Från och med den 3 augusti 2015 ges möjlighet att studera med aktivitetsstöd till den som deltar i jobb- och utvecklingsgarantin (JOB) och har haft aktivitetsstöd eller utvecklingsersättning i 450 ersättningsdagar inom det pågående programmet.

Studiemöjligheten gäller kortare kurser på heltid inom kommunal vuxenutbildning, högskoleutbildning, yrkeshögskolan eller folkhögskolan. Studier med aktivitetsstöd kan pågå som längst sammanlagt ett år.

Den regeringen som skapade Fas 3 gjorde det för att styra människor var ingen nyhet. Vi är glada att det nu kommit möjligheter till utbildning, det var något vi hade som utgångspunkt att vi som grupp skulle få möjlighet när detta nätverket startade. Nu när Fas 3 är påväg bort, vad är nästa steg? Kommer det som komma skall vara relevant och göra människor anställningsbara på den arbetsmarknad som är påväg att skapas?

De extratjänster som skall inrättas kommer de vara anpassade efter individen och dess kompetens, eller kommer Socialdemokraterna trycka in människor på platser som de anser vara bra. Det är frågan.

Uträkning:

• Anordnarbidrag = 225kr/dag per person
• Aktivitetsstöd till den anvisade = minimum 320kr/dag (om du tidigare var berättigad till a-kassa)
• Ett år har 224 arbetsdagar som minst

Kostnaden för staten blir med de parametrarna 126´560kr/deltagare per år

Den mänskliga kostnaden är det som vi verkligen borde diskutera. Kostnaden för att sätta människor i meningslös sysselsättning utan jobb som mål. Hela systemet är riggat för rundgång på anvisade och att ingen skall gå till jobb. Dessutom är det mycket oklart för den arbetssökande vad du får göra och inte göra hos en anordnare, än 2015.

T.ex så får inte en anordnare erbjuda någon typ av hjälp med CV eller att träna inför en intervju. Detta skall nämligen göras av en jobbcoach, vilket den anvisade skall ha fått i Fas 1 eller Fas 2. Det är alltså så att det enda en anordnare som skall följa reglerna kan erbjuda är en kontorsplats med en dator, kostnad 126´560kr/deltagare per år . Resten måste den anvisade fixa själv, helt på egen hand, när den kommit till Fas 3. Idag 2015 behövs ett CV förändras hela tiden, men om anordnaren hjälper med det så kommer den behöva stänga verksamheten om Arbetsförmedlingen upptäcker det vid en kontroll.

Dessutom kan de anordnare som försöker att ordna jobb åt de anvisade bli av med sitt tillstånd att vara just anordnare. Att som företag ta in jobb, som de anvisade sedan blir anställda att göra och därmed får ett riktigt jobb, det får en anordnare inte göra, för då konkurrerar den med ”ordinarie arbetsmarknaden”. Annars vore det ju ett alternativ att som anordnare hyra kontorsplatser för de anvisade där det finns andra företag, men som anordnare måste du ha en egen lokal, du kan inte vara en mellanhand.

Kontorsplats på ett kontorshotell (Östermalm)

• 3.400 kr/månad (162kr/dag per person)
• Kontorsmöbler, fri användning av konferensrummet, el, värme, trådlöst bredband, larm, fastighetsskatt och städning ingår i hyran.

Alltså vore det billigare att sätta varje anvisad på ett kontorshotell, där det finns andra som jobbar. Så den arbetssökande kan bygga ett nätverk och ha betydligt bättre möjligheter till egen försörjning än vad den har hos en av dagens anordnare.

Vi är dessutom rätt säkra på att de långtidsarbetslösa skulle må bättre av att vara bland andra som inte har intagit offerkoftan och har en drivkraft. För är det något som ofta sänker den långtidsarbetslösa är det just arbetsmiljön och attityderna från andra. Vad kostar bristfällig arbets- kontorsmiljö och dåliga handledare?

Vi har flertalet gånger bistått de som velat bjuda in vår nya arbetsmarknadsminister till olika anordnare. Svaren från @ylvajohansson lyser med sin frånvaro, vilket är synd, för nu skulle det behövas information från ansvarig minister.

Gruppen långtidsarbetslösa verkar ha fått ge vika efter valrörelsen. Är det så att gräsrötterna behöver mobilisera i frågan för att fackförbund och politiker skall vakna igen?

Under årens gång så har vi inom Yrkesfolk för Arbete noterat att ju mer affärsmässig en anordnare blir, ju mer positivt blir passivitet hos de anvisade. Den som personen som har en röst eller någon som kan stödja denna, den personen får svårt att hitta en anordnare som vill ta emot den.

I grunden har detta inte så mycket med anordnaren i sig att göra, det har med den kontroll som Arbetsförmedlingen vill ha att göra. Det är tryggare för anordnaren att ha en passiv och stillasittande individen som den har full kontroll på när Arbetsförmedlingen kommer, än att ha en aktiv person som den måste vara aktiv med hela tiden. Allt hänger på hur anordnaren vill agera och ta risker. De flesta vill tjäna lätta pengar, men minimal insats. Då är det rätt logiskt att det blir lättare att ta den passiva, tysta individen och neka den aktiva en plats. Trots att det är den aktiva som skulle ge mest positiv energi till de andra inom samma anordnare.

Hela den strukturomvandlingen som inte borde vara någon nyhet för många pågår och den visar på att allt som går att digitalisera gör man det med. De företag som erbjuder tjänster som är mellanhänder till andra kan rätt ofta digitaliseras bort. Det som kommer kunna hända är att många av de tjänster inom bl a offentlig sektor som idag många akademiker sitter på kommer kunna tas bort. Så SACO och TCO borde gå rätt på tå nu, men de tycks inte göra det tyvärr.

Även talare som Johan Ronnestam och Stefan Hyttfors har tagit upp detta. Så när skall de skarpa förslagen komma från de som nu vill ha nytt mandat att sitta i riksdagen, kommunen eller landstinget. När skall de som vill bli valda/omvalda börja ta i de stora frågorna som gör att många jobb som dag finns och som många skall söka inte kommer finnas om ett tag.

De ”extra tjänster” som Socialdemokraterna pratar om i den offentliga sektorn, kan de  automatiseras? Det Fas 3 som Alliansen pratar om, vad skall det innehålla? som inte finns idag.

Vi kan helt enkelt inte se någon anledning att inte skvallra till sin handläggare eller media om man upplever oegentligheter på sin anvisade plats. Det är en demokratisk rättighet att få läcka, i offentligt finansierad verksamhet, vilket en anvisningsplats, även om den är på ett privat företag kan klassas som, då pengarna som finansierar det hela kommer från staten.

Ändå sedan börjar 2010 när vi startade så har vi försökt påvisa att det är genom arbetsmiljön som många kan stänga en anordnare, då en anordnare har exakt samma ansvar inför den anvisade som den har till den anställda handledare, när det gäller arbetsmiljön. Inte ens fackförbunden som har medlemmar som är fas 3 tar denna chansen att agera på det som är fel.

Vi skulle vilja se fler som nu under valåret går till media så debatten inte lägger sig i frågor som rör arbetsmarknad och levnadsvillkor.

Arbetslösa pratar man om, de som har jobb pratar man med i vi form. Kanske feltolkar vi lite med flit, men det här bekräftar problemet, om man inte pratar med så blir det svårt att lösa problem till allas bästa.

Har under en tid jobbat med att försöka se hur utvecklingen av arbetsmarknadsåtgärder har förändras under årtionde. Vilka har varit förutsättningar och syftena varit? Kan bara kort konstatera att en rad förändringar har skett, och att de som alltmer kommit längre och längre bort från den reella arbetsmarknaden och ett inträde för den gruppen har blivit klart försvårad. Det här är förödande och för den enskildes strävan att få ett vanligt jobb. en ny sorts samhällsmedborgarklass har växt fram, inget nytt med det. Vilket avslöjas när man säger att våra arbetsgifter ”inte ska konkurrera med ordinarie arbetsuppgifter”. Arbetsuppgifter som samma personer i ett tidigare skede har förhandlat bort eller strukit i budgeten.

Kontentan har varit och är att dessa kan utföras utan kostnader av andra. Ett smart upplägg kan tyckas, få samma arbetsuppgifter utförda av nån annan. Det som gör oss extra förbannade är när vi hör samma personer oavsett partifärg uttalar sig om behovet av nya jobb då dom själva medvetet har medverka till att ta bort en massa jobb. Hur många arbetstillfällen det handlar om finns det ingen statistik på, vi har försökt att få tag i det, men utan resultat. Trenden är dock solklar enligt vår uppfattning. Det är så här man har jobbat inom den offentliga sektorn i årtionden. Själva anser vi att det är tid att återbesätta dessa tjänster som möjligt, det privata näringslivet kan knappast ha något större intresse av detta då dom redan har ”plockat russinen ur kakan”. Med andra ord så finns det inga större vinster att hämta, det säljer helt enkelt inte på den”öppna marknaden” i tillräcklig omfattning. Det kan väl ge en del nya jobb i kommuner t.ex. Och i ett läge som nu är varje nytt jobb ett måste såväl inom den privat och offentliga även om det är den privata som gör det möjligt för offentlig verksamhet som det ser ut idag.

Det här är intressanta utgångspunkter när man pratar om välfärdsjobb.

Upp till bevis! Det räcker inte att genomföra smärre förändringar. Hela utanförskapet måste sättas in i ett större sammanhang. Någonting som många aktar sig noga för att göra. Gud bevars, vad skulle då hända och vilka konsekvenser skulle det få. Gäller att hålla en viss distans så att nuvarande ordning inte äventyras. Om en ökad tillväxt inte påverkar utanförskapet, ska vi då plötsligt börja dela med oss framöver? Varför prata om solidaritet, CSR, HR och allas lika värde om man inte är bered att göra några förändringar.

Okej, man gör smärre justeringar ibland till det bättre och till det sämre. Vad betyder det om man inte är beredd att göra avkall som gör skillnad. All fakta finns ju, men ändå så händer det inte speciellt mycket. de flesta vill ju tillhöra eller få en chans att tillhöra det vinnande laget.
En möjlighet att känna sig unik och att räkna med. Lika sant som att det vinnande laget vet, hot mot deras ställning (skatter,vinster och inflyttande). Kan låta lite barnsligt rentav, men någonstans här, så finns den grundläggande mänskliga problematiken. Ska det överhuvudtaget ske några förändringar så måste bl.a en annan företagarkultur till och partier göra kursändringar. Stora frågor det här, säkert lika svåra att lösa som klimatfrågorna hitintills varit.

Som nätverk kommer vi ställa en fråga i valrörelsen: Vad är det dom egentligen menar och vilken samhällsbild är utgångspunkten? Inga lättköpta poäng här inte.

Sen är det minst sagt hårresande när Arbetsförmedlingen går ut med att man ska kontrollera anordnare mera. Att kontrollera ekonomiska oegentligheter, arbetsmiljö m.m. kan vi förstå. Men hur ska du kunna kontrollera innehållet om din handlingsplan från Arbetsförmedlingen säger nada och ingenting. Det är ju ändå den som ska vägleda. liksom många handlingsplaner ser ut idag så passar det mesta in. Tycker att Arbetsförmedlingen borde kolla i första hand om handlingsplanen är relevant och verklighetsförankrat.

2015 ska tillväxten öka enligt siare, men det kommer inte att påverka utanförskapet av sig självt. Här måste genomgripande beslut tas, som inte kommer att tas. Däremot små populistiska steg, inte för stora.

På en förmedlingen i Stockholm så var det tidigare tänkt att man skulle gå från att anvisa till fas 3 till att personer inom sysselsättningsfasen skulle ha praktikplatser istället. Detta resulterade i att inga anvisades till nya anordnare utan istället var inskrivna på sitt lokala arbetsförmedlingskontor.

Pengarna för anvisningarna gick alltså tillbaka till det lokala kontoret och därmed kunde täcka eventuella underskott internt. Detta kallar Alliansen arbetslinjen…

Sedan regeringen införde möjligheten till utbildning har det varit ett slag i luften, detta eftersom det enligt rådande regler nästintill kräver att du har ett anställningsavtal i handen innan du får möjligheten till att ta del av utbildningsinsatser. Detta är helt absurt då det gör att få utbildningar beviljas, då arbetsgivare som oftast vill ha utbildad arbetskraft direkt.

Några av de förändringar som Statskontoret nu vill ha är:

• Mer av individuellt stöd till deltagarna. I dag träffar de sin handläggare på Arbetsförmedlingen sporadiskt eller inte alls. De har heller fått det stöd de borde få innan de hamnade i fas 3. Bristen på kontakt innebär också att arbetsförmedlarna inte får veta vilka fas 3-anordnare som är oseriösa.
• Mer utbildning till fas 3-deltagarna. Bara en så enkel sak som körkort utestänger dem från många jobb. Fas 3-deltagarna har inte råd att ta körkort och Arbetsförmedlingen har ingen hjälp att komma med.

Vi kan bara hålla med, det behövs mer utbildning för att göra många människor anställningsbara. Ibland bara korta och anpassade utbildningar som måste skräddarsys för den arbetssökande.

Vore bättre mer anpassade utbildningar än att människor utbildas till fortsatt arbetslöshet.