fortfarande tränger sig på, men som inte vandaliserar.

Det borde vi diskutera. Men hur många sådana diskussioner har ni på era annonsavdelningar?

Och bara för att spetsa till det ytterligare; även om vi blir bäst i klassen på det, så kommer tidningssajterna inte att tjäna de pengarna de har gjort på tidningen. Så ett annat ämne vi borde prata om är effektiv produktion. Men det kräver en egen bloggpost. Den här är lång nog redan.

Per-Åke Olsson, strategikonsult och projektledare.
Läs mer om vad jag kan hjälpa dig med eller kontakta mig på per-ake.olsson@headwise för mer info.

Steve Rubel, director of Insights på Edelman i New York och författare till bloggen Micro Persuasion, pratade i dag om PR och sociala medier på konferensen Disruptive Media och berörde bland annat ett ämne som jag funderat på den senaste tiden. Hur tänker internetgenerationen på begreppet nyheter och är det ens ett begrepp som de bryr sig om. Steve Rubels synpunkter rimmar bra med hur min 18-åriga bonusson tittar konstigt på mig när jag frågar om han tror att han kommer att betala för att ha en papperstidning eller för att ta del av nyheter. För honom är frågan bara konstig.

Steve Rubel kallar det selektiv ignorans. Nyhets- och informationsflödet är så kompakt att det kräver hård prioritering och det kräver väldigt mycket innan vi aktivt söker upp något. Om något viktigt händer räknar man med att man får reda på det ändå, via vänner eller på något annat sätt.

Vad betyder det för medieföretagen? Förutom att det utesluter att ta betalspärrar som stänger ute läsarna så måste vi se utanför för vår egna sajt. Vi måste se hela ekosystemet och förstå hur folk ska hitta oss och hur vi behåller vår relevans. Inte bara genom att optimera våra sajter för sök utan genom att vara i flödet och livet på nätet. Vår sida på Facebook, våra reportrar på Twitter och vår dialog med läsarna är i själva verket viktigare än pixelpillet på sajten som vi lägger enorma pengar på.

Vi kan skriva hur bra artiklar vi vill och göra hur snygga och funktionsrika sajter som helst, men om vi fortsätter att vår autistiska hållning till läsarna kommer vi snart inte vara relevanta längre.

Per-Åke Olsson, strategikonsult och projektledare.
Läs mer om vad jag kan hjälpa dig med eller kontakta mig på per-ake.olsson@headwise för mer info.

Det är uppenbarligen så att en betydande del av journalistbranschen tänker på det här sättet. Jag ÄR övertygad om att de har totalt fel, men att skriva det en gång till leder uppenbarligen inte framåt. För den som ändå vill ha en förklaring till varför de har fel kan till exempel läsa det här koncisa inlägget i debatten eller något av Jeff Jarvis.

Jag bestämde mig istället för att försöka förstå varför i övrigt kloka personer som Peter Wolodarski tappar verklighetsuppfattningen när de diskuterar framtiden för tidningarna. I en intervju via DN:s webbteve utvecklar Peter Wolodarski sitt resonemang och det framgår allt tydligare att frågan vi borde diskutera är hur man ska kunna bedriva grävande journalistik och annat kostsamt journalistiskt arbete som utrikesbevakning i fortsättningen. Inte om Google eller våra besökare borde betala för det. Frågan är vettig, men man letar efter svaret på fel ställe.

Wolodarskis oro är nämligen väldigt befogad. Den dyra journalistiken i dagens form är hotad. Det kommer inte att gå att ha 300 journalister anställda och betala deras löner med intäkter från en nyhetssajt och en tynande tidning. Det går säkert att ta mer betalt för annonserna på nätet om vi vet mer om våra besökare och kan styra annonserna intelligent men att det skulle ge intäkter som kan försörja nyhetsorganisationer med hundratals journalister tror jag är en utopi. Det fungerade i den skyddade värld som tidningarna kommer ifrån. Där man kontrollerade distributionen och kunde bestämma sina egna spelregler. Det fungerar inte i konkurrensen med alla innehållsproducenter och andra annonsfinansierade sajter som vi tävlar med på nätet.

Men innebär det att den dyra kvalitetsjournalistiken håller på att försvinna? Inte nödvändigtvis, men exakt hur den ska överleva är en av de frågorna som just nu är väldigt svåra att svara på. Clay Shirky beskriver det bra när han hävdar att det uppstår ett glapp när en gammal modell dör innan man tydligt kan se vad som ersätter den. Och det i sin tur är säkert också anledningen till att så många erfarna journalister just nu kommer med så oövertänkta teorier om hur nyhetsmedierna ska tjäna pengar i framtiden. Att inte kunna hitta ett svar på hur bra journalistik ska kunna överleva väcker självklart desperation hos hängivna publicister som Peter Wolodarski. Men det är naturligt, i glappet mellan gammalt och nytt är lösningarna fortfarande väldigt svåra att se tydligt.

Om man ändå ska försöka ge ett svar som motpol till desperationen så är det troliga att det vi i dag kallar grävande journalistik och utrikesbevakning kommer att ersättas av många olika sorters initiativ. En del kommer att skötas av människor som varken är journalister eller anställda på ett medieföretag. Men annat kan kanske nyhetsmedierna fortsätta att göra om man kan frigöra sig från sitt traditionsbundna tänkande.

Ta grävjobben på en tidning som exempel. En sådan satsning resulterar oftast som mest i en artikelserie på tre till fyra helsidor totalt. Det är egentligen ett ganska klent resultat för flera månaders arbete utfört av en grupp journalister. Men slutresultatet blir som det blir för att vi fortfarande använder samma tankesätt för grävjobb som vi alltid gjort. Det ska resultera i ett antal sidor i tidningen. Om vi istället skulle tänka större och se andra möjligheter. Kanske kan en typ av grävjobb resultera i ett stort antal bloggposter på vägen, en bilaga som säljs separat, fyra helsidor i tidningen och en lång diskussion efteråt på nätet. Ett annat kanske slutar med en TV-dokumentär, en bok och en databas med information som vem som helst kan ta del av. Då kanske vi också kan börja räkna hem satsningarna ekonomiskt.

Det finns säkert fler idéer i den här andan, bidra gärna i kommentarerna. Vad jag menar är att vi måste våga tänka större och utanför det vi är vana vid. Vi blir begränsade av vår tradition och tror att ramarna för vårt arbete är konstanta. Det leder till att vi söker svaren på fel ställe och försöker förändra det som är nytt för oss.

Men det är inte betalningsviljan på nätet eller Googles affärsmodeller som behöver förändras. Det är nyhetsindustrin själv som måste söka nya vägar för att överleva.

Läs även andra bloggares åsikter om peter wolodarski, dn, clay shirky, jeff jarvis, nyheter, journalistik, google, betaltjänster

Per-Åke Olsson, strategikonsult och projektledare.
Läs mer om vad jag kan hjälpa dig med eller kontakta mig på per-ake.olsson@headwise för mer info.

Tanken då var: “läsarna diskuterar vårt innehåll, låt den diskussionen finnas på vår sajt”. För bara tre år sedan var redan det kontroversiellt. Minns Jan Wifstrands klassiska, om än något lösryckta citat från Dagens Media:

“DNs signum är kvalitet. Vi behöver inte omodererade struntpratsdiskussioner. De läsare som bara vill spy ur sig i största allmänhet får gärna göra det någon annanstans”

Och då var Jan Wifstrand ändå en chefredaktör som var nätvänlig jämfört med sina företrädare och satte en ära i att besvara varenda läsarmail.

Men nu är det dags att flytta fram positionerna och omformulera: “läsarna vill diskutera det vi skriver, vi måste delta i det samtalet”. Dit har vi långt. Diskussionerna som förs bland våra egna artikelkommentarer och på sajter som Twitter förs läsare emellan. Själva outsourcar vi hanteringen av kommentarerna till externa bolag som Interaktiv Säkerhet för att det är för kostsamt att ta hand om det själv. Att lägga ut modereringen är i sig inte fel, som Pelle Sten (SvD) påpekade på Twitter för några veckor sedan, men det säger något om hur vi ser på våra läsares åsikter.

Dialogen med läsaren är en av de viktigaste framgångsfaktorerna för att överleva i en ny medievärld. Vi kan inte ställa oss utanför det sociala ekosystemet som nätet är och tro att det går att fortsätta med envägskommunikation. Ärlig konversation engagerar, driver trafik och skapar lojala läsare. Dialogen är fundamentet i en dubbelriktad medieform. Bloggvärlden har förstått det och behandlar en artikelkommentar som något viktigt. En engagerad läsare som tar sig tid att kommentera är guld värd och ska få ett respektfullt och vänligt svar. Vi kan inte besvara varje kommentar, men det är inte en ursäkt för att inte delta i diskussionen överhuvudtaget.

För att lyckas måste journalistrollen omdefinieras. Arbetet tar inte slut när sista punkten i artikeln är satt. Då börjar samtalet, både på den egna sajten, på bloggar och på andra sociala medier Det ger journalisten möjlighet att lyssna på läsarna, svara, rätta eventuella fel och följa upp med nya vinklar. Det ger inte bara engagerade läsare och mer trafik, det ger också en bättre journalistik.

Läs även andra bloggares åsikter om twingly, sociala medier, dn, bloggar, kommentarer, twitter, bloggosfären

Per-Åke Olsson, strategikonsult och projektledare.
Läs mer om vad jag kan hjälpa dig med eller kontakta mig på per-ake.olsson@headwise för mer info.

Det är en mörk bild som målas upp i årets upplaga av The State of The News Media. Lågkonjunkturen spär på effekterna av att nyhetsläsandet flyttar till nätet i en allt snabbare takt och intäkterna från tidningen kan inte längre finansiera internetsatsningarna. Tiden för att ställa om börjar bli knapp. Om inte tidningarna gör något drastiskt  kommer de att få svårt att överleva. Aktieägarna har redan insett det och det är just nu billigare att köpa en aktie i New York Times än att att köpa ett söndagsnummer av tidningen.

Det är lätt att dra paralleller till Clay Shirkys blogginlägg från i fredags.

Newspapers and Thinking the Unthinkable « Clay Shirky

That is what real revolutions are like. The old stuff gets broken faster than the new stuff is put in its place. The importance of any given experiment isn’t apparent at the moment it appears; big changes stall, small changes spread. Even the revolutionaries can’t predict what will happen (…)
When someone demands to know how we are going to replace newspapers, they are really demanding to be told that we are not living through a revolution. They are demanding to be told that old systems won’t break before new systems are in place. They are demanding to be told that ancient social bargains aren’t in peril, that core institutions will be spared, that new methods of spreading information will improve previous practice rather than upending it. They are demanding to be lied to.

Tidningsindustrin letar efter färdiga svar, men det finns inte några sådana att få. Det viktiga nu är att våga tänka nytt och drastiskt och att inte få panik. Och kom ihåg. Det är tidningens intäkter som minskar, inte behovet av bra journalistik.

Läs även andra bloggares åsikter om tidningar, journalistik, media

Per-Åke Olsson, strategikonsult och projektledare.
Läs mer om vad jag kan hjälpa dig med eller kontakta mig på per-ake.olsson@headwise för mer info.

Bloggosfären och sociala medier är i första hand samtal mellan människor och ser ut som samtal mellan människor alltid har sett ut. Fullt med skvaller, pladder och ointressant för alla utom den närmaste kretsen. Det som skiljer nätet från tidigare medieformer är att samtalet mellan människor pågår i samma miljö som de traditionella medierna verkar i. Och det gör också att gränserna mellan journalistik och samtal blir allt mer otydlig. Men är det ett problem? Vi journalister ser det gärna så, men är det verkligen ett problem för vanliga dödliga icke-journalister som inte har gått fem år i skolan för att få lov att skriva och bli lästa. Knappast.

Jag läser mycket traditionell journalistik och journalistbloggar men också mycket bloggar som handlar om mina specialintressen skrivna av icke-journalister. Om en Macfantast skriver om hur fantastisk den nya iMacen är eller en wordpressutvecklare skriver lite knackigt grammatiskt och tipsar om nåt bra plugin, så är det inte vad jag skulle kalla god och oberoende journalistik. Men det bekommer mig inte. Jag läser gärna ändå. För vi har något gemensamt och jag vill gärna veta vad de tycker för att kunna bilda mig en egen uppfattning. Bloggaren har dessutom i många fall mycket mer detaljkunskap än t.ex. en journalist som ska recensera den nya iMacen. Så här har samtalet mellan människor alltid fungerat. Människan har alltid varit intresserade av att lyssna på vad andra tycker. Det är bara möjligheterna till samtal som har blivit så otroligt mycket större.

Men journalistkåren känner sig hotad. I alla tider har man vi inom skrået lagt mycket tid på att definiera vad god journalistik är och vilka etiska regler som man ska följa för att man ska få hålla på med journalistik. Nu har vi plötsligt fått en kanal där vem som helst kan uttrycka sig hur de vill utan att bry sig om våra regler. Dessutom börjar de där bloggarna ta våra läsare och annonspengar. Och vi viftar förskräckt med vår “det här är inte kvalitetsjournalistik” flagga och vill i smyg helst förpassa dem till evig tystnad. Tyvärr, det kommer inte att hända. Samtal tystar man inte. I alla fall inte i en demokrati. Och för att överleva bör vi försöka hitta vår roll i samtalet istället för att avfärda det som ointressant.

Mer läsning:
Bloggvärldsbloggen (Sofia Mirjamsdotter) - Bakom kulisserna med gammelgäddan
Jan Guillou: Bloggarna kan aldrig få den riktiga makten | Jan Guillou - Aftonbladet
Bloggar skapar objektiva nyheter - svart och vitt blir grått · Mindpark

Boken “Here comes everybody” av Clay Shirk är också värd att läsa. Den handlar bland annat om vad som händer när gränsen mellan det privata samtalet och massmedierna suddas ut.

Läs även andra bloggares åsikter om journalistik, guillou, babel, bloggosfären, bloggar, medier

Per-Åke Olsson, strategikonsult och projektledare.
Läs mer om vad jag kan hjälpa dig med eller kontakta mig på per-ake.olsson@headwise för mer info.

Recovering Journalist: The Future is Now

Again: Newspapers, as we know them, are dead. Some will live on in a shadow of their current form; others, at the low end of the journalistic totem pole (e.g. community weeklies) will outlast their larger cousins. But the basic idea of what a newspaper is, that we all grew up with, is outdated, outmoded and soon to be defunct.

Too little… « BuzzMachine

But more and more I see that there won’t be an orderly transition. There will be destruction. There will be voids. But out of that will grow new news

Hearst Newspapers Tries To Figure Out Where To Build The Pay Wall | paidContent.org

As online advertising revenues are expected to slow to little more than a trickle this year, Hearst is the latest newspaper company trying to figure out how much of its content it can put behind a pay wall.

BAKSIDORNA: Papperstidningens dödgrävare får vatten på sin kvarn - slaktade och sårade i massor den här veckan

Ni får ursäkta den morbida rubriken, jag vet, det pågår faktiskt riktiga krig därute, men det har onekligen varit en usel vecka för papperstidningen.

Resumé: Tidningsdöd i USA

Tidningsdöden har slagit till i USA. I dag läggs The Rocky Mountain News i Colorado ned. Och det kan bara vara veckor kvar innan San Francisco Chronicle trycker sin sista tidning.

Medievärlden.se: Källström/fredag: Norges tredje
största tidning blir tredagars

Norges tredje största tidning, Aftenposten Aften, blir tredagarstidning från den 5 maj. Upplagan för tidningen, som är Aftenpostens eftermiddagsutgåva, har fallit successivt sedan 1998. Omläggningen är ett led i det omfattande kostnadsprogram som Schibsted nu satt igång.

Reflections of a Newsosaur: Why media must charge for web content

If the news media don’t start getting paid for at least a portion of what they produce, some outlets simply aren’t going to be around to provide it.

Veckan som gick - vecka 9 at Same Same But Different

Det händer i USA, men innan året är slut lär vi ha fått se flera liknande scenarior i Sverige. Det har redan börjat. Från Norge får vi veta att Aftenposten Aften blir tredagarstidning, och det vore märkligt om inte någon svensk tidning också går den vägen snart.

Perfect storm causing traditional media bloodbath | Media Hunter

The big thing to consider is that the economic crisis is only partly to blame for these problems. It has apparently hastened the inevitable. We are also experiencing the ascension of digital media and a significant generational change in media consumption habits.

Per-Åke Olsson, strategikonsult och projektledare.
Läs mer om vad jag kan hjälpa dig med eller kontakta mig på per-ake.olsson@headwise för mer info.

Hulu är ett samarbete mellan NBC Universal och News Corp. Affärsidén är att erbjuda alla tv-serier gratis till tittarna och finansiera det med reklam. Hulu har varit väldigt framgångsrikt. Trafiken och annonsintäkterna har ökat i snabb takt och Hulu har beskrivit som det professionella hotet mot YouTube.

En av Hulus grundstenar har varit att dela med sig. Det har varit fritt för vem som helst att bädda in program på sajter och man har varit mycket öppna för samarbeten som det med Boxee. Att annonserna har varit en del av det syndikerade innehållet har gjort att Hulu fortfarande har tjänat pengar trots att tittandet inte har skett på den egna sajten.

Varför gör man då plötsligt helt om? Troligen är det olika orsaker i de båda fallen. När det gäller TV.com, som CBS står bakom, kan det vara rena konkurrensskäl. Besökssiffrorna har stigit kraftigt på TV.com sedan årsskiftet då man började visa hela avsnitt och program. Genom att ta bort sitt innehåll reducerar Hulu kraftigt TV.com:s erbjudande.

I fallet med Boxee spekulerar Chris Albrecht på NewTeeVee i att det är påtryckningar från kabeltevebolagen ligger bakom avstängningen. Det är tyvärr helt logiskt. Med Boxee installerat får man ett väldigt bra gränssnitt när man kopplar datorn till TV:n. Om man dessutom har tillgång till alla tv-serier i Boxee är det självklart lockande att spara in på kabelteveavgiften.

I vilket fall är det här oroande nyheter. Interna gräl och försök att försvåra för tittaren kommer bara att ställa till problem för hela branschen på sikt. Konsumenten vill ha enkelhet och valfrihet och styra var, när och hur man vill titta på TV. Om inte TV-bolagen kan åstadkomma det så gynnar det bara andra aktörer och, naturligtvis, piratnedladdningen.

Mer om bråket:
Say Good-bye to Hulu on Boxee « NewTeeVee
Hulu Yanks Content from TV.com, the Race Begins « NewTeeVee
Content Owners Force Hulu To Kneecap Boxee - Techcrunch
boxee blog » the Hulu situation
Hulu Blog - Doing hard things
CBS Tries to Out-Hulu Hulu with TV.com « NewTeeVee
CBS Strikes Back at Hulu - Digits - WSJ.com

Läs även andra bloggares åsikter om hulu, video, tv, webb-tv, cbs, nbc, universal, boxee, tv.com

Technorati Taggar: tv, video, web-tv, hulu, tv.com, cbs, nbc, boxee
universal

Per-Åke Olsson, strategikonsult och projektledare.
Läs mer om vad jag kan hjälpa dig med eller kontakta mig på per-ake.olsson@headwise för mer info.

Men bara för att en distributionskanal tappar mark så försvinner inte behovet av bra journalistik. Många tidningar har förutsättningar att överleva om de förstår att affärsutveckla för nya kanaler och börja fundera på effektiviseringar.

Här är några råd på vägen:

Affärsutveckla och hitta flera kanaler

Det handlar inte bara om en webb där allt är gratis och finansieras med billiga banners eller en dyr papperstidning som snart räknas som en lyxprodukt. Det går att göra så mycket mer som ligger mellan de ytterligheterna. Om man har koll på sitt innehåll (se nedan) och sina besökare så går det att skära det på andra sätt och skapa mikrotjänster med tydligare målgrupper och bättre annonsformat som annonsörerna kan betala mer för. Och har man tillräckligt exklusivt innehåll så kanske det till och med går att ta betalt för det om kanalen är rätt eller innehållet värdefullt. Det kan röra sig om iPhoneapplikationer eller andra mobila tillämpningar, men också nischade nyhetsbrev eller tjänster.

Håll ordning på innehållet

Grundstenen för att lyckas kapitalisera på innehåll i flera kanaler är att man har benkoll på sitt eget innehåll. Med det menar jag att artiklar, videos, bilder och ska vara bra kategoriserat eller taggat och gå att söka upp och återanvända på ett lätt sätt. Det sparar manuellt arbete på redaktionen och gör det möjligt att göra arkiven sökbara för besökare och bättre indexerade av Google. Mikrotjänsterna bygger också på att man har koll på sitt innehåll. För att de ska gå att tjäna pengar på dem måste det manuella arbetet vara minimalt. För snart tio år sedan avskaffade många tidningar arkivariefunktionen. Nu måste den tas tillbaka, men nu finns å andra sidan system som gör mycket av jobbet så det behöver inte bli så personalkrävande.
När någon börjar prata om metadata så är det här han eller hon menar. Och även om ordet låter oerhört tråkigt så se till att förstå vad det handlar om.

Hitta besökaren - lita inte på att de kommer till dig

Kvällstidningarna har varit duktiga på zonade löpsedlar, ta t.ex alla lokala varianterna på “Villapriserna i xxx, läs hela listan”. Det tänket måste tidningarna ta med sig och utveckla på nätet. Det är inte svårt att få reda på var surfarna befinner sig geografiskt. Ett exempel är alla mindre rumsrena annonser som poppar upp på Pirate Bay.

Dessutom finns det massor med samlingsplatser för folk med specialintressen på nätet. Internet är en social medieform. Tidningarna måste delta i samtalet för att bli relevanta och man behöver löpsedelsredaktörer som förstår var de kan nå rätt besökare med rätt artiklar. Osorterade RSS-feeds på Twitter eller Facebook gör ingen glad.
Och man måste förstå hur man köper sökord med kort varsel. Det ska man inte behöva anlita firmor på stan för. Det är kärnverksamhet i ett mediehus.

Effektivisera system och arbetsprocesser

Sötebrödsdagarna är över för gott. Tidningarnas vinster kommer att minska dramatiskt om man inte gör något och man måste med all säkerhet klara sig med betydligt färre anställda i framtiden.
I tidningsvärlden finns det mycket att göra åt arbetsprocesserna. När en produkt går från sin lönsamhetspeak och börjar dala är det bara de som kan effektivisera sin produktion som överlever. Några exempel på vad man kan göra direkt:

• Inför layoutstyrd redigering måndag-torsdag. Satsa bara på en riktigt snygg och genomarbetad tidning till helgen.
• Minimera allt klipp och klistra och se till att skaffa system som inte är utformade bara för att göra tidning utan klara att leverera i andra format än InDesign gegga.
• Tänk på de snabba kanaler först och samla sedan ihop en gång om dagen och gör tidning. Minimera dubbelarbetet. Sådant har ni inte råd med. Men integrera inte webbredaktionen i papperstidningens. En snabb och innovativ redaktion mår inte bra av byråkratiskt och trögt papperstidningstänk. Tänk tvärtom istället. Börja integrera papperstidningsredaktionen med webben.
• Se över precis alla led och se till att alla onödiga moment och möten tas bort

Sluta med nostalgin

Sist men inte minst, börja redan nu inse att en sjudagars papperstidning inte håller i längden. Det är inget att försvara eller sörja över. Det som kommer nu är bättre och öppnar helt nya möjligheter.
Ge bara ut tidningen så länge det verkligen lönar sig. Förbered redan nu för tre dagars utgivning. Börja med att minska tidningens omfattning drastiskt måndag till torsdag när få ändå har tid att läsa. På helgen har tidningen fortfarande sin plats och kan säkert leva länge än. Satsa krutet där och försök få med så mycket av annonspengar som möjligt.
Och lägg ner alla tankar på att e-pappret kommer att rädda er. Det är bara er egen interna våta dröm om att göra samma sak som ni alltid gjort men slippa kostnaderna för tryck och papper. Ett inifrånperspektiv som redan kostat alldeles för mycket pengar om ni frågar mig.

Listan behöver säkert fyllas på och en del av punkterna kan man säga mer om, men det är en början. Hjälp gärna till att komplettera i kommentarsfältet!

Mer bra läsning:
Mindpark - Så ska vi tjäna pengar på nätet
OJR - The New York Times needs an online impresario to help it pay its bills

Läs även andra bloggares åsikter om tidningar, media, tidningsdöden, metadata, twitter, facebook, piratebay

Per-Åke Olsson, strategikonsult och projektledare.
Läs mer om vad jag kan hjälpa dig med eller kontakta mig på per-ake.olsson@headwise för mer info.

Ett gäng vänner tittar på “På spåret”. Det skulle kunna vara hämtat från vilket vardagsrum som helst i fredags. Men det är det inte. Det är ett utdrag ur en tråd på Bloggy. Med laptopen i knät sitter ett gäng och kollar på TV och tävlar om vem som vet mest. Ännu ett exempel på att vardagsrummet har flyttat ut på nätet.

Nyligen testade CNN att integrera Facebook under sin livesändning på nätet av Obamas installation. Inte mindre än 1.5 miljoner statusuppdateringar kom via CNN den dagen.

Att folk vill uttrycka sig på nätet när de tittar på tv är inget nytt. Forumen går varma under Idolfinaler och i samband med stora sporthändelser. Men finessen med att använda Bloggy eller Facebook är att man har sitt nätverk med sig och kan välja att umgås i en mindre grupp. De öppna chattarna är svåra att följa och det är svårt att egentligen prata med någon. Det blir mest ett skval av kommentarer.

Med Facebook eller någon annan mikrobloggtjänst flyttar vardagsrumssnacket ut på nätet. Nästa steg är att samtalet flyttar in i TV:n. På CES presenterades TV-apparater med ethernetuppkoppling och stöd för widgets. De första exemplena på widgets är fortfarande enkla, men det är inte svårt att föreställa sig en TV med ett trådlöst tangentbord och en Facebook eller MSN-widget.

Läs även andra bloggares åsikter om tv, media, facebook, bloggy, yahoo, msn

Per-Åke Olsson, strategikonsult och projektledare.
Läs mer om vad jag kan hjälpa dig med eller kontakta mig på per-ake.olsson@headwise för mer info.